Kungl. Maj.ts proposition nr 83,

1

Nr 83.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av t § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit, m. m.; given Stockholms slott den 20
februari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

2) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli
1953; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935
(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att skatterna på bensin och brännoljor höjes
med 3 öre för liter från och med den 1 juli 1953. Vidare föreslås att skatten
å motorsprit sättes i kraft nämnda dag och att därvid skall tillämpas en
skattesats av 3 öre för liter. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 83.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

§ förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

Föreslagen lydelse:

1 §•

Härigenom förordnas, att 1
skatt å bensin och motorsprit1
angives.

Gällande lydelse:

1 «.

För bensin, som till riket införes
eller bär tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av tjugufem öre för liter. Skatt
skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas
särskild skatt av sex öre för liter.

I denna--— såsom motorsprit.

För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av tjuguåtta öre för liter. Skatt
skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid ''tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas
särskild skatt av tre öre för liter.

I denna---såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

Senaste lydelse se 1950:414.

Kungl. Mcij. ts proposition nr 83.

3

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket

den 1 juli 1953.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För bensin, som den 1 juli 1953 klockan 6 f. in. finnes i riket, skall i den
ordning nedan sägs till staten erläggas skatt med 3 öre för liter.

Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande
hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

2 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där
ej annat föranledes av vad nedan i 2 mom. eller 9 § stadgas, den som vid
den i 1 § angivna tidpunkten innehar bensin till myckenhet överstigande
1 500 liter.

2 mo^m. Från skattskyldighet enligt denna förordning är kronan befriad.

Skatt enligt denna förordning utgår icke för bensin, som tillverkats inom
riket och som vid den i 1 § angivna tidpunkten ännu icke utlämnats från
tillverkningsstället.

3 §•

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 1 augusti
1953 pa heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet "bensin,
han vid den i 1 § angivna tidpunkten innehade, varvid tillika skall
angivas den plats, där bensinen då förvarades.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han avlidit,
senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman
eller ombud är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äro tillämpliga, i det län, där huvuddelen
av den med deklarationen avsedda bensinen finnes vid den tidpunkt som
angives i 1 §.

4 §.

/tm,om''1IDet åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma
från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga
°~. riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med
eldfarhga oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.
Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig
eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att
mom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter

2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, a,tt
granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen däivid, i man
av behov, anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse
eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller
annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och
därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jamte annan
kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.

3 mom. Kungl. Maj :t må ock förordna om granskning av deklarationer
och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj :t förordnad granskningsman
äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undeisökning
av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.

Kostnad för granskning, varom Kungl. Maj :t förordnat, bestrides av medel.
som i 2 mom. sägs.

5 §•

Länsstyrelse åligger att på grundval av inkomna deklarationer och eljest
inhämtade uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,
samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas
enligt denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.

6 §•

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika
med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad den
skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut
eller eljest "söka befrielse från påförd skatt.

7 §•

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna
deklaration eller infordrad upplysning, och har darav foranletts att
skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lagt belopp, skall
skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
eller underlåtenhet undandragits.

Efterbeskattning må ej ske senare än år 1958.

8 §•

t mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,
må besvär anföras hos kammarrätten.

Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen i det lan, dar skatten påförts
inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad, vid
påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till provning. Den
omständigheten att besvären ingivits eller insänts till kammarratten i ställe
för till länsstyrelsen skall icke utgöra hinder för prövning av klagandens
talan, därest besvären inkommit till kammarrätten inom besvarstiden 1 sadant
fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen
för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs. ° ,

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, pa vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,
har länsstyrelsen att skyndsamt till kammarrätten översända samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses pakalla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

5

9 §•

Visar skattskyldig, att bensin, som han innehaft vid den i 1 § angivna tidpunkten,
levererats till annan, och grundar sig leveransen på försäljningsaytal,
som slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t,
där den skattskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller
eljest är berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma att skattskyldigheten
skall åligga köparen eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse
från eller återbäring av skatten.

Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom en månad
efter det skatt avfordrats vederbörande.

10 §.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna
i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit äga motsvarande tillämpning.

11 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad
person.

Deklarationerna skola tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, som i
och för sin^ befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke
vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit
dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar,
för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman,
åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen förvaras intill utgången av år 1958,
varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes
med dagsböter; och må länsstyrelsen förelägga den uppgiftspliktige
lämpligt vite.

13 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.

14 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som
1 denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig
innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom
han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar
såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse
som nu sagts, straffes med dagsböter.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej
utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav
vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.

15 §.

Länsstyrelse äger utdöma vite, som förelagts enligt 12 §.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

16 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så
ock de närmare föreskrifter, som eljest erfordras för tillämpning av denna
förordning, meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935
(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt
å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt
(brännolja), som användes för drivande
av automobil och för vilken
icke utgår skatt enligt 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit,
skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas
skatt av tjugu öre för liter.

Med automobil--- — såsom au tomobil.

Föreslagen lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt
(brännolja), som användes för drivande
av automobil och för vilken
icke utgår skatt enligt 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motor sprit,
skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas
skatt av tjugutre öre för liter.

Med automobil —--såsom au tomobil.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse se 1950:415.

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

i

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 20 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för kommunikationsdepartementet fråga om
vissa ändringar i beskattningen av drivmedel till motorfordon samt anför
därvid följande.

Inledning.

Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
(se Inkomster å driftbudgeten s. 51) omnämnde jag vid behandling av frågan
om beräkningen av statsverkets inkomster för budgetåret 1953/54, att
jag hade för avsikt att senare göra hemställan om att, i avvaktan på resultatet
av den pågående utredningen angående beskattningen av motorfordonstrafiken,
provisoriskt förslag om höjning med 5 öre av skatten på
bensin och brännoljor framlades för riksdagen. Som skäl härför anförde
jag, att de utgifter för vägväsendet m. m. som skulle täckas av automobilskattemedel
uppginge till sammanlagt 639,8 miljoner kronor. Detta belopp,
som i stort sett motsvarade utgifterna för den nuvarande omfattningen av
verksamheten inom vägväsendet enligt rådande kostnadsnivå, översteg de
beräknade automobilskattemedlen med i runt tal 75 miljoner.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om en höjning av skatten å bensin
och brännoljor. I detta sammanhang torde jag jämväl få behandla en av
1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken med
skrivelse den 5 februari 1953 överlämnad promemoria angående beskattningen
av motorsprit, över nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden
avgivits av kontrollstyrelsen, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Aktiebolaget
Svensk sprit, Svenska petroleum institutet, Bilverkstädernas riksförbund,
Kungl. Automobil klubben, KAK:s landsförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund,
Motormännens riksförbund, Sveriges automobilhandlareför -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

hund, Sveriges automobilindustriförening, Sveriges trafikbilägares riksorganisation,
Svenska vägföreningen samt Sveriges automobilimportörförbund.

Skatten å bensin och brännoljor.

Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en skatt
på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsbeskattningen infördes genom förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt. Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten
med ca 40 procent i förhållande till då gällande skattesatser. Höjningarna
trädde i kraft den 1 januari 1953. I följande tablå är sammanställda
de skattesatser som gällt under åren 1946—1952 respektive gäller
från och med år 1953.

Personbilar1
Lastbilar...
Omnibussar

Motorcyklar

1946—1952

Fr. o. m. 1953

70:

— + 20: —

100: — + 28: —

70:

- + 25: -

100: — + 37: —

70:

— + 22: —

100: — + 33: —

21: —

30: —

28: —

40: —

42: —

60: —

Härjämte uttages fordonsskatt å släpvagnar med belopp från 80 till 560
kronor beroende på släpvagnens vikt.

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen
den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor. Sedan den 1 januari 1951 (SFS 1950: 414 och 415) har
bensinskatten utgått med 25 öre för liter och brännoljeskatten med 20 öre
för liter. Bensinskattens storlek under olika tidsperioder framgår av följande
uppställning.

Tidsperiod

Skatt (öre per liter)

1/7

1929-

- 3/6

1931 .

4/6

1931-

-30/4

1932 .

1/5

1932-

-30/6

1938 .

1/7

1938-

-31/12

1939 .

1/1

1940-

-30/6

1940 .

1/7

1940-

-31/12

1945 .

1/1

1946-

-31/3

1948 .

1/4

1948-

-31/12

1950 .

1/1

1951-

6

(6 + 2 =)

8

10

12

(12 + 4 =)

16

(12 + 25 =)

37

18

(18 + 27 =)

45

25

Beträffande skatten å motorsprit återkommer jag i ett senare avsnitt.

1 Den första siffran rörande skatten på personbilar, lastbilar och omnibussar angiver grundavgiften
per fordon och den andra siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt
minskad med 900 kg.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Såsom redan inledningsvis nämnts har automobilskattemedlen för budgetåret
1953/54 — med utgångspunkt från de skattesatser vilka gäller från
och med den 1 januari 1953 — av riksräkenskapsverket beräknats till 565
miljoner kronor. Av detta belopp belöper 200 miljoner kronor på fordonsskatten
och 365 miljoner kronor på drivmedelsskatten, huvudsakligen bensinskatten.

Sedan statsverkspropositionen framlades har vid sammanträde inom finansdepartementet
representanter för de olika organisationerna på bilismens
område beretts tillfälle att framlägga sina synpunkter på den uppkomna
frågan om en höjning av bilbeskattningen i syfte att täcka den i
statsverkspropositionen angivna bristen å 75 miljoner kronor. Från organisationernas
sida har därvid uttalats önskemål om att vissa jämkningar
måtte vidtagas å utgifts- och inkomstsidorna i automobilskattemedlens specialbudget
för att nedbringa differensen mellan de löpande utgifterna och
inkomsterna. Sålunda har ifrågasatts huruvida icke anslaget till Förstärkning
och förbättring av vägar, vilket anslag på grund av omläggning till kalenderårsredovisning
i statsverkspropositionen beräknats med utgångspunkt
från den antagna medelsförbrukningen under ett och ett halvt budgetår, borde
kunna omräknas till att allenast avse budgetåret 1953/54. En omläggning
till kalenderårsberäkning med åtföljande ökat anslagsbehov för det budgetår
omläggningen vore avsedd att äga rum, borde enligt organisationernas
mening få anstå ytterligare något år. Toges hänsyn endast till medelsförbrukningen
under nästkommande budgetår kunde, menade organisationerna,
berörda anslag minskas med ca 30 miljoner kronor. Organisationerna
har vidare ifrågasatt huruvida icke de beräknade inkomsterna av bilbeskattningen
under nästa budgetår kunde uppräknas med 10 miljoner
kronor. Erfarenheten gåve vid handen att de i riksstaten för en rad tidigare
år upptagna inkomstbeloppen varit avsevärt lägre än de sedermera influtna
verkliga inkomsterna. Enligt organisationernas mening borde den härefter
kvarstående differensen, alltså ca 35 miljoner kronor, i första hand täckas
med tidigare inbetalade bilskattemedel, uppförda å budgetutjämningsfonden.
Om denna väg icke skulle stå öppen återstode möjligheten att justera
skatterna å motorfordonstrafiken så att löpande inkomster för budgetåret
1953/54 bleve tillräckliga. En sådan uppjustering borde emellertid ske med
utgångspunkt från att behovet av tillskottsmedel vore i runt tal 35 miljoner
kronor.

Departementschefen. Innan jag närmare berör frågan om den nu aktuella
höjningen av bilbeskattningen, vill jag erinra om att enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
år 1949 framlagda normalbudget för vägväsendet de under
en 20-årsperiod behövliga, genomsnittliga statliga vägutgifterna uppskattades
till 525 miljoner kronor om året i 1948 års priser, vilket omräknat
till 1952 års pris- och lönenivå kan beräknas till ca 760 miljoner kronor.
Målsättningen för normalbudgetens kostnadskalkyler var, att vägnätet
under 20-årsperioden skulle upprustas till att överlag tåla ett axeltryck av
6 ton.

10

Kangl. Maj. ts proposition nr 83.

Sedan länge har tillämpats den principen att motorfordonstrafiken skall
genom särskild beskattning gälda kostnaderna för vägväsendets behov. Utan
att i detta sammanhang närmare ingå på en bedömning av vägkostnadernas
storlek på längre sikt, är det likväl uppenbart, att det under de närmaste
åren icke kommer att finnas utrymme för en sänkning av de nuvarande
utgiftsbeloppen utan att tvärtom en höjning är att emotse. Såsom tidigare
nämnts har i årets statsverksproposition utgifterna för vägväsendet i
avseende på budgetåret 1953/54 beräknats till sammanlagt omkring 640 miljoner
kronor. Samtidigt har intäkterna av automobilbeskattningen — med
utgångspunkt från nu gällande skattesatser — uppskattats till 565 miljoner
kronor. Den brist som sålunda föreligger för nästa budgetår kan, mot bakgrunden
av den tidigare antydda väntade utvecklingen av vägkostnaderna,
icke betraktas som en tillfällig företeelse utan är fastmera ett uttryck för
att det finns ett varaktigt behov av ökade intäkter för vägväsendet.

Å andra sidan är jag väl medveten om angelägenheten av att i nuvarande
läge, då en allmän översyn av hela automobilbeskattningsfrågan pågår
vars resultat kan väntas föreligga i sådan tid att ett förslag kan underställas
nästa år riksdag, icke större ändringar göres i nu gällande skattesatser
än som bedömes vara absolut nödvändiga.

Vid de tidigare omnämnda överläggningarna med organisationerna på bilismens
område har övervägts olika möjligheter att nedbringa den konstaterade
skillnaden för nästa budgetår mellan vägväsendets utgifter och inkomsterna
på automobilskattemedlen. Därvid har diskuterats det förhållandet
att anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar avser medelsförbrukningen
under ett och ett halvt år eller sålunda från den 1 juli 1953 till
den 31 december 1954. Anledningen härtill är att anslaget föreslås bli kalenderårsberäknat
i likhet med övriga byggnadsanslag. Av anslaget, som uppförts
med 86 miljoner kronor, beräknas ca 30 miljoner kronor motsvara medelsförbrukningen
under andra halvåret 1954. Från organisationernas sida
har ifrågasatts, huruvida icke omläggningen till kalenderårsberäkning av
nämnda anslag borde anstå till ett senare år och anslaget i enlighet härmed
nedskrivas med 30 miljoner kronor. Av olika skäl anser jag att ett uppskjutande
av kalenderårsomräkningen av förstärknings- och förbättringsanslaget
icke bör ifrågakomma. Med hänsyn till de nyss antydda speciella förhållanden,
som nu påverkar bedömningen, torde det dock böra övervägas
att — såvitt avser uttagandet av skatter från motorfordonstrafiken under
nästa budgetår — endast taga hänsyn till medelsförbrukningen under samma
budgetår. Härigenom skulle visserligen automobilskattemedlens specialbudget
för nästa budgetår bli formellt underbalanserad med 30 miljoner
kronor. Då emellertid underskottet endast uppkommit genom en bokföringsmässig
omläggning av anslagsberäkningen och sålunda någon kassamässig
underbalansering i verklig mening icke skulle föreligga, anser jag att denna
utväg bör väljas för att i möjligaste mån begränsa behovet av en höjning av
bilbeskattningen under den tid som kvarstår innan en mera långsiktig lösning
hunnit genomföras.

Kungl. Maj. ts proposition nr 83.

IT

Från organisationernas sida har vidare ifrågasatts att upptaga inkomsterna
av autoinobilskattemedlen till 575 miljoner kronor i stället för det av
riksräkenskapsverket beräknade beloppet 565 miljoner kronor. Tillräckligt
underlag för att frångå den av riksräkenskapsverket gjorda beräkningen synes
emellertid icke föreligga.

Med beaktande av det nu anförda torde det belopp, som ytterligare erfordras
för att täcka utgifterna för vägväsendet under nästa budgetår, kunna
beräknas till (75 — 30 =) 45 miljoner kronor. Då vid överläggningarna
med organisationerna förslag framkommit om att täcka bristen med medel
ur automobilskattemedelsfonden, vill jag först nämna, att såvitt nu kan bedömas
denna fond vid utgången av innevarande budgetår torde vara praktiskt
taget helt förbrukad. Bortsett härifrån skulle emellertid förfarandet
medföra att automobilskattemedlens specialbudget och därmed driftbudgeten
bleve i verklig mening underbalanserad. Då detta skulle innebära en
avvikelse från den allmänna målsättning för budgetpolitiken, som uppställts
i finansplanen, anser jag mig icke kunna biträda ett sådant förslag.

För täckande av nyssnämnda brist å 45 miljoner kronor kan olika alternativ
diskuteras. I fråga om fordonsskatten må framhållas att denna skatt
höjdes med ca 40 procent så sent som vid 1952 års vårriksdag och att höjningarna
trätt i kraft den 1 januari 1953. Beträffande beskattningen av drivmedel
har dessa skatter utgått oförändrade sedan den 1 januari 1951. Med
beaktande härav torde den lämpligaste utvägen vara att anskaffa de ytterligare
automobilskattemedel, vilka nu är erforderliga, genom en höjning av
skatterna på drivmedel. Såsom tidigare nämnts har jag också i statsverkspropositionen
räknat med en höjning av skatterna på bensin och brännoljor,
nämligen med 5 öre för liter. Godtages det av mig framlagda förslaget
att beräkna det erforderliga medelstillskottet för nästa budgetår till endast
45 miljoner kronor kan emellertid höjningen begränsas till 3 öre för liter.
Härigenom har också skälen för att uttaga hela beloppet i form av höjda
drivmedelsskatter vunnit i styrka. Skulle en viss del läggas på fordonsskatten
bleve nämligen höjningarna av de olika skattesatserna så obetydliga att invändningar
av rent praktisk art skulle kunna riktas mot en sådan skatteomläggning.
I detta sammanhang må också erinras om att minutpriset på
bensin sänkts med 2 öre per liter den 1 oktober 1952, varför någon uppjustering
av taxorna i yrkesmässiga trafiken ej såvitt kan bedömas torde
behöva ifrågakomma.

Jag förordar sålunda att skatterna å drivmedel skall höjas med 3 öre för
liter från och med den 1 juli 1953. Detta innebär en höjning av skatten å
bensin från 25 till 28 öre och av skatten å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor från 20 till 23 öre, allt för liter räknat. Jag är emellertid
angelägen understryka att skattehöjningen endast är ett provisorium i
avvaktan på resultatet av den nu pågående automobilskatteutredningen. Jag
har sålunda i detta sammanhang icke på något sätt tagit ställning till frågan
om den slutliga fördelningen mellan fordonsskatt och drivmedelsskatter.

I samband med skärpningen av drivmedelsbeskattningen bör en särskild
lagerskatt genomföras.

12

Knngl. Maj:ts proposition nr 83.

Slutligen vill jag nämna, att vid framläggandet tidigare i år (jfr prop.
20) av förslaget om restitution av skatt för bensin till jordbrukets bensindrivna
traktorer räknats med att bensinskatten skulle komma att höjas med
5 öre för liter. Även om höjningen kommer att begränsas till 3 öre torde det
emellertid vara befogat att låta restitution åtnjutas med de i proposition hr
20 föreslagna beloppen 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954.

Skatten å motorsprit.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild skatt av sex öre för
liter.

Dessa bestämmelser om särskild skatt å motorsprit trädde i kraft först
den 1 juli 1948. Under tiden från och med sistnämnda dag till och med den
31 december 1950 utgick skatt å motorsprit dels med det i 1929 års förordning
bestämda beloppet 6 öre för liter dels ock därutöver med 9 öre för liter
i tilläggsskatt eller alltså med tillhopa 15 öre för liter.

1 förordningen den 15 december 1950 (nr 659) om tillfälligt upphävande
av skatten å motorsprit föreskrevs att vad i 1929 års förordning stadgades
angående skatt å motorsprit icke skulle äga tillämpning under tiden från
och med den 1 januari 1951 — den 30 juni 1952.

I propositionen den 14 mars 1952 (nr 172) med förslag till förordning om
fortsatt tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit föreslogs, att vad i
1929 års förordning stadgades angående skatt å motorsprit icke skulle äga
tillämpning under tiden från och med den 1 juli 1952 till och med den 30
juni 1953. Detta förslag antogs av riksdagen, och författning i ämnet utfärdades
den 15 maj 1952 (SFS nr 243).

I fråga om statsmakternas tidigare behandling av frågan om beskattningen
av motorsprit torde i huvudsak få hänvisas till nyssnämnda proposition
nr 172 till 1952 års riksdag och till däri gjorda hänvisningar. Emellertid
må i detta avseende här erinras om följande.

Då beskattningen av motorsprit sattes i kraft den 1 juli 1948 motiverades
detta med att beskattningen av bensin från och med den 1 april samma år
höjts med 27 öre för liter eller från 18 öre till 45 öre för liter. Enligt vad
då framhölls borde beskattningen av motorsprit avvägas på sådant sätt att
försäljningspriset på motorsprit komme att i stort sett motsvara försäljningspriset
på bensin. Skatten på bensin nedsattes därefter — från och
med den 1 januari 1951 — till 25 öre för liter, och i samband därmed sattes
beskattningen av motorsprit ånyo ur kraft.

Vad angår frågan om motorspritens behandling i skattehänseende under
tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953 har i propositionen 1952: 172 vidare
omnämnts, att kontrollstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 februari
1952 föreslagit, att beskattningen av motorsprit skulle sättas i kraft den
1 juli 1952 samt att skattesatsen därvid skulle höjas från 6 öre till 25 öre
för liter. Såsom motivering härför anförde kontrollstyrelsen bl. a. att då

Kangl. Maj.ts proposition nr 83

13

staten icke längre ansåges av beredskapsskäl behöva stödja produktionen av
sulfitsprit, skäl icke funnes enligt kontrollstyrelsens mening att i fortsättningen
medgiva skattefrihet för motorsprit.

I proposition 1952: 172 anförde jag bl. a.

Det är i och för sig önskvärt att frågan om motorspritens beskattning
snarast erhåller en definitiv reglering. Genom att den statliga avsättningsgarantien
efter den 1 juli 1952 endast kommer att omfatta en mindre
kvantitet sulfitsprit ha uppenbarligen möjligheter skapats för ett mera
obundet ståndpunktstagande från statens sida i fråga om prissättningen
å motorsprit. Frågan om motorspritbeskattningens anordnande utgör
emellertid en del av det problemkomplex som 1951 års utredning rörande
beskattningen av motorfordonstrafiken har att taga ställning till. Vid
sådant förhållande och då frågan om skatt å motorsprit torde böra prövas
under beaktande jämväl av det förslag, som den s. k. potatisindustriutredningen
kan väntas avlämna vid årsskiftet 1952/53, är jag icke beredd att
nu tillstyrka kontrollstyrelsens förslag om uttagandet av skatt på motorsprit
med 25 öre för liter från och med den 1 juli 1952. Jag anser mig icke
heller böra förorda att den ordinarie skatten på motorsprit — d. v. s. sex
öre för liter — sättes i kraft från och med nämnda dag. Denna skattesats
tillkom vid en tidpunkt då skatten å bensin utgjorde 6 öre för liter.
Några sakliga skäl för att i dagens läge välja just denna skattesats ha icke
anförts. Med hänsyn till den priskänslighet som ofta gör sig gällande i
fråga om motorbränsle, särskilt för den yrkesmässiga biltrafiken, synes
det icke tillrådligt att utan fastare hållpunkter för bedömningen av konsekvenserna
nu sätta motorspritbeskattningen i kraft, detta så mycket mindre
som pågående utredningar i ämnet kunna förväntas bli slutförda inom en
relativt snar framtid.

På grund av vad nu anförts förordar jag att förslag framlägges om fortsatt
tillfälligt upphävande av skatten å inotorsprit, förslagsvis under ytterligare
ett år eller till den 1 juli 1953.

Såsom förut nämnts antog 1952 års riksdag det i propositionen 1952: 172
framlagda förslaget om fortsatt uppskov med beskattningen av motorsprit,
varför ej heller under tiden den 1 juli 1952 —den 30 jiuni 1953 uttages någon
skatt å motorsprit.

I den tidigare omnämnda promemorian har 1951 års utredning rörande
beskattningen av motorfordonstrafiken föreslagit att beskattningen av motorsprit
skall sättas i kraft den 1 juli 1953 och att därvid skall tillämpas
den i 1929 års förordning angivna skattesatsen om 6 öre för liter.

I promemorian har till en början omnämnts att kontrollstyrelsen i skrivelse
till utredningen den 31 december 1952 anhållit att utredningen måtte
till Kungl. Maj :t framföra förslag om att beskattningen av motorsprit skulle
sättas i kraft den 1 juli 1953 och att skattesatsen skulle bestämmas till
samma belopp som för bensin.

Enligt vad som meddelas i promemorian beräknar utredningen att framlägga
ett slutligt förslag rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
under hösten 1953. De ändringar som då kunde komma att förordas i fråga
om beskattningen av motorfordon och drivmedel till motorfordon torde

14

Knngi. Maj:ts proposition nr 83.

kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1955. Enligt vad från potatisindustriutredningens
sida under hand upplysts koirune denna utredning att
avlämna sitt förslag under hösten 1953. Resultaten av dessa två utredningar
kunde sålunda icke föreligga i så god tid att på utredningarna grundade
resultat kunde föreläggas 1953 års riksdag.

I anslutning härtill anföres i promemorian att då de skäl som vid 1952
års riksdag åberopades till motivering för ett uppskov för tiden den 1 juli
1952—den 30 juni 1953 med motorspritbeskattningens ikraftträdande ägde
giltighet även såvitt anginge tiden från och med den 1 juli 1953 till utgången
av år 1954 eller i varje fall till och med den 30 juni 1954, torde
kontrolistyrelsens i skrivelsen den 31 december 1952 framförda förslag
därom att för motorsprit skulle från och med den 1 juli 1953 uttagas samma
skatt som för bensin icke böra genomföras. Emellertid borde vid bedömandet
av frågan, huruvida skatt skulle uttagas för motorsprit för tiden
från och med den 1 juli 1953 eller icke, jämväl beaktas det nu aktuella
spörsmålet om höjning av skatten på bensin i syfte att täcka utgifterna för
vägväsendet under budgetåret 1953/54. En höjning av skatten på bensin
med 3 eller 5 öre för liter komme givetvis att inverka på relationen mellan
detalj handelspriserna på de båda för motorfordonstrafiken betydelsefulla
drivmedlen bensin och lättbentyl. Sistnämnda produkt innehölle enligt den
i Sverige tillämpade blandningsmetoden bensin till normalt 75 viktprocent
och i övrigt motorsprit.

Därefter redovisas i promemorian vissa från kontrollstyrelsens andra
byrå under hand inhämtade uppgifter angående priserna på bensin och lättbentyl
vid olika skatteuttag. Av nämnda uppgifter framgår bl. a. följande.

För bensin är cif-priset för närvarande 18,26 öre, och priset på motorsprit
är 52,io öre, allt per liter. I lättbentylen ingående 75 viktprocent bensin
beräknas till 76,5 volymprocent. I kalkylen rörande priset på lättbentyl
ingår en post om 0,33 öre för liter avseende hamnavgift för bensin. Kostnaden
för blandning av motorsprit och bensin till lättbentyl beräknas till
3 öre för liter motorsprit.

I. Gällande priser (jan. 1953) enligt priskontrollnämndens kalkyler

(öre/liter), m. m.

Bensin

Lättbentyl

Cif-pris....................

18,26

Bensin: 0,765 (18,26 + 0,33) =

14,22

Tull, skatt och volymkorr. ..

25,47

» 0,765 x 25,47 =

19,49

Motorsprit: 0,235 X 52,10 =

12,24

Blandningskostnad (0,705) ....

0,71

Grossistmarg...............

6,80

Grossistmarg.................

6,80

Detalj istmarg...............

6,50

Detaljistmarg...............

6,50

Summa

57,03

59,96

Stoppris i O-zon............

57,00

60,00

Oljebolagens pris............

55,00

57,00

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

15

11. Bensinskatten höjes med 3 öre;

motorspriten blir fortfarande skattefri.

Bensin

Lättbentyl

Cif-pris.................... 18,26

Bensin: (= alt. I)...........

. 14,22

Tull, skatt och volymkorr. .. 28,51

» 0,765 x 28,51

= 21,81

Motorsprit: (= alt. I).......

. 12,24

Blandningskostnad .........

. 0,71

Grossistmarg............... 6,80

Grossistmarg................

. 6,80

Detaljistmarg............... 6,50

Detaljistmarg..............

. 6,50

Summa 60,07

62,28

in. Bensinskatten höjes med 5 öre; motorspriten fortfarande skattefri.

Bensin

Lättbentyl

Cif-pris .................... 18,26

Bensin: (— alt. I) ..........

14,22

Tull, skatt och volymkorr. .. 30,54

» 0,765 X 30,54 =

23,36

Motorsprit: (= alt. I) ......

12,24

Blandningskostnad..........

0,71

Grossistmarg................. 6,80

Grossistmarg................

6,80

Detaljistmarg............... 6,50

Detaljistmarg...............

6,50

Summa 62,10

63,83

IV. Bensinskatten höjes med 3 öre;

skatt uttages på motorsprit med 6 öre.

Bensin

Lättbentyl

Bensin: (= alt. I) ..........

14,22

» (= alt. II)..........

21,81

Motorsprit: 0,235 x 58,18 =

13,67

Blandningskostnad..........

0,71

Grossistmarg...............

6,80

Detaljistmarg...............

6,50

Summa (= alt. II) 60,07

63,71

V. Bensinskatten höjes med 5 öre;

skatt uttages på motorsprit med 6

öre.

Bensin

Lättbentyl

Bensin: (— alt. I)..........

14,22

» (= alt. III) ........

23,36

Motorsprit: (== alt. IV)......

13,67

Blandningskostnad..........

0,71

Grossistmarg...............

6,80

Detaljistmarg...............

6,50

Summa (= alt. III) 62,10

65,26

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

VI. Bensinskatten höjes med 3 öre; skatt uttages på motorsprit med 5 öre.

Bensin Lättbentyl

Bensin: (= alt. I).......... 14,22

» (= alt. II).......... 21,81

Motorsprit: 0,235 x 57,17.. = 13,43

Blandningskostnad.......... 0,71

Grossistmarg............... 6,80

Detaljistmarg............... 6,50

Summa (= alt. II) 60,07 63,47

I promemorian har slutligen anförts.

Då vid tidigare tillfällen diskuterats frågan om höjningen i beskattningen
av motorfordonstrafiken har från motororganisationernas sida framhållits
såsom önskvärt, att vid provisoriska ändringar i beskattningen av
motorfordonstrafiken i avvaktan på slutligt förslag i dessa frågor borde ske
endast likformiga höjningar vilka icke rubbade förhållandet mellan nuvarande
priser eller skatter. Om denna synpunkt tillmätes avgörande vikt,
torde skatt böra uttagas på motorsprit — från och med den 1 juli 1953 —
med 5 öre för liter om skatten på bensin höjes från 25 till 28 öre för liter
(alt. VI) och med 6 öre för liter om bensinskatten höjes från 25 till 30 öre
för liter (alt. V).

Det torde på nuvarande utredningsstadium finnas anledning rakna med,
att i det slutliga förslaget rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
en särskild skatt kommer att förordas beträffande motorsprit som användes
vid vägtrafik, och att denna skatt icke kommer att uppgå till lägre belopp
än det i 1929 års förordning angivna beloppet 6 öre för liter. Ett uttagande
av en skatt på motorsprit av denna storleksordning redan från och
med den 1 juli 1953 skulle förmodligen bidraga till att försök göres på ett
tidigare stadium än eljest att genom rationaliseringar eller på annat sätt
sänka detaljhandelspriset på lättbentyl till i närheten av priset på bensin.

Om skatten på motorsprit uttages från och med den 1 juli 1953 med 6
öre för liter uppkommer därjämte den fördelen att — då sagda skatt är
endast suspenderad till utgången av juni 1953 — ingen annan åtgärd eifordras
från statsmakternas sida än att frågan om skattens uttagande anmäles
för 1953 års riksdag för dess godkännande.

På nu anförda skäl förordas att beskattningen av motorsprit, som användes
i vägtrafik, sättes i kraft den 1 juli 1953 och att därvid skall tillämpas
den i 1929 års förordning angivna skattesatsen om 6 öre för liter, oavsett
huruvida höjningen av bensinskatten sker med 3 eller 5 öre för liter. Denna
beskattning av motorspriten torde böra bestå tills vidare till och med

den 31 december 1954. . ...

Statsverkets inkomster av skatten på motorsprit torde — med torut angivna
utgångspunkter — kunna för budgetaret 1953/54 beräknas till 1,2
miljoner kronor.

Av innehållet i de över promemorian avgivna remissyttrandena må här
återgivas följande.

Kontrollstgrelsen har uttalat att styrelsen icke funnit skäl att på giund a\
vad som anförts i promemorian frångå sin i tidigare sammanhang uttalade

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

principiella inställning att skatten på motorsprit borde utgå med samma belopp
som skatten på bensin. Om likväl skattelättnad fortfarande ansåges vara
påkallad, hade styrelsen ingenting att erinra mot utredningsmannens förslag
att beskattningen av motorsprit, som användes i vägtrafik, sattes i kraft den
i juli 1953 med en skattesats om 6 öre för liter.

Bilverkstädernas riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund, Kungl.
Automobil klubben, KAK.s landsförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund,
Motormännens riksförbund, Sveriges automobilimportörförbund, Sveriges
au t omo bilindus fri f ören ing, Sveriges trafikbilägares riksorganisation
och Svenska vägföreningen har i ett gemensamt yttrande framhållit, att om
det visade sig nödvändigt provisoriskt höja bensinskatten från och med den

1 juli 1953, kunde organisationerna i princip biträda utredningsmannens
förslag att motorspriten då beskattades. Organisationerna ville emellertid
framhålla önskvärdheten av att under provisorietiden relationen mellan priserna
på lättbentyl och bensin icke förändrades.

Liknande synpunkter har anförts av Svenska petroleum institutet. Institutet
har understrukit att då motorbensin med högt oktanvärde nu i ökad
omfattning salufördes på den svenska marknaden, måste man räkna med att
bentylen, som ej kunnat tillhandahållas i tillräckliga kvantiteter för att motsvara
marknadens behov, komme att få en allt hårdare konkurrens. Eu utbyggnad
för detalj distribution av tre kvaliteter bränslen för bensinfordon
syntes av ekonomiska och praktiska skäl vara utesluten. Den nuvarande prisrelationen
med en skillnad av 2 öre per liter mellan å ena sidan bentyl och
högoktan-bensin och å andra sidan vanlig motorbensin syntes vara väl avpassad.
Det torde, har institutet vidare uttalat, icke vara att vänta, att oljeforetagen
skulle påtaga sig ytterligare utgifter för att uppehålla denna prisrelation,
om kostnaden för spritkomponenten i bentyl skulle ytterligare ökas
i förhållande till bensinkomponenten.

Det i promemorian framlagda förslaget har avstyrkts av Aktiebolaget Vin&
spritcentralen samt Aktiebolaget Svensk sprit.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har anfört i huvudsak följande.

tidigare beslut om beskattningen av motorsprit har den principen
tillämpats, att motorspritbeskattningen avvägdes på sådant sätt, att försäljningspriset
pa motorsprit i stort sett motsvarade försäljningspriset på bensin.
Under tidigare år har också som regel samma försäljningspris uttagits
för det spritblandade bränslet lättbentyl som för bensin, men under år 1952
medgav priskontrollnämnden, att ett högre pris fick åsättas lättbentylen.

. piitpnset hade nämligen stigit på grund av höjda bränslekostnader och arbetslöner.
Prisskillnaden mellan lättbentyl och bensin har uppgått till 2 öre
för liter från och med den 21 januari 1952 till och med den 30 april samt 3
ore från och med den 1 maj till och med den 31 december. Från 1953 års ingång
är prisskillnaden ånyo 2 öre.

Det bär upplysts, att prishöjningen på lättbentyl medförde, att många förbrukare,
speciellt inom den yrkesmässiga trafiken, övergingo från lättbentyl
till bensin, men då de tillgängliga kvantiteterna motorsprit voro mycket begränsade,
beroende på kända driftsinskränkningar inom cellulosaindustrien,
kunde den beräknade försäljningen av motor sprit upprätthållas. Det sätt, på

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 83.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

vilket marknaden reagerade mot detta obetydliga pristillägg^ på lättbentyl,
visar emellertid, hur känslig prissättningen är på detta område.

Situationen för motorspriten har försämrats mot slutet av föregående år,
enär ett av bensinimportbolagen börjat tillhandahålla en bensin med högt
oktantal till ett pris, som med 2 öre överstiger bensinpriset. För att ej förlora
kunder blevo övriga bolag tvingade att sänka pristillägget för lättbentyl
från 3 till 2 öre för liter. Såsom framgår av i promemorian lämnade kalkyler,
utgör prisskillnaden mellan lättbentyl och bensin för närvarande 2,93 öre.
Vid elt pristillägg av 2 öre för lättbentylen erhålla bensinbolagen således ej
täckning för motorspritens merkostnad.

Vid fastställandet av nu gällande försäljningspris för motorsprit har hänsyn
tagits till de prissänkningar på kol och olja, som inträdde under senare
delen av föregående år. Huruvida några mera betydande prissänkningar för
bränsle, som skulle möjliggöra prissänkningar på motorsprit, kunna vara att
förvänta är ovisst. Någon kostnad för amortering och förräntning av spritfabrikerna
betungar ej heller kalkylen.

Om i detta läge motorspritskatten i samband med en höjning av bensinskatten
uttages med 6 öre för liter, försämras relationen mellan lättbentyloch
bensinpriset. Vid en höjning av bensinskatten med 5 öre och ett uttag av
motorspritskatten med 6 öre stiger skillnaden mellan priserna på lättbentyl
och bensin till 3,ig öre, och om bensinskatten höjes till 3 öre och 6 öre i skatt
uttages på motorspriten, blir skillnaden 3,61 öre. Om däremot motorspriten
fortfarande blir skattefri, under det att bensinskatten höjes med 5 resp. 3
öre, minskas skillnaden till 1,73 resp. 2,21. Bensinbolagen skulle i sistnämnda
fall erhålla täckning för nuvarande prisskillnad mellan bränslena av 2 öre.
Försämras relationen mellan lättbentylpriset och bensinpriset, förlora bensinbolagen
intresset för lättbentylen, och bolagen komma att ersätta lättbentylen
genom import av bensin med liögt oktantal. Priset för denna bensin
ställer sig endast 0,75—1 öre högre än för vanlig bensin. Då oljebolagen ej
kunna hålla tre olika bränslen vid stationerna, skulle risk uppstå för att hela
distributionssystemet för lättbentylen komme att försvinna.

Men hänsyn till de avsättningssvårigheter, som torde komma att uppstå
för sulfitspritindustrien, om skatten på motorsprit uttages, och de konsekvenser
detta kan medföra i fråga om tillgången på sulfitsprit för förtäringsändamål
på något längre sikt får Aktiebolaget Vin- & spritcentralen föreslå,
att i avvaktan på framläggandet av resultaten av nu pågående utredningai
skattebefrielsen för motorsprit måtte utsträckas för tiden till och med den
31 december 1954.

Aktiebolaget Svensk sprit har understrukit att redan med nu gällande
skatte- och prisförhållanden ställde sig försäljningen av lättbentyl ofördelaktigare
för oljebolagen än försäljningen av bensin; medan de för bensin i utförsäljningspriset
erhölle full medgiven vinstmarginal, vore denna föi lättbentyl
reducerad med 0,93 öre per liter. Redan i nuvarande läge vore det därför
naturligt om oljebolagen ifrågasatte det affärsmässigt riktiga i att fortsätta
med bentylförsäljningen, och så mycket mera bleve detta förhållandet om
genom beskattning av motorspriten vinstmarginalen ytterligare försämrades.
En sänkning av oljebolagens anskaffningskostnader för lättbentylen kunde
icke påräknas genom naturliga kostnadsminskningar i tillverkningsledet för
motorspriten med den produktionsprocess för sulfitspriten som hittills
den vedertagna. En rationalisering av sulfitsprittillverkningen i avsikt att

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 83.

nedbringa framställningskostnaderna låge bolaget synnerligen varmt om
hjartat men försvårades eller nära nog omöjliggjordes genom nu gällande
prissättningsbestämmelser.

Bolaget har vidare anfört.

Om det är önskvärt att bibehålla sulfitspritproduktionen vid nuvarande
omfattning, ar det nödvändigt att säkerställa avsättningen. Såsom bolaget
Iramholl i sin remisskrivelse till Herr Statsrådet den 28 februari 1952 är
export av sulfitsprit till lägst självkostnadspris icke möjlig i någon omfattnmg
annat än under akuta krisperioder. För full avsättning är sulfitspritmdustrin
därför normalt hänvisad till andra avsättningsområden, och den
inhemska motorbränslemarknaden utgör därvid en mycket betydande fak Bolaget

befarar att minsta höjning av den del av oljebolagens merkostnad
for lattbentyl, som icke kan återhämtas i ett kompenserande högre utforsaljningspris,
kan resultera i återhållsamhet från oljebolagens sida att
lamna bentylmarknaden det stöd den erfordrar för full avsättning av motorspriten.
Redan vid nuvarande skatte- och prisläge är storleken av denna
icke kompenserade merkostnad av den storleksordning, 0,93 öre per liter, att
den affärsmässigt sett måste inge betänkligheter och motivera fortsatt skattefrihet
för motorspriten även med en ökning av bensinskatten. En bensinskattehojnmg
med 3 eller 4 öre per liter och fortsatt skattefrihet för motorspriten
skulle endast ungefärligen kompensera den förlust som lättbentylhanteringen
for närvarande innebär. Vid beskattning av motorsprit enligt
vilket som helst av de av utredningsmannen framlagda alternativen skulle
däremot kostnadsspänningen mellan bensin och lättbentvl ytterligare försämras
till lättbentylförsäljningens nackdel.

Departementschefen. Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild
skatt av sex öre för liter. Beskattningen av motorsprit har hittills vunnit
tillämpning allenast under tiden från och med juli 1948 till och med
december 1950, då skatt och tilläggsskatt uttogs med sammanlagt 15 öre
for liter. Beskattningen av motorsprit under denna tid var föranledd av
att skatt å bensin samtidigt uttogs med 45 öre för liter. Beskattningen av
motorsprit borde, framhölls det, avvägas så att försäljningspriset på motorsprit
komme att i stort sett motsvara försäljningspriset på bensin.

I proposition nr 172/1952 med förslag till förordning om fortsatt tillfälhgt
upphävande av skatten å motorsprit framhöll jag, att det i och för sig
vore önskvärt att frågan om motorspritens beskattning snarast erhölle en
definitiv reglering. Då denna fråga utgjorde en del av det problemkomplex
som 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
hade att taga ställning till och då frågan om skatt å motorsprit borde prövas
under beaktande jämväl av det förslag, som den s. k. potatisindustriutredningen
komme att avlämna, var jag emellertid icke beredd att tillstyrka
ett av kontrollstyrelsen framställt förslag om att beskattningen å motorsprit
skulle sättas i kraft den 1 juli 1952. Jag förordade i stället ett fortsatt
upphävande av skatten under ytterligare ett år eller till den 1 juli 1953.
Detta förslag godkändes av riksdagen.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår kan resultatet av nyssnämnda
båda utredningar icke förväntas föreligga i sådan tid att på utredningarna
grundade förslag kan föreläggas innevarande års riksdag. En slutlig
reglering av frågan om motorspritens beskattning måste salunda ansta ännu
en tid. Genomföres förslaget om en höjning av skatten å bensin med
3 öre för liter från och med den 1 juli i år, kan det emellertid ifrågasättas,
huruvida den nuvarande skattefriheten för motorsprit bör bestå även efter
nämnda dag.

1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken har
för sin del ansett att en höjning av bensinskatten från den 1 juli 1953 bör
föranleda att skatten å motorsprit sättes i kraft nämnda dag och att därvid
tillämpas den i 1929 års förordning angivna skattesatsen av 6 öre för
liter. Ett flertal remissinstanser har påpekat att ett genomförande av detta
förslag skulle medföra en olikformig höjning av priserna på bensin och lättbentyl,
som i nuvarande läge borde undvikas. Även enligt min uppfattning
är det av vikt att en provisorisk skatt å motorsprit avpassas så, att den nuvarande
relationen mellan priserna på bensin och lättbentyl såvitt möjligt
icke påverkas av skatteuttaget.

Från denna utgångspunkt har jag ansett mig böra förorda att beskattningen
å motorsprit sättes i kraft den 1 juli 1953 och att skatt uttages med
3 öre för liter. Någon särskild beskattning av motorsprit som finnes i lager
den 1 juli 1953 torde icke vara erforderlig.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

2) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli
1953; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935
(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Jag hemställer, att förenämnda författningsförslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

537198. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag