Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;
given Stockholms slott den 2 januari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947
(nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att särskilt barnbidrag enligt 1947 års lag om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn fr. o. in. den 1 juli
1953 generellt för alla de kategorier av barn, som omfattas av lagen, fastställes
till högst 600 kronor om året. Vidare föreslås att lagens regler rörande
inkomstprövning av bidragen närmare än f. n. samordnas med folkpensioneringslagens
motsvarande regler.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 36.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas, dels att 6 § 2 inom. lagen den 26 juli 1947 om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn skall upphöra att
gälla, dels ock — med upphävande av lagens 6 § 3 mom. och 8 § i dessa
lagrums lydelse från och med den 1 januari 1954 enligt lag den 6 juni 1952
(nr 399) — att 1 och 5 §§, 6 § 3 mom. samt 7 och 8 §§ samma lag skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §•

Till uppehälle---—- — särskilt barnbidrag.

5

Särskilt barnbidrag----—--

Bidraget utgör 420 kronor för år.
Har barnet inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete och som helt
eller i mera väsentlig mån kan anses
täcka kostnaden för dess uppehälle
och uppfostran, skall dock särskilt
barnbidrag antingen ej utgå eller
ock nedsättas efter vad som finnes
skäligt. Såsom inkomst skall
jämväl räknas underhållsbidrag samt
bidragsförskott, vartill barnet må
vara berättigat enligt bidragsförskottslagen.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, med
600 kronor för barn och år.

§•

— av föräldrarna.

Har barnet inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete och som
helt eller i mera väsentlig mån kan
anses täcka kostnaden för dess uppehälle
och uppfostran, skall särskilt
barnbidrag antingen ej utgå eller
ock nedsättas efter vad som finnes
skäligt. Såsom inkomst skall jämväl
räknas underhållsbidrag samt bidragsförskott,
vartill barnet må vara
berättigat enligt bidragsförskottslagen.

6 §•

3 mom. I fall som avses i 1 mom. 3 in o in. För barn som avses i
första stycket 1 samt 3—5 minskas t mom. skall enligt vad nedan sägs
barnbidraget med 25 procent av mo- särskilt barnbidrag minskas med
derns årsinkomst i vad den översti- hänsyn till försörjarens årsinkomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

3

(Gällande lydelse:)
ger 1 800 kronor och med ytterligare
50 procent av inkomsten i vad den
överstiger 3 200 kronor. Är modern
gift och sammanlever hon med sin
man, minskas barnbidraget med 25
procent av makarnas sammanlagda
årsinkomst i vad den överstiger 2 200
kronor och med ytterligare 50 procent
av inkomsten i vad den överstiger
4 600 kronor.

Motsvarande minskning äger rum
i fall som avses i 1 mom. första stycket
2, därvid hänsyn tages, om föräldrarna
sammanleva, till deras sammanlagda
årsinkomst samt, om de ej
sammanleva, till årsinkomsten för
den av dem hos vilken barnet stadigvarande
vistas eller, därest denne är
gift och sammanlever med sin make,
till makarnas sammanlagda årsinkomst.
Vistas i fall, då föräldrarna
ej sammanleva, barnet icke stadigvarande
hos någon av dem, skall
minskningen av barnbidraget ske
med hänsyn till inkomsten för den
av föräldrarna, som har eller senast
haft vårdnaden om barnet, eller, därest
denne år gift och sammanlever
med sin make, med hänsyn till makarnas
sammanlagda inkomst.

(Föreslagen lydelse:)

Såsom försörjare anses i fråga om
barn varom sägs i 1 mom. första
stycket 1 och 3—5 barnets moder
samt i fall som angives i samma
stycke 2 dess fader eller, därest barnet
stadigvarande vistas hos modern,
denna eller, om barnet ej stadigvarande
vistas hos någon av föräldrarna,
den av dem som har eller senast
haft vårdnaden om barnet.

Om försörjaren åtnjuter folkpension
eller uppbär hustrutillägg eller
skulle ägt erhålla sådan förmån,
därest ej hans årsinkomst uteslutit
honom från rätten därtill, skall
vad i lagen om folkpensionering är
stadgat rörande minskning av folkpension
på grund av den pensionsberättigades
årsinkomst gälla även i
fråga om minskning av särskilt barnbidrag;
dock skall hänsyn tagas till
årsinkomsten endast i vad den överstiger
belopp, vid vilket den pensionsförmån
bortfaller, vartill försörjaren
eljest skulle varit berättigad.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om bidrag
enligt lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn.

I annat fall än som avses i föregående
stycke minskas särskilt barnbidrag
med en tredjedel av försörjarens
årsinkomst i vad den överstiger
2 MO kronor och med ytterligare en
tredjedel i vad den överstiger 3 300
kronor. Är försörjaren gift och sammanlever
med sin make, minskas
barnbidraget med en tredjedel av
makarnas sammanlagda årsinkomst
i vad den överstiger 3 000 kronor och
med ytterligare en tredjedel i vad
den överstiger 4 200 kronor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Finnas, då—- —--- ■— —■ varje barn.

Är den,-------sådant bidrag.

sådant bidrag.

För barn, —■ — -—• ■—-I fråga — -—- —- — -—

För annat----—-

I fall som avses i tredje stycket
2 och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. minskning
av barnbidrag ske med hänsyn
till adoptantens årsinkomst eller, om
adoptanten är gift och sammanlever
med sin make, med hänsyn till makarnas
sammanlagda årsinkomst.

Där ej--------pensionen söktes.

mellan makarna.

— mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket 2
och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. adoptanten
anses såsom barnets försörjare.

8

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.
eller 7 § fjärde stycket skall läggas
till grund för beräknandet av barnbidrag
uppskattas i enlighet med de
grunder som angivas i li § 1 och 2
mom. lagen om folkpensionering. Såsom
inkomst skall icke räknas bidrag,
vartill änka må vara berättigad
enligt lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas

§•

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.
eller 7 § fjärde stycket skall läggas
till grund för beräknandet av barnbidrag
uppskattas i enlighet med de
grunder som i lagen om folkpensionering
angivas angående beräkning
av den pensionsberättigades årsinkomst;
dock skall i fall som avses i
6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn
icke tagas till försörjarens makes
inkomst då makarna ej sammanleva.
Såsom inkomst skall icke räknas
bidrag, vartill änka må vara berättigad
enligt lagen om bidrag till
änkor och änklingar med barn.

---tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1953.

Pensionsstyrelsen har att, utan
särskild ansökan därom, omräkna
vid lagens ikraftträdande utgående

5

Knngl. May.ts proposition nr 36.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

barnbidrag i enlighet med bestämmelserna
i denna lag. Sådant bidrag
må ej i något fall minskas till följd
av att 6 § 3 mom. samt 7 och 8 §§
erhållit ändrad lydelse enligt vad i
denna lag sägs; och skall vid minskning
av särskilt barnbidrag med
hänsyn till försörjarens årsinkomst
bortses från särskilt bostadstillägg
till folkpension.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

6

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om höjning av
de särskilda barnbidragen samt anför.

I samband med behandlingen förut denna dag av det i årets statsverksproposition
(femte huvudtiteln punkt 95) upptagna anslaget till Särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders barn in. in. omnämnde jag, att jag
hade för avsikt att förorda en höjning av de särskilda barnbidragen till
änkors och invaliders in. fl. barn.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelserna om de särskilda barnbidragen återfinnes i lagen den
26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn
(in- 530; ändr. 399/1952). De enligt denna lag bidragsberättigade barnen
kan indelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar dels barn vars
föräldrar avlidit och dels barn vars fader eller moder avlidit, därest vårdnaden
om barnet överflyttats till särskilt förordnad förmyndare och barnet
ej stadigvarande bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna.
För dessa barn utgår — bortsett från 1952 års dyrtidstillägg —
barnbidraget med högst 420 kronor om året (5 §). Den andra gruppen
avser följande barnkategorier: 1) barn vars fader avlidit; 2) barn vars
fader åtnjuter folkpension; 3) barn vars moder åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, under
förutsättning att föräldrarna ej sammanlever och att modern har vårdnaden
om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet; 4) barn vars

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern åtnjuter folkpension
samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans
med barnet; samt 5) barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet
ej fastställts och som fyllt tre år. För dessa fem kategorier utgör,
om likaledes bortses från det år 1952 beslutade dyrtidstillägget, det särskilda
barnbidragets maximibelopp 250 kronor per barn och år (6 §).

Särskilt barnbidrag utgår längst t. o. m. den månad, under vilken barnet
fyller 16 år (4 §).

Bidrag som avses i 5 § utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes
skäligt, om barnet har inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete
och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för
barnets uppehälle eller uppfostran.

Bidrag enligt 6 § reduceras med hänsyn till både barnets och försörjarens
inkomst. Barnets egen arbetsinkomst inverkar dock ej alls på bidragets
storlek. Underhållsbidrag från någon som enligt lag är skyldig
utgiva sådant bidrag samt bidragsförskott skall i sin helhet avdragas å
barnbidraget. Annan inkomst som barnet åtnjuter är avdragsfri intill
visst årsbelopp, som f. n. är 100 kronor men som enligt beslut av 1952
års riksdag fr. o. m. år 1954 skall höjas till 200 kronor. Det överskjutande
inkomstbeloppet avdrages i sin helhet från barnbidraget.

Beträffande inverkan av försörjarens inkomst gäller — här bortses till
en början från det nyss under punkt 2) angivna fallet, då fadern åtnjuter
folkpension — att barnbidraget f. n. minskas med 25 procent av moderns
årsinkomst i vad den överstiger 1 800 kronor och med ytterligare 50 procent
(alltså med sammanlagt 75 procent) av inkomsten i vad den överstiger
3 200 kronor. Är modern gift och sammanlever med sin man, minskas
barnbidraget med 25 procent av makarnas sammanlagda inkomst i
vad den överstiger 2 200 kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten
i vad den överstiger 4 600 kronor.

Enligt de föregående år beslutade och fr. o. in. år 1954 gällande bestämmelserna
skall den avdragsfria årsinkomsten för den ensamstående modern
höjas till 2 400 kronor och för gifta samboende makar till 3 000
kronor. Avdragsfaktorn, d. v. s. den del av den överskjutande inkomsten
varmed bidraget reduceras, skall utgöra 25 procent. I visst fall blir avdragsfaktorn
emellertid lägre. Om modern åtnjuter änkepension eller
hustrutillägg enligt folkpensioneringslagen eller om någon av makarna
uppbär tilläggspension enligt samma lag, skall nämligen barnbidraget
minskas med blott 10 procent av den del av årsinkomsten, som ej är avdragsfri.
Detta sammanhänger därmed att årsinkomsten i dessa fall medför
avdrag även å nyssnämnda folkpensionsförmåner med 662/3 procent
av inkomsten i vad den överstiger för ensamstående 1 400 kronor och för
två makar 2 100 kronor. Härigenom blir alltså det sammanlagda inkomstavdraget
å folkpension och särskilt barnbidrag (10 + 662/3 =) 762/3 procent

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 36.

i dessa inkomstlagen. De avdragsregler, som gäller inom folkpensioneringen,
kommer jag närmare att beröra i det följande.

När barnets fader åtnjuter folkpension, sker motsvarande minskning
av barnbidraget. Därvid tages hänsyn, om föräldrarna lever samman, till
deras sammanlagda årsinkomst och, om de ej sammanlever, till årsinkomsten
för den av dem, hos vilken barnet stadigvarande vistas. Är denne
gift och sammanlever med sin make, sker minskning med hänsyn till makarnas
sammanlagda årsinkomst. Vistas barnet i fall, då föräldrarna ej
sammanlever, icke stadigvarande hos någon av dem, skall bidraget minskas
med hänsyn till inkomsten för den av föräldrarna, som har eller senast
haft vårdnaden om barnet, eller, om denne är gift och sammanlever med
sin make, med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst.

Finnes flera till särskilt barnbidrag berättigade barn, sker minskningen
med hänsyn till för sörj arens inkomst å barnbidragens sammanlagda belopp
med lika stort belopp för varje barn. Är den, vars inkomst skall läggas
till grund för bidragets beräkning, underhållsskyldig mot barn under 16 år,
som icke är berättigat till särskilt barnbidrag, skall vid bestämmandet av
avdraget anses som om alla barnen vore bidragsberättigade.

För barn, som adopterats av makar eller av faderns eller moderns make,
utgår särskilt barnbidrag under samma förutsättningar, som förut angivits
i fråga om barn i äktenskap. För annat adoptivbarn utgår barnbidrag
enligt 5 §, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyttats
till särskilt förordnad förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans
med adoptanten. Vidare utgår barnbidrag enligt 6 §, dels då adoptanten
eller kvinnlig adoptants make åtnjuter ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen sedan i regel minst två år före
adoptionen, och dels då kvinnlig adoptant före eller efter adoptionen ingått
äktenskap och mannen avlidit. Förut angiven minskning av barnbidraget
på grund av försörjarens inkomst sker med hänsyn till adoptantens årsinkomst
eller, om adoptant är gift och sammanlever med sin make, med
hänsyn till makarnas sammanlagda årsinkomst (7 §).

Uppskattningen av den inkomst, som skall läggas till grund för beräknandet
av barnbidraget, sker efter huvudsakligen samma grunder, som
gäller inom folkpensioneringen (8 §). Sålunda avses all den inkomst för
år räknat, som någon skäligen kan antagas komma att åtnjuta under den
närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock icke annan folkpensionsförmån
än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag, bidrag enligt lagen
den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn
eller understöd, som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må
vara föranledd utgiva.

Under förutsättning att barnet icke har egen inkomst upphör rätten
till särskilt barnbidrag enligt 6 §, när försörjarens inkomst uppgår till
belopp, som framgår av följande sammanställningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36. 9

Enligt nu gällande regler:

Årsinkomst vid vilken
rätten till barnbidrag
upphör

1 barn

Kr.

2 barn

Kr.

3 barn

Kr.

4 barn

Kr.

5 barn

Kr.

För ensamstående ......

2 800

3 400

3 740

4 070

4 400

För makar sammanlagt..

3 200

4 200

4 800

5140

5 470

Enligt de regler, som skall träda i kraft 1954:

Årsinkomst vid vilken
rätten till barnbidrag
upphör

1 barn

Kr.

2 barn

Kr.

3 barn

Kr.

4 barn

Kr.

5 barn

Kr.

För ensamstående ......

3 400

4 400

5 400

6 400

7 400

För makar sammanlagt..

4 000

5 000

6 000

7 000

8 000

I den senare tabellen förutsattes att samtidigt icke utgår folkpension,
som minskas med hänsyn till inkomsten.

Såsom redan berörts utgick under år 1952 dyrtidstillägg å de särskilda
barnbidragen. Jämlikt lag den 25 april 1952 (nr 179) utgick sålunda ä
barnbidrag enligt 5 § tillägg med 35 kronor för envar av månaderna maj,
augusti och december 1952 (sammanlagt 105 kronor) och å bidrag enligt
6 § tillägg med 20 kronor för vardera av månaderna maj och augusti
samt med 30 kronor för december 1952 (sammanlagt 70 kronor). Tillläggen
var icke inkomstprövade.

De särskilda barnbidragen utbetalas av pensionsstyrelsen. Angående utbetalningen
är särskilda föreskrifter meddelade i kungörelsen den 26
september 1947 angående sättet och tiden för utbetalning av särskilda
barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar med barn (nr 769; ändr.
503/1952). Utbetalningen sker månadsvis medelst follcpensionsanvisning
eller genom postgiro.

Kommunerna bidrager till de årliga kostnaderna för de särskilda barnbidragen
med viss andel — motsvarande ®/2o procent för varje fullt tiotal
Skatteören per invånare i kommunen — av kostnaden för bidrag, som
under året utbetalats för barn, beträffande vilka pensionsnämnd inom
kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barnbidrag
av det slag, varom är fråga. Kommunen svarar dock för högst
hälften av kostnaden (19 §).

Antalet barn, som är berättigade till särskilda barnbidrag enligt 5 och
6 §§, beräknas till omkring 1 300 resp. 31 000. Kostnaderna år 1952 för
bidragen utgjorde inberäknat dyrtidstilläggen 9,76 milj. kronor. Därav
torde 3,4 milj. kronor falla på kommunerna.

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 36.

Såsom framgår av det anförda är de särskilda barnbidragen i flera fall
anknutna till folkpensionen. Det torde icke vara erforderligt att i detta
sammanhang lämna någon närmare redogörelse för de olika folkpensionsförmånerna.
Härom får jag hänvisa till proposition nr 15 med förslag till
lag om höjning av folkpensioner m. in., som enligt beslut tidigare denna
dag skall avlåtas till riksdagen. Rörande folkpensioneringens inkomstprövade
förmåner —- tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och, i
förekommande fall, bostadstillägg — må dock anmärkas, att förmånerna
minskas med 5/io av den pensionsberättigades årsinkomst i vad inkomsten
överstiger för gift pensionsberättigad 300 kronor (för makar
tillsammans 600 kronor) och för annan pensionsberättigad 400 kronor.
Enligt beslut vid 1952 års riksdag skall fr. o. m. år 1954 de avdragsfria
beloppen höjas till 750 kronor för gift pensionsberättigad (för makar tillsammans
1 500 kronor) och till 1 000 kronor för annan pensionsberättigad.
Minskningen sker därvid med Vs av inkomst mellan 1 000 och 1 400
kronor för ogift och inkomst mellan 1 500 och 2 100 kronor för äkta makar
tillsammans samt med i/3 av inkomst därutöver. Rörande årsinkomstens
beräkning kan hänvisas till vad tidigare anförts rörande de särskilda
barnbidragen. I vissa avseenden är dock reglerna i detta hänseende ej alldeles
lika. Sålunda skall årsinkomsten för gift pensionssökande anses utgöra
hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och hans förmögenhet
hälften av deras sammanlagda förmögenhet. Vidare bör nämnas att
gift pensionsberättigad när särskilda skäl föreligger må anses som ogift,
samt att ogift pensionberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever
med annan under äktenskapsliknande förhållanden, må anses som gift
med denne.

Inom folkpensioneringen gäller vidare, att under tiden den 1 juli
1952—den 31 december 1953 pension på grund av arbetsanställning —
dock ej pension i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom —
icke skall räknas såsom inkomst i vad den understiger för gift pensionsberättigad
450 kronor och för annan pensionsberättigad 600 kronor, allt
för år. Härigenom har i fråga om sådan pension redan före den 1 januari
1954 införts den höjning av den avdragsfria inkomsten som beträffande
övriga inkomstslag träder i kraft först nämnda dag.

Vad i det föregående sagts rörande folkpensioneringens änkepensioner
och inkomstprövningen därav gäller även de bidrag som utgår enligt lagen
om bidrag till änkor och änklingar med barn.

De särskilda barnbidragens maximibelopp.

När de nuvarande maximibeloppen för de särskilda barnbidragen år
1947 — med ledning av vissa för 1941 års befolkningsutrednings räkning
verkställda undersökningar om barnkostnadernas storlek (SOU 1946: 5)

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

— fastställdes till 420 kronor för föräldralösa och med dem jämställda
barn samt till 250 kronor för övriga bidragsberättigade barn, utgick statsmakterna
från att dessa bidrag jämte övriga samhälleliga barnförmåner,
såsom de allmänna barnbidragen och de fria skolmåltiderna, skulle i
princip svara mot de totala kostnaderna för barnens försörjning vid en
av samhället accepterad standard. Tanken var således att komplettering
av förmånerna med understöd efter fri behovsprövning skulle behöva
förekomma endast i undantagsfall.

Differentieringen av barnbidragsbeloppen går tillbaka till en tidigare
motsvarande lag av den 18 juni 1937. Genom denna lag bröts dessa bidrag
ut ur den dåvarande folkpensioneringen, och i samband därmed fick även
föräldralösa barn, vilka dittills icke varit berättigade därtill, rätt till särskilt
barnbidrag. Vid tillkomsten av 1937 års lag yppades emellertid viss tvekan
huruvida denna utvidgning borde företagas, enär — framhölls det — de
föräldralösa barnen under alla omständigheter måste omhändertagas av
andra och det ur barnens synpunkt kunde synas utan betydelse, om de
av samhället erhölle sin försörjning genom kommunen eller på annat
sätt. Likaså framkom vid den remissbehandling, som föregick lagens tillkomst,
tveksamhet huruvida bidraget till de föräldralösa barnen borde
sättas väsentligt högre än för andra barnkategorier.

När 1937 års barnbidragslag ersattes med 1947 års lag om särskilda
barnbidrag fann man icke anledning frångå differentieringen av bidragen.

Uti en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria
angående särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående
mödrar har erinrats om att de nuvarande maximibeloppen för nämnda
barnbidrag på många håll ligger under fattigvårdsstandard och är avsevärt
lägre än de fosterlegor som socialstyrelsen anser motiverade. Utan
mycket avsevärda kommunala tillägg till förmånerna kan, framhålles det
i promemorian, dessa förmåner icke förslå till försörjning. Det ifrågasättes
huruvida ej de särskilda barnbidragens maximibelopp borde fastställas
till 600 kronor om året. Ett månatligt högsta belopp om 50 kronor
anses ej vara tilltaget i överkant utan anses ligga i närheten av — om
också under — riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor.

I promemorian uttalas den meningen, att det ur sociala synpunkter
syntes motiverat att barnbidragen i samtliga fall bestämdes lika till sitt
högsta belopp. Det avgörande för bidragets belopp borde vara barnets
behov. I praktiken förekomme det icke så sällan, att barn som endast
kunde få det lägre bidraget befunne sig i eu situation fullt jämförlig med
läget för de barn, som åtnjöte det högre bidraget. Bidragen syntes därför
böra avvägas efter barnens behov i förhållande till den av försörj aren
ådagalagda förmågan att svara för försörjningen. Ett avsteg från denna
regel borde göras beträffande de föräldralösa barnen: eftersom fosterför -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

äldrarna, om sådana funnes, icke hade försörjningsplikt gentemot barnet
borde man för deras del ej fråga efter försörjningsförmågan.

I promemorian erinras vidare om att för utomäktenskapliga barn utan
fastställt faderskap f. n. ej finnes annan hjälpform än fattigvård så länge
barnet icke fyllt tre år. Någon ändring därvidlag ifrågasattes icke. Bestämmelserna
avsåge — uttalas det i promemorian — att förhindra, att mödrarnas
och kommunernas intresse av att få faderskapet fastställt slappnade.
Stundom kunde man nämligen på förhand räkna ut, att det underhållsbidrag,
som kunde utdömas eller avtalas, skulle bli lägre än det
statliga bidraget och att det därför kunde vara till fördel att icke få faderskapet
fastställt. Ju högre barnbidragen sattes, dess större bleve frestelsen
att underlåta att fastställa faderskapet. Man syntes därför böra införa en
regel, enligt vilken undersökning om orsaken till att faderskapet ej fastställts
skulle äga rum, innan särskilt barnbidrag beviljades barn med
okända fäder.

I promemorian anföres slutligen att man med den avsevärda förbättring
av det särskilda barnbidraget, som sålunda ifrågasattes, borde kunna ytterligare
avvakta prisutvecklingen innan man toge ställning till frågan om
en indexreglering av bidragen.

Över denna promemoria har socialstyrelsen och pensionsstyrelsen yttrat
sig.

Socialstyrelsen framhåller, att en betydande del av de barn, som f. n.
erhåller särskilt barnbidrag, likväl för sin försörjning är beroende av
fortlöpande understöd från fattigvården. Bidraget borde därför höjas och
frågan härom vore enligt styrelsens mening så angelägen att den för undvikande
av ytterligare dröjsmål borde lösas utan att resultatet av änkepensioneringskommitténs
arbete avvaktades.

I fortsättningen anför socialstyrelsen bl. a.:

De särskilda barnbidragens nuvarande maximibelopp äro såsom i promemorian
framhålles avsevärt lägre än de fosterlegor, som socialstyrelsen
anser motiverade. I samband med sin propaganda för en intensifierad
fosterhemsvård pläderade styrelsen redan från och med år 1948 för en
vårdavgift av 60 kronor per månad jämte det allmänna barnbidraget. Såsom
utgångspunkt vid beräknandet av detta belopp hade styrelsen haft
den utredning rörande barnkostnaderna för familjer tillhörande vissa
inkomstgrupper, som på sin tid företogs av hefolkningsutredningen. Sedermera
har styrelsen år 1951 gjort en förnyad utredning angående barnkostnaderna.
Denna utredning, som innebar en analys av" barnkostnaderna
på grundval av 1948 års konsumtionsundersökning avseende städer
och tätorter, redovisade styrelsen i samband med avgivande av utlåtande
den 16 maj 1951 över en inom socialdepartementet upprättad promemoria
angående den ersättning, som kan vara skälig för vård av barn i fosterhem;
en redogörelse för utredningen har även lämnats i Sociala Meddelanden
årgång 1951, nr 5. I nämnda utlåtande förordade styrelsen — under
åberopande av sin utredning om barnkostnaderna — att såsom skälig

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

ersättning för vård och fostran av friska och normala barn i enskilda hem
måtte anses för barn i åldern under 11 år 80 kronor i månaden, för barn
i åldern 11—14 år 90 kronor i månaden och för barn i åldern 15 år och
däröver 100 kronor i månaden.

Statistiska uppgifter angående fosterlegornas faktiska storlek finnas
för närvarande icke utarbetade för senare år än 1950. Medelvårdavgiften
per månad för barn, som nämnda år omhändertogos för skyddsuppfostran
eller samhällsvård och utackorderades i enskilda hem — varvid alltså
fosterlegorna bestämdes under barnavårdsnämndernas medverkan — var
i hela riket 53 kronor för barn under 7 års ålder, 52 kronor för barn i
åldern 7—9 år och 54 kronor för barn i åldern 10—15 år.

Socialstyrelsen anför, att enligt dess mening en höjning av de särskilda
barnbidragens maximibelopp till 600 kronor bör anses som ett minimikrav.
Med hänsyn till vad som vid styrelsens förut omförmälda utredning
framkommit rörande barnkostnadernas storlek framstode en ännu större
höjning icke såsom omotiverad. Beloppet 600 kronor syntes även vid en
jämförelse med de fosterlegor, som styrelsen ansåge motiverade, vara lågt
tilltaget.

Förslaget att slopa den nuvarande differentieringen av de särskilda
barnbidragens belopp föranleder ingen erinran från socialstyrelsens sida,
därest maximibeloppet fastställes till minst 600 kronor per barn och år.

Styrelsen understryker angelägenheten av att i samband med beviljande
av särskilt barnbidrag till utomäktenskapligt barn utan fastställt faderskap
undersökning verkställes om orsaken till att faderskapet ej blivit
tastställt. Barnbidrag borde emellertid kunna beviljas utan att nämnda
undersöknings slutförande avvaktades och bidrag utgå intill dess faderskapet
eventuellt fastställdes. Det torde nämligen med hänsyn till svårigheterna
att i det enskilda fallet avgöra, huruvida tidigare tillräckligt
åtgjorts för att få faderskapet fastställt och vad som härutinnan kunde
läggas modern till last, icke vara möjligt att erhålla en godtagbar regel
för att avskilja de fall, i vilka bidrag av förevarande anledning icke borde
beviljas. Det kunde för övrigt i detta sammanhang erinras om att rätt
till särskilt barnbidrag tillkomme barnet och icke modern.

Socialstyrelsen framhåller slutligen, att med en höjning av barnbidragen
till 600 kronor frågan om indexreglering av bidragen torde kunna anstå
t. v. för att upptagas i samband med en utredning om indexreglering av
sociala förmåner i allmänhet.

Pensionsstijrelscn uttalar, att det knappast kan vara välbetänkt att nu
ta definitiv ståndpunkt till de särskilda barnbidragens belopp eller att
höja det lägre maximibeloppet så kraftigt, som ifrågasatts i promemorian.
Man borde först avvakta resultatet av den år 1952 beslutade reformen
rörande kommunala bostadstillägg till folkpensioner samt den ifrågasatta
höjningen av änkepensioner och änkebidrag till närmare överensstämmelse
med ålders- och invalidpensionerna ävensom det aktuella förslaget

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

om en allmän höjning av folkpensionerna. Vid ett definitivt ställningstagande
torde även änkepensioneringskommitténs förslag böra beaktas.
Den nu föreslagna höjningen av barnbidragens maximibelopp måste för
övrigt enligt pensionsstyrelsens uppfattning bygga på helt andra principer
och överväganden än år 1947, men rörande dessa nya riktlinjer lämnade
promemorian mycket knappa besked. Höjningen torde även i vissa fall
medföra, att en familj med särskilda barnbidrag och folkpension finge
en inkomst överstigande genomsnittsinkomsten för lägre inkomsttagare.

Pensionsstyrelsen anför vidare:

Pensionsstyrelsen anser för sin del, att en höjning av de särskilda
barnbidragen i avvaktan på möjlighet till ett slutligt ståndpunktstagande
bör genomföras genom en provisorisk lagstiftning vid sidan av den nuvarande
lagen. Eftersom pensionspristalet senast fastställts till 138 och
sålunda närmat sig 140, framstår en höjning med omkring 40 procent till
360 kronor såsom utan vidare befogad. Enligt styrelsens mening bör emellertid
ytterligare någon höjning av det särskilda barnbidragets lägre
maximibelopp vara motiverad även i frågans nuvarande läge. Beloppet
synes dock ej böra bestämmas högre än till 420 kronor, vilket belopp
skulle medföra en förbättring med 100 kronor i förhållande till vad som
utbetalas under innevarande år i form av grundbelopp och dyrtidstillägg.
Förhöjningen bör anordnas efter samma principer som ifrågasatts beträffande
den tillämnade allmänna höjningen av folkpensioner, sålunda
som en ökning av varje utbetalat månadsbelopp med en förhöjning av
inkomstgränsen för rätt till bidraget som en automatisk följd. Något tekniskt
hinder härför kommer ej att finnas sedan utbetalningen fr. o. m.
januari 1953 omlagts enligt hålkortssystem. Däremot skulle en ändring
av de i lagen angivna beloppen från exempelvis den 1 juli 1953 bli mycket
betungande för pensionsstyrelsen med hänsyn till att ändringar skola
verkställas även fr. o. in. den 1 januari 1954 i anledning av 1952 års lagändringar.

De i promemorian anförda skälen för att bryta regeln om högre maximibelopp
för de föräldralösa barnens barnbidrag finner pensionsstyrelsen
ej vara övertygande. Det måste dock antagas, att de kommunala utgifterna
för föräldralösa och därmed jämställda barn i genomsnitt vore avsevärt
större än för andra barn med särskilt barnbidrag samt att fosterlegor
utbetalades för den förra kategorien i mycket större omfattning än
för den senare. Mot denna bakgrund framstode det ej såsom utan vidare
klart, att de båda barnkategorierna borde jämställas med avseende å
barnbidragets storlek. Pensionsstyrelsen hade emellertid intet att erinra
mot att barnbidragets högre maximibelopp genom en provisorisk lagstiftning
höjdes från 420 till 600 kronor i enlighet med förslaget. Vad anginge
den föreslagna regeln i fråga om utomäktenskapliga barn utan fastställt
faderskap, att undersökning om orsaken till att faderskapet ej
fastställts skall äga rum innan barnbidrag beviljas, framhåller pensionsstyrelsen,
att en sådan regel givetvis, om den ej skulle bli meningslös,
måste kompletteras med en motsvarande föreskrift om undantag från

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

15

rätten till bidrag. I det sammanhanget anmärker pensionsstyrelsen, att
förslaget om höjning av de särskilda barnbidragen aktualiserar frågan,
huruvida denna typ av bidrag och bidragsverksamhetens organisation är
den lämpligaste för utomäktenskapliga barn utan fastställt faderskap.

I det av pensionsstyrelsen berörda, av ånkepensioneringskommittén avgivna
betänkandet (SOU 1952:36) föreslås bl. a. att änkepensionens och
änkebidragets grundbelopp höjes från 600 till 800 kronor per år och indextillägget
från 30 till 40 kronor för varje hel mångfald av fem, varmed
pensionspristalet överstiger 100, ävensom att maximibeloppen för de
särskilda barnbidragen höjes med 80 kronor eller till 500 resp. 330 kronor
om året för de två bidragskategorierna. Därjämte föreslås indextillägg å
de särskilda barnbidragen med 50 resp. 30 kronor för varje hel mångfald
av tio, varmed pensionspristalet överstiger 100.

Änkepensioneringskommitténs förslag har ej ännu hunnit remissbehandlas.

Inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen.

I samband med tillkomsten av 1947 års lag diskuterades frågan, huruvida
de särskilda barnbidragen borde inkomstprövas eller icke. Att man
stannade för det förstnämnda alternativet sammanhängde för invalidpensionärernas
del med att bidraget i realiteten hade karaktär av tillägg
till invalidpensionen och att samma skäl, som talade för att göra själva
pensionen inkomstprövad — nämligen de svårigheter som eljest skulle
uppstå vid invaliditetsprövningen och vid en indragning på en gång av
fulla förmåner då arbetsförmågan återvände så att invaliditet ej längre
förelåge — även talade för inkomstprövning av tillägget. Med hänsyn till
det stötande i att utmäta bidraget rikligare till arbetsföra försörj ares barn
än till en invalids barn, ansågs inkomstprövningen av barnbidragen böra
bibehållas.

Vid 1952 års ändringar i lagen om särskilda barnbidrag lämnades spörsmålet
om slopande av inkomstprövningen åsido, enär man då icke ansåg
sig böra göra andra ändringar än sådana som ägde nära samband med
ändringarna i folkpensioneringslagens regler för inkomstprövningen. Man
inskränkte sig alltså i huvudsak till att göra de justeringar i fråga om
inkomstprövningen av barnbidragen, som föranleddes av önskemålet att
ett visst inkomstbelopp ej alls eller endast i ringa mån skulle medföra
samtidiga avdrag å folkpensionsförmånen och det särskilda barnbidraget.

Under erinran om den sålunda vidtagna samordningen med folkpensioneringens
inkomstprövning framhålles i den inom socialdepartementet
upprättade promemorian, att den avdragsfria inkomsten för ensamstående
försörjare blir mycket låg även efter höjningen till 2 400 kronor. Ju
högre barnbidragen sattes, desto större anledning hade man emellertid

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

att överväga en begränsning av bidragsbeloppet uppåt. Med 1954 års inkomstprövningsregler
skulle de inkomstbelopp, vid vilka den sista kronan
bortfölle av ett till 600 kronor per barn förhöjt bidrag, bli 12 000 kronor
om året för ensamstående med fyra bidragsberättigade barn och 14 400
kronor, om fem barn funnes. Motsvarande belopp vore 12 600 resp. 15 000
kronor för två makar. Det torde dock — framhålles det vidare — vara
ytterst sällsynt, att bidragsberättigade familjer med så många barn nådde
upp till dessa inkomstbelopp, vid vilka bidraget för övrigt redan sjunkit till
noll. Någon ändring i inkomstprövningen syntes därför knappast befogad.
Om bidragen höjdes till 600 kronor, syntes det emellertid ej orimligt att
begränsa beloppen så, att bidrag till samma familj ej kunde utgå för mer än
fem barn, dvs. att det sammanlagda bidraget bleve högst 3 000 kronor. Därmed
skulle den absoluta inkomstgränsen, vid vilken möjlighet att få bidrag
upphörde, komma att ligga omkring 15 000 kronor. Det torde då näppeligen
komma att inträffa, att någon familj genom särskilt barnbidrag och folkpensionsförmåner
finge högre inkomster än lägre inkomsttagare bland
normalfamiljer eller att bidrag utginge i inkomstlägen, där behov av bidrag
ej kunde anses föreligga.

I sitt yttrande över promemorian hänvisar socialstyrelsen till vad styrelsen
i samband med 1952 års folkpensionsreform anfört i frågan om
inkomstprövningens slopande, då styrelsen uttalat bl. a. följande:

Socialstyrelsen delar den principiella uppfattning om sambandet mellan
invalidpensioner och särskilda barnbidrag, som kom till uttryck i socialvårdskommitténs
betänkande och propositionen, när barnbidragen reviderades.
Å andra sidan föreligger ett synnerligen starkt behov att avskaffa
inkomstprövningen framför allt för änkorna. Att företaga en diskrimination
av bidragsmottagarna anser styrelsen uteslutet. Det måste således
ske en avvägning av intressena att bibehålla eller slopa inkomstprövningen
av de särskilda barnbidragen. I denna situation väljer socialstyrelsen
att övergiva de principiella betänkligheterna för invalidernas vidkommande
och förordar alltså, att inkomstprövningen avskaffas helt.
Detta skulle även innebära en avsevärd administrativ förenkling. Vidare
undgår man svårigheterna att finna en nöjaktig metod för inkomstprövning
av barnbidrag och folkpensioner samtidigt.

Styrelsen anför vidare:

Skälen för att slopa inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen
kunna visserligen sägas avtaga i styrka, om bidragsbeloppen väsentligt
höjas. Då emellertid —- såsom framgår av socialstyrelsens förutnämnda
utredning angående barnkostnadernas storlek — ett särskilt barnbidrag
om 600 kronor per år icke på långt när är tillräckligt för att jämte det
allmänna barnbidraget täcka levnadskostnaderna för ett barn och då
vidare de barn, för vilka de särskilda barnbidragen äro avsedda, som regel
leva under besvärliga ekonomiska förhållanden, anser styrelsen alltjämt,
att övervägande skäl tala för att avskaffa inkomstprövningen. Om denna
likväl bibehålies, synas de nuvarande reglerna för inkomstprövningen tills
vidare kunna lämnas oförändrade.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Även pensionsshjrelsen åberopar vad styrelsen anfört i frågan i samband
med 1952 års folkpensionsreform. Enligt styrelsens mening förelåge
inga sakliga skäl för att avdragsfaktorn — dvs. den del av inkomsten
över det avdragsfria beloppet, som minskade barnbidraget — sattes lägre
för detta bidrag än för folkpensionen i andra fall än då dessa förmåner
reducerades på samma gång. Styrelsen föreslår därför, att avdragsfaktorn

1 lagen om särskilda barnbidrag bragtes i överensstämmelse med den som
förekomme i folkpensioneringslagen, dock att avdragsfaktorn, när avdrag
samtidigt skedde på försörjares folkpension, borde nedsättas eller slopas,
så att båda avdragen tillsammans överensstämde med avdraget för ensamstående
folkpensionärer. För att vid inkomstökning undvika plötslig minskning
av barnbidraget med avsevärt belopp i det ögonblick, då inkomstprövad
pensionsförmån bortfölle, medan ålderspension eller grundpension
kvarstode, borde därjämte föreskrivas, att avdrag i sådant fall endast
finge ske i den mån inkomsten överstege inkomstgränsen för rätt till den
inlcomstprövade pensionsförmånen.

Änkepensioneringskommittén bar icke föreslagit någon ändring i de år
1952 antagna regierna för inkomstprövning av barnbidragen.

Departementschefen.

Enligt den år 1947 antagna lagen om särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders in. fl. barn utgår sådant bidrag med högst 420 kronor om
året för föräldralösa och vissa med dem i lagen jämställda barn. För
övriga enligt lagen bidragsberättigade barn — främst barn till änkor och
invalider samt sådana utomäktenskapliga barn, för vilka faderskapet ej
blivit fastställt — utgår barnbidraget maximalt med 250 kronor om året.
Bidragen är inkomstprövade, i förra fallet enbart i förhållande till barnets
inkomst, i senare fallet med hänsyn till såväl barnets som för sörj arens
inkomst. I praktiken är det dock endast för en mindre del av barnen med
särskilt barnbidrag som bidraget utgår med reducerat belopp. Av de omkring
32 000 barn, som f. n. uppbär särskilt barnbidrag, har nämligen omkring
90 procent oavkortat bidrag.

Efter beslut av 1952 års riksdag utgick under nämnda år såsom kompensation
för de ökade levnadskostnaderna provisoriska dyrtidstillägg å
de särskilda barnbidragen om sammanlagt 105 kronor å bidrag med det
högre maximibeloppet och 70 kronor å övriga bidrag.

Med hänsyn till att verkställda undersökningar syntes ge vid handen,
att en betydande del av de barn det här gäller, trots att de uppbar särskilt
barnbidrag, för sin försörjning var beroende av fortlöpande kommunala
understöd av fattigvårds- eller annan karaktär och då vidare nuvarande
bidragsbelopp syntes vara avsevärt lägre än vederbörande fosterlegor,
ifrågasattes i en på hösten 1952 inom socialdepartementet upprättad pro 2

— Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 36.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

memoria, huruvida icke maximibeloppet för alla bidragsltategorier borde
generellt höjas till 600 kronor per barn och år. Sedan denna promemoria
remitterats till socialstyrelsen och pensionsstyrelsen, har socialstyrelsen i sitt
yttrande över promemorian vitsordat behovet av en kraftig höjning av de
särskilda barnbidragen samt gjort gällande att en ökning till 600 kronor
måste anses som ett minimikrav med hänsyn till barnkostnadernas storlek
och de fosterlegor, som enligt styrelsens uppfattning vore motiverade.
Enligt socialstyrelsens mening vore denna fråga så angelägen, att den
borde lösas utan dröjsmål. Pensionsstyrelsen anser däremot, att man - -i avvaktan på olika på området aktuella reformförslags genomförande —
nu endast borde företaga en provisorisk höjning av de särskilda barnbidragen.
För de föräldralösa barnens del borde höjning ske till det föreslagna
maximibeloppet 600 kronor men i fråga om övriga bidiagsbei ättigade
barn borde höjningen begränsas till ett maximibelopp om 420 kronor.

Änkepensioneringskommittén, som haft att utreda bl. a. frågan om den
samhälleliga hjälpen åt ensamstående kvinnor, har sedermera i ett i
november 1952 avgivet betänkande (SOU 1952: 36) föreslagit en höjning
av maximibeloppen för de särskilda barnbidragen med 80 kronor eller till
500 resp. 330 kronor om året ävensom indextillägg å dessa bidrag med 50
resp. 30 kronor för varje hel mångfald av tio, varmed pensionspristalet
överstiger 100. Vid det nuvarande pensionspristalet 138 skulle sålunda
enligt kommitténs förslag de årliga maximibeloppen bli 650 resp. 420 kronor.

Då jag förra året förordade en provisorisk förbättring av de särskilda
barnbidragen, utgick jag från att ett förslag till en mera definitiv ordning
för förstärkning av dessa barnbidrag skulle framläggas till 1953 års riksdagför
att träda i kraft redan under loppet av detta år. När jag nu fullföljer
denna avsikt — den omständigheten att änkepensioneringskommitténs
förslag ej ännu kunnat bli föremål för ett definitivt ställningstagande
synes mig ej utgöra hinder därför — och förordar en höjning av de särskilda
barnbidragen, anser jag, att höjningen icke främst bör ta sikte på
eu indexmässig framräkning av beloppen med hänsyn till levnadskostnadernas
utveckling utan i stället bör anpassas efter vad som kan anses
motsvara det verkliga behovet för ifrågavarande barnkategorier. Vid en
bedömning ur denna synpunkt kan man enligt min mening icke komma
under ett månatligt högsta bidrag av 50 kronor, när det gäller genomsnittsbehovet
för barn i åldern upp till 16 år. Socialstyrelsen anser
ligcn, att ett högre belopp ej är omotiverat, om man ser till den utredning
rörande barnkostnaderna som styrelsen verkställt samt till fosterlegornas
storlek. När jag likväl funnit mig böra stanna för ett maximibelopp av 600
kronor per barn och år, beror detta, bortsett från statsfinansiella skäl,
därpå att bidraget ej får sättas så högt, att det gynnar ifrågavarande barnkategorier
framför barn i normala självförsörjande familjer med låga
inkomster.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Då jag vid avvägningen av det särskilda barnbidragets belopp utgått från
barnets behov har detta skett med den förutsättningen, att barnet ej erhåller
något understöd från den som har försörjningsplikt i förhållande
till barnet. Avseende har med andra ord icke fästs vid om barnet har någon
försörjare eller icke. Beloppet avser alltså såväl de föräldralösa barnen
som de övriga barnkategorier, som är bidragsberättigade. Emellertid måste
det förhållandet att de senare har båda eller den ene av föräldrarna i livet,
som kan draga försorg om barnet, böra verka reducerande på barnbidragets
storlek, enär behovet av understöd från det allmänna då blir mindre.
Denna inverkan bör dock enligt min mening icke komma till uttryck däri
att olika grundbelopp fastställes för föräldralösa och för andra barn,
utan endast i så måtto, att försörjarens förmåga att svara för försörjningen
inverkar minskande på bidraget i det speciella fallet. Försörjningsförmågan
synes därvid endast kunna mätas genom hänsynstagande
till den för sörj ningsskyldiges ekonomi. Barnbidraget bör med andra ord,
där försörjare finnes, vara inkomstprövat med hänsyn till försörjarens
inkomst.

Jag föreslår alltså, att maximibeloppet lika för alla bidragsberättigade
barn fastställes till 600 kronor om året och anser vidare att inkomstprövningen
av de särskilda barnbidragen bör bibehållas.

Däremot bör enligt min mening reglerna för inkomstprövningen i vad
avser försörjarens inkomst jämkas. F. n. gäller att 1 800 kronor om året
är avdragsfria för ensamstående försörjare och 2 200 kronor om året för
sammanlevande makar eller föräldrar. Vid högre inkomster reduceras barnbidraget
med belopp motsvarande 25 procent av de överskjutande inkomsterna
intill en inkomst av 3 200 kronor resp. 4 600 kronor samt med 75
procent av belopp därutöver. För att undvika att vid låga inkomster
avdrag sker å såväl folkpension som barnbidrag har den avdragsfria
inkomsten ansetts böra sättas tämligen högt, och höjningen av den
s. k. avdragsfaktorn, dvs. den del av det överskjutande årsinkomstbeloppet
varmed barnbidraget reduceras, har förlagts till ett inkomstläge,
där inkomstprövade folkpensionsförmåner kunde väntas ha bortfallit. Härvid
bör erinras om att inom folkpensioneringen avdrag sker med 50 procent
av den pensionsberättigades inkomst, i vad den överstiger 400 kronor för
ensamstående och 600 kronor för två makar. Efter beslut vid 1952 års riksdag
har sistnämnda avdragsregler med giltighet fr. o. in. den 1 januari
1954 ändrats sålunda, att avdrag skall ske med 331/3 procent av årsinkomst
mellan 1 000 och 1 400 kronor för ensamstående och mellan 1 500
och 2 100 kronor för två makar och med 662/3 procent av överskjutande
belopp. För att såvitt möjligt även i fortsättningen förhindra uppkomsten
av för stora dubbla avdrag beslöts förra året att även inkomstprövningsreglerna
för de särskilda barnbidragen skulle fr. o. m. den 1 januari 1954
ändras så, att den avdragsfria inkomsten höjes till 2 400 kronor för ensam -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

stående försörj are och till 3 000 kronor för två sammanlevande makar,
varjämte avdragsfaktorn bestämdes till genomgående 25 procent. Om samtidigt
med särskilt barnbidrag utgår inkomstprövad folkpension, skall dock
avdraget å barnbidraget utgöra endast 10 procent av inkomsten. Det sammanlagda
avdraget blir då högst 76 % procent.

Med den väsentliga höjning av barnbidragen, som nu föreslås, skulle de
år 1952 beslutade avdragsreglerna medföra, att barnbidrag kunde komma
att utgå i inkomstlagen, där behov av sådana bidrag näppeligen kan anses
föreligga. Att med anledning därav införa en begränsning i fråga om det
antal barnbidrag, som kan utgå till en och samma familj, finner jag i
likhet med socialstyrelsen dock ej böra ifrågakonnna. I stället bör man
enligt min mening överväga att återinföra en höjning av avdragsfaktorn
i högre inkomstlägen. Därvid synes det naturligt att för folkpensionärer
med barnbidrag söka åstadkomma en så nära samordning som möjligt med
folkpensioneringslagens inkomstprövningsregler, helst så att avdraget å
summan av barnbidrag och inkomstprövad folkpension överensstämmer
med dessa regler. Avdrag å själva barnbidraget skulle därvid kunna inskränkas
till sådana inkomstlägen där den inkomstprövade folkpensionsförmånen
helt bortfallit. Därmed vinnes nämligen den fördelen, att det
ej bereder några svårigheter att angiva barnbidragets belopp, exempelvis
när bidraget skall utbetalas till annan än försörj aren eller då vederbörande
kommuns andel i kostnaderna för barnbidragen skall uträknas.
Med utgångspunkt härifrån föreslår jag därför, att avdragsregeln
för de särskilda barnbidragen i de fall, då försörj aren är berättigad till
folkpensionsförmån, utformas så att minskningen av barnbidraget sker
enligt folkpensioneringslagens motsvarande regler, dock att hänsyn endast
skall tagas till försörjarens inkomst i vad den överstiger det belopp, som
föranleder helt bortfall av inkomstprövad pensionsförmån. Givetvis måste
även beräkningen av försörjarens inkomst i sådant fall helt följa folkpensioneringslagens
bestämmelser. En gift försörjares inkomst skall alltså i
regel uppskattas till hälften av makarnas gemensamma inkomst. Motsvarande
gäller då ogift försörj are sammanlever med annan under äktenskapsliknande
förhållanden.

Särskilda barnbidrag kan utgå även till den som uppbär änkebidrag,
vilket inkomstprövas med tillämpning av folkpensioneringslagens bestämmelser.
Vad nyss sagts rörande barnbidrag till folkpensionär bör sålunda
även äga tillämpning i de fall, då försörj aren är berättigad till änkebidrag.

Jag behandlar därefter de fall, då försörj aren icke åtnjuter folkpension
eller änkebidrag. Här är man givetvis ej bunden vid några hänsyn till
folkpensioneringslagens avdragsregler. Emellertid torde det vara en fördel
om man även här kan nå viss likformighet med de nyss föreslagna inkomstprövningsreglerna.
Jag vill därför föreslå, att liksom inom folkpensioneringen
avdragsfaktorn för ett visst inkomstintervall ovanför det avdrags -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

fria beloppet sättes till 331/3 procent för att vid högre inkomst höjas till
662/3 procent. Det avdragsfria beloppet bör däremot icke sättas lika lågt
som i fråga om folkpensionerna. Eu lämplig avvägning synes vara, att 2 400
kronor om året göres avdragsfria för en ensamstående försörj are och att
övergången till den högre avdragsfaktorn sker vid 3 300 kronor om året. Det
förra beloppet, som motsvarar den avdragsfria inkomsten enligt de år
1952 antagna nya reglerna, ligger ungefär vid den inkomstgräns, vid
vilken en änkepensionär utan bostadstillägg förlorar sista delen av sin
folkpensionsförmån och får börja vidkännas minskning å särskilt barnbidrag.
För två äkta makar förordar jag, att den avdragsfria årsinkomsten
fastställes till 3 000 kronor och att den högre avdragsfaktorn börjar tilllämpas
vid en gemensam inkomst av 4 200 kronor. De föreslagna avdragsreglerna
medför, att rätten till särskilt barnbidrag för 1, 2, 3, 4 och 5
barn bortfaller vid en årsinkomst för ensamstående försörjare av resp.
3 750, 4 650, 5 550, 6 450 och 7 350 kronor per år. Motsvarande övre
inkomstgränser blir för två makar resp. 4 500, 5 400, 6 300, 7 200 och 8 100
kronor om året. Härvidlag bör beaktas att antalet fall, då barnbidrag utgår
till en familj med flera barn och familjen når upp till de inkomstbelopp
som här angivits, är ytterligt begränsat. Vidare bör observeras att dessa
inkomstbelopp anger den gräns då bidraget sjunkit till noll.

Man erhåller sålunda två i vissa avseenden skiljaktiga skalor för avdragen
på grund av försörjarens inkomst; vilken av dem som skall tillämpas
beror av huruvida försörjaren uppbär eller icke uppbär folkpension eller
änkebidrag. Avdragen å de särskilda barnbidragen blir icke lika stora i de
båda fallen, bl. a. beroende på det förhållandet att barnbidraget till folkpensionsberättigad
försörj are reduceras först sedan den till sin storlek mycket
växlande inkomstprövade folkpensionen helt bortfallit. För en försörj are
med änkepension, vilken förmån ju är helt inkomstprövad, inträffar
minskningen av barnbidraget först sedan hon på grund av sina inkomster
ej längre är berättigad till sådan pension. För att den ökning av inkomsten,
som medfört bortfallet av änkepensionen, ej skall föranleda en stark reduktion
av barnbidraget genom att avdrags skalan för folkpensionärer då avlöses
av skalan för icke folkpensionärer bör den förra skalan bibehållas i
detta fall och sålunda göras tillämplig även på sådan för sörj are, som endast
på grund av inkomstprövningen går miste om folkpension. Motsvarande
gäller i fråga om änkebidragen.

Någon ändring i reglerna om avdrag med hänsyn till barnets inkomst
synes icke nu vara påkallad.

Med hänsyn till den betydande höjning av de särskilda barnbidragen,
som jag nu förordat, synes mig frågan om införande av indexreglerade
tillägg till bidragen kunna anstå till dess slutlig ställning tages till änltepensioneringskommitténs
förslag.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

I fråga om de utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap ej fastställts, kan
en höjning av det särskilda barnbidraget till G00 kronor synas väcka vissa
betänkligheter med hänsyn till faran för att intresset av att få faderskapet
fastställt minskar. Jag tänker härvid på sådana fall där det underhållsbidrag,
som kan väntas från fadern, förmodas bli lägre än det särskilda
barnbidraget. Som underhållsbidraget skall i sin helhet avdragas från det
särskilda barnbidraget, kan då icke väntas någon ekonomisk förbättring
för modern, som dock — vilket i detta sammanhang måste vara av betydelse
— ej äger utfå barnbidrag förrän barnet fyllt tre år. Spörsmålet
bör emellertid uppmärksammas. Att införa någon särregel av innehåll att
såsom villkor för särskilt barnbidrag uppställa krav på att en undersökning
om orsaken till att faderskap ej fastställts skall förebringas, synes mig
likväl ej böra ifrågakomma. Det torde i stället få ankomma på de organ,
som övervakar den hithörande verksamheten, att genom skärpt tillsyn förhindra,
att utvecklingen går i nyss angiven riktning. Därest det skulle visa
sig att så ej blir fallet, torde frågan få tagas under förnyad prövning.

Höjningen av de särskilda barnbidragen bör träda i kraft snarast möjligt,
och jag förordar att de nya beloppen utgår fr. o. in. den 1 juli 1953.
Med hänsyn till att förslagets genomförande ej synes behöva föranleda
omräkning av den inkomst, som ligger till grund för bildragets beräkning i
mer än ett tämligen begränsat antal ärenden bör det ur administrativa
synpunkter ej föreligga hinder för att de höjda beloppen börjar utgå
fr. o. m. halvårsskiftet.

Den föreslagna ändringen av avdragsreglerna för särskilt barnbidrag
till försörjare med folkpension medför att för övergångstiden den 1 juli—
den 31 december 1953 den nuvarande låga avdragsfria inkomsten inom
folkpensioneringen, 400 kronor för ensamstående och 600 kronor för två
makar, blir tillämplig för barnbidraget. För att förebygga att av dylik
anledning utgående barnbidrag efter omräkning enligt de nya reglerna
i något fall skulle komma att understiga nuvarande belopp bör genom
en övergångsbestämmelse tillses att vederbörande bibehålies vid sitt nuvarande
barnbidrag. Bestämmelsen härom torde böra utformas så, att
den blir tillämplig även där ändringen av avdrags- och inkomstberäkningsreglerna
i något annat specialfall skulle ge till resultat att barnbidraget
ej komme att uppgå till minst nuvarande belopp. För andra halvåret
1953 bör även iakttagas, att vid inkomstprövningen av de särskilda
barnbidragen hänsyn ej tages till de särskilda bostadstilläggen till folkpension,
enär dessa ej följa de i folkpensioneringslagen angivna avdragsreglerna.

Höjningen av de särskilda barnbidragen bör finansieras på samma sätt
som bidragen i övrigt. Varje kommun svarar för viss andel av kostnaderna
inom kommunen, vilken andel motsvarar 3/20 procent för varje fullt
tiotal skatteören per invånare i kommunen, dock högst 50 procent av

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 36.

årskostnaden. Kommunernas andel i totalkostnaderna lör innevarande
år kan beräknas till ca 35 procent och statens andel till ca 65 procent.

Den kostnadsökning i förhållande till år 1952, som förevarande reform
föranleder, kan uppskattas till ca 9 milj. kronor. Av denna ökning torde
under nästa budgetår ca 6 milj. kronor falla på staten.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med
det anförda inom socialdepartementet upprättat förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders in. fl. barn.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.