Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
1
Nr 188.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms slott
den 8 april 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—4:o hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 april 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler vissa ärenden
angående försäljning av kronoegendomar in. m., vilka ärenden synts
böra underställas riksdagen, samt anför — beträffande ärendet nr 4 efter
gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet -— följande. 1
1 Hihang till riksdagens protokoll 1953. i samt. Nr 188.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
1 :o.
Kronoparken Hässleby i Jönköpings län.
Domänstyrelsen (skr. 27/1 1953) hemställer, att av den i kronoparken
Hässleby ingående fastigheten Brestorp Östergård 31 i Mariannelunds köping,
Jönköpings län, må till Karl Frode, Brestorp, Mariannelund, säljas
ett skogsmarksområde om 17,455 hektar för en köpeskilling av 59 000 kronor
och på villkor i övrigt som angivits i ett rörande försäljningen upprättat
förslag till köpekontrakt.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.
Med köpet avses förstärkning av den Frode tillhöriga fastigheten Brestorp
Östergård 33. Denna innehåller en areal av omkring 28,43 hektar, därav
8,84 hektar åker, 5,07 hektar äng och betesmark, 14 hektar skogsmark och
0,52 hektar impediment.
Salulotten, som är belägen omkring 2 kilometer sydost om Mariannelunds
köping, utgöres av två skiften, belägna ett på varje sida av allmänna vägen
till köpingen. Lotten är obebyggd. Över densamma är framdragna en telegrafverket
tillhörig telefonledning samt Smålands Kraft Aktiebolag tillhöriga
belysnings- och högspänningsledningar. På lotten finnes vidare en
kallkälla, från vilken vattentäkt är upplåten till sju villaägare utmed vägen
till Mariannelund. Upplåtelserna gäller för tiden till den 14/3 1956, vid vilken
tid det beräknats att gemensam vattenledning blivit anordnad genom
köpingens försorg. Arrendeavgälden uppgår till 10 kronor per år och arrendeupplåtelse.
Virkesförrådet på lotten utgör 1 950 m3sk, motsvarande 112 m3sk/ha.
Härtill kommer en klappalättstämpling om 483 m3sk, som beräknas kunna
uttagas omedelbart.
För lotten finnes särskilt taxeringsvärde ej angivet. Lotten utgör emellertid
del av ett område av kronoparken Hässleby, vilket vid 1952 års fastighetstaxering
åsatts ett taxeringsvärde av 23 800 kronor, därav 2 600 kronor
skogsmarksvärde och 13 400 kronor skogsvärde.
Lotten har saluvärderats den 21 november 1952. Värdet av lotten har därvid
uppskattats till 29 000 kronor. Härtill kommer värdet av det virkesförråd
om 483 m3sk, som klappalättstämplats och beräknas kunna uttagas
omedelbart. Detta värde har vid dagens prisläge beräknats utgöra 30 000
kronor. Då Frode förklarat sig önska att värdet på klappalättstämplingen
inräknas i köpeskillingen bör denna utgöra 59 000 kronor.
För försäljningen har i förslaget till köpekontrakt stadgats följande bestämmelser.
Området tillträdes vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt
skick. Köpeskillingen, 59 000 kronor, erlägges kontant till domänstyrelsen
vid tillträdet. Köparen är skyldig ombesörja att påbörjad förrättning för
områdets avstyckning för sammanläggning med den köparen tillhöriga fastigheten
Brestorp östergården 33 fullföljes. Vid områdets avstyckning skall
gälla, att med avstyckningslotten skall följa sådan andel i de samfälida vägarna
i Brestorp att med sammanlagda fastigheten följer andel i dem med
50 % av styckningsfastighetens ursprungliga andel, att med stamfastigheten
skall följa rätt till erforderliga vägar över sammanlagda fastigheten,
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
samt att med avstyckningslotten icke skall följa annan än nu nämnd andel
i samfälligheter eller i särskilda rättigheter eller förmåner. Köparen är
skyldig tåla de jämkningar i områdets areal, gränser och eljest, vilka kan
komma att bestämmas vid områdets avstyckning. Det åligger köparen att
betala samtliga på området på tiden fr. o. in. tillträdesdagen belöpande
skatter och onera ävensom kostnaderna för avstyckning och sammanläggning
samt lagfart och övriga med köpet förenade utgifter. I köpet ingår ej
på området befintliga, enskilda tillhöriga byggnader och anläggningar. Innehavare
av elektrisk ledning, som med vederbörligt tillstånd framdragits
över området, förbehålles rätt att behålla och nyttja ledningen utan rätt
för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare
för skada till följd av reparation, förändring eller tillsyn av ledningen. Köparen
är skyldig respektera avtal, varigenom jakträtten på Brestorpsdelen
av kronoparken Hässleby utarrenderats till Håkan Carlsson, Mariannelund,
för tiden till den 1 juli 1956, i vad nämnda avtal rör det försålda området.
Köparen är vidare skyldig respektera avtal, varigenom i särskild vid köpekontraktet
fogad förteckning angivna personer medgivits rätt att för tiden
till den 14 mars 1956 genom i marken nedlagda rör taga och leda vatten
från en å området befintlig källa.
Lantbruksnämnden har tillstyrkt förstärkning av Frodes jordbruk med
ifrågavarande två skogsskiften.
Vederbörande distriktslantmätare har i protokollet för den påbörjade
avstyckningsförrättningen anfört, att den föreslagna avstyckningen för sammanläggning
med Brestorp Östergård 33 måste anses stå i god överensstämmelse
med de jordpolitiska villkoren i jorddelningslagen.
Vederbörande jägmästare och över jägmästare har tillstyrkt försäljningen.
Jämväl domänstyrelsen, som uttalat att ärendet torde kunna avgöras utan
riksdagens medverkan, tillstyrker att området säljes till Frode för uppskattningsvärdet.
Departementschefen.
Med förvärvet av salulotten avses önskvärd förstärkning av köparen tillhörig
fastighet. Jag har vid sådant förhållande icke något att erinra mot
lottens försäljning till honom. Med bifall till Kungl. Maj :ts därom i proposition
1952: 157 framlagda förslag har riksdagen i skrivelse 1952: 186 bemyndigat
Kungl. Maj :t, bland annat, att under budgetåret 1952/53 utan
riksdagens samtycke besluta om försäljning av kronan tillhörig fast egendom,
såframt taxeringsvärdet uppgick till högst 50 000 kronor eller, där
taxeringsvärde icke var åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppgick till högst nämnda belopp. Ifrågavarande salulott ingår i ett
område, vilket för år 1952 taxerats till allenast 23 800 kronor. Enligt grunderna
för riksdagens nyssnämnda beslut torde därför, såsom domänstyrelsen
uttalat, riksdagens samtycke till försäljningen icke erfordras. Då emellertid
särskilt taxeringsvärde ej åsatts salulotten och saluvärdet på denna,
inberäknat värde av utstämplad omedelbart avverkningsbar skog, överstiger
50 000 kronor, anser jag dock lämpligast, att försäljningsfrågan underställes
riksdagens prövning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,
att av den i ltronoparken Hässleby ingående fastigheten
Brestorp Östergård 31 i Mariannelunds köping, Jönköpings
län, må säljas förberörda lott med en areal av 17,455 hektar
till Karl Frode för en köpeskilling av 59 000 kronor samt på
i huvudsak de villkor i övrigt, som finnes angivna i det
rörande försäljningen upprättade förslaget till köpekontrakt.
2:o.
Röinge 23 i Hallands län.
Domänstyrelsen (skr. 21/12 1951) hemställer, att kronoegendomen 9/2o
mantal Röinge 23 i Snöstorps socken, Hallands län, skall avyttras sålunda,
att huvudgården om 25,47 hektar säljes till egendomens arrendator Erik G.
Larsson samt återstoden av egendomen om 10,70 hektar säljes till Gottfrid
Nilssons dödsbo.
Egendomen, som är belägen cirka 5 kilometer från Halmstad och cirka
3 kilometer från Snöstorps kyrka och skola, har en areal av 36,1855 hektar,
varav 30,9155 hektar åker, 3,9030 hektar hagmark, 0,8320 hektar avrösningsjord
och 0,5350 hektar impediment. Egendomen är synnerligen smal och långsträckt,
vilket avsevärt försvårar brukningen. Åkern består norr om landsvägen
Röinge—Halmstad av mycket torr, delvis svag sandmylla men söder
om landsvägen av godartad sandmylla, till mycket god sandmylla på lerartad
botten. Åkerjorden är i god hävd. Hagmarken med enstaka träd- och
buskbestånd användes som betesmark. Skog saknas. Över egendomen framgår
en Sperlingsholms elektriska distributionsförening tillhörig kraftledning.
Taxeringsvärdet utgör 56 400 kronor.
Jag vill erinra, att Kungl. Maj :t med riksdagen år 1949 (prop. nr 39 p. 2,
JoU nr 42, Rskr. nr 337) beslutat, att egendomen i fråga skulle på de villkor
Kungl. Maj :t föreskriver säljas till den högstbjudande för en köpeskilling
icke understigande 64 500 kronor.
Ur propositionen må här återgivas följande.
Vid förrättning den 20 september 1948 för saluvärdering av egendomen
hade uppskattningsnämnden upptagit till behandling ansökan av Gottfrid
Nilssons dödsbodelägare om arrende eller förvärv av mark från egendomen
för utökning av sökandenas fastighet Röinge 24. Denna fastighet omfattade
cirka 3,os hektar åker och cirka 2 hektar hagmark och vore bebyggd med
boningshus om fyra rum och kök med centralvärme, stall- och loglänga
samt svinhus och brygghus. Husen vore brandförsäkrade för sammanlagt
35 000 kronor. Av nämndens besiktning av fastigheten hade framgått, att
den finge anses som ett välbyggt och välskött s. k. stödjordbruk. I frågan
om eventuell utökning av fastigheten hade yttranden till nämnden avgivits
av överlantmätaren och lantbruksnämndens delegation för yttre rationalisering.
överlantmätaren hade anfört, att fastigheten med hänsyn till ägoinnehavet
vore att betrakta såsom ett lämpligt stödjordbruk med tillräckliga bygg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
5
nader för ändamålet. Därest en förstärkning av brukningsdelen skulle ske,
erfordrades nya ekonomibyggnader samtidigt som ekonomibyggnaderna å
fastigheten Röinge 23 komrne att bliva onödigt stora. Den åkerareal, som
skulle komma att avstyckas från Röinge 23, utgjorde dessutom den bästa
åkerarealen, varför en stark försvagning av denna fastighet därigenom skulle
uppstå.
Med anledning härav hade lantbruksnämndens delegation för gttre rationalisering
ansett, att fastigheten Röinge 24 även i fortsättningen borde bestå
såsom ett stödjordbruk och att någon avstyckning från fastigheten Röinge 23
icke borde ifrågakomma.
För egen del biträdde uppskattningsnämnden överlantmätarens och lantbruksnämndens
uppfattning, att avstyckning från egendomen icke borde
ifrågakomma. Saluvärdet å egendomen uppskattades till i avrundat tal 64 500
kronor, varav 750 kronor för trädbeståndet enligt särskild värdering av
vederbörande jägmästare. Beträffande i värderingen ingående mosslotter om
0,832 hektar (ägofigurerna nr 35 och 36 å kartan), borde enligt nämnden
dessa ehuru av allmänningsnatur medfölja vid försäljningen med den rätt,
som kronan kunde äga till desamma. Nämnden föreslog, att egendomen
skulle säljas till arrendatorn för 64 500 kronor med tillträdesrätt den 14
mars 1950.
Vederbörande jägmästare meddelade att äganderätten till mosslotterna
enligt upplysningar av lantmäterikontoret icke kunde klargöras utan en
ganska ingående undersökning. Rätt till torvtäkt på lotterna förelåge dock
under alla förhållanden. Rågångarna vore ej heller klara. Lantmäteriförrättning
erfordrades eventuellt för utstakning av desamma. På grund härav hade
skogsbeståndet i jägmästarens värderingsinstrument kunnat angivas endast
approximativt. Då emellertid kostnaderna för nämnda undersökning och
lantmäteriförrättning skulle kunna komma att överstiga skogens värde,
föresloges, att mosslotterna finge ingå i försäljningen med den rätt, som
kronan kunde äga till desamma.
Arrendatorn avgav skriftlig förklaring, att han önskade förvärva egendomen
för 64 500 kronor.
Över jägmästaren, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen förklarade sig
icke ha något att erinra mot den ifrågasatta försäljningen.
Lantbruksnämnden erinrade om det förut återgivna yttrandet av nämndens
delegation för yttre rationalisering samt framhöll i frågan om förstärkning
av fastigheten Röinge 24 att denna fastighet finge betraktas som
lämpligt stödjordbruk med därför anpassad bebyggelse. Åkerarealen kunde
visserligen anses vara något för stor för ett stödjordbruk, men en del av
denna areal lämpade sig bättre för betesändamål än som åker. Andra angränsande
fastigheter vore att betrakta som fullt bärkraftiga brukningsenheter.
Vid dessa förhållanden hade nämnden icke något att erinra mot
en försäljning av fastigheten Röinge 23 till nuvarande arrendatorn utan tillstyrkte
bifall till domänstyrelsens hemställan.
I en till Kungl. Maj :t ställd skrift anhöll Gottfrid Nilssons dödsbodelägare
all för förstärkning av Röinge 24 vid försäljning av Röinge 23 erhålla viss del
av den till sistnämnda fastighet hörande åkerjorden, eventuellt även viss del
av hagmarken. I en vid ansökningen fogad promemoria anförde en av dödsbodelägarna,
Kurt Nilsson, att Röinge 24 brukats inom släkten sedan 60 år
tillbaka. Från att tidigare hava varit torplägenhet under Röinge 23 hade fastigheten
förvärvats från kronan år 1912, dock med mindre areal än den haft
som torplägcnhet. Fastigheten födde 1 häst, 3 kor, 6 å 3 svin samt ett hundratal
höns. Byggnaderna vore förstklassiga. Brukarna hade vid uppskattningsnämndens
besök 1948 erhållit de bästa vitsord för välskött jordegendom
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 188-
och åbyggnader. Enligt nämndens förmenande skulle med dåvarande kostnader
byggnaderna icke kunnat uppföras under 30 000 ä 35 000 kronor. Därest
8 å 10 hektar tillskottsjord kunde förvärvas, bleve enligt sökandens
mening Röinge 24 ett synnerligen bärkraftigt jordbruk, vilket kunde giva
god försörjning åt en familj. Skulle framställningen icke kunna bifallas
anmälde Nilsson sig som köpare av Röinge 2:! till åsatt salupris.
I remissyttrande häröver anförde domänstijrelsen att, då frågan om nu
ifrågavarande upplåtelse avstyrkts av såväl överlantmätaren som lantbruksnämnden
samt uppskattningsnämnden biträtt detta avstyrkande, styrelsen
icke ansåge sig böra tillstyrka bifall till ansökningen. Styrelsen finge härvid
även framhålla, att den av sökandena ägda fastigheten måste betraktas som
stödjordbruk av lämplig omfattning.
I den ansökningen bilagda promemorian hade Kurt Nilsson, för den händelse
avstyckning av en del av egendomen icke kunde bifallas, anmält sig
som köpare till hela egendomen för det åsatta priset. Nuvarande arrendatorn
av egendomen, Eric G. Larsson, hade vid arrendeperiodens slut den 14
mars 1950 innehaft egendomen under endast tre år, men då han övertog
densamma från sin företrädare, som skulle tillträda en släktgård, lämnades
de bästa vitsord om Larsson. Nilsson hade förut ej anmält sig som spekulant
å arrende eller inköp av egendomen. Det kunde ifrågasättas om egendomen
med hänsyn till den korta tid Larsson arrenderat egendomen borde utbjudas
till salu å auktion eller under hand, men ansåge styrelsen ej tillräckliga skäl
härför föreligga.
Dåvarande departementschefen uttalade att en utökning av lägenheten
Röinge 24 med det öster därom belägna området av kronoegendomen Röinge
23 icke torde vara tillrådlig, då egendomen därigenom skulle frånhändas sitt
enda betesområde. Ett tillskott åter av kronoegendomens norr om lägenheten
befintliga åkerareal syntes, såsom överlantmätaren framhållit, verka
till försvagning av kronoegendomen. Då därtill samstämmigt av myndigheterna
uttalats att lägenheten med dess nuvarande areal vore att betrakta
som ett stödjordbruk av lämplig omfattning och bebyggelse, fann departementschefen
den av Gottfrid Nilssons dödsbodelägare gjorda ansökningen
icke böra föranleda vidare åtgärd. Vad anginge försäljningen av egendomen
i dess helhet hade departementschefen icke annan erinran mot domänstyrelsens
förslag än att — då Larsson innehaft arrendet å egendomen endast
sedan den 14 mars 1947 och jämväl en av dödsbodelägarna uppträtt som
spekulant å egendomen — denna borde försäljas till den högstbjudande för
en köpeskilling icke understigande det åsatta saluvärdet 64 500 kronor samt
på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj :t kunde föreskriva.
Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen avfattades i enlighet härmed.
I sitt utlåtande över propositionen anförde jordbruksutskottet. Båda parterna
hade hos utskottet närmare utvecklat sina synpunkter i ärendet och
en delegation av utskottet hade avlagt ett besök på platsen. Av vad därvid
förekommit hade utskottet inhämtat, att såväl Larsson som Kurt Nilsson
kunde åberopa vägande skäl för att förvärva fastigheten i fråga. Då utskottet
funnit sig icke kunna skilja mellan parterna, hade utskottet ansett
sig böra biträda Kungl. Maj :ts förslag om försäljning av fastigheten till den
högstbjudande för en köpeskilling icke understigande det uppskattade saluvärdet,
64 500 kronor. Utskottet hade härvid utgått från att med Kungl.
Maj:ts förslag avsetts, att försäljning skulle ske endast till endera av Larsson
eller Kurt Nilsson. Enligt vad Larsson uppgivit hade han av förre arrendatorn
övertagit vissa byggnader och under sin arrendetid nedlagt betydande
belopp på egendomen. Utskottet förutsatte att Larsson, därest han icke bleve
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
7
ägare av fastigheten, hölles skadeslös för nödiga och nyttiga förbättringar
å densamma.
I skrivelse den 25 maj 1949, nr 337, anmälde riksdagen, att Kungl. Maj:ts
proposition bifallits.
Den 3 juni 1949 förordnade Kungl. Maj :t, att riksdagens beslut skulle
meddelas domänstyrelsen till kännedom och iakttagande samt för vederbörandes
underrättande. På hemställan av domänstyrelsen i skrivelse den 11
juli 1949 förordnade emellertid Kungl. Maj :t sedermera den 19 augusti 1949,
att egendomen skulle utbjudas till salu under hand och säljas enligt ett i domänstyrelsens
skrivelse framlagt förslag. Beslutet innebar, att vid försäljningen
endast Larsson och Nilsson skulle beredas tillfälle att avgiva anbud
i enlighet med vissa i en vid skrivelsen fogad promemoria angivna köpevillkor.
Med utlåtande den 12 november 1949 underställde härefter domänstyrelsen
Kungl. Maj :ts prövning en av Nilsson till styrelsen ingiven förnyad ansökning
om förvärv av vissa områden av kronoegendomen för förstärkning av
Röinge 24. Vid ansökningen fanns fogat utdrag av lantbruksnämndens protokoll
den 29 september 1949, vari uttalades att enligt nämndens uppfattning
en avstyckning från kronoegendomen av 5 å 6 hektar för sammanläggning
med Röinge 24 icke skulle medföra men av betydelse för jordbruksnäringen.
I anledning av ansökningen förordnade Kungl. Maj :t den 2 december 1949
på domänstyrelsens hemställan, att med vidtagande av åtgärder för genomförande
av den i Kungl. Maj :ts omförmälda beslut den 19 augusti 1949 anbefallda
försäljningen av kronoegendomen skulle anstå tills vidare.
Av de vid domänstyrelscns förberörda skrivelse den 21 december 1951 fogade
handlingarna inhämtas i huvudsak följande.
Lantbruksnämnden har i yttrande den 24 januari 1950 på anförda skäl,
bl. a. statsmakternas beslut rörande försäljningen, vidhållit sitt tidigare i
ärendet gjorda uttalande, att Röinge 23 och Röinge 24 om möjligt bör bestå
i nuvarande utformning.
Lantbruksstyrelsen har i yttrande den 26 februari 1951 anfört. Den påbörjade
avstyckningens genomförande skulle innebära att omkring 5,5 hektar
god åkerjord samt viss betesmark frånginge kronoegendomen. Den efter
sammanläggning av Röinge 24 och ovannämnda styckningsdel bildade brukningsenheten
finge måhända icke anses fullt bärkraftig. Det kan med hänsyn
till det anförda synas tveksamt, huruvida en sådan fastighetsbildning
kan anses tillåtlig. Emellertid bör beaktas att den efter avstyckningen från
kronoegendomen återstående brukningsenheten icke på något sätt blir ofullständig
genom åtgärden i fråga. Viss vikt torde även böra tillmätas det
förhållandet, att ''åtgärden skulle innebära ett nedbringande av brukningsavståndet
för det till avstyckning avsedda området. Med hänsyn till det
anförda anser sig lantbruksstyrelsen — som i ärendet haft samråd med lantmäteristyrelsen
— icke vilja göra gällande att ifrågavarande fastighetsbildning
strider mot jorddelningslagen och vill därför icke motsätta sig en försäljning
i enlighet därmed.
På domänstyrelsens föranstaltande har ny uppskattnings förrättning hållits
å egendomen den 17 och den 20 augusti 1951 för framläggande av förslag
till försäljning dels av lämpligt område för utökning av fastigheten
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 188-
Röinge 24, dels av egendomen i övrigt till arrendatorn. Av det vid denna
förrättning förda protokollet inhämtas bland annat följande.
Enligt ett av lantmätaren Ragnar Albing år 1950 upprättat avstyckningsprotokoll
med därvid fogad karta skulle för sammanläggning med Röinge 24
från kronoegendomen avstyckas ett område om 10,708 hektar. Detta område
liksom egendomens mark i övrigt har värderats på sätt framgår av följande
uppställning, därvid för jämförelse medtages motsvarande siffror enligt saluvärderingen
den 20 september 1948:
Huvudgårdslotten
19 4 8
Saluvärde
19 5 1
kronor
0,8050 |
ha |
tomt och åker ........ |
.. å 2 700 — |
2 173 |
å 4 000 = |
3 220 |
|
7,2900 |
åker.................. |
.. » 2 700 - |
19 683 |
» |
4 000 = |
29 160 |
|
10,0000 |
» |
» .................. |
.. » 1900 - |
19 000 |
» |
2 800 = |
28 000 |
6,0155 |
» |
» .................. |
.. » 1 200 - |
7 219 |
J> |
1 800 = |
10 828 |
0,8320 |
» |
mosslotter............. |
— |
200 |
|||
0,5350 |
» |
impediment............ |
— |
— |
|||
25,4775 |
48 075 |
71 408 |
|||||
A v styckning slotten |
|||||||
5,5650 |
ha |
åker.................. |
.. å 2 700 - |
15 025 |
å |
4 000 = |
22 260 |
1,2400 |
T> |
betesäng (förut åker) ... |
635 |
741 |
|||
3,9030 |
» |
hagmark............... |
750 |
1 747 |
|||
10,7080 |
16 410 |
24 748 |
Sammandrag |
|||
Areal |
Saluvärde |
kronor |
|
hektar |
19 48 |
19 5 1 |
|
Huvudgård slotten...... |
...... 25,4775 |
48 075 |
71 408 |
Avstyckningslotten...... |
...... 10.7080 |
16 410 |
24 748 |
36,1855 |
64 485 |
96 156 |
Saluvärdena har avrundats till för huvudgårdslotten 71 450 kronor och
för avstyckningslotten 24 750 kronor.
Avstyckningslotten är obebyggd. Likväl har, såsom framgår av uppställningen,
åkerjorden å avstyckningslotten åsatts samma å-pris, 4 000 kronor
per hektar, som den bästa åkerjorden å huvudgårdslotten vari innefattas
värde av byggnation. Uppskattningsnämnden har motiverat detta med att
vid avhändelse av avstyckningslotten värdet av huvudgårdslotten och därmed
dess markvärde förminskas.
Enligt nämndens mening bör arrendatorn för av honom verkställda förbättringsarbeten
tillerkännas ersättning med 21 795 kronor. Arrendatorn
har emellertid för nämnden förklarat att han, därest han medgives att förvärva
egendomen ostyckad, är beredd att nedsätta sina ähspråk på ersättning
för förbättringarna, sammanlagt 39 925 kronor, till 16 200 kronor.
Nämnden vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att avhändelse av
mark från egendomen ej bör ifrågakomma. Därest egendomen i dess helhet
säljes till arrendatorn anser nämnden köpeskillingen böra fastställas till
(71 450 -j- 24 750 — 16 200 —) 80 000 kronor. Säljes den åter uppdelad i
förenämnda båda lotter bör enligt nämnden arrendatorn för huvudgårdslotten
erlägga i avrundat tal (71 450 — 21 795 =) 50 000 kronor samt
Nilssons dödsbo för avstyckningslotten betala 24 750 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18S>
9
Arrendatorn Larsson har på domänstyrelsens förfrågan meddelat, att han
godkänner de av uppskattningsnämnden fastställda priserna, 80 000 kronor
för egendomen i dess helhet respektive 50 000 kronor för huvudgården.
Kurt Nilsson har såsom representant för Gottfrid Nilssons dödsbo framhållit,
att det av uppskattningsnämnden fastställda priset är mycket högt
för hans förhållanden men att han för att behålla sin fädernegård och där
kunna försörja sin familj helt är hänvisad till att godtaga det pris, som
området betingar och Kungl. Maj :t med riksdagen fastställer. Nilsson har
vidare i en skrift framfört vissa erinringar mot uppskattningsnämndens
värdering av avstyckningslotten. Därvid har han bland annat vänt sig mot
att nämnden icke tagit hänsyn till att sagda lott saknar åbyggnader samt
framhållit att värdet av tillskotts jorden icke rimligen kan beräknas högre
än till 1 333 kronor per hektar. Vidare har han anfört att han icke på
något sätt varit vållande till ärendets försening utan tvärtom så långt han
förmått sökt komma till en uppgörelse med arrendatorn å huvudgården.
Han anser det med hänsyn därtill rimligt att värdet å tillskottsjorden skall
sättas med utgångspunkt från 1948 års priser.
Domänstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot de av uppskattningsnämnden
föreslagna saluvärdena och ersättningen till arrendatorn
Larsson för utförda förbättringsarbeten. Styrelsen anför vidare att
styrelsen, ehuru en försäljning av egendomen i dess helhet till Larsson för
80 000 kronor ur vissa synpunkter vore att förorda, med hänsyn till förhållandena
icke vill motsätta sig att området om 10,708 hektar säljes till
Gottfrid Nilssons dödsbo för 24 750 kronor, i vilket fall huvudgården skulle
säljas till Larsson för 50 000 kronor. Som försäljningsvillkor bör enligt
styrelsen vidare föreskrivas följande.
Beträffande huvudgården och avstyckningslotten: Efter verkställd avstyckning
överlåtes lotterna i befintligt skick med tillträde å dag, som domänstyrelsen
bestämmer. Innehavare av över lotterna med vederbörligt tillstånd
framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att behålla och nyttja
ledningarna utan rätt för köparna till annan ersättning än gottgörelse av
ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation och
tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt
skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom in. in. i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
Därutöver bör föreskrivas, beträffande huvudgården att samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn, dock
med undantag av eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter, skall anses
vara reglerade genom försäljningen, och att i försäljningen ingår de
mosslotter, som på en av förste lantmätaren C. O. Fröman år 1908 över egendomen
upprättad karta motsvaras av äg.fig. nr 35 och 36, med den rätt
kronan kan äga till desamma, samt beträffande avstyckningslotten att köparen
omedelbart efter köpets genomförande låter vidtaga åtgärd för områdets
sammanläggning med Röinge 24.
Departementschefen.
Det förslag till uppdelning av egendomen vid försäljning, som framgår
av domänstyrelsens sista utlåtande i ärendet, synes mig innebära en för
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
såväl egendomens arrendator som ägaren av Röinge 24 godtagbar lösning.
Jag tillstyrker därför detta förslag, vilket domänstyrelsen ej motsatt sig.
Enligt saluvärdering skall som köpeskilling erläggas för huvudgårdslotten
50 000 kronor och för avstyckningslotten 24 750 kronor. Mot värderingen
har jag icke något att erinra. För förslagets genomförande erfordras riksdagens
medgivande. Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att, med ändring av sitt tidigare beslut, medge,
att kronoegendomen Röinge 23 i Snöstorps socken, Hallands
län, må avyttras sålunda att huvudgårdslotten om
25,48 hektar säljes till egendomens arrendator Erik G. Larsson
för en köpeskilling av 50 000 kronor och återstoden av
egendomen om 10,70 hektar säljes till Gottfrid Nilssons dödsbo
för en köpeskilling av 24 750 kronor, båda lotterna på i
huvudsak de villkor i övrigt, son\ domänstyrelsen föreslagit.
3:o.
Ösby l1 i Västmanlands län.
Domänstyrelsen (skr. 21/11 1952) hemställer, att kronoegendomen förra
profossbostället 1 mantal Ösby l1 i Tillberga socken, Västmanlands län, skall
utbjudas till salu under hand.
Om egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.
Egendomen, som är belägen 2 kilometer från Tillberga järnvägsstation
och 13 kilometer från Västerås, är till den 14 mars 1953 utarrenderad till
Anton Johansson mot en årlig avgäld av 1 910 kronor. Ett område om cirka
1,5 hektar åker är härjämte för tiden den 1 oktober 1948—den 14 mars 1953
mot en årlig avgäld av 150 kronor upplåtet till vägförvaltningen i länet för
sten- och makadamupplag. Efter överflyttning jämlikt Kungl. Maj :ts beslut
den 10 september 1948 till järnvägsstyrelsens förvaltning av två för omformarstation
och tjänstebostäder disponerade områden om tillhopa 2,361
hektar (Ösby l3) har egendomen en areal av 95,i hektar, därav 39,7 hektar
åker och tomt, 54,i hektar avrösningsjord och 1,3 hektar impediment. Ägorna
är utlagda i ett skifte. Åkerjorden består i huvudsak av djup lermylla.
Omkring 3 hektar är täekdikade enligt plan. Hävden är medelgod.
Manbyggnaden är omodern och kall. Arbetarbostad saknas. Ladugården
och brygghuset är i dåligt skick. På grund av ladugårdens beskaffenhet drives
egendomen för närvarande kreaturslös. Vattentillgången i brunnen å
fastigheten är icke tillfredsställande. Ett traktorhus, vedbod, redskapslider
och den elektriska installationen tillhör arrendatorn, som även på egen bekostnad
låtit inreda ett rum på övre botten i manbyggnaden. Elektriska ledningar,
tillhörande Älvkarleby kraftverk, statens järnvägar och TillbergaHubbo
elektriska distributionsförening, är framdragna över ägorna.
11
Kungl. Mnj:ts proposition nr 188.
Egendomen har del i Hedensbergs och Lövsta dikningsföretag år 1931 och
Sörby-Lövsta dikningsföretag år 1934 in. fl. mot erläggande av annuiteter,
som för närvarande uppgår till sammanlagt 73 kronor 16 öre om året, ävensom
i Prästgården-Ösby diknings- och kloakledningsföretag år 1948, för vilket
kronan erlagt på egendomen belöpande kostnader med 2 746 kronor. Till
egendomen hör andel i Siende häradsallmänning, varifrån erhållits en utdelning
av 60 kronor vart tredje år.
Taxeringsvärdet är 72 200 kronor, därav 42 000 kronor jordbruksvärde
och 30 200 kronor skogsvärde.
Lantbruksnämnden i länet har upplyst, att mark från egendomen icke erfordras
för rationaliseringsändamål.
Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 21 augusti 1950 framhållit,
att ladugården troligen icke kan repareras. Ny ladugård behöver därför
uppföras. Vidare måste manbyggnaden varmbonas och moderniseras samt en
arbetarbostad för gift arbetare uppföras. Därjämte bör vattenförsörjningen
ordnas genom upptagande av en borrbrunn. Nämnden har med hänsyn till
det aktuella byggnadsbehovet uppskattat saluvärdet till 93 000 kronor, därav
67 000 kronor för skogsmark och skog enligt cn särskild, av domänstyrelsens
skogstekniska byrå i juni 1950 fastställd värdering. Nämnden har
förklarat sig vara medveten om att det föreslagna priset är lågt men har
likväl ansett sig böra stanna vid detta pris, enär en blivande köpare icke
torde kunna förränta en högre investering. Därest försäljning till en granne
kunde genomföras, torde enligt nämndens mening ett högre pris för inägorna
kunna utvinnas.
Vederbörande överjägmästare har förordat försäljning av egendomen.
Johansson har, efter förhandlingar, förklarat sig icke vara intresserad av
vare sig köp eller arrende av egendomen efter utgången av nu löpande arrendeperiod.
Han har vidare anhållit att kronan måtte inlösa honom tillhöriga
hus och anläggningar.
Domänintendenten har med hänsyn till den tid, som förflutit efter uppskattningsförrättningen,
i oktober 1952 prövat saluvärderingen. Han har
därefter meddelat, att saluvärdet — efter avdrag med sammanlagt 71000
kronor för brister i manbyggnaden, avsaknad av arbetarbostad och vattentäkt
samt den mindervärdiga ladugården — bör beräknas till 92 000 kronor,
därav 72 000 kronor för skogsmark och skog enligt en av domänstyrelsens
skogstekniska byrå den 19 september 1952 verkställd omvärdering. Värderingen
innefattar icke en utstämplad virkespost om 539 m3sk, avsedd att säljas
å auktion.
Vidare har domänintendenten meddelat, att arrendatorn förklarat sig
icke kunna sköta gården efter den 14 mars 1953. Egendomen bör fördenskull
enligt hans mening snarast utbjudas till salu. I detta sammanhang har han
upplyst, att det område där vägförvaltningen haft sten- och makadamupplag,
tagit sådan skada, att det troligen icke kan återföras till jordbruksjord
utan numera bör betecknas som impediment.
Statens järnvägar har framhållit angelägenheten av att trädbeståndet
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
kring omformarstationen utökas och hemställer att få plantera träd å vissa
markområden omedelbart utanför stationen. I ett blivande försäljningsavtal
rörande egendomen bör därför stipuleras, att avverkning å berörda områden
ej får ske i större omfattning än att trädbeståndet erhåller den täthet,
statens järnvägar anser lämplig. Skogsstatstjänstemännen och domänintendenten
tillstyrker vad sålunda ifrågasatts.
Domänstyrelsen upplyser, att ifrågavarande kronoegendom icke upptagits
i förteckningen över sådana egendomar, som ansetts böra behållas i kronans
ägo, och tillstyrker försäljning av densamma. Emellertid framhåller styrelsen,
att det inägorna åsätta saluvärdet av (92 000—72 000 =) 20 000 kronor
motsvarar endast cirka 500 kronor per hektar för åkerjorden, vilket pris
— även om hänsyn tages till det föreliggande byggnadsbehovet — måste anses
vara för lågt. Styrelsen har därför med användande av en inom styrelsen
försöksvis tillämpad värderingsmetod omräknat värdet å inägorna och funnit,
att åkern med en areal av 38,2 hektar (efter avdrag av det för makadamupplag
nyttjade området om 1,5 hektar, som numera betecknas såsom impediment)
jämte 7 hektar av avrösningsjorden, som avses till betesmark, bör
— under hänsynstagande till att arrendatorns hus m. m. skall inlösas för
1 500 kronor — värderas till 57 500 kronor. Värdet av åkern har härvid beräknats
till 1 420 kronor för hektar och betesmarken till 1/3 av detta pris.
Härtill kommer värdet av fastighetens andel i häradsallmänningen, beräknat
till 500 kronor. Med godtagande av skogsvärdet, 72 000 kronor, uppgår saluvärdet
efter denna beräkning till (57 500 + 500 + 72 000 =) 130 000 kronor.
Försäljningen bör enligt styrelsens mening ske genom infordrande av
anbud under hand. Vid försäljningen bör stadgas följande villkor.
Egendomen öyerlåtes i befintligt skick med tillträde den 14 mars 1953.
Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar å egendomen ingår i försäljningen.
Köparen skall svara för annuiteter och övriga kostnader för egendomen
berörande torrläggningsföretag. I försäljningen skall icke ingå en
utstämplad virkespost om 539 m3sk, vilken kronan eller eventuell köpare
skall ha rätt att behålla å rot intill den 1 juni 1954 och efter avverkning ha
kvarliggande högst ett år därefter. Det skall åligga köparen såsom ägare av
egendomen att dels medgiva statens järnvägar såsom ägare av fastigheten
Ösby l3 rätt att utan ersättning anlägga och behålla en trädplantering å två
vid omformarstationen å nämnda fastighet belägna områden om cirka 1,5
hektar, dels ock tåla att avverkning å områdena ej sker i större omfattning
än att trädbeståndet får den täthet, statens järnvägar anser lämplig. Till säkerhet
härför skall inteckning få meddelas i egendomen. Såsom ägare av
egendomen skall köparen medge vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömlallsfastigheten
Söderfors l2 i Älvkarleby socken att kostnadsfritt för all
framtid behålla en över egendomen framdragen elektrisk ledning. Mot skyldighet
att ersätta skada, som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen
tillika äga borttaga för ledningen hinderliga samt för dess säkerhet farliga
träd och buskar, vilka skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av
denne. Vattenfallsstyrelsens personal skall äga obehindrat tillträde till egendomen
för ledningens tillsyn, underhåll och reparation. Till säkerhet för
nämnda rättigheter skall inteckning få meddelas i egendomen. Intill dess
inteckning meddelats, skall köparen vara skyldig att vid överlåtelse av egen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 188-
13
domen eller del därav göra förbehåll om rättigheternas bestånd och tillförbinda
ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda förbehåll. Vidare förbehålles
innehavare av övriga över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna
elektriska ledningar rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen
till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för
skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i
förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom in. m. i tillämpliga delar ländar till efterrättelse.
Departementschefen.
Jag tillstyrker försäljningsförslaget och hemställer fördenskull, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,
att kronoegendomen Ösby l1 i Tillberga socken, Västmanlands
län, med ett saluvärde av 130 000 kronor må säljas
på i huvudsak de villkor, som domänstyrelsen föreslagit.
4:o.
Kronoparken Kiruna, Norrbottens län.
I särskilda framställningar, som äro under Kungl. Maj :ts prövning, ifrågasättes
försäljning av två inom Kiruna stad belägna markområden av kronoparken
Kiruna, nämligen dels ett område om 79,40 hektar inom och i anslutning
till ett område av staden benämnt Triangelområdet och beläget cirka
2 kilometer sydost om järnvägsstationen, dels ett område om 26,86 hektar
beläget vid Lappgatan, cirka 1,5 kilometer öster om järnvägsstationen. Av
framställningarna och däröver inhämtade yttranden framgår i huvudsak
följande.
A. Området inom och i anslutning till Triangelområdet.
Området utgör ett sammanhängande komplex omfattande dels det s. k.
Triangelområdet dels sydost och öster därom belägna delar av kronoparken.
Triangelområdet angränsar tätbebyggelseområdet vid Kyrkogatan och ingår
i ett förslag till stadsplan, som man nu håller på med att utarbeta. Området
har på en i ärendet företedd karta utmärkts med grön begränsningslinje. Ursprungligen
innefattades i området jämväl en i dess sydvästra utkant belägen
rektangulär enhet om 9,5 hektar. Sedan emellertid Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolag anhållit att få arrendera enheten, har densamma uteslutits som
förvärvsobjekt. Inom området finnes 10 arrendelägenheter om tillhopa cirka
27 hektar. Lägenheterna synes urspungligen ha upplåtits för jordbruksändamål
men användes numera i viss omfattning för industri- och handelsända
-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 188.
■mål. Av området i övrigt disponeras vissa delar av jägarskolan i Kiruna som
övningsfält och en annan del av Kiruna stad som soptipp.
I skrift till länsstyrelsen den 15 november 1947 har innehavarna av arrendelägenheterna
anhållit att få inlösa sina områden. Vidare har Kiruna stad
i enlighet med beslut av stadsfullmäktige den 8 mars 1948 och den 19 december
1949 anhållit att få förvärva såväl det av lägenhetsinnehavarna disponerade
området som viss därintill gränsande mark, eller sammanlagt det
område om 79,40 hektar, som här avses.
I arrendatorernas ansökan framhålles, att upplåtelserna ägt rum redan i
början av seklet samt att uppodlingen och dräneringen av jorden verkställts
av arr endator erna. Behovet av äganderätt till lägenheterna gjorde sig gällande
främst med hänsyn till att innehavarna utan lagfart å lägenheterna icke
kunde erhålla inteckningslån i dessa, liksom troligen ej heller egnahemslån
eller lån med social karaktär. Lån erfordrades bland annat till förbättring
av bostäderna, vatten- och avloppsledningar in. in. Bebyggelsen, som ursprungligen
baserats på jordbruk och kreatursskötsel, hade under årens lopp
alltmera fått karaktär av bebyggelse för handels- och industriändamål. Stadsdelen
komme utan tvivel att bli ett industriområde; förutsättningen härför
vore emellertid att områdena finge friköpas.
I yttrande över ansökningen den 19 november 1947 har lappfogden i Norrbottens
norra distrikt anfört i huvudsak följande.
Ifrågavarande lägenhetsinnehavare inom Kiruna samhälle torde böra komma
i åtnjutande av samma förmåner, som tidigare tillerkänts arrendatorer
av lägenheter på kronomark utanför Kiruna och Tuolluvaara. Från lappväsendets
sida är fördenskull bifall till framställningen önskvärt. En blivande
försäljning bör dock icke äga rum till de nuvarande arrendatorerna i första
hand, enär de områden som avses är av betydelse för stadsplaneutvidgningen
i Kiruna. Det torde vara lämpligare, att överenskommelse träffas med myndigheterna
i Kiruna stad, varvid arrendatorerna bör tillförsäkras förmånsrätt
till förvärv, i skälig utsträckning, av de områden som de nu innehar med
nyttjanderätt. För lappväsendets del göres anspråk blott på att vid försäljning
av lägenheterna statens lappfond tillföres full ersättning för mistning av
nu inflytande arrendeinkomster. Därvid förutsättes, att man även tar med i
beräkningen de ytterligare markupplåtelser, som är möjliga att företa innanför
gränserna till det område kronomark, som slutligen kommer att bli föremål
för försäljning, samt den värdestegring som kan belöpa på ifrågavarande
arealer.
Sedan härefter länsstyrelsen lämnat stadsfullmäktige i Kiruna tillfälle att
yttra sig över arrendatorernas framställning har, som nyss berörts, Kiruna
stad jämlikt beslut av stadsfullmäktige den 8 mars 1948 anhållit att få förvärva
ifrågavarande arrendeområde. Härefter har länsstyrelsen berett staden
tillfälle att ytterligare utveckla sin talan.
I anledning härav har på stadens föranstaltande verkställts utredning i
förvärvsfrågan av distrikslantmätaren A. Jäderstrand och stadsingenjören
O. Ekholm. Utredningsmännen anför.
Genom den nya byggnadslagstiftningen har kommunerna möjlighet att avgöra
var och när tätbebyggelse må ske. Samhällena har alltså numera möj
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
15
lighet att dirigera bebyggelsen i den för samhällets utveckling lämpligaste
riktningen. För att snabbare kunna utbygga samhället och i rätt tid och ordning
få fram önskad bebyggelse, är det emellertid angeläget, att samhället är
ägare till den obebyggda marken närmast omkring det egentliga samhället.
Om enskilda personer äger marken, kan delta ofta fördröja markens användning
för det enligt föreliggande plan avsedda ändamålet ävensom i hög grad
fördyra tomtpriserna. Genom att marken är i samhällets ägo, torde garantier
finnas för att en sund tomtprisnivå tillämpas.
Så vitt nu kan bedömas torde bebyggelsen inom den egentliga staden lämpligen
böra utvidgas österut, och då i första hand över Triangelområdet och
områdena söder och öster därom, d. v. s. de arrendeområden, vilka arrenratorerna
önskar friköpa. För Triangelområdet jämte ett område söder därom
är också stadsplan under utarbetande och föreligger i dagarna ett preliminärt
förslag.
Med hänsyn till det ovan anförda måste det enligt vår mening vara för
staden synnerligen angeläget att få förvärva de till inlösning ifrågasatta områdena.
Härigenom skapas förutsättningar för staden att successivt utvidga
bebygggelsen öster- och söderut samt i etapper utbygga vatten- och avloppsnäten.
Givetvis bör arrendatorerna om möjligt få förvärva för sina byggnader
erforderlig tomtmark, men detta är en fråga som torde kunna lösas först
sedan detaljplan fastställts. Övrig i arrendena ingående mark torde av staden
kunna utarrenderas såsom hittills, intill dess staden för egen del behöver
marken.
Vi anser vidare, att staden i detta sammanhang bör ansöka om att utöver
ifrågavarande arrendeområden få förvärva ytterligare områden i anslutning
till arrendelotterna såsom en reserv för ett framtida behov. Å vidfogad karta
har med gröna linjer utmärkts begränsningen av det markområde som vi
anser, att staden bör inbegripa i sin förvärvsansökan.
Sedan drätselkammaren i yttrande till stadsfullmäktige förklarat sig biträda
utredningsmännens förslag, har med skrivelse till länsstyrelsen den 2
januari 1950 översänts utdrag av protokoll vid stadsfullmäktiges sammanträde
den 19 december 1949. Härav inhämtas, att fullmäktige beslutat hos
länsstyrelsen anhålla att staden i enlighet med utredningsmännens förslag
måtte få förvärva de markområden, som är belägna dels inom det s. k. Triangelområdet,
dels söder om detsamma och dels öster om »Nollan» å ömse
sidor av allmänna vägen (Tuolluvaaravägen) fram till kyrkogården, dock
»utan skyldighet eller förbindelse i förhållande till de nuvarande arrendatorerna
att få inlösa arrenderade områden».
I yttrande den 24 april 1950 över stadens framställning har länsarkitekten
förklarat sig dela de av utredningsmännen framförda synpunkterna. Han
tillstyrker stadens framställning i dess ändrade avfattning.
Arrendatorerna har härefter beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. I en
längre inlaga till länsstyrelsen den 27 maj 1950 erinras inledningsvis, att
en stor del av förvärvsområdet var ödemark, då arrendatorerna och deras
föregångare tillträdde lotterna. Dessa hade ursprungligen upplåtits som
fjällägenheter. Vidare anföres i huvudsak följande.
1 sin ansökan hade staden hemställt om att få inlösa arrendelotterna utan
någon som helst skyldighet mot arrendatorerna, således utan ansvar för
arrendatorernas framtida öden. Som stöd för ansökningen hade åberopats
utredningsmännens yttrande, av vilket framgingc bland annat, att arrenda
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 18S -
torernas bebyggelse vore så betydelselös, att den knappast hade något existensberättigande.
Gentemot denna synpunkt finge erinras om följande. Vid
arrendatorernas ansökan om lösningsrätt hade fogats en bilaga, upptagande
arealen av det odlade området samt omfattningen av den kreatursskötsel och
industri, som av arrendatorerna bedreves. Nämnas finge först och främst,
att den odlade arealen utgjorde sammanlagt cirka 30 hektar. Tidigare hade
omfattande kreatursskötsel bedrivits. Sålunda var en av arrendatorerna ännu
för några år tillbaka den största mjölkleverantören till mejeri i hela
Norrbottens län. På senare tid hade dock kreatursskötseln minskat men hade
i stället de industriella grenarna ökats. Här bedreves trävaruhandel och träförädling
av tämligen stora mått. Två av arrendatorerna hade cirkelsågverk
invid Torneälven å 10—15 km avstånd, andra bedreve vedhandel, andra åter
häst- eller bilåkeri. Hö, utsäde och lantmannaprodukter såldes och uppköptes.
Här funnes också ombud för Norrbottens läns lantmannaförbund. Dessutom
bedreves cementvarutillverkning, byggnadsindustri, slakthus, kreaturshandel
nr. in. Enligt preliminär uppskattning uppginge värdet av de investeringar,
som arrendatorerna nedlagt i fråga om åbyggnader, industriella anläggningar
samt nyodlingar till cirka en million kronor. Ytterligare näringsfång
skulle ha tillkommit, om arrendatorerna fått friköpa arrendelotterna.
Sålunda hade planerats kylhus, marmorsliperi, byggnadsträförädlingsfabrik,
cenrentvarufabrik in. in. Planerna hade ej kunnat förverkligas, enär lån
på fastigheterna icke kunnat erhållas.
Fyra decenniers uppoffrande arbete för ett eget hem med jordbruk som
huvudnäring hade bundit arrendatorerna samman med torvan. Längtan att
få friköpa områdena hade gjort sig gällande under lång tid men hade aktualiserats
på senare tid, allt eftersom industrin så småningom börjat undantränga
modernäringen som vid dessa breddgrader för närvarande icke mer
kunde anses lönande. När arrendatorerna byggt hus samt dränerat och odlat
jorden hade de givetvis gjort allt detta i förhoppning att en gång i tiden få
äganderätt till jorden. Äganderätten tillkomme oftast på så sätt, att arrenderättsinnehavaren
erhölle friköp av det jordområde, som han tidigare innehaft
under nyttjanderätt. Arrendatorerna ansåge sig därför vara berättigade
att i första hand erhålla friköpsrätt av det område, som enligt hävdvunnen
ordning faktiskt redan tillhörde dem.
Därest Kungl. Maj :t med förbigående av arrendatorerna i allt fall skulle
lämna staden förstahandsrätt till inlösen av området, borde enligt arrendatorernas
mening detta icke ske utan några som helst villkor eller skyldigheter
för staden. Såsom villkor finge arrendatorerna föreslå att staden måtte
åläggas att inom en snar framtid eller så fort ske kunde helt inlösa arrendatorernas
investeringar av tillhopa cirka en million kronor. Utan att framställa
ytterligare anspråk på ersättning för existensavbrott, kunde arrendatorerna
då draga sig tillbaka för att söka annan utkomst. Arrendatorerna kunde
medge att det område, som de icke nödvändigtvis behövde för sin planlagda
industri, finge förvärvas antingen av staden eller av enskilda, därest
de tinge äganderätt till det område som de behövde. Men i så fall yrkade de
ersättning för det arbete, som nedlagts för markens dränering och uppodling,
ävensom omedelbar lösningsrätt. Det vore väl icke meningen att staden
skulle upplåta arrendatorernas områden till enskild ägo. Vad staden anfört
ifråga om fördyrade tomtpriser ifall arrendatorerna erhölle lösningsrätt,
kunde icke utgöra något motiv, då vid omvänt förhållande staden i stället
skulle förtjäna på tomtförsäljningen. Det andra motivet att området ifråga
om byggnation in. m. icke skulle utvecklas, därest arrendatorerna finge lösningsrätt,
fölle på sin egen orimlighet.
På grund av vad sålunda anförts finge arrendatorerna påyrka, att läns -
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
17
styrelsen i sitt utlåtande till Kungl. Maj :t måtte förorda dem till lösningsrätt
framför staden.
I förnyat yttrande i ärendet den 8 maj 1951 har länsarkitekten anfört följande.
Bebyggelsen å de 11 här belägna arrendeområdena är värdefullare än inom
ett vid lokstallarna beläget arrendeområde även om arrendatorernas uppskattning
av värdena förefaller överdrivet förmånlig. Den nya byggnadslagstiftningen
bygger på den förutsättningen, att städerna skall bedriva en
aktiv markpolitik. Det är sålunda olämpligt att låta arrendatorerna köpa
stora markområden, vilket skulle möjliggöra för dem att nu eller framdeles
uppträda som markexploatörer i strid mot byggnadslagstiftningens intentioner.
Om staden däremot inköper områdena, får densamma möjlighet att
dirigera exploateringen i takt med sin allmänna utveckling. Länsarkitekten
vill alltfort tillstyrka stadens ansökning om förvärv av det med grön begränsningslinje
å översiktskartan inramade området.
Intill dess att exploateringen går fram över områdena bör de nuvarande
arrendatorerna lämnas tillfälle att stå kvar vid sina arrenden. I samband
med områdenas framtida exploatering genom staden förefaller det rimligt
och rättvist att arrendatorerna erhåller dels ersättning för sina odlingskostnader,
dels förköpsrätt till de tomter omkring sina befintliga hus, vilka efter
stadsplanering och tomtindelning blir fastlagda omkring respektive byggnader.
Länsstyrelsen har i yttrande den 20 augusti 1951 inledningsvis erinrat,
att tätbebyggelsen beräknas komma att under de närmaste åren utvecklas
åt det håll, där försäljningsobjektet i fråga är beläget, samt att därmed
kommer att följa värdestegring å området. Med hänsyn härtill och för att
förebygga tomtspekulation hade staden förklarat sig önska inköpa området.
Arrendatorerna åter hade framhållit, att en stor del av området vid tiden för
tillträdet av arrendelotterna varit ödemark. Då arrendatorerna uppodlat
jorden ansåge sig dessa före annan böra äga rätt att förvärva arrendelotterna.
Länsstyrelsen anför härefter vidare.
Vad sökandena anfört rörande sina förtjänster om områdets uppodling
är riktigt. Stora delar av området har förtjänstfullt uppodlats av arrendatorerna
och tidigare har en betydande boskapsskötsel drivits inom området.
Numera sedan jordbruk med boskapsskötsel icke längre är lönande därstädes
har området främst användning som bostadsområde samt för industri,
hantverk och handel. Länsstyrelsen anser såväl detta som andra skäl tala
för att arrendatorerna få möjlighet att förvärva nödig tomtmark för sina
behov. Då emellertid den väntade värdestegringen för området får tillskrivas
främst stadens utveckling, områdets läggande under stadsplan samt framdragande
av vägar, vatten och avlopp m. m. finner länsstyrelsen skäligt
att staden i första hand får förvärva området. Därvid förutsätter länsstyrelsen,
att i den mån blivande stadsplan icke lägger hinder i vägen staden
förbinder sig att till samma pris som staden erlagt till arrendatorerna försälja
tomtmark i skälig omfattning med hänsyn till vcderbörandes behov av
mark för egnahemsbebyggelse och för av dem bedrivna rörelser. Länsstyrelsen
får sålunda föreslå att hela det område som på kartan omslutes av
grön begränsningslinje måtte försäljas till Kiruna stad med undantag för
den del av området, varifrån staden förklarat sig avstå till förmån för
Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag. Beträffande markpriset anser hinssty2
liihang till riksdagens protokoll 1953. i samt. Nr 188.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 188-
relsen detta icke böra sättas lägre än en krona för kvadratmeter. Slutligen får
länsstyrelsen hemställa, att av köpeskilling som må erläggas för de försålda
områdena statens lappfond måtte tillföras ersättning enligt de grunder,
som tidigare tillämpats vid försäljning av mark i Kiruna och med hänsynstagande
till vad lappfogden i ämnet anfört.
Skogsstatstjänsteimännen och domänstyrelsen har tillstyrkt områdets försäljning
till staden.
Jägmästaren anför.
Något hinder ur domänverkets synpunkt mot inlösen av arrendelägenheterna
synes mig icke föreligga. På grund av de relativt stora arealer, som
en del av arrendeområdena omfattar, synes mig dock inlösen av hela området
i första hand böra medgivas staden, som bör åläggas att sedan till
samma pris som staden erlagt sälja erforderlig tomtmark och mark för
industrier in. m. till sökandena. Om dessa härvid erhåller mindre områden
än de nu arrendera, bör staden betala ersättning för nedlagda kostnader
å de områden, som sålunda måste avstås.
Som skäligt pris vid köp av arrendelotternas markområden föreslår jag
i likhet med länsstyrelsen en krona för kvadratmeter, eventuellt något högre.
Detta pris bör då avse marken i ursprungligt skick och icke innefatta eventuellt
nedlagda kostnader för uppodling m. in.
Det kan i detta sammanhang ifrågasättas, om icke domänverket inom
området bör tillförsäkra sig ett mindre område till bostadstomt och upplagsplats
för framtida behov. Lämplig plats skulle vara inom området för
lägenheten Kronojägaren, som på grund av sin relativt stora areal (c:a 6 ha)
torde komma att avsevärt minska vid försäljning till nuvarande arrendatorn.
Plats och storlek för ett dylikt eventuellt reservområde blir givetvis beroende
bland annat på stadsplaneringen inom Triangeln och torde böra närmare
undersökas i samband med en dylik planering. Dock synes redan
vid upprättandet av eventuellt köpekontrakt från försäljningen böra undantagas
ett område av erforderlig och ur stadsplanesvnpunkt lämplig belägenhet
och omfattning.
Över jägmästaren har anslutit sig till jägmästarens uttalande. Han understryker
önskvärdheten av att domänverket tillförsäkras tomtplats för eventuell
kronojägarbostad och upplagsplats.
Domänstgrelsen har tillstyrkt försäljning till staden på skäl som staden
och länsarkitekten anfört. Dock bör enligt styrelsens mening i enlighet med
skogsstatstjänstemännens förslag lämpligt område undantagas till kronojägarbostad
och upplagsplats.
Fortifikationsförvaltningen har i yttrande den 18 juli 1952 anfört, att
ur militär synpunkt intet är att erinra mot försäljning av Triangelområdet
med avgränsning åt sydost enligt stadsplaneförslaget (blå begränsningslinje).
Vad åter angår den del av förvärvsområdet, som på kartan betecknats
»Av jägarskolan disponerat område», står detta, erinrar förvaltningen,
under ämbetsverkets förvaltning och erfordras för övningar för jägarskolan.
Förvaltningen finner sig vid sådant förhållande icke kunna tillstyrka
försäljning därav. Samma är förhållandet beträffande det norr och nordost
om stadens soptipp belägna, på kartan som »Övningsområde» betecknade
området (300 X 300 meter). På detta område bedriver jägarskolan vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
19
övningar och bör, enligt förvaltningen, området fördenskull säkerställas för
fortsatt sådant utnyttjande därav.
I ett senare yttrande har fortifikationsförvaltningen intagit en i viss män
jämkad ståndpunkt i frågan om markförsäljning från det av jägarskolan
disponerade området vid »Nollan». Detta har föranletts av ett uttalande av
chefen för jägarskolan vid den saluvärdering av förvärvsområdet i dess helhet,
som på domänstyrelsens föranstaltande verkställts den 22 augusti 1952.
Chefen för jägarskolan uttalade därvid, att han visserligen ansåge önskvärt
att det av jägarskolan disponerade området även fortsättningsvis finge i dess
helhet nyttjas av skolan för övningsändamål. En mindre del därav, omfattande
cirka 2 hektar (80 X 230 meter) och beläget utmed Kyrkogatan, vore
emellertid ej av lika stor betydelse för jägarskolan som övriga delen därav.
(Området har på kartan angivits med heldragna gulröda gränslinjer och
betecknats »Mark som möjligen kan avstås av jägarskolan»). I fråga om
detta område må i övrigt meddelas följande.
Med föranledande av nämnda uttalande har staden i en till Kungl. Maj :t
ställd, av fortifikationsförvaltningen med skrivelse den 20 januari 1953
överlämnad framställning anhållit att — därest stadens tidigare framställning
om förvärv av mark ingående i jägarskolans område icke skulle kunna
bifallas — få förvärva det område som betecknats med »Mark, som
möjligen kan avstås av jägarskolan». Vid fortifikationsförvaltningens skrivelse
har fogats yttranden av chefen för jägarskolan, militärbefälhavaren
för VI militärområdet och chefen för armén. Staden anför i huvudsak följande.
I stadens ursprungliga framställning om förvärvet av Triangelområdet
har måhända stadens markbehov samt dispositionen av de olika delarna
av förvärvsområdet icke tillräckligt framhållits. Detta har förmodligen berott
på att mer detaljerade planer på samhällets utbyggnad då icke fanns.
Situationen i Kiruna är emellertid nu en helt annan. I dag kan man med
säkerhet säga, att Kiruna är och framförallt under de närmaste fem åren
kommer att bli föremål för en stor expansion, som är en direkt följd av
en av statsmakterna anbefalld, mycket kraftig ökning av produktionsvolymen
i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolags gruvor. Utvidgningen av
gruvdriften medför större personal, varav bland annat följer ett ökat behov
av bostäder. För staden gäller det nu i första hand att se till att erforderlig
och lämpligt belägen tomtmark för såväl hyreshus som egnahem
finnes tillgänglig.
Av det område, som staden anhållit om att få förvärva, är den norr om
Kyrkogatan belägna delen, som disponeras av jägarskolan, särskilt lämplig
för egnahemsbebyggelse. Området har ett vackert läge i en svag södersluttning
och ligger relativt centralt i anslutning till befintlig villabebyggelse.
Ur ekonomisk synpunkt är denna del mycket lämplig att exploatera
bland annat med hänsyn till närheten av befintliga ledningar och utbyggda
gator. Givetvis vore det för staden mest önskvärt, om förvärvet
kunde omfatta hela det område, som i ärendet betecknats »Av jägarskolan
disponerat område». Om detta emellertid av militära skäl icke är möjligt,
skulle det för staden vara av stort värde, att åtminstone få förvärva det
mindre området om cirka 2 hektar, som i värderingsinstrumentet betecknats
»Mark, som möjligen kan avstås av jägarskolan». Inom detta sist
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
nämnda område skulle ett tjugotal egnahem kunna uppföras, vilket skulle
vara ett värdefullt tillskott på bostadsmarknaden.
1 detta sammanhang torde böra framhållas, att vid jägarskolans tillkomst
år 1945 gränsen för skolans område drogs så, att inom skolans område
kom att ligga de stadsplanelagda och tomtindelade obebyggda kvarteren
Dynamiten, Generatorn, Stubinen och Transformatorn samt del av kvarteret
Kompressorn. (Kvartersmarken angränsar omedelbart stadens tätbebyggelseområde.
Kvarteren har med blå färg inlagts på den karta, som
bifogats stadens framställning.) Härigenom omöjliggjordes bebyggandet
av ett trettiotal rättsligen bestående, vackert belägna tomter. Denna omständighet
synes enligt stadens mening vara av stor betydelse vid avgörandet
av ifrågavarande förvärvsärende.
Chefen för jägarskolan framhåller, att vid bebyggelse endast av det
mindre området olägenheterna därav för jägarskolan blir väsentligt mindre
än om hela det ursprungliga förvärvsområdet bebygges. Då vid skolans
tillkomst staden dessutom avstod från den kvartersmark, där del av
skolans kasernetablissement nu är beläget, syntes från militär sida hinder
icke böra resas mot att staden erhölle kompensation i form av att det
mindre området närmast Kyrkogatan upplätes för bebyggelse. Han tillstyrker
fördenskull stadens framställning, under förutsättning dock att försäljningen
icke kommer att medföra någon minskning av jägarskolans övningsmöjligheter
utanför området.
Militärbefälhavaren för VI militärområdet har angivit samma uppfattning.
Chefen för armén har förklarat sig icke ha något att erinra emot försäljning
av det mindre området under förutsättning, bland annat, att försäljningen
icke kommer att innebära någon inskränkning i jägarskolans
rätt att bedriva övningar i omedelbar anslutning till området samt att minst
10 familjebostäder för personal vid försvarsområdesstaben och jägarskolan
kommer att upplåtas av staden på det friköpta området eller annan närbelägen
plats enligt närmare överenskommelse med berörda myndigheter.
Fortifikationsförvaltningen har i denna fråga slutligt anfört bland annat
följande.
Jämväl försäljning av det mindre området torde kunna komma att innebära
vissa olägenheter dels ur övningssynpunkt genom minskningen av
jägarskolans övningsområde dels därigenom att, då övningar framdeles
icke kan undvikas i omedelbar närhet av det nya bostadsområdet, störningar
i förhållandet till de i närheten boende lätt uppstå. Då emellertid
stadens behov av mark för bostadsändamål synes vara synnerligen stort
och ha direkt samband med planerad utvidgning av Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolags verksamhet samt stadens möjligheter att erhålla lämplig
mark för bostadsbebyggelse synes vara starkt begränsade, anser sig
förvaltningen icke böra motsätta sig försäljning av området. Vad angår
chefens för armén krav om upplåtelse från stadens sida av bostäder å området
eller annan plats för den militära personalen i Kiruna anser förvaltningen,
att frågan om beredande av bostäder för denna personal bör upptagas
i samband med eventuellt kommande förhandlingar mellan kronan
och staden rörande försäljning av området. Ämbetsverket framhåller emellertid,
att det synes i hög grad önskvärt att behovet av bostäder för den
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
21
militära personalen i detta sammanhang, så långt möjligt är, blir tillgodosett.
Vid en i augusti 1952 verkställd värdering har värdet å området uppskattats
till en krona per kvadratmeter. Mot detta värde finner fortifikationsförvaltningen
icke något vara att erinra.
Beträffande förevarande försäljningsobjekt har på föranstaltande av domänstyrelsen
saluvärdering den 22 augusti 1952 verkställts av domänverkets
värderingsförrättningsman, jägmästaren A. Hellström i samråd med representanter
för staden, chefen för jägarskolan, lappfogden och jägmästaren
i Jukkasjärvi distrikt. Värderingen inrymmer fyra alternativ med följande
värdesättning:
Alternativ 1. Hela området försäljes till staden.
8,4710 hektar kvartersmark å 10 000 kronor............. 84 710
8,5000 » av jägarskolan disponerat område å 10 000
kronor.................................. 85 000
56,8290 » övrig mark å 2 500 kronor................ 142 070
5,6000 » gatumark................................ 0 311 780
Alternativ 2. Från försäljningen undantages av jägarskolan disponerat område.
8,4710 hektar kvartersmark å 10 000 kronor............. 84 710
56,8290 » övrig mark å 2 500 kronor................ 142 070
5,6000 » gatumark................................ 0 226 780
Alternativ 3. Från försäljningen undantages av jägarskolan disponerat område
samt »övningsområde» norr om soptippen.
Enligt alternativ 2 ...................................... 226 780
avgår värdet av 9 hektar övrig mark å »övningsområde» å
2 500 kronor......................................... 22 500 204 280.
Alternativ 4. Alternativ 2 med tillägg av det område, som å kartan betecknats
»Mark som möjligen kan avstås av jägarskolan».
Enligt alternativ 2 ...................................... 226 780
2 hektar »Mark som möjligen kan avstås av Jägarskolan» å
10 000 kronor........................................ 20 000 246 780.
Av värderingsinstrumentet inhämtas, bland annat, att representanterna
för staden förklarat, att de ansåg de föreslagna å-priserna skäliga. Vidare
har lappfogden meddelat, att han beräknat att statens lappfond borde som
skälig ersättning för avstående av ifrågavarande mark tillföras 300 kronor
för hektar försåld mark.
I skrivelse till domänstyrelsen den 22 december 1952 har Hellström rörande
värderingen anfört följande.
Vid värderingen hade jämförelse skett med ett år 1948 värderat område,
beläget omedelbart väster om och angränsande det s. k. Triangelområdet
(stadsägan 3 C). Detta område omfattar 6,252 hektar, varav enligt förslag till
stadsplan 4,208 hektar disponerats för kvartersmark och resten till park- och
gatumark. Området hade värderats efter 60 öre per in2 för kvartersmark och
30 öre per m2 för parkmark till 27 500 kronor. Bostadsstyrelsen hade i yttrande
över värderingen den 13 december 1948 förklarat sig intet ha att erinra
mot det föreslagna priset. Någon värdering av park marken hade bostadsstyrelsen
dock ej gjort. Bedömandet av värdet hade skett med beaktande av
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
enbart kvartersmarkens areal. Detta innebure, att bostadsstyrelsen tillstyrkte
ett pris av 27 500 kronor för 4 208 hektar kvartersmark, motsvarande omkring
65 öre per in2 kvartersmark.
Då den till kvartersmark avsatta delen av Triangelområdet ansetts ha i
stort sett liknande värde som det år 1948 värderade området, hade med hänsyn
till penningvärdets fall sedan nämnda år ett värde av en krona per in2
för kvartersmark ej ansetts vara för högt. Länsstyrelsen hade ock i yttrande
i ärendet den 20 augusti 1951 förklarat, att markpriset icke borde sättas lägre
än en krona per m2.
Beträffande övrig del av området, som överstege normalt parkbehov och
vilket åsatts ett värde av 25 öre per m2, syntes detta, om staden icke ansåge
sig kunna antaga det åsatta värdet, lämpligen tills vidare kunna behållas av
kronan.
Bostadsstyrelsen har i ärendet avgivit yttrande den 28 november 1952, därvid
fogats en till Kungl. Maj :t ställd, till styrelsen ingiven skrivelse, vari
staden genom drätselkammarens beredningsutskott i försälj ningsfrågan
framfört vissa synpunkter, som enligt stadens åsikt talade för att markvärdet
inom förvärvsområdet icke kunde sättas så- högt som i det av Hellström upprättade
värderingsinstrumentet.
Vid bostadsstyrelsens yttrande har jämväl fogats en inom bostadsstyrelsen
upprättad promemoria rörande områdets markvärde. I promemorian anföres.
Liksom i det av Hellström upprättade värderingsinstrumentet förutsättes
i det följande, att området i dess helhet får förvärvas av staden och att sålunda
arrendatorernas framställning lämnas utan bifall. Under angivna förutsättning
synes man emellertid icke kunna underlåta att vid bedömning av
de faktorer som inverka på områdets värde taga viss hänsyn till den belastning,
som arrendatorernas investeringar å området utgör för staden eller
varje annan köpare, som avser att exploatera marken för tätbebyggelse.
I anslutning till kartskiss hör marken ur värderingssynpunkt lämpligen
indelas i följande enheter:
a) Å skissen rött område jämte del av violett område, ca 15 hektar. Området
avses skola utnyttjas för flerfamiljshusbebyggelse och industri; exploateringstid
5—10 år.
b) Å skissen återstoden av violett område jämte ofärgat område (Jägarskolan),
ca 9,6 hektar. Troligt utnyttjande enfamiljshusbebyggelse norr om
och industri söder om Kyrkogatan; exploateringstid 10—20 år.
c) Å skissen gult område på ömse sidor om Tuolluvaaravägen, ca 13,4
hektar. Tänkbart utnyttjande enfamiljshusbebyggelse; exploateringstid mycket
osäker, 20—40 år.
d) Å skissen gult område, delvis betecknas som lågländ mark (myr), ca
41,4 hektar; torde icke inom överskådlig tid behöva tagas i anspråk för tätbebyggelse
(intet tätbebyggelsevärde).
För kvartersmarken inom det till flerfamiljshus och industri avsedda
området har i värderingsinstrumentet redovisats ett saluvärde av 1 krona
per in2, vilket motsvarar ett råmarksvärde av ca 0: 60 kronor per in2. För
den norr om Kyrkogatan—Tuolluvaaravägen belägna, av jägarskolan disponerade
marken har åsatts ett råmarksvärde av 1 krona per in2. All övrig
mark har åsatts ett värde av 0: 25 kronor per in2 råmark.
I avseende på exploatering av mark för bebyggelse finnes inom Kiruna
vissa speciella problem. Om bakgrunden till dessa och stadens åtgärder
i sammanhanget kan i korthet följande antecknas. All mark inom Kiru
-
Kungl. Maj:ts proposition nr ISS -
23
na C har ursprungligen tillhört kronan och utgjort renbetesland. Bebyggelsens
lokalisering till denna plats är helt betingad av gruvorna. Den mark
som tagits i anspråk för samhället lär icke ur andra synpunkter än de
som sammanhänga med gruvdriften ha haft förutsättningar för stadsmässig
bebyggelse. Det stränga klimatet (frostfritt djup 270 cm), markbeskaffenheten
(berg på 50 cm djup) samt transportkostnader m. in. medför
nämligen alt gatu- och ledningskostnaderna i samhället blir mycket
höga. Kostnaden för framdragande av gator och ledningar beräknas sålunda
i genomsnitt uppgå till 350 ä 400 kronor per längdmeter med ledningar
försedd gata. Vid praktiskt taget all bebyggelse belastas produktionskostnaden
av avsevärd sprängningskostnad. Med hänsyn härtill samt
till de höga byggnadskostnaderna har staden i viss omfattning subventionerat
bostadsbyggandet. Ändock ligger hyresnivån i staden vid 40—42
kronor per in2 ly. Den del av stadens subventioner, som har betydelse ur
markvärdessynpunkt, består främst däri, att de gatubyggnadskostnader
som staden uttager av tomtägarna endast utgör en bråkdel av de verkliga
kostnaderna för gator och avlopp. Någon anslutningsavgift till stadens
vattenlednigsnät utgår icke heller. De relaterade omständigheterna kräver
givetvis uppmärksamhet vid bedömning av markvärdet på orten.
Till ledning vid bedömningen av markvärdet har för den del av försäljningsområdet,
som avses för flerfamiljshusbebyggelse och industri,
försök gjorts att genomföra en exploateringskalkvl på vanligt sätt genom
beräkning å ena sidan av värdet å den färdiga tomtmarken för
flerfamiljshus och industri och å andra sidan av exploateringskostnaderna.
Som exploateringskostnader har därvid upptagits gatubyggnadskostnadsbidrag
enligt nu tillämpade bestämmelser, beräknade extraordinära
grundläggningskostnader samt administration. Under angivna förutsättningar
och med hänsyn till den av staden beräknade exploateringstiden
(exploateringen klar år 1960) erhålles ett markvärde av 0:31 kronor
per m2 råmark. Om kalkylen genomföres under beaktande av de verkliga
exploateringskostnaderna men i övrigt under samma förutsättningar
som nyss angivits, blir resultatet att marken helt saknar tätbebyggelsevärde.
Även om de antydda kalkylerna kan anses ge uttryck för
att områdets värde som byggnadsmark är lågt, har de dock med hänsyn
till de värdebestämmande faktorernas osäkerhet, sammanhängande med
de speciella förhållandena i Kiruna, icke ansetts böra läggas till grund
för den slutliga bedömningen av områdets värde. I medvetande om svårigheterna
att genom vanliga kalkyler erhålla ett entydigt markvärde har
ej heller dylika kalkyler redovisats vid de tidigare försäljningar i Kiruna,
som bostadsstyrelsen haft att taga ställning till. 1 stället har erfarenhetsmässiga
bedömanden legat till grund för de markvärden som föreslagits.
Man torde hänvisas till att även nu anknyta värderingen till de priser som
erlagts vid tidigare försäljningar av exploateringsmark och som kan anses
ge uttryck för en ortsprisnivå.
1 fråga om de försäljningar som ägt rum under senare år och kan anses
ha prejudicerat en sådan ortsprisnivå, torde jämförelse i första hand
böra göras med domänstyrelsens försäljningar 1949 av stadsägan 3 C och
1950 av kv. Atleten in. fl., vilka omfattat relativt stora arealer mark för
bostadsändamål. Stadsägan 3 C angränsar nu ifrågavarande »område a»
och ingår i stadsplaneförslaget. Utnyttjandet och exploateringstiderna synes
direkt jämförbara. Köpeskillingen för denna stadsäga motsvarar ett
råmarkspris av 0:44 kronor per in2. Försäljningen av kv. Atleten m. fl.
omlalladc kvarlersinark för enfamiljshushehyggelse lill ell pris av 0:30
kronor per in2, vilket torde motsvara ell råmarkspris av högst 0:20 kro
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
nor per in2. Belägenheten i förhållande till samhällets centrum är jämförbar
med Triangelområdet. En viss jämförelse ger även lantbruksnämndens
försäljning 1952 av mark vid Tuolluvaara, cirka 3 km utanför Kiruna C.
Vid denna försäljning åsattes bland annat kvartersmark avsedd för hyreshusbebyggelse
ett pris av 0: 40 kronor per in2, vilket torde motsvara
ett råmarkspris av 0: 25—0: 30 kronor per m2.
En jämförelse i detalj av försäljningsobjektet vid Triangelområdet med
ovan beskrivna försäljningsområden, under beaktande i första hand av
sannolikt utnyttjande och exploateringstid, i förening med en allmän avvägning
av de övriga omständigheter, som får anses påverka markens
värde, bland annat arrendeförhållandena, synes ge till resultat att marken
skäligen bör åsättas följande värden:
område a, ca 150 000 m2 å 0: 40 kronor per m2 .................. 60 000
» b, » 96 000 » » 0:20 » » » 19 200
» c, » 134 000 » » 0: 10 » » » 13 400
» d, » 414 000 » » 0:05 » » » 20 700
794 000 m2 Kronor 113 300.
Dessa värden på delområdena motsvarar ett medelvärde för all mark
inom området av ca 0: 14 kronor per m2.
Bostadsstyrelsen har med avstyrkande av arrendatorernas framställning
tillstyrkt, att området i dess helhet, 79,40 hektar, försälj es till staden. Styrelsen
uttalar vidare, under åberopande av vad i promemorian anförts, att
värdet på marken icke kan anses överstiga i medeltal 14 öre per m2 eller
för hela området cirka 113 300 kronor.
Domänstyrelsen har i yttrande den 12 januari 1953 över värderingen
förklarat sig icke kunna finna annat än att de av Hellström använda å-priserna
med hänsyn till områdets belägenhet och förhållandena i övrigt ävensom
till penningvärdets förändring väl ansluter sig till de priser, som bostadsstyrelsen
tidigare funnit sig kunna godtaga. Styrelsen har emellertid
med beaktande av de särskilda förhållanden, som är rådande i förevarande
fall, icke velat motsätta sig försäljning till de av bostadsstyrelsen
föreslagna ä-priserna. Styrelsen erinrar i sammanhanget om att länsstyrelsen
föreslagit ett pris ej understigande 1 krona per in2.
Styrelsen hemställer att styrelsen, sedan Kungl. Maj :t fattat beslut i
prisfrågan ävensom till vilka områden, som skola försäljas, blir satt i tillfälle
att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till köpevillkor.
B. Området vid Lappgatan.
Området omfattar 26,86 hektar avrösningsjord, ursprungligen renbetesland.
Det är beläget norr om Lappgatan, i omedelbar anslutning till stadens
tätbebyggelseområde. Förslag till stadsplan för området har upprättats under
år 1952 och området avses enligt denna skola användas för enfamiljshusbebyggelse
(kedjehus eller fristående hus). Området är ej utarranderat.
En del därav disponeras av militär myndighet, som där uppfört vissa förrådsbyggnader.
En annan del av området nyttjas av Kiruna stad för stenkross,
diverse upplag och skjutbana.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
I en till länsstyrelsen ingiven framställning den 26 juli 1952 har Kiruna
stad anhållit att få med äganderätt förvärva området.
Lappfogden i Norrbottens norra distrikt har meddelat, att från lappväsendets
sida icke finnes något att erinra mot den ifrågasatta överlåtelsen.
Såsom skäligt vederlag för det intrång, som orsakas genom områdets undantagande
från lapparnas begagnande, föreslår lappfogden 300 kronor för
hektar, att tillföras lappfonden.
Länsstyrelsen har i yttrande den 1 augusti 1952 förklarat sig icke ha något
att invända mot överlåtelsen liksom ej heller mot att lappfonden tillgodoföres
av lappfogden föreslaget belopp.
På föranstaltande av domänstyrelsen har saluvärdering den 11 november
1952 verkställts av domänverkets värderingsförrättningsman, jägmästaren
A. Hellström. Enligt stadsplaneförslaget har 8,42 hektar av området avsatts
till kvartersmark och område för stenkross med upplag samt övrig del för
park- och gatumark samt fritidsändamål. Området har värderats sålunda:
8,42 hektar kvartersmark å 10 000 kronor ........................ 84 220
5,— » park- och gatumark.................................. 0
13,44 » område för fritidsändamål å 2 000 kronor............... 26 880
26,86 hektar Kronor 111 100,
motsvarande 41,5 öre per in2 råmark.
Vederbörande jägmästare och överjägmästare har tillstyrkt försäljningen.
Den senare ifrågasätter dock, om mark till parker skall i likhet med gatumark
avstås utan ersättning.
Drätselkammarens beredningsutskott har i samband med ärendets handläggning
inom bostadsstyrelsen i en till Kungl. Maj it ställd skrivelse, dagtecknad
den 4 december 1952, anfört vissa synpunkter, vilka enligt utskottet
motiverar en lägre prissättning än den vid saluvärderingen framkomna.
Bostadsstyrelsen har i ärendet avgivit yttrande den 28 november 1952 och
därvid fogat en inom styrelsen upprättad promemoria rörande områdets
markvärde, däri anföres följande.
Enligt stadsplaneförslaget är området avsett för enfamiljshusbebyggelse.
Detta förutsätter ett lågt utnyttjande av marken. Området är avsevärt mer
kuperat än marken vid Triangelområdet; i övrigt torde markbeskaffenheten
och sålunda även exploateringskostnaden vara jämförbara för de två
försäljningsobjekten. Exploateringstiden har av myndigheterna i staden ansetts
svårbedömbar men förslagsvis uppskattats till upp till 15 år. Med hänsyn
till att det i fråga om enfamiljshustomter föreligger ett »uppdämt» behov
genom nuvarande brist på lämplig mark (enligt uppgift inneligger för
närvarande 250 ansökningar om egnahemstomter) synes det dock finnas
skäl att räkna med en kortare exploateringstid för området.
De synpunkter som anförts i fråga om markvärden inom Triangelområdet
synes i allt väsentligt vara tillämpliga beträffande marken vid Lappgatan.
En jämförelse med tidigare försäljningar, varvid 1950 års försäljning
av kv. Atleten in. fl. främst torde vara av intresse, synes utvisa, alt
det av domänverkets värderingsman åsatta värdet är högt. Även om man
räknar med att området eventuellt kan konnna alt utnyttjas intensivare än
3 Dihang till riksdagens protokoll 1953. t samt. Nr 1S8.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
vad stadsplaneskissen utvisar, torde ett i förhållande till tidigare försäljningar
skäligt markvärde böra uppskattas till högst 0: 20 kronor per m2 råmark,
d. v. s. cirka 53 700 kronor för hela området.
B ostads styrelsen tillstyrker, att området försälj es till staden samt uttalar,
under åberopande av vad i promemorian anförts, att värdet å marken icke
kan anses överstiga 20 öre per in2 eller cirka 53 700 kronor.
Domänstyrelsen har i yttrande den 12 januari 1953 uttalat, att styrelsen
för sin del icke kunnat finna annat än att den av Hellström verkställda värderingen
med hänsyn till områdets belägenhet och förhållandena i övrigt
ävensom till penningvärdets förändring väl ansluter sig till de priser, som
bostadsstyrelsen tidigare funnit sig kunna godtaga. Med beaktande av bland
annat de särskilda förhållanden, som vore rådande i förevarande fall, ville
emellertid styrelsen icke motsätta sig, att området försåldes till det av bostadsstyrelsen
föreslagna priset.
Departementschefen.
Med stadens föreliggande framställningar avses i första hand att säkerställa
att mark finnes tillgänglig för stadens normala successiva utbyggnad
med bostäder och industrier. Utöver normalbehovet av bostäder har staden
emellertid att under de närmaste åren tillgodose jämväl den stora efterfrågan
på bostäder, som blir en följd av den av statsmakterna anbefallda, mycket
kraftiga ökningen av driften vid Luossavaara-Kirunavaara aktiebolags
gruvor. Såvitt avser området inom och i anslutning till Triangelområdet har
innehavarna av de därstädes upplåtna arrendelägenheterna motsatt sig stadens
förvärvsanspråk och i stället hemställt att få friköpa lägenheterna. De
skäl arrendatorerna anfört till stöd för sina yrkanden är i och för sig behjärtansvärda,
men mot dem måste vägas de allmänna intressena. Jag vill
härvidlag erinra om att gällande expropriations- och byggnadslagstiftning
förutsätter att kommunerna bedriver en aktiv markpolitik och att värdestegringar,
som har sin grund i åtgärder från kommuns sida, i största möjliga
utsträckning bör komma kommunen till godo. Vid nu angivna förhållanden
och då staden för sitt utbyggande är i trängande behov av markområden
från kronoparken tillstyrker jag, att markförsäljning till staden må
äga rum i viss omfattning. Vad angår området vid Lappgatan, som till ingen
del är utarrenderat, har de i ärendet hörda myndigheterna icke haft något
att invända mot överlåtelse till staden. Icke heller jag finner anledning till
någon erinran häremot. Vad åter angår området inom och i anslutning till
Triangelområdet torde försäljningen böra begränsas till området söder om
Kyrkogatan och sydost om vägen till Tuolluvaara jämte det område norr
om Kyrkogatan, som betecknats »Mark som möjligen kan avstås av jägarskolan».
Enligt detta förslag innefattar försäljningen jämväl det av jägarskolan
disponerade, söder om nämnda väg belägna »övningsområdet» om
9 hektar. De militära myndigheterna har ansett, att detta område bör behållas
i kronans ägo för att även fortsättningsvis kunna nyttjas av jägarskolan.
Emellertid talar starka skäl för att området bör ingå i försäljningen. Det är
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
beläget nästan mitt i det ifrågasatta förvärvsområdet. Ett fortsatt utnyttjande
av området för militära övningar torde därför kunna vara till avsevärd
olägenhet för staden vid exploaterandet av den kringliggande marken. Kan
jägarskolan beredas lämpligt ersättningsområde bör därför stadens önskemål
bifallas. Jag finner på grund härav lämpligt, att Kungl. Maj :t utverkar
bemyndigande att försälja jämväl detta område men att frågan huruvida
försäljning verkligen skall komma till stånd avgöres först efter undersökning
av möjligheterna för jägarskolan att på annan plats erhålla lämpligt
övningsområde.
I fråga om värderingen av de båda saluområdena har jag intet att erinra
mot det resultat, vartill bostadsstyrelsen kommit. Enligt värderingen, som
biträtts av domänstyrelsen, är området vid Lappgatan om 26,86 hektar, efter
ett markvärde av 20 öre per in2, värt i runt tal 53 700 kronor. Vad angår
marken inom och i anslutning till Triangelområdet har densamma värderats
efter 14 öre per m2. Med den omfattning av saluområdet jag förordat kommer
detta att omfatta en areal av 72,9 hektar samt med angivna prissättning
betinga en köpeskilling av 102 000 kronor. Av köpeskillingsbeloppen torde
statens lappfond böra tillföras ersättning enligt de grunder som tillämpats
vid tidigare markförsäljningar från kronoparken Kiruna.
Såsom jag tidigare erinrat är stadens behov av mark för bostadsändamål
trängande och har direkt samband med utvidgning av Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolags gruvdrift. Det är därför av största vikt att statsmakterna
snarast fattar ståndpunkt i markförsäljningsfrågan. Beträffande Lappgatsområdet
innefattar domänstyrelsens yttrande i ärendet jämväl förslag till
köpevillkor. Vad angår området inom och i anslutning till Triangelområdet
föreligger däremot intet annat förslag än i fråga om priset. För fastställande
av köpevillkoren i övrigt beträffande sistnämnda område tarvas ingående
förhandlingar med staden i flera frågor. Bland dem vill jag särskilt nämna
spörsmålet om arrendatorernas ställning. Staden synes mig gentemot dessa
böra, såsom tidigare ägt rum i liknande fall, inträda i de rättigheter och
skyldigheter, som kronan enligt gällande arrendekontrakt har i förhållande
till arrendatorerna. Vidare bör staden vid arrendators avgång från arrende
bereda honom skälig ersättning för befogade anspråk. Förlikas icke
parterna synes tvisten lämpligen böra avgöras genom skiljemannaförfarande.
Även flera andra frågor i samband med försäljningen — såsom förflyttning
av de militära förrådsbyggnaderna på Lappgatsområdet och stadens bidrag
till täckande av viss del därav, upplåtelse från stadens sida av visst antal
bostäder åt militär personal, tomtplats för kronojägarbostad m. m. — kräver
närmare överväganden.
Utredningar i de av mig angivna avseendena samt beträffande andra
spörsmål, som blir aktuella i samband med försäljningen, kan icke slutföras
inom sådan tid att detaljerat förslag till köpevillkor in. in. kan underställas
den nu församlade riksdagen. Det är emellertid av stor vikt att försäljningen
sker snarast möjligt så att icke den av staden tillämnade byggnationen
fördröjes. Jag vill därför förorda, att redan nu bos riksdagen göres
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 188•
framställning om medgivande till markförsäljningen på de närmare villkor
Kungl. Maj :t senare bestämmer.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medge,
att av kronoparken Kiruna i Norrbottens län må på de
närmare villkor Kungl. Maj :t föreskriver till Kiruna stad
säljas dels ett område vid Lappgatan om 26,86 hektar för en
köpeskilling av 53 700 kronor, dels ett område om 72,90
hektar inom och i anslutning till Triangelområdet för en
köpeskilling av 102 000 kronor eller — därest området ej i
dess helhet försäljes — till ett pris av 14 öre per kvadratmeter.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Fischier.
537229. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag