Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i folkbokföringsförordningen den 28
juni 1946 (nr 469); given Stockholms slott den 12 december
1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att mantalsskrivningen av juridiska personer slopas
ävensom att mantalsskrivningen av fysiska personer förenklas genom
viss inskränkning av uppgiftsskyldigheten. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 16.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Förslag

till

förordning om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

Härigenom förordnas, att 37 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28
juni 1946 skall upphöra att gälla ävensom att 5 § 1 och 3 mom., 34 §, 35 §
1 mom., 36, 38 och 42 §§, 43 § 1 mom., 44 §, 56 och 57 §§ samt 62 § 2 mom.
nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

5 §•

1 m o in. Roteombud åligger--

— noggrann efterrättelse.

För sådant ändamål har roteombudet
att uppmärksamt följa förändringarna
i rotens befolkning samt i
fråga om fastigheternas ägare eller
innehavare och de juridiska personerna
inom roten, att genom råd och
påminnelser, där så erfordras, verka
för alt föreskriven anmälnings- eller
uppgiftsskyldighet varder vederbörligen
fullgjord och, där någon i sådant
hänseende visar tredska eller försumlighet,
göra anmälan därom hos pastor,
samt att närvara vid för-skrivning,
varom i 45 § förmäles, och vid
mantalsskrivningsförrättning.

Roteombud skall —---ifråga varande

uppgifter.

3 m o in. Till ledning vid uppdragets
fullgörande skall varje roteombud
årligen i god tid före för-skrivningen
tillställas en av länsbyrån
tryckt roteförteckning, upptagande
fastigheterna inom roten med deras
ägare och innehavare samt de fysiska
och juridiska personerna inom roten.

I församling,----församling ens

befolkning.

34 §.

Hos lokal skattemyndighet skola i
den ordning Konungen föreskriver
föras fortlöpande register bestående 1

5 §•

1 in o m. Roteombud åligger--

— noggrann efterrättelse.

För sådant ändamål har roteombudet
att uppmärksamt följa förändringarna
i rotens befolkning samt i
fråga om fastigheternas ägare eller
innehavare, att genom råd och påminnelser,
där så erfordras, verka för
att föreskriven anmälnings- eller uppgiftsskyldighet
varder vederbörligen
fullgjord och, där någon i sådant hänseende
visar tredska eller försumlighet,
göra anmälan därom hos pastor,
samt att närvara vid för-skrivning,
varom i 45 § förmäles, och vid mantalsskrivningsförrättning.

Roteombud skall--— ifråga varande

uppgifter.

3 mom. Till ledning vid uppdragets
fullgörande skall varje roteombud
årligen i god tid före för-skrivningen
tillställas en av länsbyrån
tryckt roteförteckning, upptagande
fastigheterna inom roten med deras
ägare och innehavare samt de fysiska
personerna inom roten.

I församling, — ---församling ens

befolkning.

34 §.

Hos lokal skattemyndighet skola i
den ordning Konungen föreskriver
föras fortlöpande register bestående

1 Senaste lydelse av 35 § 1 mom., se 1951: 394.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

3

Nuvarande lydelse:

av avlryckskort över fastigheterna,
befolkningen och de juridiska personerna
inom fögderiet eller staden.

35 §.

1 in o m. Vid mantalsskrivning
skola i mantalslängder uppföras:

1. alla fysiska personer vilka den
1 november förrättningsåret skola
vara kyrkobokförda i riket;

2. alla vid nämnda tidpunkt bestående
inländska juridiska personer
samt sådana utländska juridiska personer,
vilka enligt senaste taxeringslängd
voro skattskyldiga här i riket,
därvid under juridiska personer inbegripas
ägare av för gemensamt behov
avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra
likartade samfälligheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma
räkning; dock att svenska
staien samt landsting, kommuner
och andra menigheter i riket icke
mantalsskrivas utom där de skola
upptagas i taxering slängd för beskattning;
samt

3. ali a vid ingången av mantalsåret
bestående fastigheter jämte dit hörande
torp eller andra lägenheter
samt byggnader å ofri grund ävensom
lappbyar, med angivande vid
varje fastighet eller byggnad av dess
ägare och innehavare samt den förändring
i avseende å ägande-, åboeller
nyttjanderätt, som må hava inträffat
sedan nästföregående mantalsskrivning.

Där länsstyrelsen beträffande visst
mantalsskrivnipgsdistrikt så förordnat,
skall i mantalslängden jämväl
antecknas, särskilt för varje fastighet,
rörelse som å fastigheten bedrivcs
med angivande av rörelseidkarens
namn och postadress, vare sig han är
å fastigheten mantalsskriven eller
icke.

36 §.

1 mom. Fysisk person skall mantalsskrivas
i det distrikt, inom vilket
han den 1 november förrättningsåret
rätteligen skall vara kyrkobokförd.

Föreslagen lydelse:

av avtryckskort över fastigheterna
och befolkningen inom fögderiet eller
staden.

35 §.

1 in o m. Vid mantalsskrivning
skola i mantalslängder uppföras:

1. alla fysiska personer vilka den 1
november förrättningsåret skola vara
kyrkobokförda i riket; samt

2. alla vid ingången av mantalsåret
bestående fastigheter jämte dit hörande
torp eller andra lägenheter
samt byggnader å ofri grund ävensom
lappbyar, med angivande vid
varje fastighet eller byggnad av dess
ägare och innehavare samt den förändring
i avseende å ägande-, åbo- eller
nyttjanderätt, som må hava inträffat
sedan nästföregående mantalsskrivning.

36 §. .

Fysisk person skall mantalsskrivas
i det distrikt och å den fastighet, dår
han den 1 november förrättningsåret
rätteligen skall vara kyrkobokförd.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Nuvarande lydelse:

Oskift dödsbo efter person, som
vid dödsfallet var bosatt här i riket,
skall mantalsskrivas i det distrikt,
inom vilket den avlidne vid dödsfallet
var kyrkobokförd.

Bolag eller annan sammanslutning,
som har sitt säte i utlandet men som
jämlikt 6b § 2 mom. kommunalskattelagen
skall betraktas såsom svensk
ekonomisk förening, skall mantalsskrivas
i det distrikt, inom vilket den
verkliga ledningen av företaget den
1 november förrättningsåret utövades.

Annan juridisk person än oskift
dödsbo och bolag eller annan sammanslutning,
som nyss sagts, skall
mantalsskrivas i det distrikt, där vederbörande
styrelse eller förvaltning
den 1 november förrättningsåret hade
sitt säte eller där syssloman eller
ombud vid nämnda tid var bosatt.

2 mom. Fysisk person mantalsskrives
å den fastighet, å vilken personen
den 1 november förrättningsåret
rätteligen skall vara kyrkobokförd.
Fysiska personer, vilka utan att
sakna känt hemvist skola vara kyrkobokförda
under rubrik å församlingen
skrivna, mantalsskrivas under rubrik
å kommunen skrivna. Under rubrik
utan känt hemvist mantalsskrivas
de personer vilka befunnits sakna
sådant hemvist eller, såvitt angår den
nomadiserande lappbefolkningen, huvudviste.

Juridisk person mantalsskrives å
fastighet, där den juridiska personen
med hänsyn till i 1 mom. om förmälda
eller andra omständigheter anses
hava sitt säte, eller, om dylik fastighet
ej finnes, under rubrik å kommunen
skrivna.

37 §.

2 mom. Av de i mantalslångden
för förrättningsåret upptagna juridiska
personerna må, utom den som
enligt 35 § 1 mom. 2. ej vidare skall
mantalsskrivas, ej vid mantalsskrivningen
utelämnas annan än den, som
vid förrättningen eller därefter innan
den 25 januari mantalsåret hos man -

Föreslagen lydelse:

Fysiska personer, vilka utan att sakna
känt hemvist skola vara kyrkobokförda
under rubrik å församlingen
skrivna, mantalsskrivas under rubrik
a kommunen skrivna. Under rubrik
utan känt hemvist mantalsskrivas
de personer vilka befunnits sakna
sådant hemvist eller, såvitt angår
den nomadiserande lappbefolkningen,
huvudviste.

ö

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

talsskrivningsförrättaren styrkes vara
för mantalsåret upptagen i mantalslångd
för annat mantalsskrivningsdistrikt.

38 §.

1 mom. Envar fysisk person,
som ej enligt vad nedan sägs skall
av annan i mantalsuppgift upptagas,
samt envar juridisk person skall årligen
lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen
i det distrikt, varest
vederbörande skall mantalsskrivas.
Den, som har familj, skall i sin mantalsuppgift
upptaga jämväl hos honom
bosatta familjemedlemmar med
undantag av sådan, som äger eller
brukar fastighet eller äger eller år
redare i fartyg eller som i rörelse eller
hushåll eller för fastighets skötsel
regelbundet eller tillfälligt sysselsätter
arbetare.

Det åligger hushållsf öreståndare
att tillse, att uppgifter avlämnas för
samtliga till hushållet hörande eller
eljest hos honom inneboende personer,
samt att såvitt möjligt föranstalta
om rättelse eller fullständigande
av uppenbart oriktig eller ofullständig
uppgift.

2 m om. Fysisk eller juridisk person,
som äger, besitter eller brukar
fast egendom eller idkar rörelse inom
annat distrikt än det, varest vederbörande
skall mantalsskrivas, åligger
att jämväl till mantalsskrivningen i
förstnämnda distrikt avlämna uppgift
enligt fastställt formulär angående
egendomen eller rörelsen med därtill
hörande personal.

3 mom. Mantalsuppgift skall
lämnas enligt av riksbyrån fastställt
formulär.

Angående vad mantalsuppgift skall
innehålla förordnar Konungen.

Mantalsuppgift må lämnas i slutet
konvolut försett med anteckning om
namn å den eller de personer uppgiften
avser.

4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter
skola i den ordning Konungen
föreskriver på statsverkets

38 §.

1 mom. Envar fysisk person,
med undantag dock för den som är
medlem av annans hushåll och bosatt
hos denne, skall årligen lämna
skriftlig uppgift (mantalsuppgift)
till mantalsskrivningen i det
distrikt, där han skall mantalsskrivas.

2 m om. Fysisk eller juridisk person,
som under förrättningsåret sysselsatt
eller kommer att sysselsätta
arbetare, skall till mantalsskrivningen
lämna sådan skriftlig uppgift om
den sysselsatta arbetskraften (arbetsgivareuppgift),
som erfordras
för försäkring enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete,

3 mom. Mantalsuppgift och arbetsgivareuppgifl
skola lämnas enligt
av riksbyrån fastställda formulär. Angående
vad sådana uppgifter skola
innehålla förordnar Konungen. Uppgifter,
som här avses, må lämnas i
slutet konvolut försett med anteckning
om namn å den eller de personer
uppgiften avser.

4 mom. Blanketter till mantalsuppgifter
och arbetsgivareuppgifter
skola i den ordning Konungen före -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

bekostnad tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

42 §.

Varje efter senaste mantalsskrivning
ingången avhandling angående
ägande-, åho- eller arrenderätt till
fast egendom bör av fastighetens innehavare
vid mantalsskrivningen
uppvisatf.

43 §.

1 mom. Det åligger vederbörande
fastighetsägare eller den i hans ställe
är att insamla i 38 § 1 mom. omförmälda
uppgifter för fysiska och juridiska
personer inom fastigheten
ävensom i 38 § 2 mom. omförmälda
uppgifter angående fastigheten och
därå bedriven rörelse.

Uppgifterna skola —----är stad gat.

Det åligger--- — å konvolutet.

Uppgifterna skola--- — finnes

anordnat.

Uppgiftsskyldig, som ej skall mantalsskrivas
å viss fastighet, har att
Själv inotn den i andra stycket stadgade
tid till vederbörande roteombud,
pastor eller insamlingsställe avlämna
mantalsuppgift, varom i 38 § 1 mom.
förmäles.

44 §.

Har uppgift eller handling, varom
i 38, 40 eller 4-2 § förmäles, ej inom
föreskriven tid avlämnats eller är avlämnad
uppgift ofullständig bör den
försumlige, om han finnes inom orten,
av mantalsskrivningsförrättaren
i den ordning 63 § stadgar skriftligen
anmanas att inom viss tid efter delfåendet
av anmaningen vederbörligen
fullgöra siri skyldighet. Finnes
den försumlige ej inom orten, må för
skyldighetens utkrävande anlitas bi -

skriver på statsverkets bekostnad tillhandahållas
de uppgiftsskyldiga.

42 §.

Lokal skattemyndighet må, där så
finnes påkallat, förelägga den som
efter senaste mantalsskrivning blivit
ägare till eller därmed likställd innehavare
av fast egendom eller ägare
till byggnad å ofri grund att inom
viss tid för myndigheten uppvisa vederbörliga
åtkomsthandlingar. Föreläggande,
som här avses, skall tillställas
vederbörande i rekommenderat
brev.

43 §.

1 m o m. Det åligger vederbörande
fastighetsägare eller den i hans
ställe är att insamla i 38 § 1 och 2
mom. omförmälda uppgifter för fysiska
och juridiska personer inom
fastigheten.

Uppgifterna skola---är stad gat.

Det åligger---— å konvolutet.

Uppgifterna skola---- finnes

anordnat.

Uppgiftsskyldig fysisk person, som
ej skall mantalsskrivas å viss fastighet,
har att själv inom den i andra
stycket stadgade tid till vederbörande
roteombud, pastor eller insamlingsställe
avlämna uppgift, varom i
38 § 1 och 2 mom. förmäles.

44 §.

Har uppgift, varom i 38 eller 40 §
förmäles, ej inom föreskriven tid avlämnats
eller är avlämnad uppgift
ofullständig, bör den försumlige, om
han finnes inom orten, av mantalsskrivningsförrättaren
i den ordning
63 § stadgar skriftligen anmanas att
inom viss tid efter delfåendet av anmaningen
vederbörligen fullgöra sin
skyldighet. Finnes den försumlige ej
inom orten, må för skyldighetens utkrävande
anlitas biträde av länssty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

7

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

träde av länsstyrelsen, som äger före- relsen, som äger förelägga den förlägga
den försumlige lämpligt vite. sumlige lämpligt vite.

Vad i första stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning, där någon
underlåtit att inom föreskriven tid
efterkomma föreläggande, som i 42 §
avses.

56 §.

Länsbyrå för folkbokföringen är
länsstyrelsen.

Länsbyrån skall föra tryckande register
över fastigheterna, befolkningen
och de juridiska personerna inom
länet.

Där med — — — lokala skattemyndigheten.

Vad i---lokala skattemyn digheten.

57 §.

Hos varje länsbyrå skola föras
förteckning över födelsenummer,
som av länsbyrån fastställas, alfabetiska
adressregister, bestående av avtryckskort,
över fysiska och juridiska
personer, samt ett nummerregister
över fysiska personer, bestående
av avtryckskort, vilka ordnats efter
personernas födelsenummer.

62 §.

2 m o m. Försummelse att lämna
sådan mantalsuppgift för juridisk
person, varom i 38 § f mom. förinäles,
eller sådan uppgift för fysisk eller
juridisk person som i 38 § 2 mom.
sägs, så ock underlåtenhet att iakttaga
vad i 41 § stadgas straffes med
böter högst trehundra kronor.

56 §.

Länsbyrå för folkbokföringen är
länsstyrelsen.

Länsbyrån skall föra tryckande register
över fastigheterna och befolkningen
inom länet. Länsbyrån skall
vidare i enlighet med de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bestämmande,
av riksbyrån och riksskattenämnden
i samråd, föra tryckande register
över juridiska personer inom länet.

Där med — — ■— lokala skattemyndigheten.

Vad i----lokala skattemyn digheten.

57 §.

Hos varje länsbyrå skola föras förteckning
över födelsenummer, som
av länsbyrån fastställas, alfabetiska
adressregister, bestående av avtryckskort,
över fysiska personer,
samt ett nummerregister över fysiska
personer, bestående av avtryckskort,
vilka ordnats efter personernas
födelsenummer.

62 §.

2 mom. Försummelse att lämna
sådan arbetsgivareuppgift, varom i
38 § 2 mom. förmäles, så ock underlåtenhet
att iakttaga vad i 41 § stadgas
straffes med böter högst trehundra
kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 december 1952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,
Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa
ändringar i folkbokförings för ordning en den 28 juni 1946 (nr 469) samt
anför därvid följande.

I. Inledning.

Såsom ett led i arbetet med utredningen av vissa frågor rörande folkbokföringsväsendet
avlämnade assessorn i kammarrätten S. F. von Otter den
21 november 1951 en promemoria med förslag till vissa ändringar i folkbokföringsförordningen
m. m. Promemorian innehöll bl. a. förslag att den
mantalsskrivning av juridiska personer, som nu förekomme, skulle slopas
ävensom att vissa förenklingar i fråga om allmänhetens uppgiftsskyldighet
i samband med mantalsskrivningen skulle genomföras.

Efter remiss avgavs yttranden över promemorian av riksförsäkringsanstalten,
kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet
— med överlämnande av yttrande från mantalsdirektören i
Stockholm — länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,
Kalmar, Blekinge — med överlämnande av yttrande från häradsskrivaren i
Karlshamns fögderi — Malmöhus — med överlämnande av yttranden från
kronokamreraren i Malmö och häradsskrivaren i Hörby fögderi — Göteborgs
och Bohus — med överlämnande av yttrande från häradsskrivaren i
Mölndals fögderi — Skaraborgs —- med överlämnande av yttranden från domkapitlet
i Skara och styrelsen för föreningen Skaraborgs läns häradsskrivare

— Örebro -— med överlämnande av yttranden från kronokamreraren i Örebro
samt från häradsskrivarna i Edsbergs, Hallsbergs och Örebro fögderier

— Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län — med överlämnande
av yttranden från häradsskrivarna i Bodens, Kalix och Piteå fögderier —
kronokamreraren i Göteborg, domkapitlen i Linköping, Lund och Stockholm,
besvärssakkunniga (såvitt angår vissa processuella frågor), Sveriges

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

9

häradsskrivarförening, föreningen Sveriges kronokamrerare och Allmänna
svenska prästföreningens centralstyrelse. Domkapitlens utlåtanden åtföljdes
av yttranden från bl. a. ett antal kyrkobokföringsinspektörer.

Sedan de i promemorian framlagda förslagen blivit föremål för fortsatt
beredning inom finansdepartementet, anförde jag, då jag den 31 mars 1952
för Kungl. Maj :t anmälde desamma, att — såvitt avsåge frågorna om att
slopa mantalsskrivningen av juridiska personer och att genomföra vissa förenklingar
i fråga om allmänhetens uppgiftsskyldighet i samband med mantalsskrivningen
—• desamma borde bli föremål för närmare överväganden,
varför jag icke för det dåvarande ansåge mig böra taga ställning till de i
dessa hänseenden föreslagna ändringarna. Jag framhöll emellertid att min
avsikt vore att, sedan utredningsmannens förslag blivit ytterligare bearbetat,
föreslå proposition i ämnet till 1953 års riksdag.

Den proposition med förslag till ändring i folkbokföringsförordningen
(prop. nr 216), som Kungl. Maj:t på min hemställan beslöt att avlåta till
riksdagen, innehöll i enlighet härmed icke något förslag till ändring av de
bestämmelser, vilka reglerar mantalsskrivningen av juridiska personer eller
allmänhetens uppgiftsskyldighet.

Sedan nyssberörda detaljfrågor i utredningsmannens förslag numera varit
föremål för ytterligare beredning inom finansdepartementet, får jag härmed
övergå till att redogöra för förslaget i dessa delar och de yttranden,
som avgivits däröver. Jag kommer därvid först att behandla frågan om att
slopa mantalsskrivningen av juridiska personer.

II. Mantalsskrivning av juridiska personer.

Gällande bestämmelser. Enligt 35 § 1 mom. andra punkten folkbokföringsförordningen,
sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen den
1 juni 1951 (nr 394), skall vid mantalsskrivning i mantalslängder uppföras
alla den 1 november förrättningsåret bestående inländska juridiska personer
samt sådana utländska juridiska personer, vilka enligt senaste taxeringsIängd
var skattskyldiga här i riket, därvid under juridiska personer inbegripes
ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt
för delägarnas gemensamma räkning; dock att svenska staten samt
landsting, kommuner och andra menigheter i riket icke mantalsskrivs utom
där de skall upptagas i taxeringslängd för beskattning.

Beträffande mantalsskrivningsorten för juridisk person stadgas i 36 § 1
mom. att oskift dödsbo efter person, vilken vid dödsfallet var bosatt här i
riket, skall mantalsskrivas i det distrikt, inom vilket den avlidne vid dödsfallet
var kyrkobokförd, att bolag eller annan sammanslutning, som har
sitt säte i utlandet men som jämlikt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen
skall betraktas som svensk ekonomisk förening skall mantalsskrivas i det
distrikt, inom vilket den verkliga ledningen av företaget den 1 november

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

förrättningsåxet utövades, att annan juridisk person än oskift dödsbo eller
bolag eller annan sammanslutning, som nyss sagts, skall mantalsskrivas i
det distrikt, där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november förrättningsåret
hade sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid
var bosatt. Juridisk person skall enligt 36 § 2 mom. mantalsskrivas å fastighet,
där den juridiska personen med hänsyn till ovan omförmälda eller
andra omständigheter anses ha sitt säte, eller, om dylik fastighet ej finnes,
under rubrik å kommunen skrivna.

I 13 och 14 §§ mantalsskrivningskungörelsen den 25 augusti 1947 (nr
654) sådana dessa författningsrum lyder enligt kungörelse den 24 september
1948 (nr 637) meddelas närmare föreskrifter angående de mantalsskrivna
personernas redovisning i mantalslängder. Dessa längder trycks med
hjälp av tryckande register, vilka jämlikt 56 § folkbokföringsförordningen
skall föras hos länsbyrå för folkbokföringen. Närmare bestämmelser angående
personernas redovisning i dessa register har meddelats av Kungl.
Maj:t genom särskilda ämbetsskrivelser.

Mantalsskrivning av juridiska personer skulle första gången ägt rum för
år 1949. Genom kungörelse den 30 juni 1948 (nr 581) angående fortsatt
uppskov med tillämpningen av vissa bestämmelser i folkbokföringsförordningen,
såvitt angår mantalsskrivningen av juridiska personer m. m., föreskrevs
emellertid, att sådana personer icke skulle mantalsskrivas för år
1949.

Genom kungörelse den 18 juni 1949 (nr 413) med vissa bestämmelser
angående mantalsskrivning av juridiska personer för år 1950 föreskrevs en
viss begränsning av de kategorier juridiska personer, som skulle mantalsskrivas,
innebärande att mantalsskrivning skulle ske allenast av a) oskifta
dödsbon och familjestiftelser, b) svenska aktiebolag och svenska försäkringsanstalter,
som icke är aktiebolag, c) svenska ekonomiska föreningar,
sparbanker, hypoteksföreningar och bostadskreditföreningar samt d) andra
juridiska personer, därest de upptagits i inkomst- eller förmögenhetslängd
för år 1949.

Genom kungörelse den 22 september 1949 (nr 508) angående fortsatt
uppskov med tillämpningen av vissa bestämmelser i folkbokföringsförordningen
förordnades bl. a. att vad i 36 § 2 inom. andra stycket folkbokföringsförordningen
stadgats om att juridisk person skulle mantalsskrivas å
viss fastighet respektive under rubriken å kommunen skrivna icke skulle
äga,tillämpning vid mantalsskrivningen för år 1950. Genom kungörelse samma
dag (nr 509) med vissa ytterligare bestämmelser angående mantalsskrivning
av juridiska personer för år 1950 förordnades bl. a. att vid mantalsskrivning
för år 1950 av juridiska personer särskild mantalslängd för del
av mantalsskrivningsdistrikt icke skulle upprättas såvitt avsåge mantalslängdens
personella liggare, avdelningarna B och C.

Motsvarande bestämmelser ha sedermera utfärdats med avseende å mantalsskrivningarna
för åren 1951, 1952 och 1953.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

11

Tidigare förslag. Före folkbokföringsreformens genomförande förekom
ingen mantalsskrivning av juridiska personer, ehuru sådana personer var
ålagda en viss uppgiftsskyldighet i samband med mantalsskrivningen. Kammarrätten
uttalade emellertid i sitt över 1936 års uppbördsko mmitt és betänkande
med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen
m. m. (SOU 1938:41) avgivna yttrande att det ur beskattningssynpunkt
vore en angelägenhet av vikt, att juridiska personer, som kunde tänkas
bli föremål för taxering, bleve vederbörligen registrerade, och att det
med hänsyn härtill borde tagas under övervägande, huruvida icke särskilda
föreskrifter borde meddelas om registrering av juridiska personer i samband
med mantalsskrivning.

Folkbokföringskommittén föreslog i sitt betänkande med förslag till omorganisation
av folkbokföringen m. in. (SOU 1944: 52), att alla inländska
juridiska personer och vissa utländska juridiska personer skulle mantalsskrivas
och uttalade i anslutning härtill, att uppgiftsskyldighet vid mantalsskrivning
med hänsyn till syftet med bestämmelserna torde böra åläggas
alla juridiska personer utan hänsyn till om de vore skattskyldiga eller icke,
enär endast härigenom beskattningsmyndigheternas kontroll av att deklarationsskyldighet
vederbörligen fullgjordes bleve fullständig.

Folkbokföringskommitténs förslag tillstyrktes eller lämnades i princip
utan erinran i flertalet av de remissyttranden, vari denna fråga berördes.
Statistiska centralbyrån framhöll, att mantalsuppgifterna för juridiska personer
torde kunna utnyttjas i statistiska och andra sammanhang, särskilt
vid företagsräkningar eller eljest då behov uppkomme att upprätta företagsregister.
Riksräkenskapsverket uttalade, att förslaget måste anses innebära
en fördel ur fiskalisk synpunkt. Länsstyrelserna i Älvsborgs och
Västmanlands län framhöll registreringens betydelse ur taxeringssynpunkt.
Taxeringsintendenten i Stockholms län uttalade att ett genomförande av
förslaget syntes komma att i hög grad underlätta beskattningsnämndernas
arbete särskilt därigenom att dessa erhölle kännedom om befintliga juridiska
personer inom respektive distrikt. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida
bestämmelserna i praktiken skulle komma att visa sig effektiva. Magistraten
i Västerås ansåg, att en mantalsskrivning av juridiska personer
skulle komma att vålla såväl allmänheten som myndigheterna åtskilligt
besvär utan motsvarande nytta. Den kontroll i taxeringshänseende, som
skulle vinnas, syntes i fråga om icke registrerade juridiska personer vara
av föga värde, då det syntes vara lika svårt att kontrollera att mantalsuppgift
avlämnades som att deklaration skedde. I fråga om registrerade juridiska
personer syntes erforderlig kontroll vinnas genom granskning av befintliga
register.

Föredragande departementschefen uttalade, att den föreslagna mantalsskrivningen
syntes komma att medföra betydande fördelar såväl för taxeringsarbetet
som i andra sammanhang. En fullständig redovisning av de
juridiska personerna ansåges dock icke vara möjlig att påräkna men sådana
förbättringar särskilt i fråga om deklarationskontrollen syntes dock kunna
vinnas att den ifrågasatta mantalsskrivningsskyldigheten borde införas.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Utredningen. Beträffande frågan huruvida det kunde anses föreligga något
allmänt behov av att registrera de juridiska personerna hos folkbokföringsmyndigheterna
framhåller utredningsmannen bl. a., att det redan före folkbokföringsreformens
genomförande med stöd av olika lagar och författningar
förekommit en registrering av vissa kategorier juridiska personer såsom
t. ex. svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, understödsföreningar,
sparbanker och vissa stiftelser. Någon ändring i denna registreringsskyldighet
hade icke skett.

Utredningsmannen framhåller vidare att någon allmänt vedertagen definition
på begreppet juridisk person icke funnes. Under begreppet innefattades
dock enligt vedertagen uppfattning i Sverige1 varje särskilt bildat rättssubjekt,
som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt
inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Enligt gällande lagar kunde aktiebolag, ekonomiska föreningar, sambruksföreningar
eller understödsföreningar icke förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka,
kära eller svara innan registrering skett. Samma vore förhållandet med sparbank
innan anmälan skett till vederbörande länsstyrelse. Dessa bolag etc.
vunne således rättskapacitet — bleve juridiska personer — först i och med
registreringen, respektive beträffande sparbank i och med att föreskriven
anmälan gjorts. En oregistrerad ekonomisk förening t. ex. vore således ej
juridisk person — vilket dock enligt folkbokföringsförordningen icke syntes
hindra att den kunde mantalsskrivas såsom sådan person.

I promemorian framhålles, att lagstiftning om ideella föreningar för närvarande
saknades men att frågan om en legal registrering av dessa föreningar
vore föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Utredningsmannen uttalar, att det icke syntes föreligga något allmänt
behov av att alla i enlighet med aktiebolagslag och föreningslag m. fl. författningar
registrerade juridiska personer skulle bliva föremål för en ytterligare
registrering i samband med mantalsskrivningen. Ej heller kunde det
förelinnas något allmänt intresse av att få för närvarande icke registreringspliktiga
föreningar och andra sammanslutningar uppförda i mantalslängder
— allra helst som man vore på det klara med att blott en del av dessa juridiska
personer, nämligen de som självmant gåve sig till känna för myndigheterna,
komme att återfinnas i registren. Något allmänt intresse av att få
alla oskifta dödsbon registrerade hos folkbokföringsmyndigheterna ansåges
knappast föreligga.

Utredningsmannen erinrar vidare om de i olika sammanhang ur statistisk
synpunkt framförda önskemålen om en registrering av olika slags juridiska
personer. Utredningsmannen har vitsordat att ett behov av sådan registrering
förelåge men framhåller tillika att den registrering, som skedde i samband
med mantalsskrivningen, icke vore av sådan art att den kunde tjäna
några statistiska ändamål. Därest ett register över juridiska personer skulle
kunna fylla något sådant ändamål, syntes det böra vara så beskaffat att det

1 Jfr SOU 1949: 17 s. 7a.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

13

kunde göras till föremål för hålkortsbearbetning. Ett eventuellt föreliggande
allmänt behov av en registrering av olika slags juridiska personer borde tillgodoses
på annan väg än genom mantalsskrivning.

Emot en mantalsskrivning av de icke registreringspliktiga föreningarna
och andra sammanslutningar kunde även den vägande invändningen göras
att såsom juridisk person kunde komma att mantalsskrivas en förening, som
saknade rättskapacitet och alltså enligt vedertagen terminologi ej vore juridisk
person. Det kunde icke vara tillfredsställande att en förening, som ej
vore juridisk person, vore mantalsskriven såsom sådan. Ej heller syntes det
böra komma i fråga att mantalsskrivningsförrättarna skall ingå i prövning
av vederbörandes rättskapacitet. Ett sådant förfarande skulle i alltför hög
grad tynga mantalsskrivningsarbetet.

Utredningsmannen, som erinrar om att mantalsskrivningen av juridiska
personer tillkommit främst i avsikt att möjliggöra för taxeringsmyndigheterna
att utöva en effektiv kontroll över att skattskyldiga sådana personer
fullgjorde sin deklarationsplikt, påpekar även att vid den tidpunkt, april
1939, då kammarrätten framförde tanken på att en mantalsskrivning av juridiska
personer kunde vara av värde för taxeringsarbetet, vissa brister förelåge
i taxeringsorganisationen, vilka försvårade deklarationskontrollen. Dessa
brister hade sedermera i viss mån eliminerats genom åtgärder från statsmakternas
sida.

I promemorian uttalas i anslutning härtill att man genom att de juridiska
personerna numera taxerades av särskilda taxeringsnämnder vunnit — förutom
det att samtliga deklarationer bleve föremål för i stort sett likartad
bedömning —- att kontrollmöjligheterna över att samtliga skattskyldiga
verkligen deklarerade väsentligt ökats. Kontrollmöjligheterna ställde sig
olika för olika juridiska personer. Enligt Kungl. Maj :ts cirkulär den 10 februari
1928 angående upprättande av kortregister i och för tillämpning av
förordningen den 27 juni 1927 om utskiftning av aktiebolags tillgångar skall
länsstyrelserna föra kortregister över de aktiebolag, vilkas styrelser har sitt
säte inom vederbörande län. Om vad i kortregistret förekommit skall länsstyrelserna
underrätta vederbörande taxeringsnämnd. Registret föres på
respektive taxeringsavdelningar och genom detsamma kunde erhållas effektiv
kontroll över att alla bolag, som hade sitt säte inom länet, bleve införda
i inkomstlängd.

Ej heller beträffande följande skattskyldiga syntes det för beskattningsmyndigheterna
möta några svårigheter att utöva en fullt tillfredsställande
kontroll över att föreskriven deklarationsskyldighet fullgjordes nämligen:
svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, svenska ekonomiska
föreningar, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar. Antalet
utländska juridiska personer, vilka ej är oskifta dödsbon eller familjestiftel -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

ser, vore så obetydligt att någon svårighet ej syntes möta för beskattningsmyndigheterna
att utöva kontroll över dem.

Vad beträffade oskifta dödsbon förelåge möjligen vissa svårigheter för beskattningsmyndigheterna,
när det gällde utövandet av deklarationskontrollen.
I fråga om dödsbon efter personer, vilka avlidit under året före vederbörligt
beskattningsår eller tidigare, syntes beskattningsmyndigheterna emellertid
ha tillräcklig ledning av inkomstlängden för det taxeringsår, som
föreginge det år taxeringen skulle ske. I fråga om dödsbo efter person, som
avlidit under vederbörligt beskattningsår, förelåge ännu mindre risk att det
skulle kunna undandraga sig eventuell dekiarationsplikt.

Över familjestiftelserna, vilka liksom oskifta dödsbon skall upptagas i avdelning
A av inkomstlängden, funnes endast begränsade möjligheter att utöva
någon kontroll. Om en familjestiftelses förmögenhet helt eller delvis
vore placerad i aktier, finge beskattningsmyndigheterna genom aktieutdelningsuppgifterna
kännedom om stiftelsens existens. Vidare kunde myndigheterna
få sådan kännedom, därest någon person uppbure understöd från
familjestiftelsen och upptoge detta i sin deklaration. Sedan en familjestiftelse
en gång blivit upptagen i inkomstlängd syntes riskerna för att den
skall undgå fullgörandet av sin deklarationsskyldighet vara obetydliga.

I avdelning C av inkomstlängden skulle upptagas »övriga skattskyldiga»
d. v. s. sådana skattskyldiga, som ej skall upptagas i A- eller B-längderna.
Det bleve in. a. o. fråga om dels fonder och stiftelser av olika slag (med
undantag av familjestiftelser) dels ock allehanda föreningar och samfund
in. fl. Beträffande dessa juridiska personer gällde, att man visserligen genom
mantalsskrivningen erhölle ett register över en del av dessa, nämligen
över dem som själva bedömde sig vara juridiska personer och fullgjorde sin
uppgiftsskyldighet, men någon möjlighet för myndigheterna att kontrollera
att uppgiftsskyldigheten verkligen fullgjordes funnes icke — såvida icke
den juridiska personen redan förut vore mantalsskriven. Folkbokföringsmyndigheterna
bleve emellertid nödsakade att lägga ned ett omfattande arbete
på att leta fram dem som skulle mantalsskrivas och att årligen anmana
ett stort antal av dessa att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Med ledning av
inantalslängderna hade sedan taxeringsmyndigheterna att i sin tur undersöka,
huruvida de där upptagna personerna kunde tänkas vara deklarationspliktiga
samt att i förekommande fall utfärda anmaningar att avlämna självdeklaration.
Utredningsmannen finner denna kontrollapparat vara överdimensionerad
samt ifrågasätter, huruvida icke beskattningsmyndigheternas
arbete snarare bleve tyngre än lättare genom detta förfarande; för folkbokföringsmyndigheterna
innebure mantalsskrivningen en avsevärd belastning.

Till belysande av i vilken utsträckning mantalsskrivna juridiska personer
blivit föremål för taxering hav i en till promemorian fogad bilaga intagits en
på grundval av uppgifter, som inhämtats av 1949 års folkbokföringssakkunniga,
gjord sammanställning över antalet i 1950 års mantalslängder upptagna
samt år 1951 taxerade juridiska personer. Densamma utvisar i sammandrag
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

15

Mantals-

skrivna

Taxerade

A-liggaren

Oskifta dödsbon....................

Familjestiftelser.....................

52 439
5*3

115 448

384

B-liggaren, avd. 1

Svenska juridiska personer..........

Utländska juridiska personer........

30 940

52

21 m

h2

B-liggaren, avd. 2

Svenska ekon. föreningar m. fl.......

25 597

10 666

C-liggaren

Övriga juridiska personer............

Summa

17 699

127 810

7 341

55 214

Utredningsmannen erinrar- om att, sedan mantalsskrivningen av de juridiska
personerna ägt rum, mantalslängd skall tryckas, därefter inkomstlängd
och debiteringslängd. Ur taxeringssynpunkt medförde denna ordning
vissa både nackdelar och risker. Inkomstlängden måste nämligen tryckas
redan under tiden maj—juli under inkomståret och således 1/2—s/4 år innan
det taxeringen toge sin början men den återspeglade förhållandena den
1 november året före inkomståret. Juridiska personer, som tillkommit efter
sistnämnda tidpunkt och som skall taxeras, komme alltså ej att återfinnas
i längden. Alla under de två sista månaderna under året före inkomståret
samt under inkomståret nytillkomna juridiska personer måste alltså manuellt
tillföras i inkomst- och debiteringslängd.

Ett slopande av mantalsskrivningen av juridiska personer syntes enligt
utredningsmannen ej böra medföra att även de över juridiska personer upprättade
tryckande registren slopades. Enligt förslaget bör dessa i stället ordnas
på ett för taxeringsändamålen lämpligt sätt, så att de verkligen fyller eu
funktion som hjälpmedel vid tryckning av inkomst- och debiteringslängder
samt debetsedlar. Mest ändamålsenligt — med hänsyn till de olika förhållanden
som är rådande inom olika län — syntes vara om länsstyrelsernas
folkbokförings- och taxeringsavdelningar i samråd finge uppgöra förslag till
bestämmelser angående lämpligaste sättet för registrens ordnande och skötsel,
vilka förslag skulle underställas riksbyrån och riksskattenämnden för
godkännande.

Utredningsmannen har vidare framhållit att, därest förslaget genomfördes,
fråga uppkomme hur de tryckande registren skall hållas aktuella. Aktualiseringen
syntes lämpligen böra ske dels med ledning av officiella meddelanden
angående in- och avregistrerade aktiebolag och föreningar ävensom
angående förändringar med avseende å styrelsens säte in. in., dels ock med

1 Beträffande Stockholm och Göteborg saknas dock uppgift angående antalet taxerade dödsbon.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

ledning av senaste inkomstlängd. De särskilda mantalsuppgifter, som vissa
juridiska personer även i framtiden bleve nödsakade att lämna, syntes även
böra användas vid aktualiseringen av registret.

Ett sålunda för taxeringsändamål upprättat och underhållet tryckande
register över juridiska personer anser utredningsmannen få ett helt annat
värde än det nuvarande registret. Det kunde aktualiseras fortlöpande under
hela inkomståret. Om inkomstlängd trycktes i början av taxeringsåret — i
stället för som nu 1/2—3/4 år tidigare — kunde inkomstlängden komma att
innehålla plåtavtryck på samtliga skattskyldiga. En olägenhet med den nuvarande
inkomstlängden vore att densamma ej innehölle uppgift om den
juridiska personens postadress, vilken olägenhet eventuellt kunde elimineras,
därest uppgiften om mantalsskrivningsfastighet utginge och postadressen
präglades omedelbart under personens namn. Frågan huruvida detta
vore möjligt måste dock — med hänsyn till adresseringen av debetsedlarna
— bli föremål för närmare överväganden. I registret och följaktligen även i
inkomst- och debiteringslängder kunde, därest vederbörande länsstyrelse så
funne lämpligt, medtagas juridiska personer, vilka dreve rörelse i en kommun
utan att de där hade sitt säte och således icke skall där taxeras annat
än till kommunal inkomstskatt.

Yttranden. Förslaget att slopa mantalsskrivningen av juridiska personer
avstyrkes i ett yttrande samt tillstyrkes eller lämnas utan erinran i övriga
yttranden, där spörsmålet närmare berörts. Statistiska centralbyrån uttalar
sålunda att övertygande skäl anförts för förslaget. Ett likartat uttalande har
gjorts av länsstyrelsen i Örebro län. Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar,
att mantalsskrivning av juridiska personer i den utsträckning sådan
hitintills förekommit icke syntes ha medfört den nytta, som åsyftats, bl. a.
därigenom att stor osäkerhet varit rådande angående vilka juridiska personer,
som skolat medtagas. Under alla förhållanden hade den kontroll i taxeringshänseende,
som utgjort den främsta anledningen till denna mantalsskrivning,
icke uppnåtts. Att under sådana förhållanden bibehålla densamma
syntes icke lämpligt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför, att mantalsskrivningen av juridiska
personer utan tvivel bidragit till att en del taxeringsobjekt framkommit. Det
kunde dock ifrågasättas om det icke i fortsättningen skulle vara möjligt att
bygga vidare på den grund, som nu funnes, utan att därför en mantalsskrivning
behövde ske. Ett genomförande av förslagen om att slopa ifrågavarande
mantalsskrivning och utbygga länsstyrelsernas register över juridiska personer
syntes vara ägnat att medföra minskade kostnader och bättre resultat.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar bl. a. att mantalsskrivningen
i stor utsträckning endast innebure en ytterligare registrering med
motsvarande arbete för lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län anser det väl motiverat att slopa mantalsskrivningen av juridiska
personer, enär densamma vållade åtskilligt besvär utan motsvarande nytta.

Knngl. Maj:ts proposition nr 16. 17

Liknande synpunkter anföres av mantalsdirektören i Stockholm, tvä kronokamrerare
och åtskilliga häradsskrivare.

Riksräkenskapsverket erinrar om, att ämbetsverket i sitt yttrande över
folkbokföringskommitténs betänkande uttalade, att förslaget om mantalsskrivning
av juridiska personer måste anses innebära en fördel ur fiskalisk
synpunkt. En allmän skyldighet att avlämna mantalsuppgift måste också
medföra större möjlighet till registrering av eventuella skattskyldiga än enbart
skyldigheten att, efter bedömande av om skyldighet härtill förelåge, avgiva
självdeklaration. Med hänsyn till den nuvarande utformningen av taxeringsorganisationen
och till de hjälpmedel i form av register av olika slag,
som stode till förfogande för deldarationskontroll beträffande ifrågavarande
skattskyldiga, syntes emellertid garantier i det väsentliga förefinnas för deklarationsskyldighetens
fullgörande. Då mantalsskrivningsskyldigheten
medförde en betydande belastning av de berörda myndigheterna, ville ämbetsverket
icke motsätta sig förslaget att mantalsskrivningsskyldigheten
i fråga om juridiska personer slopades.

Riksförsukringsanstalten vill med hänsyn till vad i promemorian anförts
angående de administrativa olägenheterna av det nuvarande systemet icke
motsätta sig den föreslagna åtgärden. Ämbetsverket, som erinrar om att juridisk
person enligt förslaget dock även i fortsättningen skulle lämna uppgift
till mantalsskrivningen angående av personen sysselsatt arbetskraft, framhåller
i anslutning härtill att erfarenheten visat, att det ofta mötte särskilda
svårigheter för riksförsäkringsanstalten att erhålla kännedom om arbetsgivare,
som vore juridisk person. Möjligheterna för anstalten att få kännedom
om sådan arbetsgivare vore uppenbarligen större, om juridiska personer
mantalsskreves, än om så icke skedde. Varje juridisk person hade ju nämligen
att i mantalsuppgiften angiva, huruvida under förrättningsåret arbetskraft
sysselsatts eller komme att sysselsättas. Vore vederbörande s. k. mindre
arbetsgivare (d. v. s. sysselsattes i regel mindre än 5 årsarbetare), skulle
därjämte de närmare upplysningar lämnas rörande den sysselsatta arbetskraften
som erfordrades för försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen.
Vid underlåtenhet att lämna vederbörliga uppgifter i dessa avseenden, syntes
mantalsskrivningsförrättaren som regel infordra dylika. Avskaffades
mantalsskrivningen av juridiska personer, kunde följden bli, att arbetsgivare,
som vore juridiska personer, icke komme att redovisas i arbetsgivarförteckningarna
i fullt samma utsträckning som för närvarande.

Ej heller övcrståtliållarämbetet vill motsätta sig förslagets genomförande.
Ämbetet hyste dock cn viss tvekan om lämpligheten därav med hänsyn till
den korta tid nu gällande bestämmelser varit i kraft och den ringa erfarenhet,
som hittills vunnits av desamma. Ämbetet uttalar vidare:

För Stockholms vidkommande må i detta sammanhang nämnas att, ehuru
mantalsskrivning av juridiska personer äger rum å mantalsverket, överståthållarämbetet
ännu icke ansett sig kunna slopa förandet av ett å skatteavdelningens
bolagstaxeringskontor sedan många år fört register över sådana
juridiska personer, vilka kunna bliva föremål för taxering. Överståthållarämbetet
har varit medvetet om att dubbelarbete i viss omfattning härigenom
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. i samt. Nr 16.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

utförts men har låtit sitt handlande bestämmas av ansvaret för taxeringsarbetets
effektivitet. Då sålunda ett register över juridiska personer ändock
föres i Stockholm, synes ett slopande av mantalsskrivningen av juridiska
personer icke behöva medföra några ur taxeringssynpunkt menliga verkningar.

Länsstyrelsen i Blekinge län, som ej heller vill motsätta sig föreliggande
förslag, yttrar:

Med de hjälpmedel — kortregister över aktiebolag, föreningsregister m. in.
—- som redan tidigare stått till buds, torde i allmänhet de till B-längderna
hänförliga skattskyldiga blivit i vederbörlig ordning taxerade. Mera ovisst
synes det vara om de till C-längderna hänförliga betydligt svåråtkomligare
skattskyldiga blivit föremål för fullständig undersökning vid taxeringen. Då
mantalsskrivningen hittills icke kunnat registrera alla juridiska personer
hänförliga till de grupper, som vid taxering böra upptagas i C-längderna,
har vederbörande taxeringsnämnd för att vinna kännedom om förefintligheten
av ytterligare skattskyldiga av dessa kategorier nödgats göra efterforskningar
med ledning av särskilt infordrade uppgifter, kommunernas stater
m. in. På grund av att den begränsade och hårt i anspråk tagna tiden för
taxeringsarbetet icke kan medgiva mera tidsödande dylika efterforskningar
torde mantalsskrivningens slopande medföra ökad risk för att vissa dylika
skattskyldiga icke bliva föremål för taxering, men då det kan antagas, att
några mera betydande belopp icke undgå beskattning och då en årlig mantalsskrivning
av juridiska personer medför vissa kostnader vill länsstyrelsen
icke motsätta sig utredningsmannens förslag om slopande av mantalsskrivningen
beträffande juridiska personer. Länsstyrelsen ifrågasätter dock, huruvida
icke mantalsskrivningsförfarandet för juridiska personer bör ersattas
av viss anmälningsskyldighet, förslagsvis vart femte år eller i samband med
folkräkningarna. Efterforskningsarbetet borde därvid handhavas av de
lokala mantalsskrivningsorganen, vilka kunna antagas besitta den största
lokalkännedomen.

Förslaget avstyrkes i ett yttrande. Kammarrätten yttrar bl. a.

Kammarrätten anser, att de i promemorian åberopade skälen för förslaget
att slopa förevarande mantalsskrivning icke äro övertygande utan att de av
departementschefen i samband med mantalsskrivningens införande anförda
skälen för bestämmelser angående mantalsskrivning av juridiska personer
alltjämt äro bärande. Förstnämnda skäl voro i huvudsak kända vid tiden
för folkbokföringsreformens genomförande. Erfarenhet saknas till stöd tor
det i promemorian gjorda påståendet att mantalsskrivningen av juridiska
personer icke medfört de väntade fördelarna ur beskattmngssynpunkt, och
frågan om behovet av dylik mantalsskrivning ur andra synpunkter har hittills
föga beaktats. ...... ,

Med hänsyn till vad sålunda anförts får kammarratten avstyrka förslaget
om slopandet av bestämmelserna angående mantalsskrivning av dylika peisoner.
Däremot har kammarrätten intet att erinra mot att sådan mantalsskrivning
tills vidare sker i enlighet med den ordning, som tillämpats beträffande
mantalsåren 1950—1952.

Beträffande frågan om mantalsskrivning av dödsbon framförs synpunkter
i ett par remissyttranden. Håradsskrivaren i Hörby fögderi uttalar sålunda
att mantalsskrivningen av dödsbon utan svårighet syntes kunna bi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

19

behållas, om vederbörande personplåt, sedan uppgift om dödsdag inpräglats,
finge stå kvar på oförändrad plats, till dess dödsboet vid mantalsskrivning
strukits. Dödsboet skulle alltså mantalsskrivas å den fastighet, där
den döde i livstiden var mantalsskriven, ej i särskild avdelning av längden
för det distrikt, där han vid dödsfallet var kyrkobokförd. Något behov av att
samla dödsbon i särskild avdelning funnes ej och de hittills använda dödsboplåtarna
med deras knapphändiga uppgifter hade vållat en del olägenheter.
Häradsskrivaren i Mölndals fögderi yttrar, att det syntes diskutabelt,
huruvida oskifta dödsbon borde uppföras i det tryckande registret eller icke.
Dessa undginge säkerligen i mycket liten omfattning att bliva föremål för
taxering, vartill komme att aktualisering av plåtmaterialet beträffande dessa
krävde en hel del arbete.

Utredningsmannens förslag att de tryckande registren över juridiska personer
även i fortsättningen skall föras har icke föranlett någon erinran.
Statistiska centralbyrån framhåller dock beträffande sättet för dessa registers
förande att vissa enhetliga riktlinjer härför icke kunde undvaras.
Möjligen hade utredningsmannen ansett nödig enhetlighet kunna vinnas genom
att länsstyrelserna underställde riksbyrån för folkbokföringen och riksskattenämnden
förslag till registerföringens ordnande. Även om denna väg
icke vore oframkomlig syntes den dock kunna vålla såväl dessa centrala
myndigheter som länsstyrelserna ett betungande och i viss mån onödigt arbete
genom korrespondens, återförvisning och förhandlingar, vilket skulle
kunna till stor del undvikas genom att Kungl. Maj:t fastställde de normer,
som borde vara gemensamma. Centralbyrån hemställde därför, att hithörande
spörsmål måtte bliva ytterligare utredda.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att genom en i ett tryckande
register över juridiska personer fortlöpande registrering utan mantalsskrivning
samma resultat kunde nås ur taxeringssynpunkt som efter en
mantalsskrivning. Eventuellt kunde detta register då utökas med tryckplåtar
för de fall, där juridisk person bedreve rörelse i annan kommun än,
där taxering till statsskatt skulle ske. Normalregler för registrens förande
borde utarbetas av riksbyrån och riksskattenämnden. Om i något fall en
länsstyrelse önskade avvika från dessa regler borde tillstånd därtill kunna
medgivas av nyssberörda myndigheter.

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar, att det för aktualiseringen av det tryckande
registret över juridiska personer vore önskvärt, om de olika myndigheter,
hos vilka dylika personer registrerades, ålades att till länsstyrelsernas
taxerings- och folkbokföringsavdelningar anmäla verkställda registreringar.

Frågan om de kostnader, som förslagets genomförande eventuellt kunde
komma att förorsaka statsverket har berörts i yttrande av statistiska centralbyrån,
som anför:

På grund av utredningsmannens uttalanden och sakens beskaffenhet synes
man böra räkna med att vissa ompräglings- och omställningsarbeten i de
tryckande registren kunna bliva erforderliga. Vederbörande anslag för det

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

budgetår, under vilka dessa arbeten torde komma att utföras, kunna därigenom
bliva mera belastade än som förutsetts vid beräkningen. Huruvida
och med vilket belopp överskridande kan bliva nödvändigt kan ej nu med
säkerhet anges, men centralbyrån vill härmed göra förbehåll för eventualiteten.

Departementschefen. Det viktigaste motivet för att införa mantalsskrivning
av juridiska personer var de fördelar som denna ansågs komma att få ur
taxeringssynpunkt. Särskilt avseende fästes vid de ökade möjligheter till
deklarationskontroll, som mantalsskrivningen förutsågs skola medföra. Mantalsskrivning
av juridiska personer ägde första gången rum under hösten
1949 för mantalsåret 1950, men redan vid denna första mantalsskrivning
skedde en av praktiska skäl förestavad begränsning av de kategorier juridiska
personer, som skulle mantalsskrivas.

Utredningsmannen har såsom skäl för sitt förslag att denna mantalsskrivning
slopas anfört bl. a., att de brister i fråga om taxeringsväsendets
organisation, vilka förelåg vid den tid, då tanken på denna form av registrering
först framfördes, i stort sett blivit eliminerade genom den av 1943 års
riksdag beslutade omorganisationen av beskattningsnämnderna. Erfarenheten
har vidare, enligt utredningsmannen, givit vid handen att mantalsskrivningen
av de juridiska personerna ur taxeringssynpunkt icke haft den stora
betydelse, som man förväntat sig, bl. a. med hänsyn till att flertalet av dem
som bleve föremål för mantalsskrivning jämväl vore registrerade i annan
ordning.

Remissinstanserna har i allmänhet funnit de skäl, som anförts för att
mantalsskrivningen av juridiska personer bör slopas, så övertygande att
de tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran eller förklarat sig icke
vilja motsätta sig förslagets genomförande. Endast kammarrätten har avstyrkt
förslaget; bl. a. har kammarrätten uttalat att erfarenhet saknades till
stöd för påståendet att mantalsskrivningen icke medfört de väntade fördelarna
ur beskattningssynpunkt.

Givet är att en viss tveksamhet kan vara på sin plats angående lämpligheten
av att redan nu, efter det att bestämmelserna om mantalsskrivning
av juridiska personer varit i tillämpning vid allenast fyra mantalsskrivningar,
vidtaga några ändringar i dessa bestämmelser. Emellertid visar uttalandena
i yttrandena från flertalet av de remissinstanser, som har att
syssla med taxering och mantalsskrivning och det material som därvid framkommer,
att den nuvarande ordningen beträffande juridiska personer medfört
avsevärda olägenheter i form av en ökad arbetsbörda för de därav berörda
myndigheterna utan att däremot svarande fördelar i form av bättre
taxeringsresultat uppnåtts. Icke heller synes denna mantalsskrivning medföra
andra fördelar, exempelvis för statistikens vidkommande, av sådan betydelse,
att de motiverar dess bibehållande. Då sålunda den framförda kritiken
mot det nuvarande systemet synes vara berättigad, ansluter jag mig
till utredningsmannens förslag att mantalsskrivningen av juridiska personer
slopas. Samtidigt har utredningsmannen föreslagit, att det redan insam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

21

lade materialet bevaras i den formen att de tryckande registren över dessa
personer bibehålies, samt att registren aktualiseras på lämpligt sätt. Icke
heller mot detta förslag har jag någon erinran.

Utredningsmannen har beträffande sättet för förandet av de tryckande
registren över juridiska personer föreslagit, att bestämmelser härom borde
utfärdas av länsstyrelsernas folkbokförings- och taxeringsavdelningar i samråd
samt att bestämmelserna för godkännande skulle underställas riksbyrån
och riksskattenämnden. Enär, såsom i ett remissyttrande framhållits, en
sådan ordning kan tänkas komma att medföra vissa olägenheter, synes det
mig lämpligare att erforderliga föreskrifter utfärdas av Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj :ts bestämmande, av riksbyrån och riksskattenämnden i
samråd. Stadgande härom har införts i 56 §.

Såsom statistiska centralbyrån i sitt yttrande anfört torde man få räkna
med möjligheten att vissa kostnader uppkommer för ompräglings- och omställningsarbeten
i det tryckande registret över juridiska personer. Storleken
av dessa kostnader blir bl. a. beroende av dels i vad mån ompräglingsarbeten
överhuvud skall behöva förekomma dels ock, därest så kommer att anses
erforderligt, huruvida omprägling skall behöva ske även av registerplåtar
över sådana juridiska personer, som för närvarande icke är taxerade. År
1951 blev av omkring 127 000 mantalsskrivna juridiska personer blott ca
55 000 taxerade. Med hänsyn till att flera faktorer, som inverkar på omfattningen
av omställnings- och ompräglingsarbetet, ännu är ovissa, är det icke
möjligt att nu göra något uttalande om kostnadernas storlek. Under förutsättning
dock att ompräglingsarbetet kommer att inskränka sig till inprägling
av postadress på omkring 50 000 plåtar lärer kostnaderna icke komma
att överstiga ca 10 000 å 15 000 kr. Uppkommande kostnader torde, därest
riksdagen icke har något att erinra däremot, få bestridas från anslaget till
Folkbokföringen: Viss tillfällig personal vid länsstyrelserna m. m.

III. Anteckning i mantalslängd av rörelse, som bedrives

å viss fastighet.

Gällande bestämmelser. Enligt 35 § 1 mom. sista stycket folkbokföringsförordningen
skall, där länsstyrelsen beträffande visst mantalsskrivningsdistrikt
så förordnat, i mantalslängden antecknas, särskilt för varje fastighet,
rörelse som å fastigheten bedrives med angivande av rörelseidkarens
namn och postadress, vare sig han är å fastigheten mantalsskriven eller icke.

13 och 14 §§ mantalsskrivningskungörelsen innehåller närmare föreskrifter
om rörelseidkarnas redovisning i mantalslängderna. I särskild ordning
har Kungl. Maj :t vidare meddelat bestämmelser om redovisning av rörelseidkare
i de tryckande registren. Genom de förut nämnda kungörelserna den
22 september 1949, nr 508 och nr 509, har vissa särskilda bestämmelser
meddelats angående redovisning av rörelseidkare vid mantalsskrivningen
för år 1950. Motsvarande bestämmelser har sedermera utfärdats att gälla vid
mantalsskrivningarna för åren 1951, 1952 och 1953.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Utredningen. Utredningsmannen framhåller, att bestämmelserna om redovisning
av rörelseidkare i mantalslängderna tillkommit efter förslag av
folkbokföringskommittén.

Enligt vad utredningsmannen inhämtat hade emellertid icke någon länsstyrelse
meddelat sådant förordnande om anteckning i mantalslängd, varom
stadgades i 35 § 1 mom. sista stycket folkbokföringsförordningen. Ur arbetssynpunkt
skulle för länsbyråernas del uppläggning och aktualisering av
tryckplåtar över rörelseidkare komma att medföra en avsevärd belastning.
Vidare komme riskerna för att registerplåtarna över de fysiska personerna
råkade i oordning att ökas, därest ut- och inplockning av rörelseidkarplåtar
skulle ske.

I promemorian uttalas, att en sådan registrering av rörelseidkarna, som
det här vore fråga om, givetvis hade sitt värde ur beskattningssynpunkt men
att det syntes tvivelaktigt om fördelarna stode i proportion till det arbete som
måste nedläggas på registrens förande. Vidare kunde ett system med rörelseidkarplåtar
även föra med sig vissa olägenheter.

Utredningsmannen uttalar som sin slutsats, att anteckning i mantalslängderna
av rörelseidkare ur beskattningssynpunkt saknade större betydelse.
I varje fall stode eventuella fördelar icke i rimlig proportion till nackdelarna.
Utredningsmannen föreslår med hänsyn härtill, att stadgandet att sådan anteckning
skall kunna ske upphäves.

Där så kunde befinnas lämpligt, borde dock även kunna uppläggas tryckplåtar
över fysiska personer, vilka dreve rörelse å annan fastighet än mantalsskrivningsfastigheten.
Dessa uppgifter borde dock icke inflyta i någon
mantalslängd utan plåtarna borde ingå i ett register avsett att användas för
taxeringsändamål.

Yttranden. Förslaget att upphäva stadgandet i 35 § 1 mom. sista stycket
folkbokföringsförordningen rörande antecknande av rörelser i mantalslängd
tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden. Bl. a. anför länsstyrelsen
i Södermanlands län att bestämmelsen är onödig och att den därför
bör utgå.

Endast kammarrätten avstyrker förslaget i denna del.

Departementschefen. Såsom utredningsmannen framhållit har icke någon
länsstyrelse meddelat förordnande jämlikt 35 § 1 mom. sista stycket folkbokföringsförordningen.
Denna omständighet synes mig tala för att stadgandet
saknar större betydelse för taxeringsarbetet — eller i varje fall att
ur teknisk synpunkt olägenheterna av stadgandets tillämpning är så avsevärda
att man icke velat belasta länsbyråerna med det arbete, som ett uppläggande
och förande av tryckplåtar över rörelseidkare skulle medföra. Jag
har med hänsyn härtill intet att erinra emot att stadgandet i fråga upphäves.
Ej heller har jag något att erinra emot att, där så kan finnas lämpligt, särskilda
tryckplåtar upprättas över rörelseidkare, vilka skall beskattas i an -

Kungl. Mcijds proposition nr 16.

23

nan kommun än den där de är mantalsskrivna. Något stadgande härom
synes mig dock icke böra inflyta i folkbokföringsförordningen. Erforderliga
föreskrifter i ämnet torde böra utfärdas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, av riksbyrån och riksskattenämnden i samråd.

IV. Mantalsuppgifter.

Gällande bestämmelser. I 38 § folkbokföringsförordningen föreskrives, att
envar fysisk person, som ej skall i annans mantalsuppgift upptagas, samt
envar juridisk person årligen skall lämna mantalsuppgift i det distrikt,
varest han skall mantalsskrivas. Den, som har familj, skall i sin mantalsuppgift
upptaga jämväl hos honom bosatta familjemedlemmar med undantag
av sådan, som äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i
fartyg eller som i rörelse eller hushåll eller för fastighets skötsel regelbundet
eller tillfälligt sysselsätter arbetare. Vidare skall fysisk eller juridisk
person, som äger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar rörelse inom
annat distrikt än det, varest han skall mantalsskrivas, till mantalsskrivningen
i förstnämnda distrikt avlämna uppgift enligt fastställt formulär
angående egendomen eller rörelsen med därtill hörande personal.

Som tidigare nämnts har vissa inskränkningar gjorts beträffande mantalsskrivningen
av juridiska personer för åren 1950—1953.

I 3 § mantalsskrivningskungörelsen lämnas närmare föreskrifter angående
vad mantalsuppgift skall innehålla; formulär till sådan uppgift fastställes
av riksbyrån. Mantalsuppgift skall utvisa bl. a.: den fasta egendom
uppgiftslämnaren äger inom det distrikt, där uppgiften lämnas, den rörelse
uppgiftslämnaren idkar inom det distrikt, där uppgiften lämnas, eller inom
annat distrikt, huruvida uppgiftslämnaren under förrättningsåret inom det
distrikt, där uppgiften lämnas, sysselsatt eller kommer att sysselsätta arbetare
ävensom, därest antalet anställda understigit fem, de närmare upplysningar
angående den sysselsatta arbetskraften som erfordras för försäkring
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Den som äger fastighet skall — därest fastigheten är belägen i stad, köping
eller eljest i ort beträffande vilken länsstyrelsen så förordnar — jämlikt
40 g folkbokföringsförordningen, förutom mantalsuppgift, lämna en
särskild huvudförteckning, upptagande dels de personer, till vilka han inom
fastigheten upplåtit lägenhet, dels ock icke upplåtna lägenheter inom fastigheten.

För Stockholm och Göteborg gäller att ej blott familjemedlemmar utan
även övriga personer, som tillhör uppgiftslämnarens hushåll, t. ex. hembiträden
i förekommande fall skall upptagas i hushållsföreståndarens mantalsuppgift.

De uppgifter om anställd arbetskraft, vilka inhämtas i samband med
mantalsskrivningen, ligger till grund för den arbetsgivarförteckning, som

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

det jämlikt förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av
avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete åligger lokal skattemyndighet att upprätta.
För varje uppbördsdistrikt skall på sätt riksförsäkringsanstalten närmare
bestämmer upprättas en förteckning över de till distriktet hörande arbetsgivare,
vilka skall erlägga olycksfallsförsäkringsavgift. Förteckningen skall
upptaga varje arbetsgivare, som under det år mantalsskrivningsförrättningen
äger rum sysselsatt arbetare inom kommunen, oavsett om arbetsgivaren
mantalsskrivits där eller annorstädes och likaså oavsett om han varit arbetsgivare
även inom andra kommuner. Arbetsgivarförteckningen innehåller utförliga
uppgifter allenast beträffande »mindre» arbetsgivare, varmed avses
arbetsgivare med högst fyra anställda.

Sedan arbetsgivarförteckningarna upprättats insänds de till riksförsäkringsanstalten
för granskning m. in. Anstalten gör i förteckningarna anteckning
om storleken av de olycksfallsförsäkringsavgifter, som skall debiteras
de »mindre» arbetsgivarna, varefter de sålunda kompletterade förteckningarna
återsänds till vederbörande lokala skattemyndighet. Avgifterna påförs
vederbörande arbetsgivare i samband med debitering av slutlig skatt
året näst efter det år, avgifterna avser. Olycksfallsförsäkringsavgift för år
1952 påföres sålunda i samband med debitering av slutlig skatt enligt 1953
års taxering. Avgiften debiteras i den kommun, som arbetsgivarförteckningen
avser. En »mindre» arbetsgivare påförs följaktligen vid debitering
av slutlig skatt olycksfallsförsäkringsavgift i samtliga de kommuner, där
han under det aktuella året haft arbetare anställda, och erhåller — under
förutsättning att det belopp, som skall debiteras å debetsedeln, överstiger
5 kr. — skilda debetsedlar å slutlig skatt för varje kommun. Av »större»
arbetsgivare uttages avgifterna regelmässigt direkt av riksförsäkringsanstalten
genom postförskott.

Utredningen. Utredningsmannen erinrar om att, för landsbygdens vidkommande,
den obligatoriska skyldigheten att lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen
infördes i samband med folkbokföringsreformens genomförande.
Åtskillig kritik hade emellertid, främst från prästerligt håll och
från allmänhetens sida, under de gångna åren riktats mot denna skyldighet
att lämna skriftlig uppgift. Sålunda hade framhållits bl. a. att i församlingar
om upp till 2 000 å 3 000 invånare pastor så väl skulle känna till
befolkningen att det vore onödigt med skriftliga mantalsuppgifter. Även
hade framförts tanken att i de fall, då någon förändring icke skett sedan
nästföregående mantalsskrivning, mantalsuppgift av enklare beskaffenhet
skulle kunna komma till användning.

I promemorian framhålles, att mantalsuppgifterna — med det nuvarande
mantalsskrivningsförfarandet — utgör en nödvändig förutsättning för att
mantalsskrivningsarbetet skall kunna fortlöpa smidigt och effektivt. Härtill
komme att enligt gällande bestämmelser den, som regelbundet eller tillfälligt
sysselsätter arbetare, i mantalsuppgiften skall lämna sådana upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

25

lysningar angående den sysselsatta arbetskraften som erfordras för försäkring
enligt olycksfallsförsäkringslagen. Inom 1949 års folkbokföringssakkunniga
och 1949 års uppbördssakkunniga hade diskuterats möjligheterna
att ordna insamlandet av uppgifter rörande sysselsatt arbetskraft på
annat sätt. Det nuvarande systemet hade emellertid befunnits vara det mest
praktiska, varför någon ändring däri — frånsett vissa detaljer -— icke för
närvarande borde komma ifråga. Frågan komme emellertid att bli ytterligare
undersökt under det fortsatta översynsarbetet. Den obligatoriska skyldigheten
för fysiska personer att lämna skriftlig mantalsuppgift borde sålunda
bibehållas åtminstone tillsvidare.

Vissa förenklingar i avseende å uppgiftsskyldigheten syntes dock möjliga
att genomföra. Utredningsmannen föreslår i sådant hänseende, att uppgift
enligt olycksfallsförsäkringslagen om anlitad arbetskraft skall lämnas
blott i arbetsgivarens mantalsskrivningskommun, beträffande juridiska personer
i den kommun, där den juridiska personen har sitt säte, i stället för
i samtliga de kommuner, där arbetare varit anställda, att uppgift om fastighetsinnehav
icke vidare skall lämnas å mantalsuppgiften; i stället skall
införas skyldighet dels för den som förvärvar fastighet att därom underrätta
den lokala skattemyndigheten dels ock för ägare av fastighet att anmäla
eventuell adressförändring, alt den nuvarande bestämmelsen om uppgiftsskyldighet
för den, som äger eller är redare i fartyg, skall slopas, att
den nuvarande skyldigheten för den, som driver rörelse i annan kommun
än mantalsskrivningskommunen, att i förstnämnda kommun lämna särskild
mantalsuppgift skall slopas samt att i fortsättningen såsom regel endast
en mantalsuppgift skall avlämnas för varje hushåll.

Vad först beträffar frågan om arbetsgivares skyldighet att lämna uppgift
om anlitad arbetskraft föreslår utredningsmannen, att de
härom i folkbokföringsförordningen meddelade bestämmelserna skall ersättas
av ett stadgande om att fysisk eller juridisk person, som i rörelse eller
för fastighets skötsel eller eljest regelbundet eller tillfälligt sysselsätter arbetare,
skall vara skyldig att till mantalsskrivningen å fastställt formulär lämna
de närmare upplysningar angående den sysselsatta arbetskraften som
kan vara erforderliga. Uppgiftsskyldigheten skall enligt förslaget fullgöras
i det mantalsskrivningsdistrikt, där den fysiska personen skall mantalsskrivas
eller där den juridiska personens styrelse eller förvaltning den 1 november
förrättningsåret har sitt säte. Utredningsmannen framhåller i anslutning
härtill endast i korthet, att det nuvarande systemet, enligt vilket sådan
uppgift skall lämnas i varj e kommun, där arbetstagare är sysselsatt, innebure
avsevärda olägenheter för såväl allmänheten som de lokala skattemyndigheterna.
1949 års uppbördssakkunniga väntades emellertid komma åt!
framlägga vissa förslag till förenklingar av innebörd bl. a. att olycksfallsförsäkringsavgift
skulle debiteras vederbörande arbetsgivare allenast i hemortskommunen
och då avseende all arbetskraft. Utredningsmannen erinrar vidare
om att, därest två eller flera personer tillhör samma familj och alla är arbets -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

givare, envar av dem för närvarande skall å särskild mantalsblankett lämna
uppgift om den sysselsatta arbetskraften. I anslutning till sitt förslag att mantalsuppgiften
i framtiden skall omfatta ej blott familjemedlemmarna utan
även samtliga hushållsmedlemmar finner utredningsmannen det möjligt att
genomföra den förenklingen att även flera hushållsmedlemmar skall kunna
lämna uppgift om sysselsatt arbetskraft på en och samma mantalsblankett.
Huruvida så kunde ske vore närmast en fråga av blanketteknisk natur.

De uppbördssakkunniga har i sitt numera avgivna betänkande II med
förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1 s. 104 ff.),
närmare redogjort för de olägenheter, som ur uppbördssynpunkt vore förenade
med nuvarande ordning för debitering av olycksfallsförsäkringsavgifter.
De sakkunniga har framhållit bl. a., att samme arbetsgivare kunde
finnas upptagen i flera arbetsgivarförteckningar. Ofta förekommande hade
varit att en person, som ägde sommarstuga i annan kommun än där han
vore mantalsskriven, upptagits i arbetsgivarförteckningen för den förstnämnda
kommunen såsom arbetsgivare för en tillfällig hjälp, som anlitats
för att för sommaren iordningställa tomten till sommarstugan. Hade en person,
som haft arbetstagare i hushållet, under ett år flyttat från en kommun
till en annan, hade han som regel upptagits i arbetsgivarförteckningen
i inflyttningskommunen, under det att den slutliga skatt, som skulle uttagas
för samma år, påförts i utflyttningskommunen (mantalsskrivningskommunen
för beskattningsåret). Icke sällan hade då olycksfallsförsäkringsavgiften
varit så låg, att den icke uppgått till 5 kr. Då den skattskyldige
vanligtvis icke i inflyttningskommunen påförts annan kvarstående skatt,
hade följden blivit, att eftersom kvarstående skatt, som icke uppgår till
minst 5 kr., enligt gällande bestämmelser icke skall påföras, någon uppbörd
icke kommit till stånd. Arbetsgivarförteckningarna upprättades i samband
med mantalsskrivningen för visst år. Härav följde att arbetsgivarna i allmänhet
i arbetsgivarförteckningarna funnes uptagna i samma ordning, vari
de återfunnes i mantalslängden för nämnda år. Debiteringslängden, vari
olycksfallsförsäkringsavgifterna debiterades, upprättades däremot med ledning
av mantalslängden för föregående år. Svårigheter kunde därigenom
uppkomma att med ledning av arbetsgivarförteckningarna återfinna de avgiftspliktiga
i debiteringslängderna.

De uppbördssakkunniga har vidare framhållit, att om olycksfallsförsäkringsavgifterna
påfördes allenast i den kommun, där arbetsgivaren mantalsskrivits
för året näst före det år, då avgifterna skall debiteras i debiteringslängden,
d. v. s. om man vid debitering av slutlig skatt för visst år beträffande
både olycksfallsförsäkringsavgifter och övriga i debiteringen ingående
skatter och avgifter följde mantalslängden för föregående år, skulle man
vinna en avsevärd lättnad för de lokala skattemyndigheterna vid debiteringsarbetet,
ett resultat som de sakkunniga måste finna tillfredsställande. En
fördel vore därjämte att vissa avgifter understigande 5 kr., vilka för närvarande
icke kan påföras arbetsgivare, som är mantalsskriven i annan kommun
än där arbetstagaren varit anställd, komme att kunna uttagas.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

De sakkunniga har med hänsyn härtill föreslagit bl. a. dels att avgiftspåföringen
skall ske i debiteringslängden för det år, som infaller två år
efter det år arbetsgivaruppgifterna avser dels ock att påföring skall ske allenast
i en kommun, nämligen den, där arbetsgivaren var mantalsskriven för
året näst efter det, som arbetsgivaruppgifterna avsett. Beträffande enkla bolag
talade, enligt de sakkunniga, praktiska skäl för att man frånginge huvudregeln,
att avgifterna skall påföras i mantalskrivningskommunen och att
man i stället skulle upptaga bolaget i arbetsgivarförteckningen för den kommun,
där arbetet utförts.

Beträffande frågan om skyldighet att å mantalsblanketten lämna u p pgift
om fastighetsinnehav anför utredningsmannen bl. a., att den
nuvarande uppgiftsskyldigheten vore betingad av önskvärdheten av att de
lokala skattemyndigheterna skall erhålla kännedom om förändringar med
avseende å äganderätten till fast egendom ävensom de fall då en fastighetsägare
erhållit ändrad postadress. Bearbetandet av dessa uppgifter vore emellertid
synnerligen tidskrävande och det kunde starkt ifrågasättas, huruvida
det arbete som nedlades på denna granskning stode i rimlig proportion till
de resultat som därigenom ernåddes. Med viss rätt kunde det även anses
onödigt att den, som ägde fast egendom, varje år skulle lämna den lokala
skattemyndigheten meddelande om att han ägde denna sin fastighet samt
om sin adress, även om densamma vore oförändrad år efter år.

Utredningsmannen erinrar vidare om att viss kontroll över växlingar i
äganderätt in. m. erhölles genom huvudförteckningar och fastighetslängder.
En ytterligare kontroll erhölle de lokala skattemyndigheterna genom de uppgifter
som skall tillställas dem från inskrivningsdomarna. Vad dessutom
adressförändringarna beträffade syntes det ligga i de flesta fastighetsägares
intresse att hålla den lokala skattemyndigheten underrättad om eventuell
ny adress för att de därigenom skall vara säkra på att få debetsedel å fastighetsskatt
under rätt adress.

Vad beträffade skyldigheten för den som ägde fastighet i annan kommun
än mantalsskrivningskommunen att i förstnämnda kommun lämna uppgift
om fastighetsinnehav hade erfarenheten visat, att ifrågavarande föreskrift
av allmänheten iakttoges i relativt begränsad omfattning liksom att det skulle
vara för tidskrävande att anmana de försumliga att inkomma med mantalsuppgift
av ifrågavarande slag.

Ett slopande av skyldigheten att å mantalsuppgift lämna uppgift om fastighetsinnehav
(motsvarande) i mantalsskrivningskommunen eller i annan
kommun skulle medföra att formuläret till mantalsuppgift kunde förenklas
och göras mera lättbegripligt för allmänheten. För de lokala skattemyndigheternas
del skulle det innebära en icke obetydlig arbetsbesparing att slippa
den årligen återkommande genomgången av dessa uppgifter, en fördel som
mer än väl torde uppväga olägenheten av att adressförändringar i vissa fall
icke komme till deras kännedom.

Utredningsmannen föreslår sålunda, att skyldigheten att till mantalsskrivningen
lämna uppgift om fastighetsinnehav slopas samt att densamma er -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

sättes med en skyldighet för fysisk eller juridisk person, som förvärvat
ägande-, besittnings- eller brukningsrätt till fast egendom, att ofördröj ligen
och senast inom fjorton dagar göra anmälan om förvärvet hos den lokala
skattemyndigheten i det distrikt, där egendomen är belägen. Enahanda skyldighet
skulle åvila den, som till följd av flyttning eller eljest erhållit ändrad
postadress. I avsikt att sprida kännedom hos allmänheten om nämnda föreskrift
borde å den blankett till mantalsuppgift, som skall avlämnas av fysisk
person, införas en erinran om att fastighetsägare i förekommande fall skall
göra adressanmälan till den lokala skattemyndigheten. Eventuellt kunde det
även vara lämpligt — särskilt i distrikt där sommarstugor förekomme i
större utsträckning — att i den försändelse, varmed fastighetsdebetsedel utsändes,
en särskild lapp inlades med erinran om ifrågavarande anmälningsskyldighet.

Med hänsyn till förslaget om upphävande av bestämmelsen i 35 § 1 inom.
tredje stycket folkbokföringsförordningen att i mantalslängden skall antecknas
rörelse, som bedrives å viss fastighet, föreslår utredningsmannen
även upphävande av den nuvarande bestämmelsen att den, som i annat distrikt
än mantalsskrivningskommunen bedriver rörelse, skall lämna särskild
uppgift härom.

Därjämte hade föreslagits att juridiska personer icke i fortsättningen
skall mantalsskrivas. Därmed skulle även bortfalla skyldigheten för sådana
personer att lämna mantalsuppgift. Emellertid måste de juridiska personer,
som sysselsätter arbetskraft, lämna uppgift härom, varför en viss uppgiftsskyldighet
måste bibehållas. Sådana juridiska personer avsåges således
även i fortsättningen skola lämna uppgift till mantalsskrivningen angående
av den juridiska personen sysselsatta arbetare. Uppgiften föreslås
skola lämnas i det distrikt, där styrelsen har sitt säte den 1 november. Uppgift
skall lämnas å fastställt formulär.

I promemorian erinras vidare om att den som har familj, i sin uppgift
skall upptaga jämväl hos honom bosatta familjemedlemmar med undantag
dock av sådan som äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i
fartyg eller som i rörelse eller hushåll eller för fastighets skötsel regelbundet
eller tillfälligt sysselsätter arbetare. Hushållsmedlem, som ej tillika vore
familjemedlem, skulle således lämna egen mantalsuppgift. Denna bestämmelse
gällde dock icke beträffande Stockholm och Göteborg, där enligt de
särskilda Stockholms- och Göteborgskungörelserna samtliga hush
å 11 s in e d I e in in a r skall upptagas på samma uppgift med undantag
dock för den som äger fastighet etc. Motivet till folkbokföringsförordningens
ifrågavarande stadgande vore av rent teknisk art, nämligen önskvärdheten
att få personförteckningarna i mantalsuppgifterna att så nära som
möjligt överensstämma med motsvarande förteckningar i mantalslängderna.
I de sistnämnda sammanhölies nämligen blott familjerna under det
att övriga hushållsmedlemmar uppfördes under respektive begynnelsebokstäver
i efternamnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

29

Föreskriften att endast familjemedlemmarna men ej övriga hushållsmedlemmar
skall upptagas på en mantalsuppgift hade dock visat sig vara
mindre lämplig. För folkräkningsändamål förelåge behov av att ha hela hushållet
redovisat på en mantalsuppgift, vilket medfört att i de mantalsuppgifter,
som avlämnades hösten 1950 till 1950 års folkräkning och 1951 års
mantalsskrivning, å en och samma uppgift skolat upptagas samtliga hushållsmedlemmar.
Ur mantalsskrivningssynpunkt kunde det innebära vissa
fördelar att ha hela hushållet redovisat på en mantalsuppgift. Utredningsmannen
föreslår därför, att det nuvarande stadgandet i 38 § 1 mom. första
stycket folkbokföringsförordningen skall ersättas av en föreskrift om att
envar fysisk person årligen skall lämna skriftlig uppgift (mantalsuppgift)
till mantalsskrivningen i det distrikt, varest vederbörande skall mantalsskrivas,
dock att den som är medlem av annans hushåll och bosatt hos denne
i stället skall upptagas i dennes mantalsuppgift. Ett genomförande av detta
förslag skulle enligt utredningsmannen innebära en återgång till de före
folkbokföringsref ormens genomförande gällande bestämmelserna.

I promemorian framhålles, att enligt gällande bestämmelser riksbyrån
skall fasts tä Ila formulär till mantalsuppgift men att det
ankomme på Kungl. Maj :t att förordna om vad mantalsuppgiften skall innehålla.
Erfarenheten hade emellertid givit vid handen att denna anordning
vore olämplig. Utredningsmannen föreslår med hänsyn härtill, att Kungl.
Maj:t skall fastställa formulär till mantalsuppgift, såväl den vanliga mantalsuppgiften
som den särskilda mantalsuppgift, som skall avlämnas av
juridiska personer, vilka sysselsätta arbetare, ävensom formulär till huvudförteckning.

Yttranden. Utredningsmannens förslag till begränsning av uppgiftsskyldigheten
i samband med mantalsskrivningen in. m. tillstyrkes i princip eller
lämnas utan erinran i alla yttranden utom det som avgivits av häradsskrivaren
i Edsbergs fögderi.

I åtskilliga yttranden har såsom allmänt omdöme om förslaget uttalats
att dess genomförande skulle innebära en välkommen och betydelsefull
förenkling för såväl allmänheten som myndigheterna. Beträffande vissa
detaljer i förslaget har dock en del erinringar gjorts.

Vad först beträffar frågan om skyldighet att lämna uppgift om a nställd
personal framställes ingen invändning emot att arbetsgivare
endast i mantalsskrivningskommunen respektive beträffande juridisk person
i den kommun, där den juridiska personen har sitt säte, skall lämna
uppgift om all sysselsatt arbetskraft. Riksförsäkringsanstalten framhåller
dock nödvändigheten av att det av mantalsuppgiften framgår i vilken eller
vilka kommuner den arbetskraft, som skall redovisas, är sysselsatt. Ämbetsverket
uttalar i anslutning härtill:

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Ur riksförsäkringsanstaltens synpunkt innebär det nu ifrågavarande förslaget
nackdelen, att den kontroll av mantalsuppgiftens riktighet, som för
närvarande verkställes av roteombud och mantalskrivningsförrättare, skulle
komma att bortfalla i fråga om all verksamhet, som bedrives i annan kommun
än mantalsskrivningskom,munen. Detta torde i och för sig vara ägnat
att leda till försämrad redovisning i arbetsgivarförteckningarna av arbetskraft
i sådan verksamhet. Å andra sidan skulle anordningen sannolikt komma
att medföra förbättrad redovisning i vissa fall, t. ex. i fråga om arbetskraft,
som sysselsättes å arbetsgivares sommarbostad. Denna arbetskraft
torde nu i viss utsträckning ej bli redovisad. Många arbetsgivare sakna
sannolikt kännedom om till vem mantalsuppgift rörande sommarbostaden
skall sändas, och vederbörande roteombud och mantalsskrivningsförrättare
torde ofta sakna vetskap om att arbetskraft sysselsatts. Härtill kommer,
att anstaltens arbete med registrering av och premiedebitering för s. k.
mindre arbetsgivare sannolikt skulle komma att något förenklas.

Även i några av de över de uppbördssakkunnigas förslag avgivna yttrandena
erinras om att, därest uppgift om sysselsatt arbetskraft skall lämnas
endast i hemortskommunen, kontrollmöjligheterna bli mindre. Statistiska
centralbyrån understryker, i anledning av de sakkunnigas förslag, att enkla
bolag skall upptagas i arbetsgivarförteckningen för den kommun, där arbetet
utförts, angelägenheten av att undantag ej sker från principen att all
arbetskraft skall redovisas å arbetsgivarens mantalsuppgift i mantalsskrivningsorten.
Dylika undantag från vad eljest gällde skulle bland andra olägenheter
även medföra den, att anvisningstexten å mantalsblanketten komplicerades
till besvär även för de uppgiftspliktiga, som ej berördes av sådant
undantag.

Beträffande åter förslaget att flera arbetsgivare, som tillhör ett hushåll,
skall på samma mantalsblankett lämna uppgift till olycksfallsförsäkringen
har en viss tveksamhet kommit till uttryck i några yttranden. Förslaget
avstyrkes i denna del av riksförsåkringsanstalten, som uttalar att
en sådan anordning vore synnerligen olämplig. Densamma kunde nämligen
befaras leda till förväxlingar och oklarhet i fråga om uppgifterna. Det vore
ej heller sagt, att hushållsmedlem, som är arbetsgivare, önskade delge hushällsföreståndaren
uppgifter om använd arbetskraft. Riksförsäkringsanstallen
finge därför för sin del föreslå, att uppgiftsskyldigheten reglerades på
sådant sätt, att dylik hushållsmedlem skulle lämna särskild uppgift angående
arbetskraften. Liknande synpunkter framförs av statistiska centralbyrån,
länsstyrelsen i Södermanlands län och håradsskrivaren i Edsbergs
fögderi. I motsatt riktning uttalar sig länsstyrelsen i Örebro län, som anser
att, under förutsättning att blanketten till mantalsuppgift avfattas på lämpligt
sätt, det icke torde möta några svårigheter för flera till samma hushåll
hörande arbetsgivare att lämna erforderliga uppgifter på en och samma
blankett.

I ett flertal yttranden beröres frågan om att slopa skyldigheten för fastighetsägare
att å mantalsuppgift lämna uppgift om fastighetsinnehav.
Håradsskrivaren i Kalix fögderi anför, att den nuvarande skyldigheten att

Kun (fl. Maj:ts proposition nr 16.

31

lämna uppgift angående fastighetsinnehav i stor utsträckning eftersatts.
Därjämte hade lämnade uppgifter ofta visat sig mindre tillförlitliga, varför
desamma som regel icke kunnat läggas till grund för ändring i fastighetsliggaren
utan att fångeshandlingen införskaffats eller fånget genom
utredning styrkts. Det syntes därför med fog kunna påstås, att det icke
oväsentliga arbetet med uppgifternas genomgång knappast motsvarade nyttan.
Det finge anses rationellt att, såsom utredningsmannen föreslagit, införa
en bestämmelse om anmälningsskyldighet i de fall, då förändringar
inträffat under förutsättning dock att bestämmelsen komme att följas.
Häradsskrivaren i Piteå fögderi yttrar, att det visserligen innebure en olägenhet
att icke genom mantalsuppgifterna erhålla upplysningar om äganderätt
men olägenheten bleve många gånger om uppvägd av den arbetslättnad,
som vunnes genom att man sluppe infordra uppgifterna. I yttrandet
uttalas emellertid en viss tveksamhet när det gäller möjligheterna för den
lokala skattemyndigheten att tillse att anmälningsskyldigheten fullgöres.

Kronokamreraren i Malmö föreslår, att skyldigheten för fastighetsägare
att till vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan om fastighetsförvärv
och flyttning skall begränsas till att avse fastigheter, belägna å ort
där huvudförteckning icke skall lämnas. I anslutning därtill framhålles
även, att det icke syntes vare sig erforderligt eller önskvärt att uppgiftsskyldigheten
skulle fullgöras fortlöpande under året. Vederbörande fastighetsägare
syntes i stället böra åläggas att vid motsvarande tid som andra mantalsuppgitter
skola lämnas fullgöra på honom ankommande uppgiftsskyldighet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, att en nackdel av den
föreslagna ordningen vore att uppgifter komme att saknas beträffande övergång
av äganderätten till byggnad å ofri grund, i första hand sommarstugorna,
i annan kommun än hemortskommunen. Liknande uttalande göres
av häradsskrivaren i Karlshamns fögderi, som föreslår att ägare av hus å
ofri grund alltid å mantalsuppgift skall uppgiva sådant innehav.

Länsstyrelsen i Örebro län anför, att det från häradsskrivarhåll i något
fall uttalats farhågor för en försämrad fastighetsredovisning, därest skyldigheten
att i mantalsuppgift angiva fastighetsinnehav borttoges. Med hänsyn
till den föreslagna bestämmelsen, att fastighetsägare skall vara skyldig
att inom 14 dagar efter fastighetsförvärv eller flyttning till den lokala skattemyndigheten
anmäla förvärvet eller den nya postadressen, ansåge länsstyrelsen
dylika farhågor omotiverade. Länsstyrelsen ville dock framhålla,
att det vore nödvändigt, att anmälningsplikten verkligen iakttoges och
att det härvid vore av stor betydelse, att underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten
beivrades i största möjliga utsträckning. Länsstyrelsen
erinrar vidare om föreskriften i 42 § folkbokföringsförordningen, att varje
efter senaste mantalsskrivning ingången avhandling angående ägande-, åboeller
arrenderätt till fast egendom bör av fastighetens innehavare vid mantalsskrivningen
uppvisas. Det syntes länsstyrelsen lämpligast, om avhandlingens
uppvisande anknötes till anmälningsskyldigheten och att uppvisandet

32

Kungl. Mcij:ts proposition nr 16.

sålunda skedde i samband med anmälningen om fastighetsförvärvet. Liknande
uttalanden görs av statistiska centralbyrån.

I ett flertal yttranden föreslås att debetsedeln å fastighetsskatt skall å
framträdande plats förses med en erinran till de skattskyldiga om deras
anmälningsskyldighet.

I avstyrkande riktning går det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i
Västernorrlands län, vilken — med kännedom om allmänhetens tröghet att
lämna uppgifter, i synnerhet utan anmodan — finner den nuvarande ordningen
böra bibehållas. Även häradsskrivaren i Edsbergs fögderi avstyrker
förslaget i denna del. Förslagets genomförande skulle medföra eu ytterligare
försämring av fastighetsredovisningen. De uppgifter, som inkomme
från inskrivningsdomarna, vore ofta ofullständiga.

Förslaget om att samtliga hushålls medlem mar och ej blott
familjemedlemmarna skall upptagas på hushållsföreståndarens mantalsuppgift
har överlag mottagits välvilligt. Statistiska centralbyrån framhåller, att
denna ordning redan vore genomförd i Stockholm och Göteborg enligt de
särskilda kungörelserna om folkbokföringen i dessa städer och motsvarade
även för riket i övrigt önskemål, som under de senaste åren gjorts gällande
med växande styrka. Då utredningsmannen framhölle behovet av en hushållsredovisning
i mantalsuppgifterna vid folkräkning, vore detta i och för
sig riktigt, men det borde tilläggas, att uppgiftsskyldigheten vid folkräkning
kunde behöva bestämmas något annorlunda än eljest. Då centralbyrån nu
tillstyrkte förslaget måste centralbyrån därför förbehålla sig möjlighet att
vid eu blivande folkräkning påkalla avvikande bestämmelser, om folkräkningsplanen
skulle föranleda därtill.

Departementschefen. Såsom utredningsmannen framhållit utgör den obligatoriska
skyldigheten för fysiska personer att lämna skriftlig mantalsuppgift
en förutsättning för att mantalsskrivningsarbetet skall kunna fortlöpa
smidigt och effektivt. Med hänsyn härtill och då dessutom uppgifter till
olycksfallsförsäkringen inhämtas å mantalsblanketterna bör någon uppmjukning
f. n. icke ske i fråga om skyldigheten att såväl i stad som på
landsbygden lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen.

Däremot bör såsom utredningsmannen ifrågasatt uppgiftslämnandet i
åtskilliga hänseenden kunna förenklas. De förslag som framlagts i utredningspromemorian
synes i stort sett vara ägnade att läggas till grund för
ändrad lagstiftning i ämnet.

Vad då först beträffar förslaget att arbetsgivare, som är fysisk person,
skall allenast i mantalsskrivningskommunen och arbetsgivare, som är juridisk
person, skall allenast i den kommun, där den juridiska personens styrelse
eller förvaltning har sitt säte, lämna uppgift om av honom
anlitad arbetskraft och där om all sådan arbetskraft, skulle ett genomförande
av detsamma uppenbarligen medföra fördelar för såväl allmänheten
som de lokala skattemyndigheterna. Med hänsyn härtill och då där -

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

jämte omläggningen i vissa hänseenden synes kunna komma att medföra en
förbättrad redovisning i arbetsgivarförteckningarna har jag intet att erinra
emot utredningsmannens förslag i denna del.

Såsom de uppbördssakkunniga framhållit talar dock praktiska skäl för att
enkla bolag påförs olycksfallsförsäkringsavgift i arbetsgivarförteckningen i
den kommun, där arbetet utförts. Beträffande uppgiftsskyldigheten bör
följaktligen gälla att, om två eller flera fysiska personer i rörelse eller för
fastighets skötsel gemensamt sysselsätter arbetskraft, uppgift därom skall
lämnas i det mantalsskrivningsdistrikt, där rörelsen bedrives eller fastigheten
är belägen.

I anslutning till mina uttalanden i denna fråga vill jag erinra om, att
skyldigheten för arbetsgivare att till mantalsskrivningen lämna uppgift om
anlitad arbetskraft är fastslagen genom bestämmelser i folkbokföringsförordningen.
Föreskrifter om var och på vad sätt skyldigheten skall fullgöras
regleras däremot i såväl folkbokföringsförordningen som i mantalsskrivningskungörelsen.
Denna författningsteknik är motiverad av att skyldigheten
att lämna arbetsgivareuppgift enligt gällande bestämmelser är på
ett helt annat sätt än enligt förslaget knuten till skyldigheten att lämna
för mantalsskrivningen erforderliga uppgifter. Enligt förslaget blir det två
helt olika slag av uppgiftsskyldighet, nämligen dels skyldighet för fysisk
Person att årligen lämna mantalsuppgift och dels skyldighet för arbetsgivare
att lämna nrbetsgivareuppgift. Vid sådant förhållande synes mig folkbokföi
ingsförordningen böra innehålla den grundläggande bestämmelsen
om att arbetsgivare skall lämna arbetsgivareuppgift under det att frågan
om var uppgiften skall lämnas bör regleras i administrativ ordning. I "sådan
oidning synes också böra regleras de övriga frågor, som närmast är av
blanketteknisk art, såsom t. ex. frågan huruvida flera arbetsgivare, som
tillhör samma hushåll, skall kunna lämna arbetsgivareuppgift å gemensam
blankett. Jag får sålunda föreslå, att de nuvarande bestämmelserna i 38 §
2 mom. folkbokföringsförordningen ersätts av ett stadgande, att fysisk eller
juridisk person, som under förrättningsåret sysselsatt eller kommer att
sysselsätta arbetare, till mantalsskrivningen skall lämna sådan uppgift om
den sysselsatta arbetskraften (nrbetsgivareuppgift), som erfordras för försäkring
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Frågan huruvida olycksfallsförsäkringsavgifterna skall på sätt de uppbördssakkunniga
föreslagit påföras ett år senare än vad nu är fallet saknar
jag anledning att i detta sammanhang gå in på. Jag torde få återkomma
tdl densamma vid behandlingen av de uppbördssakkunnigas övriga förslag.

Utredningsmannen har föreslagit att, om fysisk eller juridisk person försummar
att lämna uppgift om anlitad arbetskraft, den försumlige skall kunna
straffas med böter högst trehundra kronor. Jag biträder utredningsmannens
förslag i denna del.

I utredningspromemorian har föreslagits, att uppgift om fastighet sinnehav
icke längre skall lämnas å mantalsuppgifterna men att det i stället
3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 16.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

skall införas en föreskrift om skyldighet för den, som förvärvat fast egendom,
att därom göra anmälan till vederbörande lokala skattemyndighet.
Dessutom skall enligt förslaget fastighetsägare, som erhållit ändrad postadress,
till den lokala skattemyndigheten göra anmälan om adressförändringen.
I flertalet remissyttranden har vitsordats, att den nuvarande uppgiftsskyldigheten
i stor utsträckning eftersättes ävensom att de lokala skattemyndigheterna
därigenom förorsakas ett betydande arbete utan motsvarande
nytta. I en del remissyttranden har dock uttalats farhågor för att
den föreslagna anmälningsskyldigheten ej kommer att iakttagas ävensom
påtalats svårigheterna för de lokala skattemyndigheterna att utöva kontroll
över att anmälningar verkligen kommer in.

Såsom av utredningsmannen och flertalet remissinstanser framhållits
skulle ett slopande av uppgiftsskyldigheten angående fastighetsinnehav
medföra en förenkling i fråga om allmänhetens uppgiftsplikt till mantalsskrivningen
och en arbetsbesparing för de lokala skattemyndigheterna. Jag
har med hänsyn härtill intet att erinra emot förslaget i denna del. Vad åter
beträffar förslaget att införa anmälningsskyldighet i de fall, då äganderätts-
eller adressförändring skett, torde det, med de mindre goda erfarenheter
man har i fråga om efterlevnaden av nu gällande bestämmelser om
anmälning av flyttning, finnas anledning uttala en viss tveksamhet inför
möjligheten att i praktiken genomföra detta förslag. Det torde även kunna
ifrågasättas, huruvida något verkligt behov föreligger av att införa en anmälningsskyldighet
i denna mera begränsade form. Såsom utredningsmannen
framhållit erhålles nämligen en viss kontroll över växlingar i äganderätt
in. in. dels genom de huvudförteckningar, som till mantalsskrivningen
skall lämnas i stad och köping samt eljest i ort, beträffande vilken länsstyrelsen
så förordnat, dels genom fastighetslängderna och dels genom de
lagfartsförteckningar, som inskrivningsdomarna skall tillställa de lokala
skattemyndigheterna. Vad i varje fall beträffar städer och köpingar samt
andra orter där huvudförteckning skall lämnas är det enligt min uppfattning
klart att någon ytterligare anmälningsskyldighet från vederbörande
fastighetsägares sida icke är erforderlig. Även vad angår sådana orter, där
huvudförteckning icke skall lämnas, synes emellertid ytterligare anmälningar
kunna undvaras. De uppgifter, vilka kan inhämtas ur lagfartsförteckningar
och fastighetslängder, bör vara tillfyllest. I anslutning härtill vill
jag även framhålla, att det enligt 5 § 1 mom. folkbokföringsförordningen
åligger roteombud att uppmärksamt följa förändringarna i fråga om fastigheternas
ägare och innehavare. Jag får sålunda med hänsyn till det anförda
— med tillstyrkande av utredningsmannens förslag att upphäva det
nuvarande stadgandet om skyldighet för den som äger, besitter eller brukar
fast egendom att till mantalsskrivningen lämna uppgift angående denna
egendom — uttala att jag icke kan biträda förslaget om att införa en
begränsad anmälningsskyldighet i förevarande hänseende.

Enligt 42 § folkbokföringsförordningen bör varje efter senaste mantalsskrivning
ingången avhandling angående ägande-, åbo- eller arrenderätt till

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

35

fast egendom av fastighetens innehavare vid mantalsskrivningen uppvisas.
Enär den särskilda uppgiftsskyldigheten i fråga om fastighetsinnehav föreslås
bli slopad, bör stadgandet i 42 § ersättas av en föreskrift om att lokal
skattemyndighet må, där så finnes påkallat, förelägga den som efter senaste
mantalsskrivning blivit ägare till eller därmed likställd innehavare
av fast egendom att inom viss tid för myndigheten uppvisa vederbörliga åtkomsthandlingar.
Sådant föreläggande bör tillställas vederbörande i rekommenderat
brev. Skyldighet att efter föreläggande uppvisa fångeshandling
bör även åvila den som blivit ägare till eller därmed likställd innehavare av
byggnad å ofri grund. I anslutning härtill bör vidare en ändring av huvudsakligen
formell art ske i 44 §.

Emot utredningsmannens förslag att slopa den särskilda uppgiftsskyldigheten
för den som äger eller är redare i fartyg finner jag ej anledning till
erinran. Icke heller har jag någon invändning mot förslaget att uppgift om
rörels e, som bedrives i annan kommun än mantalsskrivningskommunen,
icke längre skall lämnas.

Utredningsmannens förslag att samtliga h u s h å 11 s in e d 1 e in m a r
skall upptagas på hushållsföreståndarens mantalsuppgift finner jag mig böra
biträda.

Det bör sålunda åligga envar fysisk person, med undantag dock för den
som är medlem av annans hushåll och bosatt hos denne, att årligen lämna
skriftlig uppgift (mantalsuppgift) till mantalsskrivningen i det distrikt, där
han skall mantalsskrivas. Enär det ankommer på Kungl. Maj :t att förordna
angående vad mantalsuppgift skall innehålla, synes det mig icke erforderligt
att i folkbokföringsförordningen föreskriva, att den som är medlem
av annans hushåll och bosatt hos denne skall upptagas i dennes mantalsuPP§ift.
Föreskrift härom bör meddelas i administrativ ordning.

Enligt 38 § 1 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen åligger det
hushallsföreståndare att tillse, att mantalsuppgifter avlämnas för samtliga
till hushållet hörande eller eljest hos honom inneboende personer, samt att
såvitt möjligt föranstalta om rättelse eller fullständigande av uppenbart
oriktig eller ofullständig uppgift. De särskilda kungörelserna angående
folkbokföringen i Stockholm respektive Göteborg innehåller bestämmelser
om motsvarande skyldighet för den som innehar bostadslägenhet. Ifrågavarande
stadgande i folkbokföringsförordningen motsvaras av en föreskrift
i 3 § 1 mom. mantalsskrivningskungörelsen att mantalsuppgift skall utvisa
dels de hos uppgiftslämnaren bosatta personer, vilka är skyldiga att lämna
egna mantalsuppgifter, dels ock de personer, vilka uppehåller sig hos uppgiftslämnaren
vid den tid uppgiften avlämnas men icke bör inom distriktet
mantalsskrivas, så ock anledningen till deras vistelse hos uppgiftslämnaren
och det distrikt, inom vilket de bör mantalsskrivas samt deras bostad
därstädes. De upplysningar angående inneboende in. fl., som sålunda lämnas
till mantalsskrivningen, torde endast undantagsvis äga betydelse för

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

mantalsskrivningsarbetet. Det kan med hänsyn härtill och då upplysningarna
stundom kan vara direkt vilseledande för mantalsskrivningsförrättarna
synas lämpligt att, när nu ansträngningar göres att förenkla mantalsuppgiften,
helt slopa uppgiftsplikten eller åtminstone genomföra en viss
uppmjukning av densamma. Huruvida så kan ske kommer — under hänsynstagande
till bl. a. statistiska synpunkter — att närmare övervägas.
Även om de nyssnämnda föreskrifterna i mantalsskrivningskungörelsen bibehållas,
synes man dock böra slopa skyldigheten för hushållsföreståndaren
att tillse, att den inneboende fullgör sin uppgiftsplikt liksom att granska
och i förekommande fall även rätta dennes mantalsuppgift. Det må framhållas,
att hushållsföreståndaren i många fall torde sakna kompetens därtill.
.Tåg föreslår med hänsyn härtill att bestämmelsen i 38 § 1 mom. andra
stycket folkbokföringsförordningen upphäves.

Jag anser mig böra avstyrka förslaget att på Kungl. Maj :t överflytta
fastställandet av formulär till mantals uppgifter.
Detta bör även i fortsättningen ankomma på riksbyrån.

V. Särskilda frågor angående mantalsskrivning m. m.
i Stockholm och Göteborg.

Departementschefen. Enligt kungörelser den 19 december 1947 (nr 944) angående
folkbokföringen i Stockholm och den 30 juni 1948 (nr 621) angående
folkbokföringen i Göteborg är vissa i folkbokföringsförordningen införda
föreskrifter icke tillämpliga å dessa städer. Det synes icke erforderligt att i
detta sammanhang gå in på frågor, som berör dessa i administrativ ordning
utfärdade författningar. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att vid senare
tillfälle taga ställning till i vad män de föreslagna ändringarna i folkbokföringsförordningen
jämväl bör medföra ändring av berörda kungörelser.
Jag vill här endast helt allmänt uttala, att man bör eftersträva att få så enhetliga
bestämmelser som möjligt.

VI. Ikraftträdande.

Departementschefen. De föreslagna ändringarna i folkbokföringsförordningen
bör träda i kraft den 1 juli 1953.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

37

VII. Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet
i överensstämmelse med det anförda upprättat förslag till förordning
om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hans Wenker.

527960

Stockholm 1953. Isaac Mareus Boktryckeri Aktiebolag