Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

1

Kr 23.

Kungl. Maj:is proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 20 december
1946 (nr 781) om kontroll å överlåtelse av vattenkraft;
given Stockholms slott den 9 januari 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
20 december 1946 (nr 781) om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att giltighetstiden för 1946 års lag om kontroll
å överlåtelse av vattenkraft skall förlängas till och med den 30 juni 1958
eller den tidigare dag Konungen bestämmer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 23.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Förslå g
till

Lag

angående fortsatt ailtigliet av lagen den 20 december 1040 (nr 781)
om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 december 1946 om kontroll å överlåtelse
av vattenkraft, vilken enligt lag den 30 juni 1948 (nr 480) gäller till
och med den 30 juni 1953 eller den tidigare dag Konungen bestämmer, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958 eller den tidigare dag
Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 december 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, fråga om fortsatt giltighet av lagen den 20 december 1946 om
kontroll å överlåtelse av vattenkraft samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser m. m. I syfte att förebygga spekulation i vattenkraft
infördes år 1945 i 1 kap. vattenlagen bestämmelser om skyldighet att
under vissa omständigheter låta strömfall tagas i anspråk av annan. Följande
år vidtogs ytterligare lagstiftningsåtgärder i samma syfte. Till 1946
års riksdag framlades sålunda proposition (nr 380) med förslag till lag
om kontroll å överlåtelse av vattenkraft. Denna proposition blev på hemställan
av andra lagutskottet (utlåtande nr 44) bifallen av riksdagen, och
den nya lagen utfärdades den 20 december 1946. Lagen trädde i kraft den
24 december 1946 och erhöll tillämpning jämväl å förvärv, som skett före
lagens ikraftträdande men efter den 15 november 1946. Lagen gällde förvärv
till och med den 30 juni 1948 eller den tidigare dag Kungl. Maj :t bestämde.

Efter närmare utredning (SOU 1947: 81) framlades för 1948 års riksdag
i proposition nr 245 förslag till ändringar i vattenlagen, innebärande mera
vittgående möjligheter att genom expropriation av strömfall förhindra spekulation
i vattenkraft. Samtidigt föreslogs i propositionen förlängning av
1946 års kontrollag till och med den 30 juni 1953 eller den tidigare dag
Kungl. Maj :t bestämde. Propositionen bifölls av riksdagen efter tillstyrkande
av andra lagutskottet (utlåtande nr 48). De beslutade ändringarna
i vattenlagen jämte lag angående fortsatt giltighet av kontrollagen utfärdades
den 30 juni 1948. En den 20 december 1946 utfärdad kungörelse rörande
tillämpningen av kontrollagen fick även sin giltighetstid förlängd till
och med den 30 juni 1953.

1946 års kontrollag innebär, att den som mot vederlag förvärvar rätt
till vattenkraft i strömfall, varur i dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad
kan uttagas mer än 100 turbinhästkrafter vid normalt oreglerat lågvatten,
skall — i den mån Kungl. Maj :t därom förordnar — för kontroll av vederlagets
skälighet ofördröj ligen göra anmälan om förvärvet hos Kungl.

4

Knngl. Maj:ts proposition nr 23.

Maj :t. I denna anmälan skall lämnas upplysning om vederlaget för vattenkraften
eller — där vid förvärv av fastighet med tillhörande vattenkraft
särskilt vederlag för vattenkraften ej bestämts — om hur stor del av vederlaget
i dess helhet som anses belöpa på vattenkraften. Vidare skall tillhandahållas
de handlingar och uppgifter, som erfordras för prövning avvederlagets
skälighet. Om anmälan icke inkommer, äger Kungl. Maj :t eller
myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, införskaffa erforderliga uppgifter.
Finnes vederlaget för vattenkraften ej vara skäligt, äger Kungl.
Maj :t eller myndighet, som nyss sagts, föreskriva den nedsättning som därav
påkallas. Utfäst vederlag får ej givas eller mottagas innan skäligheten
av vederlaget blivit prövad. Vid nedsättning av vederlaget äger överlåtaren
frånträda överlåtelseavtalet, därest han underrättar förvärvaren därom senast
två månader efter erhållen del av nedsättningsbeslutet. De nu angivna
bestämmelserna rörande rätt till vattenkraft skall äga motsvarande tilllämpning
å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars huvudsakliga
tillgång utgöres av rätt till vattenkraft. Underlåtenhet att göra
föreskriven anmälan, avgivande av medvetet oriktig uppgift vid anmälningsskyldighetens
fullgörande samt erläggande eller mottagande av vederlag,
innan skäligheten därav prövats, eller av högre vederlag än som funnits
skäligt straffas med dagsböter eller fängelse. Lagen äger icke tillämpning
å förvärv från eller för kronan eller från konkursbo eller å exekutiv auktion.

Genom den förut omnämnda kungörelsen har Kungl. Maj :t förordnat,
att lagen skall äga tillämpning å förvärv efter den 15 november 1946 i Norrland
eller Kopparbergs län, att anmälan skall ingivas eller insändas till
kommunikationsdepartementet samt att vederbörande inskrivningsdomare
ofördröj ligen skall underrätta sagda departement om ansökningar om lagfart
å fastighet, vartill hör rätt till vattenkraft, som avses i kungörelsen,
samt om ansökningar om inteckning till säkerhet för dylik rätt.

Beträffande de närmare motiven för 1946 års kontrollag må hänvisas
till propositionen 1946: 380 och andra lagutskottets utlåtande 1946: 44.

I det förut berörda kommittéförslag, som låg till grund för 1948 års
proposition (SOU 1947: 81), uttalades, att kontrollagen under den tid den varit
i kraft haft en god verkan och att några mera betydande svårigheter vid
dess tillämpning ej syntes ha yppat sig. Någon anledning till erinran mot
lagens lydelse förelåge enligt kommitténs mening icke. Vidkommande förlängningen
av lagen ställde kommittén frågan, huruvida lagen borde göras
permanent eller om förlängningen borde ske på begränsad tid. Rörande detta
spörsmål anförde kommittén:

Det förefaller icke osannolikt, att spekulationen i vattenkraft kommer att
fortfara under ej obetydlig tid framåt, därest icke nödiga åtgärder vidtagas.
Detta skulle i och för sig tala för lämpligheten av det förra alternativet.
Dessutom kan det måhända sägas att en permanent lag har större
psykologisk verkan än en lag som för sitt fortbestånd kräver särskilt förlängningsbeslut.

Å andra sidan bör beaktas, att kontrollagen har karaktären av en full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

5

maktslag. Sådana lagar, vilka i regel tillkomma i tider, då krisförhållanden
råda, bruka ej erhålla giltighet för längre tid än de omständigheter, vilka påkallat
lagstadgandena, prövas fortfarande vara för handen. Det är tänkbart,
att —• i likhet med vad redan synes ha varit fallet i Svealand och Götaland —
även i Norrland möjligheterna till spekulation i vattenkraft komma att inom
icke alltför lång tid avsevärt reduceras. Därmed skulle också behovet av
kontrollagen minskas i motsvarande män.

Vid övervägande av skälen för det ena eller andra alternativet har kommittén
funnit det lämpligast att välja en medelväg, nämligen förlängning på
begränsad tid, dock längre än som är brukligt för fullmaktslagar. Kommittén
föreslår sålunda, att kontrollagen förlänges i första hand till den 1 juli 1953
och därefter på fem år i sänder, så länge risk för spekulation i mera betydande
omfattning finnes föreligga.

Kommittén framhöll även, att den blivande utformningen av bestämmelserna
om realisationsvinstbeskattning kunde komma att inverka på bedömandet
av spörsmålet om kontrollagens fortsatta behövlighet.

I anslutning till kommitténs sistnämnda uttalande må anmärkas, att nya
bestämmelser om beskattning av realisationsvinst antagits vid 1951 års riksdags
höstsession (propositionen nr 170 och bevillningsutskottets betänkande
nr 62). Dessa bestämmelser (se 35 § kommunalskattelagen i lydelse enligt
lag den 30 november 1951) innebära i fråga om realisationsvinster i allmänhet
ingen förändring av den förut gällande tidsgränsen för skatteplikt. Denna
gräns är liksom förut tio år för fast egendom och tomträtt samt fem år
för lös egendom. Beskattningen skall dock ske efter en fallande skala på det
sätt, att vinsten beskattas i sin helhet, om viss kortare tid förflutit mellan
förvärv och föryttring, och därefter till allt mindre del ju närmare periodens
slut avyttringen sker. Särskilda regler gäller emellertid beträffande realisationsvinst
vid avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft. Tidsgränsen
för skatteplikt har här utsträckts så att skatteplikt för realisationsvinst
skall föreligga, därest avyttring sker inom femton år efter förvärvet. Även
beträffande dylika vinster skall dock beskattning ske efter en fallande skala.

Rörande tillämpningen av 1946 års kontrollag kan nämnas att anmälan
om förvärv enligt lagen hittills skett i genomsnitt i ett tjugutal fall om året.
Nedsättning av avtalat vederlag har ägt rum endast i tre fall under lagens
hittillsvarande giltighetstid.

Promemoria med förslag om fortsatt giltighet av 1946 års lag. Inom justitiedepartementet
har upprättats en den 10 oktober 1952 dagtecknad promemoria
angående fortsatt giltighet av 1946 års lag. I promemorian framhålles,
att lagen inginge såsom ett led i ett flertal olika åtgärder med syfte att effektivt
förhindra spekulation i vattenkraft. Dylika åtgärder vore alltjämt
behövliga, även om största delen av den utbyggnadsvärda vattenkraften numera
befunne sig i statens hand eller på andra fasta händer. De skärpta
bestämmelserna rörande beskattningen av realisationsvinst vid försäljning
av strömfall eller rättighet till vattenkraft, vilka genomförts vid 1951 års
riksdag, gjorde icke lagen överflödig. Lagen syntes därför från och med den

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

1 juli 1953 höra förlängas under ytterligare en femårsperiod eller alltså till
och med den 30 juni 1958.

Vid promemorian har fogats förslag till lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 20 december 1946 (nr 781) om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Yttranden över promemorian. Över promemorian med därvid fogat lagförslag
har efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,
riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, svenska vattenkraftföreningen och Sveriges lantbruksförbund.

Det i promemorian framlagda förslaget om förlängning av giltighetstiden
för 1946 års lag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga de hörda
remissinstanserna med undantag av riksförbundet landsbygdens folk.

Vattenfallsstyrelsen, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges
lantbruksförbund ansluter sig till förslaget utan närmare kommentarer.

Kammarkollegiet ger uttryck för en viss tvekan rörande behovet av fortsatt
giltighet av lagen. Någon praxis, som kunde tjäna till ledning för prisbildningen
förefölle knappast ha utbildats, då nedsättning av avtalat vederlag
ägt rum endast i en ringa bråkdel av förekommande fall. Lagens betydelse
behövde dock icke vara uttömd därmed, utan den kunde ha en allmän
preventiv verkan, som icke komme till synes på annat sätt än att endast skäliga
priser avtalades. Vid bedömande av lagens nytta syntes å andra sidan
böra beaktas att värderingen av vattenkraft kunde ske och i praktiken också
merendels skedde efter objektiva grunder, nämligen kostnaderna för fallets
utbyggnad, den sannolika tidpunkten för utbyggnaden och priset på elektrisk
kraft, allt faktorer, som medgåve en beräkning av råkraftens värde med
en relativt tillfredsställande grad av säkerhet. Möjligheten att förvärva vattenkraft
i spekulativt syfte vore numera väsentligt mindre än vid den tidpunkt,
då lagen kommit till, sedan en allt större andel av strömfallen kommit
på fasta händer och beträffande återstoden tidpunkten för utbyggnaden
någorlunda kunde förutses. Vid bedömande av lagens värde finge icke heller
förbises att förvärv av vattenkraft kunde i avbidan på vattendomstolens
byggnadstillstånd ske i sådan form att varken lagfart eller servitutsinteckning
komme i fråga, varför tillämpningskungörelsens kontrollföreskrifter i
dylika fall icke fungerade. Effekten av kontrollagen kunde med beaktande
av de anförda omständigheterna antagas bli skäligen ringa. En viss konkurrens
syntes emellertid föreligga om återstoden av den högvärdiga vattenkraft,
som icke placerats på fasta händer. Lagen kunde i någon mån verka återhållande
på denna och ha en viss prisdämpande effekt. Några skadliga verkningar
av dess bibehållande syntes å andra sidan ej kunna befaras, bortsett
från det besvär och den omgång en kontrollagstiftning av förevarande art
alltid orsakade. Med hänsyn därtill hade kollegiet icke någon erinran mot
att lagens giltighetstid förlängdes med ytterligare fem år.

Svenska vattenkraftföreningen vidhåller sin tidigare deklarerade uppfattning,
att lagen vore onödig, men uttalar å andra sidan, att tillämpningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

7

lagen under de senaste åren icke givit föreningen anledning att nu anföra
erinran mot dess bibehållande under ytterligare en femårsperiod.

Det enda avstyrkande yttrandet har som nämnts avgivits av riksförbundet
landsbygdens folk. Förbundet framhåller att den direkta anledningen till
1946 års lag varit ett mycket flagrant exempel på spekulation. Enligt förbundets
kännedom hade motsvarande fall därefter icke förekommit och
skulle knappast ha kunnat förekomma, även om lagen ej varit gällande. Den
praktiska betydelsen av lagstiftningen vore därför mycket begränsad. De
höga priser, som eventuellt kunde erhållas vid överlåtelse av vattenkraft,
måste också i ytterst ringa utsträckning kunna inverka på kostnaderna för
kraftproduktionen. Därtill komme även det förhållandet, att den på fria
händer befintliga vattenkraften med största säkerhet ej uppginge till ens
fem procent. Den under år 1951 införda skärpningen av realisationsvinstbeskattningen
bidroge i icke ringa mån till att motverka spekulation i vattenkraft.

Departementschefen. Efter tillkomsten av 1946 års lag om kontroll å överlåtelse
av vattenkraft har möjligheterna till spekulation i strömfall och
kraft blivit minskade även genom andra statliga åtgärder. Handeln med
dessa utomordentligt viktiga naturtillgångar bör dock fortfarande hållas under
uppsikt. Jag vill därför i överensstämmelse med det i promemorian
framlagda förlaget, vilket vunnit anslutning i nästan alla remissyttrandena,
förorda att lagens giltighetstid förlänges ytterligare fem år eller till och
med den JO juni 1958. Liksom hittills bör dock Kungl. Maj:t ha befogenhet
att förordna om upphävande av lagen vid en tidigare tidpunkt.

Erfarenheterna av lagens tillämpning synes ej ha givit anledning att föreslå
några ändringar i dess utformning.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 20 december 1946 (nr
781) om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga till detta protookll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.

1 Bilagan, vilken är av samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 januari
1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 5 januari 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 19 december 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtahde
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 20
december 19t6 (nr 781) om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
e. o. hovrättsassessorn Per Bergsten.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Olle Lundberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, lagrådets den 9 januari 1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet
den 19 december 1952 remitterade förslaget till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 20 december 19^6 (nr 781) om kontroll å överlåtelse
av vattenkraft.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Olle Lundberg.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 23.