Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
1
Nr 81.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944
(nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag;
given Stockholms slott den 27 februari 1953.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid togade förslag till lag angående ändring i hembiträdeslagen
den 30 juni 1944 (nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens innehåll.
Hembiträdeslagen föreslås erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 31 oktober
1956. Samtidigt föreslås den ändringen i lagen, att tuberkulos hos hembiträdet,
arbetsgivaren eller någon som bor i den senares bostad skall
utgöra skäl till uppsägning av avtalet till omedelbart upphörande endast
när sjukdomen är i smittsamt skede.
Förslag
till
Lag
angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) samt om fortsatt
giltighet av samma lag.
Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ hembiträdeslagen den 30 juni
1944 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagen* 1,
vilken enligt lag den 24 mars 1950 (nr 81) gäller till och med den 31 oktober
1953, skall i sålunda ändrat skick äga giltighet till och med den
31 oktober 1956.
1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1947: 264.
1''—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 81.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
(Gällande lydelse:)
15
Arbetsgivare äger uppsäga avtal
till omedelbart upphörande:
a) om hembiträdet i väsentlig mån
åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren;
b)
om hembiträdet befinnes lida
(Föreslagen lydelse:)
§•
Arbetsgivare äger uppsäga avtal
till omedelbart upphörande:
a) om hembiträdet i väsentlig mån
åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren
;
b) om hembiträdet befinnes lida
av tuberkulos i smittsamt skede eller
könssjukdom i sådant skede.
av tuberkulos eller av könssjukdom
i smittsamt skede.
Uppsägning av-------före uppsägningen.
Hembiträde är--------- sitt hälsotillstånd.
16 §.
Hembiträde äger uppsäga avtal
till omedelbart upphörande:
a) om arbetsgivaren dröjer med
erläggande av överenskommen lön
utöver två söckendagar efter förfallodagen
eller underlåter att lämna
hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,
där sådan förmån är avtalad;
b) om arbetsgivaren eller någon
av dennes familj eljest i väsentlig
mån åsidosätter sina skyldigheter
mot hembiträdet;
c) om arbetsgivaren eller någon
inom dennes bostad boende befinnes
lida av tuberkulos eller av könssjukdom
i smittsamt skede;
d) om arbetsgivaren med sitt hushåll
stadigvarande bosätter sig å annan
ort.
Uppsägning av------
Hembiträde äger uppsäga avtal
till omedelbart upphörande:
a) om arbetsgivaren dröjer med
erläggande av överenskommen lön
utöver två söckendagar efter förfallodagen
eller underlåter att lämna
hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,
där sådan förmån är avtalad;
b) om arbetsgivaren eller någon
av dennes familj eljest i väsentlig
mån åsidosätter sina skyldigheter
mot hembiträdet;
c) om arbetsgivaren eller någon
inom dennes bostad boende befinnes
lida av tuberkulos i smittsamt skede
eller av könssjukdom i sådant
skede;
d) om arbetsgivaren med sitt hushåll
stadigvarande bosätter sig å annan
ort.
nya orten.
Denna lag träder i kraft den 1 november
1953. 1
1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1947: 264.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt hembiträdeslagstiftning
samt anför.
Anställnings- och arbetsförhållandena inom det husliga arbetet är reglerade
genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461). Lagen erhöll
urspiungligen en till tre år begränsad giltighetstid. Sedermera bär lagens
giltighetstid förlängts vid två tillfällen, varje gång för tre år, och enligt
lag den 24 mars 1950 (nr 81) gäller hembiträdeslagen nu till och med den
31 oktober 1953. Statsmakterna måste således före sistnämnda tidpunkt
taga ställning till frågan om fortsatt lagstiftning på detta område. Jag anhåller
att få upptaga denna fråga till behandling.
Översikt av gällande bestämmelser.
Hembiträdeslagen äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager
sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll (1 §
forsta stycket). Lagen reglerar emellertid ej alla dylika avtal, i det att
från lagens tillämpning undantages dels avtal, som ingås för viss sammanhängande
tid understigande en månad, dels avtal, som avser mindre
antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som icke innefattar heltidssysselsättning
(1 § andra stycket). Vidare avser lagen ej sådant arbete,
som utföres av medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna
eller därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt,
och ej heller arbete, som utföres av hushållerska eller annan, som självständigt
sköter hemmet i husmoders ställe (2 §).
I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de
anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om
arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen
inskränker sig nämligen till att meddela föreskrifter angående den minsta
fritid, som ett hembiträde skall äga åtnjuta. Härom stadgas att den ordi
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 81.
narie arbetstiden skall sluta senast kl. 19 utom i fråga om hembiträde, som
uteslutande har till uppgift att sköta barn (9 §), samt att hembiträde skall
åtnjuta fridagar minst varannan söndag eller annan allmän helgdag av
kyrklig karaktär samt dessutom en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14
och den 1 maj efter kl. 13 (10 §).
Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande natur, kompletteras
med föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa fall a\
sjukdom har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid, som
huvudregel gäller att dylikt arbete förutsätter överenskommelse därom mellan
parterna. Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde
under 18 år ej får användas till övertidsarbete mera än sju timmar i veckan
(18 §).
För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgorelse, som i
regel skall utgå kontant men även kan, om parterna är ense därom eller
för fall att övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller föranletts av
sjukdomsfall, utgivas i form av ledighet å ordinarie arbetstid (13 § första
stycket). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.
Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgorelse för
övertidsarbete skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till
övertidsarbetets art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och får
ej heller utgå under kortare tid än två timmar åt gången (13 § andra
stycket). Avtal, varigenom hembiträde helt eller delvis undandragits lagstadgad
förmån för övertidsarbete, är utan verkan (13 § tredje stycket).
I lagen regleras även vissa andra frågor än angående hembiträdenas arbetstid
och övertidsarbete, såsom avtalets ingående och upphörande samt
anställnings- och uppsägningstid, hembiträdes rätt till bostad och vård ''wd
sjukdom, lönens utbetalande samt skadeståndsskyldighet.
I fråga om anställningsavtalets upphörande gäller som huvudregel, att
avtal, som är ingånget på bestämd tid, skall upphöra, då den överenskomna
tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra att gälla
14 dagar efter uppsägning från någondera sidan (5 §). Om hembiträdet i
väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren ellei befinnes
lida av tuberkulos eller av könssjukdom i smittsamt skede, ägei aibetsgivaren
uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §). Likaså har
hembiträdet i vissa fall rätt att uppsäga avtalet med omedelbar verkan,
bl. a. för fall att arbetsgivaren ej betalar ut lönen i vederbörlig ordning eller
om arbetsgivaren eller någon som bor inom dennes bostad skulle lida a\
sjukdom som nyss nämnts (16 §).
Därest hembiträde, som åtnjuter kost och bostad hos arbetsgivaren, på
grund av sjukdom ej kan utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så lange
avtalet varar, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte personlig
tillsyn, såvida ej behov av sjukhusvård föreligger och hembiträdet på grund
härav intagits å sjukhus. Har arbetsgivaren härutöver bestritt kostnad för
Kungl. Maj.ts proposition nr 81. 5
vård åt hembiträdet, äger arbetsgivaren söka kostnaden åter av hembiträdet
(7 §).
Arbetsgivare eller hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser enligt
avtalet eller lagen, har att ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande
om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse. Under vissa förhållanden kan
skadeståndet nedsättas; hel befrielse därifrån må också medgivas (19 §).
I lagen saknas stadgande om tillsyn å lagens efterlevnad.
Tidigare överväganden.
Vid de tidigare tillfällen, då spörsmålet om hembiträdeslagstiftning diskuterats,
har framkommit olika uppfattningar om hur en lagstiftning av detta
slag lämpligen bör vara konstruerad. Frågan har särskilt gällt huruvida
lagen bör ha karaktär av fritidslag eller av verklig arbetstidslag.
Redan rid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.
På sätt närmare framgår av propositionen nr 217 till 1944 års riksdag och
andra lagutskottets i anledning av propositionen avgivna utlåtande nr 50
stod valet då mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd eller
att i lagen endast angiva den minimifritid som ett hembiträde alltid skall
aga åtnjuta. I förra hänseendet diskuterades två olika sätt för arbetstidens
bestämmande: antingen en arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till
192 timmar maximerad arbetstid under en period av fyra veckor. I båda
fallen förutsattes att i arbetstiden ej skulle inräknas måltids- och andra
rastei samt ej heller tid, som hänförde sig till arbete som hembiträdet
utförde för egen räkning. Man stannade för att ge hembiträdeslagen karaktär
av fritidslag.
Vad angår frågans behandling vid 1947 års riksdag hade dåvarande
statens arbetsmarknadskommission, som erhållit i uppdrag att verkställa
utredning i ärendet, förordat att hembiträdeslagen skulle utformas såsom
en arbetstidslag och föreslagit, att den genomsnittliga arbetstiden för dag
skulle sättas till 8 timmar med rätt för arbetsgivaren att fördela arbetstiden
på eu tidrymd av fyra kalenderveckor, under vilka arbetstiden alltså
ej finge uppgå till längre tid än 192 timmar. Arbetstiden skulle ej något
dygn få överstiga 11 timmar, och arbetstagaren skulle alltjämt åtnjuta
vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som hembiträdet utförde för
egen räkning, ansågs ej böra inräknas i arbetstiden.
I propositionen nr 206 till 1947 års riksdag fann emellertid föredragande
statsrådet, att en revidering av lagen i den av arbetsmarknadskommissionen
föreslagna riktningen icke borde komma till stånd och uttalade därvid
bl. a., att det vore synnerligen tveksamt om, med hänsyn till läget på arbetsmaiknaden,
en förbättrad arbetslagstiftning för hembiträdeskåren kunde
tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av arbetskraft till
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 81.
yrket. Eu nettoarbetstidsreglering skulle vara svår att praktiskt tillampa
på grund av att i det husliga arbetet raster, pauser och måltidsuppehåll
vore så inrörda med den effektiva arbetstiden att det förelåge betydande
svårigheter att avgöra dessas längd med därav följande risk för uppkomsten
av irriterande meningsskiljaktigheter. För familjer med barn, där båda för
åldrarna hade arbete utom hemmet, måste enligt föredragandens mening
den ifrågasatta regleringen ofta medföra stora besvärligheter med att sörja
för barnens vård. Vidare erinrades om att en bestämmelse om 8-timmars
arbetstid skulle göra ett regelbundet uttagande av övertid nödvändigt i
många fall och således medföra ekonomisk belastning för en mängd familjer,
eftersom gottgörelse för övertid i första hand skulle utgå i kontant
form.
I enlighet härmed förordades i propositionen nr 206 att hembitradeslagen
skulle bibehållas vid sin karaktär av fritidslag; i övrigt föreslogs ej
annan ändring i lagens regler än att hembiträdes rätt att åtnjuta fridag å
söndag utsträcktes till varannan söndag mot tidigare var tredje söndag eller
efter kl. 13 varannan sådan dag.
Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 38 att riksdagen måtte
bifalla propositionen men fann dock att trots de skäl, som anförts mot en
arbetstidsreglering, en sådan likväl borde övervägas. Som det emelleitid
vore av vikt att hembiträdena finge bibehålla de förmåner, som de redan
erhållit genom lagens utformning såsom fritidslag, borde enligt utskottets
mening en eventuell arbetstidsreglering ske sålunda att lagen kompletterades
med bestämmelser om arbetstid. Utskottet hemställde därför tillika,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj .t
efter ytterligare utredning ville överväga möjligheterna att komplettera
hembiträdeslagen med bestämmelser om arbetstid. Utskottets utlåtande godkändes
av riksdagen (skrivelse nr 314).
När sedan frågan om hembiträdeslagens fortsatta giltighet ånyo blev
aktuell, uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen att utreda då
vunna erfarenheter av lagen och att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag
i fråga om förlängning av lagens giltighetstid och ändringar i lagen,
som föranleddes av utredningen. Arbetsmarknadsstyrelsens utredning resulterade
i ett förslag att lagen skulle i oförändrat skick förlangas for en
tid av två år. Såsom sin principiella uppfattning uttalade emellertid arbetsmarknadsstyrelsen
att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anstallda,
borde få en i lag reglerad arbetstid. Anledningen till att styrelsen likväl
förordade fortsatt giltighet av den såsom fritidslag utformade hembiträdeslagen
var främst det nya läge, som enligt styrelsens mening uppstått genom
den form av hembiträdeslagstiftning, som man i Norge och Finland ansett
sig böra välja när hembiträdenas anställningsvillkor reglerades i lag. Enligt
en i ämnet den 16 januari 1948 utfärdad norsk lag — gällande för
tiden från och med den 1 januari 1949 till och med den 31 december 1951
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
hade regleringen skett så, att hembiträdes ordinarie arbetstid, vari
inräknades måltidsraster, ej fick överstiga 10 timmar om dagen och skulle
förläggas mellan kl. 7 och 19.30. Därutöver hade föreskrivits att hembiträde
skulle ha vissa fridagar. Även jämlikt den finska hembiträdeslagen
utfärdad den 7 januari 1949 — var den ordinarie arbetstiden
maximerad till 10 timmar om dagen, måltidsraster däri inräknade. Arbetstidens
förläggning var emellertid något annorlunda enligt den finska lagen
i det att enligt denna arbetstiden fick börja tidigast kl. 6 och sluta senast
kl. 19 med möjlighet för landsbygdens del att under den varma årstiden
utsträcka arbetstiden till kl. 20. Också enligt den finska lagen var hembiträdena
tillförsäkrade vissa fridagar, varjämte gällde att arbetsgivaren
skulle föra arbetsbok över arbetstid och fritid in. m.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening innebar det norska och det därmed
nära besläktade finska systemet ett nytt alternativ till frågans lösning
utöver dem som tidigare diskuterats i Sverige; och enligt styrelsens uppfattning
borde för vår del slutlig ståndpunkt icke tagas till spörsmålet om
hembiträdenas arbetstid förrän man vunnit vetskap om hur lagstiftningen
i de ifrågavarande nordiska grannländerna verkat i praktiken.
I propositionen nr 65 till 1950 års riksdag anslöt sig Kungl. Maj:t till
denna uppfattning; dock att enligt Kungl. Maj :ts förslag lagen skulle förlängas
för en treårsperiod. Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande
nr 22 Kungl. Maj:ts förslag. Utskottsutlåtandet godkändes av riksdagen
(skrivelse nr 87).
Arbetsmarknadsstyrelsens utredningar.
Genom beslut den 20 september 1951 uppdrog Kungl. Maj:t åt arbetsmarknadsstyrelsen
att, efter inhämtande av erforderliga yttranden, verkställa
utredning rörande hittills vunna erfarenheter av hembiträdeslagen
ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande lagstiftning i de nordiska
grannländerna samt inkomma med de förslag rörande förlängning av lagens
giltighetstid och de ändringar i lagen, vartill utredningen gåve anledning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har med anledning härav i ärendet hört socialstyi
elsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet landsbygdens folk,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Hembiträdesföreningarnas centralkommitté,
Fredrika-Bremer-förbundet, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund,
Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare infordrat yttrande från arbetsnämnden
i Stockholm och samtliga länsarbetsnämnder, som i sin tur inhämtat
8 Kungl. May.ts proposition nr 81.
synpunkter från husmödrar och hembiträden rörande läget på den husliga
arbetsmarknaden.
Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen förskaffat sig kännedom om de
nordiska grannländernas erfarenheter av lagstiftningen på detta område.
Yttranden till arbetsmarknadsstyrelsen.
Rörande situationen på den husliga arbetsmarknaden
har länsarbetsnämnderna framhållit, att tillgången på arbetskraft i
hemmen fortgående minskat sedan kriget, enär den starka konkurrensen
om den kvinnliga arbetskraften medfört stor avgång från hembiträdesyrket.
Bristen på hembiträden medförde, att hemmen i ökad omfattning
anlitade tillfällig hjälp, s. k. hemassistenter, i allmänhet gifta kvinnor med
mera sporadiskt arbete. För familjer med småbarn, där husmodern hade
förvärvsarbete, samt för jordbrukarfamiljer vore dock denna utvag icke
alltid möjlig. Emellertid hade från senare delen av år 1951 en påtaglig forändring
skett på den husliga arbetsmarknaden, i det att efterfrågan på
hembiträden och hemassistenter börjat minska samtidigt som tillgången på
sådan hjälp ökat. Den minskade efterfrågan berodde främst på att lönerna
för den husliga arbetskraften stigit alltmer och att familjernas ekonomiska
situation åtstramats genom prishöjningarna. Vidare inriktade sig
hemmen mer än förr på att klara sig utan lejd arbetskraft genom modernisering
av köken och genom anlitande av olika tekniska hjälpmedel. Den
ökade tillgången på hemhjälp orsakades huvudsakligen av det förändrade
läget på arbetsmarknaden. Det vore emellertid att vänta att den arbetskraft,
som nu sökte sig över till hemarbete och som vanligen ej vore van
vid sådant arbete, vid stigande konjunkturer skulle återvända till de tidigare
sysselsättningarna. Tillskottet av utländska hembiträden hade också bidragit
till att lätta situationen på den husliga arbetsmarknaden.
Rörande hembiträdeslagens verkningar har länsarbetsnämnden
i Gotlands lön framhållit, att lagen åstadkommit förbättrade fritidsförhållanden
för hembiträdena samt medfört större förståelse från arbetsgivarnas
sida för hembiträdenas arbetsförhållanden. Enligt den mening,
som uttalats av länsarbetsnämnderna i Uppsala, Blekinge och Västerbottens
län, vore emellertid de successivt förbättrade arbetsförhållandena i första
hand att tillskriva den rådande bristen på huslig arbetskraft, varav följt
en allmän uppvärdering av det husliga arbetet och en välvilligare inställning
till hembiträdeskårens krav. Flertalet hembiträden hade sålunda nu
väsentligt bättre anställningsvillkor i fråga om arbets- och fritid än lagen
förutsatte.
I fråga om liembiträdeslagens innehåll har i yttrandena främst behandlats
spörsmålet om lagen bör ha karaktären av fritidslag eller a rb
e t s t i d s 1 a g. För ett bibehållande av lagens nuvarande konstruktion
g
Kungl. May.ts proposition nr 81.
har socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska ^^arbetsgivareföreningen,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,
Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Yrkeskvinnors
samarbetsförbund samt länsarbetsnämnderna i Jönköpings, Kronobergs,
Jämtlands och Norrbottens län uttalat sig.
Socialstyrelsen har förklarat sig nu liksom tidigare icke kunna tillstyrka
en arbetstidsreglering för hembiträden. Enligt socialstyrelsens mening tillförsäkrade
den nuvarande hembiträdeslagen hembiträdena de fritidsförmåner,
som vore av betydelse för en lämplig avvägning av deras arbetstid.
Svenska arbetsgivareföreningen har såsom motiv för bibehållande av lagens
karaktär av fritidslag anfört, att hembiträdena hade mycket varierande
yrkesskicklighet och arbetsuppgifter. De arbetade i stor utsträckning
utan direkt övervakning, och det syntes närmast otänkbart att för
detta slag av arbete ange exakta arbetstider.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund har pekat på de stora svårigheter,
som en arbetstidslag skulle medföra i hem, där husmodern vore
förvärvsarbetande, liksom i barnrika hem och i lanthushåll. Hembiträdets
arbete kunde i regel icke jämföras med t. ex. fabriksarbete, ty en icke ringa
del utgjordes av passning.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund har framhållit, att så kort tid förflutit
sedan hembiträdeslagen senast förlängdes att några nya erfarenheter
beträffande lagens verkningar, vilka skulle motivera en ändring av gällande
bestämmelser angående arbetstiden, icke torde ha vunnits. Enligt
vad Fredrika-Bremer-förbundet uttalat, skulle enbart en arbetstidslag troligen
icke medverka till en ökad tillströmning till yrket. Det syntes snarare
naturligt att, såsom redan i viss mån skett, förhållandena inom det
husliga arbetsområdet anpassade sig efter den minskade tillgången på arbetskraft.
Länsarbetsnämnden i Jönköpings län har anfört, att ax-betsförhållandena
i bl. a. lantbrukarhem ej medgåve en fixering av hembiträdenas arbetstid.
Den relativt långa arbetstiden för hembiträdena kompenserades av
att arbetet i ett hem vore av växlande natur samt dessutom med nuvarande
hjälpmedel ej så betungande. En förkortad arbetstid skulle medföra stora
svårigheter för husmodern, som därigenom skulle få en avsevärt minskad
hjälp i utbyte för hembiträdeskostnaderna. Noggrant begränsad arbetstid
skulle tvinga till jäkt i hushållsarbetet och därigenom nedsätta trivseln i
arbetet för många. Införandet av arbetstidsbestämmelser skulle vidare sannolikt
medföra viss spänning och irritation på arbetsplatsen.
En arbetstidsreglering för hembiträdena har förordats av Landsorganisationen,
Svenska lantarbetareförbundet, Riksförbundet landsbygdens
folk, Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, Svenska landsbygdens
kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund ävensom
av arbetsnämnden i Stockholm samt flertalet länsarbetsnämnder.
10
Kiingl. Maj:ts proposition nr 81.
Såsom skäl härför har bl. a. anförts, att det måste anses riktigt, att även
hembiträdena finge reglerad arbetstid. En arbetstidslag skulle tydligare
framhålla det husliga arbetets karaktär av yrkesarbete och göra det jämställt
med varje annat förvärvsarbete. Bland de faktorer, som medverkat
till flykten från hembiträdesyrket, vore dettas sämre villkor beträffande
arbetstid jämfört med flertalet andra yrkesområden. En arbetstidslag skulle
därför kunna tänkas förbättra rekryteringsmöjligheterna och öka yrltesbeständigheten
bland hembiträdena. Svårigheterna att genomföra en arbetstidsreglering
för hembiträden vore icke oöverkomliga. Dels hade man
under den tid hembiträdeslagen varit i kraft hunnit vänja sig vid en lagstiftning
på detta område och dels hade de bestämmelser, som en eventuell
arbetstidslag sannolikt skulle komma att innefatta, redan tillämpats
i stor omfattning, varför lagen endast skulle innebära ett fastställande av
nu tillämpad praxis.
Rörande utformningen av en arbetstidsreglering har meningarna varit
delade.
En reglering, enligt vilken nettoarbetstiden — däri ej inräknat måltidsraster
och tid för sysslor för egen räkning — bestämmes till 192 timmar
under en period av fyra veckor, har förordats av Landsorganisationen,
Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, Riksförbundet landsbygdens
folk, arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i Värmlands län.
Enligt vad Riksförbundet landsbygdens folk framhållit, borde lagen —
utöver denna nettoarbetstid per fyraveckorsperiod — ej innehålla några
närmare bestämmelser om arbetstidens längd per dag, dock att den nuvarande
bestämmelsen, att arbetet skulle sluta senast kl. 19, borde bibehållas.
Landsorganisationen och Hembiträdesföreningarnas centralkommitté har
föreslagit att därutöver borde föreskrivas, att arbetstiden normalt ej finge
börja före kl. 7 och att måltidsraster och tider för hembiträdets egna sysslor
skulle beräknas till en timme om dagen. Landsorganisationen har tilllagt,
att någon rast i vanlig bemärkelse, dvs. ledighet varöver den anställda
själv disponerade, knappast kunde uttagas av hembiträdet, varför
det i realiteten skulle innebära en förlängning av arbetstiden, om denna
ledighet fastställdes till längre tid än en timme. Centralkommittén har förordat,
att arbetstiden per dag icke borde få överstiga It timmar.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund har uttalat att, därest en arbetstidsreglering
för hembiträdena skulle genomföras, arbetstiden borde fastställas
till 96 timmar under loppet av två veckor, däri ej inräknat måltidsraster
eller arbete för egen räkning. Beträffande arbetstidens längd per dag vore
det angeläget, att största möjliga frihet lämnades parterna att avväga
densamma.
En bruttoarbetstid av 10 timmar om dagen har förordats av Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund
samt länsarbetsnämnderna i Uppsala, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus,
11
Iiungl. Maj:ts proposition nr 81.
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västernorrlands och
Västerbottens län. Därvid har i allmänhet två timmar av arbetstiden ansetts
belöpa på hembiträdets måltidsraster och arbete för egen räkning. I
flertalet av dessa yttranden har förordats, att arbetstiden skulle förläggas
mellan kl. 7 och 19. I några yttranden har dock framhållits, att det med
hänsyn till lanthushållen, där arbetet sommartid vanligen började före kl.
7, ej borde föreskrivas någon tidpunkt, före vilken dagens arbete ej finge
börja. Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, om ej
med hänsyn härtill även tidpunkten för arbetets slut borde lämnas öppen.
Länsarbetsnämnden i Gotlands län har föreslagit, att vid sidan av en
regel om en bruttoarbetstid av 10 timmar om dagen borde med hänsyn till
lanthushållen intagas en undantagsbestämmelse, enligt vilken man finge
räkna med 192 arbetstimmar under en fyraveckor speriod, när arbetet så
krävde. Bruttoarbetstiden borde i så fall begränsas till 11 timmar per dag.
Svenska lantarbetareförbundet har uttalat, att en bruttoarbetstid borde
fastställas med tiden för måltider och arbete för egen räkning beräknad
till två timmar per dag. Arbetsdagen borde förläggas mellan kl. 7 och 19,
dock att den ordinarie arbetstiden under en tvåveckorsperiod icke finge
överstiga 96 timmar.
Vidkommande hembiträdenas fritid har flertalet yttranden gett uttryck
åt den uppfattningen att hembiträde, om så påfordrades, skulle
tjänstgöra varannan söndag och att söndagsarbetet skulle kompenseras
med ledighet en veckodag. Därvid har i allmänhet förordats, att det klockslag,
då ledigheten skulle taga sin början, fixerades i lagen. Arbetsnämnden
i Stockholm och länsarbetsnämnden i Östergötlands län har förklarat,
att det borde utsägas, att åtta timmars arbete varannan söndag skulle
under en tvåveckorsperiod berättiga till ledighet under två veckodagar
om vardera fyra timmar. Ledigheten skulle med andra ord beräknas så
att den i timmar gåve full kompensation för söndagsarbetet.
Å andra sidan har länsarbetsnämnderna i Västmanlands, Västernorrlands
och Norrbottens län framhållit, att lagen icke borde innehålla några bestämmelser
om söndagsarbete och kompensation härför. En maximering av
arbetstiden vore tillräcklig. Hur arbetstiden skulle disponeras borde bestämmas
av parterna genom individuella överenskommelser. Länsarbetsnämnden
i Gävleborgs län har uppgivit, att från hembiträdenas sida framkommit
önskemål om helt fria söndagar samt avkortad arbetstid på lördagarna,
gärna på bekostnad av den vedertagna onsdagsledigheten.
Frågan om hembiträdes förmåner vid sjukdom bär även
berörts i några yttranden. Sålunda har Landsorganisationen och länsarbetsnämnderna
i Östergötlands och Västerbottens län framhållit, att full
lön eller del av lön borde utgå under 14 dagar efter sex månaders anställningstid.
Denna rätt borde göras beroende av hembiträdets anslutning till
sjukkassa. Rätt till lön vid sjukdom borde även förutsätta, att hembiträdet
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
vid anställningens tillträdande uppvisat friskintyg. Vidare har påpekats
orättvisan i den nuvarande lagen, att hembiträde, som hade bostad hos
arbetsgivaren, ägde erhålla kost och logi samt erforderlig vård och tillsyn
vid sjukdom, under det att hembiträde med egen bostad icke åtnjöte sådana
förmåner.
Å andra sidan har socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Sver
riges husmodersföreningars riksförbund och länsarbetsnämnden i Malmöhus
län ifrågasatt, om lagen över huvud borde innehålla bestämmelser om
hembiträdes rätt till lön eller andra förmåner vid sjukdom, enär skyldighet
att bereda sådana förmåner i allmänhet icke åvilade arbetsgivare inom
andra näringsområden.
Socialstyrelsen, arbetsnämnden i Stockholm samt länsarbetsnämnderna i
Stockholms, Älvsborgs och Västerbottens län har efterlyst mera preciserade
bestämmelser om gottgörelse för hembiträdes övertidsarbete
och vakttjänst. På denna punkt hade uppstått tveksamhet
och osäkerhet vid tillämpningen av den nuvarande lagen. Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund har föreslagit, att den nya lagen utformades
så, att det icke skulle anses som vakttjänst om hembiträde frivilligt
åtoge sig att vara hemma och ha tillsyn över barn eller åldringar. Sådan
icke kompenserad vakttjänst skulle dock icke få överstiga 10 timmar under
en fyraveckorsperiod.
Rörande lagens skadeståndsregler har socialstyrelsen framhållit,
att svårigheter ofta uppstode på grund av att lagen saknade bestämmelser
till ledning för fastställande av skadeståndets storlek, då husmor
eller hembiträde åsidosatte sina förpliktelser enligt lagen. Styrelsen
ansåge, att det skulle innebära en fördel för båda parter, om det fastställdes
vissa normer för beräkningen av sådant skadestånd, eventuellt i form
av en generell regel om att skadestånd skulle utgå med ett belopp motsvarande
lönen under uppsägningstiden eller viss del därav.
Länsarbetsnämnden i Malmöhus län har uttalat, att lagen ställde arbetsgivaren
tämligen rättslös i de fall hembiträdet slutade sin anställning
utan att respektera gällande uppsägningstid, och att detta vore en fråga,
som borde omprövas vid en revision av lagen.
Frågan om tillsynen över lagens efterlevnad har berörts
av Svenska lantarbetareförbundet. Då inom hembiträdeskåren icke överallt
funnes fackliga organisationer, som kunde utgöra garanti för lagens
efterlevnad, syntes det förbundet angeläget, att i lagen infördes bestämmelser
om tillsynsmyndighet. Arbetarskyddsstyrelsen borde enligt förbundets
mening vara tillsynsmyndighet även på den del av arbetslivet, som
berörde hembiträdenas arbetsförhållanden.
Heinbiträdeslagstiftningcn i grannländerna.
Den norska hembiträdeslagstiftningen av den 16 januari 1948
omfattade till en början icke avtal avseende mindre än två hela
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
13
arbetsdagar per vecka eller motsvarande arbete delat på flera arbetsdagar
under en vecka, men i samband med att lagens giltighetstid förlängdes år
1951 borttogs denna undantagsbestämmelse. Lagen omfattar sålunda nu
även hemassistenter. Från lagen är undantagna hembiträden, som huvudsakligen
arbetar i jordbruk eller ladugård och som omfattas av lagstiftningen
för lantarbetare.
Arbetstiden får i regel icke överstiga 10 timmar per dag, måltidsrasterna
inräknade, och skall förläggas mellan kl. 7 och 19.30. Till övertidsarbete
hänföres icke sådant arbete som är nödvändigt för att avvärja skada på liv
och egendom. Om hembiträde, som bor hos arbetsgivaren, åtagit sig att
utom den normala arbetstiden vara hemma och ha tillsyn av bostad, barn
och gamla, räknas icke heller detta som övertidsarbete och behöver ej särskilt
kompenseras. Lagen stadgar emellertid, att hembiträde icke får anlitas
för övertidsarbete eller vakttjänst mellan kl. 19.30 och 7 mer än tio
gånger under loppet av fyra sammanhängande kalenderveckor med mindre
det är strängt nödvändigt på grund av sjukdom eller andra tvingande skäl.
Övertidsarbete skall gottgöras med fritid eller full lön, i båda fallen med
minst 25 % tillägg. Vid beräkning av kontantersättning lägges kost och
logi till lönen och full ai’betstid per månad beräknas till 200 timmar. Bestämmelserna
om fridagar överensstämmer i stort sett med den svenska
lagens.
Om hembiträde, som bor hos arbetsgivaren, blir gravid eller drabbas av
ai‘betsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall, som inträffat efter
anställningens början, kan arbetsgivaren icke av denna anledning uppsäga
hembiträdet med kortare frist än en månad från det arbetsoförmågan eller
graviditeten inträtt. Motsvarande inskränkning gäller i hembiträdes rätt att
lämna sin anställning vid husmoderns sjukdom, olycksfall eller graviditet.
Därest hembiträde lämnar sin anställning utan att iakttaga stadgad uppsägningstid,
förlorar hon enligt semesterlagens bestämmelser rätten till semesterersättning
och kostpengar.
Statens arbeidstilsyn övervakar lagens efterlevnad.
Enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen inhämtat har lagens bestämmelser
om arbetstid och övertidsarbete i stort sett ej medfört några tolknings- eller
tillämpningssvårigheter. Däremot hade reglerna om övertidskompensation
ansetts mindre tillfredsställande, varför man planerade att införa fasta taxor
för ersättningen. Lagen hade ej förmått hindra en minskad rekrytering till
yrket men hade bidragit till en stabilisering av förhållandena på området.
Kännedom om lagen och dess innehåll torde dock ännu ej vara tillräckligt
spridd.
Den finska hembiträdeslagen av den 7 januari 1949 omfattar i stort
sett samma arbetstagare som den svenska och gäller sålunda icke för hemassistenter.
Den ordinarie arbetstiden får, inklusive måltidsraster, uppgå
till högst 10 timmar per dygn och skall förläggas mellan kl. 6 och 19. Under
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
tiden den 1 april—den 30 september kan arbetstiden doek på landsbygden
få sluta senast kl. 20.
Hembiträde tillförsäkras fritid dels en vardag varje vecka efter kl. 14
eller två vardagar efter kl. 17, dels varannan sön- eller helgdag eller ock
varje sön- och helgdag efter kl. 15 och dels självständighetsdagen och första
maj från kl. 15. Bestämmelserna beträffande hembiträdes skyldighet att utföra
övertidsarbete är i stort sett desamma som i den svenska lagen. Övertidsarbete
skall kompenseras antingen med kontantersättning eller med fritid.
För arbete efter kl. 24 bör ersättning utgå med dubbelt belopp. Ersättning,
som utgår i pengar, beräknas per timme så, att hembiträdets månadslön
divideras med 100. Består övertidsarbetet av vakttjänst, äger hembiträdet
rätt till ersättning endast om särskild överenskommelse härom träffats.
Arbetstiden för hembiträde under 16 år får uppgå till högst 8 timmar
per dygn, måltidsrasterna inräknade. Sådant hembiträde får sysselsättas
på övertid högst 7 timmar per vecka. Till minderårigt hembiträde skall ersättning
för övertidsarbete alltid utgå i form av motsvarande ledighet under
den överenskomna regelbundna arbetstiden.
Arbetsgivaren är skyldig att. för sitt hembiträde anskaffa av socialministeriet
fastställd arbetsbok, i vilken bör antecknas tidpunkten för anställningens
början, fritiderna, övertidsarbete och hur sådant arbete kompenserats
samt semester och erlagda lönebelopp.
Den finska lagen har — upplyser arbetsmai-knadsstyrelsen — enligt
finska socialministeriets uppfattning medverkat till att stabilisera anställningsförhållandena
på det husliga arbetsområdet men ännu kunde icke med
ledning av hittills vunna erfarenheter sägas om lagen bidragit till att göra
de husliga yrkena mera lockande och därmed stimulerat rekryteringen till
detta arbetsområde. En arbetstidsbegränsning till 192 timmar under en
fyraveclcorsperiod vore enligt socialministeriets mening knappast att rekommendera,
enär ett sådant arrangemang skulle förutsätta kontroll över
arbetstiden och kunde, där noggranna anteckningar saknades, leda till
tvistigheter.
I Danmark finnes ingen hembiträdeslag i egentlig mening, men lagen
den 30 maj 1941 om rättsförhållandet mellan husbonde och anställd
reglerar vissa anställningsfrågor för hembiträden under 18 år. Lagen avser
endast anställningar för längre tid än en månad. För halvt års anställning
skall utgå sex lediga vardagar, vilka den anställde kan fordra skall
förläggas sommartid i en följd. Arbetsgivaren är skyldig att vid den anställdes
sjukdom draga försorg om dennes vård så länge anställningsavtalet
äger giltighet. Däremot behöver arbetsgivaren i allmänhet icke betala läkararvode,
läkemedel, specialistvård och sjukhusvistelse för den anställde. Vidare
finnes vissa bestämmelser rörande beskaffenheten av hembiträdes
rum på arbetsplatsen samt vissa skyddsföreskrifter rörande arbetsbördan
för anställda under 16 år.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.
Rörande utvecklingen på området har arbetsmarknadsstyrelsen
anfört bl. a. följande.
Under en lång följd av år har tillgången på hembiträden minskat. Enligt
folkräkningsuppgifterna funnos år 1935 omkring 200 000 hembiträden,
under det att antalet år 1945 hade nedgått till 120 000. Efter kriget
har nedgången med all sannolikhet fortsatt i oförminskad takt. Den reducerade
tillgången på hembiträden får ses mot bakgrunden av bl. a. den
samtidiga minskningen av de årskullar, ur vilka denna arbetskraft i regel
rekryteras och den ökade konkurrensen på arbetsmarknaden om denna
arbetstagarkategori.
Som en följd av denna utveckling ha hemmen allt mer fått inskränka
på den heltidsanställda hjälpen. Även andra faktorer ha bidragit härtill.
Sålunda torde de under senare år kraftigt stegrade hembiträdeslönerna samt
förhållandena på bostadsmarknaden ha verkat i samma riktning. Genom
rationalisering och mekanisering av hushållsarbetet har behovet av lejd
arbetskraft emellertid kunnat nedbringas. Bristen på hembiträden har å
andra sidan lett till att man övergått till att anlita hjälp mera sporadiskt
eller för vissa sysslor under ett begränsat antal dagar eller timmar per
vecka; de som taga tillfällig anställning eller deltidsarbete i hemmen ha
mestadels benämnts hemassistenter. Medan hembiträdenas antal minskat,
har däremot tillgången ökat på hemassistenter, vilka ofta äro husmödrar
som mer eller mindre tillfälligt söka lönarbete ute i arbetslivet.
Även om den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet icke omspänner
hela marknaden, visa dock förmedlingssiffrorna en klar tendens till minskning
av såväl tillgång som efterfrågan på hembiträden. Jämföras förmedlingssiffrorna
för åren 1939 och 1951, erhålles en bild av den omställning,
som pågått på den husliga arbetsmarknaden.
Nedanstående uppgifter avse antalet lediga och tillsatta platser för hembiträden.
År |
Lediga platser |
Tillsatta platser |
|
1939 ....... |
....... 66 500 |
31 150 |
|
1947 ....... |
....... 48 500 |
18 600 |
|
1950 |
....... 43 700 |
18 800 |
|
1951 ....... |
....... 39 500 |
17 900 |
|
I detta sammanhang må erinras, att antalet utländska hembiträden i Sve-rige vid utgången av år 1951 uppgick till närmare 10 000. Den utländska |
|||
arbetskraften ingår delvis i |
de siffror, som ovan |
redovisas, men |
har icke |
ändrat den totala bilden av |
hembiträdesmarknaden. |
||
Följande siffror visa hur |
såväl lediga som tillsatta platser för |
hemassi- |
|
stenter ökat år efter år fram till 1951. |
|||
År |
Lediga platser |
Tillsatta platser |
|
1939 ....... |
....... 78 800 |
74 000 |
|
1947 ....... |
....... 165 000 |
130 000 |
|
1950 ....... |
....... 169 200 |
147 250 |
|
1951 ....... |
....... 154 800 |
136 500 |
Nedgången under år 1951 bekräftar länsarbetsnämndernas i det föregående
redovisade uppgifter om en minskad efterfrågan på hemassistenter.
16
Kungl. Mnj:ts proposition nr 81.
Enligt styrelsens uppfattning torde hemmen i fortsättningen komma att
alltmer anlita hemassistenter i stället för hembiträden, en omställning som
styrelsen med länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas medverkan
sökte underlätta, bl. a. genom viss kursverksamhet. Naturligtvis vore
emellertid den hjälp, som kunde erhållas genom hemassistenter, icke alltid
tillräcklig, exempelvis ej för hem med förvärvsarbetande husmödrar
med småbarn.
Vidkommande den nuvarande lagens verkningar framhåller
arbetsmarknadsstyrelsen, att man i regel på olika sätt sökt anpassa
hembiträdenas arbetsförhållanden, så att dessa icke alltför mycket avveke
från de villkor, som gällde på den övriga arbetsmarknaden. Härvid hade
hembiträdeslagen varit normgivande, och framförallt torde stadgandena
om kvällsledighet och fridagar ha vunnit beaktande. Bristen på hembiträden
hade emellertid gjort, att arbetsgivarna-husmödrarna ofta velat sträcka
sig längre än lagen stadgade, särskilt när det gällt arbetstiden. Strävan
att göra hembiträde syrket tilldragande hade i många fall framtvingat en
normalisering av den dagliga arbetstiden med vissa regler i fråga om tidpunkten
för arbetets början och avslutning. I allmänhet torde därvid en
fixering av bruttoarbetstiden ha skett, varvid man räknat med att inom
de fastställda klockslagen också inrymma tid för hembiträdets måltidsraster
och sysslor för egen räkning. Den nuvarande hembiträdeslagen hade
sålunda i regel kommit att framstå som en minimilagstiftning på det husliga
området.
Rörande frågan om lagen i fortsättningen bör ha karaktär av arbetstidslag
eller fritidslag, framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att
den gjorda utredningen enligt dess uppfattning givit vid handen, att tiden
nu vore inne att inordna det husliga arbetet under arbetstidslagstiftningen.
Det husliga arbetets art lade emellertid avsevärda hinder i vägen för att
utforma detaljerade bestämmelser om nettoarbetstid, vilket skulle förutsätta
förandet av omständliga arbetstidsjournaler, en lösning som speciellt
i hem, där husmor hade förvärvsarbete utanför hemmet, skulle vara
ogörlig. I stället borde fastställas en genomsnittlig daglig bruttoarbetstid,
inom vilken också skulle rymmas hembiträdets måltidsraster och sysslor
för egen räkning. En daglig bruttoarbetstid på 10 timmar, av vilka två
timmar kunde beräknas bortfalla för hembiträdets måltider och egna
sysslor, vore den lösning som förefölle naturligast. Den reella arbetstiden
bleve då i genomsnitt 8 timmar per dag och 48 timmar per vecka. I den mån
söndagsarbete ifrågakomme, skulle detta kompenseras med motsvarande
ledighet under veckan. För fall att överenskommelse träffades om arbete
över den ordinarie arbetstiden, skulle detta arbete i regel betraktas som
övertidsarbete och gottgöras därefter eller kompenseras i form av ledighet.
En sålunda omarbetad hembiträdeslag borde enligt arbetsmarknadsstyrelsens
mening nu givas permanent karaktär, enär förhållandena på arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 81. 17
marknaden icke kunde förväntas undergå någon förändring under överskådlig
tid.
I detta sammanhang berör arbetsmarknadsstyrelsen ett av arbetstidsutredningen
— som tillsatts år 1947 för att verkställa en allmän översyn
av arbetstidslagstiftningen — utarbetat preliminärt förslag till ny arbetstidslagstiftning,
enligt vilket även hembiträdenas arbetstid skulle regleras
av arbetstidslagen utan några särbestämmelser för det husliga arbetsområdet.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför härom.
Arbetstidsutredningens förslag rörande regleringen av den ordinarie arbetstiden
innebär, att principen om 48-timmars arbetsvecka fortfarande
skall gälla, men för områden av arbetslivet, där verksamheten bedrives såväl
söndag som vardag, skall i stället gälla, att den ordinarie arbetstiden
högst får uppgå till 96 timmar under loppet av två veckor i följd. Den effektiva
dagliga ordinarie arbetstiden föreslås maximerad till 10 timmar
per dygn. En dag i veckan kan dock denna arbetstid få utsträckas till 11
timmar. Vid tillämpning av den föreslagna arbetstidslagen har utredningen
utgått från att arbetsgivare och arbetstagare i form av kollektivavtal må
träffa överenskommelse om reglering av arbetstiden inom ramen av vad
lagen stadgar.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening bör en särskild hembiträdeslag
bibehållas med hänsyn till att det inom det husliga arbetsområdet saknades
partsorganisationer, till följd varav kollektivavtal med normerande bestämmelser
om arbetstidens förläggning, uppsägning, ersättning för övertidsarbete
in. in. icke kunde komma till stånd. Med de sociala förmåner och
villkor, som hembiträdeslagen stadgade, kunde den sägas till en del utgöra
en ersättning för kollektivavtalen inom andra delar av arbetslivet.
Arbetsmarknadsstyrelsen fortsätter.
Eftersom man i den nuvarande hembiträdeslagen räknar med att hembiträdet
kan användas i arbete varannan söndag — en bestämmelse, som
styrelsen anser böra bibehållas i den nya lagen — skulle det förefalla naturligt
att i enlighet med den föreslagna arbetstidslagen tillämpa regeln om
96 timmars effektiv arbetstid under en tvåveckorsperiod. Vid omräkning
1 bruttoarbetstid skulle detta motsvara 120 timmar under 2 veckor. Tillämpning
av 2 veckor som beräkningsperiod skulle givetvis möjliggöra en smidigare
anpassning av arbetstiden efter växlingar i arbetsbehovet. Man skulle
som förebild kunna taga lantarbetstidslagens bestämmelse för arbetare,
som huvudsakligen användes till djurskötsel, varvid stadgas, att arbetstiden
icke må överstiga för dygn 9 timmar och för två arbetsveckor i följd
96 timmar. Därest man vid ett övervägande av frågan om tillämpningen
av den nya arbetstidslagen på hembiträdena skulle vilja stanna vid en tvåveckorsperiod
som beräkningsgrund för arbetstiden, skulle i så fall en
bruttoarbetstid av 120 timmar tillämpas, varvid dock bruttoarbetsdagen
icke någon dag skulle överstiga 12 timmar.
Med hänsyn till det anförda förordar arbetsmarknadsstyrelsen, att bruttoarbetstiden
för fjorton dagar icke får överstiga 120 timmar, dock att den
2 — Bihong till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 81.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
dagliga bruttoarbetstiden icke får uppgå till mer än 12 timmar.
Vidare anför arbetsmarknadsstyrelsen.
Då arbetsrytmen i ett hem kräver viss elastieitet i arbetstidsbestämmelserna
och då hänsyn bör tagas till den växlande praxis, som utbildats beträffande
arbetstidens förläggning under dagen, finner styrelsen det önskvärt,
att något särskilt stadgande om arbetstidens början icke göres i lagen.
Härigenom underlättas lagens tillämpning för vissa grupper av hembiträden,
exempelvis lanthembiträden, vilka med hänsyn till arbetsuppgifternas
art ofta måste börja sitt arbete tidigt. Däremot iöreslår styrelsen, att bestämmelsen
kvarstår om att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast
kl. 19. Med den utformning, som lagen enligt styrelsens förslag skulle erhålla,
möter intet hinder att arbetstidsbestämmelserna göras tillämpliga
även på hembiträden, som uteslutande ha till uppgift att sköta barn.
Möjligheten att i viss utsträckning kunna utnyttja hembiträdena för
arbete även på söndagar synes böra bibehållas. Lagen bör dock stadga, att
hembiträde normalt icke får utnyttjas för söndagsarbete mer än varannan
söndag. Den veckoledighet, som därvid skall utgå som kompensation
för söndagsarbete, skall av parterna fastställas till en bestämd dag i veckan.
Den skall utgå sammanhängande under sådan veckodag och får sålunda
icke uppdelas på spridda timmar. I överensstämmelse med gällande
praxis på del husliga arbetsområdet kan arbetstiden under en tvåveckorsperiod
ordnas så att hembiträdet beredes ledighet två halva bruttoarbetsdagar
för att i stället tjänstgöra varannan söndag.
Överenskommelse bör vid anställningens början kunna träffas om ytterligare
ledighet under andra allmänna helgdagar av kyi''klig karaktär, innebärande
exempelvis att ledighet utgår varannan sådan helgdag. Särskilda
bestämmelser härom böra sålunda icke fastställas i lagen.
Stadgandet i den nuvarande hembiträdeslagen om viss ledighet den 1
maj bör kvarstå.
Nuvarande bestämmelser rörande arbete å övertid har, framhåller
arbetsmarknadsstyrelsen, vållat tveksamhet och osäkerhet. Från
många håll hade önskemål uttryckts om mera vägledande bestämmelser
beträffande hur övertidsarbete och vakttjänst skulle gottgöras, därest kompensation
icke utginge i form av ledighet. Om lagen utformades så, att
hembiträdena genomsnittligt skulle ha 96 effektiva arbetstimmar per 14-dagarsperiod, bleve det emellertid möjligt att mera exakt än hittills uträkna
den timlön, som i så fall komme att ligga till grund för beräkningen av
övertidsersättning.
Styrelsen föreslår, att nuvarande övertidsbestämmelser kompletteras med
en bestämmelse om att sådan vakttjänst, som endast innebär att hembiträdet
skall finnas till hands, därest något inträffar med barn, sjuka eller
åldringar eller för telefonpassning, exempelvis i en läkarfamilj, icke skall
behöva kompenseras, om denna vakttjänst icke medför, att hembiträdet
får avstå från sömn eller planerad fritidssysselsättning. Detta innebure
med andra ord, att hembiträde, som »ändå skulle stanna hemma», icke
kunde göra anspråk på ersättning eller särskild ledighet, om hon åtoge
sig att finnas til! hands i här avsedda fall.
19
Knngl. Maj.ts proposition nr SI.
I Iråga om hem biträd e sia g ens tillämpningsområde
föreslår arbetsmarknadsstyrelsen, att även i fortsättningen skall undantagas
husföreståndarinnor och hushållerskor, som själva helt bär ansvaret
för hemmets skötsel eller kan jämställas med arbetsledare, ävensom medlemmar
av arbetsgivarens familj. De undantag, som nu gällde för avtal
avseende tid understigande en månad eller avseende mindre än sex dagar
i veckan eller deltidssysselsättning, hade vid lagens tillkomst motiverats
med att anställningstiden vid kortare anställning som regel bestämts redan
på förhand och att lagens bestämmelser i övrigt icke kunde tillämpas på
avtal, som ej avsåge full vecka. Med de bestämmelser som föreslagits av
arbetstidsutredningen och de detaljföreskrifter som styrelsen nu föresloge
bortfölle skälen för dessa undantagsbestämmelser, varför dessa borde utgå.
Arbetsmarknadsstyrelsen anmärker, att i några av yttrandena till styrelsen
föreslagits att i hembiträdeslagen borde upptagas bestämmelser om
sjuklön, men styrelsen har ej ansett sig böra föreslå att sjuklön skall
utgå.
Rörande förutsättningarna för uppsägning av anställningsavtalet
på grund av sjukdom anför arbetsmarknadsstyrelsen.
Nuvarande hembiträdeslag stadgar, att arbetsgivare äger att under vissa
förutsättningar uppsäga avtal till omedelbart upphörande. Bland annat
sägs att så kan ske, därest hembiträdet befinnes lida av tuberkulos eller
av könssjukdom i smittsamt skede. Hembiträde har motsvarande rätt att
med omedelbar verkan uppsäga avtal om arbetsgivaren eller någon inom
dennes bostad boende befinnes lida av tuberkulos eller av könssjukdom i
smittsamt skede. Då man numera på olika sätt vill bekämpa den rädsla
för smitta, som kan föreligga vid tuberkulos även om denna icke befinner
sig i smittsamt stadium, bör i lagen utsägas, att rätt till uppsägning av
avtal vid fall av tuberkulos föreligger endast om den — i likhet med könssjukdom
— är i smittsamt skede.
Tillsyn över lagens efterlevnad skall enligt arbetsmarknadsstyrelsens
förslag utövas av arbetarslcyddsstyrelsen, som även bör
meddela råd och anvisningar till ledning vid tillämpningen av lagen. Ett
stadgande härom finge enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening givetvis
icke innebära, att arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen utövade
någon kontroll av arbetsförhållandena i hemmen, utan endast att frågor
om tolkning av lagens bestämmelser skulle hänskjutas till arbetarskyddsstyrelsen
för dess avgörande. Det syntes icke lyckligt att för hemmens
arbetsfält vid överträdelse av bestämmelserna om arbetstid och användandet
av arbetstagare under 18 år tillämpa så hårda straffbestämmelser —
dagsböter eller böter upp till 100 kronor — som förslaget till ny arbetstidslag
stadgade. Viktigare vore att på olika sätt sprida kännedom om
lagens bestämmelser, varvid även i fortsättningen arbetsmarknadsorganen
borde medverka med en kontinuerlig upplysningsverksamhet bland husmödrar
och hembiträden. Ett organiserat samarbete mellan arbetarskydds
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 81.
styrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen i upplysnings- och rådgivningsfrågor
skulle verksamt bidraga till att underlätta övergången från fritids- till
arbetstidslag för hembiträden.
Arbetsmarknadsstyrelsens förslag är icke enhälligt, i det att två ledamöter
(herrar Brodén och Ssemund) i avgiven reservation föreslår, afl
lagen skall bibehållas som fritidslag och i denna utformning göras permanent.
Reservanterna framhåller, att det redan under lagens förarbeten år
1944 konstaterades, att det husliga arbetets natur talade emot en reglering
av hembiträdenas arbetstid på samma sätt som för de yrkesgrupper, vilka
omfattades av hittills genomförda arbetstidslagar. Grunderna för denna
uppfattning hade icke ändrats under de gångna årens lopp. Enligt reservanternas
mening borde allt fortfarande överlåtas åt de enskilda parterna
att överenskomma om den arbetstid, som för det enskilda hemmet vore
bäst lämpad. Att detta icke komme att medföra ett otillbörligt utnyttjande
av hembiträdena syntes den förebragta utredningen giva klart uttryck för.
Yttranden över arbetsmarknadsstyrelsens förslag.
Över arbetsmarknadsstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits
av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen — som bifogat yttranden
från ett antal yrkesinspektörer — överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetstidsutredningen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen,
Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges
husmodersföreningars riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Folkpartiets
kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska landsbygdens
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Yrkeskvinnors
samarbetsförbund.
I remissyttrandena är meningarna delade beträffande frågan huruvida
hembiträdeslagen även i fortsättningen bör ha karaktär av fritidslag eller
om den bör omändras till en arbetstidslag. På sina håll anses emellertid,
att man nu icke bör taga definitiv ställning till detta spörsmål utan i stället
avvakta resultatet av arbetstidsutredningens undersökningar. I avbidan
härpå borde man nu blott förlänga hembiträdeslagens giltighet
för e n b egräns a d t i d. Denna ståndpunkt intages av
arbetstidsutredningen, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, Tjänstemännens
centralorganisation och yrkesinspektören i tionde distriktet.
Arbetstidsutredningen hemställer, att den nuvarande hembiträdeslagen
förlänges för ytterligare två år och anför till utveckling av sin mening bl. a.
Utredningen har jämlikt sina direktiv bland annat att överväga, huruvida
möjligheter föreligger att utsträcka arbetstidslagstiftningen till arbetstagaregrupper,
vilka för närvarande ligger utanför denna. Arbetsmarknads
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr tii.
styrelsens förslag innebär, att man bryter ut en av dessa och för denna in
under lagstiftningen. Häremot kan naturligen intet vara att erinra, därest
särskilda skäl talar för att man icke bör avvakta resultaten av den allmänna
översyn, varmed utredningen är verksam. Några sådana skäl har
utredningen dock knappast funnit föreligga. I stället torde det förhålla
sig så att man allmänt börjar anse, att tiden numera är inne att föra i varje
fall den större delen av de utanför lagstiftningen stående arbetstagaregrupperna
in under denna. Utredningen har ännu icke kunnat taga slutlig
ståndpunkt till i vilken utsträckning detta är möjligt. Arbetet härmed
bjuder på många och stundom svårbedömbara frågor.
Det är möjligt, att systemet med bruttoarbetstid är det rätta, då det
gäller att begränsa hembiträdenas arbetstid. Systemet är emellertid nytt för
vårt land. Då man överväger att i arbetstidslagstiftningen införa eu ny
princip, bör man beakta att praktiskt taget hela arbetstidslagstiftningen i
vårt land för närvarande befinner sig i stöpsleven, varvid sättet för begränsningen
av hembiträdenas arbetstid jämväl kommer att tagas upp till
behandling. Utredningen vill starkt ifrågasätta lämpligheten av, att ett par
år innan förslag till ny arbetstidslag framlägges, i vilket sammanhang det
stora flertalet arbetstidsfrågor måste finna en lösning, införa en ny speciell
arbetstidslag, som bygger på ett nytt sätt för begränsningen av arbetstiden.
Utredningen kan på nuvarande stadium av sitt arbete icke taga bestämd
ståndpunkt till frågan, om det föreslagna sättet för bestämmandet av hembiträdenas
maximala arbetstid är det lämpligaste.
Utredningen vill i detta sammanhang endast framföra några allmänna
reflektioner rörande det föreslagna systemet med bruttoarbetstid, vilka dock
ej får fattas såsom ett slutligt ståndpunktstagande. Ur psykologiska synpunkter
kan det vara mindre lämpligt att införa lagbestämmelser, som med
all sannolikhet av hembiträdena kommer att tolkas så, att de får längre
arbetstid än andra grupper arbetstagare. Att deras arbetstid är en bruttoarbetsdag
torde man ofta komma att bortse från. varför utredningen fruktar
att den föreslagna lagen snarare kommer att skärpa bristen på hembiträden
än att bidraga till att minska den. Dessutom är utredningen icke
säker på att två timmar är en riktigt avvägd tid för måltider och privata
angelägenheter. Man bör beakta att fråga här är om ett genomsnitt för
samtliga dagar. Förhållandena varierar vidare mycket och sammanhänger
naturligen med hembiträdets ambition och organisationen av arbetet i hemmen.
Utredningen har svårt att värja sig för intrycket, att den bästa arbetskraften
blir behandlad strängare än den övriga.
Arbetstidsutredningen framhåller vidare, att det kan finnas möjligheter
att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas arbetsförhållanden på
ett sätt, som närmare anknyter till det som finnes inom andra verksamhetsområden.
Åtta timmars arbetsdag syntes eventuellt kunna uppnås genom
att arbetstiden uppdelades i perioder, åtskilda av fritid. För att undgå
att arbetstiden bleve allt för utspridd kunde härvid i lagen föreskrivas
det högsta antal timmar, som finge förflyta från den dagliga arbetstidens
början och till dess slut. Hembiträdets arbetskraft kunde då tagas i anspråk
just under de delar av tiden kl. 7—19, då det största behovet av hjälp
i hemmet förelåge. Vissa dagar kunde man dela arbetstiderna och ha
sträcktjänstgöring de andra.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
Socialstyrelsen uttalar, att styrelsen alltjämt ställer sig tveksam till
frågan, huruvida tiden är mogen att övergå till en reglering i lag av hembiträdenas
arbetstid, enär en arbetstidsreglering skulle medföra svårigheter
för lanthushåll och för förvärvsarbetande mödrar med minderåriga barn.
Under alla förhållanden borde emellertid frågan ej avgöras nu utan först
sedan arbetstidsutredningen framlagt sitt betänkande. I avvaktan härpå
borde hembiträdeslagens giltighet förlängas på tre år.
Arbetarskyddsstyrelsen anför, att styrelsen i yttrande över arbetstidsutredningens
förut berörda preliminära förslag avstyrkt detta i vad det
avsåge att under den nya arbetstidslagen inbegripa husligt arbete. Styrelsen
hade grundat denna avstyrkan framförallt på svårigheterna att organisera
dylikt arbete med arbetstimmar och raster, så att arbetstiden effektivt til 1-varatoges. Om hembiträdena inordnades under lagen, skulle vidare yrkesinspektionens
övervakning komma att sträcka sig in på hemmens område
och göra intrång på hemlivets integritet. Arbetarskyddsstyrelsen förklarar
sig vidhålla denna uppfattning och föreslår, att giltighetstiden för gällande
hembiträdeslag utsträckes, tills arbetstidsutredningen framlagt sitt slutgiltiga
förslag till ny arbetstidslag, då frågan borde tagas under omprövning.
Arbetarslcyddsstyrelsens yttrande är ej enhälligt. Två ledamöter (herrar
Rudenstam och Jerneck) hänvisar till Svenska arbetsgivareföreningens
yttrande i frågan, under det att två andra ledamöter (herrar Westling och
Wilhelmsson) åberopar Landsorganisationens utlåtande såsom eget yttrande.
Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att frågan om en arbetstidsreglering
på detta område bör anstå till dess arbetstidsutredningens kommande
slutförslag prövas. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag skulle medföra
ett ganska kraftigt ingrepp i friheten att ordna arbetsförhållandena
inom hemmen. Vidare vore det betänkligt att lagstiftningsvägen reglera
dessa förhållanden, när man — som arbetsmarknadsstyrelsen framhållit
samtidigt vore medveten om att någon egentlig kontroll icke kunde eller
borde utövas.
H e m b i t r ädeslagens bi b ehålland e s o in fritidslag
förordas av Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges lantbruksförbund,
Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
Fredrika-Bremer-förbundet, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Folkpartiets
kvinnoförbund och Högerns kvinnoförbund.
Svenska arbetsgivareföreningen hänvisar därvid till sitt yttrande i samband
med frågans behandling år 1950, vari anfördes bl. a.
Såvitt föreningen kan finna, kan hushållsarbete knappast jämföras med
förvärvsarbete av annat slag. 1 vissa hem, särskilt sådana med småbarn,
pågår arbetet utan egentliga pauser, även om det tidvis inskränker sig till
passningsarbete. I andra hem åter uppstå otvivelaktigt vid vissa tidpunkter
23
Kungl. Maj.ts proposition nr SI.
hrist på arbetsuppgifter, särskilt om hembiträdet snabbt utför sina sysslor.
Det torde nämligen ofta stöta på svårigheter att på förhand beräkna, när
brist på arbetsuppgifter föreligger. Variationer i arbetets omfattning äro
vanliga, och det är mycket svårt att uppgöra arbetstidsschema. Variationerna
kunna bero på sjukdomsfall i den familj, där hembiträdet är anställt,
oberäknade väntetider vid inköp och vad lanthushållen beträffar även
förändringar i väderleken, som medföra en härav föranledd anpassning av
arbetsuppgifterna. — En arbetstidsreglering för hembiträdeskåren kan knappast
motiveras ur arbetarskyddssynpunkt. Dels är yrket normalt ett genomgångsyrke,
vars utövare efter några år övergå till annan verksamhet eller
efter giftermål sluta med förvärvsarbete. Dels är hemarbetet normalt icke
så pressande som de arbetsuppgifter, för vilka arbetstidslagarna gälla. De
garantier mot förslitning, som redan nu ligga i nu gällande lags föreskrifter
om garanterad ledighet, äro mer än tillräckliga ur arbetarskyddssynpunkt.
Föreningen tillägger, att den ej vill motsätta sig att hembiträdeslagen i
sin nuvarande utformning göres permanent.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund åberopar sitt yttrande över
arbetstidsutredningens förslag till arbetstidslag. Däri har förbundet bl. a.
framhållit, att om hembiträdena såsom föreslagits fördes in under nämnda
lag och samtidigt hembiträdeslagen bibehölles med de där stadgade sociala
förmånerna, det husliga arbetsområdet skulle komma att intaga en särställning
i förhållande till övriga arbetsfält, som lydde under arbetstidslagen.
Högerns kvinnoförbund framhåller, att genom hembiträdets arbete i stor
utsträckning friställdes annan kvinnlig arbetskraft med specialutbildning
för ett yrke utom hemmet och att man kunde befara, att en arbetstidslag
för hembiträden skulle komma att medföra en minskad tillgång av denna
speciellt utbildade kvinnliga arbetskraft på arbetsmarknaden, samtidigt
som man ej kunde vänta att rekryteringen till hembiträdesyrket underlättades.
För eu arbetstidsreglering av det husliga arbetet uttalar sig
Landsorganisationen, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska landsbygdens
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt
yrkesinspektörerna i första, andra, fjärde och femte distriktet.
Landsorganisationen anser, att det är både möjligt och lämpligt att inordna
hembiträdena under en allmän arbetstidslag med den konstruktion
arbetstidsutredningen föreslagit. Det kunde därför synas mest konsekvent
att i avvaktan på en sådan lag nu bibehålla hembiträdeslagens tidsbegränsade
giltighet. Landsorganisationen ville icke desto mindre tillstyrka arbetsmarknadsstyrelsens
förslag att göra hembiträdeslagen permanent, enär det
vid inordnandet av hembiträdena under en allmän arbetstidslag vore utan
betydelse om hembiträdeslagen liksom övriga speciella arbetstidslagar, som
då enligt arbetstidsutredningens förslag skulle upphöra att gälla, vore av
permanent karaktär. Landsorganisationen vidhölle sin i yttrandet till ar
-
24
Kungl. Mnj:is proposition nv 81.
betsmarknadsstyrelsen tillkännagivna uppfattning, att arbetstiden för hembiträdena
icke borde beräknas för eu tvåveckorsperiod utan för en fyraveclcorsperiod
med maximalt 192 arbetstimmar, frånräknat raster.
Av samma mening är Riksförbundet landsbygdens folk samt yrkesinspektörerna
i första, andra och femte distriktet.
Därest en arbetstidsreglering nu anses böra komma till stånd, finner
arbetarskyddsstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och
yrkesinspektören i tionde distriktet, att regleringen bör ske efter de principer
som arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit. Arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektören förordar dock en beräkning av arbetstiden för fyraveck
or sperioder.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund vidhåller sin i yttrandet till arbetsmarknadsstyrelsen
framförda åsikt, att en arbetstidsreglering för hembiträden,
därest en sådan skulle genomföras, borde ske enligt de av arbetstidsutredningen
föreslagna principerna för arbetstidens beräkning.
Yrkesinspektören i tredje distriktet anser, att i hembiträdeslagen bör
angivas en nettoarbetstid av 96 timmar under två veckor med högst 11
timmar per dygn. Detta skulle i de flesta fall ungefär motsvara nuvarande
överenskommelse mellan parterna. Ett undantag härvidlag utgjorde dock
de hem, där husmodern hade förvärvsarbete och i hembiträdets uppgifter
inginge tillsynen av småbarn. Om i parternas överenskommelse i sådant
fall inginge två timmars ledighet på dagen för hembiträdets egna sysslor,
vore det knappast rimligt, att hembiträdet under den tiden skulle ha tillsyn
över barnen.
I några yttranden har beträffande frågan om arbetstidens
förläggning under dygnet föreslagits, att några tidpunkter härför
icke borde angivas i lagen. Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
Yrkeskvinnors samarbetsf örbund och yrkesinspektören i tredje distriktet
förordar detta, enär man därigenom skulle möjliggöra en lättare anpassning
av arbetstiden efter de skiftande behoven. Å andra sidan är Landsorganisationen
av den meningen, att icke blott tiden för det ordinarie arbetets
slut för dagen utan även tiden för dess början borde fixeras i lagen och då
fastställas till tidigast kl. 7. Den ordinarie arbetstiden per dygn borde där-,
vid maximeras till 10 timmar, eventuellt en dag i veckan 11 timmar. Yrkesinspektören
i tionde distriktet föreslår, att i lagen intages en rekommendation
att arbetsdagen normalt skall börja kl. 7; denna tidpunkt borde dock
kunna förflyttas efter överenskommelse mellan parterna, utan att den
genomsnittliga nettoarbetstiden härigenom ökades.
I fråga om hembiträdets raster uttalar arbetarskyddsstyrelsen, att vid
fastställandet av en bruttoarbetstid bör i hembiträdeslagen utsägas, att
arbetstagare därunder, alltså även under rasten, är skyldig att kvarstanna
på arbetsstället, såvida annat ej överenskommits. I allmänhet har föreslagits
att rasterna bör beräknas till två timmar per dag. Landsorganisa
-
Kungl. Maj.ts proposition nr SI. 25
lionen anser dock, att rasterna ej bör beräknas till längre tid än en timme
per dag.
Vad arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit rörande 1 e d i g h e t, öve r t i d
och vakttjänst har berörts i några yttranden och har i allmänhet
ej föranlett erinran. Landsorganisationen och ijrkesinspektören i femte
distriktet anmärker dock, att det syntes överflödigt att i lagen införa en
särskild bestämmelse att visst slag av vakttjänst ej skulle behöva kompenseras,
ty ett åtagande av sådan vakttjänst måste ändå alltid ske frivilligt.
Landsorganisationen tillägger, att stadgandet såsom det utformats
måste leda till svårigheter i tillämpningen och att någon övertygande motivering
därför ej förebragts. Yrkesinspektören i tredje distriktet anser denna
bestämmelse verklighetsfrämmande, enär intet hindrade hembiträdet från
att påstå att hon planerat något annat än att stanna hemma för att därigenom
förskaffa sig rätt till kompensation för vakttjänsten.
Vad härefter angår övriga av arbetsmarknadsstyrelsen berörda frågor
rörande hembiträdeslagen och då först frågan om lagens tillämpningsområde
anser arbetarskyddsstyrelsen, att de nuvarande undantagsbestämmelserna,
som avser avtal rörande kortare eller ej full tids
.sysselsättning, bör bibehållas. Spörsmålet om hembiträdes rätt till
sjuklön beröres av Yrkeskvinnors samarbetsförbund, som anser, att
man numera bör förutsätta att hembiträde är medlem i sjukkassa, och att
sålunda bestämmelser om sjuklön ej bör införas i lagen. Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund framhåller, att genomförandet av den obligatoriska
sjukförsäkringen inom en relativt snar framtid skulle medföra att
frågan om sjuklön miste sin aktualitet; eljest hade förbundet gärna sett,
att bestämmelser härom införts i lagen. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag,
att bestämmelsen rörande anställningsavtals uppsägning
på grund av sjukdom såvitt avser tuberkulos skall begränsas till
fall då denna sjukdom är i smittsamt skede, har vunnit allmän anslutning.
Beträffande tillsynen över hembiträdeslagens efterlevnad
ansluter sig arbetarskyddsstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsens
förslag att — därest lagen ändrades till arbetstidslag — anförtro denna tillsyn
åt arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. I lagen borde intagas
allenast ett stadgande, att sistnämnda båda myndigheter är skyldiga att
tillhandagå arbetsgivare och arbetstagare med upplysningar och råd i frågor
rörande lagens tillämpning.
Yrkesinspektörerna i första, tredje och fjärde distriktet biträder likaledes
förslaget i denna del, varvid den förstnämnde påpekar, att detta för
de berörda myndigheterna betyder ett avsevärt merarbete som torde kräva
personalförstärkningar. Yrkesinspektörerna i andra och femte distriktet
anser, att tillsynen synes böra bibehållas hos arbetsmarknadsstyrelsen och
arbetsförmedlingarna. Den förre framhåller, att hembiträdeslagen kunde
sägas till en del utgöra en ersättning för kollektivavtalen inom andra delar
26
Kuiujl. Maj.ts proposition nr 81.
av arbetslivet, varför det vore troligt, att de frågor, som bleve aktuella vid
tolkningen av eu eventuell ny hembiträdeslag liknande den av arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagna, komme att i rätt stor utsträckning skilja sig
från de frågor, som arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen vanligen
sysslade med. Den senare framhåller, att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna
i stor utsträckning anlitats av både husmödrar och hembiträden
för upplysning om hembiträdeslagens innebörd, och att den ständiga
och direkta kontakt med parterna, som arbetsmarknadsorganen hade
genom sin verksamhet, gjorde dem särskilt skickade att även i fortsättningen
handha ifrågavarande uppgifter.
Vissa terminologiska ändringar i hembiträdeslagen föreslås
av Yrkeskvinnors samarbetsförbund, som anför.
Föi’bundet vill slutligen förorda, att lagen icke längre benämnes hembiträdeslag
utan förslagsvis Lag för hushållsarbete inom hemmen samt att
i lagtexten beteckningen hembiträde ersättes med arbetstagare och beteckningen
husmoder, där den förekommer, med arbetsgivare. Vi tro, att det
ur olika synpunkter vore lyckligt dels om en ändring företoges beträffande
lagens benämning, vilken enligt förbundets förslag skulle komma att angiva
det arbetsområde för vilket lagen gäller, dels att beteckningen hembiträde,
som förr eller senare i allmänt språkbruk kan komma att ersättas
med annan beteckning, icke användes i lagtexten.
Departementschefen.
Den alltmer framträdande bristen på kvalificerad arbetskraft inom det
husliga arbetsområdet var den främsta orsaken till att statsmakterna år
1944 ansåg sig böra genom lagstiftning reglera arbetsförhållandena på
detta område. Den bundenhet, som avsaknaden av ordnad fritid medförde,
framstod som eu väsentlig orsak till att heinbiträdesyrket ej kunnat hävda
sig i konkurrens med andra yrken. Eftersom det här gällde reglering av
ett nytt område och konsekvenserna i olika hänseenden av den nya lagstiftningen
därför var svåra att överblicka, gjordes lagen icke permanent
utan dess giltighetstid begränsades till tre år.
Lagens giltighetstid har sedermera vid två tillfällen förlängts för tre år
i sänder, och lagen gäller nu till utgången av oktober 1953. Vid båda dessa
tillfällen konstaterades, att tillströmningen till heinbiträdesyrket fortsatt
att minska. Några bestämda slutsatser rörande lagens betydelse i rekryteringshänseende
ansåg man sig likväl icke kunna draga, enär andra faktorer
spelat in i väsentlig mån, främst då den brist på yngre kvinnlig
arbetskraft som även återverkat på andra verksamhetsområden. Lagen
ansågs emellertid ha bidragit till att skapa ordnade och enhetliga förhållanden
inom heinbiträdesyrket.
När nu frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning ånyo blivit aktuell,
framgår av den utredning, som verkställts genom arbetsmarknadsstyrel
-
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 81.
sens försorg, att enighet råder om att en lagstiftning på detta område bör
finnas även i fortsättningen. Däremot är meningarna delade om hur lagen
bör vara utformad. Detta gäller särskilt huruvida lagen bör bibehålla sin
hittillsvarande karaktär av fritidslag eller bör ges formen av en verklig
arbetstidslag.
Denna fråga bar väckt livlig diskussion såväl vid lagens tillkomst som
vid de båda tillfällen, då lagen förlängts. När lagen kom till, stod valet
mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd eller att endast angiva
den minimifritid, som ett hembiträde alltid skulle vara berättigat till.
Den lösning i förra hänseendet, som därvid övervägdes, anslöt sig till den
hittills i allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar arbetstagares
arbetstid, tillämpade metoden att med frånräknande av måltidsoch
andra raster fastställa nettoarbetstiden till högst visst antal timmar
för dag, vecka eller längre tidrymd. Närmast övervägdes att fastställa
nettoarbetstiden till högst 8 timmar om dagen eller till maximalt 192 timmar
under en period av fyra veckor. Av vissa skäl valde man dock det andra
alternativet, varför lagen fick formen av fritidslag; och den fritidsreglering
som kom till stånd — och som med viss jämkning fortfarande gäller —
innebar, att i lagen föreskrevs, att den ordinarie arbetstiden skulle sluta
senast kl. 19 samt att hembiträde skulle åtnjuta vissa fridagar. Någon tidpunkt
för det ordinarie arbetets början ansågs ej böra fastställas.
När frågan var aktuell år 1950, hade genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg verkställts en utredning i ärendet. Arbetsmarknadsstyrelsen intog
därvid den ståndpunkten, att den ansåg det principiellt riktigt med en
direkt reglering av arbetstiden för hembiträdeskåren. Styrelsen förordade
likväl, att hembiträdeslagen skulle erhålla utsträckt giltighet i oförändrad
form. Anledningen härtill var främst, att enligt styrelsens mening
frågan kommit i ett nytt läge genom det nya system för arbetstidsreglering
av det husliga arbetet, som valts i hembiträdeslagstiftningen i ett par
av våra grannländer, nämligen Norge och Finland. Den ordinarie arbetstiden
hade i de norska och finska hembiträdeslagarna maximerats till 10
timmar om dagen, med inräknande av måltidsraster. En bruttoarbetstid
hade sålunda fixerats. Därutöver hade fastställts de tidpunkter, inom vilka
den ordinarie arbetstiden skulle förläggas under dygnet, i Norge mellan
kl. 7 och 19.30 och i Finland mellan kl. 6 och 19, i sistnämnda fallet med
möjlighet att under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till kl. 20.
Vidare hade hembiträde i båda lagarna tillförsäkrats rätt till vissa fridagar.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning erbjöd detta system
ett nytt alternativ till frågans lösning utöver dem som tidigare diskuterats
i Sverige, och erfarenheterna av denna lagstiftning borde enligt styrelsens
mening avvaktas innan man här toge slutlig ståndpunkt till hembiträdenas
arbetstidsfråga. Denna uppfattning delades av statsmakterna, varför hembiträdeslagen
förlängdes på tre år i oförändrat skick.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 81.
Arbetsmarknadsstyrelsen har nu enligt uppdrag ånyo gjort en utredning
i ärendet. Vid denna utredning har framkommit, att erfarenheterna ännu
ej medger några mera bestämda omdömen om den norska och den finska
hembiträdeslagstiftningens verkningar i olika hänseenden. Några speciella
svårigheter vid tillämpningen av arbetstidsbestämmelserna synes dock ej ha
förmärkts.
Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid funnit utvecklingen inom den
husliga arbetsmarknaden i vårt land samt erfarenheterna av vår lagstiftning
på detta område ge vid handen, att tiden nu är inne för att även i
Sverige införa en arbetstidsreglering för det husliga arbetet. Härvid förordar
styrelsen ett bruttoarbetstidssystem, som i vissa avseenden avviker från
de nyss berörda nordiska systemen. Sålunda föreslås — med utgångspunkt
från en daglig bruttoarbetstid om 10 timmar, vari inrymmes måltidsraster
och arbete för hembiträdets egen räkning till en beräknad tid av två timmar
— att den ordinarie arbetstiden fastställes till högst 120 timmar under
loppet av två veckor i följd, samt att arbetstiden ej får överstiga 12
timmar om dygnet. 1 fråga om tidpunkten för arbetstidens förläggning
under dygnet föreslås ingen ändring i vad nu gäller, dvs. att blott tidpunkten
för arbetets slut anges i lagen. Vidare föreslås att hembiträde skall bibehållas
vid sin nuvarande rätt till fridagar, dvs. varannan söndag, en bestämd
vardag varje vecka efter kl. 14 och den 1 maj efter kl. 13.
Vid remissbehandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens förslag har — liksom
vid tidigare motsvarande tillfällen — olika uppfattningar gjort sig
gällande rörande frågan huruvida lagens nuvarande fritidskaraktär bör
bestå. De skäl som åberopats för den ena eller den andra ståndpunkten är
i stort sett desamma som framkommit då spörsmålet tidigare diskuterats.
Sålunda har mot en arbetstidsreglering bl. a. anförts, att det husliga arbetet
till sin natur är alltför skiftande för att kunna inpassas i en dylik
reglering, som skulle bereda stora svårigheter främst för småbarnsfamiljer
med förvärvsarbetande husmoder samt för lanthushåll; en arbetstidsreglering
anses komma att skapa jäkt och irritation på arbetsplatserna i hemmen.
Till förmån för en arbetstidsreglering har å andra sidan framhållits bl. a.,
att det husliga arbetets karaktär av ett med andra förvärvsarbeten jämställt
yrkesarbete därmed skulle framhållas, något som i sin tur skulle höja yrkets
anseende och förbättra rekryteringen till detsamma. Samtidigt har
uttalats, att en arbetstidsreglering sådan som den föreslagna skulle i stort
sett endast innebära ett lagfästande av nuvarande praxis.
Även beträffande utformningen av en arbetstidsreglering bryter sig meningarna
ganska starkt. Detta gäller ej blott den större frågan om nettoeller
bruttoarbetstid bör tillämpas, utan avser även sådana spörsmål som
längden av den tidrymd för vilken arbetstiden bör fixeras, längden av de
raster som skall anses ingå i en bruttoarbetstid samt tidpunkterna för det
ordinarie arbetets början och slut under dygnet.
29
Kungl. Maj:Is proposition nr 81,
I flera remissyttranden har hänvisats till den allmänna översyn av arbetstidslagstiftningen,
som f. n. verkställes genom en särskilt tillsatt kommitté
-— arbetstidsutredningen — och som bl. a. åsyftar att undersöka
möjligheterna att i den allmänna arbetstidslagen inrymma en reglering
av arbetstiden på de områden, där speciallagstiftning nu gäller. Det har
framhållits, att resultatet av detta utredningsarbete borde avvaktas, innan
man toge definitiv ställning till hembiträdeslagens slutliga utformning.
Arbetstidsutredningen har själv givit uttryck för denna uppfattning
och uttalat, att arbetsmarknadsstyrelsens förslag skulle innebära att man
vid en tidpunkt, då hela arbetstidslagstiftningen låge i stöpsleven och ansträngningarna
vore inriktade på att lösa arbetstidsfrågorna efter enhetliga
linjer över hela fältet, på ett särskilt område införde ett nytt system för begränsningen
av arbetstiden. Arbetstidsutredningen har vidare ifrågasatt,
huruvida det vore psykologiskt lämpligt att speciellt för hembiträden införa
ett system med bruttoarbetstid, enär detta med all sannolikhet skulle
tolkas så, att hembiträdena hade längre arbetstid än andra grupper arbetstagare,
ett förhållande som skulle snarare skärpa än minska bristen på hembiträden.
Enligt arbetstidsutredningens mening borde möjligheter föreligga
att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas arbetsförhållanden
på ett sätt, som närmare anknyter till vad som finnes på andra verksamhetsområden,
och dessa möjligheter övervägdes av utredningen.
Socialstyrelsen ävensom arbetarskyddsstyrelsen — vilken av arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagits skola öva tillsyn över ifrågavarande arbetstidsreglering
— har anslutit sig till den mening, varåt arbetstidsutredningen givit
uttryck.
För egen del finner jag de av arbetstidsutredningen anförda skälen för
ett uppskov i frågan bärande. Afl nu för hembiträdeskåren införa en form
av arbetstidsreglering, som måhända finnes böra omkonstrueras, när arbetstidsfrågorna
om några år tages upp till allmän prövning, synes mig
knappast lämpligt; och detta i all synnerhet som åsikterna rörande utformningen
av en arbetstidsreglering är mycket delade. Någon olägenhet av
ett nytt uppskov torde ej uppstå. Jag förordar därför att lagen tills vidare
bibehålies vid sin nuvarande karaktär av fritidslag. Lagens giltighetstid synes
mig böra förlängas för förslagsvis ytterligare tre år.
Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att hembiträdeslagen ändras
även i vissa andra hänseenden än beträffande arbetstiden. Sålunda har
föreslagits, att lagen göres tillämplig även å deltidsanställda och tillfälligt
anställd arbetskraft samt att arbetarskyddsstyrelsen skall ha att utöva tillsyn
å lagens efterlevnad. Därest lagstiftningen, såsom jag förordat, får behålla
sin nuvarande konstruktion, synes vad arbetsmarknadsstyrelsen i
dessa hänseenden föreslagit sakna aktualitet. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagit, att hembiträde ej skall vara berättigat till gottgörelse
för sådant övertidsarbete, som allenast innefattar vakttjänst och varigenom
30
Kungl. Maj:ts proposition nr SI.
hembiträdet ej får avstå från sömn eller planerad fritidssysselsättning. I
denna del har förslaget vid remissbehandlingen kritiserats. Enligt min mening
måste en bestämmelse av dylikt slag lätt kunna föranleda tvistigheter.
Med hänsyn härtill anser jag mig ej böra biträda förslaget härutinnan.
Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit sådan ändring i lagens
uppsägningsbestämmelser, att tuberkulos hos hembiträdet eller arbetsgivaren
eller någon som bor i den senares bostad skall vara skäl till uppsägning
av avtalet till omedelbart upphörande endast när sjukdomen är
i smittsamt skede. Förslaget härom har allmänt tillstyrkts och föranleder
ej erinran från min sida.
I enlighet med det anförda tillstyrker jag alltså, att hembiträdeslagen
med nyss angivna ändring erhåller förlängd giltighet till och med den 31
oktober 1956.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet
med det anförda inom socialdepartementet upprättat förslag till lag
angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) samt om
fortsatt giltighet au samma lag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Lars-Åke Åström.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
Kungi. Maj:ts proposition nr Hi.
31
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 2(i
februari 1953.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet den 23 februari 1953 tiilhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den (i
februari 1953, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i hembitrådeslagen den 30 juni 19U
(nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet, hovrättsrådet G. Y.
Samuelsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Olle Lundberg.
32
Knngl. Maj.ts proposition nr 81.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27
februari 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 26 februari
1953 avgivna utlåtande över det den 6 februari 1953 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni
19H (nr 461) samt om fortsatt giltighet av samma lag och hemställer, att
förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars-Åke Åström.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 53
316133