Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

1

Nr i2.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen
den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent;
given Stockholms slott den 30 januari 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom.
samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I ärenden, som handläggas av patent- och registreringsverket, utgå vissa
avgifter, som äro avsedda att täcka statsverkets kostnader för ämbetsverket.
Då avgifterna i patentärendena numera visat sig otillräckliga för att
täcka kostnaderna för dessa ärenden, föreslås i propositionen en höjning av
patentavgifterna. Höjningen beräknas medföra en inkomstökning å omkring
1 200 000 kronor om året. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 42.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av i §■ 3 mom. samt 7 ocli 11 §§ förordningen
(len 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen den

16 maj 1884 angående patent1 skola
angives.

(Gällande lydelse.)

4

3 mom. Därjämte åligge sökanden
att bifoga en avgift (ansökningsavgift)
av femtio kronor.

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse.)

3 mom. Därjämte åligge sökanden
att bifoga en avgift (ansökningsavgift)
av etthundra kronor.

7 §•

Äro ansökningshandlingarna —----— i ärendet.

Sedan ansökan-----— skriftlig invändning.

Före utgången av den i andra stycket
angivna tid skall sökanden till
patentmyndigheten inbetala en avgift
(utfärdningsavgift) av sjuttiofem kronor;
dock må denna avgift, förhöjd
med tjugufem kronor, erläggas inom
två månader därefter. Sökes patent
av uppfinnaren och gör han inom
den i andra stycket angivna tid framställning
om befrielse från utfärdningsavgift,
må patentmyndigheten
medgiva sådan befrielse, där det finnes
förenat med stor svårighet för
honom att erlägga avgiften. Avslås
framställningen, äge sökanden städse
erlägga avgiften, utan förhöjning, inom
två veckor från det sökanden underrättats
om beslutet på sätt i 5 §
sägs; och må talan mot beslutet ej
föras. 1

Före utgången av den i andra stycket
angivna tid skall sökanden till
patentmyndigheten inbetala en avgift
(utfärdningsavgift) av etthundra kronor;
dock må denna avgift, förhöjd
med tjugufem kronor, erläggas inom
två månader därefter. Sökes patent
av uppfinnaren och gör han inom
den i andra stycket angivna tid framställning
om befrielse från utfärdningsavgift,
må patentmyndigheten
medgiva sådan befrielse, där det finnes
förenat med stor svårighet för
honom att erlägga avgiften. Avslås
framställningen, äge sökanden städse
erlägga avgiften, utan förhöjning, inom
två veckor från det sökanden underrättats
om beslutet på sätt i 5 §
sägs; och må talan mot beslutet ej
föras.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 § 3 mom. SFS 1920:162 samt beträffande 7 och 11 §§
SFS 1951: 181.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

3

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Fullgör sökanden —----hava erlagts.

Sedan tiden----— till avgörande.

Möter ej------huvudsakliga delar.

Har patentansökan — --— •— allmänna tidningarna.

11 §•

Förutom de avgifter, som omför- Förutom de avgifter, som omförmälas
i 4 och 7 §§, skall för meddelat mälas i 4 och 7 §§, skall för meddelat
patent, som icke är tilläggspatent, till patent, som icke är tilläggspatent, till
patentmyndigheten för varje patent- patentmyndigheten för varje patentår
från och med det fjärde erläggas år från och med det fjärde erläggas
en årsavgift, utgörande för vart och en årsavgift, utgörande för det fjärde
ett av det fjärde och femte året fem- året femtio kronor, för det femte året
tio kronor, av det sjätte och sjunde sjuttiofem kronor, för det sjätte året
året sjuttiofem kronor, av det åtton- etthundra kronor, för det sjunde året
de och nionde året etthundra kronor, etthundratjugufem kronor, för det
av det tionde och elfte året tvåhundra åttonde året etthundrafemtio kronor,
kronor, av det tolfte och trettonde för det nionde året etthundrasjuttioåret
trehundra kronor, av det fjor- fem kronor, för det tionde året tvåtonde
och femtonde året fyrahundra hundra kronor, för det elfte året tvåkronor
samt av det sextonde och sjut- hundrafemtio kronor, för det tolfte
tonde året femhundra kronor. året trehundra kronor, för det tret tonde

året trehundrafemtio kronor,
för det fjortonde året fyrahundra kronor,
för det femtonde året fyrahundrafemtio
kronor, för det sextonde
året femhundra kronor och för det
sjuttonde året femhundrafemtio kronor.

Avgiften, som-----näst därefter.

Innehaves patent-----ej föras.

Årsavgift må-----tre månader.

Fullgöres ej-----patentet förfallet.

Patenthavare vare -—-------beskrivningens offentliggörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1953. Lagen skall ej äga tillämpning
å avgift, som med laga verkan kunnat
erläggas efter ikraftträdandet
men inbetalats dessförinnan. Nya lagen
skall dock städse gälla med avseende
å årsavgift för patentår, som
börjar efter den 31 augusti 1953.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Därest med tillämpning av vad i
7 § tredje stycket eller 11 § tredje
eller fjärde stycket stadgas rörande
anstånd med betalning avgift, som eljest
skolat erläggas före lagens ikraftträdande,
inbetalas därefter, skall
beträffande avgiften äldre lag gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga
om höjning av vissa avgifter enligt patentförordningen samt anför därvid
följande.

Patent- och registreringsverket har i skrivelse den 1 oktober 1952 (stencilerad)
hemställt, att vissa avgifter enligt förordningen den 16 maj 1884
angående patent måtte höjas.

Över patentverkets framställning har efter remiss utlåtanden avgivits av
riksräkenskapsverket, statskontoret, statens sakrevision, statens priskontrollnämnd,
kommerskollegium och svenska uppfinnarkontoret. Kommerskollegium
har tillika överlämnat av kollegiet införskaffade yttranden från
rikets samtliga handelskamrar utom en, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
kooperativa förbundet, svenska uppfinnareföreningen
och svenska patentombudsföreningen.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser m. m.

I de olika ärenden, som ankommer på patentverket, erlägges särskilda avgifter.
Dessa har hittills så avvägts, att inkomsterna av avgifterna beräknats
skola ungefärligen motsvara kostnaderna för patentverkets verksamhet.
Frågan om avgifternas storlek prövades senast år 1951. I proposition nr 71
till nämnda års riksdag framlades nämligen förslag om vissa avgiftsändringar.

Bestämmelser om sådana avgifter varom nu är fråga finns bl. a. i förordningen
den 16 maj 1884 angående patent. Sålunda innehåller patentförordningen
föreskrifter om fem olika slags avgifter, nämligen ansökningsavgift,
utfärdningsavgift, återupplivningsavgift, besvärsavgift och årsavgift. Enligt
4 § 3 mom. skall vid ansökan om patent av sökanden bifogas en ansöknings -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

avgift av 50 kronor. Avgiften skall erläggas, innan någon teknisk granskning
gjorts av patentmyndigheten, och återbetalas icke, om ansökningen ej leder
till patent. Utfärdningsavgift, avsedd att täcka kostnaden för patentskrifternas
tryckning, skall enligt 7 § tredje stycket av sökanden erläggas med 75
kronor eller, om betalning sker inom viss angiven respittid efter förfallodagen,
med ett med 25 kronor förhöjt belopp. Vad som erlagts i utfärdningsavgift
återbetalas, om patent ej meddelas. Har sökande vid ansökan om patent
brustit i vissa angivna avseenden, skall patentmyndigheten förelägga
honom att yttra sig och avhjälpa förefintlig brist. Underlåter sökanden att
yttra sig inom föreskriven tid skall patentmyndigheten avföra ansökningen.
Sökanden äger dock enligt 5 § andra stycket och 6 § andra stycket återuppliva
ansökningen genom att inkomma med yttrande och återupplivningsavgift
av 25 kronor eller, vid förnyad återupplivning, av 75 kronor. Har patentmyndigheten
å anmälningsavdelning förklarat patentansökning förfallen
eller avslagit sådan ansökning, äger sökanden att inom viss tid anföra
besvär hos myndighetens besvärsavdelning. Vidare äger den som gjort invändning
mot patentansökning, om denna trots invändningen bifallits, anföra
besvär. Vid besvären skall enligt 8 § första och andra styckena fogas
besvärsavgift av 75 kronor. Slutligen skall enligt 11 § för meddelat patent,
som icke är tilläggspatent, för varje patentår från och med det fjärde till
och med det sjuttonde erläggas årsavgift. Denna utgör för vart och ett av
fjärde och femte året 50 kronor, av sjätte och sjunde året 75 kronor, av
åttonde och nionde året 100 kronor, av tionde och elfte året 200 kronor, av
tolfte och trettonde året 300 kronor, av fjortonde och femtonde året 400 kronor
samt av sextonde och sjuttonde året 500 kronor. Summan av årsavgifterna
blir alltså 3 250 kronor. Årsavgift skall erläggas inom viss tid. Stadgande
finnes om respittid av först tre och sedan ytterligare tre månader. Vid
betalning under respittiderna skall enligt 11 § fjärde stycket erläggas på
visst sätt förhöjda årsavgifter.

I detta sammanhang må anmärkas, att ansökningsavgiften utgått med
50 kronor sedan den 1 juli 1920. Utfärdnings-, återupplivnings- och besvärsavgifterna
har införts vid skilda tillfällen under 1920- och 1930-talen. Utfärdnings-
och återupplivningsavgifterna har jämkats 1951. Även årsavgifternas
storlek har växlat. Sålunda utgjorde summan av årsavgifterna
under tiden före den 1 juli 1920 725 kronor, under tiden närmast före den 1
juli 1929 3 000 kronor, under tiden från och med denna dag till och med
den 30 juni 1951 2 200 kronor och under tiden därefter på sätt förut angivits
3 250 kronor.

Patentverkets framställning.

Patentverket har framhållit, att avgifterna i de av patentverket handlagda
ärendena ej längre vore anpassade enligt den av statsmakterna fastslagna
principen att inkomsterna av avgifterna ungefärligen skulle motsvara kostnaderna
för ämbetsverket. Sedan avgifternas storlek senast prövades eller
1951, hade nämligen kostnaderna för patentverkets verksamhet stigit så

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

7

mycket, att inkomsterna av avgifterna understege nämnda kostnader. Underskottet
hade budgetåret 1951/52 uppgått till 971 000 kronor. Härvid borde
dock beaktas, att de 1951 genomförda avgiftshöjningarna visserligen varit
i kraft under hela budgetåret men att höjningarna på grund av särskilda
övergångsbestämmelser ej gjort sig gällande på normalt sätt under senare
halvåret 1951. För budgetåren 1952/53 och 1953/54 kunde beräknas uppkomma
underskott på respektive 962 000 kronor och 1 308 000 kronor. Vid
beräkning av sistnämnda belopp hade patentverket upptagit kostnaderna
för verket till de i verkets petitaskrivelse den 27 augusti 1952 begärda anslagsbeloppen.

Under dessa förhållanden har patentverket funnit det påkallat, att redan
nu åtgärder vidtoges för att få bättre balans mellan inkomster och
kostnader. Det kunde visserligen göras gällande, att man för att undvika
alltför täta avgiftshöjningar borde avvakta utvecklingen under ytterligare
någon tid. Till stöd för en sådan linje kunde åberopas, att under tidigare
år uppkommit betydande överskott och att man utan avgiftshöjning kunde
hoppas på en viss stegring av inkomsterna. Från patentverkets tillkomst
till utgången av budgetåret 1952/53 kunde beräknas ha uppkommit ett nettoöverskott
på omkring 6 800 000 kronor. Enligt patentverkets mening kunde
emellertid detta för lång tid sedan uppkomna överskott, som ingått i den
allmänna budgeten, knappast utgöra giltigt skäl att underlåta att söka utjämna
aktuella årliga underskott av betydande omfattning. Och förhoppningarna
att inkomsterna utan avgiftshöjningar skulle i det långa loppet stiga på sådant
sätt, att de konime att motsvara utgifterna, vore enligt verkets uppfattning
alltför svagt grundade för att man skulle kunna bygga på dem. Patentverket
föresloge därför åtgärder ägnade att i stort sett täcka det för budgetåret
1953/54 beräknade underskottet.

En uppdelning av såväl inkomster som kostnader på de tre huvudslag
av ärenden, som verket handlade, nämligen patentärenden, varumärkesärenden,
varunder innefattades även mönsterskyddsärenden, samt aktiebolagsärenden,
visade, att balans rådde mellan inkomster och kostnader beträffande
varumärkesärendena. I fråga om aktiebolagsärendena kunde under
budgetåret 1953/54 beräknas uppkomma ett underskott på omkring 100 000
kronor. Dessa ärenden hade emellertid budgetåret 1951/52 lämnat ett överskott
på 163 000 kronor och det vore tämligen ovisst om det befarade underskottet
bleve en realitet. Vad åter anginge patentärendena visade uppdelningen
ett underskott, som för budgetåret 1951/52 uppgått till nära 1 200 000
kronor, för budgetåret 1952/53 beräknades till 950 000 kronor och för budgetåret
1953/54 beräknades till över 1 200 000 kronor. Med hänsyn härtill
ansåge patentverket, att man borde eftersträva att genom höjningar av patentavgifterna
öka inkomsterna med ungefär 1 200 000 kronor.

Vid övervägande av spörsmålet hur höjningarna borde fördelas på de olika
arterna av patentavgifter har patentverket till en början angivit, att under
budgetåret 1953/54 kunde med nu gällande avgiftsbelopp beräknas inflyta i
ansökningsavgifter 520 000 kronor, i utfärdningsavgifter 360 000 kronor, i

8

Knngl. Maj.ts proposition nr 42.

återupplivningsavgifter 20 000 kronor, i besvärsavgifter 15 000 kronor och
i årsavgifter 2 960 000 kronor. Med hänsyn till att vad som inflöte i återupp->
livnings- och besvärsavgifter vore relativt obetydligt och att viss höjning
av återupplivningsavgiften vidtagits 1951, har patentverket ej ansett sig böra
föreslå någon höjning av dessa avgifter. Däremot föresloge patentverket
vissa höjningar av övriga avgifter.

Sålunda har patentverket förordat, att ansökningsavgiften borde höjas
från 50 till 100 kronor, och till stöd härför anfört i huvudsak följande.
Grundtanken i det nuvarande avgiftssystemet vore, att man genom årsavgifterna
främst skulle låta de ansökningar, som ledde till patent, betala kostnaderna
för verkets granskning. Ansökningsavgiften skulle endast vara så hög,
att den utgjorde en viss spärr mot ett ohämmat patentsökande. Även med
den föreslagna höjningen komme huvudparten av patentavgifterna att inflyta
i form av årsavgifter. Men om ansökningsavgiften icke höjdes, skulle
en oskäligt stor del av kostnaderna för patentväsendet få uttagas av dem,
vilkas ansökningar ledde till patent. För närvarande inbringade ansökningsavgiften
ej ens en åttondel av genomsnittskostnaden för ett patentärende,
och även efter den föreslagna höjningen skulle motsvarande andel komma
att understiga en fjärdedel. Ett bibehållande av ansökningsavgiften vid blott
50 kronor skulle vidare knappast stå i överensstämmelse med synpunkten,
att avgiften borde vara så hög, att den utgjorde en viss spärr mot ett ohämmat
patentsökande. Den föreslagna höjningen av ansökningsavgiften kunde
beräknas medföra en inkomstökning av 520 000 kronor.

I anslutning till förslaget om höjning av ansökningsavgiften har patentverket
understrukit, att det vore angeläget, att höjningen icke komme att
på ett oskäligt sätt försvåra för mindre bemedlade uppfinnare att söka patent.
Önskemålet att hjälpa sådana uppfinnare med ansökningsavgiften vore
emellertid redan beaktat. Från svenska uppfinnarkontorets anslag till understödjande
verksamhet kunde nämligen i ömmande fall erläggas patentansökningsavgifter
för värdefulla uppfinningar. Vid en höjning av ansökningsavgiften
vore det troligt, att nämnda anslag behövde förstärkas, men
den höjning som kunde erfordras komme säkerligen att bli obetydlig i förhållande
till det belopp, som höjningen av ansökningsavgiften kunde beräknas
inbringa.

Patentverket har vidare med hänsyn till stegrade tryckningskostnader
förordat en höjning av utfärdningsavgiften från 75 till 100 kronor. Inkomsterna
på grund av denna avgift kunde härigenom beräknas stiga med 120 000
kronor till 480 000 kronor eller till ungefär det belopp, till vilket kostnaderna
för tryckning av patentskrifter och annan publicering i patentärenden
uppgått under budgetåret 1951/52.

Då de förut förordade avgiftshöjningarna kunde beräknas medföra inkomstökning
på inemot 650 000 kronor och patentverket ansåge en inkomstökning
av ungefär 1 200 000 kronor erforderlig, måste genom höjning av
årsavgifterna täckas resterande 550 000 kronor. De år 1951 genomförda
höjningarna av årsavgifterna hade nästan helt förlagts till den senare hälf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

9

ten av patenttiden. Avgiftsprogressionen hade därigenom blivit betydligt
starkare än tidigare. Det kunde icke anses riktigt att nu gå längre på denna
väg. Höjningarna borde denna gång fördelas med ungefär lika stort belopp
under den förra och den senare hälften av patenttiden. Vidare borde man
eftersträva att få en mera mjukt stigande avgiftskurva genom att införa
mindre höjningar varje patentår i stället för de större höjningar vartannat
patentår, som hittills gällt. I enlighet med vad sålunda anförts föresloges,
att årsavgift liksom nu skulle utgå först fjärde patentåret och med oförändrat
belopp, 50 kronor, att för följande patentår årsavgiften skulle stiga
med 25 kronor för varje patentår till och med det tionde, för vilket årsavgiften
således bleve 200 kronor, samt att stegringen därefter skulle bli 50
kronor för varje patentår. I förhållande till nu gällande avgifter innebure
förslaget en sammanlagd höjning av årsavgifterna med 425 kronor eller
mindre än 15 procent. Av höjningen folie ungefär lika stor del på den första
hälften av den årsavgiftsbelagda delen av patenttiden, fjärde—tionde patentåren,
som på den senare hälften, elfte—sjuttonde patentåren. Höjningarna
kunde beräknas inbringa ungefär 550 000 kronor.

Avgiftshöjningarna borde träda i kraft den 1 juli 1953. Liksom i motsvarande
situation 1951 borde gälla, att höjningarna skulle tillämpas även i
fråga om ansökningar, som inkommit före ikraftträdandedagen, och patent,
som beviljats dessförinnan, samt att äldre bestämmelser i princip
skulle tillämpas i fråga om avgift, som erlagts före den 1 juli 1953 och som
enligt då gällande stadganden vore tillräcklig, även om förfallodagen för erläggande
av sådan avgift infölle först efter nämnda dag. Vidare borde även
nu upptagas den 1951 stadgade regeln, att i de fall, då lagstiftningen möjliggjorde
anstånd med erläggande av viss avgift och detta utnyttjades, avgiften
skulle bestämmas enligt vad som gällde vid den ordinära förfallodagen.

Den nyss angivna grundsatsen, att äldre bestämmelser borde tillämpas i
fråga om avgift, som erlagts före lagens ikraftträdande, hade 1951 modifierats
beträffande årsavgifterna för att förhindra att sådana avgifter erlades
långt i förväg med tidigare lägre belopp. Så borde ske även nu. Dock hade
1951 medgivits förbetalning av årsavgift för patentår, som började under
det närmaste halvåret efter lagändringens ikraftträdande. Detta medgivande
hade utnyttjats i mycket stor utsträckning, vilket lett till att verkets inkomster
under budgetåret 1951/52 blivit avsevärt mindre än beräknat. De
många förbetalningarna under tiden närmast före lagändringens ikraftträdande
hade också medfört administrativa svårigheter. En upprepning av
detta förhållande borde, främst med hänsyn till det statsfinansiella intresset,
om möjligt undvikas. Patentverket ansåge, att man utan att inkräkta på
patenthavarnas berättigade intressen kunde inskränka den angivna tiden
av ett halvår till två månader. Förbetalning av årsavgift med nu gällande
lägre belopp skulle alltså blott medgivas i fråga om patentår, som började
före den 1 september 1953.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Yttrandena.

Av remissinstanserna har riksräkenskapsverket, statskontoret, statens
sakrevision, statens priskontrollnämnd, alla handelskamrarna utom en, Sveriges
industriförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
förordat, att höjning måtte genomföras av avgifterna i de av patentverket
handlagda ärendena. Därvid har riksräkenskapsverket och statens sakrevision
påyrkat, att avgiftshöjningarna måtte bli större än enligt patentverkets
förslag. Två handelskamrar samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
har å andra sidan tillstyrkt endast vissa av de i patentverkets framställning
upptagna avgiftshöjningarna. Övriga tillstyrkande remissinstanser
har anslutit sig till patentverkets förslag.

Kommerskollegium, svenska uppfinnarkontoret, handelskammaren i Gefle,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa förbundet,
svenska uppfinnareföreningen samt svenska patentombudsföreningen har
avstyrkt, att avgiftshöjningar för närvarande vidtages.

I åtskilliga yttranden har berörts principfrågan huruvida inkomsterna
genom avgifterna till patentverket bör motsvara
kostnaderna för verket.

Sålunda har Sveriges industriförbund, svenska patentombudsföreningen,
Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge
handelskammare, handelskammaren i Göteborg samt handelskammaren för
Örebro och Västmanlands län direkt uttalat sin anslutning till principen att
kostnaderna för patentverket bör täckas av avgifterna i de av verket handlagda
ärendena.

Å andra sidan har flera remissinstanser uttalat kritik mot principen. Sålunda
har kooperativa förbundet framhållit, att det kunde anses fullt motiverat,
att patentverkets kostnader bestredes av de patentsökande och patentinnehavarna,
om beviljandet av patent, rättsligt sett, finge anses betyda en
förmån utöver dem, som tillkomme medborgarna i allmänhet. Granskning
av patentansökningar och utfärdande av patent innebure dock intet annat
än en rättsprövning av i stort sett samma slag, som ålåge vanliga domstolar,
ehuru på andra områden av egendomsrätten. Beträffande dessa senare ansåges
det som naturligt, att staten och icke den rättssökande i allt väsentligt
bestrede kostnaderna för den rättsvårdande verksamheten. I åtskilliga länder
utanför Sverige, såsom t. ex. i Amerikas förenta stater, hade denna syn
varit erkänd och praktiserad även beträffande den statliga patentgranskningen
sedan lång tid tillbaka. Både ur principiell rättssynpunkt och ur den
praktiska synpunkten av uppfinnarverksamhetens betydelse för folkhushållet
måste det anses oberättigat och olämpligt, att statens patentvårdande
verksamhet skulle helt finansieras av uppfinnarna själva.

Liknande synpunkter har framförts även av Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Gefle, svenska uppfinnarkontoret och svenska uppfinnareföreningen.
Sistnämnda förening har tillika understrukit, att man därjämte
borde ta hänsyn till att staten kunde sägas vara och alltid hade varit

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

delägare i alla uppfinningar, som ledde till patent och ekonomisk exploatering,
i det att den genom sin beskattning toge en god andel av vad en patenterad
och exploaterad uppfinning kunde inbringa.

Kommerskollegium har uttalat, att frågan om principen för finansieringen
av patentverkets verksamhet i vad den avsåge patent borde med hänsyn till
uppfinnarverksamhetens störa betydelse för utökning och rationalisering av
vår produktion underkastas förnyad prövning. Detta vore så mycket mer
angeläget som de sammanlagda patentavgifterna i Sverige redan nu vore
betydligt högre än i många andra länder. Under det att de sammanlagda
avgifterna för ett patent i Sverige för närvarande vore 3 375 kronor och med
de nu föreslagna höjningarna skulle uppgå till 3 875 kronor, utgjorde motsvarande
avgifter omräknade i svenska kronor i Danmark och Norge 2 533
respektive 1 860 kronor, i Finland beräknade efter värdet av inlandsfinnmark
2 455 kronor samt i Amerikas förenta stater, England, Canada, Holland
och Västtyskland respektive omkring 350, 1 914, 265, 2 840 och 7 600
kronor. De höga avgifterna i Västtyskland syntes vara betingade av särskilda
förhållanden och sålunda ej jämförbara med de svenska avgifterna.
Det principiella spörsmålet om finansieringen av statens förevarande patentverksamhet
borde lösas, innan frågan om en eventuell höjning av patentavgifterna
upptoges till prövning.

Även svenska uppfinnareföreningen har understrukit, att de svenska patentavgifterna
vore omättligt höga jämfört med dem som gällde exempelvis
i Amerikas förenta stater. Toges därjämte hänsyn till att ett patent därstädes
gällde inom ett område med en befolkning av över 125 miljoner innevånare,
funne man, att ett patent i Sverige enligt nu föreslagna avgifter
skulle kosta 232 gånger så mycket som i Amerikas förenta stater.

Från några håll har framförts även andra skäl av mer allmän natur mot
att nu företaga avgiftshöjning.

Sålunda har Sveriges köpmannaförbund framhållit, att under senare år
inträffade justeringar på lönemarknaden i förening med andra stegringar
av kostnaderna lett till behov av höjda priser. Den alltmer hårdnande konkurrensen
icke minst från utlandet hade emellertid å andra sidan omöjliggjort
även nödvändiga prishöjningar. Det vore därför att beklaga att yrkande
på höjda avgifter behövt framställas även på nu ifrågavarande gren av den
statliga verksamheten i synnerhet som de svenska patentavgifterna redan —
möjligen med något enda undantag — vore de högsta i världen.

Vidare har kooperativa förbundet påpekat, att patentmyndigheterna i de
nordiska länderna stode i begrepp att avgiva ett gemensamt förslag om en
nordisk patentunion. En sådan kunde innebära, att ett patent, som efter vederbörlig
granskning beviljats i ett nordiskt land, efter erläggande av lagstadgade
avgifter — och alltså utan förnyad granskning — skulle bli gällande
i de övriga nordiska länderna. Även andra alternativ till en gemensam
nordisk behandling av patentärenden kunde väntas betyda kostnadsbesparingar
för de deltagande länderna. Det syntes vara goda skäl att avvakta,
huru det minskade granskningsarbete för patentverket, som kunde beräk -

12

Ilungl. Maj.ts proposition nr 42.

nas bli följden av en sådan patentunion, komme att i sin helhet påverka verkets
kostnader på patentavdelningen. Samma omständighet har åberopats
även av svenska uppfinnareföreningen och kommerskollegium. Sistnämnda
myndighet har därvid framhållit, att även om en viss tid måste förflyta, innan
ett slutligt ståndpunktstagande till det väntade förslaget kunde ske, avgiftsfrågan
borde kunna anstå i avvaktan härpå.

Patentverkets beräkning av skillnaden mellan kostnaderna
och de genom avgifterna inflytande inkomsterna
har i flertalet yttranden lämnats utan erinran.

Dock har två remissmyndigheter ansett, att underskottet borde beräknas
till högre belopp än patentverket gjort. Sålunda har riksräkenskapsverkei
gjort gällande, att pensioneringskostnaderna — av patentverket beräknade
till omkring 9 procent av sammanlagda lönebeloppen för lönegradsplacerade
tjänstemän — borde beräknas till omkring 15 procent av lönekostnaderna.
Detta ledde till en ökning av pensioneringskostnaderna, såvitt avsåge med
patentärenden sysselsatt personal, utöver det av patentverket beräknade beloppet
med i runt tal 255 000 kronor.

Statens sakrevision har ansett, att pensioneringskostnaderna borde beräknas
till 18 procent av det totala lönebeloppet för året, vilket innebure en kostnadsökning
i förhållande till patentverkets beräkningssätt med över 500 000
kronor. Vidare borde fastighetskos tnaderna upptagas — icke såsom patentverket
gjort till belopp motsvarande vad som utbetalades i underhåll visst år
eller 28 000 kronor — utan till det beräknade hyresvärdet för ämbetsverkets
lokaler eller 215 000 kronor. Då härjämte omkostnaderna för verket borde
beräknas 50 000 kronor högre än patentverket gjort, kunde underskottet i
sin helhet beräknas bli omkring 750 000 kronor högre än patentverket räknat
med eller omkring 2 050 000 kronor. Härutöver har revisionen ifrågasatt,
huruvida icke en tillämpning även under tidigare år av de förut antydda
principerna för beräkning av pensioneringskostnaderna och fastighetskostnaderna
skulle visa, att verket i stället för att, såsom verket beräknat, vid
ingången av budgetåret 1953/54 ha lämnat ett överskott på 6 800 000 kronor
i stället hade lämnat underskott.

Å andra sidan har svenska patentombudsföreningen framhållit, att man
kunde vänta, att inom en nära framtid patentverkets inkomster komme att
väsentligt stiga även vid oförändrade avgifter. Man måste nämligen förvänta,
att med hänsyn till Tysklands ekonomiskt-industriella återhämtning antalet
av tyskar i Sverige ingivna patentansökningar och upprätthållna patent komme
att hålla sig på en hög nivå. Denna tendens framginge redan nu av patentverkets
statistik. Sålunda vore Tyskland redan år 1950 det främmande
land, varifrån de flesta patentansökningar inkomme till Sverige. Den tid,
efter vilken patent beviljade i anledning av dessa tyskägda patentansökningar
komme att giva betydande tillskott i form av årsavgifter, läge så
nära att man borde avvakta verkan härav, innan patentavgifterna reviderades.

Vidare har Västernorrtands och Jämtlands läns handelskammare ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

13

satt, huruvida det redan nu skulle anses nödvändigt att företaga så omfattande
och kostnadskrävande nyanställningar under budgetåret 1953/54 som
de på vilka patentverkets beräkningar vilade. Med hänsyn härtill ifrågasattes,
huruvida icke de föreslagna avgiftshöjningarna kunde begränsas så, att
inkomststegringen stannade vid ungefär 950 000 kronor.

I flera yttranden har den meningen framförts, att med hänsyn till det beberäknade
överskottet på 6 800 000 kronor från patentverkets verksamhet
under tidigare år det icke vore motiverat att nu företaga avgiftshöjning eller
i varje fall ej höjning av den storlek att de beräknade kostnadsökningarna
till fullo täcktes genom inflytande avgifter. Uttalanden i denna riktning har
gjorts av kommerskollegium, handelskamrarna i Stockholm och Gefle, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation samt svenska uppfinnareföreningen.

Patentverkets förslag att låta avgiftshöjningarna avse endast
avgifterna i patentärenden har ej föranlett erinran. Dock har
statens sakrevision funnit, att med utgångspunkt från revisionens beräkning
av underskottet avgiftshöjningar syntes motiverade också i varumärkes- och
bolagsärendena.

Även patentverkets förslag om huru avgiftshöjningarna i patentärendena
bör fördelas på de olika arterna patentavgifter har i stort
sett gillats i remissyttrandena.

Dock har Sveriges hantverks- och småindustriorganisation hemställt, att
höjning av årsavgifterna ej måtte ske och till stöd därför anfört, att nuvarande
ordning innebure, att större delen av kostnaden för avslagna ansökningar
finge täckas genom avgifterna från beviljade patent. Organisationen
förstode väl de sociala och andra motiv som läge bakom denna fördelning.
Men det vore knappast rimligt, att merkostnaden för avslagna ansökningar
skulle belasta innehavarna av beviljade patent. Samma hemställan har gjorts
även av Stockholms handelskammare.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare har förklarat att
höjningen av ansökningsavgiften borde stanna vid 25 kronor. Och svenska
patentombudsföreningen har understrukit att, om mot föreningens avstyrkande
likväl avgiftshöjningar vidtoges, i vart fall ansökningsavgiften borde
lämnas oförändrad. Med den föreslagna höjningen skulle denna avgift i Sverige
bli vida högre än i något annat nyhetsgranskande land, där även årsavgifter
för patent uttoges. Mot en höjning av patentansökningsavgiften talade
även den omständigheten att kostnaden för en första nyhetsgranskning av
en patentansökan torde någorlunda täckas av den nu gällande patentansökningsavgiften.
Och ur allmän synpunkt vore mycket viktigt att nyhetsgranskning
kunde erhållas, även om ansökningarna ej ledde till patent. Under
alla omständigheter borde ansökningsavgiften ej sättas högre än 75
kronor.

I anslutning härtill må framhållas, att svenska uppfinnarkontoret understrukit,
att vid en höjning av ansökningsavgiften från 50 till 100 kronor, vilken
beräknades medföra en årlig inkomstökning på 520 000 kronor, en höj -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

ning av anslaget till kontorets understödjande verksamhet med 10 000 kronor
om året borde ske. Uttalanden i samma riktning har gjorts även av Sveriges
grossistförbund och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Mot de av patentverket föreslagna övergångsbestämmelserna
har erinran framförts endast av svenska patentombudsföreningen, som framhållit,
att de av förbetalning föranledda betydande administrativa svårigheterna
vid avgiftshöjning icke undanröjdes genom den föreslagna minskningen
av förbetalningstiden till två månader. Föreningen föresloge därför, att
om avgiftshöjning komme till stånd, den skulle träda i kraft den 1 oktober
1953 utan någon möjlighet till förbetalning. Härigenom ernåddes i huvudsak
samma ekonomiska resultat som med patentverkets förslag.

Departementschefen.

I den proposition, genom vilken förslag om ändring i vissa avgifter i ärenden
handlagda av patent- och registreringsverket förelädes 1951 års riksdag,
framhöll jag, att även framdeles borde gälla den dittills tillämpade ordningen
att nämnda avgifters storlek borde så avpassas att statsverkets inkomster
av avgifterna ungefär motsvarade dess kostnader för patentverket. Första
lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen sedermera godkända utlåtande i
anledning av propositionen, att anledning saknades att, i varje fall i dåvarande
läge, frångå de grundsatser som dittills tillämpats i fråga om sättet
för finansiering av kostnaderna för patentverkets verksamhet. Principen
för bestämmandet av avgifternas storlek har sålunda nyligen prövats. Det
synes icke föreligga skäl att nu upptaga denna princip till omprövning.

Utredningen i ärendet visar, att under budgetåret 1951/52 inkomsterna
understigit kostnaderna med betydande belopp och att man med oförändrade
avgifter har att räkna med underskott av liknande storlek innevarande budgetår
och ett ännu större underskott budgetåret 1953/54. Patentverket har
för sin del beräknat underskottet för sistnämnda budgetår till omkring
1 300 000 kronor. Denna beräkning bygger bl. a. på att ämbetsverkets hemställan
om utökning av ämbetsverkets personal skulle bifallas. Ämbetsverket
har vidare framhållit, att i det angivna underskottet inginge ett beräknat
underskott i aktiebolagsärendena på omkring 100 000 kronor, men att man
på grund av vissa omständigheter kunde hysa tvekan om underskott verkligen
skulle uppkomma i dessa ärenden. Patentverket har därför ansett
jämkning av avgifterna böra göras så att den kunde beräknas medföra en
inkomstökning med ungefär 1 200 000 kronor.

Vid bedömande av patentverkets förslag är först att beakta, att de äskanden
rörande patentverket, som i statsverkspropositionen förelagts innevarande
års riksdag, icke innefattar förslag om utökning av verkets personalorganisation
och att de i statsverkspropositionen upptagna anslagen för
avlöningar och omkostnader med omkring 235 000 kronor understiger de
belopp patentverket räknat med. Å andra sidan framgår av vad statens
sakrevision anfört i sitt yttrande, att fastighetskostnaderna beräknats för
lågt. Även pensioneringskostnaderna synes ha upptagits i underkant. Med

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

15

hänsyn till vad nu anförts anser jag — särskilt som beräkningar av den
art varom här är fråga med nödvändighet måste vara förenade med betydande
osäkerhet — att man vid bestämmandet av avgiftshöjningens storlek
kan utgå från det av patentverket angivna underskottet å 1 200 000 kronor.

I några yttranden har ifrågasatts att man i avvaktan på prövningen av
ett nyligen framlagt förslag till nordiskt patentsamarbete, vilket kunde
väntas medföra en minskning av patentverkets kostnader, icke nu borde
genomföra någon avgiftshöjning. Frågan om ett sådant samarbete befinner
sig emellertid på ett så förberedande stadium att den icke bör hindra en avgiftshöjning,
som är betingad av nu rådande förhållanden.

I likhet med patentverket anser jag att endast avgifterna i patentärenden
bör ändras. Ej heller mot förslaget till fördelning av höjningarna på de
olika arterna patentavgifter har jag något att erinra. Vad jag sålunda förordar
innebär bl. a., att patentansökningsavgiften höjes. Med hänsyn till vad
några remissinstanser anfört därom att en höjning av denna avgift borde
föranleda en ökning av anslaget till uppfinnarkontorets understödjande
verksamhet får jag påpeka, att i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag för nämnda verksamhet äskas 75 000 kronor. Beloppet är beräknat
med beaktande av att förslag om höjning av patentavgifterna skulle komma
att föreläggas riksdagen.

Förhöjningen av avgifterna bör träda i kraft den 1 juli 1953. Mot de av
patentverket föreslagna övergångsbestämmelserna har jag intet att erinra.

I enlighet med vad sålunda förordats föreligger förslag till lag om ändrad
lydelse av 4- § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr
25) angående patent.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Axel Nilsson.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

16

Ilungl. Maj:ts proposition nr 42.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 januari
4953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 28 januari 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen
i statsrådet den 23 januari 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 4- § 3 mom. samt
7 och 44 §§ förordningen den 46 maj 4884 (nr 25) angående patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Otto Petrén.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Olle Lundberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 januari 1953.

Nä x-varande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets
den 29 januari 1953 avgivna utlåtande över det den 23 januari 1953
till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom.
samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 188i (nr 25) angående patent
samt hemställer att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Olle Hellberg.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 42.