Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
I
Nr 94.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete; given
Stockholms slott den 6 mars 1953.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens innehåll.
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete föreslås skola i sin nuvarande
lydelse erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni 1954. 1
1 •— Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 94.
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 9b.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tills tånds
tvång
för byggnadsarbete.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 30 maj 1952 (nr 290) gäller till och
med den 30 juni 1953, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1954. 1
1 Senaste lydelse i vissa delar, se SFS 1948: 186 och 749.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari
1953.
Närvar a »de:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående förlängd
giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete samt anför.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om
tillståndstvång för byggnadsarbete gäller — sedan dess giltighetstid blivit
förlängd, senast genom lag den 30 maj 1952 (nr 290) — till och med den
30 juni 1953.
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen
äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes
erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja eu
ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att
2—7 §§ i lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas, att byggnadsarbete
icke inå bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas
av Konungen. I den mån Konungen förordnar därom, må tillstånd
meddelas jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva
tillsyn över tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad
tillsynsmyndigheten. Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet
byggnadsarbete, i 4 § föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas
begränsning eller villkor för arbetets bedrivande eller för användningen
av förnödenheter eller arbetskraft, i 5 § bestämmelse om undantag i vissa
fall från kravet på tillstånd för byggnadsarbete, i 6 g stadgande om rätt
till tillträde till arbetsplats in. in. för dem som har att taga befattning med
tillsyn över efterlevnaden av lagen samt i 7 § åläggande för den som bedriver
byggnadsarbete samt för arbetstagare, anställd hos honom, att lämna
de upplysningar och förete de handlingar, som erfordras för tillsynens
utövande. Slutligen finnes i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och tullföljdsbestämmelser
in. in. samt i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen eller
efter Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger meddela närmare
tillämpningsföreskrifter.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr ,94.
Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, 148/1945,
752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947, 750/1948, 520/1949, 654/1949, 368/1950,
222/1951, 776/1951, 244/1952 och 772/1952) med tillämpningsföreskrifter till
lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, vilken
kungörelse trädde i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl. Maj:t förordnat,
att 2—7 §§ nyssnämnda lag skall äga tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter
till lagen.
Beträffande beslut i ärenden om byggnadstillstånd gäller i huvudsak
följande.
Kungl. Maj:t har uppdragit åt länsarbetsnämnderna att avgöra ansökningar
om byggnadstillstånd, som avser bostadshus, byggnad eller anläggning
för jordbrukets, skogsbrukets eller fiskets behov, rivningsarbete samt
annat byggnadsarbete, som beräknas kosta högst 100 000 kronor. Kostnadsgränsen
var tidigare dragen vid 30 000 kronor men har — som ett
led i strävandena att genom decentralisering av beslutanderätten göra
byggnadsregleringen smidigare — höjts till det nuvarande beloppet från
och med den 1 januari 1953. Vidare har genom beslut av Kungl. Maj :t
den 30 juni och den 30 december 1952 genomförts eu omfattande decentralisering
till länsarbetsnämnderna av tillståndsgivningen beträffande
vatten- och avloppsarbeten samt kommunala väg- och gatuarbeten. För
central tillståndsgivning inom denna sektor har endast kvarhållits vissa
större anläggningsarbeten, beträffande vilka beslutanderätten av praktiska
skäl icke ansetts kunna överlämnas till länsarbetsnämnderna. Från dessa
nämnders befogenhet har generellt undantagits ärenden, som rör statliga
företag eller företag, för vars utförande ansökan hos Kungl. Maj:t om
bidrag eller lån gjorts eller är avsedd att göras. Detta förbehåll gäller dock
ej sådana tjänstebostäder för folkskolans lärare, beträffande vilka Kungl.
Maj:t beviljat statsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen äger avgöra övriga
byggnadstillståndsärenden med undantag dock för ärenden som rör företag,
för vars utförande hos Kungl. Maj :t sökts bidrag eller lån eller ansökan
därom är avsedd att göras. Länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen
har tillerkänts underställningsrätt, nämnderna i förhållande
till styrelsen och styrelsen i förhållande till Kungl. Maj :t. Arbetsmarknadsstyrelsen
underställer i regel Kungl. Maj:ts prövning ärenden, där kostnaderna
beräknas överstiga 500 000 kronor, ävensom ärenden vilka anses
vara av principiell betydelse.
Med de lättnader å byggnadsmarknaden, som förmärkts under år 1952
bl. a. i form av eu viss sänkning av byggnadstiderna, har det visat sig
möjligt att i betydande män uppmjuka byggnadsregleringen. Genom kungörelse
den 15 maj 1952 (nr 244) om ändring av tillämpningskungörelse»
till lagen har sålunda området för tillståndsfria arbeten utökats till att
avse även installation av centraluppvärmning i eu- och tvåfamiljshus samt
Kungl. Maj:In proposition nr 9i,
reparations- och förbättringsarbeten å sommarstugor med en yta av högst
30 kvadratmeter. Denna gräns i fråga om sommarstugor har genom kungörelse
den 12 december 1952 (nr 772) från och med den 1 januari 1953
utsträckts till 50 kvadratmeter. Genom nämnda kungörelse har vidare från
och med årsskiftet från tillståndstvång undantagits dels arbete avseende
växthus och dels tillbyggnad av en- och tvåfamiljshus under förutsättning
att husets yta icke därigenom kommer att överstiga vad som gäller såsom
villkor för beviljande av egnahemslån. Kungl. Maj:t har härjämte genom
beslut den 5 december 1952 medgivit, att byggnadstillstånd må utan avseende
å byggnadskvot men med beaktande av den lokala arbetsmarknaden
och förhållandena i övrigt meddelas för uppförande av en- och tvåfamiljshus
av den storlek, som gäller som villkor för beviljande av egnahemslån,
ävensom för uppförande och tillbyggnad av sportstugor, om den
blivande ytan ej överstiger 50 kvadratmeter. Slutligen har Kungl. Maj:t
genom beslut den 30 december 1952 medgivit, att byggnadstillstånd beträffande
arbeten överhuvud, som beräknas icke draga högre kostnad än
10 000 kronor, må meddelas utan avseende å byggnadskvot.
1 samband med att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete senast
förlängdes (proposition nr 94/1952) erinrades om att 1949 års investeringskommitté
— som tillsatts för att verkställa utredning och avgiva förslag
om formerna för den framtida investeringskontrollen — då ännu icke slutfört
sitt arbete. Den 18 februari 1953 har emellertid kommittén avlämnat
ett betänkande angående generella metoder och fysiska kontroller inom investeringspolitiken
(SOU 1953:6) och därmed avslutat sitt arbete. Kommittén
anser, att den statliga investeringsverksamheten i princip bör kunna
kontrolleras över budgeten. Även för de kommunala investeringarnas del
bär enligt kommitténs mening den individuella tillståndsgivningen kunna
slopas, under förutsättning att kommunerna i huvudsaklig överensstämmelse
med kommunallåneutredningens förslag blir ålagda att skattefinansiera
viss del av sina investeringsutgifter. Ej heller i fråga om bostadsbyggandet
behöver den begränsning, som kan finnas nödvändig, enligt
kommitténs åsikt ofrånkomligen ombesörjas genom en fysisk kontroll
sådan som byggnadsregleringen. Icke ens vid en så betydande otillfredsställd
efterfrågan på bostäder som för närvarande är rådande, skulle det
vara uteslutet att kontrollera bostadsbyggandet med generella metoder, låt
vara att dessa skulle få tillämpas med stränghet. Men om bostadsefterfrågan
i någon mån kunde begränsas, skulle det finnas större förutsättningar
att under anlitande av generella metoder utöva den erforderliga
kontrollen över bostadsbyggandet med måttligare stränghet. I syfte att
åstadkomma en begränsning av bostadsefterfrågan finner kommittén tillrådligt
med en viss höjning av hyresnivån, Den begränsning av bostadsproduktionen,
som alltjämt torde erfordras, bör kunna ombesörjas med
Kiinyl. Maj:ts proposition nr 94.
(5
generella medel. Kommittén förordar i detta syfte en skärpning av kreditvillkoren
för finansiering av bostäder genom sänkning av belåningsgränserna
och skärpning av amorteringsreglerna. I fråga om investeringsverksamheten
inom företagssektorn — enskilda företag inom industri, handel,
samfärdsel och jordbruk — finner kommittén att det icke går att på ett
rimligt sätt utöva en effektiv kontroll över företagens investeringar med
enbart fysiska medel. Enligt kommitténs mening måste därför den begränsning
och den kontroll, som kan finnas erforderlig i fråga om dessa investeringar,
ombesörjas genom åtgärder av penning- och finanspolitisk
natur. Kommittén konstaterar vidare att byggnadsregleringen otvivelaktigt
bidragit till den säsongutjämning, som ägt rum på byggnadsmarknaden.
Med hänsyn härtill vore det ovisst hur en definitiv avveckling omedelbart
av byggnadsregleringen skulle ställa sig ur säsongsynpunkt. På grund
härav föreslår kommittén, att sådana åtgärder och bestämmelser, som är
behövliga för eu reglering i säsongutjämnande syfte, tills vidare beliålles
med möjlighet till successiv avveckling. Kommittén finner slutligen, att
behovet av eu samordnad investeringspolitik torde bli än mer kännbart
när byggnadsregleringen upphäves. Rörande formerna för denna samordning
har kommittén dock icke ansett sig kunna framlägga något förslag.
Investeringskommitténs betänkande kommer att bli föremål för sedvanlig
remissbehandling. Med hänsyn till omfattningen och vikten av de
föreslagna åtgärderna torde tiden icke medge ett slutligt ställningstagande
till kommitténs förslag under innevarande år.
Vid behandling i årets statsverksproposition (»Inkomsterna») av finansplanen
har framhållits, att det ekonomiska läget i vårt land under det
senaste året undergått en påtaglig förskjutning. Överkonjunkturen inom
näringslivet har brutits, och ett läge uppnåtts som i stort sett präglas av
ekonomisk balans. Den aktuella konjunkturbilden är emellertid icke entydig.
Läget är i viss mån splittrat och den fortsatta utvecklingen svårbedömbar.
Så länge detta ovissa konjunkturläge består, är det nödvändigt
att bibehålla en restriktiv ekonomisk politik och att tills vidare upprätthålla
de konjunkturdämpande åtgärderna, såsom kreditåtstramning, byggnadsreglering
och investeringsavgift. Man bör sålunda räkna med att byggnadsregleringen
tills vidare kommer att bibehållas. Särskilt med hänsyn
till vikten av att upprätthålla bostadsbyggandet i tillfredsställande omfattning
måste utrymmet för andra byggnadsarbeten begränsas. Skulle en
mycket stark nedgång av anspråken inom den enskilda investeringssektorn
framträda, kan frågan om en avveckling i det väsentliga av byggnadsregleringen
aktualiseras. Därest omständigheterna skulle medge en avveckling
av denna reglering, torde fråga härom emellertid få prövas i anslutning
till ett ställningstagande till investeringskommitténs förslag.
.lag vill understryka vad som i finansplanen sålunda anförts om nöd -
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
vändigheten att med hänsyn till de många osäkra faktorer, som kan påverka
konjunkturutvecklingen åt det ena eller det andra hållet, tills vidare
bibehålla byggnadsregleringen. Även ur eu annan synpunkt synes det betänkligt
att i dagens läge avveckla byggnadsregleringen. Denna reglering
är nämligen för närvarande det enda någorlunda effektiva hjälpmedlet
varmed säsongutjämningsproblemet kan bemästras. Det kan icke vara försvarligt
att avhända sig detta hjälpmedel innan något annat finnes att
sätta i dess ställe. Det kommande ställningstagandet till investeringskommitténs
förslag och de eventuella uppslag, vartill förslaget kan ge anledning,
får utvisa huruvida det blir möjligt att med andra åtgärder åstadkomma
en säsongutjämning på byggnadsmarknaden.
Såsom riktpunkt för handhavandet av tiilståndsgivningen har för år
1953 liksom för föregående år inom byggnadsberedningen upprättats en
investeringsbudget, som anger ramen för tillstånd under detta år för byggnads-
och anläggningsverksamhet inom olika huvudområden. I bihang 3
av • inkomstbilagan till årets statsverksproposition har lämnats en detaljerad
redogörelse för denna budget.
Av redogörelsen framgår, alt 1953 års investeringsbudget i likhet med
vad som gällde för de närmast föregående årens omfattar dels en tillståndsbudget
och dels eu realbudget. Tillståndsbudgeten, som av Kungl. Maj :t
den 5 december 1952 fastställts till huvudsaklig efterrättelse, anger omfattningen
av de byggnadsföretag, för vilka byggnadstillstånd planenligt
kan beviljas under år 1953, medan realbudgeten avser den faktiska byggnadsverksamhet,
som kan beräknas äga rum vid tillståndsgivning i enlighet
med det uppställda programmet. I realbudgetberäkningen har alltså
inbegripits de byggnadsarbeten, som under planeringsåret är avsedda att
utföras dels vid byggnadsföretag, som kommer att beviljas under årets
lopp, och dels vid företag, för vilka tillstånd beviljats före årets ingång.
Med andra ord: för varje bygge, vare sig tillstånd därtill beviljats tidigare
eller förutses skola beviljas under planeringsåret, har i realbudgeten medräknats
den del, som enligt verkställda överslagskalkyler kan förväntas
belasta byggnadsmarknaden under planeringsåret.
Enligt realbudgetberäkningen för år 1952 förväntades en ökning av den
faktiska reglerade byggnadsverksamheten under året med cirka fem procent,
under det att den budgeterade tiilståndsgivningen enligt planen skulle
hållas vid samma volym som under år 1951. Detta innebar, att den reduktion
i tiilståndsgivningen, som genomfördes år 1951, skulle komma att
bestå även under år 1952. Någon ökning av tiilståndsgivningen ansågs
nämligen ej kunna ifrågakomma med hänsyn till den förefintliga överbelastningen
på byggnadsmarknaden, som bland annat resulterat i att byggnadstiderna
för bostadshus, vilka färdigställts i slutet av år 1951, kunde
uppskattas till närmare 14 månader mot 11 å 12 månader för bostadshus,
som färdigställdes ett år tidigare, och (i å 8 månader år 1914.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr U''r.
Trots att man sålunda enligt planerna räknade med en volymmässigt
oförändrad tillståndsgivning under år 1952, ansåg man sig likväl kunna
förutse en minskning av byggnadstiderna och därigenom en ökning av
den faktiska byggnadsverksamheten under år 1952 till följd av den förbättrade
balans på byggnadsmarknaden, som borde kunna ernås bland
annat på grund av den restriktiva tillståndsgivningen. För att säkerställa
en sådan utveckling ansågs det emellertid angeläget, att åtgärder vidtogs
för att i görligaste mån minska betydelsen av de flaskhalsar, som hindrade
byggnadsverksamheten — i första hand knappheten på murare och
därnäst på byggnadsgrovarbetare samt i tredje hand den begränsade tillgången
på visst byggnadsmaterial. I detta syfte har bland annat under år
1952 genomförts en viss uppmjukning av gällande behörighetsprövning
ävensom av de mellan byggnadsfackförbunden gällande gränsdragningsoch
övergångsbestämmelserna. Härjämte har yrkesutbildningsverksamheten
intensifierats, vilket på längre sikt kan komma att medföra en ökning av
den yrkesutbildade arbetskraften. Vidare må nämnas, att ett mindre antal
murare från Tyskland under viss del av året tillförts den svenska byggnadsmarknaden.
En viss sänkning av byggnadstiderna har i enlighet med beräkningarna
kommit till stånd under år 1952. Sålunda uppgick den genomsnittliga
byggnadstiden för bostadshus, som färdigställdes under sommaren och
hösten år 1952, till omkring 12 månader. Gjorda beräkningar har även
visat en ökning av den faktiska tillståndsberoende byggnadsverksamheten
under år 1952 av åtminstone den omfattning, som man räknade med i
realbudgeten för året. Sannolikt har ökningen till och med varit något
större.
Under år 1952 har en betydande tillståndsgivning av sysselsättningsskäl
förekommit utöver den ursprungligen fastställda tillståndsbudgeten. Anledningen
härtill torde delvis vara, att under året en viss återhållsamhet i
byggnads- och anläggningsverksamheten inom vissa kvotområden gjort sig
gällande, vilket förhållande bland annat tagit sig uttryck i en betydande
ökning av antalet inneliggande men ej utnyttjade byggnadstillstånd.
De lättnader å byggnadsmarknaden, som förmärkts under år 1952, har
även föranlett genomförandet av de uppmjukningar av byggnadsregleringen,
som förut redovisats.
Utvecklingen under år 1952 har sålunda gjort det möjligt att betydligt
utvidga tillståndsgivningen utöver den ursprungligen fastställda budgeten.
Samtidigt har dock antalet outnyttjade byggnadstillstånd vuxit avsevärt.
Det har emellertid förutsatts, att åtgärder, om så skulle visa sig erforderligt,
skall vidtagas för att neutralisera den överbelastning å byggnadsmarknaden,
som med stor sannolikhet skulle göra sig gällande, om dessa
tillstånd utnyttjades samtidigt som en ökning av den budgeterade tillståndsgivningen
komme till stånd. Under dessa förutsättningar har det med ut
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr !H.
gångspunkt från gjorda beräkningar rörande investeringsutrymmet under
är 1953 ansetts möjligt att öka tillståndsbudgeten med närmare 400 miljoner
kronor i förhållande till år 1952. Detta har med utgångspunkt från
bland annat oförändrade byggnadstider beräknats komma att medföra
en ökning av den faktiska byggnadsverksamheten med cirka 250 miljoner
kronor från år 1952 till år 1953. Bostadsbyggandet skall enligt planerna
taga i anspråk 200 miljoner kronor av denna ökning, vilket medger att
under år 1953 drygt 53 000 lägenheter kommer att kunna färdigställas
mot omkring 46 000 under år 1952. Med en ökning av den faktiska byggnadsverksamheten
under år 1953 i angiven omfattning ligger det i sakens
natur, att antalet sysselsättningstillstånd beräknas få en mindre omfattning
under år 1953 än under år 1952. För undvikande av översysselsättning
under sommarhalvåret 1953 måste man räkna med en restriktiv til 1-ståndspolitik under våren och sommaren.
Tillståndsbudgeten för år 1953 för byggnads- och anläggningsarbeten
har det utseende, som framgår av följande tablå. Närmare kommentarer
till budgetens olika kvotområden har lämnats i bihang 3 av inkomstbilagan
till årets statsverksproposition.
Miljoner kronor |
||
Tillståndsbudget 1952 |
Tillståndsbudget 1953 |
|
A. Bostäder ................................ |
1 500 |
1 700 |
B. Kvadratmeterkvot........................ |
60 |
90 |
C. Jordbruk, skogsbruk, fiske ................ |
8 |
6 |
D. Egentlig industri ........................ |
202 |
200 |
E. Handel.................................. |
66 |
81 |
F. Samfärdsel, vatten- och avloppsledningar.... G. Förvaltning, sociala byggnader, civilförsvar, |
1 189 |
1 297 |
hälso- och sjukvård m. m............... |
126 |
159 |
H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m. |
236 |
260 |
I. Militära byggnader........................ |
80 |
90 |
,1. Diversckvot.............................. |
135 |
120 |
K. Sportstugor .............................. |
10 |
5 |
L. Reservkvot ............................. |
15 |
15 |
Summa |
3 627 |
4 023 |
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att den av Kungl. Maj :t fastställda
tillståndsbudgeten endast är att anse som ett arbetsinstrument,
som ger riktlinjer för tillståndsgivningen. Med hänsyn till nödvändigheten
av att i varje läge ernå en efter de ekonomiska förändringarna och arbetsmarknadsläget
snabb anpassning av planerna kan sådana ändringar av
tillståndsramen komma att vidtagas, som finnes erforderliga.
Under hänvisning till vad jag sålunda anfört tillstyrker jag att lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete erhåller förlängd giltighet, förslags2
— Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 9k.
1(1
Kungl. Maj.ts proposition nr 9b.
vis till och med den 30 juni 1954. Någon ändring i lagen synes i förevarande
sammanhang ej påkallad.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över upprättat
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr bbb) om tillståndstvång för byggnadsarbete, av den lydelse bilaga1 till
detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Olof Särnmark.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 5 mars
1953.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20 februari
1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)
om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet, hovrättsrådet G. Y.
Samuelsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Olle Lundberg.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 5 mars
1953 avgivna utlåtande över det den 20 februari 1953 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete och hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
(DUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 53
916176