Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten
i maltdrycker av andra klassen m. m.; given Stockholms
slott den 6 mars 1953.
Kungl. Maj.-t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning med provisoriska bestämmelser
om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen m. m.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås förbud att tills vidare försälja eller till landet
införa maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8
viktprocent. De föreslagna bestämmelserna är av provisorisk karaktär och
är avsedda att tillämpas tills 1944 års nykterhetskommittés förslag hunnit
slutgiltigt prövas. Sedan flera år har i praktiken alkoholstyrkan i pilsner
icke överstigit nyss angivna gräns. Från det föreslagna förbudet uppställes
undantag beträffande bl. a. försäljning av julöl. Förbudet kompletteras med
vissa bestämmelser angående ctikettering av importerade maltdrycker av
andra klassen (klassbeteckning m. in.). Bestämmelserna är avsedda att tilllämpas
f. o. m. den 1 juni 1953.
Förslag
till
förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker
av andra klassen m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Under den tid denna förordning gäller må maltdrycker av andra klassen,
vilkas alkoholhalt överstiger 2,8 viktprocent, icke försäljas inom riket
eller dit införas i andra fall än i andra och tredje styckena avses.
1 Bi haag till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 130.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Beträffande maltdrycker av andra klassen, vilkas alkoholhalt överstiger
2,8 viktprocent, skall vad i särskilda författningar är föreskrivet om införsel
till och försäljning inom riket av exportöl äga motsvarande tillämpning.
Utan hinder av bestämmelserna i första och andra stycket må en mörk
maltdryck av andra klassen med en alkoholhalt av högst 3,2 viktprocent
försäljas och införas under tiden den 1 december—den 15 januari under
benämningen julöl.
2 §.
Maltdryck av andra klassen, som införes till riket, må — utom i fall som
avses i 1 § andra stycket — icke från tullverket utlämnas, med mindre densamma
antingen då den hit inkommer är eller ock därefter genom varuhavarens
försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med etikett,
innehållande uppgift om namnet å det bryggeri, där tillverkningen skett,
samt varans klassbeteckning.
Sådan etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva maltdrycken
sken av att vara av annan klass än den, till vilken densamma
är hänförlig.
3 §.
Bryter tillverkare mot det i 1 § första stycket stadgade försäljningsförbudet,
eller säljer någon maltdryck som i 2 § avses utan att den är försedd
med etikett av sådan beskaffenhet som där föreskrives,
straffes som i 28 § 1 och 2 mom. förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka sägs. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad i 7 kap. 15 §
2 mom. förordningen angående försäljning av rusdrycker stadgas.
Av tillverkare begången förseelse mot det i 1 § första stycket stadgade
försäljningsförbudet må av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse
av kontrollstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1953 och skall gälla tills vidare
till den 1 oktober 1955; dock skall vad i förordningen stadgas i fråga om
sådan under tiden för dess giltighet begången förseelse, som i förordningen
avses, äga tillämpning även efter det förordningen i övrigt upphört att
gälla.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om begränsning
av den tillåtna alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen
samt anför följande.
Inledning. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 februari 1953 har kontrollstyrelsen
meddelat att Svenska bryggareföreningen till styrelsen skriftligen
anmält att föreningen, som sedan lång tid tillbaka tillämpat en alkoholhalt
i maltdrycker av andra klassen av högst 2,8 viktprocent, vid möte
med föreningens medlemmar den 11 februari 1953 beslutat återuppta tillverkningen
av maltdrycker av andra klassen med den alkoholhalt, som nuvarande
lagstiftning medger (3,2 viktprocent).
Kontrollstyrelsen har, för den händelse Kungl. Maj :t skulle finna, att den
nu tillämpade gränsen för alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen
tills vidare borde bibehållas, till sin skrivelse fogat en promemoria med
förslag till förordning med provisoriska bestämmelser i ämnet. Detta författningsförslag
torde såsom Bihang få fogas till statsrådsprotokollet för
denna dag.
Efter remiss har Svenska bryggareföreningen yttrat sig över kontrollstyrelsens
förslag.
Enligt gällande bestämmelser indelas maltdryckerna i tre klasser. Andra
klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger 1,8 men icke
3,2 viktprocent. Tredje klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt
överstiger 3,2 viktprocent. Stadgandena finns intagna i 3 § förordningen
den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker.
Med pilsnerdricka förstås, enligt 1 § förordningen den 11 juli 1919 (nr
406) angående försäljning av pilsnerdricka, varje maltdryck, som enligt
förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker är
att hänföra till andra klassen.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Samtliga maltdrycker av klass II hänföres sålunda i försäijningshänseende
till pilsnerdricka.
I 1944 års nykterhetskommittés i januari 1953 avlämnade betänkande
(del VII, SOU 1952:55) har kommittén bl. a. föreslagit att den legala
maximigränsen för alkoholhalten i vanligt Öl (= pilsnerdricka) skall sänkas
från 3,2 till 2,8 viktprocent samtidigt som ett starköl med en alkoholhalt
av högst 4,5 viktprocent skall få säljas efter samma regler som gäller för
svaga viner.
Före det andra världskriget tillverkades och försåldes maltdrycker av
andra klassen med den högsta lagligen medgivna alkoholhalten, 3,2 viktprocent.
På grund av spannmålsbristen under krigstiden minskades genom
en överenskommelse mellan kontrollstyrelsen och bryggerierna inbryggningsstyrkan
i nämnda maltdrycker till högst 8,2 %. Då överenskommelsen
icke innefattat någon alkoholgräns utan endast en viss högsta inbryggningsstyrka,
har styrkan vid olika brygder kunnat variera mellan 2,5 och
2,8 viktprocent, beroende på råvara, förjäsningsgrad m. m. Alkoholhalten
var 1941—1942 ca 2,5 viktprocent och 1943—1944 ca 2,1 viktprocent. 1945
höjdes alkoholhalten åter till 2,5—2,6 viktprocent.
Vid 1944 års riksdag väcktes en motion (av herrar Ohlin och Svensson
i Ljungskile m. fl.) om att alkoholhalten i pilsnerdricka skulle sänkas till
2,5 viktprocent. Motionen avslogs med hänvisning till den då av riksdagen
begärda men ännu ej tillsatta utredningen (nykterhetskommittén). Motionärerna
hade som motivering för sitt förslag anfört de nykterhetspolitiskt
goda verkningar, som krigstidens svagare pilsnerdricka ansågs medföra.
I september 1949 meddelade livsmedelskommissionen i skrivelse till
kontrollstyrelsen, att de försörjningspolitiska skäl som motiverat avtalet
mellan kontrollstyrelsen och bryggeriindustrin om en begränsning av inbryggningsstyrkan
i pilsnerdricka, icke längre förelåge och att avtalet sålunda
kunde hävas. Nykterhetskommittén hade vid nämnda tidpunkt kommit
till den uppfattningen att — samtidigt med att försäljning av starköl
borde tillåtas i viss omfattning — alkoholhalten i pilsnerdricka icke borde
få återgå till 3,2 viktprocent utan borde bibehållas vid den då faktiskt tilllämpade
lägre styrkan (2,6—2,8 viktprocent) och kommittén hade utarbetat
sitt förslag till ny maltdryckslagstiftning från denna utgångspunkt.
Med anledning av livsmedelskommissionens meddelande tog nykterhetskommittén,
som ansåg frågan vara av betydelse för sitt fortsatta arbete
och sitt slutliga förslag, kontakt för överläggningar med bryggeriindustrin.
Dessa överläggningar resulterade i att bryggerierna tills vidare begränsat
alkoholhalten i pilsnerdricka till högst 2,8 viktprocent. Enda undantaget
har utgjort julölet, vars alkoholhalt har uppgått till den högsta lagligen
medgivna styrkan.
Kontrollstyrelsens förslag. Som tidigare nämnts meddelade bryggeriindustrin
kontrollstyrelsen i början av februari 1953 att den i mitten av
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
5
april ämnade höja alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen till den
styrka som tillämpades före kriget, d. v. s. 3,2 viktprocent.
I kontrollstyrelsens förut nämnda, till Kungl. Maj :t ingivna promemoria
uttalas att bryggeriindustrin, som i och med att nykterhetskommittén avlämnat
sitt betänkande ansåg sig löst från sitt åtagande att hålla en lägre
alkoholhalt, motiverat sitt beslut bl. a. med allmänhetens önskemål om ett
bättre och mera välsmakande Öl samt med den numera kännbara utländska
konkurrensen. Denna konkurrens gällde enligt bryggerierna framför allt
importerade tyska och holländska ölsorter, som håller den högsta legala
alkoholhalten, 3,2 viktprocent. Genom förpackningen, flaskans form och
etikettens utseende vore dessa importerade ölsorter ägnade att inge allmänheten
den föreställningen att det vore fråga om betydligt starkare Öl. Det
borde enligt uppfattningar som framkommit från bryggerihåll stadgas skyldighet
att märka utländskt Öl med tydlig klassbeteckning.
I anslutning härtill uttalar kontrollstyrelsen i sin promemoria att styrelsen
fann det ur olika synpunkter tveksamt, huruvida det vore lämpligt att,
innan nykterhetskommitténs förslag i maltdrycksfrågan prövats av statsmakterna,
ändra den nu sedan relativt lång tid tillbaka tillämpade alkoholgränsen
för pilsnerdricka. En fortsatt begränsning av pilsnerdrickats alkoholstyrka
till 2,8 viktprocent skulle enligt styrelsen kunna åstadkommas
genom en provisorisk lagstiftning, avseende såväl inhemskt som importerat
pilsnerdricka och förslagsvis gällande till den 1 oktober 1955. Beträffande
innehållet i kontrollstyrelsens författningsförslag hänvisas till Bihang.
I anslutning till författningsförslaget anförde kontrollstyrelsen, att den i
2 § av förslaget upptagna bestämmelsen rörande klassbeteckning på importerade
maltdrycker utformats i nära anslutning till stadgandet i kungörelsen
den 15 december 1933 (nr 670) om märkning av vissa varor av utländskt
ursprung.
Slutligen framhålles i promemorian, att viss tid borde förflyta mellan
den föreslagna förordningens utfärdande och ikraftträdande, för att möjlighet
skulle beredas till utförsäljning av importerat pilsnerdricka med
högre alkoholhalt än 2,8 procent, som vid tidpunkten för förordningens utfärdande
befunne sig i landet.
Svenska bryggareföreningens yttrande. Bryggareföreningen uttalar, att
föreningen beklagar att förslaget, därest det bifalles, förhindrar bryggeriindustrin
att tillhandahålla maltdrycker av den kvalitet gällande lagstiftning
medger och varom otvivelaktigt ett utbrett önskemål förefinnes. I fortsättningen
anför föreningen bl. a. följande.
Kontrollstyrelsen har tänkt sig förbudet i form av en ändring av tillverkningsförordningen
rörande alkoholgränsen mellan maltdrycker av klass II
och klass III. Om man emellertid, som av rubriken framgår, avser att ett dylikt
förbud skall ha provisorisk karaktär, framhäves denna enligt föreningens
förmenande lämpligast genom att man anknyter till försäljningen, förslags
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
vis genom att föreskriva, att under den tid förordningen gäller maltdrycker
av andra klassen icke må inom riket saluföras med en alkoholhalt överstigande
2,8 viktprocent.
Den provisoriska lagstiftning, som nu ifrågasättes, avser ju att ersätta
den frivilliga överenskommelse, som på sin tid träffades mellan föreningen
och 1944 års nykterhetskommitté. Föreningen har anledning förmoda, att
avsikten därvid icke gärna kan vara, att lagstiftningen skall vara strängare
än den frivilliga överenskommelsen. Då denna på grund av sin karaktär
icke straffbeläde ett överskridande av alkoholgränsen 2,8 viktprocent utan
endast medförde en anmaning från kontrollstyrelsen till rättelse, får man
väl förutsätta, att förbudsbestämmelsen nu avfattas så, att icke varje det
minsta överskridande av gränsen 2,8 viktprocent skall föranleda ansvar. En
tolerans av förslagsvis 0,2 viktprocent vid dylika tillfälliga överskridanden,
vilka svårligen kunna undvikas, om man ur kvalitetssynpunkt vill hålla
ölstyrkan så hög som möjligt, bör därför medgivas och komina till uttryck
i motiveringen.
Under den tid den frivilliga överenskommelsen gällt, har vidare undantag
gjorts för de mörka maltdrycker, vilka under tiden den 1 december—15
januari saluförts under benämningen julöl. En komplettering på denna
punkt är alltså önskvärd.
Vidare hemställer föreningen att författningsförslaget avfattas så, att
därav otvetydigt framgår, att samma bestämmelser i fråga om märkning,
som föreskrives för de inhemska maltdryckerna, även skall gälla importerade
maltdrycker.
Departementschefen. Nykterhetskommitténs betänkande är för närvarande
föremål för remissbehandling. Kommitténs förslag beträffande nu förevarande
frågor innebär att den legala maximigränsen för alkoholhalten i
pilsnerdricka skall sänkas från 3,2 till 2,8 viktprocent och att starköl med
en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent skall få säljas efter samma regler
som gäller för svaga viner. Det synes ur olika synpunkter olämpligt att
innan kommitténs förslag slutgiltigt prövas, ändra den nu sedan lång tid
tillbaka faktiskt tillämpade alkoholgränsen. Risk skulle därigenom kunna
uppkomma att förutsättningarna för prövningen av kommitténs förslag
på denna punkt bleve förskjutna. För att kunna bibehålla möjligheterna
att från nuvarande utgångspunkter bedöma förslaget synes det därför angeläget
att icke alkoholhalten i pilsnerdricka nu höjes utan att man ännu
någon tid bibehåller den nuvarande faktiska alkoholgränsen.
För att icke de svenska bryggerierna skall komma i ett annat läge än de
utländska bryggerierna, synes det lämpligast att reglera frågan genom lagstiftning,
varigenom alla parter blir likställda.
Denna lagstiftning, som alltså endast bör ha provisorisk karaktär, bör
icke göras mera ingripande än vad ändamålet kräver. Avsikten är i första
hand att förhindra försäljning av maltdrycker av andra klassen, som håller
högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent. Det torde därför icke vara nödvändigt
att ändra maltdryckstillverkningsförordningens bestämmelser ro
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 730.
7
rande alkoholgränsen mellan maltdrycker av klass II och klass III, utan det
synes tillräckligt att stadga ett förbud mot försäljning under viss tid av
maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent.
Då den provisoriska lagstiftningen icke synes höra medföra en strängare
reglering än vad som tillämpades under den tid överenskommelsen med
nykterhetskommittén varade, torde liksom hittills möjlighet böra finnas
att under tiden den 1 december—den 15 januari försälja en mörk maltdryck
av andra klassen med en alkoholhalt av högst 3,2 viktprocent under benämningen
julöl.
Tillverkare som bryter mot det föreslagna försäljningsförbudet bör drabbas
av straffansvar. Sådan förseelse torde böra jämställas med att någon
enligt 29 § pilsnerdricksförsäljningsförordningen överskrider sin rätt till
pilsnerdricksförsäljning. Straffbestämmelserna återfinnes i 28 § 1 och 2
mom. nämnda förordning, till vilka hänvisning bör ske. Därvid bör även
reglerna om husbondeansvarigheten göras tillämpliga.
Bryggareföreningen har förutsatt att icke varje det minsta överskridande
av gränsen 2,8 viktprocent skall föranleda ansvar. Föreningen har därför
föreslagit en tolerans av 0,2 viktprocent vid sådana tillfälliga överskridanden,
som svårligen kan undvikas.
Enligt uppgift kan förjäsningsgraden med samma tillverkningsförfarande
variera i olika brygder, vilket beror på omständigheter, som inte på förhand
kan beräknas. Detta har större betydelse ju lägre alkoholhalt som
skall hållas. Det lär sålunda av bryggeritekniska skäl vara svårare att gardera
sig mot tillfälliga överskridanden av gränsen 2,8 viktprocent än att
hålla den högre gränsen 3,2 viktprocent.
För närvarande gäller att bryggeriföreståndaren straffas om alkoholhaltcn
i maltdryck, som tillverkats i skattepliktigt bryggeri och som utlämnats
därifrån på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av andra
klassen, befinnes överstiga 3,2 viktprocent. Sådan förseelse må emellertid
av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse av kontrollstyrelsen (32 §
1 mom. och 37 § tillverkningsförordningen).
Att angivelse av kontrollstyrelsen skall fordras för att åtal skall få anställas
torde på grund av det förut anförda böra gälla även överträdelser
av det nu föreslagna försäljningsförbudet. Man torde få förutsätta att kontrollstyrelsen
beaktar de praktiska svårigheterna och efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall tillämpar bestämmelserna med nödig
smidighet.
Då de utländska maltdrycker av andra klassen som säljes här i landet
hör vara jämställda med de svenska maltdryckerna med avseende å det
föreslagna försäljningsförbudet, hör de grundläggande bestämmelserna i
27 § tillverkningsförordningen om etikettering av flaska och etikettens innehåll
göras tillämpliga även å utländska maltdrycker. Det synes lämpligt
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
stadga att maltdryck av andra klassen, som införes till riket, ej må från
tullverket utlämnas, med mindre den är eller under tillsyn av tullpersonal
blivit försedd med etikett, innehållande dels uppgift om namnet å det bryggeri,
där tillverkningen skett, dels ock uppgift om varans klassbeteckning.
Etiketten bör vidare ej få innehålla benämning, som är ägnad att ge maltdrycken
sken av att vara av annan klass än den, till vilken drycken är
hänförlig.
Den som säljer importerad maltdryck av andra klassen, vars alkoholhalt
ej överstiger 2,8 viktprocent men som icke är försedd med etikett av föreskriven
beskaffenhet, bör drabbas av straffansvar.
Beträffande de utländska maltdryckerna torde det emellertid ej vara tillräckligt
med det föreslagna försäljningsförbudet och de föreslagna bestämmelserna
om etikettering och etiketts innehåll. Fall kan nämligen tänkas
förekomma, där sådana maltdrycker försäljes av det utländska bryggeriet
direkt till de svenska konsumenterna; importören uppträder ej som
försäljare utan endast som förmedlare av leveransen från bryggeriet till
köparen. Med hänsyn härtill synes försäljningsförbudet i överensstämmelse
med vad som gäller ifråga om exportöl (klass III) böra kompletteras med
ett införselförbud. Emellertid bör införsel och försäljning av maltdrycker
av andra klassen med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent tillåtas i de
fall då sådant för närvarande är medgivet i fråga om exportöl. Stadgandena
härom återfinnes i förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud
mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl. Införsel till riket
bör sålunda få äga rum de.ls av »den som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta
tullfrihet för från utlandet inkommande varor», dels i det fall att
maltdrycken »medföres såsom proviant å fartyg eller luftfartyg ankommande
från utrikes ort», dels »för uppläggning å provianteringsfrilager»
dels ock till viss mindre av Konungen fastställd myckenhet av »resande,
som ankommer från utrikes ort». Transitering med bantåg eller med luftfartyg
i linjefart bör få äga rum (3 §). Försäljning inom riket bör få ske dels
för uppläggning å provianteringsfrilager och i övrigt för utförsel ur riket,
dels »å apotek för medicinskt ändamål på behörig läkares recept» dels ock »å
passagerarfartyg eller luftfartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik
till eller från utländsk ort» (5 §). Införsel till riket samt försäljning inom
riket i annat fall än å apotek bör vidare få äga rum »för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutisk!, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål» enligt
de särskilda bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj:t (7 §). Sådana bestämmelser
har meddelats i kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 341) angående
införsel till och försäljning inom riket av exportöl för särskilda ändamål
samt i kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 342) angående försäljning av
spritdrycker, vin och exportöl å apoteksinrättning för medicinskt ändamål.
Göres icke nu nämnda undantag från införsel- och försäljningsförbudet,
skulle maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
9
men ej 3,2 viktprocent behandlas strängare än de väsentligt alkoholstarkare
maltdryckerna av tredje klassen.
Någon särskild straffbestämmelse för olovlig införsel av maltdrycker av
andra klassen med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent synes icke erforderlig.
Den provisoriska lagstiftningen synes böra gälla tills vidare men samtidigt
tidsbegränsas. Nuvarande tillstånd till årsutskänknng av pilsnerdricka
löper årligen från den 1 oktober. Enligt nykterhetskommitténs förslag skall
vidare samtliga tillstånd till ölförsäljning lämnas för fyraåriga oktrojperioder
med början den 1 oktober. Med hänsyn härtill och för att nå en lämplig
anpassning till en eventuell lagstiftning, grundad på kommitténs förslag,
bör giltighetstiden lämpligen begränsas till den 1 oktober 1955.
Såsom kontrollstyrelsen framhållit synes viss tid böra förflyta mellan
den föreslagna förordningens utfärdande och ikraftträdande. Å ena sidan
bör möjlighet beredas att utförsälja importerade maltdrycker av andra
klassen med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent, som redan befinner sig
i landet. Å andra sidan bör man emellertid icke uppskjuta förordningens
ikraftträdande så länge, att läget kommer att utnyttjas för ytterligare import,
medan de svenska bryggerierna såsom kan förutsättas underlåter att
släppa ut ett alkoholstarkare pilsnerdricka i marknaden. Med hänsyn härtill
synes det lämpligt att förordningen träder i kraft den 1 juni 1953.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten
i maltdrycker av andra klassen m. m.
Föredragande departementschefen hemställer att ifrågavarande författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Birgit Warholm.
8 Bihang till riksdagens protokoll 195.1. 1 samt. Nr 130.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Bihang.
Kontrollstyrelsens förslag
till
förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i
pilsnerdricka m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den i 3 § förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
angivna andra klassen skall omfatta maltdrycker, vilkas alkoholhalt
överstiger en och åtta tiondels men icke två och åtta tiondels viktprocent.
Den i nämnda paragraf angivna tredje klassen skall omfatta maltdrycker,
vilkas alkoholhalt överstiger två och åtta tiondels viktprocent.
Vad i 32 § 1. första stycket nyssnämnda förordning stadgas skall gälla,
om alkoholhalten i där avsett fall befinnes överstiga två och åtta tiondels
viktprocent.
2 §.
Maltdryck av andra klassen, som införes till riket, må icke från tullverket
utlämnas, med mindre densamma antingen då den hit inkommer är eller
ock därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal blivit
försedd med etikett, som angiver varans klassbeteckning.
Denna förordning träder i kraft den och skall gälla tills
vidare till den 1 oktober 1955.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953
530862