Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
1
Nr 159.
Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen angående organisationen
av den civila sjukvårdsberedskapen m. m.; given Stockholms
slott den 13 mars 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att krigsplanläggningen av den allmänt civila
hälso- och sjukvården sammanföres hos en till medicinalstyrelsen knuten
nämnd, kallad medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd. I samband
härmed kommer medicinalstyrelsens beredskapsavdelning och den nuvarande
sjukvårdsberedskapsnämnden att indragas. Avlönings- och omkostnadsanslagen
för den nya sjukvårdsberedskapsnämnden beräknas för nästa
budgetår till 390 000 resp. 45 000 kronor.
För utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara samt
för utrustning för viss läkemedelstillverkning i bergrum äskas två reservationsanslag
om 7 500 000 resp. 30 000 kronor. Medelsbehovet för förvaring
och underhåll av viss sjukvårdsmateriel m. in. beräknas till 90 000 kronor.
t — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 159.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars
1953.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hedlund, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
samt t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Lindell, anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna följande anslag, nämligen
dels under punkten 5 till Medicinalstyrelsen: Beredskapsavdelning ett förslagsanslag
av 150 000 kronor, dels under punkten 6 till Sjukvårdsberedskapsnämnden:
Avlöningar ett förslagsanslag av 160 000 kronor, dels under
punkten 7 till Sjukvårdsberedskapsnämnden: Omkostnader ett förslagsanslag
av 27 900 kronor, dels under punkten 8 till Sjukvårdsberedskapsnämnden:
Förvaring och underhåll av materiel in. m. ett förslagsanslag av
90 000 kronor, dels under punkten 9 till Utrustning m. in. av beredskapssjukhus
vid krig eller krigsfara ett reservationsanslag av 7 625 000 kronor,
dels ock under punkten 10 till Utrustning för viss läkemedelstillverkning
i bergrum ett reservationsanslag av 30 000 kronor.
Anledningen till att nämnda anslag allenast beräknades preliminärt var,
att anslagen kunde komma att påverkas av det betänkande angående hälsooch
sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden (SOU
1952: 22), som expeditionschefen i inrikesdepartementet E. Montell i egenskap
av särskilt tillkallad utredningsman avgivit den 19 juli 1952. Vid
tiden för statsverkspropositionens avlåtande hade remissbehandlingen av
betänkandet nyligen avslutats och beredningen av förevarande frågekomplex
därför ännu icke kunnat slutföras.
Förut denna dag har jag för remiss till lagrådet anmält frågan om ny
krigssjukvårdslag och vissa spörsmål, som eljest avser hälso- och sjukvårdens
verksamhet och organisation i stort vid krig, krigsfara eller liknande
förhållanden. Härvid angav jag de myndigheter m. fl., som avgivit
yttranden över betänkandet. De torde här få upprepas: överbefälhavaren
efter chefernas för armén, marinen och flygvapnet samt försvarets sjukvårdsstyrelses
hörande, medicinalstyrelsen, sjukvårdsberedskapsnämnden,
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
civilförsvarsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens
medicinska forskningsråd, vilket åberopat ett av sin subkommitté försvarsmedicinska
nämnden utarbetat yttrande, överståthållarämbetet efter Stockholms
stadskollegiums och civilförsvarschefens i Stockholm hörande, länsstyrelserna
i samtliga län som regel efter hörande av bl. a. vederbörande
förste provinsialläkare, samtliga landsting med undantag av Uppsala läns,
Jönköpings läns, Kalmar läns södra, Värmlands läns, Örebro läns och
Västerbottens läns, sjukhusdirektionerna i Göteborg och i Malmö, hälsooch
sjukvårdsstyrelsen i Norrköping, sjukvårdsberedningen för lasarettet i
Gävle, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska läkaresällskapet,
Sveriges läkarförbund, svenska militärläkareföreningen, överstyrelsen
för svenska röda korset, riksförbundet Sveriges lottakårer, centralförbundet
för befälsutbildning samt Sveriges civilförsvarsförbund.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågorna om organisation
för och anslag till den allmänt civila hälso- och sjukvårdsberedskapen, varmed
här förstås planläggning och andra förberedelser för omställning till
krigsförhållanden av den fredsmässiga civila hälso- och sjukvården.
Organisationen för planläggning av den allmänt civila hälsooch
sjukvårdsberedskapen.
Nuvarande organisation.
Enligt gällande planläggning kommer hälso- och sjukvården i krig att
bedrivas inom tre olika organisationer, nämligen inom krigsmakten, inom
civilförsvaret och inom det s. k. allmänt civila medicinalväsendet. I det
följande behandlas i huvudsak endast planläggningen för sistnämnda organisation.
I egenskap av centralorgan för den civila hälso- och sjukvården ansvarar
medicinalstyrelsen för den redan i fred bedrivna centrala planläggningen
av det allmänt civila medicinalväsendets verksamhet under krig. Emellertid
har det befunnits lämpligt att —• med bibehållande av en viss direktivrätt
för medicinalstyrelsen — förlägga en del av styrelsens planläggningsuppgifter
till en särskild nämnd, sjukvårdsberedskapsnämnden. Åt denna
har sålunda uppdragits alt vidtaga de åtgärder, som erfordras för att upprätthålla
lokal- och materielberedskapen framför allt för den slutna kroppssjukvårdens
del. Dessutom har nämnden fristående från medicinalstyrelsen
ålagts att fullgöra vissa uppgifter såsom sakkunnigt organ åt riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, nämligen beträffande den del av den
ekonomiska beredskapsplanläggningen som rör läkemedel och sjukvårdsmateriel
för såväl militära som civila ändamål i krig.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Det beredskapsarbete, som närmast åligger medicinalstyrelsen och som i
huvudsak avser hälsovården, den öppna sjukvården, sinnessjuk- och sinnesslövården,
apoteksväsendet samt krigsplacering av medicinalpersonal för
hela den civila hälso- och sjukvården, är i. n. uppdelat mellan de olika fredsbyråerna
inom styrelsen samt en särskild beredskapsavdelning. I stort sett
kan sägas, att huvuddelen av personalplanläggningen och allmänna beredskapsärenden
ankommer på beredskapsavdelningen medan övriga uppgifter
handläggas på respektive fredsbyråer under större eller mindre medverkan
av beredskapsavdelningen. Samråd äger i förekommande fall rum
med sidoordnade myndigheter, framför allt militära sådana och civilförsvarsstyrelsen.
— På senaste tid har för medicinalstyrelsen tillkommit en
ny väsentlig beredskapsuppgift, nämligen att vara huvudansvarig myndighet
för de civila försvarsförberedelserna mot biologisk krigföring. För
biträde åt styrelsen i denna dess egenskap har inrättats ett råd med representanter
för de myndigheter m. fl., som ha mera väsentliga uppgiftei
i fråga om skyddet mot biologisk krigföring.
Personalen på medicinalstyrelsens beredskapsavdelning består f. n. av
följande befattningshavare, vilka äro heltidsanställda i den mån annat
icke sägs:
1 deltidsanställd chef.......................... arvode 3 000 kr./år
Allmän sektion (personalplanlåggning m. in.)
1 läkare arvode = lön i lönegrad
Cp 12
1 deltidsanställd föredragande i blodtransfusions
frågor
................................... arvode 7 200 kr./ar
1 deltidsanställd läkare (tillfälligt).............. arvode 800 kr./mån.
1 farm. kand................................. Cg 21
1 förste kontor sskrivare (sjuksköterska) Ce 21
1 sjuksköterska .............................. Cg 16
Sektion för skydd mot biologisk krigföring
1 epidemiolog ................................ arvode 25 000 kr./år
1 hälsovårdsinspektör ........................ arvode 13 000 kr./år
Gemensam personal
2 amanuenser (därav en tillfällig)
1 kanslibiträde
1 expeditionsvakt
5 kontorsbiträden
Med hänsyn till betydelsen för totalförsvaret av sjukvårdsberedskapsnämndens
verksamhet har nämnden sammansatts av representanter för
medicinalstyrelsen, chefen för försvarsstaben, försvarets sjukvårdsstyrelse,
civilförsvarsstyrelsen och svenska landstingsförbundet. Instruktion för
nämnden är icke utfärdad. — Nämnden sysselsätter följande kanslipersonal:
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
1 verkställande tjänsteman ersättn. för mistad lön
+ arvode 5 000 kr./år
S jukhiisavdelning
1 intendent .................................. Ce 27
2 assistenter.................................. Ce, Cg 22
1 assistent .................................. Cg 19
Planeringsavdelning
1 apotekare .................................. Cg 29
1 assistent .................................. Ce 22
Gemensam personal
1 särskild föredragande (pensionerad officer). . . . arvode 10 000 kr./år
1 deltidsanställd sekreterare .................. arvode 2 000 kr./år
1 kontorist
3 kontorsbiträden (varav 1 deltidsanställt)
Hos myndigheten i den övre regionala instansen, civilbefälhavaren, är
en av förste provinsialläkarna i de till civilområdet hörande länen, den
s. k. civilläkaren, placerad för att vid krigsfall biträda civilbefälhavaren
vid fullgörande av de uppgifter beträffande hälso- och sjukvård, som ankommer
på denne. I fred har civilläkaren ingen tjänstgöringsskyldighet och
det förberedelsearbete, som han har möjlighet utföra, torde därför vara
av ringa omfattning.
I fråga om länsorganen har Kungl. Maj :t genom beslut den 15 juni 1951
förordnat, att envar länsstyrelse skall uppgöra plan för sin krigsorganisation,
innebärande bl. a. att inom länsstyrelsen skall i krig organiseras en
hälso- och sjukvårdssektion. Denna har att handlägga frågor rörande
bl. a. länets sjukvårdsresurser samt deras utnyttjande och fördelning.
I sektionen skall ingå förste provinsialläkaren samt en kvalificerad representant
för huvudman för sjukhusverksamhet i länet. Det har ålagts länsstyrelserna
att utse lämplig person att leda och övervaka arbetet inom
sektionen samt att förordna person med administrativ erfarenhet att biträda
på sektionen. Den 20 september 1951 har Kungl. Maj:t som tillägg
till nyssnämnda beslut föreskrivit, att varje länsstyrelse skall för utförande
av erforderligt förberedelsearbete i fred inom nämnda sektion utse person,
vilken besitter de särskilda kvalifikationer som erfordras för att även
under krig vara chef för sektionen. Därest denne icke i sin tjänst är skyldig
utföra nämnda arbete utan ersättning, utgår arvode till honom med
högst 1 500 kronor för år. Den hittillsvarande bristen på anvisningar har
föranlett, att länsstyrelsernas planläggningsarbete på området ännu är av
mycket begränsad omfattning.
Vid planläggningen av den slutna kroppssjukvården i krig biträdes sjukvårdsberedskapsnämnden
regionalt av fredssjukhusens huvudmän, d. v. s.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
i huvudsak landstingen och de landstingsfria städerna. Sådant biträde har
i avsevärd omfattning lämnats under den nu pågående planläggningen för
verksamheten vid beredskapssjukhusen.
I detta sammanhang torde vidare få angivas, vilka organ som svarar för
krigsplanläggningen av krigsmaktens och civilförsvarets sjukvårdstjänst.
Inom krigsmakten ankommer den centrala planläggningen av sjukvårdstjänsten
i allmänhet på chefen för försvarsstaben och försvarets
sjukvårdsstyrelse med viss fördelning dem emellan. Frågorna om personalen
och dennas utbildning handhas dock av de tre försvarsgrenscheferna
med sina överläkare. Regionalt åligger huvuddelen av planläggningen militärbefälhavarna
(motsvarande) och dessas stabsläkare.
Planläggningen av civilförsvarets sjukvårdstjänst ledes och övervakas
centralt av civilförsvarsstyrelsen och regionalt av länsstyrelserna.
Vissa principer för krigsplanläggningen.
U tredningsmannen.
En allmän förutsättning i fråga om varje slag av försvarsberedskap är,
att de organ, som svara för verkställigheten under krig, även ombesörja
planläggningen för denna verksamhet. Denna princip betecknar utredningsmannen
som i och för sig självklar. Den får emellertid icke tolkas bokstavligt
utan måste tillåta vissa variationer. Därest det skulle befinnas
lämpligt, att krigsplanläggningen till viss del omhänderhaves av annat
organ än det, som skall ansvara för den sålunda planlagda verksamheten
i krig, bör detta kunna ske. En bestämd förutsättning härför är emellertid,
att sistnämnda organ skall vad gäller ifrågavarande del av planläggningen
angiva riktlinjerna för densamma, hålla sig noggrant underrättad
om dess fortskridande och med dirigerande myndighet ingripa när så befinnes
påkallat. Förberedelser böra även vara vidtagna för att de delar av
det partiellt planläggande organet, som väsentligen syssla med ifrågavarande
planläggning, skola på ett ur organisatorisk synpunkt lämpligt
sätt infogas i verkställighetsorganet vid dettas organisering för krigsfall.
Utredningsmannen finner vidare uppenbart, att det av olika anledningar
kan vara påkallat och i vissa avseenden t. o. in. nödvändigt att planläggningen
utföres eller i varje fall sammanhålles centralt, medan ledningen
i verkställighetsläget av förbindelsetekniska eller andra skäl måste i möjligaste
mån decentraliseras. Antydda förhållanden göra det emellertid i
högsta grad angeläget, att de i verkställighetsläget ansvariga regionala
organen av det centrala planläggningsorganet användas för införskaffande
av uppgifter och annat biträde vid planläggningen för ifrågavarande region
och även på annat sätt erhålla en ingående förtrogenhet med planläggningens
innehåll.
Yttrandena.
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
7
I den mån vad utredningsmannen sålunda anfört beröres i yttrandena
sker detta med reservationslöst instämmande.
Departementschefen.
Någon erinran torde icke kunna framföras mot de i betänkandet angivna
riktlinjerna för krigsplanläggningen. Jag anser alltså i likhet med utredningsmannen,
att identitet principiellt bör föreligga mellan verkställighetsoch
planläggningsorgan. Vidare bör ledningsorganen i lägre instanser på
olika sätt göras förtrogna med planläggningen, även om denna i huvudsak
utföres centralt.
I detta sammanhang torde jag böra erinra om vissa huvuddrag av den
krigsorganisation för hälso- och sjukvården, som jag förordat i samband
med den tidigare omnämnda lagrådsremissen i ämnet. Jag har därvid funnit,
att hälso- och sjukvården vid krigsfall framdeles måste bedrivas inom
samma tre organisationer som enligt gällande planläggning, nämligen inom
krigsmakten, inom civilförsvaret och inom det allmänt civila medicinalväsendet.
De operativa ledningsorganen inom sistnämnda organisation är
enligt förslaget centralt medicinalstyrelsen samt regionalt civilbefälhavarna
och länsstyrelserna. Ansvaret för omställning till krigsförhållanden och
verksamheten i krig beträffande de olika grenarna av den allmänt civila
hälso- och sjukvården tillkommer i princip de fredsmässiga huvudmännen.
Det anförda torde böra hållas i minnet när organisationen för krigsplanläggning
på området skall utformas enligt de förordade principerna.
Frågan om ett gemensamt planläggningsorgan.
Utredningsmannen.
I diskussionen om hälso- och sjukvårdsberedskapen ifrågasättes
emellanåt, om icke den centrala planläggningen av hela denna beredskap
med fördel skulle kunna anförtros ett enda organ. Detta borde
emellertid icke vara något av centralorganen för de tre hälso- och sjukvårdsorganisationerna,
enär risk då skulle föreligga för att den organisation,
vars centralorgan anförtroddes planläggningen, skulle få sina intressen
tillgodosedda på de två andra organisationernas bekostnad. I stället
borde för ändamålet ett nytt organ med enbart planläggande uppgifter
tillskapas.
Fördelen med ett planläggningsorgan av angivet slag finner utredningsmannen
vara att, därest organet tilldelas personal i tillräckligt antal och
med erforderliga kvalifikationer, inom organet skulle kunna bedrivas en
kraftfull och enhetlig planläggning i fråga om hälso- och sjukvårdsberedskapens
olika delar.
Inrättandet av ett gemensamt planläggningsorgan skulle emellertid medföra
högst betydande nackdelar. Härom anför utredningsmannen följande.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
Det skulle innebära ett avsteg från principen om identitet mellan de
organ, som skola svara för verkställigheten under krig, och de organ som
skola ombesörja planläggningen. Denna olägenhet skulle åtminstone såtillvida
kunna överbryggas, att krigsplanläggningen beträffande envar av
de tre hälso- och sjukvårdsorganisationerna handhaves av en särskild avdelning
inom planläggningsorganet och att varje sådan avdelning vid eventuell
verkställighet bildade kärnan i centralorganet för sin organisation.
En betydligt allvarligare nackdel ur ifrågavarande synpunkt är emellertid,
att huvudmannen för envar av de tre hälso- och sjukvårdsorganisationerna
— alltså överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen för krigsmaktens
resp. civilförsvarets sjukvårdstjänst samt den från krigsplanläggningsuppgifter
i övrigt helt befriade medicinalstyrelsen för det allmänt
civila medicinalväsendet — måste såsom ansvarig för organisationens funktionsduglighet
i ett krigsfall ha rätt att dirigera planläggningen såvitt angår
hans egen organisation. Risken för att denna dirigering från olika håll
kommer att allvarligt störa enhetligheten i planläggningen är påfallande.
Betänkligt synes vidare vara, att vid tillkomsten av ett gemensamt planläggningsorgan
den betydande sakkunskap såväl på det medicinskt-tekniska
som på de organisatoriska och administrativa områdena, som ingår i medicinalstyrelsen
och försvarets sjukvårdsstyrelse, icke direkt kan tillgodogöras
i det gemensamma planläggningsorganet, då sagda styrelser skulle lämnas
utanför krigsplanläggningen.
Ytterligare vill jag påpeka, att det ifrågasatta gemensamma planläggningsorganet
under inga förhållanden torde kunna få en personaluppsättning
som tillnärmelsevis motsvarar behovet av personal hos de centrala ledningsorganen
i ett krigsfall. Såsom förut antytts skulle planläggningsorganets
personal endast komma att bli en kärna och en förhållandevis mycket liten
sådan för nämnda ledningsorgan. Dessas personal i övrigt skulle sålunda
som regel komma att sakna erfarenhet av beredskapsarbete och kännedom
om den aktuella planeringen för hälso- och sjukvårdande verksamhet i krig.
Med hänsyn till det anförda har utredningsmannen funnit sig icke böra
föreslå en sådan ingripande ändring av organisationen för beredskapsarbetet
på hälso- och sjukvårdsområdet, att härför skulle skapas ett gemensamt
planläggningsorgan.
Yttrandena.
Endast medicinalstyrelsen, sjiikvardsberedskapsnämnden och svenska
landstingsförbundet uttala sig i denna fråga. De dela utredningsmannens
uppfattning, att ett gemensamt planläggningsorgan icke bör inrättas.
Departementschefen.
Olägenheterna med ett gemensamt planläggningsorgan för hälso- och
sjukvården i krig synes avgjort överväga fördelarna. Jag finner, att ett
sådant organ icke bör inrättas.
Ifrågavarande planläggning bör alltså utföras av eller i nära anslutning
till de myndigheter, som i krig kommer att ha den operativa ledningen
inom de tre hälso- och sjukvårdsorganisationerna. Liksom i verkställighetsläget
en intim samverkan mellan ledningsorganen inom nämnda orga
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 159. 9
nisationer måste ske, bör även planläggningsorganen samarbeta med varandra.
Särskilt gäller detta planläggningen av sådan hälso- och sjukvård,
som är av betydelse för totalförsvaret och sålunda för utjämning av behov
var de än uppkommer.
Det allmänt civila medicinalväsendet, vars krigsplanläggning nu skall
behandlas, har till väsentliga delar sådan betydelse. Krigsmaktens och
civilförsvarets sjukvårdstjänst synes snarast kunna betecknas som komplement
till det allmänt civila medicinalväsendet.
Centralorgan för krigsplanläggningen av den allmänt civila hälso
och
sjukvården.
Utredningsmannen.
I fråga om den nuvarande situationen framhåller utredningsmannen,
att den allmänt civila hälso- och sjukvårdsberedskapen vid
tiden för sjukvårdsberedskapsnämndens tillkomst den 1 juli 1948 väsentligen
identifierades med beredskapssjukhusorganisationen. Vid planläggningen
för denna organisation skildes mellan lokal-, materieloch
personalplanläggning. Beträffande de två förstnämnda momenten skulle
ansvaret åvila sjukvårdsberedskapsnämnden och beträffande det sistnämnda
medicinalstyrelsen. Utredningsmannen betecknar denna uppdelning av planläggningen
såsom schematisk. I den generella planeringen måste nämligen
ingå betydelsefulla moment, som icke naturligt kunna hänföras till någon
av de angivna delarna. Planeringen måste sålunda inledas med en ingående
undersökning, hur beredskapssjukhusen äro avsedda att fungera
i krig. Denna förutsätter en så noggrann kännedom som möjligt om beredskapssjukhusens
förhållande till andra civila och militära hälso- och sjukvårdsenheter.
Med utgångspunkt från militär- och civilförsvarssynpunkter
på frågan om beredskapssjukhusens förläggning och övriga anordning
måste vidare en medicinsk bedömning av förutsättningarna för och innehållet
i verksamheten ske. Här måste alltså ett nära samarbete äga rum
mellan företrädare för olika slag av sakkunskap, och utgångspunkterna
för den generella planeringen måste framgå som resultat av detta samarbete.
— Utarbetandet av anvisningar för upprättande och drift av beredskapssjukhusen
kan heller icke utan vidare hänföras till någon av de såsom
schematiserade betecknade planeringsdelarna.
Planläggningen för beredskapssjukhusen har till alla delar utom beträffande
spörsmålet att förse sjukhusen med medicinal- och annan personal
i realiteten omhänderhafts av sjukvårdsberedskapsnämnden. Samarbetet
mellan nämnden och medicinalstyrelsen har emellertid varit utomordentligt
livligt med hänsyn till den av styrelsen omhänderhavda personalplanläggningens
stora betydelse för den allmänna planeringen av sjukhusberedskapen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Till de delar planläggningen för den allmänt civila hälso- och sjukvården
icke åvilar sjukvårdsberedskapsnämnden ankommer den på medicinalstyrelsen.
På senaste tiden har planläggning påbörjats även inom andra
områden än den slutna kroppssjukvården.
I fråga om formerna för den framtida centrala krigsplanläggningen
finner utredningsmannen tre möjligheter erbjuda
sig, nämligen att planläggningen handhaves
1. av medicinalstyrelsen, antingen av styrelsen såsom sådan, varvid i styrelsen
placeras en militärassistent och eventuellt en civilförsvarsassistent,
eller av en till styrelsen anknuten nämnd av motsvarande slag som styrelsens
fredsmässiga nämnder, exempelvis socialpsykiatriska nämnden,
disciplinnämnden in. fl.
2. av medicinalstyrelsen och sjukvårdsberedskapsnämnden med en arbetsfördelning
dem emellan, som är likartad den nuvarande, eller
3. enbart av ett särskilt tillskapat, helt fristående planläggningsorgan av
sjukvårdsberedskapsnämndens typ.
Utredningsmannen behandlar först alternativ 3. Härvid finner han, att
de argument, som han anfört mot det diskussionsvis framförda förslaget
om ett gemensamt planläggningsorgan för all hälso- och sjukvård i krig,
till väsentlig del äga giltighet även i detta sammanhang. Invändningarna
avse i huvudsak, att verkställighets- och planläggningsorgan icke skulle bli
identiska, att medicinalstyrelsen skulle såsom operativt ledningsorgan i
krig ha direktivrätt gentemot planläggningsorganet, ehuru styrelsen i övrigt
vore helt befriad från och därför saknade erfarenhet beträffande krigsplanläggning,
samt att den betydande sakkunskap på olika områden som inginge
i medicinalstyrelsen icke kunde direkt tillgodogöras i planläggningen. När
det gäller planeringen för den allmänt civila hälso- och sjukvårdsberedskapen
tillkommer, att det medbestämmande och medansvar från krigsmaktens
och militärsjukvårdens sida, som är av största betydelse när det
gäller krigsplanläggning för vissa grenar av den allmänt civila hälso- och
sjukvården, icke är påkallat beträffande sådan planering, som saknar direkt
intresse för den militära verksamheten. Att representanter för sistnämnda
verksamhet skulle deltaga i avgöranden i fråga om planläggning av hälsooch
sjukvård, som mera exklusivt är avsedd endast för civilbefolkningen,
exempelvis den civila öppna vården, kronikervården utanför sjukhus och
folktandvården, synes icke erforderligt. Utredningsmannen finner sig böra
avstyrka en organisationsform enligt alternativ 3.
Vad angår valet mellan alternativen 1. och 2. har utredningsmannen på
sid. 170—172 utförligt behandlat skälen för och emot de båda alternativen.
För att beredskapsplanläggningen skall odelad ankomma på medicinalstyrelsen
talar enligt utredningsmannen i främsta rummet personalfrågans
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
stora betydelse för planeringen av beredskapssjukhusens verksamhet samt
sjukhusvårdens nära samband med andra grenar av det allmänt civila medicinalväsendet,
för vilkas verksamhet i krig medicinalstyrelsen nu är planläggande
myndighet. Utredningsmannen erinrar om att han tidigare i betänkandet
föreslagit, att avvägningen mellan den militära och den civila
sidans behov av medicinalpersonal såväl till antal som till kvalifikationer
skall ske av försvarets sjukvårdsstyrelse och medicinalstyrelsen gemensamt.
Beträffande beredskapssjukhusen skulle enligt förslaget den myndighet,
som ansvarar för planläggningen i övrigt, f. n. sjukvårdsberedskapsnämnden,
anmäla personalbehovet för medicinalstyrelsen. Denna behovsanmälan
skulle förberedande behandlas av representanter för styrelsen och nämnden,
innan den slutliga behovsavvägningen skedde. En garanti för att medicinalstyrelsen
icke kommer att underskatta beredskapssjukhusens personalbehov
i förhållande till behovet inom de vårdgrenar, för vilkas krigsverksamhet
medicinalstyrelsen direkt ansvarar, finner utredningsmannen vara
att styrelsen liksom andra i sjukvårdsberedskapsnämnden representerade
myndigheter är medansvarig för beredskapssjukhusplaneringen. Genom medicinalstyrelsens
medverkan och medansvar i nämndens arbete garanteras
även enligt utredningsmannens uppfattning, att vid planeringen av beredskapssjukhusens
verksamhet tillbörlig hänsyn tages till dennas nära samband
med och stora betydelse för de grenar av hälso- och sjukvården, vilkas
beredskapsplanläggning ankommer på medicinalstyrelsen.
De tillhållanden, som tala för att sjukvårdsberedskapsnämnden skall bibehållas,
sammanfattar utredningsmannen sålunda.
Nämnden inrättades så sent som den 1 juli 1948 och har visat sig vara
en funktionsduglig arbetsenhet. Nämndens nuvarande planläggning avser
områden —• kroppssjukhusvården samt läkemedels- och sjukvårdsmaterielförsörj
ningen — inom vilka i ett krigsfall behov samtidigt uppkomma och
måste tillgodoses inom krigsmakten och bland civilbefolkningen. Nämndformen
erbjuder goda möjligheter att vid planläggningen erhålla medverkan
från de myndigheter (motsvarande), för vilka den verksamhet planläggningen
avser har betydelse. Av särskild vikt är härvid, att de fredsmässiga
sjukhushuvudmännen erhålla ett medbestämmande i planläggningsfrågorna,
vars motsvarighet vid inordnande på ett eller annat sätt av planläggningen
i medicinalstyrelsen skulle ha berett svårighet. Ansvaret för sjukhusverksamheten
i krig ankommer ju nämligen ytterst på dessa huvudmän och
deras organ.
Vid summering av de olika skäl, som tala för och emot alternativen att
planläggningen helt anförtros åt medicinalstyrelsen eller en till denna anknuten
nämnd och att den uppdelas mellan styrelsen och sjukvårdsberedskapsnämnden,
finner utredningsmannen, att sakskälen avgjort tala till
förmån för sistnämnda alternativ. Han föreslår alltså, att sjukvårdsberedskapsnämnden
skall bibehållas och att ansvaret för beredskapsplanläggningen
beträffande den allmänt civila hälso- och sjukvården skall fördelas
mellan denna och medicinalstyrelsen.
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 159.
Utredningsmannen övergår härefter till frågan om arbetsfördelning
och relationer i övrigt mellan medicinalstyrelsen och
sjukvårdsberedskapsnämnden. Enligt utredningsmannens uppfattning bör
i princip hela planläggningen för beredskapssjukhusens verksamhet åvila
nämnden. Enda undantaget härifrån är, att den allmänna fördelningen av
medicinalpersonalen mellan den militära och civila sidan skall verkställas
av medicinalstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse.
Sjukvårdsberedskapsnämnden borde alltjämt vara sakkunnigorgan åt
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap vad gäller läkemedels- och
sjukvårdsmaterielförsörjningen. Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida
nämndens planläggning även borde avse den civila organisationen lör
epidemibekämpning, vars mest omfattande form är försvaret mot biologisk
krigföring. Denna verksamhet kan nämligen komma att få stor betydelse
för att tillgodose behov såväl inom krigsmakten som bland civilbefolkningen.
Utredningsmannen finner emellertid, att epidemiberedskapen för
krigsfall bör i enlighet med statsmakternas år 1952 fattade beslut uppbyggas
genom samarbete mellan sådana myndigheter och institutioner, som
redan ha närbesläktade freds- eller beredskapsuppgifter, samt att medicinalstyrelsen
härvid skall vara det ledande och samordnande organet.
Beträffande övriga grenar av den allmänt civila hälso- och sjukvården
finner utredningsmannen, att dessa i första hand syfta till att tillgodose
civilbefolkningens mera normala behov under krig. Medicinalstyrelsen, som
administrerar dessa vårdgrenar i fred och konnner att utöva högsta ledningen
av dem i krig, bör enligt utredningsmannen alltjämt handha krigsplanläggningen
i denna del.
Med hänsyn till att den operativa ledningen i krig beträffande den allmänt
civila hälso- och sjukvården och därmed också beredskapssjukhusens
verksamhet skall tillkomma medicinalstyrelsen måste enligt utredningsmannens
mening styrelsen ha viss direktivrätt gentemot sjukvårdsberedskapsnämnden
i vad avser planläggningen av denna verksamhet. Direktivrätten
torde böra så bestämmas, att medicinalstyrelsen skall äga befogenhet
att efter samråd med andra myndigheter (motsvarande), för vilka verksamheten
är av betydelse, angiva riktlinjerna för planläggningen. Formellt
utövande av direktivrätten torde i praktiken sällan behöva komma i fråga,
då skiljaktiga meningar i allmänhet synes kunna framdeles såsom hittills
utjämnas genom diskussioner inom nämnden.
Efter att ha redogjort för medicinalstyrelsens beredskapsuppgifter (bet.
s. 175—180) behandlar utredningsmannen i fortsättningen frågan om in edicinalstyrens
beredskapsorganisation. Med hänvisning
till nämnda redogörelse framhåller utredningsmannen, att beredskapsuppgifterna
äro synnerligen omfattande. Av redogörelsen framgår också,
att medicinalstyrelsens beredskapsplanläggning i betydande omfattning
Kungl. Maj. ts proposition nr 159.
13
befinner sig i sin begynnelse och i vissa fall t. o. in. på eif rent förberedande
stadium. Styrelsens personaluppsättning för dessa beredskapsuppgifter är
enligt utredningsmannens uppfattning otillräcklig för att en godtagbar beredskap
skall kunna skapas inom rimlig tid.
I fråga om arbetets svårighetsgrad anför utredningsmannen följande.
Beredskapsplanläggning är till sin natur väsentligen organisationsarbete.
Det gäller att klarlägga de genom krigsförhållandena i olika avseenden förändrade
förutsättningarna för viss samhällsviktig verksamhet samt att så
jämka och komplettera fredsorganisationen för verksamheten, att organisationen
ansluter sig till de nya förutsättningarna. Fredsmässigt organisationsarbete
betraktas i allmänhet såsom kvalificerad verksamhet. Vid sådant
arbete äro dock utgångspunkterna för och syftemålen med den ifrågasatta
nya eller förändrade organisationen oftast relativt lätt utredda. Annorlunda
förhåller det sig som regel beträffande beredskapsplaneringen. De av krigsförhållandena
föranledda särskilda behoven och förändrade betingelserna
för behovstäckningen äro förutsättningar för ifrågavarande organisationsarbete,
som endast med svårighet och aldrig med visshet kunna angivas.
De senaste krigserfarenheterna äro härvid vägledande men utvecklingen
på krigsteknikens område är som bekant numera snabb. Den för beredskapsplanläggningen
ansvarige måste emellertid efter så noggrann utredning
och så ingående överväganden som möjligt bestämma förutsättningarna
för planläggningen.
Den karakteristik, som här lämnas på beredskapsarbete i allmänhet,
gäller i full utsträckning beredskapsplanläggningen inom medicinalväsendet.
Detta arbete får alltså betraktas såsom i regel mycket kvalificerat.
Ytterligare kännetecknas ifrågavarande beredskapsplanläggning emellanåt av
att den är mycket tidskrävande. Enligt min erfarenhet är den i vissa kretsar
spridda uppfattningen, att väsentliga brister beträffande den civila hälsooch
sjukvårdsberedskapen kunna i ett skärpt läge snabbt botas, klart
felaktig.
Utredningsmannen erinrar härefter om att beredskapsplanläggningen hittills
varit uppdelad mellan medicinalstyrelsens beredskapsavdelning och de
skilda fredsbvråerna inom styrelsen samt att chefen för inrikesdepartementet
i 1952 års statsverksproposition, bil. 13, sid. 16, funnit det böra övervägas
att mera koncentrera planläggningsarbetet till beredskapsavdelningen.
Enligt utredningsmannens uppfattning bör planläggningen för att bli tillräckligt
effektiv väsentligen utföras inom beredskapsavdelningen. Härvid
måste dock den inom fredsbyråerna förefintliga sakkunskapen väl tillvaratagas
och planläggningen ske i nära samråd med dessa byråer. Utredningsmannen
föreslår därför, att den av honom såsom nödvändig konstaterade
personalförstärkningen hänföres till beredskapsavdelningen.
Att närmare angiva antalet befattningshavare på beredskapsavdelningen
samt löneställning och arbetsområden för envar av dessa finner utredningsmannen
f. n. icke möjligt. För att ernå den avsedda förstärkningen av
beredskapen inom den allmänt civila hälso- och sjukvården är det emellertid
nödvändigt, att personer, som med hänsyn till utbildning, erfarenhet
och läggning äro lämpade för detla ganska speciella slag av arbete, kunna
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
för längre eller kortare tid knytas till beredskapsavdelningen. Med hänsyn
till svårigheterna att för uppbyggnadsskedet angiva den på avdelningen
erforderliga personalen torde Kungl. Maj :t alltjämt böra äga att efter det
aktuella behovet besluta om sammansättningen av avdelningens personal.
Tjänsten som chef för beredskapsavdelningen gör utredningsmannen till
föremål för särbehandling och anför.
Innehavaren av denna tjänst intager en nyckelställning beträffande beredskapsplanläggningen
inom hela medicinalområdet. Han skall leda det
mångskiftande beredskapsarbetet inom medicinalstyrelsen och i detta avseende
befordra samverkan mellan beredskapsavdelningen och de olika
fredsbyråerna. Han skall vara styrelsens representant hos sjukvårdsberedskapsnämnden
och härvid bl. a. tillse, att nämndens planläggning och den
beredskapsplanering, som tillkommer medicinalstyrelsen, ske under ömsesidigt
hänsynstagande till varandra och så samordnas, att de bilda ett enhetligt
system. Beträffande avvägningen mellan den militära och den civila
sidan i fråga om behovet av medicinalpersonal kommer vidare chefen för
beredskapsavdelningen att angiva de principiella riktlinjerna för den civila
sidans behovsberäkning och när det gäller spörsmål av större betydelse själv
deltaga i avvägningsarbetet. Chefen för beredskapsavdelningen måste med
hänsyn till de antydda arbetsuppgifterna vara mycket god organisatör samt
besitta omfattande erfarenhet av hälso- och sjukvårdsadministration och
beredskapsarbete. Det synes uppenbart, att en heltidsanställd chef för
medicinalstyrelsens beredskapsarbete är oundgänglig för den tid som nu
kan överblickas.
Utredningsmannen föreslår, att för ändamålet en befattning som överdirektör
i lönegrad Cp 15 inrättas.
Behov att för beredskapsplanläggningen knyta en militär- eller civilförsvarsassistent
till medicinalstyrelsen finner utredningsmannen icke föreligga.
Beträffande sjukvårdsberedskapsnämndens organisation
anför utredningsmannen, att i nämnden böra såsom f. n. ingå representanter
för sjukhushuvudmännen genom svenska landstingsförbundet
samt för medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, chefen för försvarsstaben
och försvarets sjukvårdsstyrelse. Han finner vidare ett påtagligt
behov föreligga för nämnden av att alltid äga tillgång till en kvalificerad
lasarettsläkare, vilken om möjligt bör ha krigserfarenhet och vara eller ha
varit styresman för lasarett. I avsikt att vinna garanti för att detta behov
blir tillgodosett föreslår utredningsmannen, att nämnden utökas med en
läkarrepresentant, föreslagen av svenska lasarettsläkarföreningen.
I fråga om nämndens kanslipersonal gör utredningsmannen endast det
uttalandet, att nämnden bör åtminstone under beredskapens uppbyggnad
intaga en något friare ställning ur anslagsteknisk synpunkt än en myndighet
med ordinära fredsuppgifter.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
Slutligen påpekar utredningsmannen, att tillgång till medicinsk
expertis eller medicinska utredningar eller sakkunnigutlåtanden kan
vara betydelsefull, emellanåt t. o. m. utgöra grundläggande förutsättning
för krigsplanläggningen av den allmänt civila hälso- och sjukvården.
Det har befunnits lämpligt att till ett organ sammanföra utredningar,
forskning och försök inom försvarsmedicinen. Detta organ är en ständig
subkommitté under statens medicinska forskningsråd, den s. k. försvarsmedicinska
nämnden. Dennas verksamhet har emellertid kommit att bli
inriktad huvudsakligen på den militära hälso- och sjukvårdens problem
och till någon del på civilförsvarets sjukvårdsfrågor.
Utredningsmannen föreslår, att även de båda planläggningsmyndigheterna
på det allmänt civila medicinalområdet, medicinalstyrelsen och sjukvårdsberedskapsnämnden,
skola erhålla biträde av försvarsmedicinska
nämnden. Lämnande av sådant biträde bör för nämnden vara självfallet
inom ramen för tillgängliga resurser. Medicinalstyrelsen bör äga utse en
ledamot i nämnden.
Yttrandena.
Vad angår formerna för krigsplan läggningen av den
allmänt civila hälso- och sjukvården framhåller överbefälhavaren önskvärdheten
dels av att planläggningen i fred åvilar samma myndighet, som
skall svara för verkställigheten i krig, dels av att den myndighet, som i
fred handlägger civila sjukvårdsfrågor, medicinalstyrelsen, har möjlighet
att härvid beakta eventuella beredskapssynpunkter. Den av utredningsmannen
föreslagna organisationen anser överbefälhavaren lämplig.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar sig icke ha något att erinra
mot utredningsmannens förslag till organisation för den centrala krigsplanläggningen.
Sjukvårdsberedskapsnämnden anser, att det principiella ställningstagandet
till frågan om nämndens fortsatta medverkan i det civila beredskapsarbetet
närmast bör ankomma på de myndigheter, som äro representerade
i nämnden. Nämnden vill emellertid förklara, att även vid en utökning av
arbetsuppgifterna nämnden, oavsett om den skall liksom hittills vara fristående
eller ingå såsom ett organ inom medicinalstyrelsen, är beredd att
påtaga sig dessa.
Medicinalstyrelsen lämnar först en översikt över sina mest närliggande
beredskapsuppgifter och framhåller under hänvisning härtill, att detta arbete
har speciell inriktning och betydande storleksordning. Styrelsen finner
därför uppenbart, att ansvaret för beredskapsplanläggningen icke utan allvarlig
risk för eftersättande av viktiga och trängande fredsuppgifter kan
åläggas styrelsens ledning. Tages vidare hänsyn till att huvudmannaskapet
för kroppssjukvården till den ojämförligt största delen åvilar andra organ
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
än staten och att ett oavvisligt behov föreligger av samordning av all beredskapsplanläggning,
i första hand på den civila sidan, tala enligt styrelsens
mening starka skäl för att planläggningen anförtros åt ett särskilt organ,
där de olika huvudmännen och övriga intressenter äga deltaga och samverka
under gemensamt ansvar. Detta organ kan antingen utgöras av en
fristående, utbyggd sjukvårdsberedskapsnämnd eller eu till medicinalstyrelsen
knuten nämnd med beslutanderätt i styrelsens ställe.
Beträffande det förstnämnda alternativet anför medicinalstyrelsen i
huvudsak följande.
Emot en fristående nämnd kan främst riktas den anmärkningen, att den
bryter principen om identitet mellan ansvaret för planläggningen och ansvaret
för verkställigheten i krig. Formellt är detta en svaghet. Reellt torde
denna svaghet i avsevärd grad uppvägas av det ur psykologisk synpunkt
viktiga förhållandet, att huvudmännen beredas tillfälle att jämte de statliga
intressenterna under eget ansvar medverka i planläggningen samt att
detta planläggningsorgan kan beräknas bilda det väsentliga underlaget för
det samrådsförfarande, som av utredningsmannen förutsättes komma till
stånd mellan civil och militär hälso- och sjukvård i krig. Dess kansli skulle
dessutom vid krig ingå i medicinalstyrelsen och sålunda utgöra en kärna
i verkställighetsorganet. Det önskvärda sambandet mellan planläggning och
verkställighet synes därför kunna i tillfredsställande grad åvägabringas.
Detta blir falleti än högre grad, därest styrelsen bibehålies vid möjligheten
att meddela direktiv för nämndens arbete samt erhåller en något utökad
representation i nämnden.
Mot en utbyggd sjukvårdsberedskapsnämnd har utredningsmannen anfört,
att ett medbestämmande och medansvar från krigsmaktens och militärsjukvårdens
sida är opåkallat, när det gäller krigsplanläggning för vissa helt
civilt betonade grenar av den allmänt civila hälso- och sjukvården. Styrelsen
kan icke helt dela denna uppfattning, enär dels även beslut rörande
sådana grenar kunna inverka på delar av hälso- och sjukvården, vilka närmare
beröra de militära intressena, dels ett sådant medansvar synes ägnat
att underlätta ett samförstånd vid avvägningen av de militära och civila
behoven såväl vid planläggningsarbetet som i ett verkställighetsläge.
Vad angår den viktiga frågan om huru den civila sidan bör representeras
vid avvägningen av personaltilldelningen mellan de militära och civila
organisationerna har utredningsmannen föreslagit, att avvägningsärendena
skulle handläggas gemensamt av en representant för medicinalstyrelsen och
eu för försvarets sjukvårdsstyrelse. Medicinalstyrelsen finner det obestridligt,
att utredningsmannen härigenom lyckats lösa frågan på ett sådant
sätt, att de motstridiga intressena skulle kunna väl balansera mot varandra.
Samma möjlighet finnes ej i den av medicinalstyrelsen föreslagna
organisationen, enär styrelsen icke längre skulle äga samma förutsättningar
att företräda de civila intressena. Det kan ock ifrågasättas, huruvida
sjukvårdsberedskapsnämnden blir helt lämplig härför. Den omständigheten,
att två militära ledamöter ingå i densamma, kan innebära cn
försvagning av den civila sidans möjligheter att hävda sina synpunkter.
Å andra sidan bör beaktas, att diskussionen av personalfrågorna i nämnden
kan öka de militära myndigheternas förståelse för de civila intressena och
vice versa. Styrelsen vill därför förorda, att även denna uppgift tills vidare
anförtros nämnden.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
Medicinalstyrelsen förklarar sig väl medveten om att förslaget att förlägga
all planläggning till en fristående, utbyggd sjukvårdsberedskapsnämnd
kan möta invändningar av principiell innebörd. Därest dessa anses
böra tillmätas avgörande betydelse, vill styrelsen alternativt förorda en sådan
ändring av sitt förslag, att planläggningsorganet inordnas i medicinalstyrelsen
såsom en nämnd med egen beslutanderätt, liksom vissa andra
nämnder i styrelsen. Därigenom skulle ansvaret för arbetet utåt vila på medicinalstyrelsen
men inom styrelsen icke i första hand falla på generaldirektören
utan på nämndens ledamöter. Det förberedande och verkställande
arbetet skulle i detta fall bedrivas på en särskild beredskapsavdelning under
ledning av en väl kvalificerad chef.
överbefälhavaren uttalar sig även angående förslaget, att hela den civila
planläggningen av krigssjukvården skulle överföras till sjukvårdsberedskapsnämnden.
Han anser, att denna lösning är klart sämre än den av utredningsmannen
föreslagna och därför icke bör ifrågakomma annat än som
ett provisorium.
Utöver medicinalstyrelsen har ett flertal remissinstanser kritiserat utredningsmannens
förslag, att ansvaret för krigsplanläggningen skall åvila medicinalstyrelsen
och sjukvårdsberedskapsnämnden med viss fördelning dem
emellan.
Sålunda finner svenska stadsförbundet utredningsmannens argumentering
för att bibehålla det civila planeringsarbetet uppdelat på sjukvårdsberedskapsnämnden
och medicinalstyrelsen icke övertygande. Enligt förbundets
mening bör en utbyggnad av medicinalstyrelsen, vilken skall svara även för
ledningen i verkställighetsläget, kunna möjliggöra tillskapandet av ett för
hela den civila hälso- och sjukvården i krig enhetligt och funktionsdugligt
planläggningsorgan. De myndigheter, som nu representeras i sjukvårdsberedskapsnämnden,
kunna medverka i planläggningsarbetet genom ett till
medicinalstyrelsens förfogande ställt fakultativt organ. —- Enahanda synpunkter
anföras av Stockholms stadskollegium och sjukhusdirektionen i
Göteborg. — Även följande remissinstanser uttalar sig för att hela planläggningen
skall ankomma på medicinalstyrelsen, nämligen länsstyrelserna i
Malmöhus, Värmlands, Västmanlands och Jämtlands län, sistnämnda läns
landsting, sjukhusdirektionen i Malmö, svenska läkaresällskapet och Sveriges
läkarförbund.
Svenska landstingsförbundet ifrågasätter, om icke krigsplanläggningen
beträffande alla de grenar av civil hälso- och sjukvård, som huvudsakligen
ha kommunala huvudmän, bör övertagas av sjukvårdsberedskapsnämnden.
Under sådana förhållanden kominer endast ett fåtal arbetsuppgifter på
området att kvarstå för medicinalstyrelsen. Det kan därför enligt förbundets
uppfattning vara lämpligt att överflytta även dessa uppgifter till nämnden.
Härigenom skulle skapas förutsättningar för enhetlighet och samordning.
I detta yttrande instämma flera bindsting. —- Också länsstyrelserna
2 —• Bihang till riksdagens protokoll 1955. t samt. AV 159.
18
Kungl. Maj:is proposition nr 159.
i Kronobergs och Norrbottens lön anse, att sjukvårdsberedskapsnämnden
bör planlägga i princip hela den allmänt civila hälso- och sjukvården i krig.
I fråga om utredningsmannens organisationsförslag beträffande
medicinalstyrelsen finner statskontoret inrättandet
av en överdirektörstjänst enbart för beredskapsgöromålen knappast
kunna komma i fråga och avstyrker förslaget i denna del. Statens organisationsnamnet
och länsstyrelsen i Örebro län äro av samma uppfattning. —
Övriga remissinstanser, som uttalat sig i denna fråga, nämligen överbefälhavaren,
försvarsmedicinska nämnden, svenska stadsförbundet och svenska
läkaresällskapet, finna det nödvändigt, att medicinalstyrelsens beredskapsavdelning
förstärkes på sätt utredningsmannen föreslagit.
Civilförsvarsstyrelsen förklarar sig icke dela utredningsmannens uppfattning,
att det icke är erforderligt att till medicinalstyrelsens beredskapsorganisation
knyta en civilförsvarsassistent. En sådan bör anslutas både till
medicinalstyrelsen och sjukvårdsberedskapsnämnden.
Yttrandena över förslaget till sjukvårdsberedskapsnämnden
s organisation avse dels nämndens sammansättning dels dess
kanslipersonal.
I den förra frågan framhåller sjukvårdsberedskapsnämnden, att städerna
utanför landsting såsom sjukhushuvudmän intimt beröras av nämndens
arbete. Nämnden föreslår därför, att dessa kommuner bli representerade i
nämnden genom särskild ledamot, utsedd på förslag av svenska stadsförbundet.
Samma förslag framföres också av medicinalstyrelsen, försvarsmedicinska
nämnden, svenska stadsförbundet, Stockholms stadskollegium
samt sjukhusdirektionerna i Göteborg och i Malmö.
Medicinalstyrelsen erinrar om dels utredningsmannens av styrelsen biträdda
förslag, att styrelsen skall ha ledningen av den allmänt civila hälsooch
sjukvården vid krigsfall, dels sitt eget i första hand framförda förslag,
att planläggningen beträffande denna skall i sin helhet tillkomma sjukvårdsberedskapsnämnden.
Under sådana förhållanden är det angeläget, att
styrelsen tillförsäkras större möjlighet än hittills att följa nämndens verksamhet.
Detta skulle kunna ske på så sätt, att förutom den hittillsvarande
ledamoten, som även i fortsättningen lämpligen bör vara generaldirektörens
ställföreträdare, vederbörande byråchefer eller föredragande allt efter ärendenas
art alternera såsom styrelsens andra ledamot i nämnden. Utredningsmannens
förslag att tillföra nämnden läkarsakkunskap genom en läkarledamot
från lasarettsläkarföreningen synes med den sålunda föreslagna
organisationsändringen icke vara tillräckligt motiverat. — Liknande synpunkter
anför sjukvårdsberedskapsnämnden.
Beträffande kanslipersonalen för planeringsorganet, vare sig detta blir
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
den utbyggda sjukvårdsberedskapsnämnden eller en till medicinalstyrelsen
anknuten nämnd, anför medicinalstyrelsen följande.
Kansliets chef bör givas en sådan tjänsteställning, att dels en väl kvalificerad
innehavare av befattningen kan förvärvas, dels denne skall på jämbördig
tot kunna företräda den civila hälso- och sjukvårdsberedskapen
gentemot andra myndigheter. Åtminstone så länge utbyggnadsskedet varar
bör han beredas den tjänsteställning som utredningsmannen föreslagit. Under
honom bör arbetet uppdelas på två byråer, varav en planerings- och
personalbyrå med i viss mån utvidgade arbetsuppgifter i jämförelse med
medicinalstyrelsens nuvarande beredskapsavdelning samt en administrativ
byrå med något minskade arbetsuppgifter i förhållande till nämndens nuvarande
arbetsområde. Därutöver bör tills vidare finnas en fristående
sektion för det synnerligen omfattande arbete, som åtgärderna till skydd
mot biologisk krigföring kan beräknas innebära. Då åtgärderna på detta
område i mycket beröra organisationen av annan hälsovård och av krigstjänsteläkarna
bedriven öppen sjukvård, böra frågor rörande all utanför
anstalt bedriven vård tills vidare handläggas å denna sektion. Till planerings-
och personalbyrån bör den medicinska planläggningen av beredskapssjukhusen
överföras, jämte likartade frågor beträffande sinnessjukhusen,
kronikeranstalterna och förlossningsanstalterna. Under administrativa byrån
torde böra sortera ett gemensamt sekretariat, på vilket bl. a. torde ankomma
att utforma tillämpningsföreskrifter och andra erforderliga anvisningar.
Planerings- och personalbyrån bör under avdelningschefen förestås av en
läkare med en löneställning Ce 37, vilket motsvarar befattningen som byråöverläkare
vid försvarets sjukvårdsstyrelse. Administrativa byrån bör förestås
av en såväl administrativt som ekonomiskt utbildad befattningshavare.
Enär denne jämte läkaren på planerings- och personalavdelningen framdeles
avses svara för kontinuiteten i planläggningsarbetet, bör även han
beredas pensionsberättigad tjänst såsom byråchef i Ce 37. Hälsovårdssektionen
slutligen bör förestås av en läkare, väl kvalificerad i epideiniologi och
bakteriologi, varvid arvode bör utgå med sådant belopp att kompetent innehavare
av befattningen kan erhållas.
Under byråcheferna bör inrättas dels ett fåtal extra ordinarie befattningar
såsom byråsekreterare, intendent, sjuksköterska och registrator, dels
efter behov arvodestjänster.
Rådet för försvaret mot biologisk krigföring bör överflyttas från medicinalstyrelsen
till planeringsorganet.
Sjukvårdsberedskapsnämnden gör i huvudsak enahanda uttalande som
medicinalstyrelsen.
Utredningsmannens förslag, alt försvarsmedicinska nämnden
skall såsom sakkunnigorgan biträda även planeringsinyndigheterna
för den allmänt civila hälso- och sjukvården, föranleder ingen
erinran i remissyttrandena.
1 detta sammanhang må slutligen påpekas, att ett flertal remissinstanser,
främst länsstyrelser, framhållit, att en förutsättning för att de re
-
20
Kungl. Maj.is proposition nr 159.
gionala och lokala organen skola kunna effektivisera sitt planläggningsarbete
är, att de snarast erhålla vägledande anvisningar för sin
verksamhet av de centrala planläggningsorganen.
Departementschefen.
För att uppnå en önskvärd enhetlig planläggning av den allmänt civila
hälso- och sjukvården i krig är det nödvändigt, att huvuddelen av planläggningen
utföres eller i varje fall ledes av centrala organ. Särskilt
gäller detta i fråga om fördelningen av tillgänglig medicinalpersonal
samt beträffande sådan hälso- och sjukvårdande verksamhet, som är
avsedd för annat än rent lokal behovstäckning. Såsom exempel på sådan
verksamhet vill jag anföra den slutna vården av kropps- och sinnessjuka,
epidemibekämpning med tillhörande laboratorieverksamhet, försörjningen
i stort med läkemedel och sjukvårdsmateriel o. s. v. Vad gäller mera
lokalt betonad verksamhet såsom den öppna sjukvården och hälsoövervakningen
i primärkommunerna bör krigsplanläggningen för denna givetvis
ske lokalt men i enlighet med anvisningar utfärdade av de centrala
planläggningsorganen. I tydlighetens intresse bör påpekas, att beträffande
flertalet områden, som är ägnade för central planläggning, exempelvis
verksamheten vid kroppssjukhusen, erfordras ett mer eller mindre långtgående
biträde av regionala och lokala instanser, särskilt av sådana, som
driver motsvarande verksamhet i fred.
Vid övervägande av den lämpliga organisationen för nämnda centrala
planläggning finner jag följande synpunkter vara av särskild betydelse.
Identitet bör så långt möjligt föreligga mellan organet för ledningen av
ifrågavarande verksamhet i krig och det organ, som i fred planlägger verksamheten.
Såsom jag tidigare anfört, bör enligt min mening de centrala
ledningsbefogenheterna i fråga om den allmänt civila hälso- och sjukvården
i krig tillkomma medicinalstyrelsen. Huvudparten av den fredsmässiga
hälso- och sjukvården, främst kroppssjukhusvården men även mycket
väsentliga delar av den öppna sjukvården in. m., är icke statlig utan ombesörjes
av landstingen och de landstingsfria städerna. Dessa skall även under
krig i princip ansvara för motsvarande verksamhet. Det har vidare befunnits
oundgängligt, att i krig två nya hälso- och sjukvårdsorganisationer
upprättas, nämligen krigsmaktens och civilförsvarets sjukvårdstjänst. De
är närmast att betrakta som komplement till det allmänt civila medicinalväsendet
och bör i möjligaste mån begränsas. Krigsorganisationen för
den allmänt civila hälso- och sjukvården är därför av största intresse för
utformningen av de båda nya organisationerna.
Utredningsmannens förslag till organisation för planläggningen av den
allmänt civila hälso- och sjukvården i krig innebär en liknande uppdelning
som f. n. av ansvaret för planläggningen mellan medicinalstyrelsen och
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
sjukvårdsberedskapsnäranden. Nämnden skulle handha i princip hela planläggningen
för beredskapssjukhusen och vara sakkunnigorgan åt riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap beträffande läkemedels- och sjukvårdsmaterielförsörjningen.
På medicinalstyrelsen skulle ankomma hela
planläggningen i övrigt, vari ingår den mycket betydelsefulla verksamheten
att tillsammans med försvarets sjukvårdsstyrelse fördela medicinalpersonalen
mellan den militära och den civila sektorn. Med sitt förslag har
utredningsmannen avsett, att medicinalstyrelsen i egenskap av centralmyndighet
i fred och centralt ledningsorgan i krig skall ha ansvaret för planläggningen
beträffande betydelsefulla delar av den civila hälso- och sjukvården
under krig. Härmed skulle verkets ledning och personal förvärva
förtrogenhet med beredskapsfrågor och ha möjlighet att vid fredsärendenas
behandling beakta eventuella beredskapssynpunkter. Beträffande verksamheten
vid beredskapssjukhusen, vilken är den mest omfattande grenen av
den allmänt civila hälso- och sjukvården och har utomordentlig betydelse
för det totala försvaret, skulle planläggningen alltjämt ankomma på sjukvårdsberedskapsnämnden.
Denna anordning skulle visserligen bryta principen
om identitet mellan lednings- och planläggningsorgan men genom
densamma skulle såväl sjukhushuvudmännen som företrädare för krigsmakten
och civilförsvaret få medbestämmande och medansvar i fråga om
denna planläggning. Den på angivet sätt splittrade civila planläggningen
skulle sammanhållas av den föreslagne chefstjänstemannen för medicinalstyrelsens
beredskapsuppgifter, vilken även borde vara styrelsens representant
i sjukvårdsberedskapsnämnden.
Ett par på beredskapsområdet mycket kvalificerade remissmyndigheter
tillstyrker utredningsmannens förslag. Övriga myndigheter, som yttrat sig
över förslaget, riktar kritik mot detsamma. Denna har väsentligen följande
innehåll. Förslaget bryter mot principen, att organet för ledningen i krig
skall ansvara för fredsplanläggningen. Någon garanti för enhetlighet i planläggningen
erhålles icke. Bortsett från sjukhusverksamheten kommer planläggningen
av den hälso- och sjukvård, som i fred handhas av landsting
och landstingsfria städer, att bedrivas utan medverkan av dessa huvudmän.
Slutligen framhåller medicinalstyrelsen, att ansvaret för planläggningen
icke kan åläggas styrelsens ledning utan risk för att viktiga och
trängande fredsuppgifter eftersättes.
Under åberopande av en eller flera av nämnda kritiska synpunkter framför
ett antal remissinstanser egna förslag till lösning av denna organisationsfråga.
Medicinalstyrelsen föreslår, att all krigsplanläggning på området
skall uppdragas åt sjukvårdsberedskapsnämnden eller, om detta icke
skulle befinnas lämpligt, åt en till medicinalstyrelsen knuten nämnd. Ett
tiotal remissinstanser, vilka i huvudsak representerar landstingen, anser,
alt hela planläggningen bör överflyttas till sjukvårdsberedskapsnämnden.
Ungefär lika många instanser föreslår, att planläggningen odelad skall till
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 1Ö9.
komma medicinalstyrelsen, i vissa fall med tillägg att medverkan från de
myndigheter m. fl., som nu är representerade i sjukvårdsberedskapsnämnden,
kan erhållas genom ett fakultativt organ vid medicinalstyrelsens sida.
De sålunda av remissmyndigheterna anförda synpunkterna finner jag
beaktansvärda. Särskilt synes det betydelsefullt, att landsting och landstingsfria
städer medverkar vid krigsplanläggningen även beträffande annan
av dem driven hälso- och sjukvård än verksamheten vid beredskapssjukhusen.
Då nämnda huvudmäns andel i den civila hälso- och sjukvården
är klart dominerande, bör till det organ, som får i uppdrag att krigsplanlägga
denna verksamhet, hänskjutas också återstående planläggning på
området. Detta organ bör vara en nämnd, då denna organisationsform erbjuder
möjlighet till representation från huvudmännens och andra intressenters
sida. Med hänsyn till att ledningen av verksamheten i krig skall
utövas av medicinalstyrelsen bör planläggningsorganet erhålla så nära anslutning
som möjligt till denna myndighet.
Jag föreslår alltså, att för ifrågavarande krigsplanläggning en särskild
nämnd inrättas och knytes till medicinalstyrelsen på motsvarande sätt som
styrelsens nuvarande, för fredsuppgifter tillkomna nämnder. Den nya
nämnden, vilken torde få betecknas medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd,
bör övertaga samtliga krigsplanläggningsuppgifter beträffande
den allmänt civila hälso- och sjukvården. I likhet med medicinalstyrelsen
finner jag, att nämnden, trots att i densamma enligt vad i det
följande sägs bör ingå även representanter för krigsmakten, kan företräda
den civila verksamheten på området vid fördelningen av medicinalpersonalen
mellan den militära och civila sidan. I samband med att medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd inrättas, vilket bör ske från den 1 juli
1953, skall den nuvarande sjukvårdsberedskapsnämnden och medicinalstyrelsens
beredskapsavdelning indragas.
Den nya sjukvårdsberedskapsnämnden bör givas sådan sammansättning,
att de myndigheter och institutioner, som har ett mera väsentligt intresse
av nämndens verksamhet, blir representerade i nämnden. För att markera
nämndens nära anslutning till medicinalstyrelsen men främst för att skapa
garantier för att en sådan anslutning verkligen kommer till stånd bör
föreskrivas, att chefen för medicinalstyrelsen eller hans ställföreträdare
skall vara ordförande i nämnden och att styrelsen skall ha ytterligare en
representant i nämnden. Sistnämnda ledamotskap bör alltefter ärendenas
sakliga innehåll alternera mellan styrelsens byråchefer och med dessa
jämställda särskilda föredragande. De kommunala huvudmännen bör erhålla
två företrädare i nämnden, utsedda på förslag av svenska landstingsförbundet
resp. svenska stadsförbundet. Vidare bör såsom i fråga om den
nuvarande sjukvårdsberedskapsnämnden envar av chefen för försvarsstaben,
försvarets sjukvårdsstyrelse och civilförsvarsstvrelsen utse sin representant.
Den nya nämnden skulle alltså komma att bestå av sju ledamöter
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
mot fem i den nuvarande nämnden. De två nytillkomna ledamöterna utgöres
av ytterligare en representant för medicinalstyrelsen och av en företrädare
för stadsförbundet.
Med den sammansättning nämnden enligt mitt förslag skulle få synes
någon direktivrätt från medicinalstyrelsens sida gentemot nämnden icke
vara erforderlig.
Jag övergår härefter till frågan om den nya sjukvårdsberedskapsnämndens
kansliorganisation.
Såväl utredningsmannen som vissa remissmyndigheter framhåller, att
beredskapsplanläggningen beträffande den civila hälso- och sjukvården
alltjämt företer allvarliga brister. Remissmyndigheterna efterlyser särskilt
centralt utarbetade anvisningar för de regionala och lokala organens planläggningsarbete.
För att lyfta den civila hälso- och sjukvårdsberedskapen till en rimlig
nivå är det därför nödvändigt, att det centrala planläggningsorganet, medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd, till en början erhåller en förhållandevis
stark kansliorganisation. Sedan en första genomgång av beredskapsområdet
verkställts, synes organisationen kunna begränsas.
I likhet med medicinalstyrelsen och sjukvårdsberedskapsnämnden anser
jag, att den nya sjukvårdsberedskapsnämndens kansli bör tills vidare uppdelas
på två byråer och en fristående sektion. De två byråerna torde under
benämningarna upphandlings- och. organisationsbyrån samt personalbyrån
böra erhålla väsentligen motsvarande arbetsuppgifter som den nuvarande
sjukvårdsberedskapsnämndens kansli resp. medicinalstyrelsens beredskapsavdelning.
Emellertid bör de omfattande och specialbetonade göromål, som
avser åtgärder till skydd mot biologisk krigföring och som nu ankommer
på beredskapsavdelningen, hänföras till förenämnda fristående sektion,
vilken bör benämnas hälsovårdssektionen. I fråga om den närmare fördelningen
av den nya nämndens arbetsuppgifter på de båda byråerna och
sektionen torde nämnden få besluta sedan viss erfarenhet av organisationen
vunnits.
Den nuvarande sjukvårdsberedskapsnämndens kansli förestås av en
heltidsanställd befattningshavare, som härför åtnjuter dels ersättning för
mistad lön på sin ordinarie tjänst (f. n. byrådirektör i lönegrad Ca 31,
löneklass 32), dels arvode med 5 000 kronor för år. Chefen för medicinalstyrelsens
beredskapsavdelning är deltidsanställd med årsarvode av 3 000
kronor. Hans närmaste medhjälpare är en heltidsanställd läkare med arvode
motsvarande lön i lönegrad Cp 12.
Inom den av mig föreslagna nya sjukvårdsberedskapsnämndens kansliorganisation
torde vardera byrån böra förestås av en befattningshavare
med byråchefs ställning. Med hänsyn till att arbetsuppgifterna på personalbyrån
till övervägande del kommer att avse fördelning och krigsplacering
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
av läkare och annan kvalificerad medicinalpersonal samt beredskapsutbildning
för dessa personalkategorier, bör chefen för denna byrå vara läkare.
Tjänsten som chef för upphandlings- och organisationsbyrån bör
uppehållas av en befattningshavare med administrativ utbildning och erfarenhet.
En av dessa båda befattningar bör placeras i lönegrad Ce 37 medan
den andra torde kunna konstrueras som en arvodesbefattning, varvid
arvodet bör motsvara lön i 37 löneklassen. Hälsovårdssektionen bör förestås
av den epidemiolog med arvode av 25 000 kronor för år, som med stöd
av riksdagens bemyndigande redan under innevarande budgetår anställts
för ändamålet inom medicinalstyrelsens beredskapsavdelning.
Någon särskild tjänst som kanslichef anser jag mig icke böra tillstyrka.
Däremot torde en av byråcheferna böra förordnas att jämte egen tjänst
fullgöra åliggandena som chef för kansliet. Härför bör ersättning utgå med
3 000 kronor för år.
Beträffande kanslipersonalen i övrigt, vilken under nästa budgetår bör
i huvudsak överensstämma med motsvarande befattningshavare hos den
nuvarande sjukvårdsberedskapsnämnden och medicinalstyrelsens beredskapsavdelning,
torde jag få hänvisa till vad i det följande anföres härom.
Med den av mig föreslagna organisationen för krigsplanläggningen av
den allmänt civila hälso- och sjukvården torde något behov av militär- eller
civilförsvarsassistent hos det centrala planläggningsorganet icke föreligga.
Vad utredningsmannen anfört och föreslagit beträffande försvarsmedicinska
nämndens medverkan även vid nu ifrågavarande planläggningsarbele
föranleder ingen erinran från min sida.
Regionala organ för krigsplanläggningen av den allmänt civila hälso- och sjukvården.
Enligt vad jag förordat vid remissen till lagrådet av förslaget till krigssjukvårdslag
skall regionala organ för ledningen av den civila hälso- och
sjukvården i krig finnas i två instanser, nämligen civilbefälhavare och
länsstyrelser. Följande län ingår icke i civilområden, nämligen Gotlands
län, vilket helt sammanfallar med sjunde militärområdet, samt Västerbottens
och Norrbottens län, vilka tillsammans motsvarar sjätte militärområdet.
Utredningsmannen.
Vad angår civilbefälhavarna erinrar utredningsmannen om
föreskriften i 2 § instruktionen för dessa den 5 juni 1951 (nr 429),
att civilbefälhavaren skall under fred hålla sig underrättad om den försvarsberedskapsplanläggning,
som sker inom hans område, och samla
material härom. Han skall även i görligaste mån verka för att civila försvarsåtgärder
i erforderlig omfattning planlägges och att denna planläggning
samordnas de olika myndigheterna emellan. I sådant syfte bör
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
civilbefälhavaren jämväl samråda med vederbörande centrala myndigheter
och han äger genom framställningar hos dessa och andra myndigheter påkalla
de undersökningar eller planläggningsarbeten, som han anser erforderliga.
Vid civilbefälhavarinstitutionens inrättande den 1 juli 1951 ställdes ingen
särskild personal till civilbefälhavarnas förfogande. Från den 1 juli 1952 är
emellertid en heltidsanställd föredragande knuten till varje civilbefälhavare.
Till motivering härför anfördes bl. a. (prop. 155/1952, sid. 32—33)
följande.
Det har blivit alltmera uppenbart, att stora krav ställas på civilbefälhavarna
för att det med organisationen avsedda syftet skall kunna vinnas.
För den erforderliga samordningen är det ej nog att civilbefälhavarna allenast
hålla sig underrättade om planläggningen inom civilområdet. De måste
även aktivt ingripa för att samordna planläggningen de olika myndigheterna
emellan och för att, då så behövdes, påkalla kompletterande undersökningar
m. in. Föredraganden bör efter civilbefälhavarens bestämmande
biträda de enskilda länsstyrelserna och närmast under civilbefälhavaren
följa planläggningen och leda samordningen mellan de olika länen och
skilda verksamhetsområdena.
Utredningsmannen förutsätter, att de heltidsanställda föredragandena i
huvudsak komma att tagas i anspråk för den mycket betydelsefulla och
omfattande ekonomiska försvarsberedskapen. Däremot torde de icke medhinna
att ta någon närmare befattning med övriga beredskapsgrenar. Utredningsmannen
erinrar om sin tidigare i betänkandet uttalade uppfattning,
att den operativa ledning av hälso- och sjukvården i krig, som syftar till att
dess resurser bli på ett rationellt sätt utnyttjade och fördelade, måste tillkomma
civilbefälhavaren senast vid ett krigsutbrott och att utövandet av
denna operativa ledning förutsätter, att civilbefälhavaren äger tillgång till
kvalificerade medarbetare. Ytterligare en förutsättning härför finner utredningsmannen
vara, att medarbetarna redan i fred haft tillfälle sätta sig
in i betingelserna för verksamheten och planläggningen på området. Särskilt
gäller detta den person, som av civilbefälhavaren utses att förestå ifrågavarande
ledningsarbete i krig. F. n. krigsplaceras en av förste provinsialläkarna
i de län, som ingå i civilområdet, såsom s. k. civilläkare hos civilbefälhavaren.
Med hänsyn till urvalsmöjligheterna vid denna krigsplacering
torde civilläkaren normalt komma att utses till föreståndare för verksamheten.
Utredningsmannen föreslår, att åt ifrågavarande föreståndare beredes
tillfälle att under högst 30 dagar per år sätta sig in i hälso- och sjukvårdens
beredskapsplanläggning och beträffande denna och angränsande planläggning
nära samarbeta med den heltidsanställde föredraganden och vederbörande
militärbefälsläkare.
I normalfallet, då civilläkaren utses till föreståndare, blir tillvägagångssättet,
att civilläkaren får tjänstledighet från sin förste provinsialläkarbe
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
fattning och vikarie förordnas på befattningen, llr beredskapssynpunkt är
det angeläget, att till vikarie om möjligt förordnas den läkare, som är krigsplacerad
såsom förste krigstjänsteläkare i stället för den såsom civilläkare
ianspråktagne. De sammanlagda årskostnaderna för den föreslagna anordningen
beräknar utredningsmannen till omkring 15 000 kronor.
Beträffande länsstyrelsernas planläggningsarbete erinrar utredningsmannen
om Kungl. Maj :ts i det föregående refererade beslut den
15 juni och 20 september 1951 angående länsstyrelsernas krigsorganisation.
Enligt dessa beslut skall vid varje länsstyrelse i krig finnas organiserad
bl. a. en hälso- och sjukvårdssektion med operativa ledningsuppgifter.
För erforderligt förberedelsearbete i fred skall inom sektionen utses en
person, vilken besitter de särskilda kvalifikationer, som erfordras för att
även under krig vara chef för sektionen.
Utredningsmannen konstaterar emellertid att, ehuru samtliga länsstyrelser
utsett personer för nämnda förberedelsearbete, detta i flertalet län ännu
icke kommit riktigt igång. Skälet härtill är, att arbetet som regel förutsätter
kännedom om de resultat, till vilka den centrala beredskapsplanläggningen
på området kommit, men att denna planläggning alltjämt är i väsentliga
delar eftersläpande. Allteftersom resultaten mogna fram, komma
de givetvis att tillställas länsstyrelserna såsom underlag för dessas krigsförberedelser.
Utredningsmannen finner icke anledning föreslå någon arbetskraftsförstärkning
vid länsstyrelsernas hälso- och sjukvårdssektioner.
Yttrandena.
Utredningsmannens förslag såvitt det avser organisationen i civilbef
ålhav arinstansen föranleder ingen annan erinran än att
statskontoret uttalar, att för en och samma befattningshavare en årligen
återkommande tjänstgöring om 30 dagar knappast torde vara erforderlig.
Tjänstgöringen bör enligt statskontorets mening kunna uttagas
under en tidsperiod om 2—3 år.
Länsstyrelsen i Älvsborgs lån föreslår, att civilläkaren beredes tillfälle att
genomgå en centralt anordnad kort utbildningskurs, innan han börjar
tjänstgöringen hos civilbefälhavaren.
Beträffande hälso- och sjukvårdssektioner na vid länsstyrelserna
framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län, att, i varje fall i de större länen,
cheferna för dessa sektioner bör beredas tillfälle att årligen under viss,
icke alltför kort tid odelat ägna sig åt beredskapsplanläggningen. Ett likartat
uttalande göres av länsstyrelsen i Östergötlands län.
Sveriges läkarförbund finner angeläget, att även de läkare, som placeras
Kungl. Maj.ts proposition nr 159. 27
hos länsstyrelserna såsom förste krigstjänsteläkare, erhålla tillfälle att
under högst 30 dagar per år sätta sig in i beredskapsplanläggningen.
Slutligen finner länsstyrelsen i Gävleborgs län önskvärt med en utbildningskurs
för cheferna för länsstyrelsernas hälso- och sjukvårdssektioner.
Departementschefen.
Utredningsmannens förslag att civilbefälhavarens närmaste medhjälpare
vid ledningen av den civila hälso- och sjukvården i kx-ig skall beredas tillfälle
att redan i fred sätta sig in i betingelserna för verksamheten och
planläggningen på omi-ådet, biträder jag i princip. Även om i enlighet med
statskontorets uppfattning eu årligen återkommande tjänstgöring om 30
dagar knappast synes erforderlig, bör i varje fall under nästa budgetår
sådan tjänstgöring kunna komma till stånd.
Några remissinstanser föreslår, att cheferna för hälso- och sjukvårdssektionerna
vid länsstyrelserna skall på motsvarande sätt som nyssnämnda
befattningshavare hos civilbefälhavarna få under viss tid varje år odelat
ägna sig åt beredskapsplanläggningen. Jag vill erinra om att nämnda sektionschefer
i enlighet med Kungl. Maj:ts redan i september 1951 meddelade
beslut härom har att utföra erforderligt förberedelsearbete i fred inom
sektionen. På grund härav anser jag mig icke böra tillstyrka remissinstansernas
berörda förslag.
Däremot finner jag i likhet med ett par länsstyrelser angeläget, att korta
utbildnings- och informationskurser anordnas centralt för ifrågavarande
sektionschefer hos civilbefälhavare och länsstyi-elser.
I fråga om bestridandet av kostnaderna för nu föreslagen tjänstgöring
och kursverksamhet torde jag få hänvisa till det följande.
Anslagsberäkningar för budgetåret 1953/54.
Av vad jag anfört i det föregående framgår, att jag beträffande den
centrala ledningen av beredskapsplanläggningen ansett mig böra tillstyxka,
att denna anförtros åt en särskild, till medicinalstyrelsen knuten nämnd,
kallad medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd. Medicinalstyrelsens
beredskapsavdelning och den nuvarande sjukvårdsberedskapsnämnden
skulle i samband härmed indragas.
I enlighet härmed bör de tre förslagsanslag, som för innevarande budgetår
anvisats till ifrågavarande ändamål, utgå ur riksstaten för budgetåret
1953/54. För bestridande av kostnaderna för den nya sjukvårdsberedskapsnämndens
verksamhet torde för nästa budgetår böra anvisas två förslagsanslag,
rubricerade Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd: Avlöningar
och Medicinalstyrelsens sjukvåidsberedskapsnämnd: Omkostnader.
Enär medicinalstyi-elsen och sjukvårdsberedskapsnämnden i sina anslagsäskanden
utgått från nu gällande organisation, redovisas äskandena be
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
träffande den nuvarande beredskapsavdelningen samt nämndens avlöningar
i ett sammanhang under det nya avlöningsanslaget. Anslaget till Sjukvårdsberedskapsnämnden:
Förvaring och underhåll av materiel in. in. bör benämnas
Förvaring och underhåll av viss sjukvårdsmateriel in. in. I övrigt
utgår jag i det följande från i riksstaten nu eller tidigare upptagna anslag.
I det föregående har jag tillstyrkt, att den befattningshavare i ett civilområde,
vilken utses att närmast under civilbefälhavaren leda den civila
hälso- och sjukvården i krig, normalt den hos civilbefälhavaren krigsplacerade
s. k. civilläkaren fen av förste provinsialläkarna inom civilområdet),
skall under nästa budgetår beredas tillfälle att under högst 30
dagar sätta sig in i beredskapsplanläggningen. Kostnaderna för denna anordning,
vilken föranleder behov av motsvarande ledighet från den ordinarie
tjänstgöringen, kan beräknas till i runt tal 15 000 kronor per år. Något
särskilt anslag synes emellertid icke erfordras för ändamålet. Ifrågakommande
kostnader för avlöning till vikarier torde böra bestridas från vederbörlig
anslagspost under anslaget till Förste provinsialläkare och provinsialläkare
m. fl.: Avlöningar. Resekostnadsersättning och traktamente torde —
i likhet med vad som gäller för militärassistenter m. fl. hos länsstyrelserna
— böra utbetalas från vederbörande länsstyrelses anslag till reseersättningar.
Vidare har jag i det föregående förordat, att korta utbildnings- och informationskurser
centralt skall kunna anordnas för cheferna för civilbefälhavarnas
och länsstyrelsernas hälso- och sjukvårdssektioner. Då själva
kurskostnaderna torde få bestridas från anslagen till sjukvårdsberedskapsnämnden
samt resekostnadsersättning och traktamente synes böra utgå
från länsstyrelsernas reseersättningsanslag, finner jag ej heller för nu
ifrågavarande ändamål särskilt anslag erforderligt.
Uppräkning av de anslag, som skall anlitas för nu angivna ändamål, torde
med hänsyn till den förhållandevis obetydliga merbelastning, som föranledes
av förslagen, icke böra ifrågakomma.
Iso) Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd: Avlöningar.
Beredskapsavdelningen Sjukvårdsberedskapsnämnden
Anslag
1951/52 70 000
1952/53 (statsliggaren s.
914 resp. 915) 90 000
1953/54 (förslag) —
Nettoutgift |
Anslag |
Nettoutgift |
127 407 |
113 600 |
192 960 |
144 000 |
||
390 000 |
Yrkanden.
I. Medicinalstyrelsen (skr. 19/12 1952) hemställer, att anslaget till beredskapsavdelningen
uppräknas med 141 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
29
ökn. el.
minskn.
1. Personalförstärkningar:
a) 1 överdirektör Cr 15 ................................................ 4. 31 920
b) 1 epidemiolog........................................................ 4. 25 000
c) 1 hälsovårdsinspektör................................................. 4. 13 000
d) 1 föredragande i ärenden rörande blodtransfusionsverksamhet............ 4 7 200
ej 1 sjuksköterska Cg 16................................................ 4- 10 488
f) Ett extra kontorsbiträde ............................................ 4- 7 548
2. Personalminskning:
1 chef för beredskapsavdelningen ........................................ — 3 000
3. Lönereglering:
En arvodesanställd läkare uppföres som byråöverläkare Ce 37.............. 4- 2 088
4. Vikariats- och övertidsersättningar ........................................ 4. 14 092
5. Omräkning:
Lönegradsuppflyttning av föreståndaren för sjuksköterskeregistret (prop.
nr 241/1952), reglerad befordringsgång för amanuensen och indexhöjning
för dessa ............................................... 4- 6 336
Omkostnader för rådet för skydd mot biologisk krigföring ................ + 21 000
Höjning av posten till arvoden till skrivbiträden, tillfällig personal; m. m. .. + 5 328
4- 141000
II. Sjukvårdsberedskapsnåmnden (skr. 28/8 1952) hemställer, att dess
avlöningsanslag uppräknas med 28 000 kronor.
ökning
1. Löneregleringar:
a) Arvode till en verkställande tjänsteman.................................... 1000
b) Ersättning till verkställande tjänstemannen för mistade avlöningsförmåner .... 4 548
c) 1 intendent Ce 29: 30 i stället för Ce 27: 28................................ 1 884
d) 1 kontorist Ce 13:16 i stället för 1 kanslibiträde Ce 11:14.................. 814
e) 1 kanslibiträde Cg 11:11 i stället för 1 kontorsbiträde Ce 8:10.............. 372
2. Omräkning:
Indexhöjning .............................................................. 19 300
Avrundning................................................................ 82
28 000
Motiv.
I. (Beredskapsavdelningen.)
Anslaget för innevarande budgetår, 90 000 kronor, har beräknats på följande
sätt: arvode till chef för beredskapsavdelningen 3 000, arvode till
en heltidsanställd läkare 24 612, löner till en amanuens i reglerad befordringsgång
och en föreståndare för sjuksköterskeregistret 21 600 samt arvoden
till skrivbiträden, tillfällig personal m. m. 40 788 kronor. Kungl. Maj:t
har dessutom genom beslut den 6 juni 1952 bemyndigat styrelsen att inrätta
ett råd för skydd mot biologisk krigföring och för ändamålet anvisat
ett belopp av 21 000 kronor, att bestridas från detta anslag. Ett tidigare
för representant hos arméöverläkaren avsett arvode om 4 500 kronor för
år må icke tagas i anspråk under den tid, den heltidsanställde läkaren är
anställd vid beredskapsavdelningen.
Medicinalstyrelsen har i yttrande över betänkandet angående hälso- och
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 159.
sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden föreslagit, att
planläggningen av den allmänt civila hälso- och sjukvården anförtros åt
en särskild nämnd, antingen fristående eller knuten till styrelsen. I båda
fallen skulle nämnden vara organiserad på i huvudsak samma sätt som
den nuvarande sjukvårdsberedskapsnämnden. Till nämnden skulle höra
ett kansli, till vilket beredskapsavdelningens och sjukvårdsberedskapsnämndens
nuvarande befattningshavare skulle överflyttas. I det följande
föreslår styrelsen därjämte en viss förstärkning av nämndens personal.
Styrelsen har vid beräkningen av anslaget utgått från, att Kungl. Maj:t
-—- liksom tidigare varit fallet — skall äga möjlighet att vid förekommande
behov medgiva överskridande av detsamma.
1 a) och 2) En överdirektör stjänst är erforderlig i varje fall under tiden
för beredskapens utbyggande. Då man icke bestämt kan förutse ett stadigvarande
behov av tjänsten, synes den böra placeras i Cr 15. Den nuvarande
arvodesbefattningen som chef för beredskapsavdelningen bör indragas.
Vidare kan behovet av en nu medgiven förstärkning av läkarpersonalen
(en läkare med arvode av högst 800 kronor för månad) komma att minska.
1 b) Kungl. Maj:t har den 6 juni 1952 medgivit, att vid beredskapsavdelningen
må under budgetåret 1952/53 vara anställd en epidemiolog
med ett arvode av 25 000 kronor per år. Denne läkares arbetsuppgifter äro
av samma art, som förutsatts skola tillkomma chefen för den föreslagna
hälsovårdssektionen.
1 c) Befattningen, som av Kungl. Maj :t medgivits för budgetåret 1952/53,
erfordras på hälsovårdssektionen såsom biträde åt epidemiologen.
1 d) Tjänsten har medgivits av Kungl. Maj:t för budgetåret 1952/53.
Arvodet till befattningshavaren utgår med högst 600 kronor för månad
för en arbetstid av 31/» timmar per dag. Befattningen erfordras även under
nästa budgetår.
1 e) En sjuksköterska har varit anställd vid beredskapsavdelningen
sedan den 1 december 1950. Erfarenheten har visat, att föreståndaren för
sjuksköterskeregistret icke utan hjälp kan genomföra registrerings- och
planeringsarbetet. Ännu återstår mycket att uträtta i fråga om krigsplaceringen.
Sedan det egentliga arbetet härmed avslutats, kan biträde av en
sjuksköterska bliva behövligt med hänsyn till omfattningen av de revideringar
av krigsplaceringarna, som fortlöpande måste företagas. Sjuksköterskekåren
växer med f. n. ca 800 ä 900 medlemmar per år, varför det
löpande arbetet med deras registrering och placering måste komma att
successivt öka. I varje fall är sjuksköterskan erforderlig under nästa
budgetår.
1 f) Den fasta biträdespersonalen på beredskapsavdelningen utgöres av
ett extra kanslibiträde och fyra kontorsbiträden, av vilka två med halvtidstjänstgöring,
ävensom ett biträde med arvode avdelat för den heltidsanställde
läkaren. Denna biträdespersonal har visat sig otillräcklig. Under hela förra
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
budgetåret och under den gångna delen av detta budgetår har ytterligare
ett och tidvis flera biträden måst anställas. Med hänsyn till pågående
arbete med krigsplaceringarna och tillväxten av sjuksköterskekåren synes
det uppenbart, att även under nästa budgetår erfordras minst ett kontorsbiträde
utöver den fasta biträdespersonalen.
3) Såsom chef för den av styrelsen föreslagna planerings- och personalbyrån
erfordras en heltidsanställd välkvalificerad läkare. Den nu heltidsanställde
läkaren på beredskapsavdelningen har tjänstgjort sedan september
1950. Han åtnjuter arvode motsvarande lön enligt 12 löneklassen å löneplan
nr 2. Då behov av heltidstjänstgöring får anses föreligga för överskådlig
tid framåt, bär befattningen göras pensionsgrundande, även om
styrelsens förslag till organisation av beredskapsplanläggningen icke skulle
bifallas. Tjänsten bör placeras i Ce 37 såsom byråöverläkare i likhet med
närmast motsvarande tjänst inom försvarets sjukvårdsstyrelse.
II. (Sjukvårdsberedskapsnämnden.)
Nämndens egenskap av beredskapsorgan på ett område, där det pågår
ett omfattande uppbyggnadsarbete, kan under ett löpande budgetår medföra
behov av personalförstärkning, som det är svårt om ens möjligt att
förutse vid tiden för avgivande av petita för samma budgetår. Möjlighet
bör därför föreligga för Kungl. Maj:t, att, om så visar sig erforderligt,
medgiva överskridande av anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal. Denna uppfattning har framförts även av utredningsmannen
angående krigssjukvården m. m. (s. 185).
1 a) och b) Befattningen såsom verkställande tjänsteman och chef för
nämndens kansli var ursprungligen avsedd som en bisyssla men har alltsedan
nämndens inrättande den 1 juli 1948 till följd av göromålens omfattning
varit en heltidstjänst. Behov av dylik heltidstjänstgöring föreligger
även för nästa budgetår. Verkställande tjänstemannen uppbär i
ersättning ett årligt arvode av 5 000 kronor jämte gottgörelse för mistade
avlöningsförmåner. Arvodet har alltsedan nämndens inrättande utgått med
oförändrat belopp. Nämnden finner skäligt, att det höjes med 20 procent
eller 1 000 kronor. Med hänsyn till höjningen av det rörliga tillägget och
då verkställande tjänstemannens ordinarie tjänst fr. o. m. den 1 juli 1952
uppflyttats i lönegrad, erfordras ökad medelsanvisning även till ersättning
för mistade löneförmåner.
1 c) Intendenten har till huvudsaklig arbetsuppgift att handlägga ärenden
rörande upphandling och förrådshållning. Denna verksamhet är av
betydande omfattning och kräver initiativkraft, omdömesförmåga och
kunnighet.
1 d) Nämnden hänvisar härutinnan till sina anslagsäskanden för innevarande
budgetår (jfr XI ht 1952, s. 17 under 2 b).
1 e) Nämndens biträdespersonal består, förutom av förutnämnda kansli -
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
biträde, av tre biträden för skrivgöromål i reglerad befordringsgång, av
vilka ett halvtidsanställt. Ett av de båda heltidsbiträdena tjänstgör på planeringsavdelningen.
Den omfattande försörjningsplaneringen i fråga om läkemedel
och sjukvårdsmateriel ävensom de s. k. utrikeshandelsärendena
nämnden är remissorgan åt statens handels- och industrikommission i
frågor rörande import och export av dessa varor — har medfört, att biträdet
måst ägna större delen av sitt arbete åt registrering, bokföring och
statistiksammanställningar. Detta arbete är av sådan art, att det bör utföras
av kanslibiträde. Då ärendena äro av krisnatur, bör kanslibiträdestjänsten
tills vidare icke vara pensionsberättigande.
I sitt yttrande över det tidigare omnämnda betänkandet föreslår nämnden,
att såsom biträde åt chefstjänstemannen anställes en kunnig förvaltningsjurist,
lämpligen en förste byråsekreterare i Cg 29, samt att befattningen
som verkställande tjänsteman utbytes mot en byråchefstjänst i Ce 37.
För anställning under uppbyggnadsskedet av tillfällig personal bör vidare
under sakkunnigposten beräknas visst belopp, att av nämnden disponeras
efter skälighetsprövning i varje särskilt fall. Slutligen föreslås, att
därest alternativ 3 (fristående organ för all planläggning) genomföres —
de fasta arvodena till nämndens ordförande och övriga ledamöter fördubblas
och sålunda upptagas till 1 200 resp. 600 kronor per år.
Yttranden.
I. (Beredskapsavdelningen.)
Statskontoret erinrar, att ämbetsverket den 6 november 1952 avgivit utlåtande
angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga
förhållanden. I anslutning härtill avstyrkes förslaget om inrättandet av
en överdirektörstjänst. Enligt statskontorets mening bör ytterligare erfarenhet
av verksamheten på avdelningen avvaktas, innan pensionsberättigande
befattning inrättas för den heltidsanställde läkaren. Behovet av ytterligare
biträdespersonal undandrager sig statskontorets bedömande. Det torde
emellertid få förutsättas, att ny personal anställes endast om och i den
mån oavvisligt behov därav föreligger.
II. (Sjukvårdsberedskapsnämnden.)
Statskontoret anser — med hänsyn till den uppräkning med i regel 10
procent som under år 1952 vidtagits beträffande arvoden av bisysslekaraktär
— en motsvarande höjning av arvodet till verkställande tjänstemannen
i och för sig icke böra föranleda någon erinran. Befattningshavaren
erhåller emellertid även ersättning för mistade avlöningsförmåner. Den
sammanlagda ersättningen uppgår därför f. n. till ej mindre än 2 323 kronor
för månad, motsvarande i det närmaste lön i löneklass 39. Enligt statskontorets
mening föreligga ej tillräckliga skäl att ytterligare förbättra er
-
Kungl. Mnj.ts proposition nr 159. 33
sättningen. Då frågorna om ändrad löneställning för nämndens intendent
och biträdespersonal äro föremål för prövning av tjänsteförteckningskommittén
resp. biträdesutredningen, bör förslagen i dessa delar i avvaktan på
resultatet av utredningarnas arbete icke föranleda någon åtgärd.
Departementschefen.
Nid bifall till vad jag i det föregående förordat kommer medicinalstyrelsens
beredskapsavdelning och den nuvarande sjukvårdsberedskapsnämnden
alt sammanföras till en arbetsenhet, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd.
Förslag rörande ledningen av nämndens kansliorganisation
bär tömt framlagts. I enlighet härmed bör pa nämndens personalförteckning
uppföras en befattning som byråchef i lönegrad Ce 117. Vidare bör till
förteckningen överföras de båda på den nuvarande sjukvårdsberedskapsnämndens
personalförteckning uppförda befattningarna som kontorsbiträde
i Ca 8 och intendent i Ce 27. Löneställningen för sistnämnda befattning skall
enligt tjänsteförteckningskommilténs i propositionen nr 241/1952 redovisade,
av riksdagen antagna förslag bibehållas oförändrad. Däremot har i enlighet
med i propositionerna nr 107, 241 och 245/1952 framlagda, av riksdagen
likaledes antagna förslag befattningarna såsom föreståndare för sjuksköterskeregistret
i lönegrad Ce 19 (beredskapsavdelningen) och kanslibiträde i
lönegrad Ce 11 (nämnden) ändrats till befattningar såsom förste kontorsskrivare
i Ce 21 resp. kontorist i Ce 13, varjämte amanuens- och vaktmästarpersonal
erhållit viss lönegradsuppflyttning. Övriga i resp. anslagsäskanden
framförda förslag till löneregleringar anser jag mig icke kunna tillstyrka.
Avlöningskostnaderna för medicinalstyrelsens beredskapsavdelning och
den nuvarande sjukvårdsberedskapsnämnden under budgetåret 1952/53
torde — inberäknat nu gällande rörligt tillägg samt i enlighet med riksdagens
bemyndigande medgivna löneregleringar och tillfällig personalförstärkning
samt kostnader för rådet för skydd mot biologisk krigföring
kunna uppskattas till i runda tal 231 000 resp. 179 000 kronor eller tillhopa
410 000 kronor. Beredskapsavdelningens och sjukvårdsberedskapsnämndens
nuvarande befattningshavare torde i huvudsak böra överflyttas till den
nya sjukvårdsberedskapsnämnden. Den omorganisation av nämndens kansli,
som förut angivits, och den enhetliga ledning av beredskapsarbetet på
detta område, som blir en följd härav, torde emellertid komma att innebära
eu rationalisering och effektivisering av nämndens arbete. Med hänsyn
härtill anser jag mig kunna räkna med att redan fr. o. in. nästa budgetårs
ingång en viss reducering av den tillfälligt anställda personalen skall vara
möjlig. Den i anledning härav uppkommande kostnadsminskningen torde
kunna uppskattas till i runt tal 20 000 kronor. Med hänsyn till arbetsuppgifternas
karaktär är det emellertid icke möjligt att i förväg mera exakt
beräkna behovet av den erforderliga personalen. Organisationen bör därför
besitta önskvärd elasticitet och Kungl. Maj:t — liksom hittills varit fallet
3 Hiluing till riksdagens protokoll 195.1. 1 samt. Nr 159.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 150.
beträffande beredskapsavdelningen — äga att allt efter det aktuella behovet
besluta om sammansättningen av nämndens personal.
Åtskilliga av nämndens åligganden kan vidare beräknas innefatta engångsuppgifter,
efter vilkas fullgörande arbetsbelastningen på nämnden
kan antagas komma att i viss utsträckning minska. Jag förutsätter därför,
att nämnden, sedan erfarenheter av den nya organisationen vunnits och
efter hand som beredskapsplaneringen fortskrider, ägnar frågan om personalbehovet
och personalens sammansättning en ingående uppmärksamhet.
Med utgångspunkt från vad jag sålunda anfört, förordar jag, att nämndens
avlöningsanslag för nästa budgetår upptages till (410 000—20 000)
390 000 kronor. Då för innevarande budgetår för motsvarande ändamål anvisats
två förslagsanslag om sammanlagt 234 000 kronor — vartill dock
kommer betydande kostnader för vissa förut angivna särskilda ändamål —
uppgår den anslagsmässiga ökningen av medelsbehovet till lö6 000 kronor.
Anslaget torde böra omfatta följande anslagsposter, nämligen avlöning
till ordinarie tjänsteman, arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal samt rörligt
tillägg.
Anslagsposten till avlöning till ordinarie tjänsteman kan liksom f. n.
upptagas med ett formellt belopp om 100 kronor.
Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, torde böra beräknas medel för arvoden åt ledamöter och
suppleanter i nämnden, för arvoden åt anlitade experter samt lör rådet
mot biologisk krigföring med oförändrade belopp om resp. 4 000, 3 000 och
21 000 kronor. Vidare bör från denna post bestridas kostnaderna för särskilt
arvode — 3 000 kronor — till den befattningshavare, som förordnas till
kanslichef hos nämnden, ävensom för avlöning till arvodesanställda befattningshavare,
dock med undantag av viss biträdespersonal in. in., vilken
f. n. avlönas från sjukvårdsberedskapsnämndens icke-ordinariepost. Medelsbehovet
kan i anslutning härtill uppskattas till 102 900 kronor.
Till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde böra beräknas
193 000 kronor. Anslagsposten torde av förut anförda skäl tills vidare
böra uppföras förslagsvis, varvid dock överskridande av densamma icke bör
få äga rum utan medgivande av Kungl. Maj:t.
Medelsbehovet under anslagsposten till rörligt tillägg torde kunna beräknas
till omkring 94 000 kronor.
I enlighet härmed kan anslaget bestämmas till (100 + 102 900 4- 193 000
+ 94 000) 390 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) fastställa följande personalförteckning för medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd:
35
Kungi. Maj.ts proposition nr 15!).
Personalförteckning.
Befattning Tjänsteman å ordinarie stat. Lönegrad
1 kontor sbiträde Ca 8
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.
1 byråchef Ce 37
1 intendent .................................. Ce 27;
b) godkänna följande avlöningsstat för medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd, att tillämpas tills vidare
fr. o. in. budgetåret 1953/54:
Avlöningsstat.
1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis 100
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Ivungl. Maj:t, förslagsvis ................ 102 900
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis 193 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis 94 000
Summa förslagsanslag kronor 390 000;
c) till Medicimdstgrelscns sjukvårdsberedskapsnämnd:
Avlöningar för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 390 000 kronor.
2:o) Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd: Omkostnader.
Anslag Ncttoutgifl
1951/52 37 000 03 720
1952/53 (statsliggaren s. 915).......... 27 900
1953/54 (förslag) ................... 45 000
Yrkande.
Sjukvärdsbercdskapsnämndcn (skr. 28/8 1952) hemställer, att anslaget
upptages med oförändrat belopp, 27 900 kronor.
Motiv.
Den relativt stora belastningen på anslaget under budgetårel 1951/52
sammanhänger därmed, alt under nämnda år från anslaget bestridits bl. a.
omkostnader för beredskapsförråd till ett belopp av 31 982 kronor. Fr. o. in.
innevarande budgetår bestridas sistnämnda utgifter från förslagsanslaget
till Förvaring och underhåll av materiel in. in.
Yttrande.
Statskontoret föreslår, all anslagsposten till sjukvård m. in. med hänsyn
till belastningen höjes från 100 till 500 kronor.
Kunyl. Maj.ls proposition nr 1 JM.
.50
Departementschefen.
Utgifter av omkostnadsnatur, som hänfört sig till medicinalstyrelsens nuvarande
beredskapsavdelning, har icke bestritts från beredskapsavdelningens
anslag utan från styrelsens omkostnadsanslag. Enligt vad jag under
hand inhämtat från medicinalstyrelsen har dessa utgifter under budgetåret
1951/52 uppgått till i runda tal för sjukvård in. in. 300, för reseersättningar
3 000 samt för expenser 13 400 kronor. Av sistnämnda belopp belöper
cirka 400 kronor på lyse och cirka 13 000 kronor på övriga expenser. Då
nämnda belopp torde få godtagas såsom utgångspunkt för en beräkning
av det ökade medelsbehovet för den nya sjukvårdsberedskapsnämnden, förordar
jag, att motsvarande anslagsposter i nämndens nuvarande omkostnadsstat
för budgetåret 1953/54 uppräknas med nu angivna belopp. Å andra
sidan torde vid bifall härtill i medicinalstyrelsens omkostnadsstat under
posterna till reseersättningar och övriga expenser, expenser för eget behov,
för samma budgetår äskade belopp böra nedräknas med 3 000 resp. 13 000
kronor.
I övrigt ifrågasätter jag ej annan ändring beträffande omkostnadsanslaget,
än att jag i likhet med statskontoret anser mig böra förorda, att anslagsposten
till sjukvård in. in., f. n. uppförd med 100 kronor, med hänsyn till
belastningen budgetåret 1951/52, 827 kronor, uppräknas med ytterligare
400 kronor utöver vad förut angivits.
I enlighet med vad jag sålunda förordat bör anslaget höjas med (300 +
3 000 + 13400 + 400) 17 100 kronor och sålunda upptagas till (27 900 +
17 100) 45 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
— med ändring beträffande medicinalstyrelsens omkostnadsanslag av vad
därutinnan föreslagits i årets statsverksproposition under elfte huvudtiteln,
punkten 4 — föreslå riksdagen att
a) till Medicinalstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 340 000 kronor;
b) till Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd:
Omkostnader för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 45 000 kronor.
3:o) Förvaring och underhåll av viss sjukvårdsmatericl in. m.
1952/53 (statsliggaren s. 916)
1953/54 (förslag)
Anslag
90 000
90 000
Kungl. Muj:ts proposition nr lött.
37
Yrkande.
Sjukvårds beredskaps nämnde n (skr. 28/8 1952) hemställer, att anslaget
upptages med oförändrat belopp, 90 000 kronor.
Ökn. cl.
minskn.
1. a) Arvoden till redogörare för centrala förråd.............................. 4- 1 800
b) Arvoden till redogörare för lokala förråd .............................. + 10 000
2. Hyror, frakter in. m.....................................................— 11 800
+/— 0
Motiv.
1 a) och b) Anslaget är upptaget i riksstaten först fr. o. m. innevarande
budgetår, varför nämnden icke nu med någon större grad av säkerhet kan
förutse den totala belastningen. Redogörararvodena skola enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 9 maj 1952 utgå med i genomsnitt 900 kronor för centrala
förråd och 250 kronor för lokala förråd, allt för år räknat. Antalet centrala
förråd, tidigare åtta, har numera ökats till tio. I gengäld torde utbyggnaden
av den lokala förrådsorganisationen kunna tills vidare begränsas till 120
förråd. Medelsbehovet ökar härigenom från 7 200 resp. 20 000 kronor till
9 000 resp. 30 000 kronor.
2) Genom tillmötesgående från landsting och kommuner har nämnden
kunnat i förhållandevis stor utsträckning förvärva förrådslokaler utan annan
kostnad än löpande direkta omkostnader för lyse, städning in. m.
Yttrande.
Statskontoret har funnit nämndens beräkning av förevarande anslag
icke giva anledning till erinran.
Departementschefen.
Antalet centrala förråd har sedan föregående år ökat från åtta till tio
och antalet lokala förråd från 100 till 120. Med utgångspunkt från de genomsnittsarvoden,
som fastställdes vid 1952 års riksdag, uppgår sålunda medelsbehovet
för arvoden till redogörare vid centrala resp. lokala förråd till
(10 X 900) 9 000 resp. (120 x 250) 30 000 kronor, vilket innebär en ökning
i förhållande till anvisade medel med sammanlagt 11 800 kronor. Av skäl,
som sjukvårdsberedskapsnämnden framhållit, torde emellertid kostnaderna
för lokalhyror kunna beräknas minska i ungefär motsvarande omfattning.
Med hänsyn härtill har jag intet alt erinra mot nämndens beräkning av
medelsbehovet för nästa budgetår. Jag förordar sålunda, att anslaget uppföres
med oförändrat belopp, 90 000 kronor.
Anslaget torde, i enlighet med vad jag förut anfört, böra benämnas Förvaring
och underhåll av viss sjukvårdsmateriel in. in.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majrt måtte
föreslå riksdagen
38
Kangl. Maj. ts proposition nr t59.
att till Förvaring och underhåll av viss sjukvärdsmutcriel
in. in. för hudgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 90 000 kronor.
4:o) Utrustning in. ni. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara.
1950/51
1951/52
1952/53 (statsliggaren s. 916)
1953/54 (förslag) ..........
Anslag
4 000 000''
8 000 000-7 670 000
7 500 000
Ncttoutgift
1 494 662
4 747 753
Yrkande.
Sjukvårdsbcredskapsnämnden (skr. 28/8 1952) hemställer, alt för ändamålet
anvisas 9 425 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 1 755 000
kronor.
Motiv.
Vid ingången av budgetåret 1952/53 fanns på anslaget en reservation av
10 691 122 kronor, inberäknat ett belopp om 3 000 000 kronor, vilket anvisats
på tilläggsstat för budgetåret 1951/52. Nämnden har ansett det ur
ekonomisk synpunkt fördelaktigt att sammankoppla de upphandlingar, för
vilka sistnämnda belopp är avsett, med dem som intill ett belopp av
6 670 000 kronor skola verkställas med anlitande av det för innevarande
budgetår anvisade anslaget. Återstoden av reservationen, (10 691 122 —
3 000 000) 7 691 122 kronor, är genom redan träffade leveransavtal och
slutplanerade upphandlingar bunden till hela sitt belopp.
Med anlitande av hittills för ändamålet anslagna medel beräknas omkring
83 200 platser kunna ställas till förfogande. Då emellertid beredskapsorganisationen
enligt 1951 års av Kungl. Maj:t fastställda plan omfattar
inalles 109 260 platser, återstå cirka 26 000 platser, för vilka utrustning
icke finnes eller med hittills anvisade medel kan anskaffas.
Beredskapssjukhusens materielbristcr böra täckas snarast möjligt. Den
hittillsvarande anskaffningen avser, utom i fråga om ett mindre antal
operationsutrustningar, endast det i ett verkställighetsläge erforderliga
utrustningsbehovet. Några reserver av nämnvärd omfattning finnas sålunda
icke att tillgå för den händelse materielen förstöres genom krigshandlingar
eller på annat sätt.
Utrustningskostnaden per vårdplats med undantag för filtar uppgår f. n.
till i genomsnitt 844 kronor. För filtanskaffning ha medel anvisats i särskild
ordning. Totalkostnaden för tillgodoseende av det återstående anskaffningsbehovet
kan därför uppskattas till (26 000 x 844) 21 944 000
1 På tilläggsstat.
2 Därav på tilläggsstat 3 000 000 kronor.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
kronor. Nämnden anser det rimligt, att en tredjedel härav eller i runt tal
7 300 000 kronor anvisas för nästa budgetår.
Av anslaget för innevarande budgetår är ett belopp om 1 000 000 kronor
avsett till anskaffning och installation av sanitetsteknisk utrustning i vissa
för användning såsom beredskapssjukhus avsedda lokaler. Beloppet skall
helt användas för anskaffning och anordnande av rörledningar för vatten
och avlopp samt ledningsdragning för elektrisk energi. Enligt nämndens
beräkningar uppgår det totala medelsbehovet för ändamålet till cirka
7 700 000 kronor. Härav belöpa på rör- och elledningskostnaderna i runt
tal 2 225 000 kronor. Återstoden avser anskaffning av w. c., badkar in. in.
Det är av stor vikt ur beredskapssynpunkt, att nämnda ledningar snarast
möjligt komma till utförande i samtliga berörda lokaler. Nämnden föreslår
därför, att för tillgodoseende av för detta ändamål återstående medelsbehov
ett belopp om 1 225 000 kronor anvisas för nästa budgetår.
Ansvaret för upprättandet och driften av provisoriska förlossningshem
under utrymning ävensom de för upprättandet och driften erforderliga
förberedande åtgärderna åvilar numera medicinalstyrelsen och sjukvårdsberedskapsnämnden.
Nämnden företar f. n. en översyn av tidigare planläggning
för dessa förlossningshem. Platsbehovet kan uppskattas till i
runt tal 2 700. Befintlig för här ifrågavarande förlossningsändamål anskaffad
materiel torde täcka behovet för ungefär 1 200 platser. Det föreligger
följaktligen ett icke tillgodosett utrustningsbehov för cirka 1 500
platser. Kostnaden härför utgör enligt eu av nämnden i samråd med medicinalstyrelsen
verkställd beräkning i runt tal 1 800 000 kronor. Nämnden
anser angeläget, att beredskapen på delta område icke eftersättes. Åtminstone
hälften av anskaffningskostnaden eller ett belopp om 900 000 kronor
hör därför anvisas för nästa budgetår.
Nämnden föreslår sålunda, att anslaget för nästa budgetår uppföres
med (7 300 000 + \ 225 000 + 900 000) 9 425 000 kronor.
Yttranden.
Statskontoret anser del rådande läget kräva ett fortsatt tillbakaliållande
av mera betydande utgiftsstegringar. För utrustning av nya vårdplatser
bör därför beräknas högst samma belopp som för innevarande budgetår
eller 5 000 000 kronor, varigenom anslaget för i framställningen avsedda
ändamål skulle kunna begränsas till 7 125 000 kronor.
Jtiksnömnden för ekonomisk försvarsberedskap har tidigare tillstyrkt
sådan utökning av beredskapssjukhusorganisationen, att 109 260 vårdplatser
kunna utrustas. Av detta antal återstå i det närmaste 26 000 vårdplatser,
för vilka utrustning icke finnes eller kan med hittills anvisade medel anskaffas.
Riksnämnden till styrker därför bifall till sjukvårdsberedskapsnämndens
framställning i denna del. Riksnämnden förordar också för
-
40
Kungi. Maj.ts proposition nr 159.
slagen om anvisande av medel till sanitetsteknisk utrustning i lokaler, som
äro avsedda till heredskapssjuklius, samt till provisoriska förlossningshem.
Departementschefen.
Av riksdagen hittills för anskaffande av utrustning till beredskapssjlikhusens
vårdplatser anvisade medel förslår till utrustning för omkring 83 200
platser, d. v. s. det platsantal, som avsetts med ifrågavarande medelsanvisning.
Då enligt av Kungl. Maj:t den 20 juli 1951 godkänd planläggning
sammanlagt 109 260 vårdplatser skola kunna disponeras inom heredskapssjukhusorganisationen,
återstår sålunda (109 260 — 80 200) 26 060 platser,
för vilkas utrustning medel icke finnes tillgängliga. Det är självfallet, att
denna brist bör fyllas under de närmaste åren, men jag är icke beredd att
nu taga ställning till i vilken takt detta skall ske. .lag anser det emellertid
vara angeläget, att utrustning till ett begränsat antal vårdplatser anskaffas
under budgetåret 1953/54. Jag förordar därför, att för nämnda budgetår
ett belopp om 5 375 000 kronor anvisas för ändamålet. Detta skulle möjliggöra
en materielanskaffning för omkring 6 300 vårdplatser, d. v. s. av i
huvudsak samma omfattning som den, för vilken medel beräknats för innevarande
budgetår. Härigenom skulle sammanlagt i runt tal (83 200 + 6 300)
89 500 platser kunna bliva fullt utrustade.
För anskaffning och installation av sanitetsteknisk utrustning i vissa
för användning såsom beredskapssjukhus avsedda lokaler har av 1952 års
riksdag anvisats ett belopp av 1 000 000 kronor. Totalkostnaden för ändamålet
beräknas till i runt tal 7 700 000 kronor, varav ett belopp av omkring
2 225 000 kronor hänför sig till kostnader för rör- och elledningsinstallationer.
Det är icke möjligt att, om sådan utrustning saknas, med erforderlig
skyndsamhet taga sjukhusen i anspråk. I likhet med sjukvårdsberedskapsnämnden
anser jag därför angeläget, att denna utrustning anskaffas och
installeras i sjukhusen, varvid i första hand rör- och elledningsinstallationerna
bör komma i fråga. Jag förordar därför, att för bestridande av återstående
kostnader för sistnämnda ändamål ett belopp om 1 225 000 kronor
anvisas för nästa budgetår.
Vad slutligen angår de provisoriska förlossningshemmen kan, Såsom
framgår av nämndens framställning, platsbehovet f. n. uppskattas till i
runt tal 2 700. Då befintlig, användbar materiel kan beräknas täcka utrustningshovet
för omkring 1 200 vårdplatser, föreligger sålunda ett icke tillgodosett
utrustningsbehov för cirka (2 700 — 1 200) 1 500 platser. Materielkostnaden
per vårdplats kan uppskattas till omkring 1 200 kronor och totalkostnaden
för detta ändamål sålunda till i runt tal (1 500 x 1 200) 1 800 000
kronor. I enlighet med sjukvårdsberedskapsnämndens förslag anser jag mig
böra förorda, att hälften av sistnämnda belopp eller 900 000 kronor anvisas
för budgetåret 1953/54.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle anslaget för nästa budgetår
behöva uppföras med (5 375 000 + 1 225 000 + 900 000) 7 500 000 kronor.
Förslaget innebär en minskning med 170 000 kronor i förhållande till för
innevarande budgetår anvisade medel.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Utrustning in. in. av beredskapssjukluis vid krig
eller krigsfara för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor.
5:o) Utrustning för viss läkemedelstillverkning i bergrum.
Anslag Nettoutgilt
1951/52 .............................. 50 000 —
1952/53 .............................. _
1953/54 (förslag)...................... 30 000
Yrkande.
Sjnkvärdsberedskapsnämnden (skr. 10/1 och 28/8 1952) hemställer, atl
lör ifrågavarande ändamål anvisas ett belopp om ytterligare 30 000 kronor.
Motiv.
Av 1951 års riksdag anvisades för budgetåret 1951/52 — förutom medel
under kapitalbudgeten för anordnande av ett bergrum för viss läkemedelstillverkning
— ett reservationsanslag om 50 000 kronor för anskaffande
av apparatur för denna tillverkning.
Ifrågavarande medelsanvisning avsåg att möjliggöra en tillverkning i
krig i skyddat utrymme av ett syntetiskt blodersättningsmedel, benämnt
Macrodex. Byggnadsarbetena ha påbörjats och förslag till organisationsplan
för tillverkningen har överlämnats till Kungl. Maj:t.
Utrustningsanslaget kvarstod vid ingången av innevarande budgetår oförbrukat.
Kungl. Maj :t har genom beslut den 18 april 1952 uppdragit åt sjukvårdsberedskapsnämnden
att verkställa den med anslaget avsedda upphandlingen.
Denna pågår f. n. och väntas bliva avslutad inom loppet av
år 1952.
Efter anslagsframställningen inträffad prishöjning har emellertid medfört,
att anslaget icke är tillräckligt. Statens kostnader torde med nuvarande
priser komma att uppgå till inalles cirka 80 000 kronor. Härvid
bär dock — på grund av numera vunnen ytterligare erfarenhet av tillverkningen
— medtagits eu förrådsbehållare för en kostnad av omkring
4 200 kronor utöver vad som avsetts i del ursprungliga förslaget. Del är
angeläget, att den erforderliga apparaturen snarast anskaffas i komplett
skick.
4 — Biliung till riksdagens protokoll 11)53. 1 sand. Nr 15!).
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
Y ttrande.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har icke något att erinra
mot sjukvårdsberedskapsnämndens förslag.
Departementschefen.
Sedan 1951 års riksdag till utrustning för viss läkemedelstillverkning
i bergrum anvisat ett reservationsanslag om 50 000 kronor, uppdrog Kungl.
Maj :t genom beslut den 11 maj 1951 åt sjukvårdsberedskapsnämnden att
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande bl. a. organisationen av
ifrågavarande läkemedelstillverkning. I enlighet med det förslag i ämnet,
som med anledning härav utarbetades av nämnden, har sedermera organisationsplan
för tillverkningen den 18 april 1952 godtagits av Kungl. Maj:t
samtidigt som åt nämnden uppdrogs att anskaffa erforderlig utrustning för
ändamålet. På grund av vunnen ytterligare erfarenhet av tillverkningen visade
det sig emellertid nödvändigt att anskaffa en förrådsbehållare utöver
vad som avsetts i det ursprungliga förslaget. Med hänsyn härtill ävensom
till sedan tiden för nämndens första anslagsframställning i september
1950 inträffade prisstegringar har det anvisade anslaget visat sig otillräckligt.
Ett ytterligare medelsbehov om cirka 30 000 kronor har sålunda uppkommit.
Då jag icke har något att erinra mot nämndens beräkningar av
den på anförda skäl uppkomna merkostnaden, anser jag mig böra förorda,
att ett reservationsanslag om sistnämnda belopp anvisas för nästa
budgetår.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Utrustning för viss läkemedelstillverkning i bergrum
för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa
cl t reservationsanslag av 30 000 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Örtenberg.
1DUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 53
316178