Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

1

Nr 129.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den
4 oktober 1929 (nr 316), m. m.; given Stockholms slott
den 13 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 §
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar i tulltaxeförordningens bestämmelser
angående tullfrihet för varor, som införes av personer tillhörande
främmande makts härvarande beskickning eller konsulat. Vidare förordas
införande av tullfrihet för helikoptrar.

Nu gällande bemyndigande för Kungl. Maj :t att medgiva visst undantag
från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution avser
tiden till den 1 juli 1953. I propositionen hemställes om fortsatt bemyndigande
för tiden till och med den 30 juni 1955. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 129.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 129.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316).

Härigenom förordnas, att 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 19291
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

5 §.

Tullfrihet åtnjutes för: Tullfrihet åtnjutes för:

b) varor, som utländskt, här ackrediterat
sändebud eller annan person,
som tillhör främmande makts
härvarande beskickning, eller av
främmande makt här i riket anställd
lönad konsul (generalkonsul,
konsul eller vicekonsul), som icke
här utövar enskild förvärvsverksamhet,
inför för tjänstebruk eller för
eget eller sin familjs behov; dock
skall detta medgivande gälla endast
person, som icke är svensk medborgare,
och i den mån den främmande
makten medgiver Sverige motsvarande
förmån;

c) vapensköldar, flaggor, kontorsförnödenheter
och andra likartade,
för tjänsten avsedda föremål, som
eljest inkomma till härvarande konsulat
för främmande makt, vilken
medgiver Sverige motsvarande förmån; -

b) varor, som införas av utländskt,
här ackrediterat sändebud eller annan
person, som tillhör främmande
makts härvarande beskickning, eller
av främmande makt här i riket anställd
lönad konsul (generalkonsul,
konsul eller vicekonsul), som icke
här utövar enskild förvärvsverksamhet,
allt i den mån Konungen därom
förordnar, därvid i förekommande
fall hänsyn må tagas till huruvida
den främmande makten medgiver
Sverige motsvarande förmån; dock
att medgivande, som nu sagts, endast
må lämnas person, som icke är
svensk medborgare;

c) för tjänstebruk avsedda föremål,
som eljest inkomma till härvarande
konsulat för främmande makt,
i den mån Konungen därom förordnar,
därvid i förekommande fall hänsyn
må tagas till huruvida den främmande
makten medgiver Sverige
motsvarande förmån;

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

Senaste lydelse av 5 §, se 1952:707.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars
1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,
Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen
för handelsdepartementet anmäler chefen för finansdepartmentet, statsrådet
Sköld, fråga om viss ändring av tulltaxeförordningen, m. m. samt anför
därvid följande.

Ändring i 5 § tulltaxeförordningen.

Enligt 5 § b) tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) åtnjutes
tullfrihet för varor, som utländskt, här ackrediterat sändebud eller annan
person, som tillhör främmande makts härvarande beskickning, eller av främmande
makt här i riket anställd lönad konsul (generalkonsul, konsul eller
vicekonsul), som icke här utövar enskild förvärvsverksamhet, inför för
tjänstebruk eller för eget eller sin familjs behov; dock skall medgivandet
gälla endast person, som icke är svensk medborgare, och i den mån den
främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån. Jämlikt 5 § c)
medgives tullfrihet för vapensköldar, flaggor, kontorsförnödenheter och
andra likartade, för tjänsten avsedda föremål, som eljest inkommer till härvarande
konsulat för främmande makt, vilken medgiver Sverige motsvarande
förmån. I

I skrivelse den 19 januari 1953 har generaltullstyrelsen föreslagit att i
stället för den nu gällande reciprocitetsregeln fasta tullfrihetsregler måtte
införas beträffande de varor, som avses i 5 § b) och c) tulltaxeförordningen.

Generaltullstyrelsen har till en början anfört, att det för tillämpningen av
nu gällande bestämmelser vore nödvändigt att känna till i vilken omfattning
motsvarande tullfrihet åtnjötes i utlandet. Inhämtande av dylika uppgifter
skedde för närvarande genom utrikesdepartementets försorg. För såväl detta
departement och de svenska beskickningarna som för generaltullstyrelsen

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

och de lokala tullmyndigheterna vore det förenat med ett icke oväsentligt
arbete att ständigt hålla bestämmelserna aktuella. En strikt tillämpning av
de utländska tullfrihetsreglerna vore icke alltid möjlig, bl. a. på grund av de
olikheter i vissa avseenden, exempelvis i fråga om frilager, dispensmöjlighet
m. in., som förelåge mellan det svenska tullsystemet och vissa utländska tullsystem.
Tolkningen av de utländska författningsbestämmelserna hade också
medfört svårigheter och kompletterande bestämmelser måste ibland genom
utrikesdepartementets förmedling införskaffas. Komplikationer av särskild
art inträffade i de fall, då även tullfriheten i ett annat land bestämts enbart
genom reciprocitet. I fråga om automobiler hade den fullständiga reciprociteten
i Sverige medfört, att tullfriheten utnyttjats i icke önskvärd utsträckning
av personer, hemmahörande i stater, där tullfri avyttring av tullfritt
införda automobiler medgåves även om automobilen innehafts endast en
kortare tid efter införseln. De olägenheter, som således vore förknippade
med de gällande, på fullständig reciprocitet grundade bestämmelserna om
tullfrihet för i 5 § b) tulltaxeförordningen avsedda tjänstemän, skulle i huvudsak
undanröjas, därest i stället infördes fasta tullfrihetsregler. I Danmark
och Norge vore motsvarande tullfrihet helt reglerad genom fasta bestämmelser,
under det att i Finland tullfriheten i visst avseende vore grundad
på reciprocitet. Av övriga länder, vilkas bestämmelser på detta område vore
kända för generaltullstyrelsen, hade flertalet fasta tullfrihetsregler.

Generaltullstyrelsen erinrar vidare om, att reciprocitetsregler på senare
år av praktiska skäl slopats i andra sammanhang, t. ex. i samband med
ändringen den 26 maj 1950 av 5 § z) tulltaxeförordningen (se prop. nr 239:
1950). I förevarande fall syntes lämpligast, att de närmare bestämmelserna
om tullfriheten utfärdades av Kungl. Maj:t efter riksdagens bemyndigande.
Bestämmelserna skulle i sådant fall lättare kunna anpassas efter de aktuella
förhållandena. Möjlighet skulle även beredas att i administrativ ordning för
särskilt fall, då så skulle anses önskvärt, utvidga eller inskränka tullfriheten.
En övergång till fasta tullfrihetsregler på sätt ovan angivits förutsatte ändring
av 5 § b) tulltaxeförordningen. För ernående av likformighet syntes för
sådant fall viss ändring böra vidtagas jämväl i 5 § c) samma förordning.

Departementschefen. Enligt gällande svenska bestämmelser må tullfrihet
i viss utsträckning åtnjutas av personer tillhörande härvarande utländska
beskickningar och konsulat. Tullfrihet må dock endast ifrågakomma om
och i den mån den främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån.
Det sålunda uppställda kravet på reciprocitet har, såsom närmare
belyses i generaltullstyrelsens tidigare omnämnda skrivelse, i praktiken
visat sig medföra vissa olägenheter.

Av föreliggande uppgifter framgår att man i flertalet främmande länder
uppställt fasta regler beträffande omfattningen av den tullfrihet, som
må åtnjutas av de diplomatiska och konsulära befattningshavarna. Enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 129.

5

generaltullstyrelsens uppfattning skulle de nuvarande svenska tillämpningssvårigheterna
i huvudsak undanröjas, därest man även hos oss övergick till
fasta bestämmelser. Särskilt i fråga om införda motorfordon, som avyttras
inom landet, skulle en bättre ordning uppnås. Med nuvarande fullständiga
reciprocitet har det i vissa fall kunnat inträffa, att tullfritt införda
motorfordon försålts omedelbart eller endast kort tid efter införseln utan
att tull ansetts böra uttagas. Att låta tullfriheten omfatta även dylika fall
torde i regel icke vara påkallat för att tillgodose syftet med nu ifrågavarande
tullfrihetsregler. Generaltullstyrelsen har också förutsatt att från svensk
sida skulle meddelas bestämmelser av innehåll att om ett motorfordon, för
vilket medgivits tullfrihet vid införseln, avyttrats tidigare än två år från
införseln, tull skulle erläggas vid försäljningen. Undantag från denna regel
borde enligt styrelsens mening dock göras för de fall, att avyttringen skett
till person, som själv ägde åtnjuta tullfrihet för fordonet, eller i anledning
av att ägaren till fordonet avlidit eller efter att ha innehaft detsamma minst
sex månader förflyttats från Sverige till annan tjänst.

Då ett genomförande av generaltullstyrelsens förslag med fasta tullfrihetsregler
synes medföra betydande praktiska fördelar och även leda till en ur
flera synpunkter lämpligare handläggning av dessa tullfrihetsärenden, anser
jag mig böra tillstyrka detsamma. På sätt generaltullstyrelsen föreslagit
torde det böra få ankomma på Kungl. Maj :t att i administrativ ordning utfärda
de närmare bestämmelserna om tullfriheten. I enlighet härmed förordar
jag att i 5 § b) tulltaxeförordningen intages en bestämmelse om att
tullfrihet må åtnjutas för där avsedda befattningshavare i den mån Konungen
därom förordnar. Liknande ändring bör göras i 5 § c).

Det vill synas som om den av generaltullstyrelsen angivna tidsgränsen av
två år för rätt till tullfri försäljning vore lämplig som allmän regel. I vilka
fall undantag bör medgivas från denna regel är jag för dagen icke beredd
att yttra mig om utan torde detta spörsmål få ytterligare övervägas. Något
hinder för Kungl. Maj :t att i det särskilda fallet uppställa krav på reciprocitet
bör självfallet icke föreligga. En särskild erinran härom torde böra intagas
i tulltaxeförordningen.

Tullfrihet för helikoptrar.

Helikoptrar tulltaxeras enligt nr 1062: 2 i gällande tulltaxa, vilket nummer
upptager luftfartyg: andra slag (än flygplan med en tjänstetomvikt av
mer än 7 500 kg.), med tull av 15 procent av värdet.

I en av luftfartsstyrelsen med eget yttrande överlämnad, den SO december
1952 dagtecknad framställning har Östermans Aero Aktiebolag anhållit
om tullfrihet för helikoptrar. I framställningen har anförts bl. a.
följande. Bolaget bcdreve sedan 1947 yrkesmässig luftfart med helikopt -

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 129.

rar, vilka användes för ett flertal olika slag av flyguppdrag, varvid humanitära
och allmännyttiga ändamål intoge en framträdande plats. Dels på
grund av ett alltmera ökat intresse för helikopterflyg, främst från de militära
myndigheternas sida, dels på grund av på detta och andra håll gjorda
uttalanden angående önskvärdheten av att för vissa behov få till stånd import
av helikoptrar av större typ än de, som nu funnes i landet, planerade
bolaget att från Amerikas Förenta Stater eller England inköpa en eller flera
helikoptrar av den tiositsiga modellen Sikorsky S 55. Då det ifrågasatta inköpet
av större helikoptrar vore synnerligen kapitalkrävande, skulle tullfriheten
medföra en betydande lättnad i bolagets finansieringsprogram. Inköpspriset
för en helikopter S 55 jämte erforderliga reservdelar och verktyg uppginge
till ungefär 860 000 kronor fritt Stockholm och den föreslagna tullfriheten
skulle vid 15 procent värdetull motsvara ett belopp av cirka 130 000
kronor.

Luftfarts styr el sen har tillstyrkt framställningen och därvid anfört bl. a.
följande.

Behovet av helikopterflyg i Sverige har under det senaste året behandlats
vid skilda tillfällen, senast i samband med en av flygförvaltningen på uppdrag
av Kungl. Maj:t (inrikesdepartementet) verkställd utredning angående
användande av helikopter för att i fall av behov bispringa befolkningen i
landets glest bebodda nordliga delar, över utredningen har utlåtande avgivits
av luftfartsstyrelsen och flygförvaltningen.

I sitt utlåtande har styrelsen bland annat anfört, att spörsmålet om uppehållande
av en ambulans- och räddningsorganisation med helikopter av olika
skäl lämpligen bör lösas genom den enskilda organisation, som till sina
grunddrag redan existerar. Flygförvaltningen, som jämväl utrett förutsättningarna
för att anskaffa helikoptrar i flygvapnets regi, har i sitt utlåtande
förordat alternativet att anlita Östermans Aero AB:s organisation för ändamålet.
--—-

Det är enligt luftfartsstyrelsens mening av största vikt, att staten icke
genom en ekonomisk pålaga av den storlek, som nuvarande värdetull å 15 %
utgör, försämrar förutsättningarna för den privata företagsamheten att utveckla
helikopterflyget i vårt land. Såsom framgår av föreliggande framställning,
utgör tullen på enbart en helikopter jämte erforderlig utrustning
av den typ, som nu ifrågakommer till anskaffning, icke mindre än 130 000
kronor. Såväl uppbringandet av kapital för betalning av tullen, som amortering
och förräntning av kapitalbeloppet måste uppenbarligen bereda allvarliga
bekymmer för ett jämförelsevis litet lufttrafikföretag. Redan i sitt
tidigare omnämnda utlåtande har luftfartsstyrelsen också ifrågasatt tullfrihet
för helikopterflygplan såsom en bland de åtgärder, som kunna ifrågakonnna
till främjande av helikopterflygets utveckling i Sverige.

De helikoptrar, som för närvarande finnas i landet, äro av äldre typ och
deras lastförmåga och övriga prestanda äro icke helt tillfredsställande för
aktuella eller planerade transportuppgifter. På grund härav står man inför
nödvändigheten att inom en snar framtid förnya materielen, därest verksamheten
skall kunna vidmakthållas eller utvecklas. Enligt styrelsens flera
gånger uttalade uppfattning torde helikopterflyget för Sveriges vidkommande
ha värdefulla uppgifter att fylla; med helikopter kunna sådana flyg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 129.

7

transporter utföras, för vilka konventionella flygplanstyper icke lämpa sig,
och i många andra fall kunna transporter genomföras, vilka endast med
stora svårigheter eller avsevärd tidspillan kunna verkställas på annat sätt.
Förekomsten i vårt land av helikopterflyg och de erfarenheter, som kunna
vinnas därigenom, torde ha ett betydande intresse ur försvarssynpunkt. I
detta sammanhang bör även framhållas, att de planer för användande av
helikopter i Sverige, som hittills uppgjorts, i huvudsak omfatta ändamål,
som kunna betecknas som direkt eller indirekt allmännyttiga. En tullättnad
kommer sålunda i väsentlig mån allmännyttiga intressen till del.

Luftfartsstyrelsen har i förevarande fråga haft överläggningar med Svenska
Aeroplan AB (SAAB), som meddelat, att bolaget för sin del tillstyrker
tullfrihet för helikoptrar tills vidare, enär dess tillverkning icke omfattar
helikoptrar. SAAB har emellertid förklarat, att, om det i framtiden skulle
bli aktuellt för bolaget med sådan tillverkning, bolaget kommer att begära
införande av tullavgift även för import av helikoptrar.

Då SAAB torde vara det enda företag i Sverige, som under överskådlig tid
kan förutses ha resurser att tillverka helikoptrar, torde ett avskaffande avtullen
på dylika flygplan sålunda kunna företagas utan att härigenom den
svenska flygindustrins intresse av tullskydd för sådan tillverkning blir
skadat.

Över framställningen har, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen
och kommerskollegium. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande
fogat yttrande av Sveriges industriförbund.

Generaltullstyrelsen meddelar, att ur de synpunkter styrelsen närmast
hade att anlägga vid frågans bedömande, vore icke något att erinra mot
borttagandet av tullen å helikoptrar.

Kommerskollegium tillstyrker framställningen och anför därvid bl. a. följande.

Kollegium har tidigare haft sin uppmärksamhet fäst på önskvärdheten av
åtgärder för att underlätta flygtrafikens utveckling. I yttrande den 12 mars
1952 till Chefen för kommunikationsdepartementet över ett av 1949 års skärgårdstrafikkommission
den 7 december 1951 avgivet betänkande har kollegium
berört särskilt helikopterflygets betydelse för den bofasta skärgårdsbefolkningens
kommunikationsproblem.

Kollegium delar luftfartsstyrelsens uppfattning att tullfrihet för helikopterflygplan
torde vara en av de åtgärder som för närvarande kunna ifrågakomma
för främjandet av helikopterflygets utveckling i Sverige. Då någon
tillverkning av helikopterflygplan icke förekommer inom landet, tillstyrker
kollegium den begärda tullfriheten.

Jämväl industriförbundet tillstyrker den begärda tullfriheten.

Departementschefen. I den nu förevarande framställningen yrkas, att tullfrihet
måtte införas för helikoptrar. Enligt vad som upplysts förekommer
ingen inhemsk tillverkning av helikoptrar. De i ärendet hörda remissinstanserna
har understrukit betydelsen av att helikoptrar finns att tillgå för
utförande av sådana flygtransporter, för vilka vanliga flygplanstyper icke

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

lämpar sig, t. ex. inom ambulans- och räddningstjänsten. Luftfartsstyrelsen
har även framhållit betydelsen ur försvarssynpunkt av förekomsten i vårt
land av helikopterflyg.

Med hänsyn till de speciella förhållanden, som här kan åberopas för
tullfrihet, vill jag icke motsätta mig att denna tullfråga upptages till behandling
redan innan den pågående allmänna tulltaxerevisionen avslutats. Den
sökta tullfriheten bör enligt min uppfattning medgivas. Jag tillstyrker sålunda
att helikoptrar göres tullfria.

Fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag
från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare
äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller
utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70
tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton,
slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation,
inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet
införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)
för en motsvarande myckenhet materialier eller andra
artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande av
honom införts från utlandet.

Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till
varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för
rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma
på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till
restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills
vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om
utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp
i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer
på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande
eller avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande
myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts.
Då skäl därtill är må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning
av ansökningstiden. Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans
in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om resti -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

9

tution åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att
den som omhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade
ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.

I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj :t hos
1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december
1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,
som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,
oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,
som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering
för detta förslag anfördes i propositionen, bland annat, att de till följd
av kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda
svårigheter beträffande materialanskaffningen och att företagen i detta avseende
i större utsträckning än tidigare vore beroende av varandras bistånd.
Det syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode, varvsindustrien
bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution,
att samarbetet mellan företagen vid anskaffande av material utomlands
såvitt möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren för
erhållande av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore att
kravet på identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande
materialierna i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning
därtill funnes, borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan
identitet icke förelåge, om blott importören och förbrukaren båda vore berättigade
till varvsindustrirestitution. Härför erfordrades emellertid riksdagens
medverkan. På grund härav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor
borde ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, borde bemyndigande
för Kungl. Maj:t inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med
den 31 december 1946, medgiva sådant undantag.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 23).

I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift hemställde
Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta
om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet
av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och
överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom en
icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående
tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen
i andra hand att den på bemyndigandet för Kungl. Maj :t grundade
undantagsbestämmelsen måtte givas förlängd giltighet under minst tre år
från den 1 januari 1947.

Till motivering för denna framställning anförde föreningen följande.

Rakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomma
materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta
att varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på

2 Bihang till riksdagens protokoll 19511. 1 sand. Nr 129.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 129.

så sätt att importerat material överläts från ett varv till ett annat. Situationen
i fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen
svår, och det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma
att inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala
förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att
möjligheten till överlåtelse av material eller byte av material mellan varven
är av stort värde, då det gäller att hålla i gång en effektiv och kontinuerlig
produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även beaktas,
att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden
torde komma att rationaliseras på sådant sätt att varven få svårare att inköpa
vissa mera specialiserade materialsorter.

I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj :t om
bemyndigande att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda
skäl därtill förelåge medgiva, att näringsidkare, som erhållit rätt till
varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av
honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt
till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes
bl. a. att de särskilda skäl, som föranlett att rätten till varvsindustrirestitution
i enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgats på angivet sätt,
alltjämt vore för handen. Fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t borde
inhämtas för en begränsad tidsperiod, lämpligen för tiden t. o. in. juni 1949.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 42).

Efter framställningar av varvsindustriföreningen hemställde Kungl. Maj:t
i propositionerna nr 203: 1949 och 179: 1951 om fortsatt bemyndigande av
förut angivet slag för tiden 1 juli 1949—den 30 juni 1951 respektive den 1
juli 1951—den 30 juni 1953. Även dessa propositioner bifölls av riksdagen
(skrivelse nr 214/1949 och 215/1951).

I anslutning till de nyss nämnda riksdagsskrivelserna har Kungl. Maj :t
i särskilda brev till generaltullstyrelsen den 18 februari 1944, den 28 februari
1947, den 20 maj 1949 och den 18 maj 1951 förklarat, att Kungl. Maj :t ville,
efter framställning av vederbörande näringsidkare, i varje särskilt fall pröva,
huruvida uti ifrågavarande avseende undantag från gällande restitutionsvillkor
kunde beviljas.

Generaltullstyrelsen har med eget utlåtande överlämnat en den 3 mars
1953 dagtecknad skrift, vari Sveriges varvsindustriförening hemställt om
sådan förlängning av bestämmelsen i Kungl. Maj:ts brev den 20 maj 1949,
att varven även efter den 30 juni 1953 finge komma i åtnjutande av varvsindustrirestitution
i fall som avsåges i nämnda brev. Föreningen uttalar i
skriften, att svårigheten för varven att erhålla material av olika slag för sin
produktion för närvarande vore lika utpräglad som vid de tidigare tillfällen,
då frågan om dessa bestämmelser varit föremål för prövning. Huru länge
dessa svårigheter komme att bestå kunde icke nu bedömas, men utan tvivel
komme de att göra sig gällande även lång tid efter den 30 juni 1953.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

11

Generaltullstyrelsen uttalar att de förhållanden som föranlett de tidigare
bemyndigandena kunde förutsättas komma att ännu under någon tid vara
för handen. Vidare torde vissa förluster för varven kunna befaras uppstå
om bemyndigandet skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1953. Styrelsen
hemställde, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att
för tiden från och med den 1 juli 1953 förslagsvis till och med den 30 juni
1955 lämna bemyndigande av enahanda innehåll som det hittillsvarande.

Departementschefen. De särskilda skäl, som föranledde att den utvidgade
rätten till varvsindustrirestitution i enlighet med 1951 års riksdagsbeslut
förlängdes till att avse tiden till och med den 30 juni 1953, torde alltjämt
vara för handen. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att den nu
ifrågavarande lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes till
att avse jämväl tiden från och med den 1 juli 1953 till och med den 30 juni
1955.

Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde få förutsättas,
att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts
till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhållits.
Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det arbete, varom
fråga är, avslutas först efter bemyndigandets giltighetstid.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

1) antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till
förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316);

2) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall i nedan angiven
del erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.

Luftfartyg:

Tull för
100 kg
kronor

1062

helikoptrar ............................................

andra slag:

fria

1062: 1

flygplan med en tjänstetomvikt av
mer än 7 500 kg ............................

fria

1062: 2

andra .................................... 100 kr.

Anm. Vid tulltaxering — — — för sig.

15:—

3) förklara, att den föreslagna ändringen i tulltaxan skall
träda i kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer; samt

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att under tiden från och med
den 1 juli 1953 till och med den 30 juni 1955 i fall, då sär -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

skilda skäl därtill är, medgiva att näringsidkare, som erhållit
rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan
tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts
av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda
slag av tullrestitution.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953
580361