Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
1
Nr 47.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till stödlån
till jordbrukare, m. m.; given Stockholms slott den
6 februari 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Med hänsyn till föreliggande lånebehov föreslås i propositionen, att — utöver
de medel som ställts till förfogande enligt beslut av föregående års
riksdag — ett anslag av 30 miljoner kronor skall anvisas till stödlån åt jordbrukare,
som år 1952 tillfogats skördeskador på grund av ogynnsam väderlek.
Vidare torde 5 miljoner kronor av de medel, som avsetts för den prisreglerande
verksamheten på jordbrukets område, tagas i anspråk för bidrag
utan återbetalningsskyldighet till särskilt hårt drabbade jordbrukare.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 47.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
februari 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om anslag till
stödlån till jordbrukare, m. m. samt anför därvid följande.
Med anledning av de skador, som uppstått på 1950 och 1951 års skördar, anvisades
under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till
jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1950/51, dels ock ett investeringsanslag av
20 000 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52.
Efter förslag i propositionen nr 253/1952 medgav föregående års riksdag,
att nämnda två investeringsanslag fick enligt i huvudsak de grunder, som
förordats i propositionen, tagas i anspråk för utlämnande av stödlån med anledning
av 1952 års skördeskador (jordbr.utsk. uti. nr 58; r.skr. nr 448). Bestämmelser
rörande sistnämnda låneverksamhet har meddelats i kungörelsen
den 19 december 1952 (nr 764) om stödlån till jordbrukare.
I skrivelse den 22 januari 1953 gjorde lantbruksstgrelsen framställning om
anvisande av ytterligare medel till stödlån åt jordbrukare på grund av fjolårets
skördeskador. Styrelsen upplyste därvid, att av de till Stödlån till jordbrukare
anvisade anslagen om sammanlagt 23 000 000 kronor ett belopp av
3 522 190 kronor tagits i anspråk för utlämnande av lån i anledning av 1950
och 1951 års skördeskador. Den odisponerade behållningen å anslagen utgjorde
således 19 477 810 kronor. Vidare förmälde styrelsen, att -— enligt
uppgifter från lantbruksnämnderna — antalet före ansökningstidens utgång
den 15 januari 1953 ingivna ansökningar om stödlån på grund av 1952 års
skördeskador uppgick till omkring 19 800, innefattande begäran om lån med
sammanlagt cirka 55 000 000 kronor. Med ledning av kompletterande upplysningar
från nämnderna beräknade styrelsen dock, att ett belopp av cirka
51 500 000 kronor skulle vara tillräckligt för att tillgodose lånebehovet. Då
endast omkring 19 500 000 kronor stod till förfogande för ifrågavarande ändamål,
skulle alltså enligt styrelsens mening erfordras ett anslag av ytter
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
3
ligare cirka 32 000 000 kronor. Styrelsen framhöll emellertid, att en säker
beräkning av medelsbehovet då icke var möjlig, och förklarade sig därför
ha för avsikt att, så snart mera tillförlitliga uppgifter blev tillgängliga, överlämna
desamma till Kungl. Maj :t.
Sedermera har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 4 februari 1953 meddelat,
att lantbruksnämndernas prövning av ansökningarna om stödlån fortskridit
så långt, att en någorlunda säker uppskattning av medelsbehovet kan
äga rum. I anslutning härtill upplyser styrelsen, att behovet av stödlån enligt
förnyade uppgifter från nämnderna uppgår till i runt tal 47 400 000
kronor. Härav belöper cirka 30 200 000 kronor på ansökningar, som slutligt
prövats av nämnderna, medan återstoden eller omkring 17 200 000 kronor
hänför sig till ansökningar, vilka ännu endast preliminärt behandlats.
Såsom styrelsen tidigare meddelat står endast cirka 19 500 000 kronor till
förfogande för låneverksamheten. Styrelsen beräknar därför, att det ytterligare
medelsbehovet — med utgångspunkt från nu angivna förhållanden
— uppgår till omkring 27 900 000 kronor.
Lantbruksstyrelsen påpekar emellertid vidare, att nämndernas prövning
av låneansökningarna i en del fall resulterat i att nämnderna beslutat avslå
desamma helt eller delvis. I den mån sådana beslut efter anförda besvär
kommer att ändras, uppstår ett ökat medelsbehov. Med hänsyn härtill ävensom
till att vissa för sent inkomna ansökningar alltjämt kan komma att
upptagas till prövning, anser styrelsen sig icke kunna uppskatta det samlade
behovet av ytterligare medel till lägre belopp än 30 000 000 kronor. Styrelsen
hemställer därför om anvisande av detta belopp.
I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att statens jordbruksnämnd
i skrivelse den 19 december 1952 redogjort för en genom nämndens försorg
verkställd utredning rörande omfattningen av skadorna på föregående års
skörd. Utredningen bygger på en av statistiska centralbyrån företagen specialbearbetning
av skörderapporterna för den 15 oktober 1952 samt vissa
från hushållningssällskapen, Svenska sockerfabriksaktiebolaget samt Riksförbundet
lin och hampa inhämtade uppgifter. Som sammanfattning av utredningens
resultat anför nämnden i sin skrivelse, att höstsäden och vallväxterna
i många län lämnat ett så gott utbyte, att detta helt kompenserat
de skador som uppstått på vårgrödorna. I andra län åter har skadorna icke
fullt uppvägts av det bättre utbytet av höstsäd och vallar. I sistnämnda län
utgör avvikelsen från normalskörd totalt sett högst omkring 75 000 000
kronor. Lägges härtill intäktsbortfallet för sockerbetor samt lin och hampa
m. m., kan för jordbruket i dess helhet beräknas föreligga en avvikelse om
högst cirka 100 000 000 kronor. Enligt nämndens mening är skördeskadorna
ringa i förhållande till jordbrukets totala intäkter. Samtidigt understryker
nämnden dock, att enskilda jordbrukare i många fall lidit betydande förluster.
Jordbruksnämnden har i sin skrivelse vidare redogjort för vissa åtgärder,
som vidtagits för att mildra skördeskadornas verkningar. Härom anför
nämnden i huvudsak följande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
Viktigast av åtgärderna är den tillfälliga ändring, som företagits beträffande
kvalitetsfordringarna för brödsäd. Ändringen innebär, att den lägsta
tillåtna mältningsgraden för vete har höjts från 5 till 15 procent, varjämte
rymdviktsskalan för vårvete påbyggts nedåt. Detta medför, att Svenska
spannmålsaktiebolaget och spannmålshandeln kommer att inköpa sådan
brödsäd, som under normala år icke inlöses. Åtgärder har även vidtagits för
att säkerställa behovet av vårutsäde för år 1953, särskilt i Norrland. I
fråga om stödåtgärder för hampodlingen och hampberedningsverken, som
råkat i ett katastrofalt läge, kommer nämnden att senare avge förslag. Hittills
har emellertid frågan om utsäde för 1953 års hampodling kunnat lösas.
Jag torde slutligen få anmäla, att statens jordbruksnämnd i skrivelse den
27 januari 1953 hemställt, att till av skördeskador hårt drabbade jordbrukare
skall, utöver stödlån, få utbetalas särskilda bidrag utan återbetalningsskyldighet.
För sådant ändamål föreslås skola användas 5 000 000 kronor av besparingar
å pristilläggen för fläsk under år 1952 samt av medel, som influtit
i form av införselavgifter på ost.
Till grund för framställningen ligger ett vid överläggningar mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation framkommet förslag,
som nämnden för sin del ansett sig kunna biträda. I fråga om dessa överläggningar
och de därvid framförda synpunkterna anför nämnden i sin
skrivelse huvudsakligen följande.
Vid överläggningar den 29 november 1952 mellan jordbruksnämnden och
jordbrukets förhandlingsdelegation diskuterades frågan om ytterligare stödåtgärder
i anledning av skördeskadorna. Nämnden och delegationen enades
därvid om att uppskjuta frågan, till dess propositionen nr 253/1952 angående
utlämnande av stödlån till jordbrukare behandlats av riksdagen samt
behovet av ytterligare åtgärder och dessas lämpliga utformning bättre kunde
överblickas. Sedan riksdagen bifallit propositionen har förnyade överläggningar
mellan nämnden och förhandlingsdelegationen ägt ruin den 23
januari 1953. Vid dessa var man ense om att det omedelbara hjälpbehovet
i stor omfattning borde kunna tillgodoses genom stödlånen. Emellertid framhölls,
att det i ett ej obetydligt antal fall vore angeläget att kombinera lån
med bidrag utan återbetalningsskyldighet. Som exempel på sådana fall angavs,
att en jordbrukare råkat i en prekär situation till följd av särskilt
svåra skördeskador under år 1952 eller på grund av att han haft en svag
skörd även under närmast föregående år. Man åberopade också, att hjälpbehovet
ofta vore stort, där den som drabbades av skadan nyligen tillträtt sitt
jordbruk eller vore arrendator. I sådana fall som nu nämnts vore otvivelaktigt
någon hjälp utöver stödlånen påkallad.
Å andra sidan rådde enighet om att jordbrukarna med hänsyn till reglerna
för den allmänna prissättningen och utfallet av jordbrukskalkylen icke
borde ställa ytterligare anspråk på staten. De bidrag, som enligt vad förut
sagts skulle utgå utöver stödlånen, borde därför finansieras med medel, som
jordbrukarna redan erhållit för innevarande regleringsår. Härigenom finge
bidragen formen av en intern utjämning inom jordbruket. För utbetalande
av bidrag syntes kunna disponeras omkring 5 000 000 kronor. Av detta belopp
utgjorde 3 400 000 kronor uppkomna besparingar på de under 1952 beslutade
pristilläggen för fläsk, vilka besparingar enligt riksdagens beslut tillkomme
jordbruket. Återstoden eller 1 600 000 kronor utgjordes av medel, som influtit
vid upptagande av införselavgift på ost och som enligt Kungl. Maj :ts beslut
tillförts Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. för att av föreningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 47. 5
användas till prisreglerande åtgärder beträffande mjölk och mejeriprodukter.
Förslaget innebär vidare, att bidrag skall kunna utgå endast till den, som
ansökt om stödlån. Ansökan om bidrag skall ingivas till vederbörande lantbruksnämnd,
som efter prövning äger utbetala bidraget. De närmare riktlinjerna
för förfarandet avses skola utformas gemensamt av lantbruksstyrelsen,
jordbruksnämnden och tre representanter för jordbrukets förhandlingsdelegation.
För den händelse man därvid icke kan finna något system,
som automatiskt garanterar att de för ändamålet tillgängliga medlen icke
överskrides, skall ansökningarna granskas centralt. Sådan granskning skall
ske i samråd mellan nyssnämnda myndigheter och representanter.
Lantbruksnämnds beslut i bidragsärende bör i vanlig ordning få överklagas
hos lantbruksstyrelsen. Med hänsyn till att bidragen enligt förslaget skall
utgå av medel, som redan står till jordbrukets förfogande, är det emellertid
enligt jordbruksnämnden lämpligt, att lantbruksstyrelsens beslut blir
slutgiltigt. Härför fordras en föreskrift av Kungl. Maj :t, att dylikt beslut ej
får överklagas.
Departementschefen.
Frågan om statligt stöd åt de jordbrukare, som år 1952 tillfogats skördeskador
på grund av ogynnsam väderlek, underställdes genom propositionen
nr 253/1952 riksdagens prövning. Enligt riksdagens beslut, som i huvudsak
innebar bifall till propositionen, kan nämnda jordbrukare under vissa förutsättningar
erhålla stödlån av statsmedel. Låneverksamheten skall enligt
beslutet finansieras genom anlitande av de odisponerade medlen av två investeringsanslag,
som riksdagen tidigare anvisat till stödlån i anledning av
skördeskador under åren 1950 och 1951. Angivna medel, som i propositionen
beräknades till omkring 19 770 000 kronor, har sedermera visat sig
uppgå till cirka 19 500 000 kronor. Med hänsyn till svårigheten att med tillförlitlighet
beräkna medelsbchovet förutsattes, att ytterligare medel framdeles
kunde komma att erfordras.
Enligt vad lantbruksstyrelsen upplyst i sin skrivelse den 4 februari 1953
representerar de hittills ingivna låneansökningar, som redan bifallits eller
preliminärt ansetts kunna bifallas, ett sammanlagt lånebelopp av icke mindre
än — i runt tal — 47 400 000 kronor. Såsom styrelsen anfört erfordras
emellertid härutöver vissa medel för att tillgodose sådana lånesökande, vilkas
ansökningar avslagits av lantbruksnämnderna men efter besvär kan
komma att helt eller delvis bifallas. Hänsyn bör tillika tagas till att även sådan
låneansökningar, som ingivits efter ansökningstidens utgång, i viss utsträckning
torde komma att upptagas till prövning. På grund härav tillstyrker
jag lantbruksstyrelsens förslag, att för utlämnande av stödlån skall anvisas
ett anslag av ytterligare 30 000 000 kronor. Anslaget torde böra uppföras
å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd samt benämnas
Stödlån till jordbrukare.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 47.
Vid anmälan av propositionen nr 253/1952 framhöll jag, bland annat,
att förslaget om stödiån framlades i syfte att skapa möjlighet för omedelbar
hjälp till de jordbrukare, som var i trängande behov därav. Jag förklarade
mig emellertid ha för avsikt att — sedan statens jordbruksnämnd
avslutat en pågående utredning av skördeskadornas omfattning och natur-—
på nytt upptaga frågan om bistånd åt de skadelidande och därvid överväga,
huruvida ytterligare hjälpåtgärder kunde anses behövliga. Samtidigt meddelade
jag, att förslag skulle framläggas om viss befrielse för skadelidande
jordbrukare från skyldighet att göra insättning å investeringskonto för skog.
Riksdagen hade icke något att erinra mot dessa uttalanden.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har jordbruksnämnden
nu slutfört sin utredning angående fjolårets skördeskador samt underställt
ärendet Kungl. Maj :ts prövning. Utredningen ger å ena sidan vid handen,
att skadorna totalt sett icke varit av den omfattning, som kunnat befaras,
men utvisar å andra sidan, att de inom vissa bygder varit av mycket
allvarlig karaktär och medfört betydande avbräck för de enskilda jordbrukarna.
Vid sidan av stödlånen har därför vissa åtgärder vidtagits för att
avhjälpa eller lindra de svårigheter, som uppkommit för sådana jordbrukare.
Sålunda har genom kungörelsen nr 765/1952 jordbrukare, som ansökt
om stödlån och vid preliminär prövning befunnits fylla villkoren för
sådant lån, befriats från skyldigheten att göra insättning å investeringskonto
för skog, såvitt avser beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd
i första instans verkställes år 1953. Sådan befrielse äger dock icke
rum, därest det belopp, som skall insättas på kontot, avsevärt överstiger beloppet
av det stödlån, som anses böra komma i fråga. Det kan även anmärkas,
att genom kungörelsen nr 4/1953 generell befrielse från insättningsskyldighet,
avseende nyssnämnda beskattningsår, meddelats för belopp, som
icke överstiger 2 000 kronor. Därjämte har som förut nämnts viss sänkning
av kvalitetsfordringarna vid inlösen av brödsäd ägt rum ävensom åtgärder
vidtagits för att säkerställa tillgången på utsäde för det kommande vårbruket,
särskilt såvitt angår Norrland.
Genom nu angivna ingripanden har verkningarna av fjolårets skördeskador
i viss mån mildrats. Det förhåller sig emellertid otvivelaktigt så, att
många jordbrukares ekonomiska ställning på grund av skadorna försämrats
i sådan omfattning, att det icke räcker med de redan vidtagna hjälpåtgärderna
utan ytterligare sådana är påkallade. Enligt jordbruksnämndens
förslag bör för dylika fall möjlighet öppnas att komplettera stödlånen
med särskilda bidrag utan återbetalningsskyldighet. Av vad i ärendet förekommit
framgår, att det vid överläggningar i frågan mellan nämnden och
jordbrukets förhandlingsdelegation rått enighet om att de bidrag, som sålunda
anses böra komma i fråga, icke bör bestridas genom nya statsanslag.
I stället har man föreslagit, att för ändamålet skall användas vissa medel,
som jordbrukarna inom jordbrukskalkylens ram redan erhållit men som
ej tagits i anspråk. Vad sålunda föreslagits, kan jag biträda. Därest riksdagen
icke har något att erinra däremot, torde således ett belopp av sam
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
manlagt 5 000 000 kronor — därav 3 400 000 kronor av besparingar, som
uppstått på de för år 1952 beslutade pristilläggen för fläsk, och 1 600 000
kronor av medel, som influtit i form av införselavgift på ost — få disponeras
för utlämnande av bidrag enligt i huvudsak de grunder jordbruksnämnden
angivit.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till Stödlån till jordbrukare å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1952/53 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av 30 000 000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson.
537135. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag