Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

1

Nr 214.

Kungl. Majtts proposition till riksdagen angående den framtida
verksamheten vid Solhems sjukhus; given Stockholms
slott den 27 mars 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Allan Nordenstam.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas frågan om den framtida verksamheten vidvSolhems
sjukhus i Borås samt föreslås, dels att Älvsborgs läns landsting i
samband med förvärv av sjukhuset må övertaga betalningsansvaret för ett
sjukhusets nuvarande huvudman beviljat statslån å 285 000 kronor samt
medgivas ränte- och amorteringsfrihet för lånet under tio år från tidpunkten
för sjukhusets övertagande, dels ock att med återbetalning av tidigare
av statsmedel beviljade bidrag för uppförande och utrustning av sjukhuset
må anstå, så länge sjukhuset av landstinget användes för sjukvårdsändamål
eller annat ändamål, som kan av Kungl. Maj:t godkännas.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 214.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars
1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Nordenstam, fråga om den
framtida verksamheten vid Solhems sjukhus samt anför därvid följande.

Inledning.

I skrivelse den 26 juli 1951 framlade direktionen för Solhems sjukhus i
Borås förslag till om- och tillbyggnad av sjukhuset samt hemställde om
statsbidrag med 445 200 kronor för genomförande av en första byggnadsetapp.
Direktionen erinrade, att sjukhuset, som började sin verksamhet år
1931, avsetts att vara en anstalt för kirurgisk tuberkulos hos barn. Sjukhuset
skulle ha skyldighet att mottaga patienter från hela landet, dock att
företräde skulle lämnas sådana från Älvsborgs län. Under årens lopp hade
emellertid verksamheten radikalt ändrats, vartill bidragit såväl den sjunkande
tuberkulosfrekvensen som sjukhusets belägenhet i en betydande
industribygd med hastigt stigande befolkningstal. Sjukhuset tjänstgjorde
numera som ett specialsjukhus för ortopedi både för barn och vuxna samt
tillgodosåge behovet av ortopedisk vård inom såväl Älvsborgs län som angränsande
områden. En god ortopedisk-kirurgisk sjukvård liksom den
starkt ökade polikliniska verksamheten ställde emellertid helt andra krav
på sjukhusets utrustning och standard än tidigare. För sjukvårdens ändamålsenliga
bedrivande erfordrades därför en betydande om- och tillbyggnad
av sjukhuset. Kostnaden härför uppskattades till 1 211 900 kronor
varav för genomförande av en första byggnadsetapp 445 200 kronor.

I yttrande den 5 november 1951 över direktionens framställning framhöll
centrala sjukvårdsberedningen bl. a., att Solhems sjukhus sedan år 1945
med medicinalstyrelsens medgivande med ortopediska fall belagt de vårdplatser,
vilka icke utnyttjats för kirurgiska tuberkulosfall. Då statsbidrag
nu begärdes till betydande ny- och tillbyggnader, vore det emellertid nödvändigt,
att man toge definitiv ställning till frågan om sjukhusets uppgift
inom sjukvårdsorganisationen jämte huvudmannaskapet för den avsedda

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

3

verksamheten. Såvitt beredningen hade sig bekant, hade ortopediska kliniker
eller sjukhus dittills icke hänförts till sådan speciell verksamhet, som
det i princip ankonnne på staten att bedriva eller understödja. Ansvaret
för ortopedvården syntes i första hand åvila landsting och landstingsfria
städer såsom huvudmän för den slutna kroppssjukvården. Inom ett stort
antal sjukvårdsområden övervägdes också inrättandet av ortopediska kliniker.
Så vore även fallet inom Älvsborgs läns landsting, och enligt vad
beredningen erfarit syntes intresse förefinnas för att anknyta Solhems sjukhus
som en ortopedisk klinik till det närbelägna centrallasarettet. Beredningen
funne för sin del, att en sådan lösning skulle vara naturlig och till
båtnad för sjukvården. Beredningen ansåge därför, att ett ställningstagande
till utbyggnadsförslaget borde föregås av överläggningar med Älvsborgs
läns landsting rörande sjukhusets framtida plats i sjukvårdsorganisationen
och angående huvudmannaskapet för en fortsatt ortopedisk verksamhet
vid sjukhuset.

Sedan medicinalstyrelsen med anledning av vad centrala sjukvårdsberedningen
anfört remitterat ärendet till Älvsborgs läns landstings sjukvårdsberedning,
uttalade beredningen i skrivelse den 16 februari 1952, att ett
stort intresse förefunnes att få ortoped- och vanförevården för länet ordnad,
när åtgärder härför kunde inpassas i det vidlyftiga program för
kroppssjukvårdens utbyggande i länet, varom landstinget fattat principbeslut.
Förslaget om förvärv av Solhems sjukhus borde därvid upptagas till
prövning under förutsättning att för landstinget godtagbara villkor härför
kunde erhållas. Enligt vad beredningen inhämtat vore förvaltningsutskottet
berett att upptaga förhandlingar i frågan. Med hänsyn till den tid, som
erfordrades för dylika förhandlingar, kunde man dock icke uppskjuta
prövningen av direktionens framställning. Vid bedömande av frågan om
landstingets eventuella övertagande av sjukhuset komme givetvis sjukhusets
utrustning och möjligheterna att därstädes lämna en allsidig vård
att bliva av mycket stor betydelse. För att fördelen av en förläggning i
omedelbar anslutning till ett centrallasarett i någon mån skulle kunna uppvägas,
måste nämligen ett fristående vanföre- och ortopedsjukhus vara försett
med åtminstone de egna vårdmöjligheter, som i annat fall kunde
erhållas genom samdrift med lasarett. Genom den av direktionen föreslagna
om- och tillbyggnaden avsåge man att erhålla just sådana vårdmöjligheter.
Ett genomförande av den första byggnadsetappen komme att
i hög grad öka utsikterna att uppnå en överenskommelse med landstinget.

I skrivelse den 6 mars 1952 uttalade medicinalstyrelsen, att styrelsen
med hänsyn till rådande brist på vårdmöjligheter för ortopediska fall
funne det angeläget, att Solhems sjukhus bereddes möjlighet att fortsätta
sin ortopediska verksamhet i nuvarande omfattning. Enligt styrelsens mening
borde emellertid en ombildning av sjukhuset nu komma till stånd.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

Då det vore angeläget, att spörsmålet om landstingets övertagande av sjukhuset
upptoges till prövning snarast möjligt, borde styrelsen bemyndigas
att upptaga förhandlingar härom med Älvsborgs läns landsting. En förutsättning
för att förhandlingarna skulle kunna föras till ett gynnsamt resultat
syntes emellertid vara, att sjukhuset försåges med tillräckliga vårdmöjligheter.
Styrelsen tillstyrkte därför, att erforderliga medel —- enligt
ny kostnadsuppskattning 525 000 kronor -— anvisades för den första etappen
av byggnadsprogrammet.

Frågan om landstingets eventuella övertagande av Solhems sjukhus har
härefter varit föremål för beredning inom inrikesdepartementet. Sedan
det vid överläggningar med representanter för landstinget, Borås stad och
stiftelsen Solhem konstaterats, att förutsättningar syntes föreligga för uppnående
av en för samtliga berörda parter acceptabel lösning av spörsmålet
om sjukhusets framtida ställning, uppdrog Kungl. Maj:t den 17 oktober
1952 åt statskommissarien B. Kull att inom departementet biträda vid
handläggningen av ärendet.

Utredningsmannen har den 26 februari 1953 inkommit med utredning
och förslag i ämnet.

Utredningsmannens förslag.

Solhems sjukhus togs i bruk år 1909. Den 25 april 1916 bildades stiftelsen
Solhem u. p. a. med ändamål att övertaga och fortsätta den vid sjukhuset
bedrivna verksamheten. Stiftelsen har från enskilda personer genom
köp och gåva förvärvat vissa markområden, vilka områden med därå uppförda
byggnader f. n. äro upplåtna till Älvsborgs läns landsting som barnhem.
Borås stad har till stiftelsen överlåtit eller med nyttjanderätt upplåtit
vissa markområden. Å från staden med äganderätt överlåten mark
är den nuvarande, år 1931 uppförda sjukhusbyggnaden belägen. Personalbostäder,
kapell och läkarbostad äro däremot uppförda på den till stiftelsen
med nyttjanderätt upplåtna marken.

Stiftelsen Solhem har enligt sina stadgar till ändamål att upprätthålla
och utvidga verksamheten vid tuberkulossjukvårdsanstalten Solhem i
Borås, särskilt med avseende på vården av hen-, led- och körteltuberkulos
(s. k. kirurgisk tuberkulos). Stiftelsens tillgångar må endast användas till
främjande av stiftelsens ändamål. Om stiftelsen upplöses, skola tillgångarna
användas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer, sedan stiftelsen avgivit förslag
och stadsfullmäktiges i Borås yttrande inhämtats.

Stiftelsen har av statsmedel erhållit dels bidrag till driftkostnaderna
m. m. enligt gällande författning, dels i enlighet med riksdagens medgivande
fyllnadsbidrag till täckande av uppkomna driftunderskott, dels ock

Kungi. Maj.ts proposition nr 214.

5

särskilda bidrag för byggnadsändamål in. m. å tillhopa 427 100 kronor, varav
426 914 kronor 14 öre tagits i anspråk av stiftelsen. Stiftelsen har därjämte
genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juli 1938 (jfr riksd. skr. 264/1938)
beviljats ett lån av statsmedel å 285 000 kronor. Lånet löper utan ränta
och amorteringsskyldighet, så länge sjukhuset användes för sitt ursprungliga
ändamål. Enligt en den 8 december 1938 dagtecknad skuldförbindelse
har stiftelsen förbundit sig bl. a. att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande
nedlägga eller väsentligen förändra den vid sjukhuset bedrivna verksamheten
och att eljest omedelbart återbetala uppburet lånebelopp eller så stor
del därav, som Kungl. Maj:t bestämmer, jämte 5 procent årlig ränta därå
från lörfallodagen. Såsom säkerhet för förbindelsen ha lämnats dels inteckningar
å 125 000 kronor, gällande med bästa förmånsrätt i sjukhusfastigheten,
dels en inteckning å 50 000 kronor i Solhems barnhem, dels
ock borgen för 110 000 kronor av Borås stad.

Utredningsmannen erinrar, att Solhems sjukhus till följd av tuberkulosfrekvensens
successiva nedgång kommit att i ökad utsträckning anlitas
som vårdanstalt för ortopediska fall utan samband med kirurgisk tuberkulos.
Av kliniskt vårdade patienter ha sålunda under senare år endast
15 procent varit tuberkulösa. Den polikliniska verksamheten omfattar så
gott som uteslutande rent ortopediska fall. Behov av att bibehålla sjukhuset
som tuberkulossjukvårdsanstalt torde därför icke längre föreligga.
De patienter, som mottagits vid sjukhuset och vilka icke inom det närmaste
året kunna utskrivas, lära utan svårighet kunna beredas vård å
andra tuberkulosvårdsanstalter. Detta förhållande måste enligt utredningsmannen
påkalla åtgärder från statsmakternas sida i syfte att återkalla det
stiftelsen år 1931 lämnade godkännandet av sjukhuset som kirurgisk tuberkulosanstalt,
varigenom en årlig besparing för statsverket av i runt tal
600 000 kronor skulle uppkomma. För stiftelsen skulle emellertid ett bortfall
av statsbidragen medföra ett avsevärt ekonomiskt avbräck, enär stiftelsens
utgifter till omkring 4/5 täckas av .statsbidrag. En fortsatt sjukhusdritt
med stiftelsen som huvudman torde därför icke bliva möjlig utan
verksamt stöd från annat håll. I denna situation och då med hänsyn till den
minskande tuberkulosfrekvensen förutsättningar icke längre synas föreligga
för stiftelsen att i enligbet med sina stadgar »upprätthålla och utvidga
anstaltens verksamhet, särskilt med avseende på vården av ben-, led- och
körteltuberkulos» bör enligt utredningsmannen stiftelsens fortsatta bestånd
och verksamhet tagas under omprövning.

Det synes klarlagt, att behov föreligger att framdeles utnyttja Solhems
sjukhus för ortopedisk vård. Handhavandet och bekostandet av dylik vård
åvilar landsting och landstingsfria städer. Förutsättningar böra därför
finnas för en överenskommelse mellan stiftelsen och landstinget om den
fortsatta verksamheten vid sjukhuset. För landstinget torde det te sig natur -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

ligt, att sjukhuset anknytes till det närbelägna centrallasarettet. Med hänsyn
härtill och då betydande belopp torde få av landstinget investeras i
sjukhusfastigheten synes det utredningsmannen ligga närmast till hands,
att landstinget övertager fastigheten med äganderätt. En dylik överlåtelse
torde förutsätta medgivande av Borås stad och synes jämväl böra godkännas
av Kungl. Maj:t. En ändring av stiftelsens stadgar bör därjämte övervägas.
Ett överförande av sjukhuset i landstingets ägo nödvändiggör dessutom
ett ställningstagande till frågan om eventuell återbetalning av de
statsmedel, som utgått till stiftelsen i form av bidrag eller lån.

Det stiftelsen år 1938 beviljade lånet utgjorde ett led i en allmän reglering
av vissa enskilda tuberkulosanstalters byggnadsskulder. För stiftelsens
del utgjordes den förutvarande låneskulden av ett lån i Borås sparbank å
235 000 kronor med 3 procent ränta och ett lån hos Prins Gustafs förening
i Borås å 50 000 kronor med 5 procent ränta. Utredningsmannen erinrar
om 1952 års riksdags beslut i fråga om återbetalning av ett Styrsö kustsanatorium
beviljat lån. I förevarande ärende föreligger emellertid den
skiljaktigheten, att sjukhusfastigheten förutsättes skola överlåtas till landstinget.
Stiftelsen måste givetvis befrias från den sjukhusfastigheten åvilande
låneskulden, vilken bör övertagas av landstinget. Principiellt sett bör landstinget
härigenom icke försättas i ett bättre läge, än om låneskulden gentemot
tidigare långivare icke blivit reglerad. Landstinget kommer emellertid
att omedelbart få vidkännas betydande kostnader för om- och tillbyggnad
av sjukhuset. Liksom i Styrsöfallet föreligga därför enligt utredningsmannen
skäl att bereda landstinget ränte- och amorteringsfrihet under en
icke alltför knappt tilltagen övergångstid. Före utgången av denna tid,
bestämd till högst tio år från och med övertagandet, bör lånet i dess helhet
återbetalas. Borås stad synes redan nu kunna befrias från sitt borgensåtagande,
varjämte inteckningen i barnhemmet bör återställas till stiftelsen.
Någon förstärkning av säkerheten med anledning härav torde icke
erfordras. Det synes böra uppdragas åt statskontoret att bevaka, att återbetalning
av lånet sker i vederbörlig ordning.

Beträffande de bidrag av statsmedel, vilka investerats i sjukhusfastigheten,
erinrar utredningsmannen om, att Kungl. Maj:t i olika sammanhang
brukat föreskriva återbetalning av viss del av erhållna bidrag, därest
byggnaderna icke längre skola användas för sitt ursprungliga ändamål.
De bidrag å tillhopa 426 914 kronor 14 öre, som utgått till stiftelsen, ha
icke på samma sätt som lånet varit förbundna med villkor om återbetalningsskyldighet,
därest fastigheten skulle disponeras för annat ändamål.
Det torde emellertid ligga i sakens natur, att stiftelsen icke utan vidare
kan förfoga över fastigheten för vilket ändamål som helst. Av 11 § stiftelsens
stadgar framgår också, att stiftelsens tillgångar endast må användas
till främjande av stiftelsens ändamål. Härav torde följa, att Kungl. Maj:t

Kungi. Maj:ts proposition nr 214.

7

bör pröva frågan om även dessa bidrag skola återbetalas, därest fastigheten
överlåtes å landstinget.

Vid en dylik prövning synes avgörande vikt böra fästas vid det ändamål,
för vilket fastigheten framdeles avses utnyttjad. Vid en disposition för
ändamål, för vilket statsbidrag för byggnader utgår, bör, om sådant bidrag
skulle minst motsvara vad som beviljats för den dittillsvarande verksamheten,
återbetalning givetvis icke påkallas. Skulle annat användningssätt
ifrågakomma, måste däremot återbetalning rent principiellt sett få anses
riktigast. Därest — såsom i förevarande fall — en redan befintlig sjukhusbyggnad
skall utnyttjas för landstingets sjukvårdande verksamhet, kan
således ett efterskänkande av bidragen onekligen föranleda vissa betänkligheter.
Emellertid ligger det otvivelaktigt i det allmännas intresse, att
befintliga sjukhusbyggnader komma till användning för av det allmänna
omfattad vårdverksamhet även sedan det speciella ändamål upphört, för
vilket de tillkommit. För en ändrad disposition böra därför icke sådana
villkor uppställas, som kunna verka direkt hinderliga. I betraktande härav
synes från statens sida icke böra krävas, att bidragen redan nu skola återgäldas.
Det villkoret bör dock uppställas, att sjukhuset av landstinget skall
användas för dess sjukvårdande verksamhet vid äventyr, att bidragen
eljest må av Kungl. Maj:t helt eller delvis återkrävas.

För avveckling av den nuvarande verksamheten vid sjukhuset får beräknas
åtgå en icke alltför kort tid. Enligt sjukhusets överläkare kan antagas,
att vid anstalten nu vårdade tuberkulospatienter skola ha lämnat
sjukhuset den 1 juli 1954.

Landstinget kan icke driva avsedd verksamhet vid sjukhuset med mindre
de av direktionen föreslagna byggnadsarbetena genomföras. Dessa arbeten
måste därför påbörjas snarast möjligt. Om landstinget erhåller igångsättningstillstånd
redan före övertagandet, torde åtminstone den första byggnadsetappen
kunna avslutas vid den tidpunkt, då den tuberkulosvårdande
verksamheten kan beräknas upphöra. Skäl tala därför för att stiftelsen
fortsätter att driva sjukhuset till den 1 juli 1954, från vilken tidpunkt sjukhusets
godkännande som kustsanatorium återkallas och landstinget övertager
fastigheten.

Vid sammanträde den 21 februari 1953 har landstingets förvaltningsutskott
förklarat sig berett att för innevarande års landsting framlägga
förslag om landstingets övertagande av Solhems sjukhus på i huvudsak
följande villkor.

Landstinget övertager driften av sjukhuset fr. o. in. den 1 juli 1954 under
den organisationsform inom landstingets sjukvårdsorganisation, som kan
befinnas lämplig, dock att sjukhuset tills vidare företrädesvis skall användas
för ortopedvård och vård av kirurgisk tuberkulos. Det statslån å
285 000 kronor, som stiftelsen erhållit, återbetalas av landstinget inom tio

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 21i.

år, räknat fr. o. m. nyssnämnda dag. Landstinget åtager sig att snarast möjligt
efter erhållet arbetstillstånd i den omfattning, landstinget kan finna
nödvändig, låta utföra de ny-, till- och ombyggnadsarbeten vid sjukhuset,
som omfattas av första byggnadsetappen i den av stiftelsens styrelse uppgjorda
generalplanen för sjukhusets utbyggande. Statsverket skall å sin sida
medgiva fortsatt räntebefrielse för lånet under tio år fr. o. in. den 1 juli 1954
och skall avstå från krav på återbetalning av övriga stiftelsen för sjukhusets
räkning beviljade bidrag eller ersättningar. Driftkostnadsbidrag skall
utgå enligt oförändrade grunder för tiden intill den 1 juli 1954. Utskottet
har därjämte förutsatt, att statsbidrag till patienters resor, till bandage
samt till vårdkostnader för tuberkulösa patienter även efter landstingets
övertagande av driften komma att utgå efter oförändrade grunder eller efter
sådana grunder, som kunna bliva fastställda för andra stats- eller landstingsdrivna
anstalter av liknande art, att, om statsbidrag till uppförande
och anordnande av sjukhus eller avdelningar för ortopedvård kommer att
införas, landstinget erhåller retroaktiv rätt till sådant bidrag för av landstinget
dessförinnan utförda tillbyggnader, att samtliga med befattningshavarnas
framtida pensionering förenade kostnader såväl i fråga om engångs-
som löpande årsavgifter, som falla på tiden före landstingets övertagande
av sjukhusets drift, skola utan landstingets medverkan vara
reglerade, samt att för landstinget godtagbara överenskommelser kunna
träffas med stiftelsen och Borås stad rörande mellanvarande frågor i
samband med övertagandet.

Utredningsmannen framhåller, att, då sjukhuset den 1 juli 1954 icke skall
få disponeras för klinisk vård av patienter, lidande av kirurgisk tuberkulos,
intagning av sådana patienter dessförinnan måste ske restriktivt. Om några
enstaka patienter med kirurgisk tuberkulos skulle behöva kvarligga efter
nämnda tidpunkt, torde det få ankomma på sjukhusets direktion att underrätta
inrikesdepartementet därom i så god tid, att förslag till eventuellt
erforderliga övergångsbestämmelser kan föreläggas 1954 års riksdag. Spörsmålet
om rätt för landstinget att retroaktivt komma i åtnjutande av statsbidrag
till uppförande och anordnande av sjukhus för ortopedvård, därest
bidrag av statsmedel för detta ändamål skulle komma att beslutas, anser
utredningsmannen icke kunna upptagas till bedömande enbart beträffande
Älvsborgs läns landsting. Personalen vid Solhems sjukhus kan i pensionshänseende
anslutas till statens pensionsanstalt. Jämlikt SPA-reglementet
gäller detta fr. o. in. den 1 januari 1950 i princip alla befattningar. Sådan
anslutning torde också ha vunnits och fortlöpande pensionsavgifter hittills
ha erlagts. Beträffande ekonomipersonal och personal i administrativt arbete
gäller, att rätt till tjänstårsberäkning i pensionsliänseende av tid före
den 1 januari 1950 må medgivas utan erläggande av engångsavgift, dock
icke för mer än hälften av den tid, som enligt reglementet kan tillgodo -

Kungi. \laj:ts proposition nr 214.

9

räknas mot erläggande av sådan avgift. Den personal, varom nu är fråga,
må enligt gällande bestämmelser icke kvarstå i pensionsanstalten, sedan
landstinget övertagit sjukhuset. Befattningshavarna bli därför berättigade
till tjänstelivränta. Spörsmålet om och i vilken utsträckning möjlighet till
tjänstårsberäkning för bestämmande av tjänstelivräntas belopp skall beredas
ifrågavarande personal kan enligt utredningsmannen icke nu upptagas.
Skulle emellertid förmåner med avseende å tjänstårsberäkningen anses
böra tillförsäkras personalen genom erläggande av engångsavgifter, torde
kostnaderna härför få bestridas av stiftelsen med bidrag av statsmedel i
erforderlig utsträckning.

Yttranden.

Statskontoret anför.

Såvitt statskontoret kan bedöma, måste överlåtelsevillkoren anses synnerligen
förmånliga för landstinget. Ytterligare bör uppmärksammas, att
landstinget genom räntebefrielsen i realiteten kommer att få åtnjuta statsbidrag
till verksamhet, som hittills icke ansetts böra direkt understödjas
från statsverkets sida, samt att stiftelsen genom överlåtelsen av sjukhuset
på angivna villkor försämrar sina möjligheter att svara för de kostnader
för personalens pensionering, som belöpa å tid före överlåtelsen. Vid sådant
förhållande kan tvekan föreligga, om staten för sin del bör godtaga föreslagna
villkor för överlåtelsen. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
anser sig ämbetsverket emellertid icke böra motsätta sig att så sker, dock
under den bestämda förutsättningen, att — i likhet med vad som föreskrevs
vid upplåtelsen av Styrsö kustsanatorium till skol- och vårdhemmet Stretered
— ränte- och amorteringsfrihet för statslånet medgives under en tid
av högst fem år, samt att en för statsverket godtagbar uppgörelse kan träffas
mellan stiftelsen och landstinget rörande de kostnader för befattningshavarnas
pensionering, som falla på tiden före överlåtelsen.

Medicinalstyrelsen hälsar landstingets övertagande av Solhems sjukhus
med tillfredsställelse. Styrelsen framhåller dock, att den frihet att — inom
ramen för vad som kan betecknas som sjukhusdrift — efter eget skön
disponera över fastigheten med därå befintliga byggnader utan återleverering
av tidigare för anstalten uppburna byggnadsbidrag, vilken skulle
komma att tillförsäkras landstinget, innebär en viss avvikelse från gängse
praxis, i det att för befrielse från återbetalningsskyldighet i likartade fall
plägar krävas, att anstalten fortsättningsvis användes för statsbidragsberättigat
ändamål. Med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden och
då linjerna för berörda reglering synas ha uppdragits vid ingående förhandlingar
mellan inrikesdepartementet, å ena, samt representanter för
stiftelsen Solhem och vederbörande ortsmyndigheter, å andra sidan, anser
sig styrelsen dock icke böra framställa någon erinran mot vad som i detta
hänseende föreslagits.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott erinrar, att utskottet vid
sammanträde den 21 februari 1953 förklarat sig villigt att för innevarande
års landsting framlägga förslag om landstingets övertagande på vissa
villkor av Solhems sjukhus fr. o. in. den 1 juli 1954. Utskottet har därvid
förutsatt att, därest överenskommelse kan träffas om dessa villkor, detaljfrågor
i samband med övertagandet med lätthet kunna lösas efter fortsatta
förhandlingar. Beträffande fördelningen av pensionskostnaderna anser utskottet,
att dylika kostnader för de vid tidpunkten för landstingets övertagande
av sjukhuset anställda befattningshavarna liksom för de befattningshavare,
som pensionerats före nämnda tidpunkt men efter den 1
januari 1950, skola fördelas proportionellt mellan huvudmännen efter
antalet intjänade pensionsmedförande tjänstår hos resp. huvudman enligt
den vid tidpunkten för övertagandet gällande lönegradsplaceringen och
detta oavsett huruvida befattningshavarna efter omregistrering av huvudmannaskapet
kunna bibehållas vid sin pensionsrätt i statens pensionsanstalt
eller icke. Utskottet saknar emellertid f. n. möjlighet att bedöma de
tekniska förutsättningarna för lösande av detta problem. Det är därför
önskvärt, att pensionsfrågan ytterligare klarlägges, och utskottet är villigt
att upptaga förhandlingar härom.

Drätselkammaren i Borås stad framhåller, att den vid Solhems sjukhus
bedrivna verksamheten under årens lopp utvecklats till synnerlig nytta
icke endast för stadens innevånare utan i stor utsträckning även för vårdbehövande
från länet i övrigt. Med synnerlig tillfredsställelse har därjämte
konstaterats, att stiftelsen och sjukhusets ledning bedrivit verksamheten
med beaktande av rent sociala aspekter. Med den omfattning verksamheten
vid sjukhuset numera erhållit skulle ett undanryckande av de ekonomiska
betingelserna för den fortsatta verksamheten medföra vittgående konsekvenser
framförallt för den vårdbehövande allmänheten. Inför utsikten
av ett upphörande av det statliga stödet till stiftelsen är Borås stad för sin
del beredd att tillstyrka huvudmannaskapets överförande på landstinget.
Mellan landstinget och staden måste i samband härmed träffas avtal dels
rörande villkoren för nyttjanderätt till staden tillhörig mark och den därå
befintliga, staden tillhöriga läkarbostaden, dels angående det framtida
underhållet av läkarbostaden, dels ock beträffande vissa andra spörsmål.
Drätselkammaren räknar med att en uppgörelse med landstinget icke skall
vara förenad med svårigheter och är beredd att snarast upptaga förhandlingar
med landstinget.

Styrelsen för stiftelsen Solhem, tillika direktion för Solhems sjukhus
uttalar, att det enligt styrelsens bestämda uppfattning är ett vitalt samhällsintresse,
att den sjukhusanläggning, som med stöd av enskildas offervilliga
insatser och i samverkan mellan staten och Borås stad under de senaste
decennierna vuxit fram vid Solhem, blir utnyttjad för sitt ändamål också

Kungl. Maj:ts proposition nr 2/4.

11

i framtiden. Då de i överlåtelsefrågan hittills förda förhandlingarna klart
givit vid handen och av den verkställda utredningen framgår, att stiftelsen
för framtiden icke kan påräkna statens ekonomiska stöd för verksamhetens
bedrivande i nuvarande form, samt stiftelsen själv saknar möjlighet att
utan detta stöd vidmakthålla verksamheten, hälsar styrelsen med tacksamhet
landstingets erbjudande att, på villkor varom överenskommelse kan
träffas, övertaga och för framtiden driva sjukhuset.

Styrelsen har i stort intet att erinra mot utredningsmannens förslag. Sty
relsen förutsätter dock, att sjukhusets godkännande som kustsanatorium
återkallas först från och med den dag landstinget övertager sjukhuset. En
förskjutning av den beräknade tidpunkten för övertagandet kan ju tänkas
bli en följd av förhållanden, som f. n. icke kunna överblickas, och det är
angeläget att något tidsintervall icke uppstår mellan sjukhusets upphörande
som kustsanatorium och landstingets övertagande av sjukhuset. Styrelsen
förutsätter vidare, att den utbyggnad, som skall ske genom landstingets
försorg, erhåller en sådan utformning, att den i huvudsak svarar mot de
vårdbehov, som sjukhusets nuvarande ledning ansett föreligga. Beträffande
personalens pensionering understryker styrelsen nödvändigheten av att
statsmedel i erforderlig utsträckning anvisas för erläggande av de engångsavgifter,
som kunna bli behövliga för att personalen skall tillförsäkras de
förmåner med avseende å tjänstårsberäkning, vilka erfordras för erhållande
av tjänstelivränta.

Departementschefen.

Solhems sjukhus har år 1931 godkänts såsom anstalt för kirurgisk tuberkulos
med skyldighet att mottaga patienter från hela riket, dock med företrädesrätt
för patienter från Älvsborgs län. Som en följd härav har till sjukhuset
utgått och utgår alltjämt av statsmedel dels driftbidrag, dels ock bidrag
till täckande av driftunderskott. För tiden 1 januari 1951—30 juni
1952 har i driftbidrag utbetalats cirka 181 000 kronor och till täckande av
driftunderskott omkring 718 000 kronor. Den alltmer sjunkande tuberkulosfrekvensen
har medfört, att sjukhusets verksamhet övergått till att i
huvudsak vara av rent ortopedisk art. Av år 1950 vid sjukhuset för klinisk
vård intagna patienter utgjorde sålunda endast femton procent tuberkulösa
vårdfall. Samma år behandlades polikliniskt 8 341 patienter, varav endast
en procent var behäftad med tuberkulos. Mot bakgrunden härav och då
ett överskott av vårdplatser föreligger vid övriga anstalter för kirurgisk
tuberkulos synes det uppenbart, att Solhems sjukhus icke längre är behövligt
för sitt ursprungligen avsedda ändamål.

Vid nuvarande knappa platstillgång för den slutna sjukvården och rå -

12

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 214.

dande byggnadssvårigheter är det självfallet av vikt, att vårdplatser, vilka
till följd av minskad förekomst av en sjukdom icke längre erfordras vid
bekämpandet av denna sjukdom, kommer till användning inom andra vårdområden.
Den omläggning av verksamheten vid Solhems sjukhus till att
avse vård av ortopediska sjukdomsfall, vilken kommit till stånd som en
följd av den inträffade nedgången i tuberkulosfrekvensen, är därför tillfredsställande
ur sjukvårdens synpunkt. Rådande brist på ortopediska
vårdplatser gör det angeläget, att sjukhuset jämväl för framtiden bibehålies
som en ortopedisk vårdanstalt.

Med hänsyn till det anförda har frågan om sjukhusets framtida ställning
ansetts böra upptagas till prövning. Sedan erforderlig utredning i ärendet
ägt rum, förordar jag, att man nu slutgiltigt tager ställning till under
vilka former den framtida verksamheten vid sjukhuset skall bedrivas.

Jag delar utredningsmannens uppfattning, att ett fortsatt statligt stöd
till den vid Solhems sjukhus bedrivna verksamheten är ägnat att väcka betänkligheter.
Huvudmannaskapet för ortopedvården torde få anses åvila
landsting och landstingsfria städer. Med hänsyn härtill och då en framtida
användning av Solhems sjukhus som ortopedisk klinik kommer att för
Älvsborgs läns vidkommande innebära, att nuvarande behov av specialistvård
på detta område tillgodoses, anser jag landstingets övertagande av
sjukhuset innebära en lämplig lösning av spörsmålet rörande huvudmannaskapet
för den vid sjukhuset bedrivna sjukvårdande verksamheten.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, nödvändiggör landstingets
övertagande av sjukhuset, att ställning tages bl. a. till frågan, huruvida
återbetalning skall ske av de medel, som staten tidigare beviljat stiftelsen
Solhem i form av byggnadsbidrag eller lån. Denna fråga är av
beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning.

Utredningsmannen har föreslagit, dels att landstinget får övertaga betalningsansvaret
för det stiftelsen tidigare beviljade lånet samt att landstinget
medgives ränte- och amorteringsfrihet härför under tio år, dels ock att med
återbetalning av beviljade bidrag för uppförande och utrustning av sjukhuset
må anstå, så länge sjukhuset av landstinget användes för dess sjukvårdande
verksamhet. Enligt min mening har utredningsmannen till stöd
för denna ståndpunkt anfört goda skäl. Med anledning av vad statskontoret
uttalat vill jag framhålla, att landstingets övertagande av sjukhuset
kommer att för statsverket framdeles medföra en årlig besparing av cirka
600 000 kronor. Jag vill även erinra om, att ett bibehållande av sjukhuset
under stiftelsens huvudmannaskap skulle komma att för statsverket medföra
betydande utgifter för om- och tillbyggnad av sjukhuset, vilka kostnader
vid landstingets övertagande av sjukhuset i stället kommer att åvila
landstinget. Det måste vidare beaktas, att sjukhusets övertagande icke
innebär en ur landstingets synpunkt i allo tillfredsställande lösning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

13

ortopedvården inom länet. I likhet med utredningsmannen anser jag mig
därför böra förorda, att landstinget får övertaga betalningsansvaret för det
stiftelsen tidigare beviljade lånet samt att landstinget medgives ränte- och
amorteringsfrihet härför under tio år, räknat fr. o. in. den 1 juli 1954.
Senast vid utgången av denna tid skall lånet i dess helhet återbetalas till
statsverket. Jag tillstyrker även, att med återbetalning av beviljade bidrag
för uppförande och utrustning av sjukhuset må tills vidare anstå. Jag förutsätter
därvid, dels att landstinget snarast möjligt låter verkställa den omoch
tillbyggnad, som innefattas i den första etappen av föreliggande byggnadsprojekt,
dels att som villkor för anståndet föreskrives, att sjukhusfastigheten
användes för sjukvårdsändamål eller annat liknande ändamål,
som kan av Kungl. Maj:t godkännas, dels ock att statsbidrag till sjukhusets
drift icke skall utgå längre än t. o. in. budgetåret 1953/54.

Frågan om fördelningen av pensionskostnaderna för förutvarande och
nuvarande befattningshavare vid sjukhuset synes böra ytterligare utredas.
I vad mån statsverket skall bidraga till eventuellt uppkommande kostnader
för erläggande av engångsavgifter torde få avgöras av Kungl. Maj:t, som
bör ställa medel till förfogande från anslaget till Bidrag till driften av anstalter
för kirurgisk tuberkulos.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva

a) att Älvsborgs läns landsting i samband med förvärv av
Solhems sjukhus må övertaga betalningsansvaret för ett
stiftelsen Solhem beviljat statslån å 285 000 kronor samt
medgivas ränte- och amorteringsfrihet för lånet under tio
år, räknat från tidpunkten för sjukhusets övertagande,

b) att med återbetalning av stiftelsen Solhem tidigare av
statsmedel beviljade bidrag för uppförande och utrustning
av Solhems sjukhus må anstå, så länge sjukhuset av landstinget
användes för sjukvårdsändamål eller annat ändamål,
som kan av Kungl. Maj:t godkännas.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Eivor Hermansson.