Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till avlöningar
till häradsskrivarna m. fl. för budgetåret
195315/i; given Stockholms slott den 6 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en ändrad personalorganisation för häradsskrivarkontoren,
vilken innebär en minskning av antalet landskanslister från
70 till 23, inrättande av 156 kontoristtjänster i Ce 13, ökning av antalet
kanslibiträden i Ce 11 från 156 till 216 samt en reduktion av kontors- och
skrivbiträdestjänsterna från 733 till 618. Anslaget till avlöningar till häradsskrivarna
föreslås för nästa budgetår anvisat med It 190 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 160.

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 160.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 176, upptogs
anslaget till avlöningar till häradsskrivarna m. fl. med ett allenast preliminärt
beräknat belopp, 10 100 000 kronor. Härvid anfördes, att en av chefen
för finansdepartementet tillkallad utredningsman, landskamreraren
A. G. A. Wigert, avgivit förslag till omorganisation av biträdespersonalen
inom fögderierna, vilket förslag var av betydelse för anslagsberäkningen.
Vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande var betänkandet föremål
för remissbehandling.

Jag anhåller att nu få anmäla anslagsärendet i dess helhet till slutlig
prövning.

Inledning.

Då 1949 års uppbördssakkunniga den 27 oktober 1951 överlämnade sitt
andra betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet
(SOU 1952: 1), anmälde de sakkunniga, att endast vissa organisationsfrågor
återstode av arbetet. Sedan de sakkunnigas verksamhet upphört i enlighet
med Kungl. Maj :ts beslut den 29 februari 1952, uppdrog chefen för
finansdepartementet åt landskamreraren i Stockholms län A. G. A. Wigert
att fr. o. m. den 1 mars 1952 tills vidare såsom sakkunnig inom departementet
slutföra uppbördssakkunnigas arbete. Utredningsmannen har med
skrivelse den 17 december 1952 överlämnat förslag i ämnet. Förslaget avser
fögderiindelningen och häradsskrivarkontorens organisation.

Över förslaget ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens organisationsnämnd, länsstyrelserna i samtliga
län, 1947 års biträdesutredning, styrelserna för Sveriges häradsskrivarförening,
föreningen Sveriges landskanslister och fögderiernas tjänstemannaförening
samt civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och svenska
arbetsgivareföreningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Tidigare överväganden m. in.

3

F öyderiindelningen.

I betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet (SOU
1945: 27) framlade 1944 års uppbördsberedning förslag till ny fögderiindelning.
Förslaget innebar indelning av riket i 155 fögderier med i genomsnitt
30 000 invånare. Den 1 januari 1944 uppgick folkmängden i det största av
de föreslagna fögderierna till 36 609 och i det minsta till 23 798 personer.
Beredningen framhöll bl. a., att fögderierna borde givas sådan omfattning,
att de göromål, som måste handläggas av häradsskrivaren personligen,
kunde medhinnas på normal arbetstid, samt att häradsskrivaren hade möjlighet
att vinna god kännedom om förhållandena inom sitt verksamhetsområde.
Vidare borde fögderierna icke vara större än att de skattskyldiga
utan alltför stora svårigheter kunde komma i personlig förbindelse med
vederbörande häradsskrivare.

Förslag i ämnet förelädes riksdagen genom propositionen nr 382/1945.
Detta förslag skilde sig från uppbördsberedningens därigenom, att fögderierna
i åtskilliga fall gjorts större eller mindre än av beredningen förordats
samt att antalet fögderier ökats med ett. Departementschefen uttalade,
att, sedan den nya organisationen någon tid prövats, det kunde visa
sig erforderligt att företaga ändring i fögderiindelningen. Folkmängden
inom fögderierna sådana de utformats enligt propositionen varierade mellan
21 219 och 36 937 personer.

Under tiden fram till den 1 januari 1952, då den nya kommunindelningen
trädde i kraft, skedde vissa ändringar inom fögderiindelningen, föranledda
av ändringar i den kommunala indelningen.

I samband med koinmunindelningsreformens genomförande uppdrogs åt
1949 års uppbördsscikkunniga att uppgöra förslag till ny fögderiindelning.
I direktiven för de uppbördssakkunniga uttalades, att samråd skulle äga
rum med statens organisationsnämnd i organisationsfrågor. De uppbördssakkunniga
anförde i sitt förslag, som avgavs den 1 september 1950, bl. a.

Erfarenheterna torde ha givit vid handen, att ur rent arbetsorganisatorisk
synpunkt fögderierna icke böra vara för små. Av stor vikt är, att häradsskrivarkontoren
äro så belägna, att befolkningen äger möjlighet att
utan alltför dryga tidsförluster och kostnader besöka den lokala skattemyndigheten
i orten.

I samråd med de sakkunniga är statens organisationsnämnd sysselsatt
med organisationsundersökningar på vissa häradsskrivarkontor. Innan
dessa undersökningar slutförts, torde frågan om den mest ändamålsenliga
storleken av ett häradsskrivarkontor icke kunna behandlas. Icke heller kan
dessförinnan någon avvägning ske mellan de driftsekonomiska kraven och
behovet av lokala representanter för skatte- och uppbördsväsendet på de
olika orterna. Härtill kommer, att slutförandet av översynen av uppbördsförordningen
bör avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tages till fögderiernas
omfattning. Ehuru eu fullständig översyn av fögderiindelningen i och för
sig varit önskvärd i samband med den översyn, som påkallas av den nya

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

kommunindelningen, måste på grund av det anförda tills vidare anstå
härmed.

De sakkunniga ha därför begränsat sitt förslag till i huvudsak endast
sådana ändringar i fögderiindelningen, som påkallas av att en del av de
nybildade kommunerna komma att bestå av socknar, vilka f. n. tillhöra
olika fögderier.

På grundval av de uppbördssakkunnigas förslag fastställdes den nuvarande
fögderiindelningen genom kungörelse den 1 juni 1951 (nr i08).
Ändringar häri ha fastställts genom kungörelse den 14 december 1951
(nr 774). Genom de vidtagna åtgärderna har koncentrationen av fögderier
i storleksgrupperna på omkring 30 000 personer alltmera uttunnats,
varvid såväl större som mindre fögderier uppkommit.

Statens organisationsnämnd — som under år 1950 utfört vissa undersökningar
på häradsskrivarkontor — har i en år 1951 avgiven rapport
över undersökningarna framhållit.

Fögderierna böra göras större för att möjliggöra ett mera rationellt utnyttjande
av personalen. Med hänsyn till det nuvarande arbetsunderlagets
beskaffenhet kan häradsskrivaren icke huvudsakligen sysselsättas med
kvalificerade uppgifter. Arbetsenhetens ringa storlek förhindrar vidare den
önskvärda arbetselasticiteten. Vid utökningen bör hänsyn icke i första hand
tagas till befolkningsmängden utan till de omständigheter, som ha den
största betydelsen för arbetsmängden, nämligen antalet skattskyldiga och
antalet fastigheter. Undre gränsen för ekonomisk storlek på ett fögderi vore
ett fögderi, som omfattade cirka 35 000 skattskyldiga och cirka 15 000 fastighetstaxeringsenheter.

Skäliga krav på bekväm service i de efter sådana riktlinjer utökade
fögderierna anser nämnden kunna tillgodoses genom åläggande för häradsskrivarna
att hålla mottagning på lämpliga platser utom stationeringsorten
vissa dagar i månaden.

Nämnden framhåller möjligheten att utan olägenhet för allmänheten
sammanslå eller omreglera de fögderier, som äro stationerade i samma
stad. Även i vissa fall, då häradsskrivare äro stationerade i närbelägna
orter, finner nämnden, att fögderierna utan större olägenhet kunde sammanslås.

Personalorganisationen.

7,944 års uppbördsberedning uttalade, att i medeltal fem biträden borde
finnas fast anställda på varje häradsskrivarkontor. Av dessa biträden borde
ett erhålla högre tjänsteställning än de övriga, enär häradsskrivaren behövde
ständigt äga tillgång till ett biträde, åt vilket relativt kvalificerade
arbetsuppgifter kunde anförtros. Detta biträde borde placeras i lönegraden
Eo 7 (Cell). Övriga biträden borde lämpligen erhålla kontors- och skrivbiträdes
löneställning.

Uppbördsberedningen fann icke skäl föreligga att föreslå inrättande av
assistenttjänster hos häradsskrivarna. Under större delen av året syntes i
fråga om det kvalificerade arbetet tillräcklig hjälp kunna lämnas av kansli -

Kungl. Maj:ts proposition nr ltiO. 5

biträdet. Vid arbetsanhopning för häradsskrivaren personligen ansågs
emellertid kvalificerad arbetskraft i högre tjänsteställning tidvis böra ställas
till häradsskrivarnas förfogande. Till detta arbetskraftsbehov samt till
behovet av semestervikarier finge hänsyn tagas vid speciellt beräkningen
av antalet landskontorister vid länsstyrelserna.

Som norm för behovet av fasta arbetskrafter uppställde uppbördsberedningen,
att i fögderi om 30 000 invånare borde finnas — utöver kanslibiträdet
— fyra biträden. Detta antal borde i fögderier med cirka 25 000
invånare minskas och i fögderier med cirka 35 000 invånare ökas med ett.

I propositionen angående uppbördsorganisationens utbyggnad och omläggning
instämde departementschefen i vad beredningen anfört utom med
avseende på assistenterna. Departementschefen anförde, att den tid, som
av beredningen beräknats åtgå för fullgörande av häradsskrivarens arbetsuPP§ifter>
vore väl knappt tilltagen. I de större fögderierna, d. v. s. i regel
i fögderi med högre invånarantal än cirka 32 000 eller i fögderi, där särskilda
förhållanden så påkallade, borde till häradsskrivarens förfogande
under hela året ställas ett särskilt kvalificerat biträde. Antalet icke-ordinarie
landskontoristtjänster ansåg departementschefen böra ökas från av beredningen
föreslagna 74 till 122. De nya tjänsterna borde placeras i icke-ordinarie
tjänsteställning. Sedan närmare erfarenhet vunnits, borde övervägas
till vilket antal biträdestjänsterna borde bliva ordinarie, samt huruvida
någon eller några av dessa tjänster borde placeras i högre lönegrad än de
förordade.

I utlåtande den 14 mars 1950 över en framställning av Sveriges häradsskrivarförening
har 1947 ars biträde sutredning framhållit, att på häradsskrivarkontoren
vilade arbetsuppgifter av mycket betydelsefull natur såväl
för det allmänna som för den enskilde samt att allmänheten i betydande
utsträckning anlitade häradsskrivarkontoren icke blott i frågor,
som tillhörde häradsskrivarnas författningsenliga verksamhetsfält, utan
även i en mångfald andra spörsmål. Betydande krav måste enligt utredningen
ställas på biträdespersonalen i avseende på arbetsförmåga, noggrannhet
och effektivitet, särskilt som den årliga arbetsgången reglerades
av ett stort antal fatalietider, på grund varav arbetet tidvis präglades av en
markerad forcering. Det vore därför angeläget, att varje häradsskrivarkontor
disponerade minst en biträdestjänst i sådan löneställning, att den dels kunde
locka tillräckligt kvalificerade sökande, och dels förmå tjänsteinnehavaren
att kvarstanna. Utredningen förordade en undersökning för att utröna i
vilken utsträckning kontoristtjänster i lönegraden Ga 13 borde inrättas.
Därvid borde i första hand komma i fråga fögderier utan helårsanställd
landskontorist. I fögderier med helårsanställd landskontorist kunde i vissa
fall kontoristtjänst tänkas vara behövlig medan i andra kanslibiträdestjänsten
ansågs kunna bibehållas som främsta biträdestjänst. I fögderier,
som enligt den gällande personalplanen tilldelats sammanlagt minst 7 bi -

6

Kungl. Maj.ts proposition ju- 160.

trädestjänster, borde övervägas, huruvida icke eu kansliskrivartjänst skulle
inrättas i stället för kontoristtjänst. I fögderier med två helårstjänstgörande
landskontorister syntes den ena kunna utbytas mot en kvalificerad
biträdestjänst. De redan inrättade kanslibiträdestjänsterna borde enligt
utredningens mening bestå men överföras till ordinarie stat. I fråga om
biträdestjänsterna inom den reglerade befordringsgången borde övervägas,
i vilken utsträckning tillfälligt anställda biträden kunde överföras till den
mera permanenta personaluppsättningen. För biträdestjänsterna borde icke
uppställas några formella kompetenskrav.

I den av organisotionsnämnden år 1951 avgivna rapporten över organisationsundersökningar
på vissa häradsskrivarkontor framlades förslag
till personaluppsättning efter genomförd arbetsplanering.

Till grund för förslaget, vilket avsåg förhållandena efter genomförande
av sådana ändringar i arbetsrutiner, som utan vidare kunde genomföras,
lågo de utförda arbetsstudierna och statistiken för år 1949. Med ledning av
statistiken och konstaterade eller beräknade stycktider för varje arbetsoperation
har för samtliga fögderier uträknats det erforderliga antalet arbetstimmar
för år, varefter erforderligt antal tjänster beräknats. Behov av assistent
har ansetts föreligga på de kontor, där personalstyrkan efter genomförd
arbetsplanering kunde beräknas till 8 personer. På övriga kontor borde
såsom häradsskrivarens närmaste man finnas en kontorist. Antalet landskontorister
upptog organisationsnämnden till 48. Av arbetet på häradsskrivarkontor
ansåg nämnden cirka 30 procent böra handläggas av personal
i lägst lönegrad 11. I samtliga fögderier utan helårsanställd landskontorist
borde en kontorist finnas, varvid i vissa fögderier med 6 och i samtliga
med mindre antal anställda (häradsskrivaren inberäknad) icke upptagits
någon kanslibiträdestjänst.

Antalet befordringstjänster enligt organisationsnämndens förslag utgör
25,56 procent av hela antalet tjänster.

Gällande plan för biträdespersonalen inom häradsskrivarorganisationen
upptager 70 icke-ordinarie landskontoristtjänster (Cf 13—Ce 19), 156 extra
ordinarie kanslibiträdestjänster (Ce 11) samt 733 tjänster såsom biträden
för skriv- och kontorsgöromål (Cf 4—Ca 8), av vilka 214 äro upptagna på
ordinarie stat.

För de icke-ordinarie landskontoristerna gäller en reglerad befordringsgång
omfattande lönegraderna Cf 13 — Ce 15 — Ce 17—Ce 19 med en anställningstid
i de båda förstnämnda lönegraderna av l1/* år samt ett år i
den därpå följande.

Beträffande kanslibiträdestjänsterna har föreskrivits, att tillsättning skall
ske efter kungörelse i allmänna tidningarna samt att sökande, som finnes
böra komma i fråga till sådan tjänst men icke fullgjort minst tre års
tjänstgöring å häradsskrivar- eller landsfiskalskontor eller vid länsstyrelse
eller på grund av stadgandet i 5 § 3 mom. statens allmänna avlönings -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

reglemente icke kan vinna omedelbar anställning som extra ordinarie
tjänsteman, må för tiden intill dessa villkor uppfyllts antagas till extra
tjänsteman med placering i högst lönegraden Cg 11.

För biträdena för skriv- och kontorsgöromål gälla de allmänna föreskrifterna
om reglerad befordringsgång för sådan personal.

Utredningsmannen.

F ögder iindelningen.

Gällande fögderiindelning får betraktas såsom ett provisorium. Då slutlig
ställning till fögderiindelning nu skall tagas, böra beaktas å ena sidan
angelägenheten att åstadkomma en så billig förvaltning som möjligt och
å andra sidan nödvändigheten av att tillgodose de skattskyldigas och
arbetsgivarnas berättigade krav på att utan omgång och större besvär
kunna komma i kontakt med en kvalificerad representant för skatte- och
uppbördsväsendet.

Om man förutsätter, att det ur driftsekonoinisk synpunkt är fördelaktigare
ju färre de organ äro, som syssla med häradsskrivargöromålen,
kunde tänkas, att länsstyrelsernas folkbokförings- och uppbördssektioner
skulle utbyggas för uppgifterna eller att en central uppbördsmyndighet
inrättades. Den service ett större organ kan tänkas lämna torde emellertid
icke vare sig kvalitativt eller kvantitativt uppgå till den nuvarande. Så
länge fögderiet omfattar ett jämförelsevis begränsat område kan nämligen
häradsskrivaren genom sin orts- och personkännedom stå till tjänst för
allmänheten på ett helt annat och bättre sätt än tjänstemän vid en större
förvaltning. Vid en centralisering skulle företag och enskilda, som f. n.
lita till häradsskrivarna för upplysning i uppbörds- in. fl. frågor, få vidkännas
utgifter, som nu ej komina i fråga; många skattskyldiga skulle
sannolikt bliva tvungna att företaga resor till det centrala organet.

Även servicesynpunkten bör betraktas som en driftsekonomisk synpunkt,
nämligen om den ses från de skattskyldigas sida. Den ideala uppbördsorganisationen
får anses vara den, som medför de minsta sammanlagda
kostnaderna för staten och de enskilda. De statsfinansiella hänsynen få
icke tillmätas avgörande betydelse. De förslag, som avgivits av 1949 års
uppbördssakkunniga och som nu äro föremål för övervägande, förutsätta
jämväl att de lokala skattemyndigheterna bibehållas enligt nuvarande
organisation.

På grund av vad sålunda anförts föreligga icke skäl att ånyo upptaga
frågan om centralisering till länsstyrelserna eller till en nyinrättad central
myndighet av arbetsuppgifter, som nu ankomma på häradsskrivarna.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Med hänsyn till erfarenheterna under åren närmast efter uppbördsreformens
genomförande får det anses lyckligt, att fögderierna då icke tilltogos
större. Påfrestningarna för häradsskrivare och biträden voro nämligen
mycket stora. Hade arbetsenheterna varit större, skulle säkerligen
stora olägenheter ha gjort sig gällande under övergången. Det omfattande
lagstiftnings- och utredningsarbete, som alltjämt pågår inom de för häradsskrivarnas
ämbetsförvaltning centrala områdena — taxering, beskattning,
folkbokföring och uppbörd — har medfört, att förhållandena ännu icke
stabiliserats.

Statens organisationsnämnd har i sin rapport uttalat, att den undre
gränsen för den ekonomiska storleken av ett fögderi synes vara ett, som
omfattar cirka 35 000 skattskyldiga och cirka 15 000 fastighetstaxeringsenheter.
Nämnden synes rekommendera en minskning av antalet fögderier.

Förutsättningen för en indelning efter den av nämnden rekommenderade
metoden måste vara, att skattskyldiga och taxeringsenheter förekomma i
den angivna proportionen såväl inom hela riket som inom varje län samt
att fastighetstaxeringsenheterna äro någorlunda jämnt fördelade kommunvis.
Dessa förutsättningar äro emellertid icke för handen. I exempelvis
Hallands län uppgår antalet skattskyldiga och antalet fastighetstaxeringsenheter
till 76 651 resp. 44 135. En indelning efter organisationsnämndens
riktlinjer kan icke genomföras inom detta län, då antalet skattskyldiga
medger en indelning av länet i två fögderier, medan antalet fastighetstaxeringsenheter
tillåter en indelning i tre. Liknande förhållanden råda i
Göteborgs och Bohus m. fl. län.

Antalet skattskyldiga i hela riket, med undantag för städer med egen
uppbördsförvaltning, utgör enligt statistiken för år 1951 2 769 800. En indelning
efter organisationsnämndens principer — 35 000 skattskyldiga per
fögderi — skulle innebära en minskning av antalet fögderier från f. n. 156
till omkring 80.

I vissa fall skulle en sådan omdelning icke eller endast i ringa mån
innebära någon förändring av stationeringsorten för häradsskrivarna. I de
allra flesta länen skulle den däremot ha till följd, att åtskilliga av de nuvarande
stationeringsorterna för häradsskrivarna finge ändras.

Som tidigare framhållits måste den största vikt fästas vid, att häradsskrivarna
skola vara i stånd att lämna allmänheten en god service. Ehuru
antalet förfrågningar, vid besök, per telefon och i brev numera torde ha
nedgått, utgör denna verksamhet alltjämt en avsevärd och synnerligen
viktig del av häradsskrivarnas göromål. Det pågående lagstiftningsarbetet
på arbetsområden, som direkt beröra häradsskrivarna, kan beräknas komma
att medföra en ny våg av upplysningssökande, lik den som inföll under
det nya uppbördssystemets första år.

Under sådana omständigheter torde anledning icke föreligga att föreslå
en genomgripande ändring i fögderiindelningen.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

Erfarenheterna från de större fögderierna under de senaste åren synas
giva vid handen, att — under förutsättning att tillräckligt antal biträden
ställes till häradsskrivarnas förfogande — någon berättigad anmärkning
icke kan göras mot det sätt, varpå arbetsuppgifterna där handhafts. Ännu
synes icke invånarantalet i något fögderi ha blivit så stort, att kraven på
fullgod service icke kunnat uppehållas. Detta måste anses tyda på, att
antalet invånare per fögderi numera utan betänkligheter kan sättas något
högre än vad uppbördsberedningen ansåg möjligt -— i genomsnitt 30 000.
Någon anledning att ifrågasätta en ändring av fögderiindelningen i syfte
att minska de största fögderiernas storlek torde därför icke föreligga.

Av organisatoriska skäl böra fögderierna icke vara så små, att behovet
av fasta biträden understiger 5. Med ledning främst av organisationsnämndens
beräkningar har behovet av fast anställda biträden beräknats vara
mindre än 5 i Gripsholms, Kinda och Ydre, Nordmarks, Nora och Avesta
fögderier. Härjämte har ändring av fögderiindelningen ansetts påkallad
beträffande Hallands län, där antalet invånare i genomsnitt per fögderi
är lägre än i riket i övrigt och ett fögderi — Laholms — i fråga om personalbehovet
ligger på gränsen mellan 4 och 5 biträden. Även ett fögderi
i Gävleborgs län, Sandvikens, har ifrågasatts utgöra en väl liten arbetsenhet.
Befolkningsutvecklingen i detta fögderi synes emellertid vara sådan,
att man måste räkna med att antalet skattskyldiga i fögderiet tämligen
snabbt ökas. Fögderiet torde därför böra bibehållas.

Förslag till ny indelning av Södermanlands, Östergötlands, Hallands,
Värmlands, Örebro och Kopparbergs län i fögderier har uppgjorts. Förslaget
innebär, att antalet fögderier i ett vart av dessa län minskas med
ett. De närmare detaljerna i förslaget framgå av en vid betänkandet fogad
bilaga.

Personalorganisationen.

Allmänna synpunkter. Det är ett vitalt statsintresse, att häradsskrivarnas
huvudsakliga arbetsuppgifter — mantalsskrivning, debitering och uppbördsarbete
— handhavas på ett tillfredsställande och effektivt sätt. Inskränkningar
av personalorganisationen och andra besparingsåtgärder böra
vidtagas, endast om man är övertygad om att arbetsresultaten icke därigenom
försämras. Av största vikt är, att sådana arbetsförhållanden och
villkor beredas personalen, att fullgoda arbetskrafter kunna erhållas och
förmås kvarstanna på banan, övertidsarbete bör i möjligaste mån undvikas.

I mycket stor utsträckning präglas emellertid arbetsschemat av förfallotider,
som strikt måste iakttagas. Arbetsbördan blir därför ojämnt fördelad
över året, vilket medför övertidsarbete samt anlitande av tillfällig
personal.

ökningen av antalet självdeklarationer i länen -

3 467 385 år 1950 mot

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

2 443 321 år 1940 — och de alltmer invecklade skattebestämmelserna ha
nära nog sprängt den från 1800-talet rätt obetydligt ändrade ramen för
taxeringsarbetet i första instans. Organisationens brister medföra, att talrika
fel vid taxeringen uppkomma, varigenom bl. a. häradsskrivarnas arbete
försvåras. Man borde kunna utnyttja häradsskrivarna för taxeringsarbetet.
Under taxeringsintendenten och efter hans anvisningar kunde häradsskrivarna
handha ledningen av taxeringsnämndernas arbete inom fögderiet
och själva utföra mera kvalificerade taxeringsgöromål. Personalen på
kontoren kunde sköta de mera tekniska göromålen, såsom sortering, summering
och längdföring. Genom en sådan reform skulle taxeringsorganisationen
väsentligen stärkas, i det att ordförande och kronoombud komme
att befrias från rutinarbete och finge ägna sin tid helt åt granskningen
av deklarationer och andra uppgifter. För organisationen på häradsskrivarkontoren
skulle denna anordning medföra en utjämning av arbetsbördan
och personalbehovet skulle kunna beräknas efter jämn sysselsättning hela
året. Någon ställning till frågorna om organisationen av taxeringsarbetet i
första instans och av uppbördsväsendet bör emellertid ej tagas i detta sammanhang.
’*

Övervägandena beträffande personalorganisationens storlek ha grundats
på den förutsättningen, att samtliga befattningshavare uppnå ett normalt
arbetsresultat. Bristande förmåga i något avseende hos häradsskrivare eller
biträden på grund av sjukdom, ålder eller andra omständigheter kan
medföra, att den föreslagna personalramen blir för knapp. I sådana fall
måste tillfällig personal anlitas.

Frågan om s. k. assistenter. Inom liäradsskrivarorganisationen finnas
f. n. 70 icke-ordinarie landskontorister, som — ehuru upptagna på länsstyrelsernas
personalplan — stadigvarande tjänstgöra på fögderier. Ursprungligen
ha landskontorister tilldelats de större fögderierna. Befolkningsutvecklingen
har emellertid medfört utökning av vissa fögderier och
minskning av andra, varför nu vissa fögderier med mer än 32 000 invånare
sakna landskontoristtjänst, medan andra med mindre invånarantal fortfarande
ha sådan.

Den hittillsvarande utvecklingen har givit vid handen, att fögderierna
utan olägenhet synas kunna göras något större än vad uppbördsberedningen
antog. Man torde kunna utgå ifrån, att de uppgifter, som fordra
handläggning av häradsskrivaren personligen, icke äro flera än att häradsskrivaren
regelmässigt kan medhinna dem, om han för övriga uppgifters
fullgörande förses med tillräcklig och därför kvalificerad personal. En
strängt genomförd fördelning av de kvalificerade uppgifterna bör medföra,
att något utrymme för en icke-ordinarie landskontorist normalt icke
kan anses för handen. För uppgifter, som kunna anförtros åt lägre personal,
måste arbetskraft i landskontoristställning anses för dyr.

11

Kungl. Maj.is proposition nr 160.

Om sålunda landskontorister icke normalt böra ingå i personalorganisationen
bör likväl undersökas, huruvida icke speciella skäl kunna tala för
bibehållandet av denna tjänstemannagrupp.

Enligt häradsskrivarinstruktionen erfordras för erhållande av häradsskrivartjänst
— utöver viss teoretisk utbildning — ett års förordnande på
sådan tjänst. Förordnande på häradsskrivartjänst bör icke meddelas annan
än person, som också sakligt sett är kompetent att sköta tjänsten. Sådan
kompetens kan icke förvärvas genom tjänstgöring enbart på landskontor.
Ur utbildningssynpunkt bör därför ett antal landskontorister avdelas för
tjänstgöring på häradsskrivarkontoren.

Till vikarier under häradsskrivarnas semester ha utnyttjats bl. a. landskontorister
med stadigvarande tjänstgöring på fögderi. På sina håll torde
ha praktiserats den utvägen, att en landskontorist förordnats uppehålla
häradsskrivartjänst jämte egen tjänst. Landskontoristen har därvid tjänstgjort
ett par timmar per dag på häradsskrivarkontoret. På orter med flera
häradsskrivarkontor eller i de fall, då kontoren stationerats på närliggande
orter, torde en landskontorist kunna förordnas att uppehålla två eller
flera häradsskrivartjänster samtidigt, därest förordnandena icke avse längre
tid eller infalla under för häradsskrivaren personligen särskilt arbetstyngda
perioder. Person med lägre utbildning än landskontorists torde icke
annat än i undantagsfall böra erhålla förordnande att uppehålla häradsskrivartjänst.
För de fall, då häradsskrivares arbetsförmåga är nedsatt,
synes även behov föreligga av eu landskontoristkader, från vilken nödig
hjälp kan erhållas.

Resultatet av dessa överväganden blir, att ett antal landskontoristtjänster
alltjämt erfordras för stadigvarande tjänstgöring på fögderier, men
att den nuvarande kåren kan avsevärt reduceras.

Då det arbete, som eu reducerad landskontoristkår skulle åstadkomma
icke ingår i den normalt beräknade arbetsprestationen utan skall fullgöras
för egen utbildning, för vikariat och för stödarbete, saknas anledning att
knyta landskontoristtjänst till visst fögderi. Tjänsterna böra i stället såsom
hittills ingå i länsstyrelsens personalplan. Innehavarna böra vid varje tidpunkt
av året tjänstgöra på fögderi efter länsstyrelsens bestämmande. Tillfälle
att fullgöra sådan tjänstgöring bör regelmässigt beredas varje landskontorist
efter förslagsvis minst tre års anställning på landskontor.

Eftersom tjänstgöringen å fögderi på detta sätt förutsättes skola ingå
som ett led i varje landskontorists utbildning, saknas anledning att i lönehänseende
göra någon skillnad mellan icke-ordinarie landskontorist å länsstyrelse
och å fögderi.

Antalet landskontoristtjänster synes med hänsyn till vad som anförts
i fråga om utbildningen av blivande häradsskrivare, böra bestämmas till
eu tjänst för län, med undantag för Gotlands län, eller sammanlagt 2,1.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Biträdespersonalcn. En förutsättning för att arbetet inom fögderierna
skall kunna utföras är, att de där anställda biträdena ha en god och ändamålsenlig
utbildning. Ett biträde bör icke syssla endast med en eller ett par
detaljer och sålunda stå främmande för övrigt arbete på kontoret. Samtliga
biträden skola såvitt möjligt vara insatta i alla uppgifter, som handläggas
av biträdespersonal. Kännedom om skatte- och uppbördslagstiftningen är
nödvändig.

Vissa häradsskrivare har på eget initiativ hållit undervisningskurser för
sin personal. Sådan verksamhet synes böra uppmuntras. På andra håll, där
större del av häradsskrivareorganisationen är förlagd till residensstaden,
synas kurser kunna anordnas av länsstyrelsen under ledning av lämplig
befattningshavare. Om härtill utnyttjas vårmånaderna, torde någon svårighet
att begagna arbetstid för undervisningen icke möta.

Eftersom en viss och troligen ganska stor del av allmänhetens förfrågningar
utgöres av typfall, bör en förteckning eller ett kompendium över
sådana frågor med angivna svar utarbetas. Ett sådant kompendium kunde
jämväl tänkas komma till användning vid undervisningskurs.

Med ledning av de tidigare överväganden i organisationsfrågan, som
gjorts av 1949 års uppbördssakkunniga, det förslag till personaluppsättning,
som framlagts av organisationsnämnden, den tillgängliga statistiken ävensom
vissa andra uppgifter, har uppgjorts förslag till biträdesorganisation,
vilket bilagts utredningsförslaget. Beträffande de län, för vilka föreslås
ändring i fögderiindelningen, har därjämte utarbetats förslag till organisation
efter nyindelningens genomförande.

I fråga om antalet tjänster per fögderi har — såvitt avser den gällande
fögderiindelningen — samråd ägt rum med de tjänstemän vid statens organisationsnämnd,
vilka närmast sysslat med organisationsundersökningarna.
Dessa ha förklarat sig godtaga förslaget.

Genom att den s. k. assistentfrågan och frågan om biträdespersonalen
i övrigt upptagits oberoende av varandra bör en något så när enhetlig karriär
för den egentliga biträdespersonalen kunna komma till stånd. I enlighet
med biträdesutredningens rekommendationer och med vad som eljest
tillämpas inom landsstaten ha som befordringstjänster valts kanslibiträdes-,
kontorist- och kansliskrivartjänster.

För fögderier, där antalet biträden överstiger fem, föreslås en eller flera
kanslibiträdestjänster. Därjämte inrättas i alla fögderier en högre tjänst.
Denna placeras i kontoristgraden i flertalet fögderier och kansliskrivargraden
i vissa av de fögderier, som ansetts böra tilldelas 7 biträdestjänster,
samt i fögderier med högre antal tjänster. De mera krävande uppgifterna
för främst arbetsledning, som åvila det första biträdet i de större fögderierna,
ha ansetts motivera kansliskrivargrad.

Behovet av de högre biträdestjänsterna får antagas vara bestående. Med
hänsyn härtill och då åtskilliga av de befattningshavare, som kunna tänkas

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

befordrade till dessa tjänster, redan nu torde vara ordinarie kontorsbiträden,
böra de nya tjänsterna inrättas som ordinarie. Undantag bör göras i fråga
om tjänster i fögderi, som kommer att beröras av den föreslagna nyindelningen.
I dessa bör endast extra anställning medgivas intill tiden för ikraftträdandet.

Då arbetsuppgifterna, i vart fall för första biträdet i varje fögderi måste
betraktas som mycket betydelsefulla torde det för innehav av kanslibiträdestjänst
f. n. gällande villkoret om tre års tjänstgöring inom landsstaten böra
bibehållas och införas jämväl beträffande de högre tjänsterna. Sakligt sett
bör för innehav av kontorist- eller kansliskrivartjänst fordras god författningskännedom
och goda arbetsledaregenskaper.

Övergångsbestämmelser.

De föreslagna ändringarna i fögderiindelningen böra lämpligen genomföras
successivt allteftersom vakanser uppkomma på häradsskrivartjänster
inom de berörda länen. Självfallet kan genomförandet ske också vid vakans
på häradsskrivartjänst i annat län, men omreglering av fögderiindelningen
av sådan anledning bör icke vara obligatorisk. Det förutsättes, att befattningshavare,
som vid fögderiindragningen förlorar sin tjänst, beredes motsvarande
anställning inom landsstaten, i första hand på fögderi eller landskontor.

För fögderi, som beröres av ändringen i fögderiindelningen på det sätt,
att man kan tala om indragning av fögderiet, bör icke avses ordinarie
kansliskrivare, kontorist eller kanslibiträde. I stället böra inrättas motsvarande
extra tjänster, eventuellt med bibehållande av den extra ordinarie
kanslibiträdestjänsten under övergångstiden.

Den nya personalorganisationen bör i princip kunna träda i kraft fr. o. m.
den 1 juli 1953.

Indragningen av landskontoristtjänsterna på fögderierna föreslås skola
genomföras successivt, allteftersom vakanser uppstå på tjänsterna eller på
motsvarande tjänster vid landskontoret.

Vakant extra ordinarie landskontoristtjänst på landskontor, bör — i den
mån den icke kan besättas med eventuellt övertalig personal inom landskontoret
— återbesättas genom att extra ordinarie landskontorist med
tjänstgöring i fögderi inkallas och överföres till landskontoret. Under den
tid övertalig extra ordinarie landskontoristtjänst bibehålies, bör nyinrättad
kansliskrivar- eller kontoristtjänst hållas vakant. Kontorsbiträdestjänst,
som blir övertalig genom den nya personalplanen, bör bibehållas och indragas
först vid inträffande vakans.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

Yttranden.

Fögderiindelningen. Det övervägande antalet remissmyndigheter ha anslutit
sig till utredningsmannens synpunkter på fögderiindelningen eller
lämnat förslaget i denna del utan erinran. Statskontoret och statens organisationsnämnd
ifrågasätter emellertid huruvida icke skäl föreligger att
genom en allmän revision av fögderiindelningen avveckla de mindre och
medelstora fögderierna. Vissa erinringar ha vidare anförts av de av förslagen
till indelningsändring berörda länsstyrelserna. Sålunda anser länsstyrelsen
i Södermanlands lån av tänkbara lösningar den av utredningsmannen
föreslagna ur allmän synpunkt minst oläglig. Länsstyrelsen i Östergötlands
län framhåller, att den nu gällande fögderiindelningen bör bibehållas
med hänsyn till ortsbefolkningens intressen. Länsstyrelsen i Hallands
län ifrågasätter lämpligheten av att efter så kort tid efter den senaste indelningen
— den 1 juli 1946 — verkställa eu ändring. Allmänhetens krav
på god service bör sättas i främsta rummet och i det hänseendet är enligt
länsstyrelsen den nuvarande indelningen att föredraga framför varje annan.
Med hänsyn härtill samt till att nya arbetsuppgifter kan beräknas bli ålagda
häradsskrivarna, anser länsstyrelsen, att den nuvarande indelningen bör
bibehållas oförändrad. Även länsstyrelserna i Örebro och Värmlands län
finner starka skäl tala för bibehållande av nuvarande ordning. Enligt länsstyrelsens
i Kopparbergs lån mening bör ändring av gällande indelning icke
företagas eller i vart fall anstå tills vidare erfarenhet vunnits i vad mån
blivande ändring i uppbördsförfarandet m. in. kan inverka på de lokala
skattemyndigheternas arbetsuppgifter.

Personalorganisationen. I fråga om utredningsmannens förslag beträffande
de s. k. assistenterna har statskontoret, statens organisationsnåmnd och
tio länsstyrelser förklarat sig i princip dela de framförda synpunkterna.
Fyra av länsstyrelserna anser emellertid att antalet landskanslister beräknats
för snävt.

Riksräkenskapsverket, tolv länsstyrelser samt styrelserna för Sveriges
häradsskrivarförening och föreningen Sveriges landskanslister finner sig
icke kunna biträda förslaget. Dessa myndigheter anför huvudsakligen,
att tillgången på vikarier skulle bli för knapp samt ifrågasätter möjligheten
att ersätta landskanslisterna med biträdespersonal. I detta sammanhang
framhålles även, att statsverket skulle löpa ekonomisk risk genom den
föreslagna indragningen av landskanslisttjänster.

I fråga om antalet landskanslisttjänster har vissa länsstyrelser och häradsskrivarföreningen
anslutit sig till den av organisationsnämnden uttalade
meningen, att sådana tjänster bör inrättas i fögderi med minst 8 anställda.
Länsstyrelsernas förslag till personalorganisation i denna del framgår av en
vid detta protokoll fogad bilaga.

Förslaget rörande biträdespersonalen har av remissmyndigheterna i huvudsak
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret förklarar sig

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

emellertid ha erhållit intrycket, att förslaget icke står i överensstämmelse
med de normer, som tillämpats vid löneregleringen 1952 för biträdespersonal
inom andra förvaltningsgrenar. Även med beaktande av att landskanslistkåren
föreslås avvecklad kan ämbetsverket svårligen föreställa sig att
kansliskrivartjänst är motiverad, därest en rationell uppdelning av arbetsuPP8ifterna
kommer till stånd. Statskontoret anser det ofrånkomligt, att
det föreslagna antalet högre biträdestjänster avsevärt minskas. Riksräkenskapsverket
ifrågasätter huruvida icke första biträdet bör placeras i kontorists
tjänsteställning. Frågan om första biträdets lönegradsplacering har
i övrigt bedömts mycket skiftande. Fem länsstyrelser anser, att första biträdet
i samtliga fögderier bör vara kansliskrivare medan sex länsstyrelser
hävdar, att detta biträde bör vara kontorist. Två länsstyrelser samt styrelsen
för Sveriges häradsskrivarförening anser, att ifrågavarande biträde bör vara
kontorist i de fögderier, där Iandskanslisttjänst finnes, och kansliskrivare
i övriga fögderier.

I fråga om anställningsformen förklarar sig statskontoret anse att extraordinarie
anställning bör komma till användning även för de nyinrättade
tjänsterna.

Beträffande totala antalet biträden per fögderi har åtskilliga invändningar
rests mot den föreslagna organisationen. Statskontoret påpekar, att personalplanen
enligt utredningsmannen innebär en ökning av antalet befattningshavare
inom fögderiorganisationen. Ämbetsverket yrkar att åtgärder
vidtages för att avsevärt nedbringa antalet tjänster inom fögderiförvaltningen.
Flertalet remissmyndigheter hävdar däremot att antalet bör ökas.

Utredningsmannens uttalande, att personalförslaget icke eliminerar behovet
av tillfällig personal, understrykes av flera länsstyrelser. Statens
organisationsnamnet är i detta hänseende ense med utredningsmannen och
uppgiver, att det normala behovet av tillfällig personal med ledning av
arbetsstudier och statistik kan beräknas till 693 arbetsmånader per år.

Beträffande de föreslagna övergångsbestämmelserna förordar statskontoret,
att övertalig personal i princip entledigas med iakttagande av stadgad
uppsägningstid.

Departementschefen.

De av utredningsmannen upptagna spörsmålen berör två huvudfrågor,
nämligen indelningen i fögderier och personalorganisationen på häradsskrivarkontoren.

Utredningsmannen har ej funnit anledning ifrågasätta eu ändrad fögderiindelning
för att minska de största fögderierna. Däremot har han av organisatoriska
skäl föreslagit, att i län med fögderier, som kräver mindre än
5 fasta biträden, ny indelning genomföres i syfte att göra fögderierna
större. Förslag till ny indelning har sålunda framlagts för Södermanlands,
Östergötlands, Hallands, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län.

16

Kangl. Maj.ts proposition nr ISO.

1 remissvaren från länsstyrelserna i dessa län har kraftiga invändningar
anförts mot förslagen. Även från kommunalt håll har betänkligheter anförts.

För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för att tills vidare
behålla en oförändrad fögderiindelning. Jag har då särskilt beaktat, att
omfattande lagstiftnings- och utredningsarbete alltjämt pågår i fråga om
taxering, beskattning, folkbokföring och uppbörd, varför förhållandena
inom häradsskrivarnas centrala ämbetsförvaltning ännu icke kan anses
stabiliserade.

Vad härefter angår personalorganisationen upptager jag vid bibehållen
fögderiindelning oförändrat antal häradsskrivartjänster.

Utredningsmannens förslag med avseende på de s. k. assistenterna innebär,
att det i varje län utom Gotlands skulle finnas eu extra ordinarie
landskanslist, vilken efter länsstyrelsens bestämmande vid behov skulle
vikariera för lediga häradsskrivare och biträda inom fögderier vid särskild
arbetsbelastning. Antalet landskanslister skulle sålunda nedgå från 70 till
23 eller med 47. Om möjligheterna att utan men för det löpande arbetet
inom häradsskrivarkontoren göra en så stor minskning har meningarna
varit delade. Då förslaget emellertid grundar sig på företagna organisationsundersökningar
tillstyrker jag, att det genomföres. Därest det skulle visa
sig nödvändigt är jag beredd upptaga frågan till ny prövning. Minskningen
torde böra genomföras i samband med uppkommande vakanser å dessa
tjänster. Nuvarande landskanslister bör sålunda på sätt utredningsmannen
föreslagit bibehållas övergångsvis. I fögderi med sådan landskanslist bör
närmast lägre biträdestjänst hållas vakant så länge landskanslisten kvarstår
i tjänst på häradsskrivarkontoret.

Förslaget om inrättande av kansliskrivartjänster i lönegrad Ca 15 anser
jag mig däremot icke kunna biträda. För bestridande av de mera kvalificerade
biträdesgöromålen samt för ledning av arbetet för övriga biträden
bör på varje häradsskrivarkontor finnas eu kontorist i 13 lönegraden.
Tjänsterna bör upptagas såsom extra ordinarie. Jag föreslår alltså, att
156 kontoristtjänster i Ce 13 uppföres på personalplanen för häradsskrivarna.
Utredningsmannens av 1947 års biträdesutredning förordade förslag
om inrättande av ytterligare ett antal kanslibiträdestjänster tillstyrker jag.
Antalet bör dock jämkas med hänsyn till mitt ställningstagande i frågan
om fögderiindelningen. Tjänsterna torde böra bibehållas såsom extra ordinarie.
Jag förordar sålunda, att antalet kanslibiträden i Ce 11 bestämmes
till 216. Antalet ordinarie kontorsbiträden och skrivbiträden i reglerad
befordringsgång upptager jag till sammanlagt 618. Såsom av bilaga till
detta protokoll framgår utgör antalet biträdestjänster enligt gällande personalplan
(156 + 733) 889. Motsvarande antal enligt mitt förslag uppgår
till (156 + 216 + 618) 990. Skillnaden — (990 — 889) 101 — är helårsanställda
skrivbiträden, vilka sedan avsevärd tid finnes inom organisationen,
men som avlönas av medel till tillfällig personal. Jag har ansett, att de nu

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

bör upptagas på personalplanen. Enligt grunderna för den reglerade
befordringsgången bör i enlighet med länsstyrelsernas förslag 123 nya
ordinarie kontorsbiträdestjänster fr. o. m. nästa budgetår uppföras på
personalförteckningen för häradsskrivarna m. fl. Antalet ordinarie kontorsbiträden
skulle därefter uppgå till 337.

I fråga om beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår föreslår
jag, att posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän upptages till

2 500 000 (—510 000) kronor. Av beloppet utgör i runt tal 2 420 000 kronor
grundlöner, 35 000 kronor övergångsvis utgående ersättning till häradsskrivare
för mistade sportler och 45 000 kronor vikariatsersättningar.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal erfordras

4 400 000 kronor till grundlöner, 250 000 kronor till tillfällig personal,

05 000 kronor till vikariatsersättningar samt 85 000 kronor till övertidsersättningar,
varjämte 10 000 kronor böra beräknas för semesterersättningar.
Posten bör alltså bestämmas till (4 400 000 + 250 000 + 65 000 4-85 000 + 10 000) 4 810 000 (-!■ 1,90 000) kronor.

För til Läggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat torde böra anvisas

6 000 (—4 000) kronor.

Medelsbehovet för rörligt tillägg uppskattar jag till 3 874 000 (+ 1 414 000)
kronor.

Anslaget bestämmes sålunda till (2 500 000 + 4 810 000 + 6 000 +

3 874 000) 11 190 000 (+ 1 090 000) kronor.

•Tåg hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga den ändring i
personalförteckningen för häradsskrivarna m. fl., som förut
angivits;

b) godkänna följande avlöningsstat för häradsskrivarna
m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1953/54:

Avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

för-

slagsvis ............................

2

500

000

Avlöningar till icke-ordinarie personal,

för-

slagsvis ............................

4

810

000

Tilläggsförmåner åt befattningshavare å

äld-

re stat, förslagsvis

6

000

Rörligt tillägg, förslagsvis ............

3

874

000

Summa förslagsanslag kronor 11 190 000;

c) till Häradsskrivarna m. fl.: Avlöningar för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 11 190 000 kronor.

2

Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 160.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Vad departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius.

Personalen inom häradsskrivareorganisalionen. Bilaga.

Län

Gällande personalplan

Utredningsmannen

Länsstyrelserna1

Departementschefen

Häradsskrivare Ca 27

Landskanslist Cf 13—Ce 19

Kanslibiträde Ce 11

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8

Summa personal

Häradsskrivare Ca 27

Landskanslist Cf 13—Ce 19

Kansliskrivare Ca 15

Kontorist Ca 13

Kansliibträde Ca 11

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8

Summa personal

Häradsskrivare Ca 27

Landskanslist Cf 13—Ce 19

Kansliskrivare Ca 15

Kontorist Ca 13

Kanslibiträde Ca 11

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8

Summa personal

Häradsskrivare Ca 27

Landskanslist Cf 13—Ce 19

Kontorist Ce 13

Kanslibiträde Ce 11

■

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8

Summa personal

Stockholms........................

10

8

10

56

84

10

i

8

2

19

50

90

10

i

8

2

19

50

90

10

i

10

19

50

90

Uppsala ..........................

3

2

3

15

23

3

i

—

3

5

12

24

3

2

—

3

6

12

26

3

i

3

5

12

24

Södermanlands....................

5

2

5

22

34

4

i

3

1

8

17

34

4

4

—

—

8

17

33

5

i

5

5

18

34

Östergötlands......................

7

3

7

29

46

6

i

2

4

10

26

49

6

2

1

5

10

25

49

7

i

7

9

26

50

Jönköpings........................

7

4

7

33

51

7

i

3

4

11

30

56

7

4

—

7

9

28

55

7

i

7

11

30

56

Kronobergs ......................

5

1

5

20

31

5

i

—

5

5

18

34

5

1

—

5

5

18

34

5

i

5

5

18

34

Kalmar ..........................

7

1

7

31

46

7

i

—

7

7

23

45

7

1

—

7

7

23

45

7

i

7

7

23

45

Gotlands..........................

2

—

2

8

12

2

—

—

2

2

7

13

2

—

2

—

2

7

13

2

—

2

2

7

13

Blekinge..........................

4

1

4

17

26

4

i

1

3

5

15

29

4

1

4

—

5

16

30

4

i

4

5

15

29

Kristianstads......................

8

2

8

36

54

8

i

2

6

11

30

58

8

2

2

6

11

30

59

8

i

8

11

30

58

Malmöhus ........................

8

2

8

39

57

8

i

2

6

10

32

59

8

3

8

—

14

34

67

8

i

8

10

33

60

Hallands..........................

5

—

5

19

29

4

i

2

2

8

16

33

5

1

—

5

5

18

34

5

i

5

5

18

34

Göteborg och Bohus ..............

6

1

6

29

42

6

i

2

4

9

23

45

6

1

6

—

11

29

53

6

i

6

9

23

45

Älvsborgs ........................

10

4

10

46

70

10

i

4

6

15

40

76

10

3

5

5

15

41

79

10

i

10

15

41

77

Skaraborgs........................

8

4

8

40

60

8

i

2

6

12

31

60

8

3

1

7

11

31

61

8

i

8

12

31

60

Värmlands........................

8

4

8

34

54

7

i

3

4

11

28

54

7

4

—

7

13

32

63

8

i

8

9

29

55

Örebro............................

6

3

6

29

44

5

i

4

1

10

22

43

5

3

2

—

9

24

43

6

i

6

8

22

43

Västmanlands ....................

4

4

4

24

36

4

i

4

—

8

18

35

4

4

—

4

7

17

36

4

i

4

8

18

35

Kopparbergs......................

8

6

8

40

62

7

i

6

1

14

36

65

8

4

—

4

16

33

65

8

i

8

13

36

66

Gävleborgs........................

8

2

8

36

54

8

i

2

6

10

31

58

8

3

—

8

8

30

57

8

i

8

10

31

58

Västemorrlands....................

9

3

9

41

62

9

i

3

6

12

33

64

9

3

6

3

12

31

64

9

i

9

12

33

64

Jämtlands........................

4

3

4

20

31

4

i

—

4

7

16

32

4

1

4

—

8

16

33

4

i

4

7

16

32

Västerbottens ....................

7

5

7

34

53

7

i

2

5

9

27

51

7

6

—

7

7

28

55

7

i

7

9

28

52

Norrbottens ......................

7

5

7

35

54

7

i

3

4

10

28

53

7

3

—

7

11

30

58

7

i

7

10

30

55

Summa

156

70

156

733

1 115

150

23

58

92

228

609

1 160

152

60

49

92

229

620

1 202

156

23

156

216

61S

1 169

1 Vissa länsstyrelser ha icke specificerat sina förslag till personalorganisation.

Kiuiijl. Majrts proposition nr 100.