Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
1
Nr 85.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 25 oktober
1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning och import av
personbilar m. m. samt om fortsatt giltighet av samma
förordning; given Stockholms slott den 20 februari
1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar
in. m. samt om fortsatt giltighet av samma förordning.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att förordningen om skatt vid tillverkning och
import av personbilar in. in., vars giltighetstid utgår den 30 juni 1953, skall
erhålla fortsatt giltighet för tiden till och med den 30 juni 1954. I samband
därmed föreslås vissa ändringar i förordningen, huvudsakligen av teknisk
art.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 85.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951
(nr 660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.
samt om fortsatt giltighet av samma förordning.
Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 5, 11, 14, 15, 19 och 22 §§ förordningen
den 24 oktober 1951 om skatt vid tillverkning och import av personbilar
m. in., vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1953, skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives dels ock att förordningen i sålunda
ändrat skick skall äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1954;
dock skall förordningen även därefter tillämpas beträffande tillverkning
eller import, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 juli 1954.
Nuvarande lydelse:
1 §•
Vid yrkesmässig — — — nedan
sägs.
Uttrycken personbil----1951
(nr 648).
Från skatteplikt enligt denna förordning
undantagas dels motorcykel,
som är inrättad såsom invalidfordon
och vars maximihastighet icke överstiger
30 kilometer i timmen, dels
ock motorcykel, som i motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936
(nr 561) betecknats som lättviktsmotorcykel.
3 §.
Skatten utgår---fordonets
beskattningsvärde.
Fordonets beskattningsvärde är
lika med det pris, skatten inräknad,
som fordonet med hel standardutrustning
kan antagas komma att betinga
vid försäljning till konsument.
Det ankommer — — — beskattningsvärdets
bestämmande.
Föreslagen lydelse:
1 §•
Vid yrkesmässig —• — — nedan
sägs.
Uttrycken personbil---- 1951
(nr 648).
Från skatteplikt enligt denna förordning
undantagas dels ambulansbil,
dels motorcykel, som är inrättad
såsom invalidfordon och vars maximihastighet
icke överstiger 30 kilometer
i timmen, dels ock motorcykel,
som i motorfordonsförordningen den
23 oktober 1936 (nr 561) betecknats
som lättviktsmotorcykel.
3 §.
Skatten utgår -— — -—- fordonets
beskattningsvärde.
Fordonets beskattningsvärde är
lika med det pris, skatten inräknad,
som vid tidpunkten för skattskyldighetens
inträdande utgör gängse konsumentpris
för fordonet med hel
standardutrustning.
Det ankommer — ■—■ ■—• beskattningsvärdets
bestämmande.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 85.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
5 §. 5 §.
Kungl. Maj :t äger, då synnerliga Kungl. Maj :t eller myndighet som
skäl därtill äro, medgiva befrielse Kungl. Maj.t bestämmer äger, då
från eller återbäring av skatt. synnerliga skäl därtill äro, medgiva
befrielse från eller återbäring av
skatt.
11 §•
Skattskyldig skall — — — belöpande
skatten.
Deklaration skall —---dekla
rationen
avser.
14 §.
Skattskyldig skall — — — kontrollstyrelsens
postgirokonto.
I fall — •— •— skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid,
som angives i första stycket eller som
kontrollstyrelsen med stöd av andra
stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen
meddela den skattskyldige förbud
tills vidare, till dess skatten guldits,
att förfoga över skattepliktiga
fordon i rörelsen.
15 §.
Skattskyldig är--— finner er
forderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet,
skall vad i 14 § tredje stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
11 §•
Skattskyldig skall---belö
pande
skatten.
Deklaration skall--— dekla
rationen
avser.
Kontrollstyrelsen må, då särskilda
skäl därtill äro, medgiva, att deklaration
skall avse annan tid ån kalendermånad,
i vilket fall deklaration
skall insändas inom en månad efter
utgången av sådan tid.
14 §.
Skattskyldig skall — — — kontrollstyrelsens
postgirokonto.
Kontrollstyrelsen må, då synnerliga
skäl därtill äro, medgiva anstånd
med erläggande av sålunda upplupen
skatt, dock ej för längre tid än till
dess fem månader förflutit efter utgången
av den tid, inom vilken skatten
jämlikt första stycket skolat erläggas.
I fall---skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid,
som angives i första stycket eller som
kontrollstyrelsen med stöd av andra
eller tredje stycket föreskrivit, må
kontrollstyrelsen meddela den skattskyldige
förbud tills vidare, till dess
skatten guldits, att förfoga över skattepliktiga
fordon i rörelsen.
15 §.
Skattskyldig är---finner er
forderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet,
skall vad i 14 § fjärde stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
Nuvarande lydelse:
19 §.
Deklaration skall---- till kon
trollstyrelsen.
Befinnes vid — — — skall erläggas.
Vad i 6—9 §§, 14 § tredje stycket
och 16 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om
skattskyldig, som avses i denna paragraf.
22 §.
Underlåter den — —- — under
tjugu.
Den som i strid mot förbud, som
meddelats med stöd av 13 § andra
stycket, 14 § tredje stycket, 15 § andra
stycket eller 19 § tredje stycket,
förfogar över fordon, straffes med
dagsböter, ej under fyrtio, eller, där
omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst
sex månader.
Försummar någon---— inbe
tala
skatt.
Föreslagen lydelse:
19 §.
Deklaration skall —--till kon
trollstyrelsen.
Befinnes vid —--- -— skall erläg
gas.
Vad i 6—9 §§, 14 § fjärde stycket
och 16 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om
skattskyldig, som avses i denna paragraf.
22 §.
Underlåter den — — — under
tjugu.
Den som i strid mot förbud, som
meddelats med stöd av 13 § andra
stycket, 14 § fjärde stycket, 15 § andra
stycket eller 19 § tredje stycket,
förfogar över fordon, straffes med
dagsböter, ej under fyrtio, eller, där
omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst
sex månader.
Försummar någon---— inbe
tala
skatt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari
1953.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen
fråga om fortsatt giltighet av förordningen den 24- oktober 1951 (nr
660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m. samt om
vissa ändringar i förordningen. Föredraganden anför därvid följande.
Förordningen om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. in.,
som utfärdades den 24 oktober 1951, trädde omedelbart i kraft och gäller
till och med den 30 juni 1953.
Enligt 1 § föreligger skattskyldighet enligt förordningen vid yrkesmässig
tillverkning inom riket för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar,
motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar; uttrycken personbil, motorcykel
och sidvagn användes härvid i samma betydelse som i gällande vägtrafikförordning.
Från skatteplikt undantages emellertid dels motorcykel,
som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överstiger
30 kilometer i timmen, dels ock motorcykel, som i motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1930 (nr 561) betecknats som lättviktsmotorcykel.
Enligt 2 § skall skatten vid tillverkning inom riket erläggas av tillverkaren
och vid införsel till riket av den för vars räkning införseln äger rum. Skattskyldighet
inträder, då fordon av tillverkare levereras till köpare eller uttages
från rörelse för annat ändamål än försäljning eller då fordon införes
till riket.
I 3 § stadgas att skatten skall utgå med tio procent av fordonets beskattningsvärde,
vilket värde är lika med det pris, skatten inräknad, som fordonet
med hel standardutrustning kan antagas komma att betinga vid försäljning
till konsument. Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande
fordon som införes till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
gemensamt att meddela närmare föreskrifter angående beskattningsvärdets
bestämmande.
Enligt 4 § utövas kontrollen över skattens behöriga utgörande vid tillverk -
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
ning av kontrollstyrelsen och beträffande skattepliktig införsel av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen gemensamt.
I 5 § har Kungl. Maj :t bemyndigats att, då synnerliga skäl därtill äro,
medgiva befrielse från eller återbäring av skatt.
I 6—16 §§ har lämnats närmare bestämmelser avseende tillverkning inom
riket. Sålunda föreskrives bland annat i 11 §, att skattskyldig för varje
kalendermånad skall till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder
upprättad deklaration angående beskattningsvärdet av sina skattepliktiga
leveranser och uttag från rörelsen med angivande tillika av den å fordonen
belöpande skatten. Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen inom
en månad efter utgången av den månad som deklarationen avser. Enligt 14 §
första stycket skall skattskyldig samtidigt med avlämnande av deklaration
erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens
postgirokonto.
I 17—21 §§ lämnas vidare närmare bestämmelser avseende införsel till
riket.
I 22—29 §§ innefattas slutligen ansvarsbestämmelser m. m.
Statsverkets inkomst av den särskilda skatten vid tillverkning och import
av personbilar m. m. uppgick under budgetåret 1951/52 (avser omkring
8 månader) till cirka 37 milj. kronor. Skatten, som under innevarande budgetår
beräknas inbringa ungefär 66 milj. kronor, har av kontrollstyrelsen
samt generaltullstyrelsen — för det fall att skatten skulle prolongeras —
för budgetåret 1953/54 beräknats till 65 milj. kronor.
I skrivelse den 8 december 1952 har kontrollstyrelsen erinrat om att giltighetstiden
av 1951 års förordning utlöper den 30 juni 1953. Därest Kungl.
Maj :t skulle finna anledning förelägga riksdagen proposition om fortsatt
beskattning av motorfordon enligt i huvudsak samma grunder, som gällde
enligt nämnda förordning, syntes enligt kontrollstyrelsens uppfattning en
överai*betning av förordningens bestämmelser i vissa avseenden böra övervägas.
Styrelsen har föreslagit att från skattskyldighet enligt förordningen borde
undantagas ambulansbil. Styrelsen har härom framhållit följande.
Under den tid skatteförordningen varit i kraft ha flera framställningar
gjorts till Kungl. Maj:t om befrielse från respektive återbäring av skatt
för ambulansbilar och chassier till dylika bilar. I sitt utlåtande över den
först inkomna av dessa framställningar, vilka såvitt kontrollstyrelsen har
sig bekant ännu äro beroende av Kungl. Maj :ts prövning, har styrelsen bl. a.
framhållit, att det ur humanitära och samhälleliga synpunkter torde framstå
som ett skäligt önskemål, att nyanskaffning av ambulansbilar icke försvåras
eller fördröjes på grund av fördyring till följd av den särskilda skatten
och att detsamma gällde i fråga om ersättningsanskaffningen av dylika
bilar, icke minst ur trafiksäkerhetssynpunkt. Därjämte erinrades om att
ambulansbil jämlikt stadgande i 2 § b) förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt är frikallad från skatteplikt enligt nämnda förord
-
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 85.
ning. Skatten enligt förordningen den 24 oktober 1951, nr 660, torde för en
ambulansbil för närvarande kunna beräknas uppgå till mellan 1 500 och
3 000 kronor.
I sina utlåtanden över förutberörda framställningar har kontrollstyrelsen
tillstyrkt, att Kungl. Maj :t med stöd av 5 § förordningen måtte finna gott
medgiva begärd befrielse från respektive återbäring av skatt för i framställningarna
avsedda ambulansbilar (bilar, inrättade uteslutande för transport
av sårade eller sjuka) och chassier till dylika bilar. Under förutsättning
att Kungl. Maj :t finner ambulansbil och chassi till sådan bil böra
vara undantagna från skatteplikt enligt förordningen, anser kontrollstyrelsen
med hänsyn jämväl till att gränsdragningen mellan nu nämnda
och andra skattepliktiga fordon icke erbjuder någon svårighet, att dylikt
undantagande från skatteplikt bör kunna ske genom en generell bestämmelse
därom i förordningen. Styrelsen får i enlighet härmed föreslå, att stadgande
av angivna innebörd intages i 1 § tredje stycket.
Kontrollstyrelsen har vidare föreslagit viss annan utformning av föreskrifterna
i 3 § i fråga ombeskattningsvärdets bestämmande.
Styrelsen har erinrat om att enligt 3 § andra stycket skattepliktigt fordons
beskattningsvärde vore lika med det pris, skatten inräknad, som fordonet med
hel standardutrustning kunde antagas komma att betinga vid försäljning till
konsument. Med detta pris skulle enligt av styrelsen med stöd av tredje stycket
i samma paragraf utfärdad, för närvarande gällande tillämpningsföreskrift
förstås det vid tidpunkten för skattskyldighetens inträdande enligt beslut av
statens priskontrollnämnd gällande högsta konsumentpriset eller det lägre
belopp, som enligt prislista eller eljest vid samma tidpunkt utgjorde gängse
konsumentpris. Eftersom skattskyldigheten beträffande inom riket tillverkade
fordon enligt 2 § andra stycket i förordningen inträdde, då fordon av tillverkare
levererades till köpare eller uttoges ur rörelse för annat ändamål
än försäljning, bleve sålunda leveransdagens prisförhållanden i regel avgörande
för beskattningsvärdets bestämmande. Styrelsen hade med nämnda
tillämpningsföreskrift givit eu tolkning av stadgandet i 3 § andra stycket,
som helt stode i överensstämmelse med eljest i fråga om den indirekta beskattningen
i motsvarande fall gällande praxis. Med hänsyn till vikten av
största möjliga klarhet beträffande beskattningsvärdets bestämmande, icke
minst i betraktande av storleksordningen av skatten för varje enskilt skatteobjekt,
syntes det styrelsen angeläget, att den av styrelsen i tillämpningsföreskriften
angivna principen för beskattningsvärdets bestämmande komme
till uttryck i författningen genom tillägg i 3 § förordningen.
Kontrollstyrelsen har ytterligare, med hänsyn till att Kungl. Maj :ts prövning
i varje särskilt fall av ansökan om skattefrihet för i n v a 1 i d b i 1 enligt
styrelsens förmenande icke vore erforderlig, förordat sådan ändring av
5 § i förordningen, att Kungl. Maj :t kunde uppdraga åt underordnad myndighet
att pröva ansökning om befrielse från eller återbäring av skatt. Styrelsen
har uttalat, att styrelsen i utlåtande till Kungl. Maj :t över framställningar om
befrielse från eller återbäring av skatt för invalidbil förordat vissa jämkningar
i fråga om villkoren för medgivande av skattefrihet för dylik bil.
8
Kungl. Muj:ts proposition nr 85.
Styrelsens förslag innebure, att skattefrihet skulle medgivas där viss art och
grad av invaliditet förelåge och där ett oundgängligt behov av bil för vederbörandes
förvärvsverksamhet eller utbildning vore för handen, men oberoende
av hans ekonomiska förhållanden. Befrielse eller återbäring skulle
medgivas med hela skattebeloppet, försåvitt icke bilen betingade ett piis,
som nämnvärt överstege priset på andra bilar av liknande typ. Sasom övie
gräns för det belopp, med vilket befrielse eller återbäring borde medgivas,
föresloges 1 100 kronor. Prövningen av framställning om skattefrihet för
invalidbil skulle härigenom komma att begränsas till frågan om invaliditetens
art och grad samt behovet av bil för förvärvsverksamhet eller utbildning.
Under sådana förhållanden komme prövning av dylika framställningar
att uteslutande innebära ett konstaterande av, huruvida vissa faktiska omständigheter
förelåge, varför prövningen syntes kunna fullgöras av den myndighet
Kungl. Maj :t bestämde.
Beträffande skyldigheten enligt 11 § att för varje kalendermånad till kontrollstyrelsen
avlämna en på tro och heder upprättad deklaration angående
beskattningsvärdet av skattepliktiga leveranser och uttag har styrelsen framhållit,
att vissa av de företag, som bedreve tillverkning av motorfordon, använde
sig av bokförings- och redovisningssystem med uppdelning av bokföringsåret
i sådana redovisningsperioder, att avstämning icke
läte sig göra vid månadssluten. Svårigheter uppkomme härvid för företagen
att månadsvis avgiva deklaration till kontrollstyrelsen samtidigt som en avstämning
av i deklarationerna avgivna uppgifter mot företagens bokföring
och övriga redovisning försvårades. Det syntes på grund härav kontrollstyrelsen
lämpligt, att i 11 § intoges föreskrift om befogenhet för styrelsen att,
då särskilda skäl vore förhanden, för visst företag bestämma annan redovisningsperiod
än kalendermånad. I anslutning härtill borde i samma paragraf
även föreskrivas, att deklaration i sådant fall skulle insändas till styrelsen
inom 30 dagar efter utgången av sålunda bestämd redovisningsperiod.
Kontrollstyrelsen bär slutligen föreslagit sådan ändring av 14 §, att styrelsen,
då synnerliga skäl därtill vore, skulle äga medge anstånd med
erläggande av upplupen skatt, dock längst intill dess fem månader
förflutit efter utgången av den tid, inom vilken skatten eljest skolat erläggas.
I anslutning härtill har styrelsen föreslagit vissa följdändringar i 14 §
fjärde stycket (nuvarande tredje stycket), 15 § andra stycket, 19 § tredje
stycket och 22 § andra stycket. Styrelsen har uttalat att skattebetalningsterminerna
i huvudsak finge anses väl avvägda beträffande personbilar
och importerade motorcyklar. I fråga om inom riket tillverkade motorcyklar
förelåge däremot särskilda förhållanden på grund av att detaljförsäljningen
vore starkt säsongbetonad och huvudsakligen koncentrerad till våren
och försommaren medan tillverkningen bedreves året runt. Styrelsen har
härom ytterligare anfört följande.
Enär tillverkarna sakna tillräckliga utrymmen för en lagring under dödsäsongen,
ha de träffat avtal med detaljisterna om att dessa i möjligaste
Kungl. Maj. ts proposition nr 85.
9
mån skola övertaga lagerhållningen. Detaljisterna sakna emellertid i regel
möjlighet att erlägga likvid, förrän de i sin tur erhållit likvid av de slutliga
konsumenterna, d. v. s. en eller ett par månader efter säsongens början.
Enär vidare återförsäljarnas ekonomi i allmänhet icke medgiver lagerköp
i någon större omfattning, ha tillverkarna för att lösa lagerhållningsproblemet
nödgats medgiva återförsäljarna kredit fram till maj och juni på
försäljningarna under perioden augusti—mars. Denna hårda belastning på
tillverkarnas likviditet har ytterligare ökat genom den efter skattens införande
tillkomna skyldigheten att erlägga sådan skatt till kontrollstyrelsen
inom en månad efter leveransmånaden. I många fall är det betydande
skattebelopp, som de svenska motorcykeltillverkarna med nu gällande bestämmelser
ha att till största delen förskottsvis erlägga till staten. Det torde
fördenskull få anses skäligt, att möjlighet beredes de berörda företagen
samt — om så skulle visa sig erforderligt — även enligt förordningen skattskyldiga
tillverkare av personbilar att erhålla visst anstånd med inbetalning
av under dödsäsong upplupen skatt. Dylikt anstånd synes lämpligen böra
begränsas till högst fem månader utöver den tid av en månad respektive
trettio dagar som enligt vad tidigare förordats skulle komma att utgöra
den tid inom vilken skatteinbetalning skall verkställas. Fråga om medgivande
av anstånd synes kunna avgöras av kontrollstyrelsen.
Över kontrollstyrelsens förslag har, efter remiss, generaltullstyrelsen avgivit
utlåtande den 31 december 1952.
Generaltullstyrelsen har anfört, att styrelsen icke hade något att erinra
mot kontrollstyrelsens förslag att ambulansbilar skulle undantagas från
skatteplikt enligt förordningen. I fråga om kontrollstyrelsens förslag till
annan utformning av föreskrifterna om beskattningsvärdets bestämmande
har generaltullstyrelsen yttrat bl. a. följande.
Införseln av skattepliktiga fordon omfattar även gamla och begagnade
dylika fordon samt fordon av sådana typer, som vanligen icke förekomma
till försäljning å den svenska marknaden. Dessa fordon kunna icke sägas
hava något »gängse konsumentpris», och den föreslagna nya lydelsen av 3 §,
andra stycket, innehåller icke någon föreskrift om hur beskattningsvärdet
i sådant fall skall beräknas. Den nya lydelsen synes därför vad beträffar införda
fordon vara mindre lämplig än den nuvarande. Härjämte vill styrelsen
i denna punkt framhålla följande. Då vid tulltaxering av skattepliktiga
fordon tullmyndigheten erhåller kännedom om att konsumentpriset för
fordon av ifrågavarande typ inom närmaste tiden kommer att ändras och
anledning finnes antaga, att de införda fordonen komma att försäljas till
det nya priset, lägges detta senare pris till grund vid beräkningen av fordonens
beskattningsvärden. Vid ändring av författningen enligt kontrollstyrelsens
förslag bliva tullmyndigheterna bundna vid det konsumentpris,
som gäller vid införseltillfället, även i sådana fall då det kan förutses, att
fordonen icke komma att försäljas till detta pris. För att undgå att skatten
skall bliva beräknad efter ett värde, som är högre än konsumentpriset, komma
importörerna vid förestående prissänkning att tvingas lagra införda
fordon i frihamn eller upplägga dem å tullager, tills det lägre priset kommit
i tillämpning. Med hänsyn till här anförda omständigheter saknar generaltullstyrelsen
anledning tillstyrka någon ändring av författningen i nu
berörda del.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 8ö.
Generaltullstyrelsen har framhållit att styrelsen icke hade något att erinra
mot kontrollstyrelsens förslag om viss ändring av 5 § i förordningen. Därest
Kungl. Maj :t skulle finna skäl överflytta prövningen av framställningar om
skattebefrielse till ämbetsverken, borde det ankomma på generaltullstyrelsen
att i samråd med kontrollstyrelsen pröva dylika framställningar, avseende
till riket införda invalidbilar.
Generaltullstyrelsen har slutligen framhållit, att de av kontrollstyrelsen
framförda förslagen till ändringar av 11, 14, 15, 19 och 22 §§ i förordningen
gällde bestämmelser, som avsåge kontrollstyrelsens befattning med skattens
uttagande; förslagen gåve icke anledning till uttalande från generaltullstyrelsens
sida.
I en till finansdepartementet ingiven skrift har Sveriges automobilindustriförening
och Sveriges antomobilimportörförbund anhållit om sådan ändring
av förordningen, att importörer av personbilar ej skulle behöva erlägga
skatt för av dem importerade bilar, förrän dessa levererats till köpare
eller uttagits från rörelse för annat ändamål än försäljning.
Beträffande utvecklingen på motorfordons,marknaden under tiden intill utgången
av augusti månad 1951 har redogörelse lämnats i propositionen nr
218 till 1951 års riksdag med förslag till förordning om skatt vid tillverkning
och import av personbilar m. m., till vilken redogörelse i detta sammanhang
hänvisning torde få ske. Här må blott erinras om att i synnerhet
importen men också den inhemska tillverkningen av personbilar ökade
starkt under år 1950. Även försäljningen av motorcyklar hade ökat i ej
oväsentlig grad under nämnda år. Under tiden januari—augusti 1951 hade
vidare, i förhållande till motsvarande tid år 1950, en ytterligare kraftig ökning
ägt rum av importen av såväl personbilar som motorcyklar. I propositionen
har emellertid uppgivits, att till följd av den begränsning av importen,
som handels- och industrikommissionen vidtagit från och med den
1 april 1951, en viss nedgång av importen kunde påräknas såväl under de
fyra sista månaderna år 1951 som under år 1952.
Till belysning av utvecklingen från och med september månad 1951 har
under hand inhämtats vissa uppgifter från kontrollstyrelsen ävensom från
1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. Som
framgår av efterföljande sammanställning ligger importen ävensom tillverkningen
inom riket av personbilar och motorcyklar även under år 1952 på
en hög nivå, låt vara totalt sett lägre än under åren 1950 och 1951.
Antalet i centrala bilregistret registrerade personbilar och tyngre motorcyklar
har även under år 1952 fortsatt att öka. Antalet registrerade personbilar,
som den 1 januari 1950 utgjorde 194 454 samt den 1 januari 1951
252 503, uppgick sålunda den 1 januari 1952 till 313 058 samt den 1 april
samma år till 321 406. Motsvarande siffror för tyngre motorcyklar är
172 338, 212 378, 258 451 samt 258 514.
Kungl. Maj. ts proposition nr 85. n
År |
Personautomobiler |
Motorcyklar |
||||
Införsel |
Inhemsk |
Införsel |
Inhemsk |
|||
Antal |
Import-värde i |
Antal |
Import-värde i |
|||
1950........ |
47 804 |
230-0 |
19 474 |
8 529 |
11-2 |
36 110 |
1951........ |
40 611 |
225-9 |
22 826 |
13 388 |
19-2 |
40 493 |
1952........ |
32 907 |
191-1 |
19 453 |
11839 |
17-1 |
27 342 |
Departementschefen. Den särskilda skatten vid tillverkning och import av
personbilar och motorcyklar tillkom genom beslut av 1951 års riksdag (höstsessionen)
och äger giltighet intill utgången av innevarande budgetår. Skatten
avser att åvägabringa en begränsning av efterfrågan på personbilar och
motorcyklar. Det är sålunda en anordning av i huvudsak samma art och
med liknande syfte som investeringsavgiften.
Rörande det fortsatta behovet av särskilda skattepolitiska åtgärder för
att dämpa konjunkturen har jag i statsverkspropositionen (bilaga 1 s. 10)
framhållit, att även om den privata investeringsviljan vore svagare nu än
tidigare, befunne sig investeringarna alltjämt på en hög nivå. Det vore därför
nödvändigt att bibehålla investeringsavgiften liksom andra investeringsbegränsande
åtgärder. Beträffande investeringsavgiften har jag tillika uttalat,
att därest det ekonomiska läget framgent skulle ytterligare förändras
i depressiv riktning kommer frågan om fortbeståndet av nämnda avgift att
omprövas.
Av den tidigare lämnade redogörelsen för utvecklingen på motorfordonsmarknaden
framgår, att importen av personbilar och motorcyklar även under
år 1952 legat på en hög nivå, låt vara något lägre än år 1951. För år
1953 har nationalbudgetdelegationen grundat sina utrikeshandelskalkyler
på förutsättningen att importen av personbilar blir av ungefär samma storleksordning
som år 1952. I fråga om motorcyklarna har delegationen ansett
en viss ökning av importen sannolik. Mot bakgrunden härav framstår det
som behövligt att bibehålla den särskilda beskattningen av personbilar och
motorcyklar även för tiden efter den 1 juli 1953. Av betydelse i detta sammanhang
är att ett borttagande av skatten med säkerhet skulle innebära en
stimulans till ökad import och därigenom stegrat utflöde av valuta. Såsom
jag omnämnt i årets finansplan tyder kalkylerna för år 1953 på en valutautströmning
av icke ringa storlek. Uppenbarligen måste i ett sådant läge
varje åtgärd, som kan få till följd en ytterligare försämring av betalningsbalansen,
inge betänkligheter. Det finns ej heller för dagen anledning att
genom ett borttagande av tillverkningsskatten skapa förutsättningar för en
stegring av efterfrågan på inom landet framställda fordon.
Jag förordar sålunda att förordningen om skatt vid tillverkning och im
1
Uppgiften för 1952 avser från tillverkare till inhemsk köpare levererade fordon. För 1950 och
1951 avser uppgifterna tillverkade fordon, inklusive exporterade fordon.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
port av personbilar m. m. förlänas fortsatt giltighet. Hur länge behovet av
denna särskilda beskattning kommer att föreligga kan icke nu med bestämdhet
sägas. Av formella skäl måste dock en viss giltighetstid angivas i författningen.
Denna bör likväl icke bestämmas så att den onödigtvis stör automobil-
och motorcykelhandelns normala gång. Under sådana förhållanden
har det synts lämpligast att låta giltighetstiden omfatta hela nästa budgetår.
Detta behöver icke ha någon avgörande inverkan på frågan om tidpunkten
för skattens avskaffande. Denna kan praktiskt taget när som helst underställas
riksdagens prövning.
I samband härmed torde böra upptagas till övervägande av kontrollstyrelsen
framlagda förslag till ändringar i 1951 års förordning.
I likhet med kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen finner jag det ur
skilda synpunkter påkallat, att skatt icke skall utgå för ambulansbil. I de
fall framställningar gjorts till Kungl. Maj :t om befrielse från eller återbäring
av skatt för ambulansbil har dylik befrielse eller återbäring med stöd
av 5 § förordningen medgivits av Kungl. Maj:t. Jag har intet att erinra
mot kontrollstyrelsens förslag att dylikt undantagande från skatteplikt äger
rum genom en generell föreskrift i förordningen.
Beträffande frågan om bestämmande av ett fordons beskattningsvärde
gäller för närvarande enligt 3 § andra stycket i förordningen att nämnda
värde är lika med det pris, skatten inräknad, som fordonet med hel standardutrustning
kan antagas komma att betinga vid försäljning till konsument.
I vad gäller inom riket tillverkade fordon har kontrollstyrelsen i tillämpningsföreskrift
angivit hur nämnda stadgande bör tolkas, vilken tolkning
enligt styrelsens förmenande bör komma till uttryck i själva förordningen.
I överensstämmelse härmed har styrelsen föreslagit att beskattningsvärdet
skall anges vara lika med det pris, skatten inräknad, som vid tidpunkten
för skattskyldighetens inträdande utgör gängse konsumentpris för fordonet
med hel standardutrustning. Mot nämnda förslag bär generaltullstyrelsen,
med erinran att skattskyldighet inträdde vid olika tidpunkter vid import
respektive vid tillverkning inom riket, framfört vissa erinringar. Sålunda
har styrelsen framhållit att med nuvarande bestämmelser möjlighet funnes
att vid tulltaxeringen av iskattepliktiga fordon ta hänsyn till prishöjningar
respektive prissänkningar, som kunde beräknas äga rum under tiden
mellan tulltaxeringen och den faktiska försäljningen. I anledning härav vill
jag som min mening uttala, att det i regel icke torde vara möjligt att vid
tulltaxeringen med säkerhet kunna förutse vilket pris ett fordon kan komma
att betinga vid den faktiska försäljningen. För erhållande av en i möjligaste
mån likformig beskattning synes det därför lämpligast att beskattningsvärdet,
på sätt kontrollstyrelsen i tolkningsföreskrift angivit, bestämmes
med hänsyn till gängse konsumentpris vid tidpunkten för skattskyldighetens
inträdande. Då en dylik tolkning dessutom star i överensstämmelse
med eljest i fråga om den indirekta beskattningen i motsvarande fall gällande
praxis förordar jag att hithörande bestämmelser utformas på sätt kon
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 85.
13
trollstyrelsen föreslagit. I anslutning till generaltullstyrelsens uttalande
att för begagnade fordon och för vissa fordon av speciell typ icke skulle
finnas något »gängse konsumentpris» vill jag framhålla, att i fråga om
sådana fordon får med dylikt pris förstås det pris fordonet kan beräknas
hetinga vid försäljning.
I likhet med kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen finner jag ändamålsenligt
att i 5 § vidtages sådan ändring, att Kungl. Maj :t äger uppdraga
åt underordnad myndighet att pröva ansökning om befrielse från eller återbäring
av skatt.
Mot kontrollstyrelsens förslag till bemyndigande för styrelsen att i särskilda
fall bestämma annan redovisningsperiod än kalendermånad ävensom
att medge visst anstånd med erläggande av upplupen skatt har jag icke
något att erinra. Föreskrift härom torde böra intagas i It och 14 §§, varjämte
vissa härav föranledda ändringar torde få vidtagas i 14 § fjärde
stycket, 15 § andra stycket, 19 § tredje stycket och 22 § andra stycket.
Såsom tidigare nämnts har Sveriges automobilindustriförening och Sveriges
automobilimportörförbund hemställt om viss omläggning av skatteuppbörden
i fråga om importerade bilar. Enligt nuvarande regler skall skatten
erläggas samtidigt med tullen. I detta hänseende gäller sålunda samma
regel som i fråga om andra skatter, som utgår vid tillverkning och import
av varor, t. ex. varuskatt enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251).
Ett bifall till den gjorda framställningen skulle förutsätta en sådan genomgripande
förändring av skattens konstruktion, att jag icke anser mig böra
framlägga förslag därom.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 24
oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar
m. m. samt om fortsatt giltighet av samma förordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Fjellander.
537059. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag