Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
1
Nr 162.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261) m. m.;
given Stockholms slott den 6 mars 1953.
Kungl. Maj :t vill hänned, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådspi’otokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261),
2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående
omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, samt
3) förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2 juni 1950
(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
På grund av pris- och löneutvecklingen under senare år föreslås vissa
ändringar i grunderna för ersättningar till värnpliktiga in. fl., vilka ådragit
sig kroppsskada under militärtjänstgöring.
Sålunda föreslås att det i 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni
1950 (nr 261) angivna belopp, till vilket den årliga arbetsförtjänsten för
värnpliktiga in. fl. lägst må beräknas vid ersättnings bestämmande, skall
höjas från 3 600 kronor till 4 800 kronor.
Vidare föreslås höjningar av vissa i äldre skadefall utgående sjukpennings-
och livräntebelopp enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angå
1—nsi
53 liiliany till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 162.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
ende omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.
Slutligen föreslås upphävande av ett stadgande enligt vilket ersättningar
i vissa äldre fall ej må utgå för tid varunder ersättningstagarc är bosatt
utom riket.
Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).
Härigenom förordnas att 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni
1950 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
9
(Gällande lydelse.)
Den skadades -Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än tretusensexhundra
kronor. Detsamma
gäller beträffande fast anställt manskap
och hemvärnspersonal, då fråga
är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den
skadade fyllt tjugu år, eller om
livränta.
§•
(Föreslagen lydelse.)
---i arbete.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än fyratusenåttahundra
kronor. Detsamma
gäller beträffande fast anställt manskap
och hemvärnspersonal, då fråga
är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den
skadade fyllt tjugu år, eller om
livränta.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning
beträffande ersättning, som för tiden därefter utgives i anledning av skada
som inträffat efter den 31 december 1950.
Kungl. Ma}:ts proposition nr 162.
3
Förslag
till
Förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262)
angående omreglering av vissa ersättningar i anledning avkroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
Härigenom förordnas att 3, 4 och 7—9 §§ förordningen den 2 juni 1950
angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
3 §.
(Gällande lydelse.)
1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen
den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18
juni 1927 under tid då kroppsskadan
förorsakar förlust av arbetsförmågan
(hel sjukhjälp eller sjukpenning)
skall, där ej annat följer
av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a)
om den skadade sammanlever
med hustru eller har hemmavarande
barn eller adoptivbarn under sexton
år: åtta kronor 50 öre för dag intill
utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem år, och
från utgången av den månad, varunder
han fyllt sextiosju år, samt
eljest tio kronor 50 öre för dag;
b) i annat fall: sju kronor för dag
intill utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem
år, och från utgången av den månad,
varunder han fyllt sextiosju år, samt
eljest nio kronor för dag.
Har livränta — —
2 mom. Har den —
.7 mom. Sjukhjälp eller
(Föreslagen lydelse.)
1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen
den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18
juni 1927 under tid då kroppsskadan
förorsakar förlust av arbetsförmågan
(hel sjukhjälp eller sjukpenning)
skall, där ej annat följer
av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a)
om den skadade sammanlever
med hustru eller har hemmavarande
barn eller adoptivbarn under sexton
år: tio kronor 50 öre för dag intill
utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem år, och
från utgången av den månad, varunder
han fyllt sextiosju år, samt
eljest tretton kronor 50 öre för dag;
b) i annat fall: nio kronor för dag
intill utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem
år, och från utgången av den månad,
varunder han fyllt sextiosju år, samt
eljest loin kronor för dag.
för dag.
--eller sjukpenning.
- månadshelopps beräkning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
4 §•
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, som
enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning
(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:
Invaliditets-grad uttryckt |
Livräntans månadsbelopp i |
|
intill utgången |
från utgången |
|
10 |
20 |
20 |
12 |
24 |
24 |
14 |
28 |
28 |
15 |
30 |
30 |
16 |
32 |
32 |
18 |
36 |
36 |
20 |
50 |
50 |
25 |
65 |
65 |
30 |
85 |
90 |
33 Vs |
95 |
105 |
35 |
100 |
no |
40 |
no |
135 |
45 |
no |
15 5 |
50 |
160 |
180 |
55 |
180 |
205 |
60 |
200 |
230 |
65 |
220 |
255 |
66 Va |
230 |
265 |
70 |
240 |
280 |
75 |
260 |
310 |
80 |
280 |
340 |
85 |
300 |
370 |
90 |
320 |
400 |
100 |
360 |
460 |
Invaliditets-grad uttryckt |
Livräntans månadsbelopp i |
|
intill utgången |
från utgången |
|
10 |
20 |
20 |
12 |
24 |
24 |
14 |
28 |
28 |
15 |
30 |
30 |
16 |
32 |
32 |
18 |
36 |
36 |
20 |
40 |
40 |
25 |
50 |
50 |
30 |
65 |
70 |
33 Vs |
75 |
80 |
35 |
80 |
85 |
40 |
95 |
105 |
45 |
no |
120 |
50 |
125 |
135 |
55 |
140 |
155 |
60 |
155 |
175 |
65 |
no |
195 |
66 2/s |
175 |
200 |
70 |
185 |
215 |
75 |
200 |
235 |
80 |
215 |
255 |
85 |
230 |
280 |
90 |
245 |
310 |
100 |
275 |
350 |
Svarar invaliditetsgraden---högre invaliditetsgrad.
Medför kroppsskadan---månad räknat.
På därom---gällande beräkningsgrunder.
7 §•
Därest ersättning —--- omförmälda tillägg.
Åtnjuter den skadade på grund
av vad i första stycket sägs vid utgången
av juni månad 1953 ersättning
enligt äldre grunder, skall er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
5
(Gällande lydelse.)
Ersättningen må —---
8
Livränta, som tillkommer den
skadades änka, skall utgöra etthundratjugufem
kronor för månad
räknat och livränta till varje därtill
berättigat barn eller adoptivbarn
sextiofem kronor för månad räknat.
Livräntornas sammanlagda belopp
för varje månad må dock icke överstiga
trehundratjiigu kronor. Erforderliga
nedsättningar skola ske i
förhållande till vad på varje livräntetagare
belöper.
Livränta enligt förordningen den
18 juni 1927 till efterlevande som i
första stycket sägs skall dock icke
i något fall understiga det belopp
som vid oförändrade ersättningsgrunder
skolat utgå såsom livränta
enligt sagda förordning jämte, i förekommande
fall, dyrtidstillägg och
provisoriskt ersättningstillägg. Livränta
enligt förordningen den 18
juni 1909 till barn, som vid utgången
av juni månad 1950 ej uppnått
femton års ålder, skall utgå
evad barnet fötts inom eller utom
äktenskap och utgivas intill dess
barnet fyllt sexton år.
(Föreslagen lydelse.)
sättning för efterföljande tid under
vilken hans arbetsförmåga är nedsatt
med minst 30 procent, dock
längst intill utgången av den månad
under vilken han fyller sextiosju
år, utgöra 120 procent av ersättningens
enligt de äldre bestämmelserna
beräknade belopp, där ej
högre ersättning skall utgå på grund
av vad eljest i denna förordning
stadgas.
den 18 juni 1927.
§•
Livränta, som tillkommer den
skadades änka, skall utgöra etthundrafemtio
kronor för månad
räknat och livränta till varje därtill
berättigat barn eller adoptivbarn
sjuttiofem kronor för månad räknat.
Livräntornas sammanlagda belopp
för varje månad må dock icke överstiga
trehundrasjuttiofem kronor.
Erforderliga nedsättningar skola ske
i förhållande till vad på varje livräntetagare
belöper.
Livränta enligt förordningen den
18 juni 1909 till barn, som vid utgången
av juni månad 1950 ej uppnått
femton års ålder, skall utgå
evad barnet fötts inom eller utom
äktenskap och utgivas intill dess
barnet fyllt sexton år.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Livränta till — —- — gällande beräkningsgrunder.
Till änka, — — — fyratusen kronor.
9
1 mom. För sjukavlöning, pension
eller annat understöd, som utgår
i anledning av kroppsskadan
och helt eller delvis bestrides av
staten, skall avdrag från ersättningen
göras enligt grunderna i li g
militär er sättnings för ordningen. Vid
bestämmandet av avdrag för pension
eller annat årligt understöd
skall hänsyn tagas till storleken av
de förmåner som voro ersättningstagaren
tillförsäkrade vid utgången
av juni månad 1950; och skall avdrag
ske ändå alt ersättningstagaren
ej var vid skadans inträffande tillförsäkrad
sådant understöd.
Avdrag från ersättningen skall
ock göras om och i den mån däremot
svarande skadestånd enligt lag
tillkommer ersättningstagaren, så
ock i den mån med sådant skadestånd
jämförlig ersättning utgår av
statsmedel; i först nämnt fall må
dock ersättningen utgå ulan avdrag,
därest ersättningstagaren å statsverket
överlåtit mot ersättningen
svarande fordran hos den skadeståndspliktigc.
Avdrag som — ---juni
2 mom. Har i--— ti1
1 mom. Åtnjuter den ersättningsberätiigade
understöd, som helt eller
delvis bestrides av staten, eller utgår
till honom skadestånd eller med
skadestånd jämförlig förmån, som
bestrides av staten, är han skyldig
att i den mån Konungen därom
förordnar vidkännas avdrag å ersättningen,
dock högst med vad som
svarar mot understödet, skadeståndet
eller förmånen.
månad 1950.
1 pensionsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning
beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.
Kiuigl. Maj:Is proposition nr 162.
7
Förslag
til!
Förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2 juni 1950
(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, m. m.
Härigenom förordnas att andra stycket förordningen den 2 juni 1950
om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. in. skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
Dock skall iakttagas,
dels att — -— — yppats före
denna förordnings ikraftträdande.
(Föreslagen lydelse.)
Dock skall iakttagas,
dels att -— — — yppats före
denna förordnings ikraftträdande,
likväl utan tillämpning av vad i 21 §
förordningen den 18 juni 1927 är
stadgat för det fall, att den ersättningsberåttigade
är bosatt utom
riket.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och skall lända till
efterrättelse beträffande ersättning för tid efter den 30 juni 1950.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 6 mars 1953.
Närvarande :
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson,
fråga om höjning av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, m. m. samt anför.
I propositionen 1952:81 med förslag till förhöjda tillägg av statsmedel
åt vissa livräntetagare enligt 1901 års olycksfallsersättningslag förklarade
sig chefen för socialdepartementet ämna föreslå en utredning av frågan
huruvida icke kompensation för stegrade levnadskostnader i en eller annan
form borde beredas olika kategorier, som uppbure ersättning i anledning
av yrkesskada.
Genom beslut den 14 mars 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt riksförsäkringsanstalten
att verkställa nämnda utredning, och ämbetsverket har den 12
januari 1953 fullgjort uppdraget genom överlämnande av utredning och
förslag angående kompensation för stegrade levnadskostnader åt yrkesskadade
m. fl. I samband med utredningen har riksförsäkringsanstalten
även upptagit spörsmål om kompensation i nämnda avseende åt skadade
värnpliktiga jämte vissa andra till försvaret hörande personalkategorier.
Riksförsäkringsanstaltens utredning har i sin helhet remissbehandlats
genom socialdepartementets försorg. Ärendet har därefter beretts inom
socialdepartementet utom i vad avser frågor som sammanhänger med
två på försvarsdepartementets föredragning utfärdade förordningar, nämligen
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) och förordningen
samma dag (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Enligt vad
jag inhämtat kommer chefen för socialdepartementet att i annat sammanhang
anmäla ärendet i de delar som varit föremål för socialdepartementets
beredning.
Jag anhåller nu att få anmäla riksförsäkringsanstaltens förslag i vad
angår de på försvarsdepartementet ankommande frågorna. Beträffande
remissyttrandena inskränker jag mig därvid till att redogöra för vad som
har samband med nämnda frågor.
Kungl. Muj:ts proposition nr 162.
9
I detta sammanhang torde jag även få anmäla ett uppkommet spörsmål
om ersättning i vissa äldre skadefall åt personer bosatta utom riket.
Gällande bestämmelser.
De grundläggande bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, innefattas numera i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).
Förordningen äger tillämpning på värnpliktiga, fast anställt manskap
samt vissa grupper av fast anställd, icke ständigt tjänstgörande personal
och frivillig personal.
Såsom kroppsskada räknas enligt förordningen även sådan under militärtjänstgöring
ådragen sjukdom som icke förorsakats av olycksfall.
Med avseende å grunderna för beräkning av ersättningsbeloppen ansluter
sig militärersättningsförordningen i stort sett till lagen den 17 juni
1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete. Ersättningarna beräknas
sålunda efter den skadades årliga arbetsförtjänst. Denna må för
den som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring icke beräknas
till lägre belopp än 3 600 kronor; detsamma gäller beträffande fast anställt
manskap och hemvärnspersonal då fråga är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den skadade fyllt 20 år, eller om livränta
(9 §). Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1950 och äger tillämpning
beträffande skador som inträffat efter ikraftträdandet. Förordningen skall
tillika lända till efterrättelse vid bestämmande av ersättning för tiden efter
ikraftträdandet i anledning av vissa under liden den 1 januari 1949—den
30 juni 1950 inträffade skador som drabbat fast anställd eller frivillig personal.
Hel sjukpenning till skadad värnpliktig, vilkens årliga arbetsförtjänst
beräknats till minimibeloppet 3 600 kronor, är sju kronor för dag om den
skadade är ensamstående, samt åtta kronor 50 öre för dag om han sammanlever
med hustru eller har hemmavarande barn eller adoptivbarn under
sexton år. Maximibeloppet av hel sjukpenning är liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen
respektive 14 kronor och 15 kronor 50 öre för dag. Livränta
vid helinvaliditet utgör för värnpliktig, vilkens arbetsförtjänst beräknats
till minimibeloppet, 275 kronor för månad intill 67 års ålder och
därefter 200 kronor för månad. Motsvarande maximibelopp är liksom enligt
olycksfallsförsäkringslagen 550 kronor och 400 kronor för månad. För
vårdbehövande invalid kan visst vårdbidrag tillkomma.
Samtidigt med militärersättningsförordningen utfärdades förordningen
angående omreglering au vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring (SFS 1950: 262), i det följande benämnd
omregleringsförordningen. Däri finns bestämmelser meddelade om storleken
efter den 30 juni 1950 av vissa ersättningar i anledning av äldre
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
skadefall, nämligen dels ersättningar jämlikt förordningen den 18 juni
1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, dels ersättningar, som jämlikt förordningen den 18
juni 1927 (nr 234) i samma ämne utgår i anledning av skada som drabbat
värnpliktig före den 1 juli 1950 eller fast anställt eller indelt manskap
före den 1 januari 1949. Kungl. Maj:t äger förordna att omregleringsförordningen
även skall tillämpas i vissa andra fall än de nyss nämnda.
Sådant förordnande har genom kungörelse den 16 juni 1950 (nr 335) meddelats
beträffande ersättningar enligt grunderna i 1909 års förordning
ävensom vissa ersättningar enligt grunderna i 1927 års förordning.
Hel sjukpenning enligt omregleringsförordningen utgör för skadade i
åldrarna 25—67 år nio kronor för dag utan familjetillägg och tio kronor
50 öre för dag med dylikt tillägg. För skadade under 25 år eller över 67
år är hel sjukpenning för dag räknat sju kronor utan och åtta kronor 50
öre med familjetillägg. Livränta vid helinvaliditet utgör, oräknat eventuellt
vårdbidrag, 350 kronor för månad i åldrarna 25—67 år och 275 kronor för
månad i övriga åldrar.
Enligt 7 § första stycket omregleringsförordningen gäller en särbestämmelse,
som avser att förhindra ersättningsminskningar i vissa skadefall
som inträffade under den förstärkta försvarsberedskapen 1939—1945. Ersättningen
må i dessa fall icke understiga vad som enligt äldre grunder
utgick såsom ersättning och i förekommande fall dyrtidstillägg och provisoriskt
ersättningstillägg.
I 9 § 1 mom. omregleringsförordningen finns vissa bestämmelser om avdrag
i det fall att den ersättningsberättigade åtnjuter mot ersättningen
svarande understöd eller skadestånd eller med skadestånd jämförlig förmån
av statsmedel.
I samband med tillkomsten av omregleringsförordningen bemyndigade
riksdagen Kungl. Maj: t att meddela föreskrifter om utgivande av skälig
ersättningsfyllnad i de fall där ersättning enligt de från och med den 1
juli 1950 gällande ersättningsbestämmelserna komme att utgå med lägre
belopp än som kunnat utgå om äldre bestämmelser rörande ersättning och
familjebidrag alltjämt skolat tillämpas beträffande olycksfall som inträffat
och sjukdomar som yppats före den 1 juli 1950 (rd. skr. 1950: 293).
Föreskrifter om dylika ersättningsfyllnader har av Kungl. Maj:t utfärdats
i brev till försvarets socialbyrå den 16 juni 1950 och den 6 april 1951.
Enligt 21 § i 1927 års militärersättningsförordning, vilken såsom förut
berörts alltjämt äger viss tillämpning i äldre fall, gäller bland annat, att
ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, ej
må uppbäras för tid, varunder den ersättningsberättigade är bosatt utom
riket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
11
Rikslörsäkringsanetalteus förslag.
I fråga om militärersättningsförordningen har rikslörsäkringsanstalten
föreslagil viss höjning av del i 9 § andra stycket angivna minimibeloppet
för beräkning av den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga in. fl. På
grund av löneutvecklingen under senare år bör minimibeloppet, som år
1950 bestämdes till 3 600 kronor, enligt anstaltens mening höjas till 4 800
kronor.
Beträffande omreglerings förordningen innebär riksförsäkringsanstaltens
förslag en lyftning av ersättningsnivån. 1 motiveringen till förslaget i denna
del har anstalten anfört bland annat följande.
Enligt förarbetena till omregleringsförordningen bestämdes de i förordningen
stadgade ersättningarna för värnpliktiga m. fl. i allvarligare skadcfall
till belopp, som antogos komma att ungefärligen motsvara genomsnittsbeloppen
för värnpliktiga i nya skadefall. Socialvårdskommitténs
majoritet hade föreslagit, att månadslivräntan vid helinvaliditet skulle utgöra
400 kronor i åldrarna 25—67 år och 300 kronor i övriga åldrar. I
propositionen 1950: 96, som bifölls av riksdagen, förordades något lägre
belopp, 350 och 275 kronor. Departementschefen fann det ovisst, om geuomsnitlsbeloppen
i nya fall komme att uppgå till de av kommitténs majoritet
föreslagna omregleringsbeloppen, och hänvisade även till att i eu
del av de äldre fallen ersättningsfyllnader skulle utgå till förhindrande av
att förmånerna bleve lägre än förut utgående ersättningar jämte familjebidrag.
De synpunkter, som voro bestämmande vid avvägningen av omregleringsförordningens
ersättningsbelopp i de allvarligare skadefallen, torde
motivera, att beloppen höjas, i den mån de äro väsentligt lägre än de genomsnittliga
ersättningarna till värnpliktiga enligt den för nya skadefall
gällande militärersättningsförordningen av år 1950.
Vid en under sommaren 1952 företagen stickprovsundersökning av de
under året anmälda skadefallen enligt 1950 års militärersättningsförordning
erhölls för de värnpliktiga följande fördelning på sjukpenningklasserna
:
Arbetsförtjänst, kr. —3 825 ..... |
Antal fall |
% 8.4 10,4 9.5 |
3 825—4 335 .............. |
............. 40 |
|
4 335—4 845 .............. |
............. 87 |
|
4 845—5 355 .............. |
............. 81 |
|
5 355—5 865 .............. |
............. 66 |
|
5 865—6 375 .............. |
............. 74 |
8,s 9,2 40.9 99.9 |
6 375—6 885 .............. |
............. 77 |
|
6 885— .............. |
............. 343 |
|
838 |
Antalet fall var således i högsta klassen flerdubbelt större än i någon av de
övriga. För flertalet fall i denna klass torde arbetsförtjänsten ha överstigit
det gällande maximibeloppet 7 200 kronor, vid vilket månadslivräntan till
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
helinvalid är 550 kronor. Med gällande maximum erhålles för samtliga fall
en medelarbetsförtjänst av c:a 6 000 kronor och en medellivränta av c:a
460 kronor per månad vid helinvaliditet.
En stickprovsundersökning av skadefall enligt olycksfallsförsäkringslagen
från första halvåren 1949—1952 hos arbetsgivare med försäkring i
riksförsäkringsanstalten (exklusive staten) ger vid handen, att fallen i
högsta sjukpenningklassen .år 1949 utgjorde c:a 17 procent av samtliga,
år 1950 c:a 20 procent, år 1951 c:a 27 procent och år 1952 c:a 50 procent.
Medelarbetsförtjänsten för fall i högre sjukpenningklasser än den lägsta
är, med den gällande maximeringsregeln, för 1949 års fall c:a 5 070 kronor,
för 1950 års fall c:a 5 217 kronor, för 1951 års fall c:a 5 479 kronor och
för 1952 års fall c:a 6 103 kronor.
Vidare har undersökts, huru vissa skadefall bland värnpliktiga från
tiden juli 1950—juni 1951 fördela sig på sjukpenningklasserna. För löpande
invaliditetsfall från sista halvåret 1950 kan medelarbetsförtjänsten
(med den gällande maximeringsregeln) uppskattas till c:a 5 250 kronor,
för invaliditets- och dödsfall från första halvåret 1951 till c:a 5 409 kronor,
för löpande sjukpenningfall från juli 1950—juni 1951 till c:a 5 405 kronor
och för upphörda sjukpennings- och livräntefall från samma period till
c:a 5 613 kronor. Emedan undersökningen begränsats till de fall, där kort
ha upplagts för periodiska utbetalningar, omfattar varje grupp ett litet
antal fall (resp. 68, 65, 115 och 45), men de nämnda beloppen torde kunna
antagas svara ganska väl mot de faktiska medelsiffrorna.
På grundval av de sålunda redovisade undersökningarna har riksförsäkringsanstalten
funnit skäligt, att omregleringsförordningens i 4 § stadgade
livräntebelopp för helinvalid mellan 25 och 67 år höjs från 350 till
460 kronor i månaden. Detta > skulle innebära en ökning med ungefär 31
procent. I fråga om månadsbeloppet för helinvalid under 25 eller över 67
år föreslår anstalten eu höjning i samma proportion, nämligen från 275
till 360 kronor. Om livräntorna vid helinvaliditet höjs på sålunda angivet
sätt, bör enligt anstaltens mening de i 3 § stadgade sjukpenningbeloppen
för skadade i åldrarna 25—67 år, 9 kronor utan och 10 kronor 50 öre med
familjetillägg, höjas till 12 kronor och 13 kronor 50 öre samt motsvarande
belopp för skadade under 25 och över 67 år, 7 kronor utan och 8 kronor
50 öre med familjetillägg, höjas till 9 kronor och 10 kronor 50 öre.
Vid uppräkningen av livräntebeloppen för skadade med partiell invaliditet
bör enligt riksförsäkringsanstalten beaktas, att omregleringsförordningen
medförde höjningar främst för skadade med hög invaliditet. De
därvid uppkomna relationerna mellan livräntebeloppen vid olika invaliditetsgrader
torde böra i stort sett bibehållas. Någon höjning av de i omregleringsförordningen
fastställda livräntebeloppen vid de lägsta invaliditetsgraderna
har dock icke synts anstalten påkallad. Enligt anstaltens
mening bör livräntebeloppen vid minst 25 procents nedsättning av arbetsförmågan
höjas i ungefär samma proportion som beloppen vid helinvaliditet,
under det att beloppet vid 20 procents invaliditet anses böra höjas
Kungl. Maj:ts proposition nr 162. 13
i mindre mån och beloppen vid invaliditetsgrader under 20 procent föreslås
oförändrade.
Riksförsäkringsanstalten har framlagt förslag till ändrad skala för invaliditetslivräntorna
i enlighet med de förenämnda riktlinjerna.
Anstalten har funnit skäligt att de i 7 § första stycket omregleringsförordningen
stadgade minimiersättningarna för vissa under den förstärkta
för svar sberedskapen skadade höjs med 20 procent för dem, som har sin
arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och är under 67 år.
Anstalten har även föreslagit vissa höjningar av de i 8 § omregler i ngsförordningen
angivna livräntebeloppen åt änkor och barn, vilka utgör för
änka 125 kronor för månad, för varje barn 65 kronor för månad, tillhopa
dock högst 320 kronor för månad. Vid höjningen bör enligt anstalten beaktas,
att beloppen fastställts under hänsynstagande till att efterlevandelivräntorna
enligt 1950 års militärersättningsförordning beräknas efter
gynnsammare grunder än tidigare, i det att änkas livränta utgör en tredjedel
i stället för tidigare en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst
och högsta sammanlagda livräntebeloppet till flera efterlevande utgör fem
sjättedelar it stället för tidigare två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.
En höjning av omregleringsförordningens nyssnämnda belopp
med ungefär 20 procent har synts anstalten skälig. Anstalten har i
enlighet därmed föreslagit, att änkelivräntan skall höjas till 150 kronor
för månad, barnlivräntan till 75 kronor för månad och högsta sammanlagda
beloppet till 375 kronor för månad.
Vidare har anstalten föreslagit vissa grunder för ersättnings beräkning
i det fall, att den ersättningsberättigade i anledning av skadan åtnjuter
pension,i,skadestånd eller med skadestånd jämförlig förmån av statsmedel.
Bär avdrag å ersättning enligt nu gällande regler göres för pension, skall
enligt anstaltens förslag här ifrågavarande förhöjning beräknas å den efter
avdraget utgående ersättningen och ske med det procenttal, varmed i motsvarande
fall ersättning, som utgår utan avdrag, blir förhöjd. De föreslagna
ersättningsförhöjningarna skall enligt förslaget utges utan avdrag
för skadestånd eller därmed Jämförlig förmån av statsmedel.
Riksförsäkringsanstalten har tidigare inkommit med förslag angående
upphävande av vad enligt 21 § i 1927 års militärersättningsförordning gäller
därom, att ersättning i vissa fall icke må uppbäras för tid, varunder
den ersättningsberättigade är bosatt utom riket. Sedan framställning inkommit
till försvarsdepartementet om utbetalning av livräntor åt två till
utlandet utflyttade barn till en person, vilken avlidit i följd av sjukdom
som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1943, anförde anstalten
i utlåtande över framställningen bland annat, att anstalten hade att tilllämpa
ifrågavarande bestämmelse i 1927 års förordning endast i ett fåtal
fall, samt att anstalten icke hade något att erinra mot att åtgärder vidtoges
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
i syfte att möjliggöra utbetalning av dessa livräntor. Efter det att även
statskontoret förklarat sig understödja den gjorda framställningen, anbefallde
Kungl. Maj :t riksförsäkringsanstalten att inkomma med förslag
till sådana författningsbestämmelser, alt ersättning enligt 1927 års förordning
kunde utgå även till ersättningstagare, bosatt utom landet. Riksförsäkringsanstalten
avgav därefter ett den 14 juni 1952 dagtecknat förslag
till dylik författningsändring. Förslaget avser viss ändring i förordningen
den 2 juni 1950 (nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m.
Remissyttrandena.
Yttranden över riksförsäkringsanstaltens utredning och förslag i vad
angår de på försvarsdepartementet ankommande frågorna har avgivits av
försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben, försvarets socialbyrå,
socialstyrelsen, försäkringsrådet, statskontoret och Tjänstemännens
Centralorganisation.
Försvarets civilförvaltning har icke något att erinra mot riksförsäkringsanstaltens
förslag om höjning av minimibeloppen för ersättningar till
värnpliktiga m. fl. enligt militärersättningsförordningen samt om uppräkning
av omregleringsförordningens ersättningsbelopp. Beträffande förhållandet
mellan ersättningar av här ifrågavarande slag och skadestånd framför
civilförvaltningen vissa synpunkter, som utmynnar i ett förslag om allsidig
utredning angående eu indexreglering av skadeståndslivräntor. Utredningen
anses böra ske i anslutning till eu av riksförsäkringsanstalten
föreslagen utredning om indexreglering av ersättningar till yrkesskadade
m. fl.
Chefen för försvarsstaben anför att riksförsäkringsanstaltens förslag —
med hänsyn till förslagens karaktär av ett provisorium i avvaktan på en
av anstalten i princip förordad anordning med indexreglering — i stort sett
kan tillstyrkas. I förslaget angående ersättningar till värnpliktiga i äldre
skadefall, vilket förslag uppgjorts efter den grundprincipen att ersättningarna
vid allvarligare skador skulle motsvara genomsnittsbeloppen i
nya fall, har hänsyn icke tagits till att värnpliktsåldern sänkts och att
äldre värnpliktiga tjänstgjorde under beredskapsåren 1940—1945 i betydligt
större utsträckning än nu. De äldre skadefallen anses kunna kompenseras
genom en ersättning, som motsvarar det genomsnittsbelopp, som
skulle ha utgått om skadan inträffat innevarande år. Såsom en allmän
synpunkt framhålles i yttrandet, att det för försvarsintressets vidmakthållande
och höjande hos allmänheten är av betydelse att de ekonomiska förmånerna
åt de.under militärtjänstgöring skadade utgår efter sådana principer,
att de skadade erhåller mesta möjliga kompensation för inkomstbortfall
på grund av skadan. Många beredskapsinvaliders ekonomiska svårig
-
Knngl. Maj:ts proposition in- 162. 15
heter är redan genom sin förekomst ett hinder för försvarsintressets
höjande.
Försvarets socialbyrå begränsar sitt yttrande väsentligen till att avse
rikstörsäkringsanstaltcns förslag angående förhöjda ersättningar till värnpliktiga
in. fl. i äldre fall. Till detta förslag kan socialbyrån — selt mot
bakgrunden av förslagen i fråga om yrkesskadade — uttala sin anslutning.
Det framhålles dock, att det av anstalten föreslagna beloppet för livränta
till helinvalid i åldern 25—67 år, 460 kronor för månad, utgör ett minimum
och är för lågt för att utesluta behovet av ersättningsfyllnader. Om grunderna
för ersättningsfyllnadernas beräkning lämnades oförändrade, skulle
vid bifall till rikstörsäkringsanstaltcns förslag om höjning av livräntorna
ersättningsfyllnaderna i ett icke obetydligt antal fall bortfalla. I dylika
fall skulle varken någon kompensation för fördyrade levnadskostnader
eller anpassning efter förhöjda löner erhållas. Enär detta principiellt ej
hör bli följden av anstaltens förslag, bör sådan ändring ske i fråga om ersättningsfyllnaderna,
att skälig hänsyn får tagas till genomförd höjning
av familjebidragen till tjänstgörande värnpliktiga.
Socialstyrelsen har icke något att erinra mot riksförsäkringsanstaltens
förslag.
Försäkringsrådet framhåller, att riksförsäkringsanstalten i sitt förslag
angående omregleringsförordningens ersättningsbelopp synes ha tagit hänsyn
till den allmänna lönenivån och däri inträdda förhöjningar, under del
att anstalten beträffande sitt samtidigt avgivna förslag om uppräkning
av tillägg till livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in. synes ha
lagt avgörande vikt vid den levnadskostnadsstegring, som avspeglas i socialstyrelsens
levnadskostnadsindex. Oavsett att sålunda olika principer synes
ha tillämpats i förslagen, finner försäkringsrådet rimligt att med hänsyn
till nu föreliggande material biträda anstaltens förslag i vad avser omregleringsförordningen.
Anstaltens förslag om avdrag för pensioner, skadestånd
in. in. anser rådet icke vara klarläggande; i avsaknad av förslag till
författningstext och då några belysande exempel icke anförts anser sig
rådet icke kunna göra något uttalande över anstaltens förslag i denna del.
Tre reservanter inom försäkringsrådet (försäkringsrådet Blomqvisl och
ledamöterna Hullman och Kuylensticrna), vilka under hänvisning till föreliggande
förslag om samordning av socialförsäkringsgrenarna förklarat sig
icke kunna tillstyrka riksförsäkringsanstaltens förslag rörande tillägg till
ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen, militärersättningsförordningen
in. in., har ej heller funnit sig kunna tillstyrka förslaget rörande
höjning av omregleringsförordningens ersättningsbelopp till andra än sådana
som skadats under fullgörande av värnplikt. Fn reservant (försäkringsrådet
Lundberg), som ävenledes under hänvisning till samordningsspörsmålet
förklarat sig icke kunna förorda höjda ersättningstillägg för
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
andra skador än sådana som inträffat före år 1949, har tillika uttalat, att
vid sådant förhållande uppräkning ej heller borde ske å ersättningar enligt
omregleringsförordningen. Därest statsmakterna emellertid skulle finna
sådan uppräkning lämplig, bör densamma enligt denne ledamots mening
ske efter samma principer med procentuella tillägg som anstalten föreslagit
beträffande livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen för olycksfall under
åren 1949 och 1950.
Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot riksförsäkringsanstaltens
förslag.
Tjänstemännens Centralorganisation har funnit sig kunna i allt väsentligt
tillstyrka förslaget.
Departementschefen.
Nu gällande författningar angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, tillkom år 1950. Därvid meddelades
ersättningsbestämmelser för värnpliktiga och vissa andra personalkategorier
beträffande framdeles inträffande skadefall i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950. Härigenom anpassades ersättningsgrunderna
efter de från och med 1949 gällande grunderna i lagstiftningen om försäkring
för olycksfall i arbete. Samtidigt meddelades i den s. k. omregleringsförordningen
nya regler om ersättningarnas storlek i äldre skadefall, som
drabbat värnpliktiga, fast anställt manskap m. fl. De ersättningsbelopp som
upptogs i omregleringsförordningen avvägdes med hänsyn till gjorda antaganden
om storleken av framdeles utgående ersättningar till skadade
värnpliktiga enligt militärersättningsförordningen.
De nämnda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1950. Från samma
tidpunkt gäller förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel
å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
m. m. Denna äger tillämpning även beträffande vissa ersättningar i
anledning av skadefall under militärtjänstgöring.
Med anledning av stegringen i levnadskostnaderna uppdrog Kungl.
Maj :t i mars 1952 åt riksförsäkringsanstalten att utreda frågan om kompensation
för stegringen till dem som uppbär ersättning på grund av
yrkesskada.
Riksförsäkringsanstaltens utredning har avlämnats i januari i år. Utredningen,
som i väsentliga delar berör socialdepartementets verksamhetsområde,
upptar även spörsmål om kompensation för levnadskostnadsstegringen
åt skadade värnpliktiga och vissa andra kategorier tillhörande försvaret.
I utredningen har riksförsäkringsanstalten uttalat sig för att den nya
lagstiftning angående försäkring för olycksfall i arbete m. m., som för
närvarande utarbetas inom socialdepartementet, kompletteras med bestämmelser
om en av försäkringen finansierad indexreglering av livräntor
Kunyl. Maj:ts proposition nr 162.
17
efter allmänna lönenivån. I avvaktan på den förordade indexregleringen
har anstalten såsom en anordning av närmast provisorisk karaktär föreslagit
ändrade regler rörande tillägg av statsmedel till ersättningar enligt
olycksfallsförsäkringslagen in. in. Anstaltens förslag i de nu angivna
delarna har beretts inom socialdepartementet, och dithörande frågor kommer
att anmälas i annat sammanhang av chefen för nämnda departement.
Vad härefter angår de på försvarsdepartementet ankommande författningarna
har riksförsäkringsanstalten föreslagit en höjning av det i 9 §
militärersättningsförordningen angivna belopp, till vilket den årliga arbetsförtjänsten
för värnpliktiga och, i vissa fall, för fast anställt manskap och
hemvärnspersonal lägst må beräknas vid ersättnings bestämmande. Beloppet
i fråga som nu utgör 3 600 kronor föreslås höjt till 4 800 kronor.
Emot förslaget i denna del har ingen erinran framställts under remissbehandlingen.
Jag finner den föreslagna höjningen vara riktigt avvägd och förordar all
den genomföres. Den författningsändring som betingas härav torde böra
träda i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning beträffande ersättning
som för tid efter ikraftträdandet utgives i anledning av skada som inträffat
efter den 31 december 1950. Spörsmålet angående höjning av ersättningar
enligt militärersättningsförordningen i anledning av skador, som inträffat
under sista halvåret 1950 — vilka ersättningar utgår i stort sett enligt
grunderna i olycksfallsförsäkringslagen — har enligt vad jag inhämtat upptagits
till behandling inom socialdepartementet i samband med motsvarande
spörsmål beträffande ersättningar enligt nämnda lag.
Beträffande ersättningarna enligt omregleringsförordningen har riksförsäkringsanstalten
på grundval av gjorda undersökningar rörande storleken
av de ersättningar som utgivits enligt militärersättningsförordningen
föreslagit en uppräkning av livräntorna vid mera avsevärd invaliditet med
omkring 30 procent (4 §). Förslaget innefattar vidare motsvarande höjningar
av sjukpenningbeloppen (3 §) samt höjningar med ungefär 20
procent av livräntor till änkor och barn (8 §).
Med avseende på vissa under den förstärkta försvarsberedskapen inträffade
skadcfall, beträffande vilka omregleringsförordningen innehåller
föreskrift att omreglerad ersättning icke må understiga ersättning enligt
äldre grunder (7 § första stycket), har riksförsäkringsanstalten föreslagit
eu höjning av utgående ersättning med 20 procent för skadade, som har
sin arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och är under 67 år.
Riksförsäkringsanstaltens nu nämnda förslag har i stort sett tillstyrkts
i remissyttrandena.
De höjningar av ersättningsbeloppen enligt omregleringsförordningen
som anstalten föreslagit synes mig stå i god överensstämmelse med de allmänna
grunderna för förordningen. Jag tillstyrker därför anstaltens förslag
även i denna del.
2—551 63 Bihanq till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 162.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Omregleringsförordningen innehåller en föreskrift om avdrag å ersättning
i det fall, att den ersättningsberättigade äger rätt till skadestånd eller
till därmed jämförlig förmån av statsmedel (9 § 1 mom. andra stycket).
En motsvarande bestämmelse finns i 10 § andra stycket förordningen den
2 juni 1950 om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete m. m. Riksförsäkringsanstalten har i sin
utredning framhållit, att dylikt avdrag kan te sig obilligt i den mån ersättningen
innefattar kompensation för en värdeförsämring och denna drabbat
även skadeståndet eller motsvarande förmån. Det har därför synts anstalten
skäligt, att de nu ifrågavarande ersättningsförbättringarna tillförsäkras
vederbörande utan avdrag för skadestånd o. dyl. Även beträffande avdrag
å ersättning i det fall, att den ersättningsberättigade åtnjuter pension (9 §
1 mom. första stycket), har riksförsäkringsanstalten föreslagit en från de
gällande bestämmelserna avvikande regel.
Av remissinstanserna anser försäkringsrådet, att innebörden av anstaltens
förslag angående nämnda avdrag icke är tillräckligt belyst av
föreliggande material. Försvarets civilförvaltning har framställt principiella
erinringar mot den av anstalten föreslagna regeln om avdrag för
skadestånd o. dyl. och har uttalat sig för att utredning bör göras om indexreglering
av skadeståndslivräntor.
Vid socialdepartementets behandling av frågan, i vad mån avdrag å
ersättningstillägg till yrkesskadade m. fl. bör göras för ersättningstagaren
tillkommande skadestånd, har det enligt vad jag inhämtat befunnits att
de år 1950 beslutade reglerna om dylika avdrag bör omprövas. Det har ansetts,
att en generellt avfattad regel knappast kan uppställas utan att olika
föreskrifter erfordras för skilda fall. På grund därav har det ansetts böra
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om dylika avdrag. Detsamma
gäller beträffande avdrag för pensioner m. in. Bestämmelser av
samma innehåll torde böra intagas i omregleringsförordningen.
Under den förstärkta försvarsberedskapen 1939—1945 infördes en anordning
med familjebidrag till skadade värnpliktiga in. fl. såsom eu provisorisk
förbättring av då utgående ersättningar. Bestämmelserna därom
upphävdes då omregleringsförordningen utfärdades, men en övergångsanordning
ansågs erforderlig för att minskning av förmånerna icke skulle
behöva uppkomma i fall där omreglerad ersättning understege förutvarande
ersättning jämte familjebidrag. Föreskrifter om s. k. ersättningsfyllnader
i dylika fall har utfärdats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens år 1950
givna bemyndigande.
Försvarets socialbyrå har framhållit, att de av riksförsäkringsanstalten
föreslagna förbättringarna av ersättningarna enligt omregleringsförordningen
kommer att i icke obetydlig utsträckning leda till ett bortfall av
ersättningsfyllnader, såvida föreskrifterna om dessa lämnas oförändrade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
19
Någon anpassning av förmånerna efter det ändrade pris- och löneläget
kommer då icke till stånd. Socialbyrån anser, att föreskrifterna om
ersättningsfyllnaderna bör ändras på sådant sätt, att skälig hänsyn tages
till de genomförda höjningarna av familjebidragen till tjänstgörande värnpliktiga.
På de av försvarets socialbyrå anförda skälen torde Kungl. Maj :t böra
med stöd av riksdagens år 1950 givna bemyndigande meddela sådana ändrade
föreskrifter om ersättningsfyllnaderna, att dessa i skälig mån anpassas
efter de numera gällande bestämmelserna om familjebidrag till
tjänstgörande värnpliktiga. Jag ämnar föranstalta om att förslag till sådana
ändrade föreskrifter upprättas av socialbyrån i samråd med riksförsäkxängsanstalten.
De föreslagna ändringarna i omregleringsförordningen torde böra träda
i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning för tid efter ikraftträdandet.
Vid militärersättningsförordningens ikraftträdande den 1 juli 1950 upphävdes
förordningen den 18 juni 1927 i samma ämne. Beträffande äldre
skadefall skall emellertid 1927 års förordning alltjämt lända till efterrättelse
i vissa avseenden. Därav följer bland annat, att ersättning i vissa fall
icke må utgå för tid, under vilken den ersättningsberättigade är bosatt
utom riket. Någon sådan inskränkning i ersättningsrätten är däremot icke
föreskriven i 1950 års förordning. Såväl riksförsäkringsanstalten som statskontoret
bar uttalat sig för att den ifrågavarande, av 21 § i 1927 års förordning
följande inskränkningen i ersättningsrätten upphäves. Anstalten
bar i sådant syfte föreslagit en ändring i förordningen den 2 juni 1950
(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.
Jag tillstyrker riksförsäkringsanstaltens nyssnämnda förslag. Ändringen
torde böra träda i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning beträffande
ersättning för tiden från och med den 1 juli 1950, då inskränkningen i
fråga upphävdes med avseende på kommande skadefall.
I årets statsverksproposition har för budgetåret 1953/54 upptagits ett
förslagsanslag å 12 500 000 kronor till Ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Riksförsäkringsanstalten bar beräknat
att ett genomförande av dess förslag om höjning av vissa ersättningar
enligt militärersättningsförordningen m. in. medför en årlig kostnadsökning
av 2 500 000 kronor. Medel till täckande av denna ökning äskas
i annat sammanhang.
Departementschefens hemställan.
Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att antaga inom försvarsdepartementet upprättade förslag till
20
Kunyl. Maj:ts proposition nr 162.
1) förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261),
2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950
(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
samt
3) förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2
juni 1950 (nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser
angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, m. m.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fredrik v. Scheele.
Sthlm 1953. K. L. Beckmans Boktr.