Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Nr 200.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående flyttning
av Stockholms örlogsbas; given Stockholms slott den
8 april 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över förvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag till principbeslut om flyttning av
Stockholms örlogsbas till Stockholms södra skärgård. Enligt förslaget skall
örlogsvaret förläggas till Muskö och där till huvuddelen insprängas i berg.
örlogsstationen föreslås skola uppdelas så att varvet å Muskö övertar de
uppgifter, som äger direkt anknytning till varvsverksamheten, medan återstoden
av stationen förlägges till Berga i omedelbar anslutning till marinens
där befintliga skolanläggningar. I samband härmed behandlas vissa
frågor rörande Ostkustens marindistrikt m. in.

1—386 63 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 200.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 200.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 april 1953.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, frågan om
flyttning av Stockholms örlogsbas och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flyttning av Stockholms
örlogsbas för budgetåret 1953/54 beräkna ett investeringsanslag av 460 000
kronor under befästningars delfond av försvarets fastighetsfond.

Sedan beredningen av ärendet numera slutförts, förordar jag att förslag
till principbeslut om flyttningen framlägges för riksdagen.

I. INLEDNING.

Frågan om flyttning av Stockholms örlogsbas, varmed främst förstås
örlogsstationen och örlogsvarvet, från huvudstadens centrum har i snart
100 år varit föremål för utredningar och överväganden av statsmakterna.
Motionsvägen upptogs frågan redan vid 1856—1858 års riksdag och den
första utredningen igångsattes år 1863 genom beslut av Kungl. Maj:t. Därefter
har frågan utretts ett flertal gånger samt vid skilda tillfällen berörts
i propositioner, motioner och riksdagsskrivelser, dock utan att något beslut
om utflyttning fattats. Den näst sista utredningen verkställdes av
chefen för marinen och avlämnades den 24 januari 1939.

Nämnda utredningar har i huvudsak räknat med anläggningar ovan
jord och förutsatt, att anläggningarna skulle vara belägna i huvudstadens
omedelbara närhet, alltså långt in i skärgården. I den år 1939 färdigställda
utredningen föreslogs dock en plats längre ut i skärgården, nämligen Erstavik.
Samtliga dessa utredningar får numera, främst till följd av vapenteknikens
utveckling, anses sakna aktualitet. Det synes därför icke erforderligt
att här lämna någon närmare redogörelse för de olika förslagens
innebörd. Sammanfattande redogörelser härutinnan liksom om utflytt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200. 3

ningsfrågans behandling i övrigt fram till år 1940 återfinnes för tiden
1863—1917 i 1916 års flottstationskommittés betänkande den 19 mars
1917 s. 1—52 och 1917 års flottstationskommittés betänkande den 30
november 1917 del I s. 1—37, för tiden 1918—1930 i 1929 års flottstationsutrednings
betänkande den 15 december 1930 (SOU 1930:33) s. 5—25
samt för tiden 1931—januari 1939 i den av chefen för marinen den 24
januari 1939 avlämnade utredningen (SOU 1939:2) s. 9—30. Till dessa
redogörelser tillåter jag mig hänvisa.

Den av chefen för marinen verkställda utredningen berördes i propositionen
nr 60 (s. 8) till 19i0 års urtima riksdag, där föredragande departementschefen
framhöll, att frågan om en förflyttning av Stockholms örlogsbas
i och med utbrottet av den europeiska krisen förlorat sin omedelbara
aktualitet men att förflyttningsfrågan icke därmed borde vara avförd
från dagordningen. Något principbeslut i ärendet borde dock för det dåvarande
icke fattas, enär erfarenheterna från det pågående kriget svårligen
kunde överblickas och framför allt luftkriget kunde tänkas giva
lärdomar, som skulle kunna påverka ett beslut rörande örlogsbasens förläggning
och anordnande.

7.945 års försvarskommitté upptog utflyttningsfrågan i sitt den 25 november
1947 avgivna betänkande med förslag angående försvarets organisation
(SOU 1947: 72). Frågan behandlades där som ett led i ett vidare
sammanhang, avseende omfattningen och utformningen av flottans hela
basorganisation i krig och i fred. Försvar skommittén framhöll (betänkandet
s. 56, 502 o. 503), att en fullgod basorganisation är nödvändig för att flottan
skall kunna fylla sina uppgifter. De för krigsbruk avsedda baserna måste
på grund av vapenteknikens utveckling utformas så, att de erbjuder
effektivt skydd såväl för inneliggande fartyg som för verkstäder och förråd.
För att åstadkomma sådant skydd borde fartygstunnlar samt verkstads-
och förrådsutrymmen insprängas i berg. Basområden för krigsbruk
borde iordningställas på olika platser, bl. a. borde ett primärt basområde
finnas i Stockholms skärgård. Fredsbaser beräknades alltjämt skola finnas
i Stockholm, Karlskrona och Göteborg, varjämte en depå skulle finnas vid
Hårsfjärden. I samband med den föreslagna moderniseringen av basorganisationen
i Stockholms skärgård ansågs frågan om utflyttning av Stockholms
örlogsstation och varv ånyo bli aktuell och böra närmare utredas.

Vid remissbehandlingen av försvarskommitténs betänkande anslöt sig
marinledningen och överbefälhavaren till de av kommittén framförda allmänna
synpunkterna rörande utbyggandet av flottans basorganisation
samt framhöll vikten av att bergrum för sjöstridskrafterna snabbt åstadkoms.
Chefen för kustflottan framhöll, att den föreslagna utbyggnaden av
basorganisationen var av största betydelse för att bereda sjöstridskrafterna
opcrationsfrihet. Marinledningen påyrkade, att den av kommittén före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

slagna utredningen om flyttning av Stockholms örlogsstation och varv
snarast skulle igångsättas, och överståthållarämbetet förklarade, att en
skyndsam flyttning av örlogsbasen var nödvändig.

I propositionen 1948:206 föreslog Kungl. Maj:t, att flottans basorganisation
skulle utbyggas och moderniseras i enlighet med de av försvarskommittén
angivna principerna, samt anslöt sig till tanken att ånyo utreda
frågan om utflyttning av Stockholms örlogsstation och varv. Föredragande
departementschefen anförde därvid i principfrågan bl. a. följande.

Till försvarskommitténs uttalande om den stora betydelse, som en fullgod
basorganisation har för flottans uthållighet och förmåga att fylla sina
uppgifter, kan jag helt ansluta mig. Behovet av tillfredsställande skydd för
basanläggningar och inneliggande fartyg mot flyganfall och mot fj ärrverkande
vapen framstår, bland annat med hänsyn till landets militärgeografiska
läge och den utveckling, som de nämnda anfallsmedlen undergått,
såsom särskilt betydelsefullt. I enlighet med vad kommittén föreslagit
bör sålunda en modernisering och utbyggnad av basorganisationen
konnna till stånd, främst syftande till ökat utnyttjande av bombsäkra
anläggningar för skydd av fartyg, verkstäder och förråd. Våra vidsträckta
skärgårdar erbjuder särskilt gynnsamma förutsättningar för en sådan utveckling.
Jag vill här erinra, att jag redan i annat sammanhang föreslagit,
att medel skall anvisas för påbörjande av vissa fartygstunnlar. — Försvarskommittén
har räknat med att nuvarande örlogsvarv och örlogsstationer
skall bibehållas. De skäl, som härför åberopats, finner jag
bärande.

Riksdagen (skr. 1948:369) fattade beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag och ansåg även, att en ny utredning om utflyttning av Stockholms
örlogsbas borde komma till stånd.

Kungl. Maj.t har därefter genom beslut den 30 juni 1948 bemyndigat
chefen för försvarsdepartementet att låta verkställa utredning rörande
flyttning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv till plats inom Stockholms
skärgård. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade min företrädare
i ämbetet den 23 juli samma år åtta utredningsmän1 och uppdrog
åt dem att verkställa utredningen.

I direktiven för utredningen anförde min företrädare i huvudsak
följande:

I skrivelse den 13 december 1945 till Kungl. Maj :t har 1945 års markkommission
hemställt, att ombyggnadsåtgärder inom örlogsvarvet icke
måtte vidtagas i sådan omfattning, att en framtida förflyttning av örlogsstationen
och varvet därigenom skulle uppskjutas eller försvåras. Kommissionen
erinrade, att stationen och varvet för närvarande disponerade

i Konteramiralen i amiralitets reserv M. E. Giron, ordförande, samt ledamoten av
riksdagens första kammare ombudsmannen J. E. Eriksson, verkställande direktören i
Öresundsvarvet AB H. Nielsen, numera översten i flygvapnet C. S. Norén, dåvarande
byråchefen i fortifikationsförvaltningen översten M. E. Persson, dåvarande kommendören
vid flottan J. G. E. Wirström, ledamoten av riksdagens första kammare direktören
K. K:son Wistrand och professorn vid tekniska högskolan T. R. Åström. Sedan
Wirström den 9 november 1949 enledigats från uppdraget tillkallades i hans ställe den
31 januari 1950 konteramiralen i amiralitetets reserv G. B. Odqvist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

tillhopa omkring 360 000 kvadratmeter mark — därav på Skeppsholmen
och Kastellholmen sammanlagt omkring 195 000 kvadratmeter — vartill
komme ytterligare 46 000 kvadratmeter, som reserverats för framlida utvidgning
av varvet. Det kunde enligt kommissionens mening icke vara
lämpligt, att stationen och varvet, vilka för sin verksamhet icke syntes
vara beroende av belägenhet i huvudstaden utan av militära skäl tvärtom
borde vara förlagda till annan plats, det oaktat skulle — till stort förfång
för andra samhällsintressen — för sina utrymmeskrävande anläggningar
disponera vidsträckta områden av den ur flera synpunkter värdefullaste
marken i hela landet. Ur såväl militära som civila synpunkter syntes den
förflyttning, som förefölle kommissionen oundviklig, böra ske ju förr dess
hellre. Vid övervägande av lämpligaste användningssättet i händelse av en
förflyttning borde enligt kommissionens mening beaktas, att områdena
med sina betydande skönhetsvärden i största möjliga utsträckning även
bleve tillgängliga för allmänheten. För närvarande vore detta fallet endast
beträffande eu mindre del av Skeppsholmen. I enlighet härmed syntes
stora delar av områdena böra anordnas såsom allmänna parker. Ett sådant
användningssätt uteslöte icke, att man, med bevarande av byggnader
av historiskt värde, utnyttjade områdena för en måttlig och efter parknatur
anpassad bebyggelse med offentliga byggnader.

1945 års försvarskommitté har i sitt betänkande framhållit, att en utflyttning
av örlogsbasen i Stockholm till lämplig plats inom Stockholms
skärgård ur många synpunkter vore önskvärd, bl. a. med hänsyn till de avsevärda
nackdelar ur luftförsvarssynpunkt, som vore förenade med nuvarande
förläggning. Frågans lösande krävde emellertid enligt kommitténs
mening ett arbete av den art och omfattning, att det borde hänskjutas till
särskild utredning. I yttranden över försvarskommitténs betänkande har
såväl marinledningen som överståthållarämbetet framhållit önskvärdheten
av att åtgärder i berörda syfte snarast vidtoges.

Vid anmälan av propositionen 1948:206 (s. 355 och 356) framhöll jag,
att jag delade försvarskommitténs uppfattning, att frågan om flyttning av
Stockholms örlogsstation och örlogsvarv — vilkas nuvarande förläggning
otvivelaktigt vore förenad med nackdelar ur såväl militär som civil synpunkt
— borde hänskjutas till särskild utredning. Åt denna syntes höra uppdragas
att med beaktande av såväl militära som ekonomiska, tekniska och sociala
faktorer snarast utarbeta förslag med kostnadsberäkningar till flyttning
av såväl station som varv till plats inom Stockholms skärgård. Det nära
sambandet mellan station och varv, anförde jag vidare, riktade uppmärksamheten
på behovet av att de förflyttades samtidigt och förlädes i anslutning
till varandra. Själva utflyttningen, vilken åtminstone i sina
huvuddrag även borde planläggas av utredningen, syntes lämpligen böra
äga rum i etapper. I vad mån Hårsfjärdens örlogsdepå, underofficersskolan
vid Berga och andra inom det aktuella området befintliga marina anläggningar
kunde komma att beröras av utflyttningen borde särskilt klarläggas,
varvid även borde beaktas den av försvarskommittén i annat sammanhang
berörda frågan angående behov av tjänstebostäder för viss instruklionspersonal
vid Berga. I samband med utredningen borde undersökas,
vilket belopp som kunde beräknas inflyta vid en försäljning helt
eller delvis av örlogsbasens nuvarande områden i Stockholm. Slutligen
syntes vid utredningen även höra prövas försvarskommitténs förslag om
överflyttning av vissa arbetsuppgifter i fred från Stockholms till Karlskrona
örlogsvarv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Till vad sålunda anförts har riksdagen anslutit sig (riksdagens skrivelse
nr 369) och därvid framhållit önskvärdheten av att den ifrågavarande utredningen
snarast genomföres.

Beträffande utredningsuppdraget torde jag, i anslutning till vad jag
i nyssnämnda sammanhang anfört, böra här framlägga vissa ytterligare
synpunkter.

Den tekniska utvecklingen under och efter kriget har medfört, att frågan
om stationens och framför allt varvets förläggning och anordnande kommit
i ett delvis nytt läge. Kravet på tillfredsställande skydd för basanläggningar
och inneliggande fartyg mot flyganfall och mot fjärrverkande
vapen framstår sålunda såsom alltmer betydelsefullt med hänsyn bl. a. till
landets militärgeografiska läge och den utveckling, som de nämnda anfallsmedlen
undergått. Den modernisering och utbyggnad av flottans
basorganisation, om vilken årets riksdag i princip fattat beslut, syftar
också främst till ökat utnyttjande av bombsäkra anläggningar för skydd
av fartyg, verkstäder och förråd. Det är av särskild betydelse, att dessa
förhållanden noggrant beaktas vid den kommande utredningen. Tidigare
utredningar, vilka i huvudsak räknat med anläggningar ovan jord, torde
numera få anses i stort sett inaktuella. Däremot torde vissa verkställda
undersökningar rörande möjligheterna att anordna fartygstunnlar och
andra bombsäkra anläggningar inom Stockholms skärgård kunna tjäna
till ledning vid utredningen.

Det synes icke uteslutet, att vissa delar av örlogsvarvets nuvarande
anläggningar i Stockholm kommer att visa sig erforderliga även efter en
utflyttning av varvet i övrigt. Sålunda kan det, ej minst av ekonomiska
skäl, vara nödvändigt att även i framtiden disponera dockorna på Beckholmen,
varvid ett ökat samarbete med civil varvs- och annan industri
torde bli aktuellt. Formerna härför bör närmare undersökas. I den mån
utredningsmännen kommer att beröra frågan om användningen av områden,
som vid en förflyttning av örlogsbasen kommer att frigöras, bör
enligt min mening de av markkommissionen anförda synpunkterna beaktas.

Åt de ekonomiska synpunkterna måste vid utredningen ägnas ingående
uppmärksamhet. Det är sålunda angeläget, att varvets och stationens nya
anläggningar icke gives större omfattning än som oundgängligen erfordras
utan att de krav, som ur militär synpunkt måste uppställas, trädes för
nära. Jag vill i detta sammanhang peka på möjligheterna till samverkan
med den civila industrien även i andra fall än det nyssnämnda och på de
möjligheter till en överflyttning av vissa arbetsuppgifter i fred från Stockholms
till Karlskrona örlogsvarv, som tidigare berörts. Vid övervägande av
sistnämnda fråga måste dock beaktas de synpunkter, som i förutnämnda
proposition (s. 355) anförts beträffande de risker, som följer med en centralisering
av icke fullträffsäkra anläggningar. Givetvis bör kostnadsberäkningar
verkställas för nyanläggningar och flyttning av station och varv,
men även driftskalkyler för det utflyttade varvet bör uppgöras.

Oavsett vilken ståndpunkt utredningsmännen kan komma att intaga till
frågan om den framtida förläggningen av Stockholms örlogsstation och
örlogsvarv bör enligt min mening ett alternativ utarbetas, avseende en förläggning
av utflyttade delar i anslutning till redan förefintliga anläggningar
vid Hårsfjärden.

Det må slutligen understrykas, att här ifrågavarande problem är av betydande
räckvidd och givetvis berör samhällsintressen även utanför för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

svaret. Sålunda torde bl. a. vissa kommunala och sociala frågor samt kommunikations-,
kraft- och bostadsfrågor kunna bli aktuella. I den mån så
blir fallet bör utredningsmännen träda i förbindelse med vederbörliga
statliga och kommunala organ.

Med skrivelser den 15 november 1951 har utredningsmännen — vilka
antagit benämningen 1948 års örlogsbasutredning och i det följande kallas
örlogsbasutredningen ■— till fullgörande av sitt uppdrag avgivit betänkande
med förslag angående flyttning av Stockholms örlogsbas till Stockholms
södra skärgård, örlogsbasutredningens förslag är av sådan art, att åtskilliga
uppgifter rörande detsamma bör hållas hemliga. För vinnande av tillräcklig
tydlighet och överskådlighet har utredningen emellertid ansett erforderligt
att framlägga dessa uppgifter inarbetade i den övriga texten.
Med hänsyn härtill har utredningen färdigställt tvenne upplagor av betänkandet,
den ena offentlig (SOU 1951: 46) och den andra hemlig (stencilerad).

För huvuddragen av örlogsbasutredningens förslag kommer redogörelse
att lämnas i det följande. Redogörelsen får givetvis anpassas efter det förhållandet,
att åtskilliga uppgifter rörande de föreslagna anläggningarna
icke bör offentliggöras. Främst de avsnitt, i vilka jag redogör för den föreslagna
varvsanläggningens omfattning och utformning samt för varvets
försörjning med vatten och elkraft, kommer därigenom att begränsas.
Närmare upplysningar i dessa och vissa andra avseenden torde få inhämtas
genom de handlingar, som kommer att överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott.

över örlogsbasutredningens förslag har yttranden infordrats av följande
myndigheter in. fl., nämligen riksmarskalksämbetet, överbefälhavaren,
cheferna för marinen och flygvapnet, marinförvaltningen, försvarets civilförvaltning,
försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen,
sjökarteverket, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,
statens institut för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, djurgårdsnämnden, kammarkollegiet,
statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,
domänstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län,
stadsfullmäktige i Stockholm och Nynäshamn samt kommunalfullmäktige
i Västerhaninge och ösmo.

Vidare har Försvarsverkens civila personals förbund och Försvarets
civila tjänstemannaförbund beretts tillfälle att yttra sig över utredningens
betänkande.

I den omfattning ställningstagandet i det följande därtill föranleder och
sekretesshänsyn icke hindrar kommer redogörelse för innehållet i yttrandena
att lämnas under de särskilda avsnitt, som därav beröres.

Chefen för marinen och marinförvaltningen har avgivit gemensamt

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

yttrande och därvid benämnt sig marinledningen. Vid återgivandet av
remissyttrandena kommer denna benämning att användas för att beteckna
dessa båda myndigheter.

II. BÖR STOCKHOLMS ÖRLOGSBAS UTFLYTTAS
OCH I SÅ FALL VART?

A. Allmänna synpunkter på utflyttningsfrågan.

örlogsbasutredningen.

Vid sina överväganden utgår utredningen från att inom Stockholms
skärgårdsområde skall finnas såväl en fredsbas som en primär krigsbas
för flottan. Beslut härom är, såsom redan under I här förut omnämnts,
fattat av 1948 års riksdag.

Angivna omständighet är, enligt utredningens mening, av största betydelse,
när det gäller att bedöma frågan om örlogsvarv et bör kvarbli
på sin nuvarande plats eller flyttas därifrån. Såväl i fredsbasen som i krigsbasen
ingår nämligen ett organ, vilket har att ombesörja sjökrigsmaterielens
utrustning och underhåll, reparationer m. m. samt därmed sammanhängande
förrådsverksamhet. I förra fallet utgöres detta organ av ett
fredsvarv, i det senare av en krigsreparationsbas. Båda måste vara väl
utrustade och av avsevärd kapacitet. Utredningen har funnit, att fredsvarvet
och krigsreparationsbasen både av ekonomiska skäl och ur beredskapssynpunkt
bör utgöras av en och samma anläggning. Denna sin uppfattning
motiverar utredningen i huvudsak sålunda.

Med hänsyn till det centrala läget av Stockholms skärgårdsområde vid
operationer inom norra Östersjön och södra Bottenhavet samt områdets
allmänna betydelse vid krig synes det utredningen ofrånkomligt, att den
krigsreparationsbas, som förutsatts skola finnas inom detta område, för
att kunna fylla sina uppgifter blir väl utrustad och gives en avsevärd
kapacitet. Basen ifråga kan icke undvara effektivt skyddade dockor, verkstäder
och förråd. Härav följer att kostnaderna för anläggningen blir
högst betydande. Det synes då utredningen, att investeringarna för ordnandet
av flottans totala basorganisation inom Stockholms skärgårdsområde
kan avsevärt begränsas, därest fredsvarv och krigsreparationsbas kan
samordnas antingen, om så är möjligt, genom att det befintliga fredsvarvet
utbygges på sådant sätt att det kan tjäna även som krigsreparationsbas
eller genom att varvet vid en utflyttning från huvudstaden förlägges
och anordnas enligt de krav, som måste uppställas på krigsreparationsbasen.
Även beredskapssynpunkter talar med stor styrka för att
1''redsvarv och krigsreparationsbas förenas till en och samma anläggning.
Erfarenheterna från de senaste krigen ger vid handen, att man numera
har att utgå från att ett krig kan börja utan någon längre tids varsel. Då
härjämte den moderna vapentekniken medfört, att oskyddade mål kan
förstöras omedelbart vid krigsutbrottet, skulle det kunna hända, att verksamheten
vid ett oskyddat fredsvarv vid ett krigsutbrott icke hunne över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

flyttas till en skyddad krigsreparationsbas, innan avsevärda skador åstadkommits
på inneliggande fartyg samt på personal och materiel, som bort
överföras till krigsreparationsbasen.

Från nämnda utgångspunkt -—- att fredsvarvet och krigsreparationsbasen
såvitt möjligt bör sammanfalla — har utredningen övervägt, om
Stockholms örlogsvarv även i fortsättningen bör kvarbli på sin nuvarande
plats: Skeppsholmens östra del, den mitt emot belägna stranden av Djurgården
samt Beckholmen. Utredningen konstaterar, att örlogsvarvet nu
väsentligen består av oskyddade anläggningar, av vilka åtskilliga är både
föråldrade och eldfarliga. Detta fredsvarv kan icke på nuvarande plats
moderniseras och utbyggas så att detsamma motsvarar de fordringar, som
nu för tiden ofrånkomligen måste ställas på en krigsreparationsbas främst
med hänsyn till skyddet mot flyganfall och mot robotvapen. Naturförhållandena
medger nämligen icke, att inom varvsområdet eller i dess
omedelbara närhet ordnas bombskyddade utrymmen för fartyg, verkstäder
och förråd i tillfredsställande omfattning. Även det långt indragna
läget inom skärgårdsområdet förhindrar, att örlogsvarvet på nuvarande
plats kan utnyttjas som krigsreparationsbas. Avståndet från sjöstyrkornas
sannolika operationsområden blir för stort och de trånga skärgårdslederna
med deras begränsade manöverutrymmen blir i krig alltför riskabla som
enda passage till och från reparationsbasen. Starka skäl talar sålunda för
en utflyttning au örlogsvarvet.

Även beträffande örlogsstationen har utredningen funnit, att
bärande skäl talar för en utflyttning, ehuru skälen väsentligen är av
annan art än dem som gäller för varvet. Sålunda är för stationen under
krig kravet på skydd och ostörd verksamhet särskilt framträdande endast
för sådana krigsviktiga organ som stationsledningen och personalregistreringen.
Emellertid är stationens nuvarande anläggningar å Skeppsholmen
i många avseenden — främst beträffande förläggnings- och undervisningslokaler
samt anordningar för utomhusidrott — högst otillfredsställande
och utrymmet på holmen alltför begränsat för att där skulle kunna åstadkommas
en tidsenlig anläggning med rationell planering. Den första förutsättningen
för tillskapande av en stationsanläggning, som motsvarar nutida
krav, är sålunda att anläggningen flyttas till annan plats. Vidare talar
sambandet mellan stationen och varvet för att dessa båda anstalter förlägges
någorlunda nära varandra, varför en utflyttning av varvet bör föranleda
en utflyttning även av stationen. Om delta samband anför utredningen
bl. a. följande.

Varvet erhåller en betydande del av sin militärpersonal — underofficerare
och manskap — från stationen, varjämte åtskilliga för stationens
personal föreskrivna yrkeskurser är förlagda till varvet. Fartyg, som i
fredstid rustas å varvet för sjöexpedition, erhåller sina besättningar från
stationen och eller fartygs avrustning å varvet omhändertages besätt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

ningarna av stationen. Vid mobilisering och under krig råder i viss mån
andra förhållanden, ehuru även då ett nära samarbete äger rum mellan
station och varv.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att militära synpunkter
med stor styrka talar för en utflyttning av örlogsvarvet och örlogsstationen
från Stockholm. En bortflyttning av varvet och stationen
medför också att Stockholm frigöres från omfattande militära anstalter,
som eljest skulle öka riskerna för flyg- och robotvapenanfall mot huvudstaden.
Härtill kommer det betydande samhällsintresset att Skepps- och
Kastellholmarna samt Galärvarvets område i görligaste mån frigöres för
användning till andra ändamål. Ifrågavarande områden utgör synnerligen
värdefull mark med centralt läge inom huvudstaden och skulle med stor fördel
kunna utnyttjas för andra behov. Genom en av militära skäl föranledd
förflyttning av varvet och stationen skulle sålunda angelägna civila intressen
kunna bli tillgodosedda. Utredningen finner av anförda skäl, att
eu förflyttning ut i skärgården av såväl örlogsvarvet som örlogsstationen
bör komma till stånd.

I detta sammanhang upptar utredningen även frågan, huruvida återstående
marina organ å Skeppsholmen -— chefen för Ostkustens
marindistrikt med stab och förvaltningsorgan — bör kvarbli
i Stockholm, om varvet och stationen flyttar ut, eller om även härvidlag
eu utflyttning bör ske.

Rörande detta spörsmål konstaterar utredningen till en början, att
marindistriktschefen och hans stab, vilkas verksamhet i fred domineras
av planläggnings- och krigsförberedelsearbete, inspektioner samt övervakning
av territorialvattnet, för fullgörandet av sina uppgifter är i behov
av samarbete med såväl övriga marina myndigheter i Stockholm som ett
betydande antal andra där befintliga militära och civila organ. För att
samarbetet skall kunna bedrivas snabbt och effektivt synes det erforderligt,
att marindistriktschefen och hans stab är förlagda till Stockholm. På
frågan om marindistriktschefens uppehållsort i krig anser sig utredningen
icke ha anledning att närmare ingå.

Beträffande marindistriktets förvaltningsmyndigheter framhåller utredningen,
att intendenturförvaltningen och sjukvårdsförvaltningen bl. a.
svarar för en omfattande förrådshållning. Förråden, varav huvuddelen nu
förvaras å Skepps- och Kastellholmarna, är avsedda bl. a. för tillgodoseende
av fartygens behov och för utrustning av den vid örlogsstationen
inryckande personalen. Dessa huvudförråd bör därför utflyttas tillsammans
med varvet och stationen samt inrymmas i bombskyddade lokaler.
Jämte förråden utflyttas givetvis den personal, som omedelbart svarar för
deras skötsel. I övrigt synes intendentur- och sjukvårdsförvaltningarna i
fred böra kvarbli i huvudstaden, dels därför att deras verksamhet om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

spänner hela marindistriktet, dels därför att föredragningar inför marindistriktschefen
ofta förekommer och dels därför att placering i Stockholm
är till fördel för upphandlingsverksamheten. Även den återstående av
marindistriktets förvaltningsmyndigheter, kameralkontoret, bör lämpligen
kvarbli i huvudstaden i fred.

Utredningen kommer alltså till den uppfattningen, att marindistriktschefen
med stab ävensom marindistriktets intendentur- och sjukvårdsförvaltningar
samt kameralkontor i fred bör kvarbli i Stockholm men att
intendentur- och sjukvårdsförvaltningarnas huvudförråd bör utflyttas.

Remissyttranden.

Bland de myndigheter och organ, som ansett sig ha att taga ställning
till frågan om örlogsbasen bör ligga kvar i Stockholm eller ej, råder
nästan fullständig enighet om att örlogs v ar v et och ör logsstationen
bör flyttas från huvudstaden. Endast Försvarsverkens civila personals
förbund är av annan uppfattning och enbart såvitt angår örlogsvarvet. Ur
de särskilda uttalandena i denna fråga må här återgivas följande.

Överbefälhavaren framhåller, att den vapentekniska utvecklingen under
och efter andra världskriget ävensom, såvitt nu kan bedömas, den kommande
utvecklingen på detta område framtvingar alltmer vittgående krav
på skyddade basanläggningar för krigsmakten. Den nuvarande belägenheten
av Stockholms örlogsvarv och örlogsstation är förenad med allvarliga
nackdelar såväl från militär som civil synpunkt. Flyttning av örlogsbasen
till en skyddad plats i Stockholms skärgård är därför av hög angelägenhetsgrad.

Marinledningen deklarerar samma uppfattning som överbefälhavaren
och understryker särskilt, att på varvets nuvarande plats möjligheter saknas
att i nämnvärd omfattning inspränga anläggningarna i berg och att
det nuvarande varvet ligger för långt indraget från flottans operationsområden.
Vidare påpekas, att ett bibehållande av örlogsbasen i Stockholm
skulle framtvinga omfattande nybyggnader och kostnadskrävande moderniseringar
för det befintliga varvet.

Öv er ståthållar ämbetet anser en utflyttning av varvet och stationen nödvändig
såväl med hänsyn till civilbefolkningen som ur militära synpunkter.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner skälen för örlogsbasens utflyttande
från Stockholm så påtagliga, att länsstyrelsen förbehållslöst ansluter
sig till förslaget därom.

Stockholms stadsfullmäktige tillstyrker förslaget och hänvisar till ett
av borgarrådsberedningen avgivet yttrande. I detta framhålles, att genom
utflyttningen skulle förverkligas en gammal tanke, för vilken såväl militära
som civila skäl talar och till vilken staden vid tidigare tillfällen, då
den aktualiserats, intagit en positiv ställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Försvarsverkens civila personals förbund anser bärande skäl för örlogsvarvets
utflyttning icke föreligga och åberopar vissa synpunkter, som förbundet
framfört i samband med en tidigare utredning i ämnet. Vad som
framhålles är i huvudsak följande.

Bombfaran för Stockholm minskas icke genom varvets utflyttning, enär
staden ändock har mängder av bombmål kvar. För bedömandet av frågan
om örlogsvarvets flyttning är den driftsekonomiska frågan viktigast och
driftsekonomien försämras vid varvets utflyttning från Stockholm genom
att det blir svårare och dyrare att erhålla arbetskraft och materiel ävensom
service från utomstående företag. — Även de dryga anläggnings- och
flyttningskostnaderna talar mot en utflyttning. Förbundet rekommenderar
i stället ett samgående med de privata varven i Stockholm och förordar,
att bergrum skapas i anslutning till såväl de privata varven som det nuvarande
örlogsvarvet, varigenom skulle vinnas större spridning och bättre
effekt av reparationsverksamheten under krig. En dylik lösning behöver
icke förhindra örlogsstationens utflyttning. Om i samband därmed Skeppsholmsdelen
av örlogsvarvet överflyttas till Djurgården, kan Skeppsholmen
frigöras för andra ändamål.

Utredningens förslag, att ledningen för Ostkustens marindistrikt
— med undantag för vissa därtill anknutna förråd -—- skall
lcvarbli i Stockholm, har som regel icke särskilt berörts i remissyttrandena.
Statens organisationsnämnd och försvarets civilförvaltning har emellertid
på väsentliga punkter motsatt sig förslaget.

Organisationsnämnden framhåller, att de erfarenheter nämnden vunnit
vid organisationsundersökningar inom bl. a. Sydkustens och Västkustens
marindistrikt ger vid handen, att betydande olägenheter uppstår, om icke
intendentur- och sjukvårdsförvaltningarna samt kameralkontoret i sin
helhet utflyttas. Verksamheten vid nämnda förvaltningsorgan har nämligen
så nära samband med verksamheten vid örlogsstationen och övriga till
utflyttning föreslagna delar av örlogsbasen, att arbetet kommer att försvåras
och fördröjas, om de ifrågavarande organen kvarstannar å Skeppsholmen.
Sannolikt kommer då även personalen att behöva ökas. Vidare
kommer bl. a. cheferna för intendentur- och sjukvårdsförvaltningarna att
förlora en stor del av den direkta kontakten med sina förvaltningsområden.

Civilförvaltningen framför liknande synpunkter beträffande hela ledningen
för marindistriktet och föreslår, att frågan om utflyttning av nämnda
stabs- och förvaltningsorgan upptages till förnyat övervägande.

B. Valet av plats för en utflyttad örlogsbas.

Örlogsbasutreclningen.

1. Örlogsvarvet.

När det gäller att finna den lämpligaste platsen för ett från Stockholm
utflyttat örlogsvarv, måste man hålla i minnet angelägenheten av att freds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

varv och krigsreparationsbas såvitt möjligt utgöres av en och samma anläggning.
Utredningen har i enlighet härmed sökt finna en plats, som är
så belägen och så beskaffad, att den lämpar sig såväl för anläggande av
en för krigsförhållanden avsedd reparationsbas som för varvsdrift i fred.

Rörande läget för en krigsreparationsbas har utredningen funnit,
att två oeftergivliga villkor måste uppställas: basen får icke ligga för
långt ifrån det antagliga operationsområdet och basens vitala delar måste
kunna skyddas genom att insprängas i berg. Utredningen anför härom
följande.

Krigsreparationsbasen bör ligga så nära det antagliga operationsområdet
att utnyttjandet av basen icke försvåras genom alltför stora avstånd. Särskilt
sådana sårbara mål som skadade och havererade fartyg bör utan
större tidsutdräkt kunna införas till krigsreparationsbasen. På grund härav
måste en sådan bas inom Stockholms skärgård i varje fall förläggas utanför
farledsförträngningen vid Oxdjupet; detta desto mera som den trånga
passagen därstädes i krigstid kan bli spärrad genom fientliga stridsåtgärder.

Erfarenheterna från andra världskriget har givit vid handen, att det
icke är praktiskt genomförbart att enbart genom jaktflyg och luftvärn
skydda en sådan anläggning som en krigsreparationsbas från förstörelse
genom starka anfall med bombflyg eller robotvapen. Härtill kommer att
även atombomber kan bli fällda mot sådana mål som örlogsbaser. För närvarande
finnes ingen annan möjlighet för en anläggning av berört slag
att undgå förstörelse vid anfall med ovan nämnda angreppsmedel än att
anläggningen skyddas genom betongkonstruktioner eller insprängning i
berg. För att en krigsreparationsbas skall kunna effektivt fylla sina uppgifter
är det emellertid en ofrånkomlig förutsättning, att såväl basens egna
anläggningar som inneliggande fartyg beredes tillfredsställande skydd även
mot angreppsmedel av ifrågavarande art. Att i skyddande betongkonstruktioner
inbygga en basanläggning av den storlek, som erfordras inom Stockholms
skärgårdsområde, skulle draga orimliga kostnader. Krigsreparationsbasens
vitala delar — dockor, verkstäder, förråd, expeditionslokaler m. m.
— måste därför insprängas i berg.

Utredningen framför även åtskilliga andra synpunkter på krigsreparationsbasens
läge. Dessa synpunkter kan sammanfattas sålunda.

Med hänsyn till riskerna för ett fientligt anfall med sjöstridskrafter
bör basen icke läggas så långt framskjuten att svårigheter uppstår att
ordna tillfredsställande skydd mot kuppföretag med lätta fartyg. Risken
för artilleribcskjutning behöver däremot icke tillmätas någon avgörande
betydelse för basens placering, om anläggningen kan utföras på sådant
sätt att fullgott skydd mot dylik beskjutning därigenom erhålles. För att
försvåra kuppföretag genom luftlandsatta marktrupper bör basens belägenhet
vara sådan, att den omgivande terrängen i möjligaste mån försvårar
genomförandet av luftlandsättningsoperationer och erbjuder möjlighet
att på ett effektivt sätt anknyta försvaret till naturliga hinderlinjer. För
att kunna utnyttja gemensamt jaktskydd och luftvärn är det fördelaktigt
om krigsreparationsbasen kan förläggas i direkt anslutning till en operationsbas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Från angivna utgångspunkter har undersökningarna i första hand inriktats
på att finna ett bergmassiv, där krigsreparationsbasen kan insprängas.
Trots rikedomen på bergformationer i Stockholms skärgård har
det vid undersökningarna, som utförts genom marinledningens försorg,
visat sig att tillgången på lämpliga bergmassiv är ytterst begränsad. Att
så är fallet beror på de krav, som måste ställas på bergets utsträckning,
höjd och geologiska beskaffenhet samt på de nautiska förhållandena intill
detsamma. Endast ett enda bergmassiv inom Stockholms skärgårdsområde
har befunnits fullt tillfredsställande för anordnande av en krigsreparalionsbas
av nu ifrågavarande omfattning. Detta bergmassiv utgöres av den
s. k. Sköldudden (Djupskårberg) å Muskö i Stockholms södra skärgård.
Denna plats har även i övrigt ur militär synpunkt befunnits lämplig för
basen ifråga.

Utredningen konstaterar, att den inom Stockholms skärgård erforderliga
krigsreparationsbasen icke rimligen kan förläggas till annan plats än Muskö
Sköldudde.

Sedan sålunda klarlagts till vilken plats krigsreparationsbasen bör förläggas,
har utredningen undersökt, huruvida en anläggning, belägen å
denna plats och insprängd i berg, också kan utnyttj as såsom
fredsvarv.

Det har därvid befunnits, att landsvägsförbindelse till fastlandet ■—
något som är en grundförutsättning för varvsdrift i fred å Muskö •—-kan ordnas till rimlig kostnad. Ordnandet av vatten- och elektricitetsförsörjningen
för muskövarvet synes icke heller vålla några svårigheter eller
bli alltför kostnadskrävande. För en mindre del — ett 60-tal befattningshavare
— av den vid varvet sysselsatta personalen bör visserligen av driftsoch
beredskapsskäl bostäder ordnas i närheten av varvet genom kronans
försorg, men huvuddelen av bostadsproblemet synes kunna lösas på ett
fördelaktigare och mindre kostsamt sätt genom att personalen får bosätta
sig i befintliga tätorter på fastlandet — närmast Nynäshamns stad och
Ösmo stationssamhälle. De berörda kommunerna har visat stort intresse
härför och förbundit sig att lämna sin medverkan för att ordna erforderliga
bostäder. De resor med buss till och från arbetsplatsen, som vid sådan
bosättning blir nödvändiga, synes icke avskräckande, då avståndet till
Muskö Sköldudde enligt det av utredningen förordade vägförslaget blir
15,7 kilometer från såväl Nynäshamn som Ösmo stationssamhälle.

En viss svårighet vid rekrytering av personal kan enligt utredningens
mening möjligen befaras men torde uppkomma vid varje utflyttning av
varvet till plats, som icke ligger omedelbart intill Stockholm.

Vidare har man att räkna med att förutsättningarna för en ekonomiskt
lönande drift kommer att ställa sig mindre gynnsamma å Muskö än i
Stockholm, vilket beräknas medföra en mindre försämring av driftsresul -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

tatet. De militära fördelarna av varvsdriftens överförande till en skyddad
anläggning å Muskö är emellertid av den storleksordning, att i förhållande
därtill en sådan mindre försämring av driftsresultatet synts sakna betydelse.

Utredningen har också ägnat uppmärksamhet åt frågan, huruvida sysselsättning
i bergrum kan vara förenad med ökade hälsorisker och därför
mindre tillrådlig under fredsförhållanden. I sådant syfte har utredningen
samrått med statens institut för folkhälsan och beretts tillfälle att taga
del av en undersökning rörande detta spörsmål, vilken utförts av institutet
under åren 1949—-1951. Undersökningen har icke givit belägg för att några
vägande erinringar kan riktas mot att arbete under fredsförhållanden bedrives
i lokaler, som är insprängda i berg, under förutsättning att lokalerna
är väl anordnade särskilt beträffande ventilations- och belysningsförhållanden.

Utredningen har sålunda kommit till den uppfattningen, att tillräckliga
förutsättningar finns för varusdrift i fred vid en anläggning å Muskö
Sköldudde.

På grundval av de gjorda undersökningarna anser utredningen, att örlogsvarvet
vid utflyttning från Stockholm bör förläggas till Muskö Sköldudde
och där anordnas på sådant sätt, att detsamma även kan användas
såsom krigsreparationsbas, det vill säga till huvuddelen insprängas i berg.

2. örlogsstationen.

Vid behandlingen av frågan om platsvalet för en från Stockholm utflyttad
örlogsstation framhåller utredningen, att hänsyn måste tagas till
det nära samarbete, som äger rum mellan stationen och varvet främst
därigenom att stationen lämnar militär arbetskraft till varvet och besättningar
till fartygen. En förläggning av stationen i anslutning till den av
utredningen förordade varvsanläggningen å Muskö kan därför i och för
sig framstå såsom naturlig. Ä andra sidan är en viktig gren av stationens
arbetsuppgifter, nämligen utbildningsverksamheten, av alldeles samma
art som den verksamhet, vilken bedrives vid marinens till Berga vid Hårsljärden
förlagda skolor: marinens underofficersskola och flottans yrkesskolor.
Ett förläggande av stationen i anslutning till dessa skolor, av vilka
underofficersskolan på sin tid utflyttats från stationen, synes också kunna
medföra fördelar. Utredningen har övervägt båda dessa möjligheter och
därvid funnit, att åtskilliga skäl kan anföras för och emot vartdera av
dessa alternativ.

För en förläggning av stationen till Muskö — och emot
Berga — talar främst den omständigheten, att en icke obetydlig
del av den nuvarande stationens personal har sin verksamhet förlagd till
varvet. Denna omständighet skulle, om stationen helt förlädes till Berga,

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

medföra omfattande och kostsamma personaltransporter samt även leda
till andra olägenheter. Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Av stationens personal tjänstgör vid varvet främst yrkeskurser, manskap
för rustning och avrustning av fartyg, uppbördsmän vid avrustade
fartyg och deras biträden samt sådana fartygsbesättningar, vilka under
kortvarig reparation av fartygen icke kan förläggas och förplägas ombord.
Denna personalstyrka, som varierar betydligt, har ungefärligt uppskattats
till mellan 200 och 700 man vid en utflyttad örlogsbas. Om stationen i dess
helhet förlädes till Berga, dit avståndet från Muskö Sköldudde sjövägen
är cirka 11 kilometer, skulle detta medföra ständiga, omfattande personaltransporter
mellan Berga och Muskö. Kostnaderna härför skulle bli betydande,
varjämte mycken övnings- och arbetstid ginge förlorad. Då personalen
måste intaga frukost och middag å Berga men lunch å Muskö,
uppstode en snedbelastning för matinrättningarna både å Berga och Muskö,
vilket i sin tur skulle göra driften oekonomisk.

Vidare skulle stationen, om den anslötes till varvet å Muskö, kunna
beredas bättre skydd mot kuppföretag och bättre bevakning än å Berga.

För stationens förläggande till Berga —- och emot Muskö
— talar främst, att därigenom de redan befintliga lokalerna å Berga
skulle kunna bättre utnyttjas samt personal- och lokalbehovet nedbringas.
Även för personalens del skulle en förläggning till Berga vara att föredraga.
Utredningen utvecklar dessa synpunkter i huvudsak sålunda.

Den befintliga anläggningen å Berga utbyggdes från början för underofficersskolan
och Stockholms örlogsstations värnpliktsskola. Sedermera
har värnpliktsskolan flyttats från Berga och ersatts av yrkesskolorna.
Dessa har mindre elevantal än värnpliktsskolan och eleverna tillhör i
betydande utsträckning andra personalkategorier. Härigenom har anläggningen
å Berga blivit snedbelastad och i viss utsträckning överdimensionerad,
ehuru dock de ledigblivna förläggningsutrymmena provisoriskt tagits
i anspråk för andra ändamål. Som exempel på snedbelastningen och därmed
sammanhängande partiell överdimensionering kan nämnas, att eu
manskapskasern med förläggningsutrymme för 160 man icke längre behövs
för manskapsförläggning — den användes provisoriskt som radarskola
i avvaktan på nybyggnad — att ytterligare en halv kasern med förläggningsutrymme
för 80 man, vilken f. n. provisoriskt utnyttjas som sjukhus,
kommer att frigöras, när ett sjukhus, vartill medel redan finnes beviljade,
blir uppfört, att manskapsmatsalen medger utspisning av 1 000
man, medan platsbehovet vid nuvarande — och för de närmaste åren beräknad
— organisation uppgår till endast cirka 550. Å andra sidan föreligger
brist på förläggningsutrymmen för officerare och underofficerare.

Om stationen förlädes till Berga, skulle det bli möjligt att rationellt utnyttja
så gott som hela det befintliga byggnadsbeståndet för sådana ändamål
för vilka byggnaderna från början avsetts, varigenom oekonomiska
ombyggnader kunde undvikas och nybyggnadsbehovet för stationen nedbringas.
Vidare skulle de nuvarande skolorna å Berga och stationens underbefälsskola
kunna gemensamt ulnyttja vissa speciella utbildningsanordningar
och lokaler, t. ex. riktarhall med cldledningsspcl, exercishall
och simhall. Personal- och lokalbehovet för administration skulle också

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

kunna nedbringas genom sammanslagning i viss utsträckning av stationens
och skolornas administrationsorgan.

Ur personell synpunkt synes stationens förläggande till Berga avgjort
vara att föredraga framför förläggning till Muskö. Rustade sjöstyrkor och
fartyg använder norra Hårsfjärden, utanför Vitså, som ordinarie fredsankarplats,
varför det måste bli olägligt för personalen, som ofta behöver
kontakt med stationen, om denna förlädes till Muskö. En förläggning till
Berga däremot vore ur denna synpunkt mycket lämplig.

Det har synts utredningen påfallande i hur stor utsträckning de skäl,
som talar för stationens förläggande i anslutning till varvet å Muskö, och
de, som talar för Berga, anknyter till skilda grenar av stationens verksamhet.
Utredningen har därför ansett sig böra överväga, om icke lösningen
av problemet är att söka i en uppdelning av den nuvarande stationen
mellan varvet å Muskö och en ny station å Berg a.

Varvet skulle då övertaga den nuvarande stationens — och marindistriktets
— uppgifter med förläggning och förplägnad1 m. in. av yrkeskurserna,
uppbördsmännens biträden, besättningar, som deltager i arbetet med fartygens
rustning eller avrustning, samt personal från fartyg, som undergår
kortvarig reparation av sådan art att personalen icke kan förläggas och
förplägas ombord.

Genom denna anordning undviker man en väsentlig del av de tidskrävande
och dyrbara transporterna mellan stationen å Berga och varvet.
Belastningen på matinrättningarna såväl å Berga som å Muskö blir jämnare.
Då de fartygsbesättningar, som enligt vad nyss sagts skulle inkvarteras
å varvet, bara skulle vistas i land under relativt korta tidsperioder,
anser utredningen, att man för dem bör även i fredstid kunna godtaga
förläggning i bergrum. Genom att för ändamålet utnyttja de förläggningsutrymmen,
som av beredskapsskäl ändock bör finnas i varvsberget, uppstår
icke obetydliga besparingar.

Till den nya stationen å Berga flyttas de avdelningar av den nuvarande
stationen, vilka icke — enligt vad nyss angivits — äger direkt anknytning
till varvet. I stationen, som bör handha vården av hela etablissementet
vid Berga, bör underofficersskolan organiskt inordnas.

Härigenom kan de tillgängliga lokalerna effektivt utnyttjas och administrationen
rationaliseras. Kontakten mellan sjökommenderad personal
och stationens personalorgan underlättas. Huvuddelen av stationen blir
belägen så nära Stockholm som verksamheten medger.

Utredningen har funnit att de fördelar, som kan vinnas genom den
angivna uppdelningen av stationen, är så betydande, att en sådan åtgärd
bör genomföras. Utredningen anser sålunda, att örlogsstationen vid utflyttning
från Stockholm bör uppdelas så, att örlogsvarvet å Muskö övertar

1 Skeppsholmens matinrättning, som tidigare omhänderhafts av örlogsstationen,
drives numera av marindistriktets intendenturförvaltning.

2—380 53 Bihantj till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

de uppgifter, vilka äger direkt anknytning till varvet, medan återstoden av
stationen förlägges till Berga i omedelbar anslutning till de befintliga skolan
läggningarna.

3. Marindistriktets huvudförråd.

Beträffande placeringen av de marindistriktet tillhörande huvudförråd,
som utredningen föreslagit skola flyttas från Stockholm, anser utredningen,
att de olika förråden beroende på deras art och sammansättning
bör förläggas i anslutning till varvet eller stationen eller ock till vissa
andra platser.

Remissyttranden.

1. Örlogsvar vet.

Samtliga myndigheter och organ, som ansett sig ha att allsidigt taga
ställning till frågan, har tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens
förslag, att örlogsvarvet vid en utflyttning från Stockholm skall förläggas
till Muskö Sköldudde. Ingen erinran har framförts mot de synpunkter, som
utredningen anlagt på platsens lämplighet för anordnande av en krigsreparationsbas.
Vissa myndigheter och organ har inskränkt sig till att
granska de speciella omständigheter, vilka utredningen ansett skapa förutsättningar
för att i fred bedriva varvsdrift vid en anläggning å angivna
plats. Härvid har betänkligheter uttalats endast ur rekryterings- och arbetsmarknadssynpunkt.

Överbefälhavaren förklarar, att utredningens principiella förslag — att
sammanslå ett fredsvarv och en krigsreparationsbas till en och samma
anläggning på Muskö — synes såväl från ekonomisk som militär synpunkt
välmotiverat.

Fortifikationsförvaltningen delar helt utredningens uppfattning om behovet
av att inspränga det utflyttade örlogsvarvet i berg. Endast genom
en sådan åtgärd kan varvet beredas det skydd, som är erforderligt med
hänsyn till varvets viktiga uppgifter vid beredskap och krig. Någon annan
plats för insprängning av varvet än Muskö Sköldudde torde icke kunna
uppletas.

Förslaget lämnas utan erinran av länsstyrelsen ur allmänna synpunkter,
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande möjligheterna att ordna
vägförbindelse och vattenförsörjning, av vattenfallsstyrelsen i fråga om
krafttillförseln till anläggningarna samt av bostadsstyrelsen beträffande
riktlinjerna för bostadsförsörjningens ordnande.

Statens institut för folkhälsan bekräftar, att hälsorisker av arbete i bergrum
icke synes uppstå om de moderna tekniska resurserna avseende ventilation,
luftbehandling och belysning utnyttjas och lokalerna i övrigt
utformas med vederbörlig hänsyn tagen till trivsel och hygien.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Arbetsmarknadsstyrelsen befarar, att varvet vid utflyttningen till Muskö
behöver nyanställa ett mycket stort antal arbetare för att fylla vakanserna
efter dem, som enligt styrelsens uppfattning sannolikt kommer att lämna
sin anställning vid varvet i samband med dess flyttning från Stockholm.
Då ifrågavarande del av Stockholms län under hela efterkrigstiden kännetecknats
av utpräglad brist på arbetskraft, måste tillskottet av arbetskraft
i huvudsak komma från andra orter. Förläggandet av örlogsvarvet till
Muskö medför en avsevärd utbyggnad av näringslivet i Nynäshamnsområdet.
Härigenom skulle vinnas ökad differentiering av områdets näringsliv
och förbättrade möjligheter till yrkesval för dess befolkning samtidigt som
en välbehövlig avlastning skulle ske på Stockholms arbetsmarknad. Trots
dessa fördelar är varvets utflyttning till Stockholms södra skärgård ur
arbetsmarknadssynpunkt problematisk på grund av den rådande bristen
på arbetskraft inom området.

Försvarsverkens civila personals förbund uttrycker också farhågor för
arbetskraftsrekryteringen. Förbundet håller före, att själva läget för varvet
kommer att vara hindrande för erhållandet av arbetskraft och att bergverkstaden
kommer att medföra betänkligheter från arbetstagarnas sida.
Icke desto mindre förordar förbundet, att ansträngningar skall göras för
att öka arbetsuppgifterna vid det utflyttade varvet så att arbetsstyrkan
blir 300 man större än vad utredningen utgått från.

Försvarets civila tjänstemannaförbund anser, att utredningen bedömt
möjligheterna för en ekonomiskt lönande drift vid anläggningen å Muskö
alltför pessimistiskt.

2. Örlogsstationen.

Förslaget om den nuvarande örlogsstationens fördelning på varvet å
Muskö och på en ny station i anslutning till de befintliga Berga-anläggningarna
har också fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.
Endast ett remissorgan — Försvarets civila tjänstemannaförbund — har
anmält avvikande mening.

Bland de myndigheter, som positivt tillstyrkt förslaget eller uttryckligen
förklarat sig intet ha att erinra mot detsamma, märkes överbefälhavaren,
marinledningen, fortifikations förvaltningen, statens organisationsnämnd
och länsstyrelsen.

Tjänstcmannaförbundet anför, att det synes förbundet som om den
bästa lösningen skulle vara att stationen utan uppdelning förlägges till
Berga. Ur flera synpunkter är det nämligen enligt förbundets mening
olämpligt, att militär personal och värnpliktiga i större omfattning förlägges
inom varvets område i fredstid. Permissionsmöjligheterna försämras
och de personella synpunkterna blir överhuvud sämre tillgodosedda å
Muskö än å Berga. Transportkostnaderna skulle kunna motvägas av att

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

man, om stationen helt förlädes till Berga, kunde slippa uppföra gymnastikbyggnad
och idrottsplats å Muskö.

3. Marindistriktets huvudförråd m. m.

Ingen erinran har framförts mot förslaget om placering av marindistriktets
huvudförråd.

I detta sammanhang må emellertid erinras att statens organisationsnämnd
förordat, att marindistriktets hela intendentur- och sjukvårdsförvaltningar
samt kameralkontor utflyttas från Stockholm. Organisationsnämnden
förklarar, att såvitt nämnden för närvarande kan bedöma, dessa
förvaltningsorgan torde böra förläggas till Berga, bortsett från vissa förråd
in. in., som bör förläggas i anslutning till varvet.

Departementschefen.

I nära 100 år har statsmakterna övervägt frågan om flyttning av Stockholms
örlogsbas utan att något definitivt beslut fattats i vare sig ena eller
andra riktningen. De förutsättningar, från vilka frågan måste bedömas,
har emellertid genom händelserna under det senaste årtiondet radikalt
förändrats. Tidigare ansågs i första hand organisatoriska och ekonomiska
synpunkter tala för en flyttning. Därjämte framhölls önskemålet att frigöra
huvudstaden från en militär anläggning, som bedömdes öka riskerna
för angreppshandlingar — på senare tid främst genom flyganfall — mot
staden. Nu har den vapentekniska utvecklingen under och efter andra
världskriget i förening med vunna erfarenheter om den hänsynslöshet,
varmed överraskningsmomentet numera utnyttjas vid ett krigsutbrott, fått
som följd att militära skäl med stor styrka talar för en utflyttning av i
vart fall den del av örlogsbasen, som örlogsvarvet utgör. Kommer kriget,
måste man räkna med att varvet i dess nuvarande skick utsättes för stora
risker genom flyganfall, robotbombning eller insats av atombomber mot
huvudstaden. Detta förhållande kan på varvets nuvarande plats icke i
väsentlig grad ändras genom skyddsåtgärder, enär naturförhållandena icke
medger att bergrum för fartyg, verkstäder och förråd i tillnärmelsevis tillräcklig
omfattning anordnas i anslutning till den befintliga varvsanläggningen.
Icke ens om närbelägna civila varv utnyttjades som annexföretag
är detta möjligt. Som krigsreparationsbas är det nuvarande varvet alltså
icke lämpligt, även om avståndet till flottans operationsområden hade varit
mindre än vad som faktiskt är fallet.

En skyddad och användbar krigsreparationsbas inom Stockholms skärgårdsområde
är emellertid nödvändig för att flottan i krig skall kunna fylla
sina uppgifter. Vid sådant förhållande finner jag i likhet med örlogsbasutredningen
det både av ekonomiska skäl och ur beredskapssynpunkt riktigast
att flytta fredsvarvet och anordna det så, att det även kan tjänstgöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

som krigsreparationsbas. De verkställda undersökningarna visar att en
sådan förening av de båda organen är möjlig att genomföra. Den för det
nya varvet föreslagna platsen synes vara för en krigsreparationsbas nära
nog idealisk och för fredsdrift acceptabel. De befarade olägenheterna i form
av något försämrade möjligheter till ekonomiskt lönande drift och försvårad
rekrytering torde icke vara så allvarliga att de får utgöra hinder
för en utflyttning. Vad särskilt angår de uttalade farhågorna för att alltför
många arbetare kommer att sluta sin anställning vid varvet, när detsamma
flyttas, vill jag här endast erinra om att tidpunkten, då verksamheten
kan föras över till den nya anläggningen, är så avlägsen, att det icke
nu är möjligt att med säkerhet bedöma denna fråga. Självfallet kommer
konjunkturerna vid tiden för utflyttningen att få stor betydelse för personalens
benägenhet att följa med vid flyttningen. De framförda farhågorna
för att bergrumsarbetet skulle inverka menligt på rekryteringen vill
jag icke tillmäta alltför stor betydelse. Några hälsorisker av sådant arbete
har trots ingående undersökningar icke kunnat påvisas. Det må i stället
framhållas, att åtskilligt arbete, som vid det nuvarande örlogsvarvet —
och vid andra varv av konventionell typ — måste utföras utomhus hurdant
vädret än är, å Muskö får ske i skydd. Jag ansluter mig sålunda helt
till förslaget att flytta Stockholms örlogsvarv till Muskö Sköldudde och där
spränga in varvets vitala delar i berget.

För örlogsstationens utflyttning talar väsentligen andra skäl. Den nuvarande
stationen behöver moderniseras och rationaliseras, men utrymmet
på Skeppsholmen är för litet för att man där skulle kunna tillskapa en
fullt modern anläggning. Vidare bör stationen icke ligga alltför långt från
varvet med tanke på samarbetet dem emellan. Även stationen bör därför
utflyttas. Örlogsbasutredningens förslag att vid flyttningen uppdela stationen
efter arbetsuppgifterna så att en del överföres till det nya varvet
å Muskö medan återstoden får bilda en ny örlogsstation å Berga i anslutning
till de redan befintliga marina anläggningarna därstädes finner jag
lämpligt. Att utan sådan uppdelning överflytta stationen till Berga skulle
vara ofördelaktigt särskilt med tanke på de omfattande, tids- och kostnadskrävande
sjötransporter, som då skulle bli nödvändiga för att dagligen
forsla personal mellan stationen och varvet. Även om i sådant fall gymnastik-
och idrottsanläggning skulle kunna undvaras å Muskö — något
som icke är säkert med hänsyn till den personal, som under alla förhållanden
för tjänstens skull måste vara förlagd dit — kan någon nettobesparing
i det totala byggnadsbehovet icke påräknas. Tvärtom förefaller en
nettoökning sannolik. Ytterligare kasernutrymmen skulle nämligen krävas
å Berga för sådan personal, som enligt utredningens förslag skulle å Muskö
inkvarteras i ändock befintliga bergrum, och anordningarna å Berga för
bespisning in. in. måste ökas utan att motsvarande minskningar skulle
kunna göras å Muskö.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Om örlogsvarvet och örlogsstationen sålunda flyttas till skärgården, vinner
man också en betydande fördel av annan art: huvuddelen av Skeppsoch
Kastellholmarna samt av marinens områden å Djurgården frigöres
för andra angelägna behov. Däremot synes det mig föga troligt att utflyttningen
kommer att minska riskerna för angrepp från luften mot huvudstaden.

Jag ansluter mig även till örlogsbasutredningens förslag, att marindistriktets
huvudförråd flyttas ut tillsammans med varvet och stationen.
Däremot är jag icke nu beredd att taga ställning till frågan, om marindistriktschefen
med stab och förvaltningsorgan — förråden undantagna —
skall kvarbli i Stockholm eller även de flyttas därifrån. Denna fråga
synes mig böra ytterligare utredas, lämpligen av marinledningen och organisationsnämnden
tillsammans.

Det bör också ankomma på marinledningen, i erforderlig utsträckning
i samarbete med organisationsnämnden, att närmare undersöka och framlägga
förslag i sådana organisationsfrågor, som uppkommer genom ett
beslut om utflyttning av örlogsvarvet och örlogsstationen. Jag tänker då
icke minst på de problem, som föranledes av att en del av den nuvarande
örlogsstationen förenas med varvet medan huvuddelen av stationen förlägges
tillsammans med marinens skolor å Berga. Vid dessa undersökningar
bör särskilt beaktas de möjligheter till personalbesparingar, som
uppstår genom att administrationen för vissa organ kan göras gemensam.

III. ÖRLOGSVARVET A MUSKÖ M. M.

A. Varvsanläggningen in. in.

Örlogsbasutredningen.

1. Allmänna grunder för beräknandet av anläggningens omfattning
m. m.

örlogsvarvet.

Utredningen, som icke haft att verkställa någon granskning av örlogsvarvets
organisation, utgår från att varvet även efter en utflyttning
kommer att bestå av tre militärtekniska avdelningar — vapenavdelning,
fartygsavdelning och intendenturavdelning — för den beställande, kontrollerande
och förrådsförvaltande verksamheten, en verkstadsavdelning
— marinverkstäderna — för det Verkstadstekniska utförandet av arbetena
och ett byggnadsdepartement för handhavandet av fastighetsförvaltningen.
Behovet av organisatoriska förändringar anser utredningen
böra övervägas inom marinledningen sedan beslut fattats i utflyttningsfrågan.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 200.

Beträffande omfattningen av den nya v ar v san läggningen
anser utredningen, att densamma bör bestämmas med hänsyn till de
krav, som ställes på anläggningen under beredskap och krig. Anläggningen
å Muskö bör därför utbyggas till sådan kapacitet, att de inom
Östersjön och angränsande farvatten opererande sjöstridskrafterna kan
beredas en någorlunda effektiv service beträffande reparation, översyn
och utrustning av fartygen, även för det fall att örlogsvarvet i Karlskrona
och de civila varven vid Ostkusten väsentligen satts ur stånd att
biträda med sådana uppgifter. Detta medför krav på ökade utrymmen
för marinverkstäderna. De militärtekniska avdelningarna och byggnadsdepartementet
behöver däremot — om man bortser från sådana nytillkommande
uppgifter som förläggning och förplägnad av personal in. m.
— i stort sett oförändrade utrymmen. Då emellertid marinverkstädernas
kapacitet beräknas endast delvis bli utnyttjad i fredstid, kan vissa av
verkstadsutrymmena under fredsförhållanden användas bl. a. för förvaring
av sådana till de militärtekniska avdelningarna hörande förråd,
som ianspråktages vid rustning av fartygen. Härigenom kan den totala
omfattningen av verkstads-, expeditions- och förrådslokaler nedbringas
så, att anläggningen å Muskö i dessa avseenden endast behöver göras
obetydligt större än örlogsvarvet i Stockholm. Krigsanvändningen föranleder
däremot avsevärd utökning i andra hänseenden, särskilt beträffande
förläggnings-, förplägnads- och sjukvårdsutrymmen. Den utökning av
varvsanläggningen å Muskö, vilken föranledes av att varvet övertar vissa
av den nuvarande örlogsstationens uppgifter, uppväges i huvudsak av
motsvarande minskningar för den nya stationsanläggningen å Berga.

Utredningen anser vidare, av skäl som kommer att redovisas under
avsnittet V E, att anläggningarna å Fjäderholmarna samt vissa verkstadsanläggningar
vid Hårsfjärdens örlogsdepå å M är sgarn bör flyttas till
muskövarvet och anpassas efter där rådande förhållanden.

Vad angår verksamhetens omfattning i fred, räknar utredningen
med att driften vid marinverkstäderna kommer att inskränkas
även i förhållande till fredsdriften vid det nuvarande varvet i Stockholm
främst därför att den nya varvsanläggningens avlägsenhet från större sjöfarts-
och industricentra kan befaras medföra, att vissa nybyggnads-,
ombyggnads- och moderniseringsarbeten, som nu utföres av stockholmsvarvet,
icke kan genomföras å Muskö på konkurrenskraftiga villkor.
Utredningen har därför ansett försiktigheten bjuda att räkna med en
väsentlig nedgång i sådana arbeten och har med hänsyn härtill utgått
från att marinverkstädernas kapacitet endast kommer att delvis utnyttjas
i fred. Emellertid framhåller utredningen samtidigt, att det ur beredskapssynpunkt
är fördelaktigt, om anläggningen redan i fred kan utnyttjas
i större utsträckning, varigenom svårigheterna vid en övergång till

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

beredskaps- eller krigsförhållanden minskas. Alla möjligheter bör därför
tillvaratagas att på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt utvidga driften
vid marinverkstäderna. Utredningen har ansett det angeläget att vid
uppgörandet av planerna för varvets utrustning skapa goda förutsättningar
för en sådan utvidgning av driften och föreslår bl. a. med hänsyn
härtill, att varvet utrustas med en större flytdocka.

Den minskning av arbetsuppgifterna i fred, varmed utredningen sålunda
räknat för marinverkstädernas del, avser endast i mindre utsträckning
sådana arbeten, beträffande vilka varvets militärtekniska avdelningar
uppträder såsom beställare och kontrollanter. Dessa avdelningars
förrådsförvaltande uppgifter minskas icke totalt sett. Utredningen räknar
därför med i stort sett samma omfattning av de militärtekniska avdelningarnas
beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande verksamhet
som i Stockholm. Vissa nya verksamhetsgrenar — omhänderhavande
av förläggning, förplägnad m. m. — tillkommer emellertid. För
bgggnadsdepartementet räknar utredningen med totalt sett ungefärligen
oförändrad omfattning av verksamheten om hänsyn även tages till byggnadsdepartementets
uppgifter beträffande örlogsstationen å Berga.

Den totala personalstyrkan i fredstid vid örlogsvarvet å Muskö
— inberäknat tillfälligt förlagda fartygsbesättningar m. m. — uppskattar
utredningen ungefärligt till 1 800 man. Härvid anför utredningen
i huvudsak följande.

Från de förut angivna förutsättningarna rörande verksamhetens omfattning
har utredningen beräknat, att den vid varvet i fredstid tjänstgörande
personalen, förutom manskap, kommer att uppgå till cirka 1 250
personer, vilket är omkring 300 personer mindre än för närvarande vid
varvet i Stockholm. Den manskapsstyrka, som mera stadigvarande kommer
att vara förlagd till varvet å Muskö, beräknas normalt icke överstiga
350 man. Vidare har man att räkna med att besättningar från fartyg, som
undergår reparation av sådan art att besättningarna icke lämpligen kan
vara förlagda ombord, måste kunna tillfälligt förläggas å varvet. Hur
stor denna personalstyrka blir, är givetvis svårt att beräkna. Den kommer
också att variera betydligt från tid till annan. Såsom ett genomsnittstal
har utredningen räknat med 200 man — officerare, underofficerare och
manskap.

Personalens fördelning på olika kategorier framgår av en i betänkandet
(s. 34) intagen tablå, till vilken här hänvisas.

Marindistriktets förråd m. m.

Såsom förut angivits bör marindistriktets förråd vid utflyttningen från
Stockholm fördelas mellan Muskö, Berga och vissa andra förrådsorter.

Vid bedömandet av förrådsutrymmenas storlek har utredningen
funnit vissa förråd kräva ökad golvyta medan lokalbehovet för andra
förråd kan minskas vid en utflyttning, då modernare förrådslokaler er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

hålles. För alla förråden tillsammans beräknar utredningen, att utrymmena
vid en utflyttning kan något minskas.

I detta sammanhang upptar utredningen frågan om anordnande av
en skyddad tvätt- och reparationsanstalt i anslutning till
varvet å Muskö och föreslår, att en sådan anstalt skall ingå i anläggningen.
Utredningen anför härom.

I fred ombesörjer nu den centrala tvätt- och reparationsanstalten i
Stockholm (Hässelby) såväl tvätt som textil- och skoreparationer inom Ostkustens
marindistrikt. Anstalten i Hässelby, som är oskyddad, är så belägen,
att ständiga och omfattande transporter dit av tvättgods in. in. från
fartygen och marinens landorganisation ute i skärgården under krigsförhållanden
synes föga tillrådliga. Då nu förslag framlägges om utbyggande
av en för sjöförsvaret centralt belägen, skyddad basanläggning,
synes det utredningen angeläget, att denna anläggning utrustas med en
även i krig användbar tvätt- och reparationsanstalt, som kan betjäna
flottan och kustartilleriet inom Södertörnsområdet. Utredningen har därför
i sitt förslag medtagit en sådan anstalt. Huruvida den skall drivas av
marindistriktets intendenturförvaltning eller av varvet torde få framdeles
övervägas.

Personalen vid marindistriktets förråd in. in. å Muskö beräknar
utredningen till cirka 50 personer i fred.

2. Allmän beskrivning av anläggningen samt uppgift om den

beräknade totalkostnaden för densamma.

örlogsbasutredningen redogör i korthet för terräng förhållandena
på den plats, dit varvet föreslagits skola förläggas, och anger i huvuddrag
hur anläggningen där bör planeras. Redogörelsen anknyter
till en i betänkandet såsom Bil. I intagen fältkarta, till vilken här torde
få hänvisas. Utredningens redogörelse innehåller i huvudsak följande.

Berget å Muskö Sköldudde (Djupskårberg), vars centrala parti täcker
en yta av ungefär 90 hektar, begränsas på tre sidor av vatten: i söder av den
relativt grunda, väl skyddade Gullbodaviken, i väster och norr av Mälbyfjärden.
Med Muskö i övrigt förenas bergspartiet — frånsett ett kuperat
strandparti och en utlöpare av berget i nordost — genom en dalgång av 100
—500 meters bredd. Längre österut å Muskö vidtager ånyo höjdpartier, till
större delen bergiga och skogbevuxna men i sydost, kring gården Gullboda,
övergående i ett mjukare kuperat, delvis odlat område.

I berget bör insprängas de delar av varvsanläggningen, vilka är av
vital betydelse och därför bör beredas effektivt skydd.

På lämpliga sträckor utefter stranden av Sköldudden bör anläggas
kajer, pirar in. in. Sydost om berget kan lämpligen uppföras friliggande
kaserner, gymnastik- och idrottshall, marketenteri m. in.

Vid gården Gullboda, sydost om Skölduddsberget, bör ordnas ett bostadsområde
för den till ett 60-tal befattningshavare uppgående personal,
som bör vara bosatt i närheten av anläggningen. Området har goda naturliga
förutsättningar för bostadsbebyggelse och ligger fördelaktigt till ur

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

kommunikationssynpunkt, då den landsväg, som förutsatts skola förbinda
anläggningen å Sköldudden med fastlandet, planeras skola sträcka
sig söderut å Muskö och därefter över St. Skramsö, Yxlö, Herrö och
Himmelsö till fastlandet.

Kostnaderna för anläggningen i dess helhet — omfattande
kostnader för berganläggningen, friliggande byggnader och anläggningar,
komplettering av maskinpark och transportmateriel, försvarsanordningar,
bostäder, vägförbindelse i den mån den icke bekostas av medel
för anläggande av allmänna vägar, ordnande av vatten- och elektricitetsförsöjning,
markförvärv, flyttning m. in. — har utredningen beräknat
till 202 800 000 kronor, enligt prisläget sista kvartalet 1950. Utredningen
minskar denna summa med dels 1 600 000 kronor, som redan tidigare
anvisats och tagits i anspråk för förvärv av mark i trakten av Sköldudden,
dels ock 12 200 000 kronor för vissa arbeten inom ifrågavarande skärgårdsområde,
vilka arbeten statsmakterna beslutat innan utredningen
slutfördes. Om dessa belopp frånräknas återstår en kostnad av
189 000 000 kronor.

I detta sammanhang må anmärkas, att kostnaderna i nuläget givetvis
är betydligt högre till följd av de prisstegringar, som inträtt efter sista
kvartalet 1950. Även beträffande de belopp, som bör avräknas från totalkostnaden
på grund av fattade beslut, har vissa förändringar inträtt.
Jag kommer att lämna närmare uppgifter härom i ett senare avsnitt.

3. Den i berg insprängda delen av anläggningen.

Någon detaljerad beskrivning av den planerade berganläggningen
kan icke här lämnas. En sådan beskrivning återfinnes i utredningens
hemliga betänkande.

Utredningen har emellertid offentligen redogjort för vissa allmänna
principer, som följts vid planläggningen. Sålunda har vid placeringen
av förråd, expeditioner, förläggningsutrymmen m. in. särskilt beaktats
önskvärdheten av att lokalt sammanföra likartade arbetsuppgifter,
varigenom skapas möjligheter att rationalisera verksamheten och nedbringa
såväl lokal- som personalbehovet. Av arbetshygieniska och psykologiska
skäl har eftersträvats att göra lokaliteterna i berget så tilltalande
som möjligt och giva dem en utformning, som i görligaste mån förtar
intrycket av bergrum. I syfte att åstadkomma fullt tillfredsställande allmänhygieniska
förhållanden har utredningen vidare ägnat stor uppmärksamhet
åt värme- och ventilationsanläggningarna, de sanitetstekniska
anordningarna samt anläggningarna för belysning och brandsläckning
m. in. Härvid har bl. a. sörjts för möjligheter att genom luftkonditionering
reglera luftens temperatur och fuktighet samt att bortföra avgaser
och illaluktande ångor m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

I detta sammanhang har utredningen även lämnat en kortfattad redogörelse
för de principer utredningen tillämpat i syfte att nedbringa lokalbehovet
till minsta möjliga. Härvid lämnas också vissa andra uppgifter
om lokaler in. in. Utredningen anför i huvudsak följande.

Genom att marinverkstädernas kapacitet endast i begränsad utsträckning
avses tagas i anspråk under fred, kommer icke oväsentliga delar av
deras för expeditioner och verkstadsdrift beräknade utrymmen att i fredstid
bli disponibla för andra ändamål. Utredningen bär räknat med att dessa
i fred lediga utrymmen skall användas såsom undervisningslokaler för
yrkeskurser in. fl. liknande behov samt såsom upplagsplatser för bl. a. sådana
delar av de militärtekniska avdelningarnas förråd, som endast skall
täcka utrustningsbehov och som sålunda helt ianspråktages, när fartygen
rustas vid beredskap eller mobilisering. På så sätt kan nyanläggningsbehovet
av lokaler i berget för de militärtekniska avdelningarna in. in. i
motsvarande mån minskas.

För att verksamheten vid muskövarvet under krigsförhållanden skall
kunna pågå så ostörd som möjligt erfordras att förläggningsutrymmen
finnes anordnade i berget för den vid anläggningen sysselsatta personalen
jämte tillfälligt ilandflyttade fartygsbesättningar in. in. Utredningen har
vid planerandet av berganläggningen tillgodosett detta behov. Då under
fredsförhållanden endast en del av dessa utrymmen behöver vara disponibel
för förläggningsändamål, föreslår utredningen, att återstoden av
ifrågavarande utrymmen inredes och användes i första hand såsom matsalar
men även såsom mässar, dagrum och andra samlingslokaler in. m.

All den personal, som i krigstid förlägges inom berganläggningen,
måste givetvis också kunna bespisas där. Utredningen räknar därför med
att i berget utbygges en köksanläggning av erforderlig storlek. Köket avses
skola användas även under fredsförhållanden och bör därför inredas
på sådant sätt, att några svårigheter icke uppstår att normalt ha i bruk
endast en del av den befintliga utrustningen.

Några särskilda matsalar för krigsbruk avses icke skola utsprängas i
berget, utan utredningen räknar med att bespisningen under krig får ske
i förläggnings- och verkstadslokaler, förbindelsegångar m. fl. dylika utrymmen.
För fredsbruk avses — såsom nyss angivits — erforderliga
matsalar skola inredas i en del av då lediga förläggningsutrymmen. Enligt
utredningens bedömande kommer i fredstid en del av personalen att
medföra mat från hemmet. Utredningen räknar med att denna personal
skall ha möjlighet att äta antingen i matrum vid de olika arbetsplatserna
eller i ett utanför berget förlagt marketenteri.

Behovet av sjukvårdslokaler vid varvsanläggningen bar, efter framställning
från utredningen, beräknats av försvarets sjukvårdsstyrelse.
Dessa beräkningar bar legat till grund för utredningens planläggning av
sjukvårdsanstalterna i berget.

Under fred bör huvuddelen av det aktuella sjukvårdsbehovet för
musköanläggningens personal tillgodoses antingen genom civila sjukvårdsanstalter
i Nynäshamn eller genom det sjukhus, som avses skola
tillhöra den till Berga utflyttade örlogsstationen. Härigenom kan viss del
av det för krigsbruk behövliga bergsutrymmet för vårdavdelningen disponeras
för andra ändamål i fredstid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Utredningen gör vissa jämförelser mellan de föreslagna utrymmena
och varvets nuvarande lokaler i Stockholm. Härutinnan torde få hänvisas
dels till de uppgifter om läget i stort, vilka lämnats under punkt 1 här
förut, och dels till utredningens betänkande.

Anläggningskostnaderna för de föreslagna anordningarna
i berget å Muskö har utredningen beräknat till sammanlagt
HO 000 000 kronor enligt prisläget sista kvartalet 1950. Från detta totalbelopp
avräknar utredningen — av skäl som tidigare berörts — 12 200 000
kronor, varefter den återstående kostnaden uppgår till 127 800 000 kronor.

Kostnaderna omfattar sådana arbeten och anordningar, som normalt
brukar bekostas av investeringsanslag, såsom sprängnings- och inklädnadsarbeten,
fast inredning, fast inbyggda delar av transportanordningar,
fundament för verkstadsmaskiner m. m.

4. Friliggande byggnader och anläggningar m. m.

Kajer, pirar, kajplaner m. m.

Vid den allmänna beskrivningen av varvsanläggningen (punkt 2 här
förut) har jag i grova drag angivit, hur örlogsbasutredningen tänkt sig att
kajer, pirar m. m. skall anordnas. Några detaljer om dessa anläggningar
bör icke här lämnas, utan jag hänvisar härvidlag till det hemliga betänkandet.

Kostnaderna för nu angivna anläggningar vid varvet å Muskö har
beräknats till sammanlagt 12 800 000 kronor enligt det av utredningen tilllämpade
prisläget.

Flytdocka.

I det föregående har jag refererat örlogsbasutredningens synpunkter
rörande verksamhetens omfattning i fred vid muskövarvet. Nu vill jag
erinra om utredningens uttalande, att driften vid marinverkstäderna kan
befaras komma att inskränkas i förhållande till fredsdriften vid det nuvarande
varvet i Stockholm, beroende på det nya varvets avlägsenhet från
större sjöfarts- och industricentra. Därvid har utredningen även framhållit
angelägenheten av att anläggningen redan i fred kan utnyttjas i större utsträckning
samt att alla möjligheter bör tillvaratagas att på ett ekonomiskt
bärkraftigt sätt utvidga driften vid marinverkstäderna. För att skapa goda
förutsättningar för en sådan utvidgning av driften föreslår utredningen
bl. a. att muskövarvet utrustas med en större flytdocka och anför härom
i huvudsak följande.

Tillgången till en sådan docka skulle väsentligt öka varvets möjligheter
att mottaga större fartyg — även handelsfartyg — för reparation och översyn,
varigenom marinverkstäderna kunde tillföras för driftsekonomin

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

högst betydelsefulla arbeten. På så sätt skulle man kunna avsevärt förbättra
verkstädernas ekonomiska resultat vid den minimidrift å varvet,
varmed utredningen försiktigtvis ansett sig böra räkna under fredsförhållanden,
ävensom betydligt vidga möjligheterna att öka varvsdriftens
omfattning, något som både ur driftsekonomisk synpunkt och av beredskapsskäl
är önskvärt.

Härtill kommer vissa synpunkter beträffande Beckholmen. För att i erforderlig
utsträckning tillgodose behovet av dockningsmöjligheter för de
större örlogsfartygen och isbrytarna blir det nödvändigt att i kronans ägo
behålla Beckholmen med Gustaf V:s docka, såframt icke en flytdocka av
motsvarande kapacitet anskaffas för muskövarvet. Vare sig därvid anläggningarna
å Beckholmen skulle drivas av marinen eller utarrenderas
till något privat varv med företrädesrätt för marinen till dockning, synes
kronans möjligheter att fullt tillgodogöra sig värdet av Beckholmen mindre
gynnsamma. Om däremot muskövarvet tillföres den ifrågasatta flytdockan,
kan värdena å Beckholmen uttagas på det för kronan fördelaktigaste sättet,
förslagsvis genom försäljning.

Kostnaderna för en flytdocka med angiven kapacitet har uppskattats
till i runt tal 8 000 000 kronor.

Husbyggnader, idrottsanläggningar m. m.

Med hänsyn till muskövarvets användning under fredsförhållanden har
utredningen ansett sig böra föreslå, att vissa friliggande byggnader in. in.
skall ingå i anläggningen. Utredningen framför härom i huvudsak följande
synpunkter.

Under fredsförhållanden bör förläggning i bergrum endast förekomma
beträffande personal, som tillfälligt inkvarteras vid varvet, medan däremot
den personal, som skall vara inkasernerad där under längre tidsperioder,
bör förläggas i byggnader utanför berget. För trivseln bland de i
berganläggningen sysselsatta synes det vidare vara av vikt, att lämpliga
åtgärder vidtages med tanke på dem, som önskar tillbringa lunchrasten
utanför berget. Härför erfordras ett friliggande marketenteri, som bör anordnas
på sådant sätt, att det kan tjäna som samlingslokal även för de
personer, som är bosatta inom det till varvet hörande bostadsområdet. I
anslutning till marketenteriet bör finnas vissa fritidslokaler för den inkasernerade
personalen. Såväl för sistnämnda personal som för dem, som
blir bosatta i varvets närhet, erfordras anläggningar för gymnastik och
idrott, vilka anläggningar blir av särskild betydelse med hänsyn till varvets
relativt isolerade läge. Behov föreligger också av ett dyktankhus och
en korthållsskjutbana. Härtill kommer, att vissa av de för varvsdriften
erforderliga lokalerna och förvaringsutrymmena synts kunna förläggas
utanför berget antingen därför att de icke är av väsentlig betydelse för
verksamheten i krig eller ock på grund av att materielen är föga sårbar
eller utan större svårighet kan ersättas. Av dessa skäl har förvaringshallar
och verkstad för småbåtar samt vissa upplag synts kunna anordnas utan
bergskydd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

I enlighet med de angivna allmänna synpunkterna föreslår utredningen,
att till varvsanläggningen skall höra följande friliggande byggnader och
anläggningar.

5 kaserner, varav en med förläggningsplats för 2 officerare, 10 underofficerare
och 40 underbefäl samt jämväl inrymmande vaktlokal, och de
övriga med förläggningsplats för tillhopa 300 meniga.

Marketenteri och mäss med utrymmen för 15 officerare, 50 underofficerare
och poliser, 75 högbåtsmän och furirer, 35 civila tjänstemän
samt 450 meniga och arbetare. Den största serveringslokalen inredes så,
att den även kan användas såsom biograf och teaterlokal. I byggnaden inrymmes
även lånebibliotek samt läs- och skrivrum.

Gymnastikbyggnad med utrymmen även för fäktning och brottning
samt bastubad.

Idrottsplats och tennisbanor.

Dyktankhus liknande det vid stockholmsvarvet befintliga.

Korthållsskjutbana för 10 skyttar.

Båtverkstad med kontorslokaler och båthallar.

Upplagsplatser med förrådsskjul och kontorsbyggnader.

Regnskydd, cykelstall och motorcykeltak.

Närmare detaljuppgifter om byggnaderna m. m. kan inhämtas ur betänkandet.

Kostnaderna för nu berörda byggnader m. m. har av utredningen
beräknats till sammanlagt 9 800 000 kronor.

Utvändiga ledningar m. m.

Vatten-, värme- och eltillförseln till de nyss berörda friliggande
byggnaderna och anläggningarna ordnas genom anknytning'' till de centrala
vatten-, värme- och elnäten inuti Skölduddsberget. Härvid förutsattes
vattenledningar samt elkablar och transformatorer i görligaste mån bli
gemensamma för nu berörda byggnader m. m. och bostadsområdet vid
Gullboda. Ytterbelysning ordnas i erforderlig omfattning inom varvsområdet.

För rening av avloppsvattnet från de friliggande byggnaderna
inom varvsområdet och från bebyggelsen å bostadsområdet vid Gullboda
avses en gemensam reningsanläggning skola utföras.

Kostnaderna för nu berörda ledningar m. m. ■— med undantag för de
ledningar, som inbygges i kajer och pirar, samt för den del av gemensamma
ledningar m. in., som får anses belöpa på bostadsområdet -— har
av utredningen beräknats till sammanlagt 1 350 000 kronor.

Väg- och planeringsarbeten m. m.

De erforderliga vägarna inom varvsområdet anknytes till den landsväg,
som förutsatts skola byggas från fastlandet till sydöstra Muskö och

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

därifrån förbi Gullbodaviken och Skölduddsberget till den befintliga allmänna
landsvägen å öns centrala del. Huvudvägarna inom varvsområdet
avses skola erhålla samma bredd å körbanan som landsvägen från fastlandet
samt förses med gångbana. I anslutning till kaserner m. m. ordnas
erforderliga planer.

Varvsområdet avgränsas åt landsidan med trådnätstängsel, som på
insidan förses med en tät häck av exempelvis gran för att förhindra insyn.

Kostnaderna för de nu berörda arbetena har beräknats till 1 450 000
kronor.

5. Komplettering av maskinpark och transportmateriel m. m.

Utredningen räknar med att den maskinpark, som finns vid örlogsvarvet
i Stockholm, skall överflyttas till muskövarvet vid dettas färdigställande
och att marinverkstädernas maskinersättningskonto i största
möjliga utsträckning utnyttjas för att vid nämnda tidpunkt hålla maskinparken
i fullgott skick. Av olika skäl erfordras emellertid en komplettering
av maskinparken i samband med utflyttningen. Härom anför utredningen.

Vid varvet i Stockholm har vissa maskiner och anordningar kunnat
undvaras tack vare den service, som stått att erhålla hos närbelägna industrier
i huvudstaden. Efter utflyttningen har man åtminstone beträftande
vissa arbetsdetaljer att räkna med att ett dylikt samarbete blir allför
osmidigt och oekonomiskt. Av detta skäl anser utredningen, att muskövarvet
bör tillföras sådana anordningar som sandbläster- och metallsprutaggregat,
härdugnar samt anläggningar för galvanisering och förkromning.
Strävandena att göra anläggningen å Muskö till en fullgod
krigsreparationsbas, som kan fungera även vid en avspärrning, medför
också behov av att tillföra anläggningen vissa specialmaskiner för arbeten,
som eljest även efter utflyttningen kunnat i fredstid beställas från annat
håll.

För den föreslagna tvättinrättningen kräves nyuppsättning av maskiner.
Utredningen har också ansett det konsekvent att i detta sammanhang medräkna
viss tyngre apparatur, som ur beredskapssynpunkt stadigvarande
bör vara placerad vid sjukvårdsanstalten å Muskö.

I berganläggningen är goda kommunikationer inom och mellan de
olika lokalerna en grundförutsättning för åstadkommande av rationell
drift. Det är sålunda nödvändigt att sörja för att anläggningen i tillräcklig
omfattning förses med fast inbyggda eller helt rörliga transportanordningar.
Utredningen anför härom i huvudsak som följer.

Fast inbyggda transportanordningar med traverser eller telfrar bör
givetvis ingå i utrustningen för verkstäderna och flertalet av förråden.
De fast anbragta delarna av dessa anordningar (fundament, balkar m. m.)
har medtagits i redogörelsen och kostnadsberäkningen för byggnadsarbetena.
I nu förevarande sammanhang upptages de rörliga delarna av berörda
transportanordningar.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 200.

För sliparna medtages i detta sammanhang slipmaskinerier och vagnar.

Vid kajerna avses uppsättas erforderligt antal kranar.

De betydande avstånden inom anläggningen nödvändiggör också en
komplettering av varvets utrustning med helt rörliga transportmedel, såsom
mobilkranar, krantruckar, traktorer och släpvagnar.

Däremot har varvets nuvarande bilpark synts tillräcklig även efter en
utflyttning.

Utredningen räknar slutligen med att varvets sjötransportmedel som en
följd av utflyttningen behöver kompletteras med två isbrytande bogserbåtar.

Den sammanlagda kostnaden för anskaffning av nu berörda maskinella
anordningar, transportmedel in. in. har beräknats till 7 150 000
kronor.

6. Försvar sanordningar.

Beträffande försvarsanordningarna i anslutning till den planerade varvsanläggningen
å Muskö torde få hänvisas till örlogsbasutredningens hemliga
betänkande och däröver avgivna yttranden.

Kostnaderna för berörda anordningar har utredningen upptagit till
2 500 000 kronor.

Remissyttranden.

Vad örlogsbasutredningen föreslagit rörande omfattningen och utformningen
av örlogsvarvet m. m. å Muskö har i väsentliga delar tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av remissmyndigheterna. Endast på ett fåtal punkter
av någon större betydelse har meningarna brutit sig. Ett par remissorgan
har sålunda påyrkat, att man vid beräkningarna skulle utgå från en mera
omfattande verksamhet i fred vid muskövarvet än utredningen räknat med.
Vidare har delade meningar framförts rörande dels frågan om varvet bör
utrustas med en flytdocka och dels förslaget att anlägga en skyddad tvättoch
reparationsanstalt i anslutning till varvet. I detaljfrågor har åtskilliga
erinringar och påpekanden gjorts, men vederbörande remissorgan har
då icke sällan självt framhållit, att det gällt spörsmål, som icke nu bör
avgöras utan som bör slutligt prövas i samband med den kommande detaljplaneringen.

Ur de allmänna uttalandena må återgivas följande.

Marinledningen anför i huvudsak: Mot den planläggning av örlogsbasen,
som utredningen framlagt, finns i stort sett intet att erinra. Vissa detaljerinringar
kan göras, men marinledningen anser att dessa bör upptagas till
behandling först vid den tidpunkt, då utförandet av ifrågavarande delar av
anläggningen blir aktuellt. Först då kan hänsyn tagas till samtliga föreliggande
faktorer. På totalkostnaderna inverkar de föga.

Fortifikationsförvaltningen uttalar, att det av utredningen framlagda för -

Kungl. Maj:ts proposition nr ''200.

slaget om utformningen av varvsanläggningen in. m. å Muskö är i allt
väsentligt väl ägnat att läggas till grund för ett beslut i utflyttningfrågan.

Statens institut för folkhälsan anser, att de föreslagna bergrumsanläggningarna
icke kommer att medföra hälsorisker för den där arbetande personalen
eller för de besättningar, som inkvarteras i bergrummen, under förutsättning
att de moderna tekniska resurserna avseende ventilation, luftbehandling
och belysning utnyttjas och även i övrigt vederbörlig hänsyn
tages till trivsel och hygien.

Försvarsverkens civila personals förbund framhåller, att allt bör göras
för att under fredstid begränsa den del av driften, som skall förläggas i berg,
inte minst med hänsyn till den mängd av giftiga gaser (bly in. in.), som
förekommer vid varvsdrift, samt de stora olycksfallsrisker, som föreligger
inom varvsindustrien. Förbundet har med tillfredsställelse konstaterat, att
utredningen betonat betydelsen av att ägna de allmänhygieniska förhållandena
i bergverkstäderna det största intresse. Förbundet vill också understryka
betydelsen härav och av att inga kostnadsskäl får vara hindrande i
detta fall.

Frågan om verksamhetens omfattning i fred vid muskövarvet
har upptagits av Försvarsverkens civila personals förbund och Försvarets
civila tjänstemannaförbund. Båda förbunden anser, att man bör utgå från
samma omfattning av fredsdriften och samma personalstyrka å Muskö som
i Stockholm och icke som utredningen förutsätta eu nedgång i fredsverksamheten
med åtföljande personalminskning vid utflyttningen.

Personalförbundet anför härutinnan bl. a. följande.

Utredningen räknar med att driften vid marinverkstäderna genom förflyttningen
kommer att minskas i förhållande till den nuvarande. Ur beredskapssynpunkt
är det av synnerlig vikt att så stor stam av yrkesskickligt
folk som möjligt med kännedom om platsens förhållanden m. in. hålles
sysselsatt i driften. Allt bör därför göras för att utöver de militära arbetena
anskaffa och bibehålla civilproduktion. Denna civila produktion har även
en väsentlig psykologisk verkan på trivsel i arbetet. Förbundet anser således
att en lika stor arbetsstyrka som den nuvarande vid marinverkstäderna i
Stockholm bör beräknas även för muskövarvet.

Mot flytdockan uttalas betänkligheter av marinledningen och överbefälhavaren.
Rörande skälen härför torde få hänvisas till de hemliga yttrandena.

A andra sidan anser Försvarsverkens civila personals förbund det nödvändigt,
att icke blott den av utredningen föreslagna större flytdockan anskaffas
utan även minst en mindre dylik. Flytdockorna behövs för att kunna
skaffa civila arbetsuppgifter. Genom dem kan också arbetena under fredstid
i större utsträckning utföras utanför berglokalerna.

Försvarets civila tjänstemannaförbund framhåller också behovet av flyt•V
:sxfl 53 Bilutng till riksdagens protokoll 1953.

1 sand. Kr 200.

Kangl. Maj:ts proposition nr 200.

dockan, bl. a. för att kunna docka tankbåtar, som lossar sin last vid raffinaderiet
i Nynäshamn, Gotlandsbolagets båtar in. fl., beträffande vilka ur beställarens
synpunkt fördelar faktiskt kan utvinnas på grund av det geografiska
läget.

Förslaget att anlägga en skyddad tvätt- och reparationsanstalt
i anslutning till muskövarvet avstyrkes av försvarets fabriksstyrelse, i vart
fall såvitt avser en anläggning av den omfattning utredningen förutsatt.
Fabriksstyrelsen anser, att andra alternativ än det föreslagna måhända kan
skänka godtagbara lösningar av tvätt- och reparationstjänsten under krigsförhållanden.
Att driva den föreslagna anstalten å Muskö i fred skulle med
visshet visa sig mindre ekonomiskt än den centraliserade driften vid
Hässelby.

Statens organisationsnamnet ställer sig tveksam till förslaget om tvättoch
reparationsanstalten och anser, att saken bör särskilt utredas.

Försvarets civila tjänstemannaförbund däremot anser, att en sådan anstalt
å Muskö kommer att ställa sig billigare i drift än anstalten i Hässelby
och understryker musköanstaltens betydelse i krig. Förbundet tillstyrker
därför utredningens förslag.

De flesta erinringar och påpekanden, som gjorts i detaljfrågor, är av
den art att någon redogörelse för dem icke kan medtagas här. Något behov
av att redovisa dem i detta sammanhang synes för övrigt icke föreligga, då
de icke väsentligen påverkar kostnadsramen och då de bör prövas först vid
detaljplanläggningen.

Av yttrandena må endast nämnas att Försvarsverkens civila personals
förbund och Försvarets civila tjänstemannaförbund anser, att det föreslagna
friliggande marketenteriet är för litet och bör göras betydligt större.

B. Markfrågan.

Örlogsba su t redningo 11.

När utredningen bedömt omfattningen av markbehovet för det
utflyttade örlogsvarvet har utredningen icke blott tagit hänsyn till de omedelbara
anspråken på mark för de föreslagna anläggningarna. Utredningen
har funnit, att man jämväl måste taga hänsyn till framtida utvidgningsbehov,
bevaknings- och försvarssynpunkter samt nödvändigheten av att
förhindra olämplig exploatering och bebyggelse i närheten av varvsanläggningen.
Från dessa utgångspunkter har utredningen vid en detaljundersökning
funnit, att för varvet bör avses en landareal av cirka 1 050 hektar,
belägen inom Muskö, Västerhaninge och ösmo socknar.

Av nämnda område hade cirka 470 hektar redan förvärvats för marinens
räkning, när utredningen slutförde sitt uppdrag. Huvuddelen därav
hade inköpts enligt beslut av 1950 års riksdag (prop. 1950: 141, rd. skr. 223)
i syfte bl. a. att förhindra påbörjad exploatering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Kostnaden för den sålunda redan inköpta marken uppgick till cirka
1 250 000 kronor. Ytterligare 350 000 kronor fanns disponibla. Det ytterligare
erforderliga beloppet för markförvärvets genomförande beräknade
utredningen till 3 400 000 kronor enligt 1950 års prisläge. Totalkostnaden
för förvärv av den för varvsanläggningen erforderliga marken beräknades
sålunda till (1 250 000 + 350 000 + 3 400 000 =) 5 000 000 kronor.

Beslutade åtgärder.

Med hänsyn till förefintliga exploateringstendenser föreslog Kungl.
Maj:t i propositionen 1952: 166 riksdagen att anvisa erforderliga medel för
att omedelbart säkra kronans behov av mark för marinens behov inom
ifrågavarande del av Stockholms skärgård.

Riksdagen (skr. 1952: 210) anvisade för budgetåret 1952/53 under marinens
delfond av försvarets fastighetsfond till Vissa markförvärv 4 500 000
kronor, vari inräknats angivna 3 400 000 kronor samt medel för täckande
av prisstegringar efter det utredningens kostnadsberäkningar utfördes.

C. Bostadsfrågan.

Örlogsbasutredningen.

1. Allmänna synpunkter.

Såsom jag tidigare (III A) anfört beräknar utredningen, att den vid
anläggningen å Muskö i fredstid tjänstgörande personalen kommer att
uppgå till cirka 1 850 personer. Av dessa beräknas cirka 550 vara inkasernerade
å örlogsvarvet — däribland 200 tillhörande fartygsbesättningar med
tillfällig förläggning i land — och ett 60-tal erhålla tjänstebostäder invid
varvet. Återstår således i runt tal 1 250 arbetare och tjänstemän (militära
och civila), vilkas bostadsfråga måste lösas på annat sätt. Därest bostäder
åt sistnämnda personer skulle ordnas å Muskö, där för närvarande tätbebyggelse
för permanent bruk saknas, skulle detta medföra uppkomsten
av en ny samhällsbildning med en folkmängd, som utredningen uppskattar
till i runt tal 4 000 personer.

Utredningen har funnit det ur flera synpunkter olämpligt, att en samhällsbildning
av angivna storlek tillskapas å Muskö. Härom anför utredningen
i huvudsak följande.

Redan ur civilförsvarssynpunkt möter betänkligheter med tanke på dels
de primära bombmål, som skulle komma att finnas på och i närheten av
•in, och dels de svårigheter en evakuering kunde möta, om vägförbindelsen
med fastlandet bleve avbruten. Vidare skulle en sådan samhällsbildning
bli alltför liten för att bilda underlag för åtskilliga önskvärda gemensamhetsanordningar
(t. ex. läroverk, yrkesskolor och sjukhus). Den till samhället
knutna befolkningsgruppen skulle också bli alltför odifferentierad
och samhällets utvecklingsmöjligheter mycket begränsade. Slutligen måste
beaktas, att en nyanläggning av ett helt samhälle måste kräva betydligt
större kapitalinvesteringar än vad som skulle erfordras, om den behövliga
bebyggelsen kunde anslutas till eu redan befintlig tätort.

;p; Kangl. Maj:ts proposition nr 200.

De angivna omständigheterna har föranlett utredningen att undersöka
möjligheterna att bereda huvuddelen av varvspersonalen bostäder i anslutning
till befintliga tätorter på fastlandet. De tätorter, som härvid kunnat
komma i fråga med hänsyn till möjligheterna att ordna tillfredsställande
kommunikationer till varvsanläggningen, är Nynäshamns stad och ösmo
stationssamhälle.

2. Bosättning i Nynäshamn och Ösmo.

Som underlag för att bedöma, om det är möjligt och lämpligt att basera
varvspersonalens bosättning på Nynäshamn och Ösmo, har utredningen
inhämtat varjehanda faktiska uppgifter om staden och kommunen. Rörande
dessa uppgifter må hänvisas till utredningens betänkande.

På grundval av de verkställda undersökningarna har utredningen kommit
till den uppfattningen, att Nynäshamns stad och ösmo stationssamhälle
tillsammans har goda förutsättningar att utbyggas till bostadscentrum
för huvuddelen av den vid anläggningen å Muskö sysselsatta personalen.
Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Nynäshamn har redan nu och kommer, med ett befolkningstillskott av
varvspersonal, i än högre grad att tå möjligheter att uppbära gemensamhetsanordningar
för undervisning, sjukvård, handel, nöjesliv in. in. av
sådan omfattning och kvalitet, att staden bör kunna utöva en betydande
dragningskraft som bostadsort. Vad särskilt angår högre undervisning och
sjukvård är det gynnsamt, att planerna på anläggningar härför redan fortskridit
så långt, att de synes kunna realiseras, innan utflyttningen av
varvspersonal blir aktuell. Då Nynäshamn inom sina nuvarande gränser
icke förfogar över några större områden, som kunnat avsättas för egnahem
eller liknande utrymmeskrävande bebyggelse, synes Ösmo stationssamhälle,
där avsevärda markreserver finnes, kunna bilda ett lämpligt komplement
till staden. Vägsträckan till varvet å Muskö beräknas efter den
planerade landsvägens tillkomst bli 15,7 kilometer från såväl Nynäshamn
som Ösmo stationssamhälle. Restiden med buss uppskattas till 25 å 30
minuter. Resorna synes sålunda icke avskräckande, men utredningen räknar
med att varvet bör bära viss del av resekostnaderna.

I syfte alt skapa eu grundval för att lösa bostadsfrågan har utredningen
tagit kontakt med vederbörande kommunala myndigheter, vilka visat stort
intresse för saken och utfäst sig att vidtaga erforderliga åtgärder för att
ordna bostäder, därest statsmakterna beslutar om utflyttning av varvet till
Muskö. Utfästelserna, vilka beslutats av stadsfullmäktige i Nynäshamn och
kommunalfullmäktige i ösmo respektive den 1 juni 1951 och den 28 mars
samma år, är av följande innebörd.

N y n ä s h a in n :

a) Därest statsmakterna beslutar utflyttning av Stockholms örlogsvarv
till Stockholms södra skärgård, är Nynäshamns stad beredd att — efter
anmodan från vederbörande statliga myndighet — svara för att vid tiden

Knngl. Mai:Is proposition nr 200.

för varvets utflyttning så stort antal i gott skick varande moderna hyreslägenheter,
som utflyttande personal önskar förhyra i Nynäshamn, finnes
hyresledigt inom staden till hyror, som kan godkännas av bostadsstyrelsen.
Staden är även beredd åtaga sig att förmedla uthyrning till varvets personal
av ifrågavarande hyreslägenheter.

b) Likaså är staden beredd svara för att minst 150 st. för egnahemsbebyggelse
lämpliga tomter inom staden finnes tillgängliga för försäljning
till sådan vid varvet tjänstgörande personal, som önskar förvärva dylika
tomter. Inom bebyggelseområdet skall staden ha anlagt vägar (gator) samt
vatten- och avloppsledningar. Priset för tomterna skall icke överstiga
stadens självkostnader för tomtmarkens anskaffande och tomternas iordningställande.
Staden är villig medgiva, att kontroll av prissättningen verkställes
av bostadsstyrelsen. För närvarande torde ovannämnda tomtpris,
som av bostadsstyrelsen kan godkännas, uppgå till cirka 5 kronor per m2.

Ö s in o :

Därest statsmakterna beslutar utflyttning av Stockholms örlogsvarv till
Stockholms södra skärgård, är Ösmo kommun beredd att — efter anmodan
från vederbörande statliga myndighet — svara för att vid tiden för varvets
utflyttning minst nedan angivet antal i gott skick varande moderna hyreslägenheter
finnes att förhyra i närheten av ösmo järnvägsstation för varvets
personal till hyror, som kan godkännas av bostadsstyrelsen.

	Lägenhets tvp	Antal	Procent
1	rum och kök .................................	..................... 70	22
2	rum och kök .................................	..................... 130	41
3	och flera rum och kök .....................	..................... 115	37
		315	100

Likaså, är kommunen beredd att till varvets personal försälja 355 st.
för egnahemsbebyggelse lämpliga tomter i närheten av järnvägsstationen.
Till tomterna skall då vara framdragna vägar (gator) samt vatten- och
avloppsledningar. Priset på tomterna skall icke överstiga kommunens
självkostnader för tomtmarkens anskaffande och tomternas iordningställande.
Kommunen är villig medgiva, att kontroll av prissättningen verkställes
av bostadsstyrelsen. För närvarande uppgår ovannämnda pris till
kr. 2: 20 per in2 tomtmark.1

3. Tjänstebostäder in. in. u Muskö.

Varvsanläggningens betydelse för krigsberedskapen, nödvändigheten av
att upprätthålla ett effektivt brandskydd och en viss ständig reparationsservice
för anläggningen samt det även i fredstid förefintliga behovet av
att kunna när som helst utföra dockningar och förbereda eller igångsätta
brådskande reparationer på fartyg medför, att vissa av de vid anläggningen
tjänstgörande befattningshavarna måste vara tillgängliga dygnet runt och
alltså bosatta i varvets omedelbara närhet. Så är enligt utredningens bedömande
fallet med bl. a. varvschefen, verkstadsdirektören eller överingenjören
vid marinverkstäderna, brandbefälet samt vissa verkmästare, förråds -

Avser tomter med framdragna vägar men utan vatten och avlopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

förvaltare, förmän och arbetare. Vissa andra befattningshavare, t. ex. polispersonal
och eldare, arbetar i skift dygnet om, vilket gör, att de icke kan
vara bosatta på något längre avstånd från arbetsplatsen. Med hänsyn till
varvets läge synes behovet av bostäder för nämnda personal icke kunna
tillgodoses på annat sätt än genom uppförande av tjänstebostäder. Antalel
sådana bostäder, som utredningen funnit oundgängligen nödvändigt, uppgår
till 2 lägenheter om 6 rum och kök, 2 lägenheter om 5 rum och kök,
11 lägenheter om 3 rum och kök, 31 lägenheter om 2 rum och kök, 2 lägenheter
om 2 rum och kokvrå samt 14 enkelrum, varav 4 med kokvrå. Alltså
tilhopa 62 bostäder.

En noggrann specifikation på de befattningshavare, för vilka de olika
bostäderna avses, är intagen å s. 53 i betänkandet, vartill här hänvisas.

Inom bostadsområdet erfordras även lokaler för en livsmedels- och
diverseaffär, skomakeri, frisérsalong, postkontor, bensinstation och garage.
Då det knappast är att vänta, att några yrkesutövare kommer att etablera
sig inom den lilla samhällsbildningen utan att de kan hyra bostäder där,
räknar utredningen även med att 4 lägenheter skall ordnas för butiksinnehavare
m. fl.

Såsom redan vid den allmänna beskrivningen av varvsanläggningen
(under III A) angivits, anser utredningen att bostäderna bör förläggas sydost
om Skölduddsberget vid gården Gullboda, där goda naturliga förutsättningar
för bostadsbebyggelse finns.

Kostnaderna för de till bostadsområdet hörande byggnaderna inklusive
vägar, planer, utvändiga ledningar, ytterbelysning, andel i avloppsreningsanläggning
m. m. har utredningen beräknat till 3 375 000 kronor.

Remissyttranden.

De av utredningen framlagda förslagen rörande bostadsfrågans ordnande
har i huvudsak icke föranlett erinringar från remissmyndigheternas
sida.

Länsstyrelsen förklarar sålunda, att i stort sett intet synes vara att invända
mot vad utredningen anfört i dessa frågor, men omnämner, att länsarkitekten
ifrågasatt om icke för ernående av en mera rationell uppbyggnad
av ösino stationssamhälle dit borde förutom egnahemsbebyggelse förläggas
jämväl viss hyreshusbebyggelse.

B o stads styr elsen framhåller vikten av att de för utflyttningen ansvariga
myndigheterna har intimast möjliga kontakt med de berörda orternas
kommunala myndigheter. Uppgifter om planerad eller väntad utflyttning
av personal bör efter hand lämnas i så god tid som möjligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att om musköprojektet skall genomföras
en väl genomtänkt samhällsplanering bör verkställas, omfattande
hela Nynäshamnsområdet, så att erforderlig bostadsbebyggelse kan erhålla

Knngl. Mai:Is proposition nr 200.

den mest förnuftiga lokaliseringen. Innan en sådan samhällsplanering föreligger,
kan styrelsen icke taga slutlig ställning till förslaget om bostadsfrågans
ordnande.

Stadsfullmäktige i Nynäshamn bekräftar sina gjorda åtaganden men
förutsätter härvid att i god tid före utflyttningen uppgifter lämnas dels om
den ungefärliga tidpunkten för densamma och dels om antalet till Nynäshamn
utflyttande personer.

Kommunalfullmäktige i Ösmo vidbliver även sina utfästelser och påyrkar
snara besked om bostadsbehovets fördelning. Fullmäktige framhåller
vidare bl. a., att Ösmo stationssamhälle ur civilförsvarssynpunkt är att
föredraga framför Nynäshamn.

Försvarets civila tjänstemannaförbund förutsätter att statliga åtgärder
vidtages för att hjälpa sådana utflyttande, som önskar skaffa sig egna
hem. Förbundet understryker också vikten av att läroverk, yrkesskolor och
sjukhus inrättas.

D. Kommunikationsfrågan.

Örlogsbasutredningen.

1. Järnvägsförbindelse.

Vid sina undersökningar har utredningen kommit till den uppfattningen,
att en järnvägsförbindelse till den nya varvsanläggningen å Muskö icke är
någon oeftergivlig förutsättning för att kommunikationerna med varvet
skall kunna ordnas på nöjaktigt sätt. Men väl har en järnvägsförbindelse
bedömts vara till icke obetydlig fördel för varvet. Utredningen har därför
ansett, att frågan om anordnandet av en sådan förbindelse bör bedömas
helt ur ekonomiska synpunkter.

En preliminär undersökning har visat, att kostnaden för en sådan järnvägsanläggning,
enligt 1950 års prisläge, kan uppskattas till omkring
20 000 000 kronor om järnvägen helt förlägges i dagen och 50 000 000
kronor om den på den eljest mest sårbara delen av sträckningen framdrages
i tunnel. Vidare har det befunnits, att transportkostnaderna per
godstonkilometer på järnvägen skulle bli orimligt höga.

Utredningen har icke kunnat finna, att fördelarna ur transportsynpunkt
skulle kunna uppväga de höga kostnaderna. Därför har utredningen icke
ansett sig böra föreslå att järnväg framdrages till varvet.

2. Lan ds vägs förbindels e.

Såsom jag redan nämnt anser utredningen, alt eu landsvägsförbindelse
mellan Muskö och fastlandet är eu grundförutsättning för varvsdrift i fred
å Muskö. Utredningen har därför ägnat stor uppmärksamhet åt såväl
frågan om själva väganläggningen som spörsmålet om personaltransporternas
ordnande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Väganläggningen''.

På utredningens initiativ har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen låtit en
konsulterande ingenjörsfirma upprätta utredningsplan för vägföretaget.
Enligt denna plan skulle landsvägen mellan Muskö och fastlandet framdragas
över St. Skramsö, Yxlö, Herrö och Himmelsö samt på fastlandet
anslutas till en föreslagen ny sträckning för länshuvudväg 143 (Stockholm
—N ynäsha m n).

Väg- och vattenbyggniidsstgrelsen har i skrivelse till utredningen meddelat
sina synpunkter på vägfrågan. Styrelsen, som endast uttalar sig om
den tekniska lösningen av vägprojektet, förklarar, att någon omläggning
av länshuvudväg 143 i den omfattning den framlagda utredningsplanen
avsåg icke tidigare varit på förslag och icke heller torde bli aktuell ur vägväsendets
synpunkt inom överskådlig tid på grund av andra angelägnare
objekt. Styrelsen inskränker sig därför till att behandla den i utredningsplanen
föreslagna vägförbindelsen Muskö—Nynäshamn jämte anslutning till
nuvarande vägen mot Ösmo. Styrelsen godtar utredningsplanens förslag
rörande vägsträckningen från Muskö till Himmelsö. För vägens fortsatta
sträckning kan i första hand två alternativ komma i fråga. Härom och i
kostnadsfrågan anför styrelsen i huvudsak följande.

Från Himmelsö bör vägen framdragas antingen (alternativ 1) över
Kaffeholmarna—Sjöängen—Kalvö till Nynäshamns stadsgräns med anslutningen
Kaffeholmarna—Lund till den nuvarande vägen mot ösmo eller
(alternativ 2) över Kalvöströmmar—Kalvö till Nynäshamns stadsgräns
med anslutningen Himmelsö—Lund till den nuvarande vägen mot Ösmo.
Styrelsen anser alternativ 1 vara att föredraga ur huvudvägssynpunkt,
ehuru jämväl en sträckning enligt alternativ 2 kan godtagas, därest en
dylik sträckning anses lämplig med hänsyn till förbindelserna till örlogsbasen.
Anläggningskostnaderna inklusive kostnaden för upprättande av
arbetsplan samt kostnaden för marklösen och intrång för ovannämnda
vägförbindelser kan — oberoende av vilket alternativ, som kommer till
utförande — preliminärt uppskattas till 8 000 000 kronor. Därjämte
erfordras för vägens införande i Nynäshamns stad vissa förändringar av
befintliga gator, vilka åtgärder preliminärt kostnadsberäknats till 500 000
kronor. De i förenämnda alternativ ingående broarna över farlederna har
med hänsyn till kostnaderna förutsatts skola utföras såsom fasta högbroar.

Örlogsbasutredningen anser för egen del, att vägförbindelsen mellan
Muskö och Nynäshamn bör givas den sträckning, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
angivits såsom alternativ 2, och anför härom följande.

Detta alternativ är redan såtillvida fördelaktigt som det innebär, att
tvenne fasta förbindelser skulle finnas mellan fastlandet och Himmelsö,
vilket gör det svårare att avbryta vägförbindelsen. Vidare är våglängden
mellan Muskö och Nynäshamn 1,9 kilometer kortare enligt alternativ 2 än
enligt alternativ 1, vilket medför en avsevärd besparing i trafikkostnader.

1 Beträffande använda ortsnamn m. in. hänvisas till den i utredningens tryckta
betänkande intagna kartan Bil. I.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Denna besparing har i utredningsplanen uppskattats till ett kapitaliserat
belopp av cirka 3 000 000 kronor. Beträffande den i alternativ 2 upptagna
anslutningen Himmelsö—Lund till nuvarande väg mot ösmo anser utredningen,
att densamma på fastlandet bör utföras med den sträckning, som
å kartan Bil. I till utredningens betänkande angivits med prickad linje,
varigenom en kortare och bättre förbindelse åstadkommes mellan Muskö
och ösmo. Med den av utredningen sålunda förordade vägsträckningen
blir våglängden från Muskö Sköldudde 15,7 kilometer såväl till Nynäshamns
centrum som till ösmo stationssamhälle.

Vidkommande kostnaderna för vägförbindelsens ordnande utgår
utredningen från alt sådana kostnader, som hänför sig till omläggning eller
förbättring av redan befintliga allmänna vägar eller gator, bestrides av väghållax-en
i vanlig ordning. Det kan vidare ifrågasättas, om icke kostnaden
för den föreslagna nya vägen mellan Nynäshamn och Himmelsö borde utgå
av anslaget till byggande av allmänna vägar, eftersom vägen väl låter sig
inpassa i en framtida omläggning av länshuvudväg 143 och en sådan omläggning
såsom framgår av den utarbetade utredningsplanen synes medföra
avsevärda fördelar med hänsyn till trafikkostnaderna. På grund av
vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört om den tidpunkt, då en omläggning
av länshuvudvägen ur vägväsendets synpunkt kan bli aktuell,
har utredningen dock ansett sig böra upptaga hela det belopp, 8 000 000
kronor, som beräknats erforderligt för byggande av de föreslagna nya
vägarna.

Personaltransporterna.

Utredningen anser, att personaltransporterna till och från muskövarvet
bör ombesörjas med bussar i den mån personalen icke använder egna
transportmedel. I vilken utsträckning det sistnämnda blir fallet kan icke
nu med säkerhet bedömas, men utredningen har ansett sig kunna utgå
från att cirka 1 000 personer dagligen skall transporteras till och från
arbetet med bussar. Härutöver erfordras reguljär busstrafik med några
turer om dagen mellan Muskö och fastlandet.

Berörda trafikuppgifter synes i princip kunna lösas enligt 2 olika alternativ:
antingen genom det trafikföretag, som redan bedriver busstrafik
inom berörda del av Stockholms län, nämligen Trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs,
eller genom varvet i egen regi. Utredningen har undersökt
båda dessa alternativ. Härvid har trafikaktiebolaget — under vissa i utredningens
betänkande närmare angivna förutsättningar — förklarat sig
villigt att ombesörja personaltransporterna till och från arbetsplatsen till
ett månadskortpris no omkring 34 kronor enligt prisnivån sista kvartalet
1950. Om trafiken i stället ombesörjes av varvet i egen regi, skulle trafikkostnaden
enligt utredningens beräkningar ställa sig något ogynnsammare.

På grundval av de verkställda undersökningarna och under förutsätt -

K un g l. Maj:ts proposition nr 200.

ning att ändrade förhållanden icke inträder, innan den ifrågavarande trafikuppgiften
blir aktuell, förordar utredningen, att överenskommelse
träffas med Trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs om upprätthållande av
den för varvet erforderliga busstrafiken.

Utredningen behandlar också frågan, huruvida transportkostnaderna
bör bäras av varvet eller de anställda, och förordar eu
uppdelning så att resekostnaden för den enskilde icke blir högre än om
varvet låge kvar i Stockholm. Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Av största betydelse vid bedömandet av denna fråga synes vara, att rekryteringen
icke bör försvåras genom att den anställde betungas med höga resekostnader.
Å andra sidan synes det rimligt, att den anställde åtminstone får
bestrida så stor del av transportkostnaden, som svarar mot vad han skulle
få betala om varvet låge kvar i Stockholm och han vore så gynnsamt bosatt,
att han för att färdas mellan bostaden och arbetsplatsen endast behövde
företaga spårvagns- eller bussresa å innerstadslinje. Sistnämnda kostnad
uppgick sista kvartalet 1950 — den tidpunkt, som utredningen utgått från
vid bedömandet av olika kostnader i samband med varvets utflyttning -—
till cirka 15 kronor per månad. Då ett månadskort för bussresa från de nya
bosättningsorterna, Nynäshamn och ösmo, till varvet å Muskö kan beräknas
kosta 34 kronor enligt angivna prisläge, bör mellanskillnaden (34— 15 =)
19 kronor bäras av varvet. Detta belopp bör utbetalas till personalen i form
av särskilt resebidrag och synes böra utgå oavsett om vederbörande utnyttjar
den planerade bussförbindelsen eller begagnar eget transportmedel. Med
hänsyn till semester o. d. synes resebidraget som regel komma att utgå
under 11 månader per person och år.

Då den å fastlandet bosatta varvspersonalen beräknats till cirka 1 250
personer, skulle muskövarvets andel i kostnaden för personaltransporterna
uppgå till (19 x 11 X 1 250=) i runt tal 260 000 kronor per år. Utredningen
påpekar emellertid, att varvet i Stockholm för personalens
räkning avgiftsfritt uppehållit färjförbindelser såväl mellan Räntmästartrappan
vid Skeppsbron och Skeppsholmen som mellan Galärvarvet på
Djurgården och Skeppsholmen. Kostnaderna härför uppgick år 1950 till
sammanlagt 110 000 kronor. Merkostnaden för personaltransporterna efter
varvets utflyttning till Muskö skulle sålunda bli (260 000-—110 000=)
150 000 kronor.

5. Båttrafik.

Om varvet utflyttas till Muskö, räknar utredningen med att såväl personsom
godstrafiken mellan varvet och fastlandet i allmänhet skall framföras
över den planerade landsvägen. En del tyngre och skrymmande gods torde
dock få fraktas sjövägen eller ock föras på järnväg till Nynäshamn och därifrån
på pråm till varvet. Bl. a. med hänsyn härtill har utredningen, såsom
jag redan (under III A) omnämnt, föreslagit, att varvets sjötransportmedel
skall kompletteras med två isbrytande bogserbåtar. I övrigt synes det till -

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 200.

gängliga båtbeståndet tillräckligt för ombesörjande av erforderliga gods- och
personaltransporter till sjöss.

Några särskilda åtgärder för att utöka den nu bedrivna reguljära båttrafiken
till Muskö har utredningen icke ansett påkallade av den föreslagna
utflyttningen av varvet.

Remissyttranden.

Flertalet av de uttalanden, som remissorganen gör rörande kommunikationsfrågan,
avser väganläggningen. Erinringar mot den föreslagna
vägsträckningen framföres därvid endast i ett fall.

Länsstyrelsen påpekar emellertid, att definitiv ställning till frågorna om
vägens sträckning och om vägförbindelsens utformande i detalj bör tagas i
den för dylika ärendens behandling stadgade ordningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att det föreliggande förslaget
endast utgör en översiktlig utredning, syftande till att klarlägga
möjligheterna att åstadkomma vägförbindelserna. Fullständig arbetsplan
måste upprättas, när beslut fattats i huvudfrågan om örlogsbasens förläggning.
Arbetsplanen bör samordnas med arbetena för örlogsbasen i övrigt,
varjämte hänsyn bör tagas även till andra stora vägarbeten i trakten söder
om Stockholm. Om, såsom utredningen förutsatt, kostnaderna för omläggning
eller förbättring av redan befintliga allmänna vägar och gator skall
bestridas av vägväsendels anslag, erfordras att företagen kan inordnas i
föreskrivna planer för väg- och gatubyggandet. De väg- och gatuanläggningar
varom här kan hli fråga, såsom vägen ösmo—Lund och infarten till
Nynäshamn, ingår icke i de planer som hittills uppgjorts med beaktande av
väntad medelstillgång.

Stadsfullmäktige i Nynäshamn förordar det av utredningen tillstyrkta
alternativet 2 för vägsträckningen och meddelax-, att en lämplig anslutning
till stadens gatusystem redan är utformad i en år 1948 antagen stadsplan
för området vid infarten.

Kommunalfullmäktige i ösmo däremot anser, alt vägen bör utföras enligt
alternativ 1.

I vissa remissyttranden har berörts frågan om fördelningen av kostnaderna
för per sonal transporter na.

Statskontoret och försvarets civilförvaltning påpekar, att utredningens förslag
härutinnan icke helt överensstämmer med den praxis, som hittills följts
i likartade fall. Det framhålles vidare, att hela frågan om de grunder, enligt
vilka dylik resekostnadsersättning bör utgå, är under övervägande. Ersättning
för resorna till musköanläggningen bör utgå efter samma normer, som
må komma att gälla i motsvarande fall.

Försvarsverkens civila personals förbund anser all resekostnaderna helt
bör bestridas av kronan.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 200.

E. Vatten- och elförsörjningen.

Örlogsbasutredningen.

Genom utredningens försorg har vatten- och elkraftsbehovet vid
musköanläggningen uppskattats, varefter utredningen undersökt möjligheterna
att tillgodose detta behov. Undersökningen har givit vid handen,
att hithörande frågor synes kunna lösas utan några mera betydande svårigheter.
Planer har uppgjorts för de anläggningar, som blir behövliga för
ändamålet. Några närmare uppgifter om dessa planer bör dock icke här
lämnas.

Kostnaderna för de erforderliga anläggningarna — exklusive kostnader
för anordningar, vilka medtagits under redogörelsen för själva
varvsanläggningen in. m., — har enligt det av utredningen tillämpade
prisläget beräknats till 1 100 000 kronor för vattenförsörjningen och 275 000
kronor för elanläggningarna.

Remissyttranden.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen anför, att vattenförsörjningen för
anläggningen och bostäderna på Muskö torde kunna ordnas enligt utredningens
förslag.

Vattenfallsstyrelsen förklarar sig intet ha att erinra mot vad utredningen
föreslagit i fråga om krafttillförseln till musköanläggningen.

1 övrigt hänvisas till de hemliga yttrandena.

F. Driftskalkyierna.

Örlogsbasutredningen.

Utredningen har enligt direktiven haft att uppgöra driftskalkyler för
det utflyttade varvet. Vid sitt arbete härmed har utredningen utgått från
att sådana kalkyler endast skolat uppgöras för det affärsdrivande organet
inom varvet, nämligen marinverkstäderna. För de militärtekniska avdelningarna
och byggnadsdepartementet, vilkas verksamhet är beroende
av statsanslag, kan driftskalkyler i egentlig mening svårligen åstadkommas,
men uti-edningen beräknar, att totalkostnaderna för dessa avdelningar
(departement) kommer att å Muskö bli ungefär desamma som i Stockholm.

De av utredningen för marinverkstäderna å Muskö uppgjorda
driftskalkylerna intages såsom tablå 1 i det följande.

Kalkylerna avser fredstid och hänför sig till prisläget sista kvartalet
1950 samt är i övrigt uppgjorda under bl. a. följande förutsättningar.

All verkstadsrörelse är koncentrerad till muskövarvet.

En tillräckligt stor flytdocka står till marinverkstädernas förfogande,
varigenom driften kan utvidgas och därmed anläggningarna bättre utnyttjas.

Personalen är avpassad så att densamma i möjligaste mån beredes jämn
sysselsättning året runt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Toppbelastningar utjämnas genom anlitande av övriga örlogsvarv eller
privata varv och verkstäder.

Tablå 1. Driftskalkyler för marin verkstäderna vid muskövarvet.

Inkomst- och utgiftsposter

Inkomster

Arbeten för vapenavdelningen .......

» » fartygsavdelningen ____

» » intendenturavdelningen

» » byggnadsdepartementet

» » marinförvaltningen ____

Övriga arbeten för marinen ..........

Arbeten för andra försvarsgrenar .

Övriga statliga arbeten ................

Arbeten för privata beställare .......

Försåld materiel och skrot ..........

» elenergi .........................

» värme............................

Täckning av beredskapsutgifter ____

Utgifter

Avskrivning av maskiner .....

Lokalhyra .......................

Arbetarlöner ....................

Semesterlöner ....................

Tjänstemannalöner ...........

Sjukvård ..........................

Material från verkstadsförråd
» från sektionsförråd ..

» direkt inköpt ........

Frakter och transporter .....

Resekostnader .................

Telefonkostnader ..............

Vatten .............................

Ränta å verkstadsförråd .....

Kronor

2 250 000
5 100 000
10 000
300 000
850 000
800 000

......................... 250 000

......................... 100 000

......................... 350 000

......................... 800 000

Summa inkomster 10 500 000

...................... 280 000

.............. 300 000

...................... 5 000 000

...................... 330 000

...................... 1 400 000

...................... 50 000

...................... 1 750 000

...................... 800 000

...................... 100 000

...................... 425 000

...................... 50 000

...................... 20 000

...................... 25 000

...................... 30 000

Summa utgifter 10 560 000

Utredningen kommenterar de särskilda i kalkylerna intagna inkomst-
och utgiftsposterna. Beträffande dessa kommentarer torde i huvudsak
få hänvisas till betänkandet. Här må endast omnämnas följande.

Beträffande inkomsterna innebär kalkylerna, att utredningen räknar
med en avsevärd nedgång i förhållande till läget vid stockbolmsvarvet
budgetåret 1050/51, vilket år tages som jämförelse. Nedgången beror till
icke obetydlig del på omständigheter, vilka icke sammanhänger med varvets
utflyttning. Sålunda beräknas ändrings- och moderniseringsarbetena,
vilka nu förekommer i betydande omfattning såsom följdverkningar av

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

beredskapstiden och krigserfarenheter, komma att avsevärt minska i omfattning.
Härigenom påverkas särskilt posterna »arbeten för fartygsavdelningen»
och »arbeten för marinförvaltningen». I övrigt sammanhänger
den beräknade minskningen av inkomsterna direkt med utflyttningen och
beror främst på att xissa nybyggnads-, ombyggnads- och moderniseringsarbeten
in. in., vilka nu utföres av stockholmsvarvet, befaras icke kunna
verkställas å Muskö till konkurrenskraftiga villkor. De inkomstposter,
som särskilt drabbas härav, är »arbeten för marinförvaltningen», »övriga
arbeten för marinen», »arbeten för andra försvarsgrenar», »övriga statliga
arbeten» och »arbeten för privata beställare». Utredningen betonar
emellertid, att möjligheter att utföra arbeten av nämnd art icke saknas
vid muskövarvet och att man bör sträva efter en ökning av nämnda
arbetsuppgifter, vilket skulle fördelaktigt inverka på det ekonomiska
driftsresultatet.

Beträffande utgifterna må endast påpekas, att utredningen räknat upp
posten »frakter och transporter» bl. a. med hänsyn till marinverkstädernas
andel i de ökade kostnader för personaltransporter, som blir en följd av utflyttningen.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att kalkylerna visar
balans men att ett mindre nettoöverskott, som funnits för marinverkstäderna
i Stockholm, bortfaller. Utredningen anför härom.

Med det angivna bidraget av 800 000 kronor till täckning av beredskapsutgifter
— samma belopp, som utgått varje budgetår alltsedan marinverkstädernas
tillkomst den 1 juli 1945 till och med den 30 juni 1951 — beräknas
sålunda inkomst- och utgiftsstaterna balansera varandra. Kalkylerna
för muskövarvet utvisar alltså en försämring av driftens ekonomiska
resultat i jämförelse med stockholmsvarvet i så måtto att det vid sistnämnda
varv årligen uppkommande mindre nettoöverskottet uteblir. Detta överskott
vid stockholmsvarvet har sedan den 1 juli 1945 uppgått till i medeltal
cirka 60 000 kronor för år. Härvid bör emellertid uppmärksammas,
att bortfallet av icke oväsentliga inkomstbelopp betingas av helt andra
orsaker än varvets utflyttning till Muskö och skulle drabba varvsdriften
även i Stockholm. Det nuvarande varvet måste dock, på grund av sitt
gynnsamma läge, förutsättas ha större möjligheter att genom ökade beställningar
från annat håll kompensera dessa inkomstminskningar.

Remissyttranden.

Driftskalkylerna har i allmänhet icke behandlats i remissorganens utlåtanden.
Endast i ett par fall har hithörande frågor berörts.

Försvarets civila tjänstemannaförbund anser — såsom redan nämnts
— att utredningen alltför pessimistiskt bedömt utsikterna för en ekonomiskt
lönande drift å Muskö. För vissa objekt — t. ex. tankbåtarna, som
lossar olja vid raffinaderiet i Nynäshamn, och Gotlandsbolagets båtar —
erbjuder muskövarvets läge faktiska fördelar ur beställarens synpunkt.
Man bör därför vid beräkningarna utgå från ungefär samma omfattning
av verksamheten och samma personalstyrka som i Stockholm.

Kungl. \Iaj:ts proposition nr 200.

Även försvarsverkens civila personals förbund vill basera kalkylerna på
oförändrad arbetsvolym och personalstyrka. Bland utgifterna bör medtagas
hela resekostnaden för personalen och även ersättning för restid.

G. Utflyttningens verkställande och flyttningskostnaderna.
Örlogsbasutredningen.

Vid sina överväganden har utredningen kommit till den uppfattningen,
att vissa verkstäder och förråd kan överföras till Muskö allteftersom lokalerna
iordningställes men att huvuddelen av varvet bör utflyttas
på en gång. Härom anför utredningen följande.

Även om sprängnings- och byggnadsarbetena i Skölduddsberget skulle
kunna bedrivas på sådant sätt, att lokalerna successivt iordningställdes för
inflyttning, synes något överförande i etapper icke böra ifrågakomma för
huvuddelen av varvet — såframt icke ändringar i beredskapsläget skulle
påkalla extraordinära åtgärder. Huvuddelen av varvet utgör nämligen en
enhet, där de olika grenarna av verksamheten griper in i varandra på
sådant sätt, att en splittring skulle medföra betydande organisatoriska,
driftstekniska och ekonomiska olägenheter. Vissa verkstäder och förråd
är emellertid av den art att de lämpligen kan överflyttas allteftersom utrymmena
i berget iordningställes, men i övrigt bör varvet — och de delar
av marindistriktets förråd, som avses skola förläggas till Muskö — utflyttas
på en gång, när den nya anläggningen i huvudsak färdigställts.

Kostnaderna för flyttningen — som till största delen synes böra utföras
med pråmar — har utredningen uppskattat till i runt tal 2 000 000
kronor.

Remissyttranden.

De av utredningen angivna principerna för utflyttningens verkställande
har icke föranlett erinringar från remissmyndigheterna.

I vissa yttranden har uppmärksammats varjehanda personalproblem,
som uppstår i samband med att utflyttningen genomföres.

Försvarsverkens civila personals förbund framhåller sålunda, att betydande
olägenheter och avsevärda ekonomiska svårigheter uppstår för den
civila personalen vid varvet, när detsamma utflyttas. Dylika olägenheter
kan sammanhänga med att hustru och barn har förvärvsarbete i Stockholm,
med barnens skolgång eller med att vederbörande är ägare av ett eget hem
eller en bostadsrättslägenhet. Sådana olägenheter måste beaktas och åtgärder
vidtagas för att eliminera desamma. De förluster personalen lider vid
förflyttningen bör i full utsträckning kompenseras. Till äldre arbetare bör
förtidspension kunna beviljas och för andra arbetare bör i vissa fall avskedsersättning
kunna utgå. Dyrortsfrågan kräver särskild uppmärksamhet.
Förbundet anser, att man med hänsyn till rekryteringssvårigheter bör tilllämpa
en högre dyrort än den nu för Nynäshamn och ösmo gällande. En

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

.särskild delegation bör tillsättas för att behandla nu nämnda och andra
uppkommande personalfrågor. Minst två representanter för förbundet bör
ingå i denna delegation.

Försvarets civila tjänstemannaförbund framför i stort sett enahanda
synpunkter och önskar även få minst två representanter i den föreslagna
delegationen.

Beträffande flyttningskostnaderna påpekar försvarets civilförvaltning,
att utredningen icke synes ha tagit hänsyn till kostnaderna för
flyttning av de enskilda tjänstemännen och deras bohag. Uppskattningsvis
beräknas dessa kostnader till cirka 1 500 000 kronor enligt prisläget i
januari 1952.

H. Sammanfattning av kostnadsberäkningarna.

Örlogsbasutredningen.

De här förut angivna, av utredningen beräknade kostnaderna för den
nya varvsanläggningen in. in. å Muskö har utredningen sammanfört till
en tablå, vilken här återgives (tablå 2). Utredningen erinrar, att alla kostnader
hänför sig till prisläget sista kvartalet 1950.

Tablå 2. Sammanställning av kostnaderna för varvsanläggningen m. in. å Muskö.

Kostnadsberäkningen avser Kronor Summa kronor

Markförvärv ............................................................... 5 000 000

Den i berg insprängda delen av anläggningen ..................... 140 000 000

Friliggande byggnader och anläggningar in. m.:

Kajer, pirar, kajplaner m. m...................... 12 800 000

Flytdocka ................................................ 8 000 000

Husbyggnader, idrottsanläggningar m. in....... 9 800 000

Utvändiga ledningar ................................. 1 350 000

Väg- och planeringsarbeten m. m................ 1 450 000 33 400 000

Komplettering av maskinpark och transportmateriel m. m. ... 7 150 000

Försvarsanordningar ................................................... 2 500 000

Tjänstebostäder in. in.................................................... 3 375 000

Landsvägsförbindelse ................................................... 8 000 000

Vattenförsörjning ......................................................... 1 100 000

Elförsörjning ............................................................... 275 000

Flyttningskostnader ...................................................... 2 000 000

Totalsumma 202 800 000

Avgår för redan beslutade anläggningar in. m.
inom skärgårdsområdet:

Markförvärv ............................................. 1 600 000

övrigt ................................................... 12 200 000 13 800 000

Återstående medelsbehov ................................................ 189 000 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Remissyttranden.

Fortifikationsförvaltningen anser de av utredningen framlagda kostnadsberäkningarna
enligt prisläget sista kvartalet 1950 fullt godtagbara.
Förvaltningen erinrar emellertid om den betydande prisstegring, som inträffat
efter sistnämnda tidpunkt. Denna prisstegring uppskattar förvaltningen
i sitt i februari 1952 avgivna remissyttrande till överslagsvis
30 å 35 % av de beräknade kostnaderna.

Försvarets civilförvaltning påpekar — som nyss nämnts — att de beräknade
kostnaderna bör ökas med cirka 1 500 000 kronor, utgörande
uppskattningsvis beräknade flyttningskostnader för personalen och dess
bohag.

Riksräkenskapsverket anser, att till kostnaderna bör läggas även den
kapitalmedelsförlust, som uppstår i den mån vid utflyttningen icke fullt
avskrivna byggnader icke vidare kan utnyttjas och måste försäljas på
sådant sätt, att det bokförda nettovärdet av byggnaderna icke täckes av
inflytande försäljningsmedel. Angående storleken av denna kapitalmedelsförlust
anför ämbetsverket i huvudsak följande.

Den 30 juni 1951 kvarstod av ifrågavarande byggnadsvärden i runt tal
3,5 miljoner kronor oavskrivna. Detta belopp, som sålunda skulle motsvara
kapitahnedelsförlusten vid en slopning omedelbart av samtliga byggnader,
kommer att reduceras med de avsättningar som årligen göres till
värdeminskningskontot tills utflyttningen sker och med de försälj ningsmedel
som då kan inflyta för byggnaderna. Förlusten reduceras självfallet
också med det bokförda nettovärdet för sådana byggnader, som kan disponeras
för andra ändamål.

Riksmarskalksämbetet och djur går dsnämnden gör gällande att i förevarande
sammanhang bör medräknas även kostnaderna för att återställa
de genom utflyttningen frigjorda områdena i ursprungligt eller tjänligt
skick.

Departementschefen.

Jag anser det av örlogsbasutredningen framlagda förslaget till varvsanläggning
in. in. å Muskö i det väsentliga väl utformat. Förslaget bör
kunna utgöra en god grundval för ett principbeslut om utflyttningen.Genom
ett sådant beslut bör ramen för anläggningens omfattning och huvuddragen
för den fortsatta planläggningen fastställas. Några detaljer i utformningen
bör däremot icke nu fastlåsas. På Kungl. Maj:t bör ankomma att bestämma
härutinnan allteftersom detaljplanläggningen fortskrider. Därvid
bör i kostnadsminskande syfte eftersträvas en viss begränsning av byggnadsprogrammet.

Det är vanskligt att på förhand bedöma i vilken utsträckning muskövarvet
blir konkurrenskraftigt i fråga om vissa större arbeten. Med hänsyn härtill
delar jag utredningens uppfattning, att försiktigheten bjuder att räkna
4—386 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

med en viss nedgång i marinverkstädernas arbetsuppgifter och personalstyrka
under fred. Jag är emellertid också ense med utredningen om
önskvärdheten av att utvidga fredsdriften, om sådant visar sig kunna ske
med ekonomisk fördel. Då anläggningen i allt väsentligt är dimensionerad
efter krigsförhållanden, kan en sådan utvidgning av fredsdriften ske utan
att lokalerna i allmänhet behöver utökas. Endast beträffande vissa för
fredsbruk avsedda specialanordningar, t. ex. marketenteriet, kan en utökning
bli behövlig. Sådana anordningar bör därför redan från början
planlösas så, att en utvidgning kan ske utan svårighet.

Skall man tillvarataga alla möjligheter att göra fredsdriften ekonomisk,
synes varvet icke kunna undvara en större flytdocka. Jag anser därför
att en sådan docka bör ingå i varvsanläggningen.

Till frågan om anordnande av en skyddad tvätt- och reparationsanstalt
i anslutning till varvsanläggningen är jag icke beredd att nu taga
ställning. Frågan bör ytterligare övervägas.

Jag ansluter mig till de av utredningen förordade principerna för bostadsfrågans
lösning. De av Nynäshamns stad och Ösmo kommun gjorda
utfästelserna bör genom Kungl. Maj ris försorg godtagas. Därvid får dock
framhållas, att tiden ännu icke är inne att taga ställning till frågan om
den för varvspersonalen erforderliga bostadsbebyggelsens fördelning mellan
staden och kommunen. Jag har erfarit, att frågorna om inrättande
av lasarett och gymnasium i Nynäshamn för närvarande ligger mindre
gynnsamt till än när utredningen verkställde sin undersökning. En tillfredsställande
lösning av dessa och andra frågor, som kan göra de tilltänkta
bostadsorterna attraktiva, är emellertid av vikt för att underlätta
arbetskraftsrekryteringen vid musköanläggningen. Jag förutsätter därför,
att vederbörande kommunala och statliga organ samverkar för att åstadkomma
gynnsamma lösningar och att statsmakterna i mån av behov lämnar
sin medverkan härvid.

Vägförbindelsen mellan Muskö och fastlandet synes mig böra i princip
ordnas enligt utredningens förslag. Definitiv ställning får tagas i den
ordning, som gäller för behandling av vägfrågor i allmänhet. Jag delar
utredningens uppfattning, att kostnaderna för erforderliga arbeten med
redan befintliga allmänna vägar och gator bör bestridas av väghållaren i
vanlig ordning. Vid angelägenhetsgraderingen beträffande dessa arbeten
måste hänsyn tagas icke blott till det tidigare befintliga behovet av åtgärderna
utan även till de ändrade förutsättningar ur trafiksynpunkt,
som blir en följd av musköanläggningens tillkomst. Av samma skäl och
med hänsyn till den betydelse, som den nya muskövägen får för andra
trafikintressen än varvets, bör en del av anläggningskostnaderna för denna
väg belasta väganslaget. Kostnadsfördelningen synes här lämpligen böra
göras så, att den del av vägsträckan, som kan ingå såsom ett led i en

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

eventuell omläggning av länshuvudväg 143, bekostas av väganslag medan
återstoden av nyanläggningskostnaden påföres varvet.

Utredningen anser att kronan bör bära en del av kostnaderna för personaltransporterna
till och från musköanläggningen. Frågan om de allmänna
principer enligt vilka kronans bidrag bör utgå i dylika fall är för närvarande
föremål för beredning inom civildepartementet. De principer, som
kan komma att fastställas för andra liknande fall, torde böra tillämpas
även beträffande musköanläggningen.

De av utredningen framlagda driftskalkylerna föranleder ingen erinran
från min sida.

I samband med utflyttningen uppkommer givetvis åtskilliga personalproblem,
som måste särskilt övervägas. Genom Kungl. Maj :ts försorg bör
vid lämplig tidpunkt tillsättas något organ för att behandla sådana frågor.
Hur detta organ skall sammansättas torde icke behöva nu diskuteras.

Enligt vad som under hand meddelats från fortifikationsförvaltningen
är den i förvaltningens remissyttrande angivna prisstegringsprocenten för
musköanläggningen alltjämt aktuell. Den av utredningen beräknade totalkostnaden
för anläggningen, 202 800 000 kronor, bör alltså uppräknas med
30 å 35 % för att motsvara den nuvarande prisnivån. Såsom försvarets
civilförvaltning påpekat bör till de av utredningen beräknade kostnaderna
läggas jämväl flyttningskostnader för personalen. Däremot räknar jag i
detta sammanhang icke med några kapitalmedelsförluster för de byggnader,
som frigöres i Stockholm, liksom ej heller med kostnader för att
iordningställa de frigjorda områdena. Man vet ju för närvarande icke,
om några kapitalmedelsförluster uppkommer, och ej heller är det ännu
klarlagt, hur områdena skall användas efter utflyttningen och i vilken utsträckning
byggnaderna bör vara kvar eller borttagas. I totalkostnaden
för den nya anläggningen bör inrymmas åtminstone någon allmän marginal
för oförutsedda utgifter. Jag anser därför befogat att öka den av utredningen
beräknade totalkostnaden med 35 %, vartill lägges kostnaden
för personalens flyttning. Jag räknar därför med att totalkostnaden för
musköanläggningen m. in. enligt nuvarande prisläge rör sig om 275 000 000
kronor.

Från totalkostnaden borträknar utredningen 1 600 000 kronor för redan
genomförda markförvärv och 12 200 000 kronor för beslutade arbeten.
Sedan denna beräkning verkställdes har ytterligare 4 500 000 kronor anvisats
för markförvärv. Kostnaderna för de beslutade arbetena har stigit,
varjämte i annat sammanhang förslag förelagts riksdagen att anvisa medel
för budgetåret 1953/54 för påbörjande av ytterligare visst arbete, som omfattas
av utredningens beräkningar. Vid bifall till detta förslag skulle
den sammanlagda kostnaden för beslutade arbeten uppgå till 30 200 000
kronor och de för ändamålet anvisade medlen utgöra 16 610 000 kronor.
Totalkostnaden enligt nuvarande prisläge bör alltså minskas med (1 600 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

+ 4 500 000 + 16 610 000=) 22 710 000 kronor, varefter återstår att anvisa
i runt tal 252 300 000 kronor för genomförande av örlogsvarvets utflyttning
till Muskö. Härav bör — såsom jag förut framhållit — en mindre
del bestridas av väganslag.

IV. ÖRLOGSSTATIONEN VID BERGA M. M.

A. Stationsanläggningen in. m.

Örlogsba^utredningen.

1. Allmänna grunder för beräknandet av anläggningens omfattning
in. m.

Örlogsstationen med yrkesskolornas anläggningar.

Enligt utredningens här förut behandlade förslag skall örlogsstationen vid
utflyttningen från Stockholm uppdelas så, att örlogsvaret å Muskö övertar
de uppgifter, vilka äger direkt anknytning till varvet, medan återstoden
av stationen förlägges till Berga i omedelbar anslutning till där befintliga
anläggningar för marinens underofficersskola och flottans yrkesskolor.

I den till Berga utflyttande huvuddelen av örlogsstationen ingår stationens
underbefälsskola, varjämte underofficersskolan enligt utredningens
mening bör organisatoriskt inordnas i stationen. Förslaget innebär vidare
att stationen — liksom för närvarande underofficersskolan — skall omhänderha
förläggning och förplägnad för yrkesskolorna och befäls- in. fl.
kurser, som tillfälligt förlägges till Berga. Slutligen förutsättes stationen
skola övertaga vissa av de uppgifter, som nu ankommer på Hårsfjärdens
örlogsdepå.

Örlogsstationens inre organisation får i samband med utflyttningen
anpassas efter de ändrade arbetsuppgifterna. Utredningen, som
icke haft att framlägga förslag härutinnan, förutsätter att detta spörsmål
överväges inom marinledningen, sedan utflyttningen beslutats.

Då en betydande del av den vid örlogsstationen i fredstid tjänstgörande
personalen vid mobilisering lämnar stationen för att betjäna stridsmedlen,
är det väsentligen fredsorganisationen, som blir utslagsgivande beträffande
den nya stationsanläggningens omfattning.

Utredningen har därför på grundval av uppgifter från marinmyndigheterna
verkställt personalberäkningar för stationens fredsorganisation
jämte yrkesskolor och kurser samt vissa marindistriktet tillhörande förråd.
I jämförelse med nuvarande förhållanden har därvid personalreduceringar
synts möjliga tack vare att underofficersskolan inordnas i stationen. Härigenom
synes nämligen vissa organisationsenheter (t. ex. kasern-, intendentur-
och sjukvårdsavdelningarna) kunna göras gemensamma och per -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

sonalbehovet särskilt för ekonomitjänst, handräckning och städning nedbringas.
Utredningen beräknar att sammanlagt cirka 1 650 personer kommer
att i fredstid längre eller kortare tid samtidigt tjänstgöra vid eller vara
lörlagda å Berga. Av detta totalantal beräknas ungefärligen 100 vara
officerare och vederlikar, 130 underofficerare och poliser, 260 högbåtsmän
och furirer, 970 korpraler och meniga — av dem 300 med tillfällig
förläggning — samt 190 civil personal.

För upplysningar om personalens fördelning på olika organisationsenheter
hänvisas till en i utredningens betänkande (s. 70) intagen tablå.

Nybyggnad sbehovet för stationen vid dess utflyttning till Berga
kan enligt utredningens beräkningar avsevärt begränsas främst därigenom
att stationen kan gemensamt med underofficersskolan utnyttja vid Berga
redan befintliga byggnader. Härtill bidrager även dels att viss personal
överflyttas till örlogsvarvet å Muskö, dels att den nuvarande stationens
gammalmodiga och opraktiskt anordnade byggnader ersättes av moderna
lokaler. Totalt beräknas behovet av nija utrymmen för själva stationen å
Berga bli omkring 25 % mindre än motsvarande utrymmen å Skeppsholmen.
Vid denna jämförelse har icke medräknats familjebostäder m. in.

Utredningen understryker, att beräkningarna endast kunnat göras ungefärliga
med hänsyn till den tid, som beräknas förflyta innan stationsorganisationen
kan börja sin verksamhet på den nya platsen, och de förändringar
i fråga om organisation och personalsammansättning m. in., som
dessförinnan kan inträffa.

1 detta sammanhang berör utredningen även spörsmålet om yrkesskolornas
lokalbehov. Detta lokalbehov föranledes visserligen icke
till någon del av örlogsstationens utflyttning utan är i och för sig ett fristående
problem. Men skall hela Berga-anläggningen vid stationens utflyttning
kunna disponeras och utbyggas på lämpligaste sätt, måste alla
på platsen aktuella byggnads! rågor behandlas i samband med varandra.
Utredningen konstaterar att skolorna behöver ökade utrymmen för undervisning
och förläggning och anför härom i huvudsak följande.

Till en början är att erinra därom att yrkesutbildningen vid flottan på
grund av de reducerade fartygsrustningarna samt jämväl vissa utbildningsorganisatoriska
hänsyn nyligen centraliserats och i stor utsträckning
förlagts i land, allt i överensstämmelse med av statsmakterna tidigare fattade
beslut. Eu del av de skol- och övningslokaler in. in., som genom denna
omläggning av yrkesutbildningen blivit erforderliga, har uppförts vid Berga,
dit yrkesutbildningen koncentrerats och där även tillgängliga förläggningsutrymmen
tagits i anspråk för yrkesskolornas personal av olika kategorier.
För ubåts- och maskinutbildningen behövliga utrymmen finnes dock ännu
icke iordningställda, för viss annan utbildning står endast provisoriska
lokaler till förfogande och för förläggning av officers- och underofficerspersonal,
som kommenderas till Berga för genomgående av yrkesskolor
eller särskilda kurser, kräves betydligt ökade utrymmen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Marindistriktets förråd.

Utredningen anser, att vid en utflyttning av marindistriktets nu i Stockholm
befintliga huvudförråd bl. a. viss del av beklädnadsförrådet bör förläggas
till Berga. Genom tillkomsten av moderna och rationellt inredda lokaler
synes därvid den totalt erforderliga golvytan kunna minskas med omkring
1 300 m2 i jämförelse med den nu i Stockholm disponerade.

Proviantförrådet vid Berga avses huvudsakligen för matinrättningens
behov och redovisas liksom denna under stationsorganisationen.

2. Allmän beskrivning av anläggningen samt uppgift om

den beräknade totalkostnaden för densamma.

Marinens underofficersskola och flottans yrkesskolor disponerar för
närvarande ett markområde om cirka 275 hektar utefter stranden av Hårsfjärden.
Området, som är beläget i Västerhaninge socken, synes bli tillräckligt
även för örlogsstationens behov, om det utökas med en mindre del
av intilliggande mark under domänstyrelsens förvaltning.

De inom området nu befintliga byggnaderna utgöres av Berga slott, vars
utrymmen huvudsakligen användes såsom expeditions- och mässlokaler,
ävensom av förläggnings-, förplägnads- och förrådsbyggnader jämte anläggningar
för undervisning och övningar m. in. För området finns gemensam
värmecentral. Vid en utflyttning av örlogsstationen förutsättes samtliga
dessa byggnader och anläggningar bli tagna i anspråk antingen för nuvarande
ändamål eller för stationens behov eller för gemensamt bruk.

Utredningen räknar med att örlogsstationen även skall disponera förläggnings-
och förplägnadslokalerna å Märsgarn på andra sidan Hårsfjärden
såsom reservutrymmen vid toppbelastningar.

Utflyttningen av örlogsstationen till Berga medför behov av ett flertal
nybyggnader samt om- och tillbyggnad eller omdisposition av vissa befintliga
byggnader. Härjämte erfordras vissa bergsutrymmen.

Huvuddelen av nybyggnaderna anser utredningen böra placeras nordväst
om det nuvarande kasernområdet. Härvid liksom vid placeringen av
övriga nybyggnader har hänsyn tagits till att den befintliga panncentralen,
som kan tillgodose ungefär hälften av nybyggnadernas värmebehov, skall
kunna helt utnyttjas.

De tjänstebostäder, som bör ordnas för viss personal vid stationen, bör
lämpligen förläggas till den östligaste, invid Vitsån belägna delen av det
av underofficersskolan nu disponerade området.

För närmare uppgifter om de föreslagna byggnadernas placering hänvisas
till utredningens betänkande med däri såsom Bil. II intagen situationsplan.

Kostnaderna för den nya anläggningen vid Berga — omfattande
kostnader för ny- och ombyggnader, bergrum, förtöj ningspir,

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

vägar och planer samt utökning av vatten- och elektricitetsförsörjningen
in. in. — har utredningen totalt beräknat till 14 300 000 kronor enligt prisläget
sista kvartalet 1950. Av detta totalbelopp belöper 9 500 000 kronor på
den egentliga stationsanläggningen, 3 350 000 kronor på byggnader och anläggningar
för yrkesskolorna m. m. samt 1 450 000 kronor på de marindistriktet
tillhörande förråd, som utflyttas tillsammans med örlogsstationen.
I de sålunda beräknade beloppen ingår icke kostnader för flyttningen,
telefoninstallationer in. m„ vilka kostnader icke är av den storleksordning
att de kan inverka på avgörandet i utflyttningsfrågan.

Från angivna totalbelopp har utredningen avräknat 900 000 kronor, utgörande
den sammanlagda kostnaden för vissa tidigare av statsmakterna
beslutade arbeten, vilka ännu icke utförts när utredningen verkställde sina
undersökningar.

Anmärkas må att kostnaderna i nuläget givetvis är betydligt högre till
följd av inträffade prisstegringar. Vidare må anmärkas att de medel, som
tidigare funnits anvisade för nyssnämnda av statsmakterna tidigare beslutade
arbeten, numera har indragits i samband med inventering av arbeten,
för vilka byggnadstillstånd icke ansetts kunna lämnas inom en nära
framtid (prop. 1951: 186 o. 1952:212, rd. skr. 1951:272 o. 1952:217).

3. Friliggande byggnader och anläggningar.

Ör logsstationen.

Expeditionslokaler för stationsledningen avses skola erhållas
genom nybyggnad av kanslihus. Den nuvarande kanslibyggnaden vid marinens
underofficersskola användes såsom kanslihus för underofficersoch
underbefälsskolorna samt för stationens övriga utbildningsverksamhet.

Beträffande skolbyggnader m. m. avses underofficersskolan böra
bibehålla sin nuvarande byggnad, medan en nybyggnad uppföres för underbefälsskolan.
För musikundervisningen uppföres en musikbyggnad.

För övningsändamål erfordras följande nya byggnader och anläggningar,
nämligen gymnastikbyggnad, simhall, idrottsplats, stridsskjutningsbana
och handgranatbana. Skolskjutningsbanan utökas.

Ett friluftsbad anlägges.

Vad så förläggningsutrymmena beträffar har utredningen beräknat
förläggning erforderlig för följande antal personer av olika kategorier,
utöver det mindre antal befattningshavare, som bör beredas tjänstebostad
vid Berga:

30 officerare,

60 underofficerare,

200 högbåtsmän och furirer,

200 korpraler samt

770 meniga.

Kungl. May.ts proposition nr 200.

Officerarna och underofficerarna tillhör huvudsakligen yrkesskolorna,
varför förläggningsutrymmena för nämnda båda kategorier redovisas
under dessa skolor. Av de 770 platserna för meniga beräknas 300 för tillfällig
förläggning.

För förläggning av manskap finns nu vid Berga 6 kaserner, varav 2
med högre standard avsedda för eleverna i underofficersskolan. Vissa
delar av kasernerna användes nu såsom undervisnings- och sjulcvårdslokaler
in. m. Efter stationens utflyttning avses samtliga befintliga kaserner
helt skola utnyttjas såsom förläggningslokaler. Därutöver erfordras
nybyggnad av 2 kaserner av högre standard, avsedda huvudsakligen
för eleverna i underbefälsskolan, och en av enklare typ.

För personalens förplägnad behövs inga nya byggnader utan
endast ändringar eller tillbyggnad av redan befintliga.

Beträffande förråds v er k sa in heten erfordras endast nybyggnad för
det till matinrättningen anslutna proviantförrådet.

För sjukvården föreslår utredningen nybyggnad av ett sjukhus med
90 vårdplatser. Utrymmet har beräknats så, att även de fartyg, som befinner
sig inom Hårsfjärdsområdet, kan repliera på detta sjukhus i den
mån deras egna sjukavdelningar icke är tillräckliga.

En ny verkstadsbyggnad uppföres, varjämte den nuvarande riktövningshallen
användes såsom vapenverkstad samt såsom handvapen- och
inålmaterielförråd.

En ny vakt- och arrestbyggnad uppföres vid infarten till stationsområdet.

För fritidssysselsättning ombygges den nuvarande vakt- och
arrestbyggnaden. För samma ändamål ianspråktages jämväl en befintlig
smedja och en mindre verkstadsbyggnad samt den s. 1c. Grindstugan.

Den befintliga vänthallen flyttas.

Eu ny kolgård anlägges.

Sammanlagda kostnaderna för de nu nämnda byggnadsarbetena
har beräknas till 6 250 000 kronor.

Yrkesskolorna in. in.

För utbildningen vid yrkesskolorna erfordras en ny skolbyggnad,
avsedd för ubåts- och maskinskolorna. Den befintliga yrkesskolebyggnaden
bör jämväl i fortsättningen användas för signalskolan.

För läggnings utrymm en måste finnas för de officerare och underofficerare,
som kommenderas till yrkesskolor eller kurser och som icke är
bosatta i Stockholm eller dess närhet. Å Berga slott beräknas efter stationens
utflyttning 10 rum stå till förfogande för inkvartering. Därutöver
erfordras en nybyggnad med 75 enkelrum för nu angivna personal.

Kostnaderna för nämnda byggnadsarbeten för yrkesskolor och kurser
har beräknats till 1 070 000 kronor.

Knngl. Maj:ts proposition nr 200.

Marindistriktets förråd.

Vissa mindre byggnadsarbeten för marindistriktets förrådsverksamhet
beräknas draga en kostnad av 130 000 kronor.

4. 1 berg insprängda anordningar.

Ör logsstationen.

För de nya byggnaderna in. in. inom det utökade kasernområdet fordras
en ökning av panncentralens kapacitet. Denna tillbyggnad måste
av sprängtekniska skäl ske i form av en ny tunnel, som inspränges i nära
anslutning till den förut befintliga centralen.

För personalen vid stationsledningen ordnas skyddsrum, som jämväl
avses för viss förrådsförvaring.

Kostnaderna för nu nämnda bergsutrymmen har beräknats till
890 000 kronor.

Yrkesskolorna.

För personalen ordnas skyddsrum, som jämväl avses kunna användas
som undervisningslokaler.

Kostnaderna för dessa bergsutrymmen har beräknats till 1 800 000
kronor.

Marindistriktets förråd.

För vissa förråd ordnas förvaring i bergsutrymmen, vilka jämväl
avses såsom skyddsrum för personalen vid Berga samt såsom sjukvårdslokaler.

Kostnaderna för nu nämnda bergsutrymmen har beräknats till
1 320 000 kronor.

5. Förtöjningspir m. in

Utredningen föreslår att en förtöjningspir skall byggas vid Berga. Fn
sådan pir erfordras för att möjliggöra snabba och tidsbesparande kommunikationer
mellan yrkesskolornas landförläggningar och skolavdelningens
fartyg, för att underlätta förbindelserna mellan de rustade fartygens
besättningar och stationens organ samt för att erhålla en lämplig förläggningsplats
åt de smärre kommunikationsbåtar, som behövs vid Berga-anläggningen.

Piren avses få en längd av 130 meter för att medgiva samtidig förtöjning
av en större jagare, en ubåt, en större minsvepare samt några mindre
fartyg. Vid sidan av piren lägges 2 pontoner för småbåtarnas räkning.
Den ena pontonen finns redan tillgänglig.

Den sammanlagda kostnaden för piren med sidoponton och landfäste
har beräknats till 480 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

6. Utvändiga ledningar m. m.

Angående behovet av att utöka ledningsnätet in. m. anför utredningen
väsentligen följande.

På grund av den genom stationsutflyttningen ökade vattenförbrukningen
tillkommer en del nya ledningar för vatten och avlopp, varjämte
det blir erforderligt att uppföra en ny vattenreservoar om 500 in3 vid
Berga. För huvuddelen av nyanläggningen bör avloppen anslutas till befintligt
avloppssystem, varvid en ombyggnad och utökning av nuvarande
reningsverk utföres. Bostadsområdet avses dock få eget avloppssystem
med reningsanläggning.

Värmeförsörjningen till nyanläggningarna medför krav på utökning av
värmeledningsnätet genom nya kulvertar i samband med utvidgning av
panncentralen.

De stegrade kraven på elförsörjningen nödvändiggör en utökning av
transformatoranläggningen ävensom nedläggande av ytterligare kraft- och
belysningskablar jämte anordnande av utvidgad ytterbelysning samt dragande
av signal- och högtalarkablar m. in.

Kostnaderna för nu angivna arbeten — med undantag för vad som
hänför sig till bostadsområdet — har beräknats till 800 000 kronor.

7. Väg- och planeringsarbeten m. m.

Vissa vägar och planer måste nyanläggas inom det utökade kasernområdet.
Härjämte bör det nuvarande vägnätet överses.

Stängsel har utredningen ansett böra anordnas endast vid huvudentrén
på en kortare sträcka mellan 2 bergshöjder.

Kostnaderna för nu nämnda arbeten inom stationsområdet — bostadsområdet
icke inräknat — har beräknats till 160 000 kronor.

Remissyttranden.

De remissorgan, som uttalat sig om örlogsbasutredningens förslag till
stationsanläggning in. in. vid Berga, har ansett förslaget i stort sett godtagbart.
Kritik har riktats främst mot den standard, som föreslagits för
vissa kaserner. Situationsplanen har ansetts böra i vissa avseenden överarbetas.
Några detaljpåpekanden har gjorts. I ett par yttranden har personalfrågor
i samband med utflyttningen berörts. Ur de särskilda yttrandena
må återgivas följande.

Marinledningen förklarar sig i stort sett intet ha att erinra mot den
verkställda planläggningen. Detalj erinringar kan dock göras beträffande
vissa byggnaders placering, standarden för vissa kasernbyggnader in. in.,
men dessa detalj spörsmål bör upptagas till behandling först vid den tidpunkt,
då uppförandet av anläggningen blir aktuellt.

Fortifikationsförvaltningen anser även förslaget böra i princip godtagas.
Förvaltningen kan dock icke godkänna den standard, som utredningen
föreslagit beträffande förläggningslokaler för huvuddelen av manskapet
å Berga. Denna standard, som skulle innebära dubbelförläggning i s. k.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

barack-kaserner, kan endast godkännas vid tillfällig förläggning. Av de
befintliga 4 barack-kasernerna åtgår 2 för sådan förläggning. De båda
andra bör avses för enkelförläggning. Det återstående behovet av förläggningslokaler
för här ifrågavarande personal (manskap som icke är
elever i underofficers- och underbefälsskolorna) bör täckas genom att
uppföra stenkaserner av samma typ, som förekommer vid arméns nybyggda
etablissement och som av örlogsbasutredningen föreslagits för
varvsanläggningen å Muskö. Varje sådan kasern inrymmer 12 logement
för 6 man vid enkelförläggning. För att täcka ifrågavarande förläggningsbehov
vid Berga erfordras 5 sådana kaserner. — Förvaltningen anser
vidare att vissa ändringar i den uppgjorda situationsplanen bör övervägas.
Beträffande utredningens förslag om vatten- och avloppsanläggningar
in. m. framför förvaltningen vissa detaljerinringar.

Statskontoret förklarar sig kunna tillstyrka utredningens förslag om
förläggningsstandard för eleverna i underbefälsskolan endast under förutsättning,
att detsamma icke innebär ett frångående av eljest tillämpade
principer för inkvartering av denna personalgrupp.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att behovet av avloppsvattenrening
bör särskilt uppmärksammas för att icke möjligheterna till
friluftsbad vid Berga skall riskeras.

De av Försvarsverkens civila personals förbund och Försvarets civila
tjänstemannaförbnnd beträffande varvspersonalen gjorda uttalandena om
problem och svårigheter, som uppstår i samband med utflyttningen, avser
i tillämpliga delar jämväl stationens personal. Även vid Berga bör
mässutrymmena ökas.

B. Bostadsfrågan.

Örlogsbasutredningen.

1. Allmänna synpunkter.

Såsom framgått av den här förut lämnade redogörelsen beräknas huvuddelen
av personalen vid örlogsstationen å Berga vara inkasernerad. Tjänstebostäder
avses för ett mindre antal befattningshavare. Övrig personal bör
enligt utredningens uppfattning kunna vara bosatt i Stockholm, särskilt i
de södra förorterna, eller i tätorterna mellan Stockholm och Berga.

Utredningen räknar med att en icke obetydlig del av stationens ifrågavarande
personal tills vidare kommer att behålla sina nuvarande bostäder
och endast så småningom utflyttar, allteftersom personalen finner det fördelaktigt
och lämpligt att vara bosatt i närheten av tjänstgöringsplatsen.
Den samhällsbildning, som med hänsyn till läget i förhållande till Berga
och kommunikationerna till Stockholm synts bäst lämpad såsom bosättningsplats
för utflyttande personal, är Västerhaninge stationssamhälle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

2. Bosättning i Västerhaninge.

För att få en närmare uppfattning om Västerhaninge samhälles förutsättningar
såsom bostadscen Irum och för att klarlägga möjligheterna att
erhålla bostäder inom samhället för personal vid örlogsstationen har utredningen
tagit kontakt med vederbörande myndigheter inom Västerhaninge
kommun. Därvid har inhämtats en rad faktiska uppgifter om
kommunen, vilka uppgifter återfinnes i utredningens betänkande.

På grundval av de verkställda undersökningarna har utredningen kommit
till den uppfattningen, att Västerhaninge samhälle har grundläggande
förutsättningar att tjäna såsom bostadscentrum för örlogsstationens personal.
Visserligen saknas för närvarande ordnade kommunikationer mellan
Västerhaninge och Berga, men sådana synes kunna upprättas, när
behov därav föreligger. Samhällets läge synes också sådant, att skäliga
förhoppningar kan hysas om att dess utveckling icke skall bli beroende
enbart av örlogsstationen utan att samhället på annat sätt skall kunna erhålla
en del av det befolkningstillskott, som synes önskvärt för samhällsbildningens
utbyggande.

Utredningens överläggningar med de kommunala myndigheterna i
Västerhaninge har haft till resultat, att kommunalfullmäktige i kommunen
den 28 maj 1951 utfäst sig att vidtaga åtgärder för att bereda bostäder
åt personal vid örlogsstationen om denna utflyttas till Berga. Utfästelsen
är av följande innebörd.

a) Därest statsmakterna beslutar utflyttning av Stockholms örlogsstation
till Berga, är Västerhaninge kommun beredd att — efter anmodan
från vederbörande statliga myndighet — svara för att vid tiden för stationens
utflyttning så stort antal i gott skick varande moderna hyreslägenheter,
som erfordras för utflyttande personal (tillhörande stationen eller
däri uppgående skolor), finnes att förhyra inom Västerhaninge samhälle
till hyror, som kan godkännas av bostadsstyrelsen.

b) Likaså är kommunen beredd svara för att erforderligt antal för
egnahemsbebyggelse lämpliga tomter inom samhället finnes tillgängliga
för försäljning till sådan vid örlogsstationen (och däri uppgående skolor)
tjänstgörande personal, som önskar förvärva dylika tomter, och som av
kommunen kan godkännas som köpare. Till tomterna skall då vara framdragna
vägar (gator) samt vatten- och avloppsledningar. Priset på tomterna
skall icke överstiga kommunens självkostnader för tomtmarkens
anskaffande och tomternas iordningställande å angivet sätt. Kommunen
är villig medgiva, att kontroll av prissättningen verkställes av bostadsstyrelsen.
För närvarande uppgår ovannämnda pris till 5 kronor per kvm.
I den mån tomter försäljes av enskilda markexploatörer är kommunen
beredd medverka till att sagda kostnader blir lägsta möjliga.

3. Tjänstebostäder vid Berga.

Enär avståndet mellan stationsanläggningen och avsett bostadscentrum
— Västerhaninge — är omkring 5 kilometer, framträder kravet på bostäder
i stationens närhet för sådan personal, som på grund av sina arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

uppgifter bör finnas lätt tillgänglig dygnet runt. Utredningen har undersökt
behovet av sådana tjänstebostäder och härvid bedömt detsamma
restriktivt bl. a. med hänsyn till den ståndpunkt, som statsmakterna
under senare år intagit till frågor om byggande av bostäder vid andra
militära anläggningar. Därvid har utredningen funnit, att tjänstebostäder
i stationens närhet bör vara tillgängliga för 25 befattningshavare -—
utöver ekonomipersonal, för vilken bostäder redan finns. De 25 befattningshavarna
utgöres av stationschefen, kasernbefälhavaren, 5 underofficerare
(kasern- och skoluppbördsmännen, uppbördsmannen för matinrättningen
samt föreståndarna för häktet och marketenteriet), en personalvårdsassistent,
en maskinist, en högbåtsman (uppbördsman för simhallen),
en trädgårdsmästare, en förste vaktmästare, en förman vid
kasernuppbörden, 3 eldare, 2 chaufförer samt 7 sjuksköterskor och sjukhusbiträden.

För denna personal erfordras sammanlagt en lägenhet om 6 rum och
kök, en lägenhet om 5 rum och kök, 7 lägenheter om 3 rum och kök, 9
lägenheter om 2 rum och kök, en lägenhet om 2 rum och kokvrå samt 6
enkelrum, varav 2 med kokvrå. En specifikation utvisande för vilka särskilda
befattningshavare de olika lägenheterna avses är intagen å s. 83
i betänkandet, vartill här hänvisas.

För närvarande finns 10 familjebostäder vid Berga. Av dessa är dock
endast 5 lägenheter — nämligen en lägenhet om 5 rum och kök, 3 om 3
rum och kök samt en om 2 rum och kök — i sådant skick att de på längre
sikt kan medräknas för täckande av bostadsbehovet.

Enligt utredningens bedömande är det sålunda nödvändigt att uppföra:
1 lägenhet om 6 rum och kök,

4 lägenheter om 3 rum och kök samt
8 lägenheter om 2 rum och kök ävensom
bostäder för sjukvårdspersonalen.

Sammanlagda kostnaderna för de tjänstebostäder, som sålunda behöver
uppföras, samt för butikslokal, panncentral, tvättstuga och garage,
som erfordras i anslutning till bostäderna, ävensom för vägar och planer,
utvändiga ledningar in. in. inom bostadsområdet har beräknats till
i 180 000 kronor.

Remissyttranden.

De av utredningen anlagda synpunkterna på frågan om b osättning sförhållandena
för den personal, som icke erhåller tjänstebostäder
vid örlogsstationen, har icke föranlett någon erinran från
remissmyndigheterna.

Beträffande tjänstebostäder na har marinledningen angivit, att
detalj erinringar kan riktas mot det föreslagna antalet sådana bostäder.

Kirngl. Maj:ts proposition nr 200.

Fortifikationsförvciltningen ifrågasätter om icke bostaden för stationschefen
borde utgå, då chefsbostäder icke uppförts av kronan vid andra nybyggda
etablissement med liknande belägenhet som den nya örlogsstalionen.

C. Kommunikationsfrågan.

Örlogsbasutredningen.

I sitt betänkande redogör utredningen för de befintliga kommunikationerna
till Berga och konstaterar, att någon allmän trafik för närvarande
icke uppehälles mellan Västerhaninge och Berga. God vägförbindelse finns
dock och Trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs, som innehar trafiktillstånd
mellan nämnda platser, har på förfrågan av utredningen förklarat sig
villigt att vid behov ordna busstrafik mellan Västerhaninge järnvägsstation
och Berga-området. Utredningen har därför icke ansett sig behöva räkna
med några särskilda åtgärder för att lösa kommunikationsfrågan i samband
med en utflyttning av örlogsstationen till Berga.

Remissyttranden.

I remissmyndigheternas utlåtanden föranleder kommunikationsfrågan
intet annat uttalande än ett allmänt påpekande från marinledningen, att
kommunikationerna mellan örlogsbasens olika delar å ena sidan samt
bostadsorterna och Stockholm å den andra måste ordnas på ett för personalen
ur ekonomiska och andra synpunkter tillfredsställande sätt.

D. Vatten- och elförsörjningen.

Örlogsbasutredningen.

Berga-områdets vattenförsörjning sker för närvarande från en
vattentäkt vid Västerhaninge, varifrån vattnet genom en tryckledning föres
via Vitså till Berga. Vattentäkten ifråga synes tillräcklig för att tillgodose
Berga-anläggningarnas vattenbehov även efter örlogsstationens utflyttning.
Genom fortifikationsförvaltningens försorg har åtgärder redan vidtagits för
att säkerställa rätten till ökat uttag.

För att kunna uppfordra den ökade vattenmängden måste ytterligare
en borrad brunn med pumpstation anläggas vid vattentäkten i Västerhaninge.
Med hänsyn till vattnets järnhalt avses anläggningen skola förses
med avjärningsverk. Däremot behöver den befintliga vattenledningen
från Västerhaninge till Berga icke omläggas. En ny vattenreservoar måste
dock uppföras vid Berga.

Örlogsstationens förläggande till Berga medför givetvis ökade krav på
elförsörjningen. Den befintliga högspänningsservisen måste därför
förstärkas.

Kostnaderna beräknas uppgå till 180 000 kronor för utökningen av
vattentäkten vid Västerhaninge och till 40 000 kronor för förstärkningen
av högspänningsservisen, eller sammanlagt till 220 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Remissyttranden.

Väg- och vaitenbyggnadsstijrelsen bestyrker att vattenförsörjningen för
de utökade anläggningarna vid Berga kan lösas utan svårighet.

Vattenfallsstyrelsen förklarar sig intet ha att erinra mot vad utredningen
anfört om krafttillförseln till Berga-anläggningen.

E. Sammanfattning av kostnadsberäkningarna.
Örlogsbasutredningen.

De här förut angivna kostnaderna för den nya örlogsstationen vid
Berga och för vissa anläggningar därstädes för flottans yrkesskolor och
marindistriktets förråd har utredningen sammanfört till en tablå, vilken
här återgives utom i vad avser de förut omnämnda, nu ej aktuella avdragen
för tidigare beslutade byggnader och anläggningar (tablå 3). Utredningen
erinrar, att alla kostnader hänför sig till prisläget sista kvartalet
1950. En specifikation av kostnaderna är intagen såsom Bil. III i
utredningens tryckta betänkande, vartill här torde få hänvisas.

Tablå 3. Sammanställning av kostnaderna för örlogsstationen vid Berga m. m.

Kostnadsberäkningen avser Kronor Summa kronor

Örlogsstationen

Friliggande byggnader och anläggningar ............ 6 250 000

I berg insprängda anordningar ........................... 890 000

Utvändiga ledningar m. in............................... 800 000

Väg- och planeringsarbeten in. m...................... 160 000

Tjänstebostäder ............................................. 1 180 000

Vatten- och elförsörjning ................................. 220 000 9 500 000

Yrkesskolorna m. m.

Friliggande byggnader och anläggningar ............ 1 070 000

I berg insprängda anordningar ........................ 1 800 000

Förtöjningspir in. in........................................ 480 000 3 350 000

Marindistriktets förråd

Friliggande byggnader och anläggningar ............ 130 000

I berg insprängda anordningar ........................ 1 320 000 \ 450 000

Totalsumma för Berga-anläggningen .............................. 14 300 000

Remissyttranden.

Fortifikationsför vall ningen meddelar, att den standardhöjning, som förvaltningen
påyrkat beträffande vissa manskapskaserner, medför en mer -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

kostnad i förhållande till utredningens förslag om cirka 2 000 000 kronor
enligt prisläget sista kvartalet 1950. Även vissa detalj kompletteringar,
som förvaltningen ansett behövliga, medför en viss kostnadsökning, uppskattad
till cirka 250 000 kronor. Prisstegringen efter den tidpunkt, till
vilken utredningens kostnadsberäkningar hänför sig, beräknas liksom beträffande
varvsanläggningen å Muskö till SO å 35 %.

Departementschefen.

De förutsättningar i fråga om behovet av förläggningslokaler m. m. på
vilka örlogsbasutredningen grundat sitt förslag har i vissa avseenden förändrats
sedan utredningen avgav sitt betänkande. Sålunda har flottans
värnpliktsutbildning enligt beslut av 1952 års riksdag i väsentliga avseenden
omlagts. Vidare har chefen för marinen framlagt förslag till ny
underbefälsorganisation vid flottan, vilket förslag i annat sammanhang
förelagts riksdagen. Även örlogsstationens stabs- och förvaltningsorganisation
torde komma att förändras. Det är därför icke möjligt att nu i
detalj taga ställning till nybyggnadsprogrammet för örlogsstationen in. in.,
utan detta torde böra underkastas en översyn med beaktande av numera
rådande förhållanden. Vid denna översyn bör undersökas huruvida icke,
eventuellt genom bättre utnyttjande av tillgängliga lokalutrymmen inom
övriga marindistrikt, en viss begränsning av byggnadsprogrammet kan
vinnas. Sedan översynen verkställts, bör frågan ånyo underställas riksdagens
prövning.

Ehuru det sålunda icke är möjligt att nu taga slutlig ståndpunkt till
byggnadsprogrammet, torde den av Västerhaninge kommun gjorda utfästelsen
att bereda bostäder in. in. åt utflyttande personal kunna genom
Kungl. Maj :ts försorg godtagas. Några uppgifter om antalet behövliga bostäder
kan dock givetvis icke lämnas förrän på ett senare stadium.

Jag finner det tveksamt, om tjänstebostad bör uppföras för stationschefen.
i samband med den här förut nämnda detalj granskningen av
byggnadsprogrammet får emellertid även enskildheterna i förslaget om
tjänstebostäder närmare bedömas. Tills vidare utgår jag från utredningens
förslag som beräkningsgrund.

Behovet av ett särskilt organ för att behandla personalfrågor i samband
med utflyttningen är icke så framträdande när det gäller stationen som
i fråga om varvet. Att så är förhållandet sammanhänger delvis med att
stationens fasta personal är betydligt mindre än varvets. Vidare är avståndet
från Berga till Stockholm icke längre än att utflyttningen av personalen
i viss utsträckning kan ske successivt, när förhållandena för den
enskilde synes lämpliga. I första hand bör därför eftersträvas att lösa
uppkommande frågor rörande stationens personal på ordinärt sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Ehuru den förutsatta översynen av byggnadsprogrammet närmast bör
föranleda en viss begränsning av detsamma, räknar jag tills vidare med
den av utredningen enligt prisläget sista kvartalet 1950 beräknade totalkostnaden
för den nya anläggningen vid Berga, 14 300 000 kronor, ökad
till 16 500 000 kronor för att möjliggöra högre standard för vissa förläggningslokaler
ävensom vissa detalj kompletteringar. Liksom beträffande
varvsanläggningen bör vidare en uppräkning av totalkostnaden ske med
35 % på grund av inträffade prisstegringar m. in. Jag räknar alltså med
i runt tal 22 500 000 kronor som totalkostnad för den nya Berga-anläggningen
enligt nuvarande prisläge. Denna kostnadsram kan dock icke slutligt
fastställas med hänsyn till den förut nämnda översynen av förslaget.

V. SÄRSKILDA FRÅGOR.

A. Sjökarteverket.

Örlogsbasutredningen.

Sjökarteverket disponerar å Skeppsholmen förutom ämbetsbyggnaden
vissa i berg insprängda utrymmen samt en mindre byggnad, i vilken verkets
jordmagnetiska avdelning är inrymd. Mätningsfartygen är vintertid
vanligen förlagda till örlogsvarvet i Stockholm, där jämväl mätningsbåtarna
plägar vara upplagda.

Enär sjökarteverket icke tillhör Stockholms örlogsbas, har utredningen
icke ansett sig böra ingå på frågan om ämbetsverkets kvarblivande på
Skeppsholmen eller bortflyttning därifrån vid blivande omdisponering av
holmen, sedan densamma till övervägande delen frigjorts från militära anläggningar.
Utredningen förutsätter emellertid, att sjökarteverket tills
vidare får disponera ämbetsbyggnaden med tomt och bergsutrymmen
ävensom nyssnämnda mindre byggnad.

Genom utflyttningen av örlogsvarvet uppstår behov av annan förläggningsplats
för sjökarteverkets flytande materiel. Frågan härom anser utredningen
böra upptagas framdeles, då förhållandena bättre kan överblickas.
Någon svårighet att tillfredsställande lösa detta spörsmål torde enligt utredningens
mening knappast föreligga, helst som plats för såväl fartyg
som båtar kommer att finnas vid muskövarvet.

Remissyttranden.

Sjökarteverket förklarar sig icke ha annat att erinra mot utredningens
förslag än att Muskö såsom förläggningsplats för verkets fartyg och båtar
synes olämplig. Något eget förslag anser sig ämbetsverket icke böra avgiva,
enär en statlig kommitté för närvarande utreder frågan om ett för
sjöfarten gemensamt centralt förvaltningsorgan, i vilket bl. a. sjökarte5—386
63 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

verket kan tänkas ingå. På denna kommitté torde ankomma att till behandling
även upptaga frågorna om ämbetslokaler för det ifrågasatta nya
förvaltningsorganet och lämplig förläggningsplats för dess fartygsmateriel.

B. Skeppsholms församling.

Örlogsbasutredningen.

Då man måste räkna med att det kommer att dröja avsevärd tid, innan
örlogsvarvet och stationen utflyttats från Stockholm och den där tjänstgörande
personalen mera allmänt bosatt sig å de nya tjänstgöringsorterna,
har utredningen icke ansett sig böra ingå på frågan om Skeppsholms församlings
fortsatta tillvaro. Detta spörsmål synes utredningen böra upptagas
till prövning först då konsekvenserna i personalhänseende av örlogsbasens
utflyttning klarare kan överblickas.

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning och kammarkollegiet förklarar sig dela utredningens
uppfattning, att frågan om Skeppsholms församlings fortsatta
tillvaro i sinom tid bör särskilt utredas. Kollegiet erinrar härvid om att
anledning torde föreligga att upptaga till omprövning frågan om det fortsatta
bibehållandet av icke-territoriella svenska församlingar i landet över
huvud taget.

C. Marinens behov av mark och byggnader å Skeppsholmen
m. m. efter örlogsbasens utflyttning.
Örlogsbasutredningen.

Utredningen har övervägt vilka byggnader och markområden å Skeppsholmen,
Kastellholmen, Galärvarvet, Djurgårdsstaden och Beckholmen,
som vid en utflyttning av örlogsvarvet och stationen alltjämt bör reserveras
för marinens behov. Utredningen har härvid utgått från att holmarna
m. m. i största möjliga utsträckning bör utnyttjas för andra ändamål
och har därför eftersträvat att så långt ske kan frigöra dem från
militära anläggningar. Vissa byggnader in. m. behöver emellertid enligt
utredningens mening fortfarande stå till marinens förfogande. Härom
anför utredningen i huvudsak följande.

Skeppsholmen.

Såsom utredningen tidigare anfört bör chefen för Ostkustens marindistrikt
med stab och förvaltningsorgan i fred kvarbli i Stockholm. Såsom
ämbetsbyggnad bör marindistriktet härvid förfoga över nuvarande
kasern I (den strax söder om Skeppsholmsbron belägna 1600-talsbyggnaden)
med erforderligt tomtområde.

Marindistriktets kameralkontor är för närvarande inrymt i Långa

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

raden nr (del av västra boställslinset). Då kameralkontoret icke synes
kunna inrymmas i kasern I, bör detsamma kvarbli i nuvarande byggnad.

Marinen bör vidare bibehållas vid dispositionen av de i nordvästra
delen av Skeppsholmen insprängda skyddsrummen, vilket emellertid icke
innebär, att marinen skall förfoga jämväl över markytan därovanför.

Även efter utflyttning av station och varv kommer behov av viss manskapspersonal
i Stockholm att kvarstå för expeditions- och ordonnanstjänst
vid marinledningen, marindistriktet och andra militära organ. Den
erforderliga manskapsstyrkan kan beräknas till omkring 40 man och
utredningen hade från början tänkt sig, att denna styrka skulle kunna
förläggas till livgardesskvadronens kasern vid Lidingövägen. Sedan det
emellertid visat sig, att plats där icke kunde beredas, har utredningen övervägt
andra alternativ samt efter samråd med marinmyndigheterna stannat
för att föreslå, att manskapsstyrkan ifråga tillsvidare förlägges och bespisas
i den nuvarande marketenteribgggnaden på Skeppsholmen. Erforderliga
ändringsarbeten för förläggning av ovannämnda manskapsstyrka
jämte ett fåtal man ekonomipersonal — tillhopa högst 45 man —
synes bli av relativt ringa omfattning och har kostnadsberäknats till
65 000 kronor.

Utredningen förutsätter, att nuvarande mässlokaler för officerare och
underofficerare i Långa raden nr S (del av östra boställshuset) fortfarande
skall få utnyttjas av i Stockholm —• vid marinledningen, sjökrigshögskolan,
marindistriktet, kommandoexpeditionen o. s. v. — tjänstgörande
personal.

Såsom redan angivits förutsättes sjökarteverket skola även i fortsättningen
disponera nuvarande byggnader m. m.

Örlogsstationen förrådshåller för närvarande å Skeppsholmen såsom
reserv viss äldre, skrymmande intendenturmateriel — huvudsakligen
kaserninventarier — vilken så småningom torde böra kasseras och för
vilken nya förrådslokaler därför icke bör anordnas. I den mån dylik
materiel i större utsträckning finns kvar och fortfarande avses skola
behållas vid tidpunkten för stationens utflyttning bör materielen tills
vidare inrymmas i marindistriktets nuvarande intendentur förråd (det
gamla spannmålsmagasinet å sydvästra Skeppsholmen).

I anslutning till vad utredningen anfört om Skeppsholms församling
förutsättes, att kyrkan (Carl Johans kyrka) och prästgården med tillhörande
tomtområden tillsvidare disponeras på samma sätt som hittills.

Utredningen utgår från att nordvästra Skeppsholmen kommer att disponeras
på sådant sätt, att där befintligt salutbatteri kan bibehållas.

Det må anmärkas, att av de förut omnämnda byggnaderna kasern I,
västra och östra boställshusen samt intendenturförrådet är skyddade såsom
byggnadsminnesmärken.

Kastellholmcn.

Enär kastellet är skyddat såsom byggnadsminnesmärke och torde vara
föga användbart för civilt bruk samt jämväl med hänsyn till att å denna
byggnad enligt gammal hävd örlogsflaggan hissas, väl synlig från hamnen
och inloppet, anser utredningen det lämpligt —- särskilt med tanke på utländska
örlogsbesök — att kastellet fortfarande disponeras av marinen varjämte
det därinvid belägna salutbatteriet bör kvarbli på nuvarande plats.
I övrigt frigöres Kastellholmcn helt från marinens anläggningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Galär varvet.

Kyrkogården bör bibehållas såsom för närvarande i fråga om såväl utsträckning
som användning. I övrigt avses mark och byggnader å Galärvarvet
skola helt frigöras.

Djurgårdsstaden.

Inom Djurgårdsstaden finns för närvarande inga byggnader för varvsdrift
eller liknande ändamål, och området synes helt kunna avstås av
marinen.

Beckholmen.

Därest det nya örlogsvarvet å Muskö i enlighet med utredningens förslag
utrustas med en flytdocka av motsvarande kapacitet som Gustaf V:s
docka å Beckholmen, synes denna holme jämte därå befintliga dockor
icke längre behöva stå till marinens förfogande.

Remissyttranden.

Utredningens förslag om vilka byggnader och markområden å Skeppsholmen
in. in., som alltjämt bör avses för marinens räkning, har som
regel icke föranlett erinringar från remissmyndigheterna. I ett par yttranden
— av Stockholms stad och statskontoret — har dock framhållits, att
det är önskvärt att ytterligare begränsa det fortsatta militära utnyttjandet
av Skeppsholmen.

Erinras må, att —- såsom förut refererats — försvarets civilförvaltning
och statens organisationsnämnd ansett marindistriktets ledning böra av
organisatoriska skäl utflyttas från huvudstaden i större utsträckning än
vad utredningen föreslagit.

Civilförvaltningen framhåller härutöver, att det knappast torde vara
ekonomiskt försvarbart att ordna särskild förläggning och utspisning för
ett litet antal värnpliktig expeditionspersonal och ordonnanser å Skeppsholmen.
Behovet av dylik personal för i Stockholm kvarvarande organ
bör i sinom tid närmare undersökas av organisationsnämnden.

D. Den framtida användningen av de genom utflyttningen disponibla
områdena m. m. samt värdet av desamma.

Örlogsbasutredningen.

Från Stockholms örlogsvarv har utredningen inhämtat uppgift om
arealen för de av örlogsbasen disponerade områdena i huvudstaden. De
uppgivna arealsiffrorna, vilka icke får betraktas såsom exakta, är:

Skeppsholmen ................................. 166 250 in2

Kastellholmen ................................. 29 070 »

Galärvarvet .................................... 104 241 »

Djurgårdsstaden .............................. 49 476 »

Beckholmen .................................... 57 000 »

Summa 406 037 in2

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Såsom framgår av den under V C här förut lämnade redogörelsen,
räknar utredningen med att nämnda områden jämte byggnader, med
undantag allenast för ett mindre antal byggnader eller delar av sådana å
Skepps- och Kastellholmarna samt för kyrkogården å Galärvarvet, skall
vid utflyttningen av örlogsvarvet och stationen avstås av marinen för
andra ändamål.

Vid behandlingen av frågan om den framtida användningen av
de sålunda disponibla områdena med därå befintliga byggnader och anläggningar
har utredningen utgått från att det icke ålegat utredningen alt
framlägga något fullständigt förslag rörande den blivande användningen
av områdena utan att utredningen hade att befatta sig med denna fråga
endast i den mån delar av områdena även efter utflyttningen behövde
disponeras för marinens räkning eller det eljest av särskilda orsaker ansågs
påkallat, att utredningen tog ställning till frågan. Utöver klarläggandet
av frågan om vilka byggnader och markområden, som även i fortsättningen
bör avses för marinens räkning, har utredningen därför inskränkt
sig till att påpeka önskvärdheten ur statsfinansiell synpunkt av
att en del av utgifterna för den nya örlogsbasen motsvaras av inkomster
genom försäljning av mark, som till följd av utflyttningen frigjorts, samt
till att göra vissa allmänna uttalanden i anslutning härtill. Utredningen
anför härvid i huvudsak följande.

Beträffande Skepps- och Kastellholmarna ansluter sig utredningen helt
till det i direktiven återgivna uttalandet av 1945 års markkommission, enligt
vilket stora delar av områdena bör anordnas såsom allmänna parker,
något som icke utesluter att man, med bevarande av byggnader av historiskt
värde, utnyttjar områdena för en måttlig och efter parknatur anpassad
bebyggelse med offentliga byggnader. Någon försäljning bör alltså
här icke komma ifråga. Däremot anser utredningen böra övervägas, om
icke Galärvarvet — utom kyrkogården — Djurgårdsstaden och Beckholmen
kan helt eller delvis avyttras. Härvid skulle Galärvarvet kunna avses
för bostadsbebyggelse och de delar av Djurgårdsstaden, som icke är av
kulturhistoriskt värde, kunna utnyttjas för uppförande av bostadshus eller
— såsom för närvarande (Gröna Lunds tivoli) — för nöjesanläggningar.
Vad Beckholmen angår representerar dockorna därstädes så stora värden,
att holmen även i fortsättningen bör avses för varvsindustri i den mån icke
delar av holmen nödvändigtvis måste användas för en eventuell blivande
österbro.

Utredningen framhåller i detta sammanhang, att frågorna om utflyttningen
och försäljningen icke bör sammankopplas på
så sätt, att en del av investeringarna i den nya anläggningen direkt skulle
finansieras med inflytande försäljningsmcdel. En sådan sammankoppling
synes av olika skäl mindre lämplig, bl. a. därför att kronans förhandlingsläge
skulle försämras, om försäljningen behövde ske till en viss tidpunkt.
Utredningen anser därför, att medel för den nya anläggningen bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

anvisas i vanlig ordning och att de försälj ningsmedel, som inflyter, bör
över vederbörande kapitalfond tillföras riksstaten.

Då frågan om användningen av de genom örlogsbasens utflyttning frigjorda
områdena i huvudstaden icke avsetts skola lösas i samband med
utflyttningsfrågans behandling, har utredningen beträffande områdenas
värde ansett sig endast ha att klargöra storleksordningen av det saluvärde,
som områdena kan anses representera. Utredningen har icke ansett
det erforderligt att föranstalta om en kostsam expertvärdering för att åstadkomma
en sådan uppskattning. I stället har utredningen efter samråd
med djurgårdsnämnden verkställt en allmän bedömning av värdet på
grundval av tidigare värderingar, gällande taxerings- och bokföringsvärden
för markområdena med därå befintliga byggnader och anläggningar samt
en allmän kännedom om fastighetsvärdena i huvudstaden. Utredningen
har därvid kommit till den uppfattningen, att de områden av Skeppsholmen,
Kastellholmen, Galärvarvet, Djurgårdsstaden och Beckholmen, vilka
skulle frigöras genom utflyttning av örlogsvarvet och örlogsstationen
in. m., jämte därå befintliga, för fortsatt marint bruk icke avsedda byggnader
och anläggningar representerar ett värde av storleksordningen
50 000 000 kronor enligt prisläget sista kvartalet 1950. Det synes utredningen,
att av angivna värde drygt hälften belöper på de områden — Galärvarvet,
Djurgårdsstaden och Beckholmen —- vilka utredningen ifrågasatt
kunna helt eller delvis avyttras.

Härtill kommer värdet av de i Lidingö stad belägna Fjäderholmarna,
vilka även skulle frigöras genom örlogsbasens utflyttning och vilka har
en areal av cirka 90 000 m2.

För närmare kännedom om de överväganden, som ligger till grund för
utredningens uppskattning av värdet av de frigjorda områdena, torde få
hänvisas till utredningens betänkande.

Remissyttranden.

Frågan om den framtida användningen av de genom örlogsbasens
utflyttning frigjorda områdena har berörts i åtskilliga remissyttranden.
Flera myndigheter, nämligen riksmarskalksämbetet, fortifikationsförvaltningen,
byggnadsstyrelsen, djurgårdsnämnden och kammarkollegiet,
framhåller behovet av en särskild utredning rörande detta spörsmål och
därmed förknippade problem. I anslutning härtill förklarar vissa myndigheter,
bland dem byggnadsstyrelsen och djurgårdsnämnden, att de i likhet
med örlogsbasutredningen i princip delar de synpunkter, som 1945
års markkommission framfört rörande användningen av Skepps- och
Kastellholmarna. Även mera specificerade förslag rörande användningen av
olika områden framföres liksom också vissa synpunkter rörande omfatt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 200. 71

ningen av den erforderliga utredningen. Ur de olika uttalandena må återgivas
följande.

Riksmcirskalksämbetet konstaterar, att Galärvarvsområdet ursprungligen
utgjort en del av Kungl. Djurgården och på 1700-talet upplåtits för
marint bruk. Ämbetet anser, att Galärvarvsområdet alltjämt omfattas av
den regalrätt, som gäller till Djurgården. Området ifråga bör enligt
ämbetets mening efter örlogsbasens flyttning bevaras såsom park fritt
från bebyggelse och ställas under djurgårdsförvaltningens vård. För
annan användning erfordras medgivande av Hans Maj :t Konungen personligen.
De områden, som vid blivande särskild undersökning befinnes
skola återföras under djurgårdsförvaltningens vård, bör återställas i såvitt
möjligt ursprungligt skick genom försorg av vederbörande militära
förvaltningsmyndighet.

Fortifikationsförvaltningen anser, att åtskilliga lokalbehov för försvaret
med fördel kan tillgodoses genom att taga i anspråk vid utflyttningen
ledigblivande byggnader särskilt å Skeppsholmen. Förvaltningen anför
härom.

Det har uppstått svårigheter att i kasernerna vid Lidingövägen, vilka
tidigare disponerades av Livregementet till häst, inrymma såväl Livgardesskvadronen
och Stockholms stabskompani som IV. militärbefälsstaben,
Stockholms försvarsområdesstab in. in. Vid en blivande utredning rörande
den framtida användningen av byggnaderna å Skeppsholmen synes jämväl
böra undersökas, om icke något av nyssnämnda organ skulle kunna
överflyttas dit. Vidare har som följd av utflyttningen från Stockholms
centrala delar av huvudstadens garnison uppstått behov av ett centralt
beläget permittenthotell. Detta behov torde öka, om även örlogsbasen utflyttas.
Ett sådant permittenthotell synes lämpligen kunna ordnas å
Skeppsholmen. Även vissa frivilliga försvarsorganisationer torde med
fördel kunna beredas lokaler i ledigblivande byggnader därstädes.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att styrelsen i en generalplan för tillgodoseendet
av statens framtida lokalbehov räknat med att Skeppsholmen
lämpligen skulle kunna utnyttjas främst för olika kulturella institutioner.
Den i sådant avseende mest aktuella frågan gäller vissa lokaler
för konsthögskolan. Styrelsen erinrar även, utan att på nuvarande stadium
ingå på själva sakfrågan, om i olika sammanhang framförda förslag att
till Skeppsholmen förlägga vissa museer, bl. a. det av nationalmuseiutredningen
föreslagna museet för modern konst.

Statskontoret erinrar om de exceptionellt höga markvärden det här är
fråga om och finner det angeläget, att statsverket genom exploatering i viss
omfattning även av mark å Skeppsholmen, i första hand av det för örlogsvarvet
nu utnyttjade området, söker tillgodogöra sig dessa värden.

Djurgårdsnämnden föreslår att, sedan beslut fattats angående utflyttningen,
en utredning omedelbart igångsättes för åt! undersöka den mång -

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

fald frågor, som måste klarläggas innan slutlig ställning kan tagas rörande
spörsmålet om berörda områdens framtida användning. Nämnden anför
härom i huvudsak följande.

Undersökningen bör bl. a. avse den utsträckning, i vilken områdena
bör bevaras såsom parker och planteringar eller användas för bebyggelse
med statliga ämbetshus eller institutionsbyggnader eller eventuellt till
någon del användas för bostadsbebyggelse. I fråga om befintliga byggnader
bör efter undersökning utrönas, vilka som ur kulturhistorisk eller
praktisk synpunkt bör bevaras och vilka som bör rivas och bortföras.
Även vissa rättsliga frågor torde tarva undersökning. Givetvis är Stockholms
stad nära berört av en dylik utredning angående områdenas användning.

Utredningen torde böra åsyfta en ingående planläggning av användningen
i fråga om områdena, varvid i erforderliga delar förslag bör vara
uppgjorda till stadsplaner och till eventuella därav eller eljest påkallade
avtal med Stockholms stad.

Kammarkollegiet framhåller bl. a., att, i den mån Skepps- och Kastellholmarna
kommer att hållas öppna såsom park eller annan allmän plats,
Stockholms stad lärer böra åtaga sig kostnaderna för vård, underhåll,
renhållning, belysning m. m. dylikt av de öppethållna delarna av holmarna
jämte tillfartsbroar — allt i anslutning till vad som gäller för vissa andra
kronan tillhörande platser i huvudstaden. Kollegiet förutsätter att förhandlingar
härom inledes med staden snarast möjligt, sedan principbeslut
fattats om örlogsbasens utflyttning.

Stockholms stadsfullmäktige åberopar ett av borgarrådsheredningen
gjort uttalande, vari bl. a. framhålles angelägenheten av att samråd i hithörande
spörsmål kommer till stånd mellan kronan och staden.

örlogsbasutredningens uppfattning, att frågorna om utflyttningen
och om försäljning av mark, som därigenom blir disponibel,
icke bör sammankopplas på sådant sätt, att en del av investeringarna
i den nya anläggningen direkt skall finansieras med inflytande
försäljningsmedel, delas av riksräkenskapsverket, kammarkollegiet och
d jurgårdsnämnden.

Den av utredningen verkställda uppskattningen av storleksordningen
av områdenas värde har icke föranlett någon erinran från remissmyndigheternas
sida.

E. Hårsfjärdens örlogsdepå och Fjäderholmarna.
Örlogsbasutredningen.

1. Örlogsdepån.

I sitt betänkande lämnar utredningen vissa faktiska uppgifter om Hårsfjärdens
örlogsdepå. Av dessa uppgifter må här återgivas följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Hårsfjärdens örlogsdepå har sina anläggningar huvudsakligen förlagda
till ön Märsgarn, belägen sydost om Hårsfjärden på ett avstånd från
Berga-områdets strand av omkring 2 kilometer.

Till örlogsdepån hör i övrigt det s. k. torpedbåtslaget å Gålö, sporthallen
m. fl. byggnader vid Vitså ävensom anläggningar av olika slag å
kringliggande öar, bl. a. målverkstaden samt idrottsplatsen å Vitsgarn.

Depåns huvuduppgift är att vara ett serviceorgan för kustflottan och
andra fartygsförband, som angör Hårsfjärden, genom att tillhandahålla
målanordningar för skjutningar, effektuera beställningar å sjötransporter
m. in., tillhandahålla förläggning och förplägnad åt tillfälligt ilandflyttad
personal från fartyg, tillhandagå med sjukvård och tandvård m. in.

å Märsgarn finns expeditionslokaler för depåchefen m. fl., förläggningsutrymmen
för ett 80-tal officerare och underofficerare, omkring 240 manskap
samt viss civil personal, förplägnadsmöjligheter för ett 30-tal officerare,
45 underofficerare och omkring 700 manskap, marketenteri samt
sjukstuga och tandpoliklinik. Vidare finns vakt- och arrestlokaler, biograflokal,
förrådsbyggnader, båtskjul samt kajer och bryggor m. m.

Utredningen har, efter samråd med marinmyndigheterna, övervägt hur
med Hårsfjärdens örlogsdepå bör förfaras, om varvet utflyttas till Muskö
och stationen till Berga. Därest sådan utflyttning kommer till stånd, finns
enligt utredningens mening intet skäl att i omedelbar närhet av varv och
station bibehålla en sådan fristående organisation som örlogsdepån, där
verksamheten alltid blir förhållandevis kostnadskrävande. Örlogsdepån
bör alltså upphöra såsom sådan och uppdelas på varv, station och marindistrikt.
Utredningen föreslår sålunda,

att de i depån nu ingående verkstäderna nedlägges och verksamheten
överflyttas till varvsanläggningen å Muskö, med undantag möjligen för
målverkstaden, som lämpligen synes kunna bibehållas vid Märsgarnsviken
som serviceorgan åt sjöstyrkor och fartyg för enklare arbeten med målmaterielen,

att förrådshållningen å Märsgarn av intendenturmateriel nedbringas
till minsta möjliga,

att den sjukvårdande verksamheten och tandpolikliniken överflyttas till
det nya sjukhuset vid Berga,

att förläggningslokaler och förplägnadsanstalter tillföres örlogsstationen
för att disponeras vid toppbelastningar eller eljest vid behov ställas
till förfogande för sjöstyrkor eller fartyg,

att övriga byggnader och anläggningar användes i den utsträckning,
som visar sig erforderlig, men eljest bibehålies såsom reserv, samt

att transportorganisationen (båtcentralen) överflyttas till örlogsstationen
och båtarna förlägges till den föreslagna förtöjningspiren vid Berga.

2. Fjäderholmarna.

De i Lidingö stad inom östligaste delen av Lilla Värtan belägna Fjäderholmarna
utgöres av eu grupp om fyra öar med eu sammanlagd markyta
av cirka DO 000 in2. Holmarna äges av staten och disponeras av marinen
(örlogsvarvct), som där har vissa verkstäder och förråd in. in. Vid en

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

av öarna finns även en av marinförvaltningen omhänderhavd avmagnetiseringsstation
för fartyg.

Utredningen föreslår, att samtliga verkstäder och förråd m. in. med
undantag för avmagnetiseringsstationen — som huvudsakligen användes
av handelsflottan — utflyttas till Muskö Sköldudde, där bergsutrymmen
beräknats för dem. Sitt förslag motiverar utredningen i huvudsak sålunda.

Fjäderholmarna ligger alltför långt indragna i skärgården för att vara
någon lämplig upplagsplats för vissa flottans förråd i krigstid. Därest
varv och station utflyttas till Hårsfjärdsområdet bortfaller även de fredsmässiga
fördelarna med verkstädernas och förrådens placering på Fjäderholmarna.
Ett bibehållande av ifrågavarande anläggningar skulle antingen
nödvändiggöra för fartygen att gå in den långa vägen till Fjäderholmarna
uteslutande för att avlämna eller komplettera förråd eller ock föranleda
dyrbara transporter mellan Fjäderholmarna och platser långt ut i skärgården.
Härtill kommer behovet av tillsyns- och vaktpersonal. Icke obetydliga
besparingar vinnes sålunda ur driftssynpunkt genom att Fjäderholmarnas
anläggningar samtidigt med varvet utflyttas till Muskö, varigenom verkstäderna
och förråden även får fullgott bergskydd.

Remissyttranden.

De av utredningen framlagda förslagen rörande Hårsfjärdens örlogsdepå
och Fjäderholmarna har icke föranlett några särskilda uttalanden av remissmyndigheterna.

Departementschefen.

Jag förutsätter liksom örlogsbasutredningen att sjökarteverket tills
vidare får disponera sina nuvarande lokaler å Skeppsholmen. Övriga här
aktuella frågor, som berör verket, synes icke påkalla något ställningstagande
förrän resultatet av den pågående utredningen rörande vissa
administrativa organisationsfrågor på sjöfartens område föreligger.

Först när utflyttningen av örlogsbasen genomförts, torde tiden vara
inne att till övervägande upptaga frågan om Skeppsholms församlings
framtida öde.

Såsom tidigare anförts är jag icke nu beredd att taga ställning till frågan
om marindistriktschefen med stab och förvaltningsorgan bör kvarbli i
Stockholm, när örlogsbasen i övrigt flyttas därifrån. Detta medför att
jag icke heller kan nu taga slutlig ställning till frågan om marinens framtida
utrymmesbehov å Skepps- och Kastellholmarna. I avvaktan på resultatet
av de fortsatta övervägandena räknar jag emellertid med att lokaler
och markområden å holmarna tillsvidare reserveras för marinens räkning
i den omfattning, som utredningen föreslagit.

Genom örlogsbasens utflyttning frigöres betydande områden av den
värdefullaste marken i landet. Några beslut om den framtida användningen
av dessa områden med därå befintliga byggnader och anläggningar
hör icke fattas, innan en grundlig och allsidig utredning verkställts rörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

de olika synpunkter, som bör beaktas vid omdispositionen. En sådan utredning,
som även kan bli förenad med förhandlingar med Stockholms
stad och andra intressenter, bör igångsättas så snart beslut om örlogsbasens
utflyttning fattats. Vid utredningsarbetet bör beaktas att starka
skäl talar mot försäljning av ifrågavarande markområden, vilka torde böra
i huvudsak reserveras för statliga och kulturella ändamål.

Jag ansluter mig till örlogsbasutredningens uppfattning, att finansieringen
av örlogsbasens utflyttning icke bör sammankopplas med en eventuell
försäljning av delar av de genom utflyttningen disponibla områdena.

Vad utredningen föreslagit rörande Hårsfjärdens örlogsdepå och Fjäderholmarna
föranleder ingen erinran från min sida.

VI. BYGGNADSARBETENAS UTFÖRANDE, ARLIGA ANSLAG.

A. Örlogsvarvet m. m.

Örlogsbasutredningen.

Den nya varvsanläggningen bör enligt utredningens mening komma till
utförande utan dröjsmål med hänsyn till anläggningens betydelse för
landets försvarsberedskap och med tanke på det osäkra utrikespolitiska
läget. Utbyggnadstiden bör därför icke bli längre än som är nödvändigt
för att arbetena skall kunna bedrivas på ett ur teknisk och ekonomisk
synpunkt lämpligt sätt. Denna tid har utredningen uppskattat till 8 år.

Beträffande tidsföljden för arbetenas utförande anger utredningen,
att därvidlag bör iakttagas bl. a.,

att sprängningsarbetena så bedrives, att de utsprängda stenmassorna
kan på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt utnyttjas såsom fyllnadsmaterial
vid byggandet av kajer, pirar, kajplaner, landsväg till fastlandet
samt övriga vägar m. m.,

att kaserner, marketenteri och andra byggnader, som under utbyggnadstiden
kan användas för förläggning och bespisning av arbetare och arbetsledare,
iordningställes snarast samt

att landsvägsförbindelsen med fastlandet utan dröjsmål ordnas i syfte att
förenkla och förbilliga personal- och materialtransporterna till varvsbygget
samt att underlätta successivt färdigställande av vissa av de för varvspersonalen
avsedda bostäderna i Nynäshamn och ösmo, vilka bostäder under utbyggnadstiden
kunde uthyras till arbetare, sysselsatta med utförandet av
anläggningen.

Utredningen anser, att arbetet med den nya varvsanläggningens utbyggande
blir av sådan storleksordning, att detsamma — i likhet med vad
som skett beträffande vissa andra omfattande statliga byggnadsarbeten -—
torde böra ledas av en särskild byggnadskommitté, som direkt
underställes Kungl. Maj :t.

Angående de beräknade kostnadernas fördelning på årliga anslag
anför utredningen i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Utredningen har undersökt, hur de enligt prisläget sista kvartalet 1950
beräknade anslag om tillhopa 189 000 000 kronor, som erfordras för utbyggandet
av anläggningen å Muskö, bör fördelas på de 8 utbyggnadsåren.
Därvid har utredningen funnit, att i stort sett följande årsanslag bör anvisas:
1 :a året 8 300 000 kronor, ett vart av 2:a—6:e åren 30 000 000 kronor
samt vartdera 7:e och 8:e året 15 350 000 kronor. Det har härvid förutsatts,
att första året huvudsakligen skulle åtgå för detaljplaneringar och att arbetena
på platsen i full utsträckning skulle igångsättas andra året. I anslaget
för första året ingår även erforderliga medel för markförvärv.

Remissyttranden.

I vissa remissyttranden understrykes angelägenheten av att den planerade
varvsanläggningen snarast kommer till utförande. En särskild byggnadskommitté
för att omhänderha arbetet anser överbefälhavaren, marinledningen
och fortifikationsförvaltningen icke erforderlig. Det framhålles
att byggnadskvoten för försvaret måste ökas, när arbetet skall utföras.
Arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen uppehåller sig vid de svårigheter,
som kan möta, när det gäller att skaffa arbetskraft för anläggningsarbetenas
genomförande. Ur yttrandena må återgivas följande.

Överbefälhavaren anser flyttningen av örlogsbasen vara av hög angelägenhetsgrad.
En betingelse för arbetenas rationella bedrivande är, att
de erforderliga väganläggningarna påbörjas utan dröjsmål liksom att erforderliga
bostäder anskaffas åt den personal, som kommer att anställas för
anläggningarnas utförande. Förslaget om en särskild byggnadskommitté
för arbetets genomförande kan icke tillstyrkas. En sådan kommitté måste
under alla förhållanden i stor del av sin verksamhet hämta underlag från
fortifikationsförvaltningen. Den långa utbyggnadstid, varom här är fråga,
torde också medföra en mycket ojämn belastning för kommittén. Ledningen
för anläggandet av muskövarvet bör därför i vanlig ordning åläggas
fortifikationsförvaltningen. Självfallet måste för arbetets genomförande
försvarets byggnadskvot ökas.

Marinledningen framför liknande synpunkter.

Även fortifikationsförvaltningen anser, att det ur beredskapssynpunkt
är av stor betydelse att den nya, i berg insprängda, varvsanläggningen
kommer till stånd så snart som möjligt. För en utflyttning utan dröjsmål
talar också den omständigheten, att det eljest torde bli ofrånkomligt att
nödtorftigt renovera de å Skeppsholmen befintliga anläggningarna, vilket
drager avsevärda kostnader. Att iordningställa den nya varvsanläggningen
på 8 år synes ur teknisk synpunkt möjligt endast under förutsättning, att
inga svårigheter möter att skaffa erforderlig arbetskraft och byggnadsmateriel.
Något behov av en särskild byggnadskommitté med uppdrag att
handha arbetet att bygga den nya varvsanläggningen synes icke föreligga,
utan arbetet bör anförtros förvaltningen. Därvid förutsättes, att erforderliga
personalförstärkningar och tillfälliga organisationsförändringar inom
ämbetsverket får vidtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att arbetsstyrkan i ett inledande
skede av anläggningsarbetena å Muskö icke torde behöva vara alltför betydande
utan röra sig om uppskattningsvis ett par hundra man huvudsakligen
för väg- och brobyggnader samt andra arbeten av förberedande karaktär.
Är man beredd att taga konsekvenserna av att undandraga angränsande
områden samt stockholmsdistriktet denna arbetskraft, torde utförandet
av arbetena icke vålla alltför stora svårigheter ur arbetskraftssynpunkt
i detta inledande skede. Vid den tidpunkt, då arbetena bedrives i
full utsträckning, torde —- vid en utbyggnadstid av 8 år — i genomsnitt
erfordras 800 å 900 byggnads- och anläggningsarbetare på Muskö m. m.
samt 200 arbetare för bostäderna på fastlandet. Skulle det allmänna arbetsmarknadsläget
då vara väsentligt ändrat med en mattare konjunktur än
den vid tiden för remissyttrandets avgivande (januari 1952) rådande, torde
rekryteringen av den ifrågavarande arbetskraften kunna genomföras, möjligen
med reservation för vissa yrkeskategorier. Skulle däremot arbetsmarknadsläget
vara i huvudsak oförändrat, torde utbyggnadsprogrammet
icke låta sig genomföras utan väsentliga inskränkningar i annan byggnadsoch
anläggningsverksamhet. Av synnerlig betydelse för arbetskraftsrekryteringen
till de planerade anläggningsarbetena är arbetarnas bostadsfråga.
Beträffande denna fråga torde det vara önskvärt att överväga även andra
lösningar än dem som utredningen antytt.

Bostadsstyrelsen uttalar i sitt — likaledes i januari 1952 avgivna — yttrande,
att det med hänsyn till bostadsbyggandets förutsättningar inom
stockholmsregionen synes vara önskvärt att —■ om detta icke visar sig
omöjligt ur andra synpunkter — uppskjuta den föreslagna och såvitt
bostadsstyrelsen kan bedöma lämpliga utflyttningen till en tidsperiod med
mindre ansträngd byggnadsmarknad.

B. Örlogsstationen m. m.

Örlogsbasutredningen.

Den nya örlogsstationen å Berga jämte övriga föreslagna anläggningar
därstädes kan enligt utredningens mening lämpligen utbyggas på 4 år.
När anläggningen färdigställts, utflyttas de delar av nuvarande örlogsstationen,
vilka skall ingå i Berga-anläggningen. De delar av den nuvarande
stationen, vilka på grund av sin nära samhörighet med örlogsvarvet föreslagits
skola utflyttas till Muskö och införlivas med varvet därstädes, måste
kvarbli i Stockholm till dess varvet överflyttas till sin nya anläggning.
Dessa delar av stationen bör, om anläggningen å Berga först blir färdigställd,
redan i Stockholm underställas varvschefen.

Utredningen föreslår att ledningen av arbetena å Berga uppdrages
åt fortifikationsförvaltningcn och anför härom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Av omständigheter, som är av betydelse för bedömandet av frågan, hur
ledningen av arbetena med stationsanläggningen m. m. å Berga bör ordnas,
må till en början framhållas, att de befintliga kommunikationerna mellan
Berga och Muskö är sådana, att någon mera intim samordning av de direkta
arbetena på dessa båda platser knappast kan ifrågakomma. Vidare må
erinras, att arbetena å Muskö avser uppbyggandet av en ny anläggning, medan
det å Berga närmast gäller att utvidga och komplettera ett befintligt
etablissement. Vid sådant förhållande synes det utredningen lämpligast, att
ledningen av arbetena å Berga anförtros den centrala förvaltningsmyndighet,
under vilken den befintliga anläggningen hör, nämligen fortifikationsförvaltningen.

Den av utredningen beräknade totalkostnaden för Berga-anläggningen bör
fördelas på årliga anslag så, att för första året ställes till förfogande
500 000 kronor, medan återstoden jämnt fördelas på de följande 3 åren.

Remissyttranden.

Arbetsmarknadsstyrelsen anger, att i Västerhaninge och andra kommuner
i angränsande delar av stockholmsområdet torde finnas bosatta
ungefär så många byggnadsarbetare, som behövs för arbetena med den
nya örlogsstationen och med de bostadsbyggen, som sammanhänger med
stationens utflyttning. Ett genomförande av dessa arbeten skulle alltså
icke i och för sig behöva medföra någon mera omfattande nyinflyttning
av byggnadsarbetare till orten. Emellertid skulle en så omfattande byggnadsverksamhet
på denna plats medföra, att ifrågavarande byggnadsarbetskraft
undandroges storstockholmsområdet, där redan vid tiden för remissyttrandets
avgivande knapphet på byggnadsarbetare var rådande.

Departementschefen.

Såsom jag redan framhållit är den nuvarande varvsanläggningen
i Stockholm känslig för krigshandlingar. Med den spänning, som
råder i världen, är det då angeläget att den nya skyddade varvsanläggningen
å Muskö färdigställes så snart omständigheterna medger.
Emellertid är detta företag så kostnads- och arbetskrävande, att det måste
inpassas i ett större sammanhang. Den konjunkturförändring, som inträtt
sedan örlogsbasutredningen slutförde sitt arbete och remissyttrandena
avgavs, har ändrat arbetsmarknadsläget i en för nämnda företags igångsättande
gynnsam riktning. Trots detta räknar jag icke med att musköanläggningen
kan färdigställas på kortare tid än 10 å 15 år såframt
icke exceptionella omständigheter skulle nödvändiggöra en forcering.

Muskövarvet blir till huvudsaklig del en bergrumsanläggning. De mest
omfattande statliga arbetena av liknande art — bortsett från kraftverksbyggena
— omhänderhas nu av fortifikationsförvaltningen. Skulle man tillsätta
en fristående kommitté för att handha utförandet av musköanläggningen,
har man att räkna med antingen att fortifikationsförvaltningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

måste i åtskilliga hänseenden biträda nämnda kommitté eller ock att dragkamp
om personalen skulle uppstå mellan ämbetsverket och kommittén.
Jag anser det under sådana förhållanden lämpligast, att fortifikationsförvaltningen
får svara för utförandet även av musköanläggningen, och förutsätter,
att härav betingade tillfälliga organisationsförändringar inom
ämbetsverket får beslutas av Kungl. Maj :t. Emellertid må man icke bortse
från att det bär gäller en anläggning av helt annan storleksordning än
dem som vanligen utföres. Vidare är att beakta, att för varvets utflyttning
krävs en rad andra åtgärder än genomförandet av byggnadsarbetena å
Muskö. Sålunda skall bostäder anskaffas genom vederbörande kommuners
försorg, personaltransporterna skall ordnas, varvets maskinpark och transportmateriel
skall kompletteras o. s. v. En nära samordning mellan de
olika åtgärderna erfordras för att resultatet skall bli tillfredsställande.
Därför bör fortifikationsförvaltningen biträdas av en särskild kommitté,
som har att deltaga i planläggningen av byggnadsåtgärderna och följa arbetets
utförande, svara för kontakten med de berörda kommunerna och
samordna de åtgärder, som ankommer på olika statliga organ.

I det planerade varvet skall ingå vissa anläggningar som redan beslutats
av riksdagen. Jag räknar icke med att under nästa budgetår skall
igångsättas andra arbeten än sådana som ingår i det redan beslutade
byggnadsprogrammet. Någon ytterligare medelsanvisning för arbeten på
platsen erfordras således icke för nästa budgetår. Kostnaderna för erforderlig
förplanering av varvsanläggningen torde, i den mån de ej kan
rymmas inom fortifikationsförvaltningens ordinarie anslag, få i mån av
tillgång bestridas från de medel som anvisats för de redan beslutade anläggningarna.

Den fortsatta utbyggnadstakten blir beroende av ett flertal faktorer
som icke nu kan överblickas. Det är därför icke möjligt att nu angiva
storleken av de årliga anslag som erfordras under utbyggnadstiden. Om
anläggningen skulle kunna färdigställas på 10 år — vilket knappast
synes sannolikt — skulle det genomsnittliga medelsbehovet per år uppgå
till omkring 25 miljoner kronor. Om utbyggnadstiden skulle komma att
förlängas till 15 år, nedgår det årliga medelsbehovet till icke fullt 17 miljoner
kronor. Det bör ankomma på fortifikationsförvaltningen i samråd med
marinledningen och förenämnda kommitté att uppgöra en plan för anläggningsarbetenas
bedrivande och på grundval därav framlägga förslag
om hur årsanslagen bör beräknas för att arbetena skall kunna utföras
på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt lämpligt sätt.

I den beräknade totalkostnaden ingår icke blott medel för investeringsarbeten
utan även kostnader, som skall bestridas från driftbudgctsanslag.
Fördelningen mellan dessa båda huvudkategorier framgår i stora drag av
den här förut lämnade redogörelsen. Detaljuppdclningcn får göras i sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

band med medelsäskandena för de olika ändamålen. Av kostnaderna för
investeringsarbeten hänför sig största delen till bergrumsanläggningar. Betydande
belopp belöper emellertid på kaserner, tjänstebostäder och andra
friliggande byggnader och anläggningar, örlogsbasutredningen har icke
berört frågan, hur investeringsanslagen med hänsyn härtill bör fördelas
mellan marinens och befästningars delfonder av försvarets fastighetsfond.
Denna fråga bör klarläggas av fortifikationsförvaltningen.

Beträffande den nya örlogsstationen m. m. har jag redan angivit, att
vissa förändringar inträffat rörande det underlag, på vilket örlogsbasutredningen
grundat sina beräkningar, och att därför en viss översyn av förslaget
är påkallad. Någon medelsanvisning bör icke ifrågakomma, innan
denna översyn verkställts. Vid översynen bör även frågorna om lämplig utbyggnadstid
och om erforderlig samordning av varvets och stationens flyttning
beaktas.

Jag delar utredningens uppfattning, att arbetet med anläggningarna å
Berga bör i vanlig ordning omhänderhas av fortifikationsförvaltningen.

VII. DEPARTEMENTSCHEFENS HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta,

att Stockholms örlogsbas skall flyttas till Stockholms
södra skärgård i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 200. 81

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning ................................................................................. 2

II. Bör Stockholms örlogsbas utflyttas och i så fall vart? ...... 8

A. Allmänna synpunkter på utflyttningsfrågan ................................. 8

B. Valet av plats för en utflyttad örlogsbas ....................................... 12

Departementschefen ..................................................................... 20

III. örlogsvarvet å Muskö m. in.................................................... 22

A. Varvsanläggningen m. m............................................................. 22

B. Markfrågan .............................................................................. 34

C. Bostadsfrågan ........................................................................ 35

D. Kommunikationsfrågan ............................................................ 39

E. Vatten- och elförsörjningen ...................................................... 44

F. Driftskalkylerna ..................................................................... 44

G. Utflyttningens verkställande och flyttningskostnaderna .................. 47

H. Sammanfattning av kostnadsberäkningarna ................................. 48

Departementschefen ..................................................................... 49

IV. Örlogsstationen vid Berga m. m........................................... 52

A. Stationsanläggningen m. m....................................................... 52

B. Bostadsfrågan ........................................................................... 59

C. Kommunikationsfrågan ............................................................ 02

D. Vatten- och elförsörjningen ...................................................... g2

E. Sammanfattning av kostnadsberäkningarna ................................. 53

Departementschefen ..................................................................... 04

V. Särskilda frågor ..................................................................... 05

A. Sjökarteverket ........................................................................ 05

B. Skeppsholms församling ............................................................ 00

C. Marinens behov av mark och byggnader å Skeppsholmen m. m. efter

örlogsbasens utflyttning ............................................................ 00

D. Den framtida användningen av de genom utflyttningen disponibla

områdena m. m. samt värdet av desamma ................................. 08

E. Hårsfjärdens örlogsdepå och Fjäderholmarna .............................. 72

Departementschefen ..................................................................... 74

VI. Byggnadsarbetenas utförande, årliga anslag ..................... 75

A. örlogsvarvet m. m................................................................... 75

B. örlogsstationen in. m................................................................ 77

Departementschef en ..................................................................... 78

VII. Departementschefens hemställan ....................................... 80

6—386 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 200.