Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
1
Nr 39.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dispositionen
av överskottsmedel i vissa clearingkassor; given Stockholms
slott den 23 januari 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag rörande dispositionen av överskottsmedel
i ett antal clearingkassor, som inrättats för prisutjämning inom vissa
branschområden under krigs- och efterkrigsåren och vilkas verksamhet nu
upphört. Av nämnda medel, sammanlagt ca 7,6 milj. kronor, härrör omkring
6,3 milj. kronor från den s. k. krigsriskkassan — som inrättats för att bereda
visst försäkringsskydd vid import av stenkol, koks och kolbriketter —
och återstoden, ca 1,3 milj. kronor, från sex clearingkassor för prisutjämning
beträffande olika varuslag, I propositionen föreslås, att av ifrågavarande
medel 5,5 milj. kronor användes för inrättande av en fond för försöksverksamhet
och forskning på bränsleområdet och 1,2 milj. kronor för bildande
av en fond för teknisk forskning. Resten av medlen, 0,9 milj. kronor, föreslås
skola tillföras handels- och sjöfartsfonden att användas bl. a. för forskning
samt försöks- och upplysningsverksamhet av betydelse för konsumenterna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 39.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
Utdrag au protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 januari 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om dispositionen
av överskottsmedel i vissa clearingkassor samt anför därvid följande.
Inledning.
Under krigs- och efterkrigsåren har dels tvångsvis, dels genom överenskommelser
med enskilda företagarsammanslutningar inrättats ett antal
clearingkassor för prisclearing beträffande olika slag av varor. Det må här
erinras om att riksdagen i propositionerna nr 191/1941 och 228/1942 erhöll
redogörelse för de clearingåtgärder, som vidtagits för utjämning av marknadspriserna
å vissa förnödenheter, samt att riksdagen med bifall till vad
i propositionerna föreslagits medgav att Kungl. Maj :t även i fortsättningen
vidtog åtgärder i nämnda syfte. Inom några clearingkassor pågår ännu
verksamheten. Flertalet har dock avvecklats. I vissa fall har verksamheten
upphört men avveckling ännu icke skett.
Den 29 mars 1946 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens priskontrollnämnd att
efter samråd med övriga krisorgan, vid vilka clearingkassor fanns inrättade,
överväga och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag rörande allmänna riktlinjer
för dispositionen av de överskott, som de särskilda clearingkassorna
efter clearingförfarandets upphörande kunde förete utöver till förfogande
ställt förlagskapital. I skrivelse den 15 juni 1946 har priskontrollnämnden
inkommit med utredning och förslag i ämnet. Förslaget innebar i huvudsak,
att clearingkassornas överskott skulle överföras till särskilda, vid de olika
centrala krisorganen inrättade fonder, vilkas medel skulle i första hand användas
till åtgärder i prisutjämnande syfte inom vederbörande krisorgans
verksamhetsområde.
I de likalydande motionerna I: 290 och II: 347 till 1951 års riksdag hemställdes,
att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t,
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
3
med beaktande av vad i motionerna anförts, måtte företaga en utredning
rörande dels tidpunkten för avveckling av s. k. clearingkassor och därmed
jämförliga inrättningar, dels äganderättsförhållandena beträffande behållningen
i clearingkassor, vilkas verksamhet upphört, dels sättet för överförande
till delägare i dessa kassor av deras andel av desamma samt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I utlåtande (nr 10) över motionerna anförde bankoutskottet bl. a. följande.
I de yttranden över motionerna, som utskottet låtit infordra från statens
jordbruksnämnd, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens
handels- och industrikommission, statens bränslekommission samt statens
priskontrollnämnd — vilka yttranden återgivits i utlåtandet — hade
redogörelser lämnats för de av respektive myndigheter omhänderhavda clearingkassorna.
Utskottet hade dessutom inhämtat vissa upplysningar rörande
de överskottsmedel, som innestod för statens krigsförsäkringsnämnds räkning.
Det införskaffade utredningsmaterialet hade givit en överblick i huvuddrag
rörande de olika clearingkassorna och en belysning av de spörsmål,
som uppkom i samband med dessa kassors verksamhet. Av de hörda
myndigheterna hade priskontrollnämnden tillstyrkt den av motionärerna
föreslagna utredningen. Jordbruksnämnden hade uttalat, att något behov
av utredning av det slag motionärerna åsyftat icke förelåg beträffande till
nämndens verksamhetsområde hörande clearingkassor. Av den av utskottet
inhämtade utredningen framgick bl. a., att frågan om dispositionen av
förefintliga överskottsmedel i allmänhet icke slutgiltigt lösts. Av särskild
betydelse med hänsyn till storleken av det uppkomna överskottet var frågan
om den definitiva regleringen av krigsförsäkringsnämndens medel. Jämväl
andra frågor torde i vissa fall stå öppna och vara i behov av närmare övervägande.
Genom den i ärendet förebragta utredningen hade utskottet därför
kommit till den uppfattningen att anledning syntes föreligga att från en gemensam
utgångspunkt bedöma ifrågavarande spörsmål. Utskottet underströk
angelägenheten av att en slutlig reglering av de med clearingkassornas och
därmed jämförliga inrättningars verksamhet sammanhängande frågorna
kom till stånd samt förutsatte därför, att Kung], Maj :t tog ifrågavarande
ärende under övervägande och i anslutning därtill föreläde riksdagen de förslag,
vartill dessa överväganden kunde föranleda. I utskottsutlåtandet hemställdes,
att riksdagen, i anledning av motionerna, måtte i skrivelse till
Kung], Maj :t giva till känna vad utskottet anfört. I skrivelse den 9 maj 1951
(nr 171) anmälde riksdagen, att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse
med vad utskottet i utlåtandet hemställt.
Jag hemställde sedermera den 30 november 1951, att Kungl. Maj :t måtte
bemyndiga chefen för handelsdepartementet att tillkalla en utredningsman
med uppdrag att utreda frågan om den slutliga dispositionen av överskottsmedlen
i vissa clearingkassor. Därvid åberopade jag bl. a., att priskontrollnämndens
år 1946 avgivna förslag fick anses inaktuellt. Utredningsmannen
borde avgiva förslag beträffande dispositionen av överskottsmedlen i sådana
clearingkassor, vilkas verksamhet upphört, med undantag dock för
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
de till statens jordbruksnämnds verksamhetsområde hörande kassorna —-här syntes nämligen, med hänsyn till vad jordbruksnämnden anfört i sitt
till bankoutskottet avgivna yttrande, någon särskild undersökning ej erforderlig.
Jag framhöll vidare, att bedömningen av dispositionsfrågan kunde
ställa sig olika beträffande å ena sidan sådana kassor, som inrättats
genom överenskommelser med enskilda företagarsammanslutningar, och å
andra sidan tvångsvis anordnade kassor. Med hänsyn till att uppkomna underskott
i sistnämnda slag av kassor vid olika tillfällen täckts med av riksdagen
för ändamålet anvisade medel, torde det finnas anledning överväga,
om icke överskott i andra dylika kassor åtminstone i viss utsträckning borde
indragas till statsverket. Dessutom borde uppmärksamhet ägnas frågan,
i vad mån överskottsmedlen — särskilt vad gällde de på frivillighetens väg
anordnade kassorna — horde anlitas som stöd åt forskning vid institutioner
av olika slag eller till andra därmed jämförliga ändamål till fromma för
det område av näringslivet från vilket medlen ifråga härrörde. Däremot ansåg
jag mig, bl. a. av rent praktiska skäl, icke böra räkna med, att återbetalning
till de ursprungliga inbetalarna skulle ifrågakomma annat än möjligen
i undantagsfall. Utredningen borde ske i samråd med vederbörande krisorgan
samt efter hörande i erforderlig omfattning av berörda organisationer.
Sedan Kungl. Maj :t lämnat det begärda bemyndigandet tillkallade jag den
6 december 1951 direktören Bengt Petri att med biträde av byråchefen Gösta
Wiedesheim-Paul verkställa ifrågavarande utredning. I en med skrivelse
den 28 juni 1952 överlämnad promemoria har utredningsmannen framlagt
förslag i ämnet.
Över utredningens promemoria har efter remiss utlåtanden avgivits av
statskontoret, kommerskollegium, statens bränslekommission, statens priskontrollnämnd,
statens handels- och industrikommission, riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap, statens tekniska forskningsråd samt bränsleutredningen
1951. Kommerskollegium har överlämnat införskaffade yttranden
från Sveriges industriförbund samt Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Göteborg och Skånes handelskammare.
I detta sammanhang bör nämnas, att förslag rörande dispositionen av överskottsmedel
från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet framlades i
propositionen nr 145/1952. Förslaget har bifallits av riksdagen (statsutsk.
uti. nr 212/1952, r. skr. nr 423/1952).
Förslag rörande dispositionen av överskottsmedel i vissa
clearingkassor.
Utredningen om den slutliga dispositionen av överskottsmedlen i vissa clearingkassor
redogör inledningsvis för clearingväsendets uppkomst
och utveckling. Av redogörelsen framgår i huvudsak följande.
Redan på ett tidigt skede av andra världskriget befanns det i vårt land
nödvändigt att söka dämpa verkan av importprisstegringarna på vissa vik
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
5
tiga varuområden. För detta ändamål tillämpades i vissa fall ett prisutjämningsförfarande,
som i princip innebar, att för vederbörande varuslag ett avräkningspris
fastställdes att gälla under en tid framåt. I den mån importkostnaderna
avvek från detta avräkningspris skedde en utjämning på så
sätt att den, som kunnat införa varan till lägre pris än nämnda pris, ålades
att till en clearingkassa inbetala skillnaden mellan det verkliga importpriset
och det bestämda avräkningspriset, under det att den, som vid sin import
åsamkats högre kostnader än avräkningspriset, erhöll täckning från
clearingkassan för de överskjutande kostnaderna.
Till en början avsåg clearingen enbart aktuell import men sedermera visade
det sig i vissa fall lämpligt att låta densamma omfatta även förråd,
som fanns i landet vid clearingens inrättande, ävensom eventuellt förekommande
inhemsk produktion. Undantagsvis anordnades även prisutjämning
för svenska varor oberoende av om samma varuslag tillika var föremål för
import. Hos statens handelskommission inrättades vidare clearinglcassor, som
ej avsåg bestämda varor utan vissa länder, med vilka kompensationsaffärer
bedrevs. Clearingen bestod i att vid export till visst land erlades prisutjämningsbidrag,
som användes för att nedbringa priserna på sådana från samma
land importerade varor, vilkas priser avsevärt översteg den svenska prisnivån.
Överskotten i sistnämnda clearingkassor, tillhopa 5,3 milj. kronor,
har efter förslag av utredningen rörande vissa organisationsfrågor inom utrikeshandeln
jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 24 september 1948 tillförts
handels- och sjöfartsfonden för att användas till åtgärder ägnade att främja
varuutbytet med utlandet.
Clearingverksamheten kan indelas i tvångsclearing och frivillig clearing.
Förutsättning för att en clearing kunnat genomföras tvångsvis har varit antingen
att varan varit under beslag eller föremål för importreglering eller
eljest underkastad sådan reglering, att vederbörande myndighet kunnat till
densamma knyta särskilda villkor om skyldighet för näringsutövaren att
underkasta sig clearingförfarandet. Frivillig clearing har kommit till stånd
efter avtal mellan vederbörande krisorgan och enskilda intressenter eller
sammanslutningar av dylika.
Utredningens förslag avser behållningen i följande kassor, nämligen den
s. k. krigsriskkassan, clearingkassan för smörjmedel, clearingkassan för raka,
gjutna tryckrör, Svenska garveriidkarnas råvaru- och importförenings clearingkassa
för hudar, Svenska bomullsfabrikantföreningens clearingkassa för
bomull och cellull, Svenska råvaru- och importföreningens för kemikalier
clearingkassa samt Svenska järn- och balkgrossisters förenings clearingkassa
för handelsjärn. Beträffande de olika kassorna anför utredningen bl. a.
följande.
Krigsriskkassan — som icke är en clearingkassa i egentlig mening men
dock i detta sammanhang ansetts böra behandlas som en sådan — inrättades
enligt ett mellan statens bränslekommission och Svenska kolimportörers förening
1939 u. p. a. den 15 oktober 1940 ingånget avtal. Genom krigsriskkassan
skulle, på sätt i avtalet stadgas, sådan skada regleras, varav för
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 39.
eningens medlemmar till följd av krig eller därmed sammanhängande förhållanden
drabbats vid utövandet av sin näring såsom importörer av stenkol,
koks eller kolbriketter, oaktat de på sedvanligt sätt genom försäkring sökt
skydda sig mot förlustrisk. Kassan skulle enligt avtalet tillföras medel genom
avgifter från föreningsmedlemmarna. Dessa avgifter, som beräknades efter
visst av kommissionen bestämt belopp per importerat ton, inräknades i utför
säljningspriserna på respektive varor. Det förutsattes, att avgiften skulle
utgå så länge kommissionen fann erforderligt med hänsyn till kassans ändamål.
Om avvecklingen av krigsriskkassan är i avtalet stadgat, att eventuellt
föreliggande överskott skall inlevereras till statsverket. Sådan inleverans har
ännu icke skett. Kassans behållning per den 30 juni 1952 beräknades uppgå
till 6 321 079 kronor 17 öre.
Clearingkassan för smörjmedel inrättades enligt Kungl. Maj :ts beslut den
17 april 1942 och började sin verksamhet den 1 maj samma år. Dess uppgift
var att utjämna importpriserna beträffande sådana smörjmedel, som infördes
till landet, samt att möjliggöra försäljning av inhemska fjär smörj oljor
till samma normalpris som fastställts för motsvarande mineraloljor. Vid prisregleringens
upphörande skulle i clearingkassan befintliga medel utöver det
belopp, som motsvarade vad kassan erhållit såsom förlagskapital, inlevereras
till statsverket genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken
för statskontorets räkning att bokföras i enlighet med föreskrifter,
som Kungl. Maj :t framdeles på förslag av statskontoret ville meddela.
Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 14 december 1945 förordnat att clearingförfarandet
i fråga om smörjmedel skulle upphöra med utgången av år
1945, avgav statens industrikommission i skrivelse den 29 juli 1947 slutredovisning
rörande clearingkassans verksamhet. Enligt redovisningen uppgår
kassans överskott till 268 848 kronor 66 öre, vilket belopp kommissionen den
1 augusti 1947 insatte å statsverkets checkräkning för statskontorets räkning.
Hos statskontoret är medlen upptagna under särskild diversemedelstitel.
I skrivelse till statens priskontrollnämnd den 24 april 1946 föreslog industrikommissionen,
att överskottsmedlen skulle anslås till forskning beträffande
framställning av smörjoljor ur tjära.
Clearingkassan för raka, gjutna tryckrör inrättades enligt Kungl. Maj :ts
beslut den 22 september 1944. Clearingen skulle enligt beslutet omfatta dels
tryckrör, som efter clearingens början tillverkades inom landet, dels ock
vid clearingens genomförande hos importörer och grossister befintliga tryckrör,
ävensom med vissa undantag tryckrör, som importerats eller importeades
efter clearingens genomförande. Vid prisregleringens upphävande i
clearingkassan befintliga medel utöver det belopp, som motsvarade vad kassan
erhållit såsom förlagskapital, skulle inlevereras till statsverket genom
insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken för statskontorets räkning.
Kungl. Maj :t förordnade sedermera genom beslut den 1 mars 1946 att
clearingförfarandet skulle upphöra den 4 i samma månad. En av statens in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
7
dustrikommission den 10 april 1946 avgiven slutredovisning rörande kassan
utvisade att denna lämnat ett överskott av 850 429 kronor 69 öre, som kvarstod
å clearingkassans checkräkning. Sedan Kung], Maj :t i anslutning till
beslut av 1950 års riksdag (prop. nr 49, statsutsk. uti. nr 33, r. skr. nr 67)
den 17 mars 1950 anbefallt statens handels- och industrikommission att av
kvarstående medel i kassan till riksnämnden för ekonomisk förvarsberedskap
utbetala det belopp, som erfordrades för täckande av förlust i samband
med clearing å raka rör av smidbart järn m. m., har kommissionen till nämnden
utanordnat 562 249 kronor. Återstoden av kassans överskott, 288 180
kronor 69 öre, har den 30 juni 1950 inlevererats till statskontoret och bokförts
under Diverse inkomster.
Svenska garveriidkarnas råvaru- och importförenings clearingkassa för
hudar inrättades genom avtal den 10 januari 1945 mellan statens priskontrollnämnd
och föreningen för utjämning av priserna på vissa importerade oberedda
hudar och skinn. Enligt avtalet skulle clearingförfarandet upphöra
tre månader efter å någondera sidan skedd uppsägning, dock senast vid den
tidpunkt då den allmänna statliga regleringen av priserna på ifrågakomna
varor upphävdes. Därest överskott kvarstod i kassan vid clearingens upphörande,
skulle överskottsmedlen inbetalas till statsverket genom insättning
å statsverkets checkräkning i riksbanken för statskontorets räkning.
Kassan har avvecklats under budgetåret 1948/49. Av befintligt överskott
har 170 878 kronor 28 öre tagits i anspråk för subventionering av importerade
hudar, medan återstoden, 1 805 kronor 68 öre, jämte vissa efter kassans
avstämning influtna äldre reklamationsersättningar, uppgående till
2 586 kronor 16 öre, inlevererats till statskontoret, överskottet, som sålunda
utgör 4 391 kronor 84 öre, har bokförts under Diverse inkomster.
Svenska bomiillsfabrikaniföreningens clearingkassa för bomull och cellull
inrättades den 1 juni 1941 och utgjorde en förutsättning för den prisöverenskommelse
beträfande bomullsvaror, som då träffades mellan statens priskontrollnämnd
och föreningen. Enligt ny överenskommelse den 9 december
1942 utvidgades kassan till en allmän prisutjämningskassa för bomullsvaror.
Nu gällande bestämmelser återfinns i en överenskommelse den 5 maj
1943 mellan nämnden och föreningen. Överenskommelsen innehåller samma
bestämmelser angående överskottsmedel som avtalet beträffande clearingkassan
för hudar, dock med tillägg att insättning å statsverkets checkräkning
skall ske, därest icke annan av Kungl. Maj :t godkänd överenskommelse
träffas mellan nämnden och föreningen. Clearingverksamheten upphörde
i januari 1948. Kassan, som förvaltas av föreningen, beräknades per
den 30 juni 1952 redovisa en behållning av 472 812 kronor 55 öre. Någon uppgörelse
om kassans avveckling har ej träffats mellan föreningen och nämnden.
Svenska råvaru- och importföreningens för kemikalier clearingkassa inrättades
den 28 juli 1942 för att möjliggöra en utjämning av priserna på
vissa kaseinpartier. De närmare bestämmelserna återfinns i en överenskommelse
mellan statens priskontrollnämnd och föreningen den 7 maj 1943,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
som angående överskottsmedel innehåller samma bestämmelser som avtalet
beträffande clearingkassan för hudar. Kassans verksamhet upphörde med
utgången av budgetåret 1948/49, varvid en behållning å 106 295 kronor 49
öre redovisades till priskontrollnämnden. Beloppet insattes av nämnden på
särskild checkräkning i riksbanken, där det alltjämt innestår.
Svenska järn- och balkgrossisters förenings clearingkassa för handelsjärn
inrättades den 1 april 1943 för att åstadkomma en utjämning av lagerpriserna
på svenskt och utländskt handelsjärn inom grosshandeln. Bestämmelser
angående kassan, som förvaltas av föreningen, föreligger i en överenskommelse
mellan statens priskontrollnämnd och föreningen den 1 juni 1943,
vilken i vad avser överskottsmedel innehåller samma bestämmelser som avtalet
beträffande clearingkassan för hudar. Genom en tilläggsöverenskommelse
den 7 april 1945 inställdes clearingverksamheten tills vidare och har
sedan ej återupptagits. Behållningen beräknades per den 30 juni 1952 uppgå
till 128 016 kronor 55 öre.
Vad beträffar frågan om äganderätten till clea ringkassornas
överskottsmedel anför utredningen, att såsom rättsinnehavare
kan teoretiskt ifrågakomma de inbetalande företagarna, konsumenterna
och staten. I de här aktuella kassorna har mellan 90 och 100 procent
av clearinginbetalningarna blivit inkalkylerade i priserna till återförsäljare
och konsumenter. När överskott uppkommit, har detta sålunda i allmänhet
inneburit, att konsumenterna fått betala ett något för högt pris, under det
att säljarna icke lidit något men av den för höga avgiftssättningen. I stort
sett är det därför konsumenterna och icke de i clearingen deltagande företagarna,
som åsamkats en extra utgift. Utredningen finner dock icke självklart,
att konsumenterna äger en rätt till återbäring. Då anspråk på direkt
återbäring till konsumenterna ej framställts och en sådan av praktiska skäl
måste anses utesluten, anser utredningen spörsmålet härom icke påkalla en
definitiv lösning.
I undantagsfall kan clearingkostnaden möjligen sägas ha fått bestridas
av de inbetalande företagarna. Utredningen fäster uppmärksamheten särskilt
vid de fall, då lager inbegripits i ett clearingförfarande. Därvid kan lagerinnehavaren
ha hindrats att med eljest uppkommande vinst nedskriva
lagret till prisnivån före clearingens genomförande och sålunda fått vidkännas
en prisfallsförlust, då clearingen upphört. Utredningen anser dock
mycket tveksamt om i de aktuella fallen ifrågavarande företagare, därest de
verkligen åsamkats sådana förluster, kan göra gällande någon rätt till överskottsmedlen.
Sannolikt skulle det visa sig ogörligt att nu ingå på en bedömning
av enskilda ersättningsanspråk. Några anordningar i syfte att i efterhand
möjliggöra utbetalning av eventuella ersättningar har i förevarande fall
icke vidtagits. — Emellertid kommer, såvitt utredningen genom förfrågningar
och eljest kunnat utröna, några ersättningsanspråk från lagerinnehavarens
sida icke i detta sammanhang att göras gällande, varför ytterligare rättslig
analys av frågan om sådana anspråk icke erfordras.
Vidare beröres frågan, huruvida det kan ha förekommit, att företagare
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
9
lidit ekonomisk skada genom clearingförfarande annorledes än genom att
lager inbegripits i ett dylikt. Härom anföres, att detta teoretiskt väl icke kan
uteslutas men att det torde vara utomordentligt svårt att konstatera. Utredningen
finner spörsmålet sakna praktisk betydelse, då ingen enskild företagare
torde kunna styrka omfattningen av en eventuell förlust, beroende
bl. a. på att man har att röra sig med rena antaganden beträffande de prisförhållanden,
som skulle ha rått om clearingen ej genomförts. I detta sammanhang
erinras om att en sträng priskontroll varit i kraft under den tid,
varom fråga är.
Av vad sålunda anförts drar utredningen den slutsatsen att — om frågan
betraktas som ett praktiskt problem — det knappast kan föreligga något
hinder för staten att förfoga över överskottsmedlen, även om statens rätt
i varje fall till de på frivillig väg tillkomna kassorna i och för sig kan ifrågasättas.
Utredningen övergår härefter till spörsmålet rörande de användningssätt,
som kan komma i fråga vid dispositionen av
clearing kassornas överskottsmedel. Mot bakgrunden av
den verkställda bedömningen beträffande äganderätten till medlen framstår
det för utredningen som ett första alternativ att indraga samtliga belopp till
statsverket. Visst stöd härför finner utredningen däri, att staten i fråga om
andra clearingkassor än de behandlade måst träda emellan för att täcka uppkomna
underskott.
Det förhållandet att staten kan anses äga rätt att förfoga över ifrågavarande
medel får emellertid enligt utredningen icke undanskymma det faktum
att medlen har en speciell karaktär. Sålunda härrör medlen från vissa
mer eller mindre klart avgränsade branscher. Att överskott uppkommit innebär
i stort sett att konsumenterna i respektive branscher fått betala ett
något för högt pris under den tid clearingen varat. Dessutom kan möjligen
enskilda företagare ha åsamkats förlust genom clearingen. Dessa omständigheter
talar enligt utredningens uppfattning för att medlen används för något
ändamål, som åtminstone indirekt kan sägas tjäna ifrågavarande konsumenters
och företagares intressen. Därjämte framhåller utredningen, att avsikten
med clearingen ju icke varit att skaffa staten inkomster, varför det
förefaller rimligt att — då sådana ändock uppkommit — överväga om icke
överskottsmedlen bör anslås till speciella ändamål under beaktande av deras
ursprung.
Utredningen har för sin del kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande
överskottsmedel lämpligen bör anslås till teknisk forsknings- och
försöksverksamhet inom de branschområden, varifrån medlen härrör. Medelsbehovet
för teknisk forsknings- och försöksverksamhet är enligt utredningen
avsevärt större än de belopp som anslås därtill från statligt och enskilt
håll. Ett extra tillskott av medel till dylik verksamhet skulle i nuvarande
läge uppenbarligen vara till stor nytta. Vidare torde en dylik eller
liknande användning av medlen kunna accepteras av alla berörda parter,
staten, företagarna och konsumenterna. Särskilt har utredningen haft för
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
•ögonen den bränsletekniska forskningen och försöksverksamheten, som är
av stor betydelse för landets framtida bränsleförsörjning. Företagarna i de
flesta branscher bedriver själva i större eller mindre utsträckning försöksverksamhet;
med vissa undantag är så icke fallet inom bränslebranschen.
Detta förhållande leder enligt utredningens mening till ökad förpliktelse för
statsmakterna att tillse, att sådan försöksverksamhet kommer till stånd.
Med hänsyn till att clearingåtgärderna i flertalet fall föranletts av de extraordinära
förhållandena under kriget anser utredningen naturligt att på
frågan om överskottsmedlens användning även anlägga beredskapssynpunk•ter.
Utredningen framhåller att, såvitt gäller den bränsletekniska försöksoch
forskningsverksamheten, beredskapsintresset uppenbarligen helt sammanfaller
med strävandena att även under mera normala förhållanden göra
vårt land mera oberoende av importbränslen.
Beträffande den sålunda ifrågasatta användningen av överskottsmedlen
har utredningen dels haft samråd med cheferna för vederbörande krisorgan,
dels i viss utsträckning inhämtat yttranden från representanter för företagarna
inom de olika branscherna. Krisorganscheferna har förklarat sig i
stort sett icke ha något att erinra. De hörda branschrepresentanterna, vilkas
yttranden i sammandrag återges i den av utredningen avgivna promemorian,
har icke motsatt sig att medlen användes till forskning. I några fall har dock
särskilda önskemål framförts. Sålunda har Svenska bomullsfabrikantföreningen
förordat, att överskottsmedlen i clearingkassan för bomull och cellull
överlämnas till stiftelsen Svensk textilforskning att omhänderhavas som
en fond för forskning på bomulls- och rayonområdet. Färg- och fernissfabrikanternas
förening har hemställt, att överskottet i clearingkassan för
kemikalier tillföres stiftelsen Svensk färg- och lackforskning för att användas
såsom bidrag till stiftelsens kostnader för professuren i färg- och lackkemi
vid tekniska högskolan i Stockholm. Från statens handels- och industrikommission
har under hand meddelats, att intresse torde finnas bland
deltagarna i sistnämnda kassa för stöd åt limforskningen vid Svenska träforskningsinstitutet.
Svenska järn- och balkgrossisters förening har förklarat
sig mera intresserad av ekonomisk än av teknisk forskning samt förordat,
att överskottsmedlen i clearingkassan för handelsjärn disponeras
exempelvis för stipendier vid handelshögskolorna eller såsom stöd åt Grosshandelns
utredningsinstitut. Alternativt har föreningen förordat, att medlen
anslås för något allmänt utrikeshandelsfrämjande ändamål. Sveriges grossistförbund
har närmare utvecklat förslaget om stöd åt Grosshandelns utredningsinstitut
och därvid särskilt framhållit behovet av distributionsekonomisk
forskning. Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen har anhållit
att föreningens stiftelse för forskning måtte bli ihågkommen vid fördelningen
av överskottsmedlen i clearingkassan för tryckrör.
I fråga om användningen av överskottsmedlen i krigsriskkassan har utredningen
icke inhämtat något yttrande, eftersom denna kassa ej utgjort en
clearingkassa i egentlig mening utan avser en krigsriskförsäkring, som
bränslekonsumenter av alla slag svarat för. Ej heller beträffande clearing
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
11
kassan för hudar, vars överskott är helt obetydligt, har särskild undersökning
ansetts påkallad.
På grundval av de överväganden, för vilka nyss redogjorts, samt de från
olika branschrepresentanter inhämtade yttrandena framlägger utredningen
följande förslag beträffande dispositionen av överskottsmedlen
i de av utredningen behandlade kassorna.
Krigsriskkassans överskottsmedel, i runt tal 6,3 milj. kronor, disponeras
för försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet. Medlen överföres
till en fond under statskontorets förvaltning. Såväl fondens kapital som
räntan därå förutsättes skola användas för det avsedda ändamålet. Närmare
bestämmelser om dispositionen av de i fonden tillgängliga medlen meddelas
av Kungl. Maj :t efter förslag i första hand av bränsleutredningen 1951,
statens bränslekommission, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
och statens tekniska forskningsråd.
överskottsmedlen i de övriga clearingkassorna, med undantag av clearingkassan
för handel sjärn, disponeras för teknisk forskning. Medlen, sammanlagt
omkring 1,2 milj. kronor, sammanslås till en fond, förslagsvis benämnd
1952 års forskningsfond, att förvaltas av statskontoret. Fondens medel,
såväl kapital som ränta, ställes till tekniska forskningsrådets disposition
för utdelande av bidrag efter samma grunder som gäller beträffande
det å riksstaten uppförda anslaget till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m.
Beträffande medelsdispositionen bör särskilt föreskrivas, att bidrag företrädesvis
skall utgå till teknisk forskning inom de branschområden, varifrån
de härrör, och i proportion till de från respektive branscher influtna beloppen.
Tillika bör iakttagas, att bidragsgivningen för att beredskapssynpunkterna
skall tillgodoses sker i samråd med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Det förutsättes, att fondmedlen användes ej enbart till
grundforskning utan även — med hänsynstagande till de speciella önskemål,
som kan framkomma från branschkunnigt håll — till forskning, som gränsar
till praktisk försöksverksamhet.
Vad slutligen angår clearingkassan för handelsjärn föreslår utredningen
med hänsyn till de önskemål, som framställts från branschens sida, att överskottet,
ca 0,i milj. kronor, tillföres de s. k. varuutbytesmedlen inom handelsoch
sjöfartsfonden för att användas till åtgärder, som är ägnade att främja
varuutbytet med utlandet.
1 detta sammanhang må nämnas, att till åtgärder för främjande av en
rationell bränsleförsörjning för budgetåret 1952/53 anvisats ett reservationsanslag
av 300 000 kronor (prop. nr 87/1952, statsutsk. uti. nr 132/1952,
r. skr. nr 241/1952). B ränsleut redning en 1951 (skr. 12/9 1952) har anhållit,
att anslaget för nästa budgetår höjes till 1 000 000 kronor.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
Yttranden.
I samtliga remissyttranden utom det, som avgivits av statskontoret, tillstyrkes
i stort sett utredningens förslag. I vad förslaget avser användningen
av krigsriskkassans överskottsmedel anser statens bränslekommission detsamma
utgöra en lämplig lösning; bränslentredningen i951 uttalar, att den
föreslagna anordningen synes kunna bli ett verksamt medel i strävan att
åstadkomma en minskning av vårt lands beroende av bränsleimporten. Statens
tekniska forskningsråd anför, att behovet av ytterligare medel för tekniskt-vetenskaplig
forskning är betydande och att den föreslagna forskningsfonden
kan bli till stor nytta.
I några remissyttranden framföres vissa erinringar eller önskemål. Sålunda
anför Skånes handelskammare, att den frågan alltjämt står öppen, i
vilken mån företagare, som verkställt inbetalningar till clearingkassa eller
lidit förlust till följd av dylik kassas verksamhet, kan äga rättsligt grundade
ersättningsanspråk med avseende å överskottsmedlen. Bränslekommissionen
betonar vikten av att de för bränsleforskning avsedda medlen framförallt
kommer den praktiska forskningen till godo och erinrar om de arbetsuppgifter
som upptagits på bränsleutredningens program.
Beträffande överskottsmedlen i cleaiängkassan för handelsjärn förordar
tekniska forskningsrådet och Stockholms handelskammare, att medlen användes
för distributionsekonomisk forskning, såsom vederbörande branschorganisation
alternativt föreslagit.
Handels- och industrikommissionen finner med hänsyn till clearingverksamhetens
samband med krigsförhållandena skäligt, att överskottsmedlen
åtminstone i huvudsak användes till sådan forskning, som kan sägas ha
beredskapskaraktär. Kommissionen anför vidare vissa skäl, som enligt kommissionens
mening talar för att överskottsmedlen i clearingkassan för raka,
gjutna tryckrör i första hand användes för gjuter iteknisk forskning. Riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att medlen bör få
användas för forsknings- och försöksverksamhet icke endast i fråga om
varor, som berörts av clearingen, utan även för annan forskning inom respektive
branschområde. Till det av priskontrollnämnden avgivna utlåtandet
har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten Lind, som ansett det böra
övervägas att samla överskottsmedlen i en kulturell stödfond eller i en fond
för stöd åt Hemmens forskningsinstitut och byrån Aktiv hushållning inom
nämnden.
Statskontoret förklarar sig icke kunna biträda utredningens förslag. Det
kan enligt ämbetsverkets mening icke anses tillfredsställande, att clearingkassornas
verksamhet bedömes fristående från andra av krigstiden föranledda
prisreglerande åtgärder. I yttrandet erinras bl. a. om att statsmedel
tidigare fått tagas i anspråk för att täcka förluster, som förorsakats av dylika
åtgärder. Statskontoret förordar därför att ifrågavarande överskottsmedel
indrages till statsverket.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 39.
13
Vidare uttalar statskontoret, att några mera vägande skäl icke anförts för
det av utredningen föreslagna fonderingsförfarandet. Ämbetsverket framhåller
angelägenheten ur administrativa synpunkter av att nya diversemedelsfonder
tillskapas allenast i de fall, där andra utvägar för medlens tillgodogörande
icke står till buds. En eventuell fondering av förevarande medel
bör enligt statskontorets mening ske genom att medlen tillföres handelsoch
sjöfartsfonden.
Departementschefen.
Som ett led i prispolitiken efter det andra världskrigets utbrott har dels
tvångsvis genom beslut av Kungl. Maj :t, dels på frivillig väg efter överenskommelser
mellan staten och sammanslutningar inom näringslivet inrättats
ett antal clearingkassor för prisutjämning beträffande olika varuslag. Till
grund för clearingförfarandet har lagts i förväg bestämda avräkningspriser.
Därest det verkliga anskaffningspriset för visst varuparti underskridit avräkningspriset
har vederbörande företagare till clearingkassan erlagt en
avgift, beräknad på grundval av prisskillnaden. I motsatt fall har den överskjutande
anskaffningskostnaden blivit täckt av medel ur kassan.
En med clearingkassorna jämförlig inrättning är den s. k. krigsriskkassan,
som tillkommit för att möjliggöra reglering av sådana av krigsförhållandena
föranledda förluster inom importkolhandeln, som ej blivit täckta
genom vanlig försäkring. Kassans medel har tillskjutits av importörerna i
form av avgifter, beräknade efter visst av bränslekommissionen fastställt
belopp per ton importerad vara. Avgifterna har inkalkylerats i de priser,
som tillämpats vid återförsäljning.
Verksamheten inom vissa kassor främst tillhörande jordbruksnämndens
verksamhetsområde pågår fortfarande. Flertalet clearingkassor har emellertid
numera avvecklats. Det kassamässiga resultatet av clearingverksamheten
varierar från fall till fall. Sålunda har vid verksamhetens upphörande några
kassor visat underskott, andra överskott. Medel till täckning av de uppkomna
underskotten har anvisats å riksstaten eller tagits ur överskott, som
uppstått i clearingkassor eller i samband med annan prisreglerande verksamhet.
Frågan om den slutliga dispositionen av överskottsmedlen aktualiserades
av 1951 års riksdag. Härutinnan har förslag av särskild utredning
nu framlagts beträffande krigsriskkassan och sex clearingkassor för olika
varuslag. Överskottsmedlen i dessa kassor utgör sammanlagt ca 7,6 milj.
kronor.
Av vad utredningen anfört framgår, att övervägande delen av inbetalningarna
till de olika kassorna inkalkylerats i varupriserna. Då överskott
uppkommit, är det sålunda som regel i sista hand konsumenterna, som
åsamkats en extra utgift. En återbäring av överskottsmedel direkt till konsumenterna
är självfallet icke praktiskt genomförbar. I vissa fall kan det
ha förekommit, att företagare lidit förlust till följd av kassornas verksam
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
het. Utredningen anser det vara mycket ovisst, huruvida detta kan anses
motivera rättsligt grundade anspråk på ersättning från kassorna. Några
dylika krav har emellertid icke framställts och kommer, såvitt utredningen
kunnat utröna, icke att framställas av de berörda företagarna. Utredningen
har därför icke ansett nödvändigt att närmare ingå på frågan huruvida
eventuella anspråk av detta slag kan göras gällande på rättslig väg. Utredningen
har kommit till den uppfattningen, att om frågan betraktas som ett
praktiskt problem hinder knappast föreligger för staten att förfoga över
medlen. Någon invändning mot detta ställningstagande har icke förekommit
vid remissbehandlingen av utredningens förslag. För egen del har jag icke
heller någon erinran mot den ståndpunkt utredningen intagit. Jag vill i
detta sammanhang påpeka att i avtal, respektive av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelser rörande samtliga här berörda kassor bestämts att uppkommande
överskott skall inbetalas till statsverket.
Vid sina överväganden av hur överskottsmedlen bör disponeras har utredningen
fäst avseende vid överskottsmedlens speciella karaktär och med
hänsyn härtill icke ansett att medlen bör indragas till statsverket för tillgodoseende
av allmänna budgetändamål. Den omständigheten, att medlen
härrör från vissa mer eller mindre klart avgränsade branscher och att deras
uppkomst inneburit uppoffringar från konsumenternas och möjligen vissa
företagares sida, talar enligt utredningens mening för att medlen disponeras
för ändamål, som tjänar ifrågavarande konsumenters och företagares intressen.
Vidare har utredningen understrukit, att avsikten med clearingverksamheten
ju icke varit att skaffa staten inkomster. Utredningen har
förordat, att medlen användes för teknisk forsknings- och försöksverksamhet
inom de branscher, från vilka de härrör. Efter att ha samrått med cheferna
för vederbörande krisorgan och vissa av de berörda branschorganisationerna
har utredningen föreslagit, att krigsriskkassans medel, ca 6,3 milj. kronor,
användes till försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet, medlen
i de övriga kassorna utom clearingkassan för handelsjärn, tillhopa omkring
1,2 milj. kronor, för teknisk forskning samt medlen i sistnämnda kassa, ca
0,i milj. kronor, till åtgärder för att främja varuutbytet med utlandet. Vid
remissbehandlingen har i stort sett enighet rått om att den föreslagna användningen
är lämplig; statskontoret har dock ansett att medlen bör indragas
till statsverket.
De principiella skäl utredningen anfört till stöd för sitt förslag förtjänar
enligt min mening beaktande. Utredningens förslag överensstämmer till sitt
syfte med vad som tidigare (jfr X ht 1949 s. 124) beslutats rörande dispositionen
av överskottsmedel i vissa hos statens handelskominission inrättade
clearingkassor. Jag anser mig därför i huvudsak böra tillstyrka utredningsförslaget.
Emellertid synes icke den omständigheten att överskottsmedlen
härrör från vissa branscher genomgående böra tillmätas avgörande betydelse.
Vad angår krigsriskkassans medel förhåller det sig ju så, att de avgifter,
genom vilka överskottet uppkommit, i sista hand bestritts av bränslekonsumenterna,
som knappast kan sägas utgöra någon bestämt avgränsad samhällsgrupp.
Med hänsyn härtill och då vidare överskottsmedlen i krigsrisk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 39.
15-
kassan uppgår till ett jämförelsevis betydande belopp, förefaller det motiverat
att viss del av desamma undantages från den av utredningen föreslagna
användningen och i stället disponeras för andra ändamål, så t. ex.
forskningsuppgifter samt försöks- och upplysningsverksamhet rörande sådana
frågor, som är av betydelse för de stora konsumentgrupperna i vårt
land. Jag erinrar i detta sammanhang om att tekniska forskningsrådet och
Stockholms handelskammare förordat, att överskottsmedlen i clearingkassan
för handelsjärn användes för distributionsekonomisk forskning. Medlen i
övriga clearingkassor torde som utredningen föreslagit böra användas till
teknisk forskning.
I anslutning till vad sålunda anförts vill jag förorda, att av nu ifrågavarande
överskottsmedel 5,5 milj. kronor disponeras för forsknings- och försöksverksamhet
på bränsleområdet och 1,2 milj. kronor för teknisk forskning.
Dessa medel synes, som utredningen föreslagit, lämpligen böra bilda
två särskilda under statskontorets förvaltning stående fonder. Återstoden
av medlen, i runt tal 0,9 milj. kronor, bör tillföras handels- och sjöfartsfonden.
Jag förutsätter, att härav 400 000 kronor kan få användas för forskning
samt försöks- och upplysningsverksamhet av betydelse för konsumenterna.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
om medlens användning för olika ändamål. I fråga om dispositionen
av de medel, som avsatts för bränsleforskning, bör bränsleutredningen inkomma
med förslag.
Med hänsyn till det jämförelsevis betydande belopp, som föreslagits skola
användas för forskning m. m. på bränsleområdet, torde något särskilt anslag
till åtgärder för främjande av en rationell bränsleförsörjning icke behöva
uppföras å riksstaten för nästa budgetår.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att överskottsmedlen i vissa clearingkassor,
tillhopa 7,6 milj. kronor, må användas på sätt jag i det föregående
förordat.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Augustinsson.
537054. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag