Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 30 juni
1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder;
given Stockholms slott den 19 december 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 30 juni 1943 (nr 436)
om vägnämnder och länsvägnämnder.

GUSTAF ADOLF

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt paragrafens gällande lydelse åtnjuter envar av vägnämndens
ledamöter för utfört arbete gottgörelse av statsmedel med 18 kronor för
sammanträdesdag eller annan förrättningsdag. Ordföranden erhåller härutöver
ett årligt arvode av 200 kronor. Lagförslaget innebär, att gottgörelsen
för utfört arbete skall utgå enligt grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Dessutom föreslås upphävande av gällande förbud mot beräknande
av traktamentsersättning för dag, då dagarvode åtnjutes. Jämlikt 24 §
vägnämndslagen få dessa bestämmelser motsvarande tillämpning på ledamot
av länsvägnämnd.

2123 52

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 17.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 30 juni 1943 (nr
436) om vägnämnder och länsvägnämnder.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 30 juni 1943 om vägnämnder
och länsvägnämnder1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

19

För sitt arbete åtnjuter envar av
vågnämndens ledamöter gottgörelse
av statsmedel med aderton kronor
för sammanträdesdag eller annan
förråttningsdag. Ordföranden
åtnjuter härutöver ett årligt arvode
av tvåhundra kronor. Ordföranden
är tillika berättigad till ersättning
av statsmedel för renskrivning, porton
och andra för uppdragets fullgörande
nödiga omkostnader för
vägnämnden. Ersättning må ej utgå
för arvode till biträde, som må
hava av ordföranden anlitats vid
protokollsföring.

Ordföranden och annan ledamot
av nämnden äga för resa, som påkallats
av uppdraget, av statsmedel
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna
resereglementet. För dag, då dagarvode
åtnjutes, må likväl ej beräknas
traktamentsersättning.

Räkning å ----— av ordföran den.

(Föreslagen lydelse.)

§•

För sitt arbete åtnjuter ledamot
av vägnämnden gottgörelse av statsmedel
enligt grunder, som Kungl.
Maj:t bestämmer. Ordföranden är
dessutom berättigad till ersättning
av statsmedel för renskrivning, porton
och andra för uppdragets fullgörande
nödiga omkostnader för
vägnämnden. Ersättning må ej utgå
för arvode till biträde, som må
hava av ordföranden anlitats vid
protokollsföring.

Ordföranden och annan ledamot
av nämnden äga för resa, som påkallats
av uppdraget, av statsmedel
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna
resereglementet.

Räkning å —--av ordföran den.

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1953.

1 Senaste lydelse se 1952: 237.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 december 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och civildepartementen
anmäler statsrådet Hjalmar Nilson fråga om ändring i grunderna
för bestämmande av arvoden m. m. till ledamöter av vågnämnder och
länsvägnämnder samt anför härvid följande.

19 § lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder
innehåller bestämmelser om arvoden samt resekostnads- och
traktamentsersättning till ledamot av vägnämnd. Enligt 24 § samma lag
skola dessa bestämmelser äga motsvarande tillämpning med avseende å
länsvägnämnd.

I en den 30 maj 1952 till kommunikationsdepartementet inkommen
framställning har länsvägnämndernas förbund anhållit om vissa jämkningar
i sagda regler. Statskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har efter remisser yttrat sig över framställningen.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga denna fråga!

Förslag om inrättande av vägnämnder framställdes av 1938 års sakkunniga
för utredning om vägväsendets förstatligande (förstatligandekommittén).
Dessa förordade i avgivet betänkande (SOU 1941:12), att
ledamot i sådan nämnd skulle åtnjuta dagarvode och gottgörelse för resekostnader.
Till ordföranden borde dessutom i ersättning för hans arbete
utgå ett särskilt arvode, förslagsvis 200 kronor om året. Grunderna för
arvoden och reseersättningar — vilka förutsattes skola utgå av allmänna
medel — borde fastställas i särskild författning.

1943 års vägsakkunniga fann i sitt betänkande (SOU 1943: 1) det lämpligare,
att alla bestämmelser rörande vägnämnderna — och sålunda även
stadgandena om arvoden och reseersättningar — meddelades i en och
samma författning. Därvid borde dagarvodet bestämmas till 18 kronor.

Vägnämndslagen — som utformats i enlighet med vad de vägsakkunniga
sålunda förordat och i denna del ej undergått någon ändring — bestämmer
i 19 § dagarvodet till 18 kronor och ordförandens årsarvode till 200
kronor. Vidare tillerkännes i paragrafen ordföranden och annan ledamot

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

av nämnden resekostnads- och tralctamentsersättning enligt allmänna
i-esereglementet. För dag, då dagarvode åtnjutes, må dock ej beräknas
traktamentsersättning. I övrigt innehåller 19 § bestämmelser om ordförandens
rätt till ersättning för renskrivning m. in. samt om attest å
arvodes- eller reseräkning.

Länsvägnämndernas förbund har i sin framställning begärt höjning av
dagarvodet till 24 kronor. Till stöd härför har förbundet anfört, att numera
betydande tid förflutit efter vägnämndslagens tillkomst och att
arvodesbeloppet därunder icke varit föremål för omreglering trots de betydande
prisförändringar som ägt rum. Den begärda höjningen syntes
därför i synnerlig grad vara av behovet påkallad.

Förbundet har vidare anhållit, att förbudet mot samtidigt beräknande
av dagarvode och traktamentsersättning måtte upphävas. Eftersom traktamentet
finge anses utgöra ersättning för de med resa förenade särskilda
utgifterna, framstode det nämligen såsom mindre naturligt, att sådan ersättning
icke finge utgå samtidigt med gottgörelsen — i form av dagarvode
— för det utförda arbetet. Ur statsverkets synpunkt förefölle arbetet äga
samma värde, oavsett om det utfördes i hemorten eller på annan plats.

Statskontoret samt väg- och vattenbgggnadsstgrelscn har i sina yttranden
funnit viss uppräkning av dagarvodet befogad och föreslagit, att
detta måtte höjas till 20 kronor, d. v. s. samma belopp som utginge till ordförande
och annan ledamot i exempelvis länsbostadsnämnd, lantbruksnämnd
och jordbrukets upplysningsnämnd. Vidare borde den omständigheten,
att dagarvode åtnjötes, icke längre utgöra hinder för beräknande
av traktamentsersättning. Vägnämndslagens bestämmelse härom borde
därför utgå.

Föredraganden. Enligt min uppfattning bör dagarvodet icke sättas lägre
för ledamot av vägnämnd eller länsvägnämnd än för ledamot av sådana
nämnder, som av remissmyndigheterna angivits. En höjning av dagarvodet
till 20 kronor synes följaktligen påkallad.

Den ändring av 19 § vägnämndslagen, vilken härav föranledes, förefaller
ur praktisk synpunkt lämpligen kunna utformas så, att i lagen upptages
ett allmänt stadgande om att ledamot av vägnämnd skall för utfört
arbete åtnjuta ersättning av statsmedel enligt grunder, som Kungl. Maj:t
bestämmer. Genom eu sådan reglering — som för övrigt överensstämmer
med vad förstatligandekommittén på sin tid förordade och med vad som
tillämpas inom en del jämförliga områden (se t. ex. instruktionen för
jordbrukets upplysningsnämnd, SFS 1943: 776) — vinnes nämligen ett
smidigare förfarande, därest det komme att visa sig erforderligt att åter
jämka arvodesbeloppen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

5

På de i länsvägnämndsförbundets framställning anförda skälen torde
vidare — såsom ock remissmyndigheterna förordat — traktamentsersättning
till vägnämnds- eller länsvägnämndsledamot böra kunna beräknas
även för dag, då dagarvode utgår. Det i 19 § vägnämndslagen stadgade
förbudet häremot bör alltså utgå.

De av mig nu förordade jämkningarna torde böra träda i kraft den 1
juli 1953.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom kommunikationsdepartementet
utarbetats förslag till lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen
den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder. Förslagets
lydelse framgår av bilaga till detta protokoll.

Därest detta förslag skulle genomföras, ämnar jag föreslå Kungl. Maj :t
att bestämma ett dagarvode om 20 kronor till ledamot av vägnämnd eller
länsvägnämnd samt ett därutöver utgående årligt arvode av 200 kronor
till ordförande i sådan nämnd.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga nämnda lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt O. Richard.