Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
1
5r 156.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avveckling av
statens bränslekommission; given Stockholms slott
den 13 mars 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Statens bränslekommission föreslås skola upphöra vid utgången av budgetåret
1952/53. Av kommissionens nuvarande göromål kommer emellertid
åtskilliga arbetsuppgifter att kvarstå efter nämnda tidpunkt. Sådan verksamhet
som efterhand kommer att avvecklas bör övertagas av riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap. Även sådana arbetsuppgifter som berör
bränsleförsörjningen på längre sikt och beredskapsåtgärder på detta område
bör överflyttas till riksnämnden. Frågor rörande den löpande bränsleförsörjningen,
bl. a. licensförfarandet och bränslestatistiken, bör övertagas
av statens handels- och industrikommission.
För att täcka kostnaderna för fullgörande av bränslekommissionens kvarstående
uppgifter under nästa budgetår äskas särskilda anslag, nämligen
till avlöningar 300 000 kronor och till omkostnader 50 000 kronor. Härjämte
föreslås att vissa belopp i kommissionens räkenskaper om tillhopa 11500
kronor må avskrivas.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 156.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga
om avveckling av statens bränslekommission och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition (X ht s. 159) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1953/
54 beräkna såsom förslagsanslag till Statens bränslekommission: Avlöningar
400 000 kronor och till Omkostnader 125 000 kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till fortsatt behandling.
Bränslekommissionens förslag.
I anledning av andra världskrigets utbrott i september 1939 inrättades
vissa kristidsorgan, bland dem bensin- och oljenämnden, statens vednämnd,
statens kolnämnd och statens gengasnämnd. Dessa nämnder upphörde med
sin verksamhet den 1 juli 1940, då statens bränslekommission tillkom och
övertog hithörande uppgifter. Till bränslekommissionen överflyttades samtidigt
vissa ärenden från dåvarande statens industrikommission. I slutet av
år 1942, då kommissionens personalstyrka var som störst, uppgick antalet
anställda till 339. Under de senaste åren har kommissionens arbetsuppgifter
successivt minskat. Den 1 mars 1953 utgjorde kommissionens personal 50
personer.
Statens bränslekommission anförde i petita för budgetåret 1953/54 (skr.
30/8 1952), att kommissionen räknade med att kunna avveckla verksamheten
under nämnda budgetår. Om verksamheten skulle bedrivas i huvudsakligen
samma omfattning som under innevarande budgetår räknade kommissionen
med en personalstyrka under budgetåret 1953/54 — inklusive ordförande
och ledamöter — av 60 personer. Avlöningsanslaget skulle därvid
kunna minskas från det för innevarande budgetår anvisade beloppet av
1 075 000 kronor till 800 000 kronor samt omkostnadsanslaget från 437 500
till 252 500 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
3
Kommissionen har därefter (skr. 29/12 1952) föreslagit, att den skall
upphöra med utgången av hudgetåret 1952/53. Den handelsreglerande verksamheten
torde vara avslutad den 30 juni 1953. Flera av kommissionens
arbetsuppgifter kommer emellertid att kvarstå efter nämnda dag, såväl avvecklingsärenden
som frågor av varaktig natur.
Bränslekommissionen anger följande ärenden som bör avvecklas. Under
år 1951 lade kommissionen upp lager av ångkol på ett flertal platser. Lagren
behövde dock icke helt tagas i anspråk under bränslesäsongen 1951/52. Försäljning
av kol har sedan skett successivt men en del av lagren torde komma
att finnas kvar efter den 30 juni 1953. För att motverka en befarad bränslebrist
under innevarande bränsleår har kommissionen träffat avtal med domänstyrelsen,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och enskilda företag
om anskaffning av brännved. Enligt dessa avtal skall kommissionen
inlösa den ved, som icke kunnat säljas före den 1 juli 1953. Sådan inlösen
torde i viss utsträckning bli erforderlig. Kommissionen har även träffat avtal
med torvproducenter om tillverkning av torv under åren 1951 och 1952. I
samband härmed har driftlån utlämnats till vissa producenter. Producenternas
skyldigheter enligt 1952 års avtal beräknas icke vara fullgjorda förrän
tidigast den 31 oktober 1953.
I bokslutet vid utgången av innevarande budgetår kan kommissionen alltså
icke framlägga slutgiltig redovisning för medelsförvaltningen. Huruvida
redovisning av kolclearingkassan — vilken inrättats för att reglera importpriserna
å stenkol, koks och kolbriketter — kan ske före den 1 juli 1953 är
beroende på hur snart mellanhavandena med kolimportörer och kollagerhandlare
blir reglerade. Försäljningarna från kol- och vedlagren samt genomförandet
av kommissionens övriga avvecklingsåtgärder beräknas komma
att taga hela nästa budgetår i anspråk.
Arbetsuppgifterna av bestående natur avser främst torvbränslefrågan, importlicenseringen
av bränsle samt bränslestatistiken. Kommissionen har bemyndigats
ingå 3-årsavtal med torvproducenter om tillverkning av torv under
perioden 1953—55. Dessa avtal, som också innefattar anläggnings- och
driftlån, beräknas icke vara avvecklade före den 31 oktober 1956, då driftlånen
skall ha återbetalts. Torvförsörjningen torde dock — framhåller kommissionen
— även efter sistnämnda tidpunkt påkalla statsmakternas uppmärksamhet.
Importlicenseringen omfattar import av petroleumprodukter
från länder utanför det frilistade OEEC-området samt fasta fossila bränslen.
Kommissionen anser det synnerligen ovisst, när ändring i dessa hänseenden
inträder. Vad gäller bränslestatistiken har kommissionen under en följd av
år förvärvat en synnerligen omfattande kännedom om importbränslenas fördelning
på olika förbrukningsoinråden samt lagerhållningen av dessa bränslen.
Det är i nuvarande läge nödvändigt att statistiskt följa bränsleutvecklingen;
dessutom föreligger uppgiftsskyldighet gentemot vissa internationella
samarbetsorgan.
Kommissionen har vidare gjort utredningar såväl för landets deltagande i
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
det internationella ekonomiska samarbetet som för handelsavtalsförhandlingar
och andra handelspolitiska avgöranden. Behov av dylika utredningar
torde föreligga även i fortsättningen.
Kommissionen anför, att de återstående arbetsuppgifterna synes kunna
överföras på endera av statens handels- och industrikommission eller riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap eller också uppdelas mellan dessa
myndigheter. Handels- och industrikommissionen handlägger vissa likartade
ärenden i fråga om importlicensering, handelsutbyte och internationellt
ekonomiskt samarbete i övrigt. Det åligger riksnämnden att ansvara för
den allmänna beredskapsplanläggningen på bränsleområdet. Ett överförande
av bränslekommissionens kvarvarande uppgifter till handels- och industrikommissionen
skulle sålunda innebära en uppdelning tills vidare av bränslefrågorna
på två skilda organ, varav det ena — kommissionen —- icke har varaktig
karaktär. Bränslekommissionen förordar, att samtliga uppgifter överflyttas
till riksnämnden. När bränslekommissionen upphör måste riksnämnden
i större omfattning än hittills ägna omsorg åt den beredskapsmässiga
planeringen av landets bränsleförsörjning. Riksnämnden bör därför ha en
fullständig och fortlöpande överblick av läget på detta område, och en sådan
kan enligt bränslekommissionens mening icke erhållas med mindre alla
bränslefrågor sammanförs hos riksnämnden.
Vid bifall till bränslekommissionens förslag måste riksnämnden förstärkas.
Den personal hos bränslekommissionen, som skall handha avvecklingsuppgifterna,
bör överflyttas till riksnämnden; åt denna personal bör också
överlämnas planläggningen av bränsleuppgifterna på längre sikt. Med hänsyn
till verksamhetens väsentliga betydelse för landet både ekonomiskt och
rent försörjningsmässigt föreslår bränslekommissionen, att den personal,
som sysslar med bränslefrågor, skall ingå som en särskild enhet i riksnämndens
organisation.
Följande personal från bränslekommissionen anses erforderlig för avvecklingsuppgifterna:
från
planläggningsavdelningen chefen för avdelningen jämte tio personer
för handläggning av frågor rörande torv, olja och statistik samt tekniska
frågor,
från kolavdelningen chefen för avdelningen jämte en assistent,
från vedbyrån en assistent,
från kameralbyrån och sekretariatet chefen för kameralbyrån jämte en
revisor, två assistenter och en kassörska samt
från juridiska byrån en sekreterare.
Den angivna personalen utgör 20 personer, vartill enligt kommissionen
bör komma tre skrivbiträden.
Kommissionen har vidare utarbetat ett förslag till kungörelse om skyldighet
för näringsidkare in. fl. att i fråga om fasta och flytande bränslen
lämna uppgifter om produktion, förbrukning, lagerhållning m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
5
Yttranden.
över bränslekommissionens skrivelse den 29 december 1952 har yttranden
avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, statens handels- och industrikommission samt
bränsleutredningen 1951. Härjämte har Sveriges grossistförbund inkommit
med en skrift i ärendet.
Förslaget om avveckling av bränslekommissionen har icke mött erinran
under remissbehandlingen. Delade meningar har däremot framträtt rörande
vilken myndighet, som skall övertaga kvarvarande uppgifter. Sålunda förordar
statskontoret, att dessa uppgifter skall överflyttas till handels- och
industrikommissionen. Ärenden rörande försörjningen med torv bör dock
förläggas till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap eller annat organ
av permanent natur, enär dessa ärenden i stor utsträckning har beredskapskaraktär.
Handels- och industrikommissionen tillstyrker, att de mera
affärsmässiga uppgifterna rörande bränsleförsörjningen samt planeringen
på längre sikt överflyttas till riksnämnden. På bränslekommissionen har
emellertid ankommit att även handha den under utomordentliga förhållanden
erforderliga regleringen av bränsleförsörjningen, vartill bör räknas statistikföring
och bränsleplanering på kort sikt. Dessa arbetsuppgifter bör
åvila ett organ av mera krisbetonad karaktär. Ett flertal av de uppgifter som
hittills handlagts av bränslekommissionen är helt likartade med de uppgifter,
handels- och industrikommissionen fått sig ålagda på andra varuområden.
Om ifrågavarande uppgifter överflyttas till handels- och industrikommissionen,
torde endast en jämförelsevis obetydlig ökning av kommissionens
personal behöva ske. Något avgörande hinder mot att vissa bränslefrågor
hänskjuts till handels- och industrikommissionen samt andra till riksnänmden
föreligger icke. En sådan tudelning finns redan på andra områden, eftersom
riksnämnden huvudsakligen har hand om beredskapsplanering på lång
sikt, medan kommissionens planeringsarbete är av mera kortsiktig natur.
Även riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förordar att importlicensärendena
handläggs av statens handels- och industrikommission. Riksnämnden
är beredd fullfölja den statistik, som f. n. förs av bränslekommissionen.
Övriga av bränslekommissionen angivna uppgifter bör övertagas av
riksnämnden. Avvecklingsärendena torde vara av liknande art som de, vilka
nu handläggs på nämndens affärsavdelning. De bestående arbetsuppgifterna
ligger inom riksnämndens verksamhetsområde. Även om nämndens
beredskapsarbete tager sikte på en eventuell framtida krigs- eller avspärrningssituation
måste det aktuella försörjningsläget följas i syfte att göra
utgångsläget på försörjningsområdet så gynnsamt som möjligt i ett akut
krisläge. I verksamheten ingår därför även att bedöma i vad mån det är
önskvärt och möjligt att vidtaga åtgärder för att förbättra landets försörjningsläge
genom alt redan under onormala» tider öka produktionen eller
lagringen av bränslen eller minska förbrukningen.
Då bränslekommissionen upphör, måste riksnämndens personal förstärkas.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Den nytillkommande verksamheten bör dock enligt riksnämndens mening
icke omhänderhas av en särskild organisatorisk enhet. Detta skulle innebära
en dubbelorganisation, eftersom bränslefrågorna redan nu utgör en mycket
betydelsefull del av riksnämndens uppgifter. Nämnden kan icke nu närmare
yttra sig om vilka organisatoriska förändringar som erfordras eller vilka
kostnader som kan uppstå. De i statsverkspropositionen beräknade beloppen
till avlöningar och omkostnader vid bränslekommissionen synes emellertid
tillräckliga.
Bränsleutredningen 1951 har intet att erinra mot att bränslekommissionen
upplöses under förutsättning att kvarvarande uppgifter överförs till
annat organ. I detta sammanhang bör emellertid enligt utredningens mening
upptagas frågan om en utvidgning av den ansvariga bränslemyndighetens
åligganden. Planläggningen av vårt lands bränsleförsörjning måste gå vida
längre än vad riksnämndens och bränslekommissionens arbete f. n. avser.
När bränsleutredningen — som nu ansvarar för den långsiktiga planeringen
— slutar sin verksamhet, blir behovet av ett permanent statligt organ för
bränsle- och kraftfrågor än mera framträdande. Av landets totala import år
1951 utgjorde bränslet drygt en sjättedel räknat i kronor och två tredjedelar
räknat i ton. Utredningen understryker att varje planering ur beredskapssynpunkt
av landets näringsliv är i stort sett meningslös, om ej bränsleförsörjningen
i en avspärrningssituation åtminstone nödtorftigt kan tryggas.
Utvidgningen av den statliga bränslemyndighetens ansvar bör främst avse
bl. a. följande uppgifter: accelererad utbyggnad av torv- och skifferoljeproduktionen
till en början mot kvantiteter motsvarande två resp. en miljon
stenkolston år 1960, effektivering av industriens energiförsörjning eventuellt
under övergång till fjärrgas ur inhemska bränslen, rationalisering av husbyggnadernas
isolering samt värme- och ventilationssystem, åtgärder för
ökad sparsamhet med värme och varmvatten, ökad lagring av importbränslen
och utveckling av lagringstekniken, intensifierad forskning och försöksverksamhet
beträffande produktion, distribution och användning av bränslen
samt anpassning av den tekniska utbildningen efter väntad utveckling.
Utredningen betonar, att erforderliga åtgärder bör utföras i snabbast möjliga
takt. Ett centralorgan för bränsle- och kraftfrågor bör övertaga ansvaret
för dessa ärenden. Ett dylikt centralt organ skulle åtminstone tills vidare
kunna inordnas i riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Till
nämndens förfogande bör då ställas väsentligt ökade resurser; en förstärkning
endast för att kunna övertaga de uppgifter som bränslekommissionen
handhaft är icke tillfyllest.
Utredningen är icke nu beredd framlägga ett detaljerat förslag till förstärkning
av riksnämnden. Det är enligt utredningens mening önskvärt, att bränslefrågorna
sammanförs till en särskild bränsleavdelning under ledning av en
överdirektör. På avdelningen bör finnas ett kansli för administrativa, kamerala
och juridiska ärenden etc. samt tre byråer, nämligen en planeringsbyrå,
en förrådsbyrå och en teknisk byrå. Arbetsfördelningen mellan riksnämndens
affärsavdelning och den tänkta förrådsbvrån måste utredas närmare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
7
Vid bränsleavdelningens sida bör vidare ställas ett bränsletekniskt råd såsom
konsulterande och initiativtagande organ. Planläggningen på längre sikt
bör dock i sin helhet icke övertagas av den föreslagna bränsleavdelningen
förrän bränsleutredningen upphört med sin verksamhet.
1 anledning av bränslekommissionens nu framlagda förslag anför utredningen,
att den organisation, som skall tillämpas redan den 1 juli 1953, endast
kan bli ett provisorium, vilket efterhand bör byggas ut. En särskild
bränsleavdelning bör dock inrättas redan från början. Den personal, som
bränslekommissionen föreslagit skall överflyttas till riksnämnden, kan godtagas
som ett minimum av personalförstärkning. Utredningen understryker
angelägenheten av att avdelningen ges en sådan ledning, att utvidgningen
av arbetsuppgifterna och den däremot svarande utbyggnaden av personalorganisationen
kan genomföras utan dröjsmål.
Avskrivning av vissa fordringar.
Enligt en kungörelse av år 1940 (nr 650) inrättades den i det föregående
omnämnda kolclearingkassan för att reglera importpriserna å stenkol, koks
och kolbriketter. Kassan torde komma att avvecklas under år 1953. överskottet,
som väntas uppgå till betydande belopp, skall enligt kungörelsen inlevereras
till statsverket.
Statens bränslekommission har i skrivelse den 22 maj 1950 anfört bl. a.
följande. För att i samband med den polska kolimporten snabbare kunna
likvidera räkningar å hamnumgälder m. m. för de svenska fartygen öppnade
bränslekommissionen i början av år 1946 en rembours i Sveriges riksbank.
Kommissionen bemyndigades att av kolclearingkassan förskottera
sammanlagt 1 500 000 kronor till reinboursen. Då de polska skeppningarna
under år 1949 upphörde och reinboursen avslutades, konstaterades en brist
av 10 476 kronor 67 öre. Det har visat sig vara icke praktiskt genomförbart
att vinna klarhet i hur bristen uppkommit. Verksamheten har emellertid
varit så ordnad, att ingen tjänsteman inom kommissionen haft möjlighet
tillägna sig beloppet. Kommissionen hemställer om bemyndigande att
avskriva nämnda belopp samt att täcka förlusten med anlitande av kolclearingkassan.
Kommissionen har sedermera (skr. 29/6 1951) gjort framställning i ett
liknande ärende. På grund av rådande valutarestriktioner kunde de svenska
redarna bl. a. under år 1947 ej erlägga kontant betalning till de polska
skeppsmäklarna för sina kostnader för hamnumgälder m. in. Kommissionen
lät därför öppna en rembourskredit i den polska nationalbanken, över vilken
kredit de polska skeppsmäklarna kunde uppbära direkt likvid för sina
räkningar. Dessa utlägg från kommissionens kreditiv antecknades i konossementet
som fraktförskott; det ålåg sedan de svenska importörerna att vid
betalningen av frakten innehålla det förskotterade beloppet och redovisa det
direkt till kommissionen. Ibland var räkningarna dock icke klara vid fartygets
avgång och blev ej påförda konossementen. I ett dylikt fall har kom
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
missionen icke fått ersättning för vissa kostnader å sammanlagt 1 024 kronor
24 öre. Fartygets ägare har för flera år sedan lämnat Sverige. En process
vid utländsk domstol skulle medföra avsevärda kostnader, och kommissionen
har icke funnit tillrådligt att vidtaga åtgärder för att på rättslig väg
få ut beloppet. Kommissionen föx-eslår att fordringen avskrivs med anlitande
av kolclearingkassan.
Statskontoret har i avgivna utlåtanden icke motsatt sig bifall till kommissionens
framställningar men framhållit, att riksdagens medgivande torde
erfordras för avskrivning.
Departementschefen.
Statens bränslekommission inrättades år 1940 för att handha vissa av
kristiden föranledda uppgifter på bränsleförsörjningens område. Under senare
år har kommissionen successivt reducerats och dess personal uppgår
f. n. till 50 personer. Sedan numera även koksransoneringen upphört, synes
det icke erforderligt att bibehålla ett särskilt krisorgan för bränsleförsörjningen.
Jag anser sålunda i likhet med kommissionen, att densamma bör
avvecklas vid utgången av innevarande budgetår.
Kommissionens samtliga arbetsuppgifter kan emellertid icke upphöra vid
nämnda tidpunkt. Vissa ärenden hinner icke slutföras till dess och andra
uppgifter är av den natur, att de även i fortsättningen bör ombesörjas av
något statligt organ. Kommissionens kol- och vedlager kan sålunda ej avvecklas
under innevarande budgetår. Kommissionen har vidare ingått avtal med
torvproducenter om tillverkning av torv under åren 1951 och 1952 samt perioden
1953—55. På detta område kvarstår uppgifter åtskilliga år framåt. Den av
kommissionen omhänderhavda importlicenseringen av bränsle måste i någon
form fortsätta. Det är också önskvärt, att den statistik på bränsleområdet,
som förts, ej nedlägges. Kommissionen har förordat, att samtliga den 1 juli
1953 kvarstående uppgifter överflyttas till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Det anses vara en fördel, att samtliga hithörande frågor
handlägges av ett organ.
Under remissbehandlingen har i denna fråga framförts olika synpunkter.
Bränsleutredningen 1951 tillstyrker, att ifrågavarande uppgifter tills vidare
överflyttas till riksnämnden. Enligt utredningens mening bör emellertid frågan
på längre sigt lösas så att det inrättas ett permanent statligt organ för
bränsle- och kraftfrågor med betydligt mera vittomfattande arbetsuppgifter
än dem, som nu åvila kommissionen. Det föreslagna organet skulle sålunda
bl. a. leda såväl den inhemska bränsleproduktionen som forsknings- och
försöksverksamheten på området. Den personal, som erfordras för dessa
göromål, bör tills vidare organiseras på en särskild bränsleavdelning inom
riksnämnden. Riksnämnden anser för egen del, att nämnden bör övertaga
huvuddelen av bränslekommissionens arbetsuppgifter; licensärendena bör
dock handläggas av handels- och industrikommissionen. Liknande synpunkter
har anförts av sistnämnda kommission, som erinrar om att på andra
områden en fördelning av arbetsuppgifterna mellan riksnämnden och kom
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
missionen redan förekommer. Sålunda har riksnämnden huvudsakligen hand
om beredskapsplanering på lång sikt under det att kommissionens planeringsarbete
är av mera kortsiktig natur. Statskontoret däremot förordar, att
flertalet arbetsuppgifter överflyttas till handels- och industrikommissionen;
torvärenden, som anses ha beredskapskaraktär, bör dock omhänderhas av
riksnämnden.
Enligt min mening bör vid bränslekommissionens avveckling riktpunkten
vara att överföra kvarstående uppgifter till de olika organ, som i sin ordinarie
verksamhet har de bästa praktiska förutsättningarna för att övertaga
bränslekommissionens skilda verksamhetsgrenar. Vad först beträffar sådana
uppgifter, som direkt avser en avveckling av kommissionens verksamhet och
som efter hand kommer att upphöra — redovisning av kommissionens medelsförvaltning,
avveckling av kommissionens ved- och kollager, eventuell
inlösen av torv m. m. — synes dessa lämpligen böra övertagas av riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap. Härför talar bl. a. det skälet, att inom
riksnämnden finns en särskild affärsavdelning, som handhar liknande
ärenden.
Den verksamhet, som berör vår bränsleförsörjning på längre sikt, och de
beredskapsåtgärder, som bör vidtagas på detta område, måste givetvis fortsätta.
Jag vill här erinra om att det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
att leda, övervaka och samordna försvarsförberedelserna på
det ekonomiska området. De spörsmål, som sammanhänger med vår bränsleförsörjning,
är av väsentlig betydelse icke blott ur beredskapssynpunkt utan
även för den fortsatta fredsmässiga utvecklingen av vår industri och samhället
över huvud taget. Jag anser det angeläget, att de i fortsättningen ägnas
skärpt uppmärksamhet. Vilka åtgärder som lämpligen bör vidtagas för att
på längre sikt förbättra vår bränslesituation har emellertid ännu icke kunnat
slutligt prövas, bl. a. på den grund att bränsleutredningens arbete alltjämt
pågår. Jag är icke nu beredd att taga ställning till frågan om ett permanent
statligt organ för bränsleförsörjningen av den art bränsleutredningen
förordat. Med hänsyn till vad som nyss anförts om riksnämndens åligganden
föreslår jag, att hithörande arbetsuppgifter omhänderhas av riksnämnden.
Frågor om den löpande bränsleförsörjningen sammanhänger i väsentlig
grad med handelspolitiska bedömanden. Man får tills vidare räkna med att
bibehålla licensförfarandet beträffande större delen av bränsleimporten. I
samband härmed erfordras en kontinuerlig statistik, som även bör belysa
den löpande konsumtionen. En dylik statistik påkallas också av Sveriges
medverkan i olika internationella organisationer. Sådana uppgifter faller
naturligt in under handels- och industrikommissionens verksamhetsområde,
och jag förordar, att göromål av denna art på bränsleområdet överflyttas till
nämnda kommission. Kommissionen bör därvid pröva, huruvida icke bränslestatistiken
numera i vissa hänseenden kan begränsas.
Vid bifall till vad jag här föreslagit ernås på bränsleområdet samma arbetsfördelning
mellan riksnämnden och handels- och industrikommissionen,
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 156.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
som nu tillämpas i fråga om andra försörjningsområden. Med hänsyn till
det samband, som förefinns mellan de bränslefrågor, som skall handläggas
av handels- och industrikommissionen, och dem, som bör övertagas av riksnämnden,
förutsätter jag att ett nära samarbete kommer att upprätthållas
av dessa myndigheter.
Någon nämnvärd utökning av handels- och industrikommissionens personal
i samband med att kommissionen övertager vissa uppgifter på bränsleområdet
torde icke vara erforderlig. Däremot måste riksnämndens personal
förstärkas. Det är f. n. icke möjligt att med bestämdhet ange den personal,
som bör överföras från bränslekommissionen till riksnämnden och eventuellt
även till handels- och industrikommissionen, eller hur länge denna personal
bör vara kvar i tjänst. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag
från berörda myndigheter, meddela närmare bestämmelser härom. Jag
förutsätter, att överflyttningen av personal blir förhållandevis begränsad
samt hålls inom ramen för bränslekommissionens förslag. Med hänsyn
främst till betydelsen av en långsiktig planering på bränsleområdet bör hinder
icke möta att, om så anses erforderligt, utse ytterligare en ledamot av
riksnämnden med särskild sakkunskap på detta område. I detta sammanhang
bör nämnas, att vid avvecklingen av bränslekommissionen hänsyn
givetvis skall tagas till personalens berättigade intressen samt att alla möjligheter
att bereda den friställda arbetskraften andra anställningar skall beaktas.
För den personal, som skall kvarstå i tjänst, torde de särskilda pensionsbestämmelserna
för befattningshavare vid statens krisorgan böra tills
vidare tillämpas även efter den 30 juni 1953 så länge personalen sysselsättes
med arbetsuppgifter av här avsett slag.
Den personal, som överflyttar till riksnämnden, bör tills vidare ingå i
nämndens nuvarande organisation, och verksamheten på förevarande område
torde under nästa budgetår få bedrivas i provisoriska former. Sedan
närmare erfarenhet vunnits om takten i avvecklingen och göromålens art,
bör riksnämnden i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1954/55
taga upp frågan om personalbehov och organisation för bränsleuppgifterna.
Vad angår anslag för fullgörande av bränslekommissionens kvarvarande
uppgifter under nästa budgetår förutsätter jag, att kostnaderna för den
verksamhet, som skall överflyttas till handels- och industrikommissionen,
kan bestridas från kommissionens ordinarie anslag. Medelsbehovet i övrigt
kan, som framgår av det förut anförda, icke i detalj beräknas. Jag förordar
att till avlöningar anvisas 300 000 kronor samt till omkostnader 50 000 kronor.
Beloppen torde i likhet med övriga anslag, som nu disponeras av bränslekommissionen,
böra ställas till riksnämndens förfogande enligt de bestämmelser,
Kungl. Maj :t kan komma att meddela.
Vad slutligen beträffar de avskrivningsfrågor i samband med kolimporten
från Polen, för vilka jag förut redogjort, delar jag statskontorets uppfattning.
Avskrivning bör alltså i dessa fall ifrågakomma beträffande såväl den
förlust å 10 476 kronor 67 öre, vilken uppdagats vid avslutandet av bränslekommissionens
rembours i riksbanken, som det belopp å 1 024 kronor 24 öre,
Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 11
vilket förskotterats i ett fall men icke kunnat indrivas. Härigenom reduceras
överskottet i kolclearingkassan med (10 476: 67 + 1 024: 24 =) 11 500 kronor
91 öre. Avskrivningsförfarandet bör underställas riksdagens prövning.
Frågan om dispositionen av kolclearingkassans överskottsmedel torde få
upptagas till prövning när kassan slutligt redovisats.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
I. för budgetåret 1953/54 under tionde huvudtiteln såsom
förslagsanslag anvisa
a) till Avveckling av statens bränslekommission: Avlöningar
300 000 kronor;
b) till Avveckling av statens bränslekommission: Omkostnader
50 000 kronor;
II. medgiva, att i det föregående angivna förluster å tillhopa
11 500 kronor 91 öre i samband med den av statens
bränslekommission genomförda importen av kol från Polen
må avskrivas.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnel Sjölin.
637260. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag