Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

1

Nr 223.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av mellan Sverige och Finland undertecknad överenskommelse
rörande tillägg till konventionen den 29
januari 1926 angående fredligt avgörande av tvister;
given Stockholms slott den 10 april 1953.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
den 10 april 1953 samt med överlämnande av texten till
den överenskommelse rörande tillägg till konventionen den 29 januari 1926
angående fredligt avgörande av tvister, vilken under förbehåll om riksdagens
godkännande undertecknats den 9 april 1953 i Helsingfors med Finland,
vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av nämnda överenskommelse.

GUSTAF ADOLF.

Östen Undén.

1 liihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 223.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 april 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Departementschefen.

Konventionen den 29 januari 1926 mellan Sverige och Finland angående
fredligt avgörande av tvister utgjorde ett led i ett system av traktater, som
avsåg att möjliggöra lösning på fredlig väg av alla tvister, som kunde uppstå
mellan de nordiska länderna. Konventionen anvisar sålunda metoder för
lösning såväl av rättstvister som av intressetvister. Rättstvister, hänförliga
till någon av de i artikel 36 mom. 2 av stadgan för den Fasta mellanfolkliga
domstolen angivna kategorier, skulle enligt artikel 1 av konventionen, eventuellt
efter föregående förlikningsförfarande, hänskjutas till avgörande inför
nämnda domstol i enlighet med bestämmelserna i dess stadga, andra
tvister skall enligt artikel 2 och följande artiklar efter föregående förlikningsförfarande
hänskjutas till skiljedomsförfarande.

Den Fssta mellanfolkliga domstolen har emellertid numera upphört och
ersatts av den till Förenta Nationerna anslutna Internationella domstolen.
Artikel 37 av den nya internationella domstolens stadga innehåller visserligen
bestämmelsen, att då en gällande traktat eller konvention föreskriver en
frågas hänskjutande till den Fasta mellanfolkliga domstolen, frågan skall
hänskjutas till Internationella domstolen, men detta gäller endast under
förutsättning att parterna är anslutna till denna domstols stadga. Anslutna
till domstolsstadgan är enligt artikel 93 av Förenta Nationernas stadga Förenta
Nationernas medlemmar, varjämte stat, som ej är medlem av Förenta
Nationerna, må ansluta sig till domstolsstadgan på villkor, som i varje särskilt
fall fastställes av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet.
Finland är emellertid icke medlem av Förenta Nationerna och har ej
heller begagnat sig av sistnämnda möjlighet att bliva anslutet till domstolsstadgan.

I artikel 35 av domstolsstadgan förutsättes visserligen, att domstolen, på
villkor som fastställes av säkerhetsrådet, skall kunna anlitas även av stater,
S(.m ej är anslutna till domstolsstadgan. Bestämmelser i äldre traktater om
obligatorisk domsrätt för Fasta mellanfolkliga domstolen i rättstvist medför
emellertid icke, att den nya internationella domstolen inträder automatiskt

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

3

som behörig domstol i stället för den gamla domstolen annat än under betingelsen,
att bägge parterna är anslutna till stadgan. Härav följer, att artikel
1 av konventionen mellan Sverige och Finland angående fredligt avgörande
av tvister för närvarande icke medför den verkan, som varit avsedd
vid konventionens ingående.

En lucka har därigenom uppstått i det traktatsystem, som avsåg att möjliggöra
lösning med anlitande av en internationell instans av alla tvister,
som kunde uppkomma mellan de nordiska länderna.

För att åter förverkliga syftet med den svensk-finska konventionen angående
fredligt avgörande av tvister upptogs 1952 förhandlingar mellan svenska
och finska regeringarna, vilka resulterat i att enighet uppnåtts att avsluta
en överenskommelse i enlighet med den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar. I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 april 1953
har överenskommelsen undertecknats den 9 april i Helsingfors. Den är avslutad
under förbehåll om ratifikation, från svensk sida med angivande av
att därvid förutsättes riksdagens samtycke.

Syftet med överenskommelsen är att insätta den nuvarande Internationella
domstolen i den gamla Fasta mellanfolkliga domstolens ställe såsom
kompetent domstol enligt artikel 1 i 1926 års konvention. Detta har uppnåtts
därigenom, att man i tilläggsöverenskommelsen, artikel 1, föreskriver att vad
i artikel 1 i konventionen av 1926 sägs angående den Fasta mellanfolkliga
domstolen skall i stället gälla den Internationella domstolen, varvid hänvisningen
till artikel 36 mom. 2 i stadgan för den Fasta mellanfolkliga domstolen
skall anses avse samma artikel och moment i stadgan för den Internationella
domstolen. Internationella domstolen är enligt domstolsstadgan, artikel
36 mom. 1, behörig i alla mål, som underställes densamma av parterna
ävensom i alla fall, som särskilt angives i gällande traktater och konventioner.
Den nya överenskommelsen blir att betrakta som en konvention, vilken
tillerkänner Internationella domstolen behörighet i enlighet med vad i överenskommelsen
utsäges.

För att överenskommelsen skall bli verkande erfordras därjämte enligt
artikel 35 mom. 2 i stadgan för den Internationella domstolen jämfört med
Förenta Nationernas säkerhetsråds resolution av den 5 oktober 1946 att Finland
avger en förklaring till Internationella domstolens sekretariat om att
Finland underkastar sig domstolens jurisdiktion beträffande de tvister, som
avses i överenskommelsen.

Till artikel 1 har i enlighet härmed fogats ett nytt stycke, vari parterna
ömsesidigt förpliktar sig att godtaga domstolens jurisdiktion såsom den anges
i artikel 36 mom. 2 i domstolens stadga. Det förutsättes där, att Finland,
samtidigt med avgivande till domstolens sekretariat av en deklaration om
accepterande av domstolens jurisdiktion, tillika avger en förklaring om sitt
accepterande av fakultativa klausulen på sätt som sägs i andra stycket av
mom. 2 i Förenta Nationernas säkerhetsråds resolution den 15 oktober 1946.
Sedan dylik förklaring avgivits av Finland erhåller Internationella domstolen
samma behörighet all döma i tvister mellan Sverige och Finland, som

4

Iiungl. Maj:ts proposition nr 223.

enligt artikel 1 av 1926 års konvention angående fredligt avgörande av tvister
tillkom Fasta mellanfolkliga domstolen.

För den händelse Finland skulle ansluta sig till den Internationella domstolens
stadga upphör enligt tilläggskonventionens artikel 4 mom. 2 överenskommelsen
att gälla å dagen för anslutningen. Därmed blir Internationella
domstolen på grund av artikel 37 i domstolsstadgan behörig att döma i rättstvister
mellan Sverige och Finland i enlighet med artikel 1 i 1926 års svenskfinska
konvention.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna överenskommelse mellan Sverige och Finland
rörande tillägg till konventionen den 29 januari 1926 angående
fredligt avgörande av tvister dagtecknad i Helsingfors
den 9 april 1953.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Ljungdahl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

5

Överenskommelse mellan
Sverige och Finland
rörande tillägg till konventionen
den 29 januari
1926 angående fredligt
avgörande av
tvister.

Kungl. Svenska Regeringen,
och Republiken
Finlands Regering vilka
konstaterat, att art. 1 i
den mellan Sverige och
Finland den 29 januari
1926 avslutade konventionen
angående fredligt
avgörande av tvister ej
kan tillämpas, enär den i
sagda artikel omnämnda
fasta mellanfolkliga domstolen
upphört och Finland
ej är anslutet till den
nuvarande internationella
domstolens stadga, hava
överenskommit om följande: -

Art. 1.

Vad i art. 1 i konventionen
angående fredligt
avgörande av tvister säges
angående den fasta
mellanfolkliga domstolen
skall i stället gälla den
internationella domstolen,
varvid hänvisningen till
artikel 36 mom. 2 i stadgan
för den fasta mellanfolkliga
domstolen skall
anses avse samma artikel
och moment i stadgan för
den internationella domstolen.

Så snart Finland i den
internationella domstolens
sekretariat deponerat
en förklaring jämlikt

Bilaga.

Suomen ja Ruotsin välinen
sopimus lisäyksestä
29 päivänä tammikuuta
1926 tohtyyn
sopimukseen riitaisuuk sien

sovinnollisesta
ratkaisemisesta.

Suomen Tasavallan
Hallitus ja Ruotsin Kuninkaallinen
Hallitus, jotka
ovat todenneet, että
Suomen ja Ruotsin välillä
riitaisuuksion sovinnollisesta
ratkaisemisesta
29 päivänä tammikuuta
1926 tehdyn sopimuksen
1 artiklaa ei voida soveltaa,
koska sanotussa artiklassa
mainittu pysyväinen
kansainvälinen
tuomioistuin on lakannut
olemasta eikä Suomi ole
liittynyt nykyisen kansainvälisen
tuomioistuimen
perussääntöön, ovat
sopineet seuraavasta:

1 ARTIKLA.

Mitä riitojen sovinnollisesta
ratkaisemisesta
tehdyn sopimukson 1 artiklassa
sanotaan pysyväisestä
kansainvälisestä
tuomioistuimesta, on vastaavasti
oleva voimassa
kansainvälisestä tuomioistuimesta,
jolloin
viittauksen pysyväisen
kansainvälisen tuomioistuimen
peruskirjan 36 artiklan
2 momenttiin on
katsottava tarkoittavan
kansainvälisen tuomioistuimen
perussäännön samaa
artiklaa ja momenttia.

Heti kun Suomi kan -

Aecord entre la Suéde
et la Finlande relatif ä
un supplément å la Convention
du 29 j an vier
1926 pour le réglement
pacifique des
différends.

Le Gouvernement Royal
de Suéde et le Gouvernement
de la République
de Finlande, ayant
constaté que 1’article ler
de la Convention entre
la Suéde et la Finlande
pour le réglement pacifique
des différends, conclue
le 29 janvier 1926,
n’est plus applicable du
fait que la Cour permanente
de Justice internationale,
mentionnée au
dit artide, a cessé d’exister
et que la Finlande
n’a pas adhéré au Statut
de la Cour internationale
de Justice actuelle, sont
convenus de ce qui suit:

Article premier.

Les stipulations de l’article
ler de la Convention
pour le réglement
pacifique des différends
relatives å la Cour permanente
de Justice internationale,
s’appliqueront
par substitution å la
Cour internationale de
Justice; la référence au
paragraphe 2 de 1''article
36 du Statut de la Cour
permanente de Justice internationale
sera considérée
comme visan t le
méme paragraphe et le
méme article du Statut
de la Cour internationale
de Justice.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Förenta Nationernas säkerhetsråds
resolution
den 15 oktober 1946 mom.
2, andra stycket, äro de
fördragsslutande parterna
ömsesidigt förpliktade
att godtaga domstolens
jurisdiktion sådan den angives
i artikel 36 mom. 2
i domstolens stadga.

Art. 2.

Denna överenskommelse
är avfattad på finska,
svenska och franska språken,
och skall, ifråga om
tolkningen av överenskommelsen,
den franska
texten äga vitsord.

Art. 3.

Denna överenskommelse
skall ratificeras, för
Finlands del med riksdagens
samtycke av Republikens
President och
för Sveriges del med riksdagens
samtycke av Hans
Majestät Konungen av
Sverige. Ratifikationshandlingarna
skola snarast
möjligt utväxlas i
Stockholm.

Art. 4.

Denna överenskommelse
träder i kraft å dagen
för ratifikationshandlingarnas
utväxlande. Den
utgör en integrerande del
av konventionen den 29
januari 1926 angående
fredligt avgörande av

sainvälisen tuomioistuimen
sihteeristöön on tallettanut
Yhdistyneiden
Kansakuntien turvallisuusneuvosten
15 päivänä
lokakuuta 19.46 tekemän
päätöslauselman 2 momentin
toisen kappaleen
mukaisen selityksen, ovat
sopimuspuolet molemminpuolisesti
velvoitetut
hyväksymään, tuomioistuimen
tuomievallan tuomioistumien
perussäännön
36 artiklan 2 momentin
mukaisena.

2 ARTIKLA.

Tämä sopimus on laadittu
suomen-, ruotsin ja
ranskankielellä, niistä on
ranskankielinen teksti sopimusta
tulkittaessa
oleva todistusvoimainen.

3 ARTIKLA.

Tämä sopimus on ratifioitava.
Suomen osalta
sen ratifioi Tasavallan
Presidentti eduskunnan
suostumuksella. Ruotsin
osalta Hänen Majesteettinsa
Ruotsin kuningas
Ruotsin valtiopäivien
suostumuksella. Ratifioimiskirjat
on vaihdettava
mahdollisimman
pian Tukholmassa.

4 ARTIKLA.

Tämä sopimus tulee
voimaan ratifioimisasiakirjain
vaihtopäivänä. Se
muodostaa orottamattoman
osan 29 päivänä tammikuuta
1926 tehdystä
riitaisuuksien sovinnollista
ratkaisemista kos -

Dés que la Finlande
aura déposé au Greffe de
la Cour internationale de
Justice une déclaration
conformément au deuxiéme
alinéa du paragraphe
2 de la Résolution du
Conseil de Sécurité des
Nations Unies, adoptée le
15 octobre 1946, les Parties
Contractantes seront
liées par 1’obligation mutuelle
d’accepter la juridiction
de la Cour visée
au paragraphe 2 de l’article
36 du Statut de la
Cour.

Article 2.

Le présent Accord est
rédigé en langues finnoise,
suédoise et franQaise.
Dans toutes les
questions relatives å son
interprétation, le texte
frangais fera foi.

Article 3.

Le présent Accord sera
ratifié, en ce qui concerne
la Finlande, par le
Président de la République
de Finlande avec
1’approbation du Parlement
finlandais et, en ce
qui concerne la Suéde, par
Sa Majesté le Roi de
Suéde avec 1’approbation
du Riksdag suédois.
Les ratifications seront
échangées aussitöt que
possible å Stockholm.

Article 4.

Le présent Accord entrera
en vigueur le jour
de 1’échange des ratifications.
Il constitue une
partie intégrante de la
Convention du 29 janvier
1926 pour le réglement
pacifique des différends

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

7

tvister och kan därför ej
uppsägas särskilt.

I fall Finland ansluter
sig till den internationella
domstolens stadga upphör
denna överenskommelse
att gälla å dagen
för anslutningen.

Till bekräftelse härav
hava undertecknade, därtill
vederbörligen bemyndigade,
underskrivit denna
överenskommelse och
försett den med sina sigill.

Uppgjord i Helsingfors
i tvenne exemplar
den 9 april 1953.

kevasta sopimuksesta,
oikä sitä sentähden voida
erikseen irtisanon.

Jos Suomi liittyy kansainvälisen
tuomioistuimen
perussääntöön, lakkaa
tämä sopimus olemasta
voimassa liittymispäivänä.

Tämän vakuudeksi
ovat allekirjoittaneet, asianmukaisesti
siihen valtuutettuina,
tämän sopimuksen
allekirjoittaneet
ja vahvistaneet sen sineteillään.

Laadittu Helsingissä
kahtena kappaleena 9
päivänä huhtikuuta 1953.

et ne peut pas étre dénoncé
séparément.

Au cas ou la Finlande
adhérerait au Statut de
la Cour internationale de
Justice, le présent Accord
cessera d’étre en vigueur
des le jour de l’adhésion.

En foi de quoi les soussignés,
dument autorisés å
cet effet, ont signé le
présent Accord et l’ont
muni de leurs cachets.

Fait en double exemplaire
å Helsinki, le 9 avril
1953.