Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

1

Kr 128.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 25 maj
1941 (nr 251) om varuskatt, m. m.; given Stockholms
slott den 13 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om varuskatt; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30
juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen över
pälsskinn.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 128.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar i förordningarna om varuskatt
och pälsvaruskatt. I varuskatteförordningen föreslås i första hand den ändringen,
att det belopp, å vilket skatten skall beräknas (beskattningsvärdet),
skall utgöra priset vid försäljning i större poster från tillverkaren. Enligt
nu gällande bestämmelser är beskattningsvärdet ett högre värde, nämligen
priset vid försäljning till detaljhandlare. Ändringen, som ansetts nödvändig
för att den numera inträdda friare prisbildningen icke skall motverkas av
gällande skattekonstruktion, nödvändiggör en höjning av skattesatserna för
att skatteintäkterna skall bibehållas oförändrade. Därjämte föreslås viss
jämkning av skattesatserna för munvatten och s. k. ättiketerpreparat ävensom
vissa andra tekniska artiklar, varigenom den reella skattebelastningen
på dessa artiklar sänkes. Ändringarna i pälsvaruskatteförordningen innebär
väsentligen en jämkning för vissa skinn av skattesatserna, vilka bör stå i
viss relation till respektive skinnpriser. För några skinnslag förordas dessutom
av kontrolltekniska skäl en sammanslagning av skattesatserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

3

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) om varuskatt.

Härigenom förordnas, dels att 3 § 2 mom. förordningen den 25 maj 1941
om varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock
att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka varu -

skatt skall erläggas1 2, skall erhålla den
vid fogad bilaga.

Nuvarande lydelse:

3 §.

2. Varans beskattningsvärde är lika
med det pris, som den skattskyldige
i allmänhet betingar sig för varan vid
försäljning till detaljhandlare eller,
i fall där försäljning till detaljhandlare
icke bedrives, det pris, som den
skattskyldige kan antagas hava betingat
sig, därest sådan försäljning
skett; och skall i intetdera fallet varuskatten
inberäknas i priset. Därest
den skattskyldige regelmässigt försäljer
allenast en obetydlig del av varan
till detaljhandlare, skall vid tillämpning
av bestämmelserna i detta stycke
så anses som om försäljning till
detaljhandlare icke bedreves.

För vara---i förvärvssyfte.

Det ankommer — — — givna stadganden.

ändrade lydelse, som framgår av här -

Föreslagen lydelse:

3 §.

2. Varans beskattningsvärde är lika
med det lägsta pris, som den skattskyldige
betingar sig vid försäljning
av varan i större poster till återförsäljare,
med vilken den skattskyldige
icke står i intressegemenskap, eller,
i fall där sådan försäljning icke
bedrives, det lägsta pris den skattskyldige
kan antagas hava betingat
sig, därest sådan försäljning skett;
och skall i intetdera fallet varuskatten
inberäknas i priset. Såsom beskattningsvärde
må icke angivas pris,
som gäller allenast för en mindre
betydande del av den skattepliktiga
försäljningen.

För vara---— i förvärvssyfte.

Det ankommer —---givna stad ganden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse av 3 § se 1948: 6H.

2 Senaste lydelse av förteckningen se 1952:199.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

Bilaga.

Nuvarande lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till
nedanstående statistiska nummer

Skattesats,

Statistiskt

nr

Varuslag

procent av
beskattnings-

värdet

ur 298—302 Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande

varugrupper:

choklad eller ersättningsmedel härför, med eller
utan tillsats av socker eller sötningsmedel; lakritsvaror,

med tillsats av socker, sötningsmedel,
kryddor eller essenser;
karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola,
pastiljer, tabletter, tuggummi, skumstrutar,
kokosbollar och dylika sötsaker, ävensom
sötsaker helt eller delvis utgörande eller
innehållande glaserade eller kanderade frukter,
bär, andra växtdelar eller ersättningsmedel
härför;

rån eller s. k. wafers med överdrag eller mellanlägg
av choklad, socker, fruktgelé eller
dylikt;

i utformade figurer, stänger eller stycken framställda
sötsaker, innehållande:

lakrits, även utan tillsats av socker, sötningsmedel,
kryddor eller essenser;
marsipan, mandelmassa eller liknande
massa;

marmelad eller ersättningsmedel härför;
med socker eller sötningsmedel försatta pulver
och tabletter, avsedda för beredning av

läskedrycker............................

glass ....................................

Anm. Bestämmelserna i förordningen om varuskatt
äro icke tillämpliga å följande varor,
nämligen kakao- och glasspulver (med eller
utan tillsats av socker eller sötningsmedel),
s. k. fastlagsmassa, tårtor, bakelser, tebröd
och liknande bakverk, ej heller å färdigställda,
för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, helt eller delvis
bestående av glass. Vad nu sagts gäller även
om bakverket eller efterrätten är tillsatt eller

60

60

Kungi. Maj:ts proposition nr 128.

5

Bilaga.

Föreslagen lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till
nedanstående statistiska nummer

i

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,
procent av
beskattningsvärdet -

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande
varugrupper:

choklad eller ersättningsmedel härför, med
eller utan tillsats av socker eller sötningsmedel; lakritsvaror,

med tillsats av socker, sötningsmedel,
kryddor eller essenser;
karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola,
pastiljer, tabletter, tuggummi, skumstrutar,
kokosbollar och dylika sötsaker, ävensom
sötsaker helt eller delvis utgörande eller
innehållande glaserade eller kanderade frukter,
bär, andra växtdelar eller ersättningsmedel
härför;

rån eller s. k. wafers med överdrag eller mellanlägg
av choklad, socker, fruktgelé eller dylikt; i

utformade figurer, stänger eller stycken framställda
sötsaker, innehållande:

lakrits, även utan tillsats av socker, sötningsmedel,
kryddor eller essenser;
marsipan, mandelmassa eller liknande
massa;

marmelad eller ersättningsmedel härför;
med socker eller sötningsmedel försatta pulver
och tabletter, avsedda för beredning av

läskedrycker...........................

glass ....................................

65

65

Anm. Bestämmelserna i förordningen om varuskatt
äro icke tillämpliga å följande varor,
nämligen kakao- och glasspulver (med eller
utan tillsats av socker eller sötningsmedel),
s. k. fastlagsmassa, tårtor, bakelser, tebröd
och liknande bakverk, ej heller å färdigställda,
för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, helt eller delvis
bestående av glass. Vad nu sagts gäller även
om bakverket eller efterrätten är tillsatt eller

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Nuvarande lydelse:

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,
procent av
beskattnings-värdet

ur 540: 2

belagd med eller däri på annat sätt ingår
choklad eller andra varuskattebelagda varor
eller socker, under förutsättning dock att
varan bibehållit karaktären av tårta, bakelse,
tebröd eller liknande bakverk eller efterrätt
av glass.

Kemiska kompresser och tillbehör, avsedda för hår-

permanentning.............................

40

ur 587—868

Essenser och extrakter, avsedda för beredning av

alkoholhaltiga drycker......................

120

591

Tandpulver och tandpasta....................

20

ur 592—593

Puder, med undantag av ströpuder, samt smink

och andra preparat för hudens färgning, läppstift
härunder inbegripna........................

75

ur 593

Nagellack, nagelpasta, nagelpolermedel, nagellack-

borttagningsmedel och andra dylika för nagel-behandling avsedda preparat samt ögonhårs-kräm, ögonbrynsstift och andra liknande prepa-rat för behandling av ögonhår eller ögonbryn ..

75

ur 593

Parfymer, luktvatten och andra dylika luktgivande

preparat, badsalt, nagelbandsvatten, munvatten,
toalettvatten (med undantag av preparatet sprit,
glycerin och rosenvatten) samt hårborttagnings-medel och medel mot transpiration, ansiktslera,
ansiktsskum och andra dylika till hudkräm icke
hänförliga preparat för hudens vård, hårvatten,
hårolja, pomada, onduleringspreparat samt andra
preparat för hårets behandling eller vård, dock
med undantag av schamponeringsmedel......

40

ur 593, ur 596

Schamponeringsmedel.........................

20

Kungl. MaJ:ts proposition nr 128. 7

Föreslagen lydelse:

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,
procent av
beskattnings-värdet

belagd med eller däri på annat sätt ingår
choklad eller andra varuskattebelagda varor
eller socker, under förutsättning dock att
varan bibehållit karaktären av tårta, bakelse,
tebröd eller liknande bakverk eller efterrätt
av glass.

ur 540: 29

Kemiska kompresser och tillbehör, avsedda för

50

hårpermanentning..........................

ur 587: 1—

Essenser och extrakter, avsedda för beredning av

588: 3

alkoholhaltiga drycker......................

120

591

Tandpulver och tandpasta....................

25

ur 592—593

Puder, med undantag av ströpuder, samt smink
och andra preparat för hudens färgning, läpp-

80

stift härunder inbegripna....................

ur 593

Munvatten och ätiiketerpreparat..................

25

ur 593

Nagellack, nagelpasta, nagelpolermedel, nagellack-borttagningsmedel och andra dylika för nagel-behandling avsedda preparat samt ögonhårs-kräm, ögonbrynsstift och andra liknande prepa-

80

rat för behandling av ögonhår eller ögonbryn

ur 593

Parfymer, luktvatten och andra dylika luktgivande
preparat, badsalt, nagelbandsvatten, toalettvatten
(med undantag av preparatet sprit, glycerin och
rosenvatten) samt hårborttagningsmedel och me-del mot transpiration (andra än ätiiketerpreparat)
ansiktslera, ansiktsskum och andra dylika till hud-kräm icke hänförliga preparat för hudens vård, hår-vatten. hårolja, pomada, onduleringspreparat samt
andra preparat för hårets behandling eller vård,

50

dock med undantag av schamponeringsmedel. .

ur 593, ur 596

Schamponeringsmedel.........................

25

Förslag

till

förordning angående åndrad lydelse av den vid förordningen den
30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa p&lsvaror fogade
förteckningen över pälsskinn.

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 30 juni 1943 om skatt
ä vissa pälsvaror fogade förteckningen över pälsskinn, för vilka skatt skall
erläggas jämlikt 3 § 1 mom. förordningen1, skall erhålla den ändrade lydelse,
som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse av förteckningen se 1951: 214.

8

Kungl. Maj.ts proposition ni 128.

Bilaga.

Nuvarande lydelse:

Förteckning

över

pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas jämlikt 3 § 1 mom. förordningen

om skatt å vissa pälsvaror,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
upptagna under nr 678—681.

* .

Varuslag

Skattesats
kr. per styck

Pälsskinn, beredda, lösa, av:

får,

breitschwanz och persian..............................

5:— i

metis och sydvästpersian..............................

5: —

astrakan, bessarab, indiskt lamm, koweit, krimmer, s. k. salz-

felle, schiraz och svensk karakul......................

1: 50

gnagare — andra än ekorrdjur —

bisam,

nordlig.............................................

1: 25

sydlig..............................................

1: —

hunddjur,

blå-, platina-, silver-, svart- och viträv samt s. k. whiteface

9:-

säldjur,

sjöbjörn (äkta säl)....................................

15: —

andra (inbegripet blueback och whitecoat)...............

5: —

s. k. pannor, lösa, av hästdjur och'' nötkreatur............

0:05 i

s. k. ten, lösa, av hästdjur, nötkreatur* ren och älg

0:05 |

jk’<i-nn in^ninalisiiöt

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

9

Bilaga.

Föreslagen lydelse:

Förteckning

över

pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas jämlikt 3 § 1 mom. förordningen

om skatt å vissa pälsvaror,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
upptagna under nr 678—681.

Varuslag

Skattesats
kr. per styck

Pälsskinn, beredda, lösa, av:

får,

breitschwanz och persian, metis och sydvästpersian, astrakan,
bessarab, indiskt lamm, koweit, krimmer, s. k. salzfelle,

3: —

schiraz och svensk karakul...........................

gnagare — andra än ekorrdjur —

bisam, nordlig och sydlig..............................

1: —

• j i; ‘ t : f t •

hunddjur,

blå-, platina-, silver-, svart- och viträv samt s. k. whiteface

7:50

säldjur,

sjöbjörn (äkta säl)....................................

15: —

sjölejon (skinn intill 4 000 kvadratcentimeter).............

2:50

andra (inbegripet blueback och whitecoat)...............

5: —

s. k. pannor och ben.....................................

0: 05

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 12S.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,
Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändrade
bestämmelser rörande varuskatt och pälsvaruskatt samt anför därvid
följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 januari 1953 har kontrollstyrelsen
framlagt förslag till ändring i vissa delar av varuskatteförordningen. Kontrollstyrelsen
har samtidigt överlämnat av styrelsen införskaffade yttranden
i ämnet från Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, svensk
industriförening, kooperativa förbundet, inköpscentralernas aktiebolag ICA,
kemisk-tekniska fabrikantförbundet, kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters
förening (KeLiFa), svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen
u. p. a., Sveriges glassindustriers riksförbund, Sveriges frisörgrossistförening
och Sveriges frukt- & konfektyrhandlareförbund.

över kontrollstyrelsens skrivelse har infordrade utlåtanden avgivits av

1952 års kommitté för indirekta skatter och av generaltullstyrelsen.
Sedermera har kemisk-tekniska fabrikantförbundet och svenska frisörföreningen
u. p. a. inkommit med särskilda yttranden i ärendet.

Kontrollstyrelsen har vidare i skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 januari

1953 framlagt förslag till ändrad lydelse av den vid förordningen om skatt
å vissa pälsvaror fogade varuförteckningen. Förslaget har enligt vad i skrivelsen
upplysts utarbetats efter visst samråd med representanter för pälsbranschen.

Ändringar i varuskatteförordningen.

Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt skall för
vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas
varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för
vidare bearbetning eller ock införes till riket. I nämnda förteckning är upptagna
choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat i den mån

11

Kungl. Alaj.ts proposition nr 128.

de är att hänföra till vissa angivna varugrupper. I fråga om gruppen choklad-
och konfityrvaror kan beskattningen sägas väsentligen omfatta sötsaker
och glass samt pulver och tabletter för beredning av läskedrycker. Beskattningen
av kemisk-tekniska preparat är begränsad till essenser och
extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga drycker, samt till kosmetiska
preparat och närstående varor, såsom kemiska kompresser för hårpermanentning,
munvårdspreparat, puder och läppstift, preparat för behandling
av naglar, ögonhår och ögonbryn samt toalettvatten, eau-de-cologne
och parfym.

Skatten skall utgå med visst procenttal av varans beskattningsvärde. Detta
procenttal, som är angivet i den förenämnda varuförteckningen, utgör för
choklad- och konfityrvaror 60 procent och för kemisk-tekniska preparat
20—120 procent, beroende på varuslag.

Enligt 3 § 2 mom. varuskatteförordningen är varas beskattningsvärde
lika med det pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan
vid försäljning till detaljhandlare eller, där försäljning till detaljhandlare
icke bedrives, det pris som den skattskyldige kan antagas ha betingat sig,
därest sådan försäljning förekommit. I intetdera fallet skall varuskatten
inberäknas i priset. Därest den skattskyldige regelmässigt försäljer endast
en obetydlig del av varan till detaljhandlare, skall bestämmelserna tillämpas
så som om försäljning till detaljhandlare icke skedde.

Kontrollstyrelsen bär lämnat särskilda anvisningar rörande tillämpningen
av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande. Enligt nu gällande anvisningar
— kontrollstyrelsens cirkulärskrivelser den 28 februari och den
1 april 1948 — är beskattningsvärdet lika med det pris, som enligt prislista
eller eljest utan hänsyn till prestationsrabatter gäller vid tillverkarens
försäljning till detaljhandlare. Det orabatterade pris exklusive varuskatt
(katalogpris), som tillverkare sålunda tillämpar vid försäljning till detaljhandlare,
skall gälla såsom beskattningsvärde utan avdrag för i priset inräknade
fraktkostnader, kassarabatter och särskilda kvantitetsrabatter. Där
tillverkare försäljer sin produktion helt eller i det närmaste helt till partihandlare
skall beskattningsvärdet vara lika med av partihandlaren tillämpat
pris vid försäljning till detaljhandlare. I det fall tillverkare försäljer hela
eller den väsentliga delen av sin produktion av skattepliktiga varor direkt till
allmänheten, skall beskattningsvärdet utgöra viss procentuell del av det
vid varornas försäljning till allmänheten tillämpade priset (inklusive varuskatt).

Bestämmelserna i 3 § 2 mom. första stycket varuskatteförordningen om
beskattningsvärdet skall tillämpas icke blott av inhemska tillverkare utan
även av personer, som bedriver importhandel med skattepliktiga varor.
Beskattningsvärdet för importvaror skall sålunda i princip vara lika med
det pris, som importören i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning
till detaljhandlare. Undantag från denna regel gäller enligt 3 § 2
mom. andra stycket varuskatteförordningen för sådana fall, där varan efter

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

införsel skall omformas, vidare bearbetas eller omförpackas samt där densamma
införes för annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte.
I dylika fall är beskattningsvärdet för varan lika med varans
värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen, med tillägg av den å varan
belöpande tullen. Detta värde är lika med varans inköpspris med tillägg för
tull och alla omkostnader till svensk importort (i regel cif-värde + tull).

Från varuskatteförordningens tillkomst år 1941 till den 1 juli 1946 tilllämpades
beträffande importvaror de regler för beskattningsvärdets bestämmande,
som finnes intagna i 3 § varuskatteförordningen i dess ursprungliga
lydelse (SFS 1941:251). Enligt dessa regler skulle beskattningsvärdet
vid all import bestämmas på det sätt som gäller enligt 3 § 2
mom. andra stycket varuskatteförordningen i dess nuvarande lydelse.

Kontrollstyrelsens förslag.

Kontrollstyrelsen har i sitt förslag förordat ändrade regler beträffande
beskattningsvärdets bestämmande samt i anslutning härtill föreslagit sådan
jämkning i skattesatserna att skatteintäkterna i huvudsak blir oförändrade.
Vid sidan av detta huvudförslag har styrelsen framlagt förslag dels till
enhetlig skattesats för de kemisk-tekniska preparat, för vilka nu tillämpas
skattesatser på 40 och 75 procent, dels till sänkning av skattesatsen för
munvatten och s. k. ättiketerpreparat.

I fråga om bakgrunden till förslaget rörande omläggning av reglerna för
beskattningsvärdets bestämmande har kontrollstyrelsen anfört bl. a. följande.

Varuskatteförordningen, som reglerar beskattningen å sötsaker samt kemisk-tekniska
preparat, har i stora drag utan andra väsentliga ändringar
än i fråga om det skattepliktiga varuområdets avgränsning varit gällande
alltsedan våren 1941. Beskattningen genomfördes i ett marknadsläge, som
i hög grad skiljer sig från dagens. Den varubrist som under krigs- och de
första efterkrigsåren gjorde sig starkt gällande i fråga om choklad- och
konfityrvaror och som medförde ransonering av socker och andra råvaror,
föreligger ej längre och därmed ej heller samma starka ställning för tillverkarna
såsom säljare. Dessa förhållanden ha medfört en ökad konkurrens
mellan tillverkarna och därigenom möjliggjort priskontrollens borttagande.
Bruttoprissystemet har hävts inom såväl choklad- och konfityrbranschen
som inom kemisk-tekniska branschen. Härigenom har prisbindningen på
ifrågavarande varuområden lösgjorts i de olika handelsleden och strävanden
göra sig gällande att anpassa prissättningen i högre grad efter prestation.
Som jämförelse härtill kan erinras om, att det vid varuskatteförordningens
ikraftträdande och därefter fram till våren 1952 inom chokladoch
konfityrbranschen samt kemisk-tekniska branschen huvudsakligen tilllämpades
ett detaljerat rabattsystem, som utgick från bundna bruttopriser
till konsument, ett fixerat katalogpris till detaljist med vissa kvantitetsrabatter
och en på priset till detaljhandlare utan hänsyn till kvantitet fastställd
grossistmarginal. Enligt detta system voro således detalj- och grosshandelns
marginaler för huvuddelen av försäljningen av dessa varor klart
fixerade medelst i tillverkarnas priskuranter för varje vara angivna priser
vid försäljning till de olika handelsleden. Systemet har emellertid numera,

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

13

som ovan nämnts, avvecklats och ersatts av en friare prisbildning inom
varje handels led. Grossist- och detaljistpriserna kunna, i den mån fabrikanterna
övergått eller övergå till prissättning efter prestation, komma att
i större utsträckning variera för samma vara från fall till fall, och tillverkaren
kan därför, eftersom gränsen mellan grossist och detaljist i dagens
läge blir mindre markerad, icke angiva det pris, som för en viss vara skall
vara att anse som pris till detaljhandlare.

Reglerna för beskattningsvärdets bestämmande äro utformade på sådant
sätt att varor av samma slag i huvudsak erhållit samma skattebelastning,
oberoende av handelsvägar till konsumenten. Genom att beskattningen i
princip knutits till tillverkarens prislista har detta varit möjligt och det
bär varit denne, som i regel genom sin prissättning bestämt såväl beskattningsvärde
som handelsmarginal och konsumentpris. Med bruttoprissystemets
hävande komma priserna på detta sätt icke vidare att styras av producenten.
För de fall där försäljning till detaljhandlare icke alls eller endast
i obetydlig omfattning förekommer, har bruttoprissystemets avskaffande
sålunda medfört, att kontrollstyrelsen icke på sätt i författningen
stadgas kan fastställa regler för ett exakt angivande av det pris, som skulle
ha tillämpats, om försäljning till detaljhandlare ägt rum. På choklad- och
konfityrvarornas område ha dessa regler för beskattningsvärdets bestämmande
betydelse i fråga om konditorer, bagare, glasstillverkare och hemtillverkare
av karameller. Av för närvarande omkring 1 800 hos styrelsen
anmälda sötvarutillverkare skola mer än hälften beräkna beskattningsvärde
enligt sistnämnda metod. I skatteinkomsthänseende betyder dessa tillverkares
försäljning dock relativt litet och motsvarar mindre än fem procent
av den totala skatteinkomsten. Vad beträffar försäljning av skattepliktiga
tekniska preparat förekommer endast enstaka fall, där densamma av tillverkaren
bedrives direkt till konsument.

I fråga åter om de fall då skattepliktiga varor av tillverkare försäljas
helt eller i det närmaste helt till partihandlare, och beskattningsvärdet sålunda
skall bestämmas med hänsyn till av partihandlaren tillämpat pris
vid dennes försäljning till detaljhandlare, må framhållas, att stora praktiska
svårigheter alltid föreligga för tillverkaren att hålla sig underrättad
om partihandlarens prissättning. Dessa svårigheter voro dock betydligt
mindre under den tid då en säljarens marknad i hög grad var rådande.

Kontrollstyrelsen har härefter behandlat olika möjligheter till en omläggning
av varuskatten. Härom har styrelsen uttalat bl. a. följande.

Beskattningen å sötsaker och kemisk-tekniska preparat kan i viss utsträckning
läggas å råvaror, halvfabrikat eller färdigvaror, och den kan utformas
såsom en styckeskatt — skatt efter vikt, volym eller antal — eller
såsom en värdeskatt, som beräknas på varuvärdet vid försäljning till grossist,
detaljhandlare eller konsument. Kontrollstyrelsen har övervägt olika
möjligheter att anordna eu viss del av varuskatten som råvaru- eller halvtabrikatskatt,
men då en dylik skatteform antingen måste innebära en utvidgning
av det skattepliktiga varuområdet eller en mycket stark beskattning
av ett fåtal råvaror, som helt eller huvudsakligen användas inom de
berörda branscherna, har styrelsen icke ansett sig böra framlägga förslag
härom, även om en dylik beskattning rent skattetekniskt skulle ha inneburit
vissa fördelar. Då den nuvarande anordningen med en skatt å färdigvaror
sålunda torde böra bibehållas tills vidare, har styrelsen särskilt övervägt
möjligheten att föreslå en omläggning av skatten till en viktskatt. Styrelsen
har därvid förutsatt att varuskatten liksom nu så långt möjligt bör

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 12S.

vara proportionell mot priset på de olika varorna. På grund av de betydande
prisspänningar, som föreligga mellan olika slag av sötsaker, synes följaktligen
en enhetlig viktskatt icke kunna förordas, i varje fall icke utan kombination
med en väl avvägd råvaruskatt, vilken såsom angivits icke nu torde
ifrågakomma. Med hänsyn till svårigheterna att avgränsa de olika varuslagen
sinsemellan kunna nämligen icke olika efter varuslagen differentierade
skattesatser komma till användning. Då en viktbeskattning dessutom kan
väntas medföra förändringar i företagsstrukturen på producentsidan, kan
den icke heller av detta skäl förordas.

I enlighet med det ovan anförda har kontrollstyrelsen ansett, att varubeskattningen
tills vidare bör anordnas såsom en värdebeskattning å färdigvaran.
Hittills har skatten beräknats på varans pris — verkligt eller beräknat
— vid försäljning till detaljhandlare. Detta system erbjuder såsom angivits
betydande nackdelar. En beskattning efter konsumentpris är i dagens
läge icke heller tänkbar, enär detta — i varje fall formellt — skulle innebära
en återgång till bruttoprissystemet. I avvaktan på resultatet av de utredningar,
som bedrivas av kommittén för indirekta skatter, får kontrollstyrelsen
därför föreslå, att på sätt i det följande angives ett system med
lägsta pris vid försäljning från fabrikant såsom beskattningsvärde genomföres.

Rörande uppbyggnaden av det ifrågasatta skattesystemet har kontrollstyrelsen
yttrat följande.

Det är ur allmänna synpunkter önskvärt, att skatten utformas så att den
icke motverkar konkurrensvilja och strävan att i största möjliga utsträckning
sätta pris efter prestation. Detta gäller icke blott generella prisnedsättningar
utan även den reduktion av priset, som möjliggöres av minskade
produktions- och distributionskostnader, exempelvis vid tillverkning av stora
serier eller vid leverans av större order. Den möjlighet till en mera allmän
sänkning av konsumentpriserna som ett rationellt utnyttjande av produktionsapparaten
innebär, bör sålunda enligt kontrollstyrelsens uppfattning
icke begränsas genom att skatten bindes vid ett högre pris.

I enlighet med det anförda skulle skatten i varje särskilt fall anpassas
efter det aktuella nettopriset från fabrik, d. v. s. fakturabeloppet inklusive
i förekommande fall efter schematiska grunder beräknade frakttillägg. Kassarabatter
och årshonus böra sålunda icke vara avdragsgilla vid beskattningsvärdets
bestämmande. Anordningen skulle innebära att det för ernående
av lägsta möjliga skatt kommer alt ligga i såväl producenternas som
grossisternas och detaljhandlarnas intresse att nedbringa priset och därmed
även beskattningsvärdet genom rationell försäljning och distribution.
I den mån fabrikant tillämpar en relativt stark differentiering av prissättningen
får man förutsätta, att en övergång till det här föreslagna beskattningssystemet
kommer att medföra bildande av särskilda försäljningsbolag
för att detaljhandeln skall få en likformig beskattning. Kontrollstyrelsen
anser, att dylik genom integration påverkad bestämning av beskattningsvärdet
bör godkännas, i den mån dessa försäljningsföretag icke debiteras
priser, som äro lägre än dem som tillämpas regelmässigt gentemot andra
större köpare. Då flertalet tillverkare naturligen icke kunna bedriva försäljning
genom ett integrerande försäljningsföretag bör, för att konkurrensförhållandena
icke skola rubbas, varje tillverkare även vid försäljning till
detaljhandlare, som inköper varor i mindre poster, äga debitera skattepålägget
på det beskattningsvärde som motsvarar lägsta pris vid försäljning i
större poster. Då det angivna systemet emellertid skulle kunna medföra att
tillverkare för att erhålla lägre beskattningsvärde kunde försälja enstaka

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

varupartier till underpriser till annan återförsäljare, bör kontrollstyrelsen i
skattehänseende äga bortse från dylika försäljningar.

Varje uppläggning av varubeskattningen efter värdeskattesystein måste
medföra svårigheter i fråga om beskattningsvärdets bestämmande i de fall
då skattegrundande försäljning sker i annat handelsled än det som närmast
avses i författningen. Då beskattningsvärdet för närvarande är lika med
priset vid försäljning till detaljhandlare, måste, då försäljning sker helt eller
i det närmaste helt till grossist eller konsument, beskattningsvärdet fastställas
enligt särskilda regler. Med det nu förordade systemet uppkommer
problemet i de fall, där försäljning sker huvudsakligen i poster av obetydlig
storleksordning till detaljhandlare eller direkt till konsument. Kontrollstyrelsen
bör i analogi med vad nu är fallet kunna bestämma beskattningsvärdet
för dylika fall, därvid vägledning kan erhållas av den rabattering och
prissättning som genomsnittligt tillämpas eller det konsumentpris som kan
anses vara gängse på orten. Kontrollstyrelsen torde sålunda i skatteförfattningen
böra bemyndigas att besluta om beskattningsvärdets bestämmande i
nu angivna fall. Under den tid prisreglering på varorna gällt har behovet
av en författningsbestämmelse icke varit så framträdande, då kontrollstyrelsen
i händelse av besvär över beslut i dylika ärenden i allmänhet skulle
ha kunnat hänvisa till priskontrollnämndens bestämmelser.

För att icke det lägre beskattningsvärdet skall medföra en sänkning av
skatteintäkterna måste skatteprocenten höjas. Kontrollstyrelsen har i detta
hänseende yttrat, att med ledning av vanligen tillämpade rabattsatser kunde
lägsta grossistpris för choklad- och konfityrvaror beräknas till 40 procent av
konsumentpriset — 41 procent (styckvaror) och 38 procent (lösviktsvaror).
Då beskattningsvärdet, beräknat enligt nu gällande regler, kunde angivas till
i runt tal 44 procent av konsumentpriset, skulle skatteomläggningen medföra
en nedsättning av det totala beskattningsvärdet å sötsaker med 9,1 pro cent

|j|| eller alltså till 90,9 procent av nuvarande beskattningsvärde. För
erhållande av oförändrad skatteintäkt skulle skattesatsen följaktligen höjas

tm (gö!H 66 Procent‘

Vad härefter anginge skattepliktiga kemisk-tekniska preparat kunde de
omräknade skattesatserna beräknas på sätt framginge av följande sammanställning,
därvid såsom utgångspunkt tjänat en grossistrabatt av 18 procent
— för spritdrycksessenser 20 procent.

Nuvarande

Omräknad

skattesats,

skattesats,

procent

procent

20

24,4

40

48,4

75

91,5

120

150

Därest vid en skatteomläggning oförändrad skattebelastning eftersträvades,
torde de sålunda omräknade skattesatserna, lämpligen avrundade till
närmaste hela femtal, intagas i den nya skatteförfattningen. Kontrollstyrelsen
har dock beträffande varugruppen essenser och extrakter, avsedda för

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

beredning av alkoholhaltiga drycker (skattesats 120 procent) förordat, att
någon ytterligare höjning på grund av den redan nu hårda skattebelastningen
icke genomfördes. Skattesatserna skulle i enlighet härmed höjas på
sätt framginge av följande sammanställning.

Choklad- och konfityrvaror................

Kemisk-tekniska preparat:

Tandkräm och schamponeringsmedel
Hårvatten, eau de cologne, parfym m. in

Puder, smink, nagellack m. m.............

Essenser och extrakter...................

Skattesatser

i procent

nu-

om-

varande

räknade

.... 60

65

. . .. 20

25

.... 40

50

.... 75

90

.... 120

120

I anslutning till behandlingen av skattesatserna för kemisk-tekniska preparat
har kontrollstyrelsen upptagit frågan om en enhetlig skattesats för
vissa varugrupper och därvid anfört följande:

Beträffande de här omräknade skattesatserna för varugrupperna hårvatten,
eau de cologne, parfym in. m. samt puder, smink, nagellack m. in. å
50 resp. 90 procent av beskattningsvärdet må anföras, att det ur flera synpunkter
skulle vara motiverat att beskatta dessa varugrupper efter enhetlig
skattesats. Av de tillverkare, som ha att erlägga skatt för kemisk-tekniska
preparat, redovisar flertalet skatt allenast för varor, tillhörande dessa båda
varugrupper. För dessa tillverkare skulle tillämpning av en enhetlig skattesats
för angivna varugrupper medföra förenklad fakturering, och kontrollen
av skatteredovisningen till kontrollstyrelsen skulle även förenklas betydligt.
Då numera knappast kan göras gällande några särskilda skäl för
olikheter i beskattningen av olika slag av skattepliktiga toalett- och skönhetsmedel
och såsom ovan angivits en väsentlig förenkling i skilda hanseenden
skulle följa med en enhetlig skattesats, får kontrollstyrelsen fororda en
dylik lösning.

Statsverkets årliga intäkt av varuskatten å ifrågavarande varugrupper uppgår
för närvarande för såväl inhemska som importerade varor tillhopa till
omkring 21 miljoner kronor, varav omkring 5,5 miljoner kronor utgöra skatt
på puder, smink, läppstift, m. m. efter nuvarande skattesats å 75 procent.
Därest en enhetlig skattesats å förslagsvis 55 procent fastställdes, skulle
skatteinkomsten för dessa varugrupper vid oförändrad omsättning bil i huvudsak
densamma.

Tandvårdsmedel såsom tandpulver och tandpasta å ena sidan och munvatten
å andra sidan är beskattade efter olika skattesatser nämligen 20
resp. 40 procent. Kontrollstyrelsen har förordat en enhetlig skattesats av 25
procent för samtliga tandvårdsmedel. Samma skattesats föreslås också för
de i vissa hänseenden närstående åttiketerpreparaten. Kontrollstyrelsen har
för dessa förslag framfört följande motivering.

Varor, vilka på grund av sammansättning eller tillämnad användning stå
varandra nära, böra lämpligen vara beskattade efter samma skattesats, då
eljest den mera beskattade varan komine i sämre konkurrensläge. Därest de
varor vilka nu beskattas efter antingen 75 eller 40 procent, framdeles på
sätt förordats bli beskattade efter enhetlig skattesats, kvarstår problemet
blott i fråga om tandvårdsmedel (tandpulver och tandpasta) skattesats 20

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

procent och munvatten — skattesats 40 procent. Frågan om skattesatsen för
dessa varor har erhållit förnyad aktualitet genom att det numera tillverkas
ett preparat, som huvudsakligen är avsett såsom tandvårdsmedel men som
efter utspädning med vatten kan användas även som munvatten. Varan skiljer
sig från vanligen förekommande tandvårdsmedel särskilt i så måtto att
den har en halvflytande konsistens. Bl. a. på grund härav kan varan i tullstatistiskt
hänseende icke hänföras till stal. nr 521 tandpulver och tandpasta,
utan är enligt generaltullstyrelsens beslut såsom munvatten hänförlig
till stat. nr 593. Då såsom angivits skattesatsen för landpulver och tandpasta
utgör 20 procent av beskattningsvärdet, medan skattesatsen för munvatten
utgör 40 procent kommer varan i dess egenskap av tandvårdsmedel i ett avsevärt
försämrat konkurrensläge. Det synes oegentligt, att tandvårdsmedel
med annan konsistens än tandpulver och tandpasta skola drabbas av hårdare
beskattning än den för dessa varuslag gällande.

Även med bortseende från den nu aktuella beskattningsfrågan kan det
ifrågasättas, om icke skattesatsen för munvatten borde nedsättas. Styrelsen
åsyltar härvid det förhållandet att vissa varor, vilka skattetekniskt måste
behandlas såsom munvatten, i viss utsträckning och i vissa fall till och med
väsentligen användas för andra ändamål, såsom för behandling av sår eller
insektsbett eller såsom inhalationsmedel och insektsskydd, allt ändamål där
eljest skattefria varor komma till användning. Delta gäller exempelvis beträffande
ättiketerpreparaten »Salubrin» och »Lazarob, vilka dock i viss utsträckning
även finna användning bl. a. såsom medel mot transpiration. Nu
angivna förhållanden medför i och för sig, att skattesatsen för dessa preparat
borde bibehållas oförändrad vid 40 procent. Med hänsyn till att preparaten
huvudsakligen användas för andra ändamål, synes dock nedsättning av
skattesatsen till den för tandpulver och tandpasta gällande kunna ifrågakomma.

Kontrollstyrelsen har övervägt att föreslå undantag från skatteplikt enligt
varuskatteförordningen för tandvårdsmedel, munvatten och ättiketerpreparat
ävensom för schamponeringsmedel. Med hänsyn till att kommittén
för indirekta skatter hl. a. har till uppgift att taga ställning till frågan
om varubeskattningens framtida omfattning och utformning, finner kontrollstyrelsen
icke lämpligt att föregripa kommitténs ställningstagande genom
att nu framlägga särskilt förslag i detta hänseende.

Kontrollstyrelsen får på grund av vad ovan anförts föreslå, att skattesatsen
för munvatten, inbegripet ättiketerpreparat, nedsättes från 40 till 20 procent
av beskattningsvärdet — eller vid en omläggning av beskattningsvärdet
i enlighet med vad i det föregående förordats till 25 procent. Därest så
sker skulle statsverkets årliga inkomst av varuskatt för sistnämnda varuslag,
som för närvarande uppgår till 1,2 miljon kronor, vid oförändrad omsättning
nedgå till omkring 0,6 miljon kronor.

Slutligen har kontrollstyrelsen föreslagit, att beskattningsvärdet i fråga
om importerade varor skall vara lika med importvärdet med tillägg av tull.
Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle sålunda beskattningen av importvaror
i princip verkställas enligt det system som tillämpades före den 1 juli
1946. I samband härmed har styrelsen förordat atl deklarationsskyldigheten
för importörer, vilken skyldighet infördes 1946, borttages (8 § 1 mom). Däremot
har styrelsen ansett att det såsom hjälpmedel i kontrollarbetet alltjämt
förelåge behov av sådan i 8 § 2 inom. varuskatteförordningen omnämnd försäkran,
som skall avgivas vid import av skattepliktiga varor för vidare beIUhang
till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 128.

o

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

arbetning in. in. Då av importör avgiven försäkran därvid allenast skulle
tjäna kontrollsyfte, syntes densamma dock böra benämnas kontrolluppgift.
Till tullverket ingivna dylika handlingar borde liksom hittills översändas
till kontrollstyrelsen. Då särskilda importdeklarationer icke vidare skulle
avgivas till tullverket och kontrollstyrelsens bestyr med granskning av dylika
deklarationer upphörde, har styrelsen föreslagit att bestämmelserna i
8 § 4 mom. måtte utgå ur författningen.

Remissyttrandena.

1952 års kommitté för indirekta skatter har framhållit, att kommittén
ännu icke i arbetet på sitt uppdrag hunnit så långt, att kommittén vore beredd
att säga något om innebörden av de förslag, som kommittén komme
att lägga fram. Med hänsyn till de olägenheter med nu gällande beskattningsregler
i varuskatteförordningen, som kontrollstyrelsen påtalat i sin
nyssnämnda skrivelse, hade kommittén emellertid icke något att invända
mot de förslag, som framlagts av kontrollstyrelsen såsom ett provisorium i
avvaktan på resultatet av kommitténs arbete. Kommittén ville dock särskilt
understryka vikten av att skattesatsernas storlek så avvägdes att statens intäkter
av denna skatt bedömdes icke nedgå.

Generaltullstijrelsen har förklarat att styrelsen i sak icke hade något att
erinra mot förslaget.

I de yttranden, som kontrollstyrelsen latit inhämta från olika branschorganisationer,
har den förordade omläggningen av reglerna för beskattningsvärdets
beräknande i allmänhet i princip tillstyrkts. Tre av
de hörda organisationerna, nämligen svensk industriförening, kemisk-tekniska
fabrikantförbundet samt kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening
(KeLiFa) har dock avstyrkt förslaget. Av innehållet i de avgivna yttrandena
må här återgivas följande.

Sveriges grossistförbund har i princip anslutit sig till den omläggning av
varubeskattningen, som förordats i kontrollstyrelsens förslag. Då förslaget
i sin tillämpning skulle kunna komma att medföra betydande merarbete och
andra nackdelar för grosshandeln har grossistförbundet framhållit, att det
tillstyrkte förslaget endast under förutsättning att tillämpningsföreskrifterna
utformades på sådant sätt att dylika olägenheter icke uppkomme.

Sveriges köpmannaförbund har förordat, att beskattningsvärdet skall utgöra
fabrikantens lägsta tillämpade pris ab fabrik exklusive förekommande
kassarabatter.

Kooperativa förbundet har icke velat motsätta sig förslaget såsom ett provisorium.
Förbundet har anfört.

Kooperativa förbundets styrelse är av principiella skäl icke anhängare av
ett punktskattesystem, som har sådan utformning att det i olika grad påverkar
kostnadsstruktur och lönsamhetsförhållanden inom olika branscher.
I den mån en indirekt beskattning skall tillämpas bör den i princip vara så
utformad, att den — därest icke alldeles speciella skäl för en annan ord -

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

ning föreligga — i lika grad drabbar olika branscher. Detta är fallet med en
allmän omsättningsskatt, lagd på fabrikant- och importstadierna, till skillnad
från punktbeskattning inom vissa branscher.

Det föreliggande förslaget från kontrollstyrelsen är avsett att vara av provisorisk
karaktär i avvaktan på att den översyn över den indirekta beskattningen,
som företages av kommittén för indirekta skatter, blivit slutförd.

Ehuru styrelsen icke finner förslaget i alla delar tillfredsställande, vill
den icke motsätta sig ett provisoriskt genomförande av detsamma. Styrelsen
vill emellertid understryka nödvändigheten av att tillämpningsföreskrifterna
i anslutning till den föreslagna § 3 i varuskatteförordningen får en sådan
utformning, att den oklarhet som vidlåder formuleringen i denna paragraftext
i möjligaste mån elimineras. Styrelsen förbehåller sig vidare att
återkomma till frågan då förslagen från kommittén för indirekta skatter föreligger.

Inköpscentralernas aktiebolag ICA har understrukit det principiellt berättigade
i den av kontrollstyrelsen förordade omläggningen. I yttrandet har
bolaget bl. a. uttalat.

Den främsta svårigheten vid uttagande av en värdeskatt torde vara att erhålla
ett likformigt beskattningsvärde på alla de varor som skola drabbas
av skatten. Som regel torde man kunna utgå ifrån att en varas »värde» särskilt
under tider med mera rörlig prissättning är lättare att bestämma i tidigare
handelsled än i senare. De faktorer, som verka prisdifferentierande
göra sig med ökad styrka gällande ju flera handelsled varan passerar. Ur
denna synpunkt anse vi en omläggning av beskattningen på sätt kontrollstyrelsen
föreslagit rent principiellt vara berättigad.

Emellertid göra sig även mera praktiska överväganden gällande. Ur teknisk
synpunkt är det önskvärt, att skatten beräknas på ett faktiskt debiterat
pris på varan. Enligt nu gällande förordning skall skatten som regel beräknas
på det pris, som fabrikant faktiskt betingar sig vid försäljning till detaljist,
under det att enligt förslaget skatten i regel skall beräknas på fabrikantens
pris vid försäljning till grossist. Varken den gamla eller den nu
föreslagna regeln kan emellertid tillämpas undantagslöst. Den gamla regeln
kan ej direkt tillämpas i de fall, då fabrikanten ej bedriver någon försäljning
till detaljist och den nya regeln kan ej vinna omedelbar tillämpning i
fall då fabrikanten ej säljer till grossist.

Sammanfattningsvis har bolaget uttalat att bolaget i princip icke hade
något att erinra mot en omläggning av beskattningen enligt de grunder, som
kontrollstyrelsen föreslagit, därest en sådan omläggning ansåges nödvändig
ur allmän synpunkt. Bolaget har emellertid tillika framhållit svårigheten
att för närvarande bedöma de praktiska verkningarna av en dylik omläggning.

Svenska choklad- och konfektgrfabrikantföreningen n. p. a. har uttalat att,
ehuru föreningen icke kunde anse att ifrågavarande förslag på ett tillfredsställande
sätt löste alla de med chokladbeskattningen sammanhängande problemen,
föreningen likväl ville framhålla, att förslaget innebure en väsentlig
förbättring jämfört med nu gällande ordning. Sin uppfattning har föreningen
närmare motiverat på följande sätt.

Föreningen vill framför allt understryka, att förslaget medför alt man
undanröjer de hinder mot en rationell prissättning med hänsyn till kundens

20

Knngl. Maj.ts proposition nr 128.

inköpsprestation, som nu gällande beskattningsregler reser. Som en följd
av förslagets genomförande kommer med all säkerhet en ur distributionsekonomisk
synpunkt riktigare prissättning att genomföras inom branschen,
varigenom otvivelaktigt även lägre distributionskostnader och därmed lägre
priser till konsumenterna kommer att uppnås. Ytterligare en fördel hos
förslaget är att mera enhetliga förutsättningar för konkurrensen mellan
olika företag i branschen skapas och möjligheterna att utnyttja varuskatten
som ett vapen i konkurrensen minskas. Då det måste anses synnerligen angeläget
att denna ändring snabbt kommer till stånd, vill föreningen, för den
händelse man icke anser sig kunna omedelbart avskaffa varubeskattningen
på choklad, förorda genomförandet av Kontrollstyrelsens förslag.

Föreningen vill dock understryka, att det förefaller svårt att överblicka de
konsekvenser på längre sikt, som de föreslagna bestämmelserna om beskattningsvärdets
beräknande skulle kunna få. Med hänsyn till att Kontrollstyrelsen
förutsätter att de nya bestämmelserna endast skall gälla tills vidare
anser föreningen dock, att dessa betänkligheter icke är av sådan betydelse
att de bör få hindra ett genomförande av den ifrågasatta omläggningen av
skattens beräknande. Föreningen utgår ifrån, att Kontrollstyrelsens uttryck
»tills vidare» innebär att styrelsen räknar med att varubeskattningen väsentligt
kommer att omarbetas som ett resultat av den statliga indirekta yaruskattekommitténs
arbete. Föreningen förutsätter vidare, att den får tillfälle
att överlägga med Kontrollstyrelsen rörande utformningen av de anvisningar
som vi förmodar att styrelsen avser att utfärda beträffande de nya bestämmelsernas
tillämpande. Föreningen vill i detta sammanhang särskilt påpeka,
att det synes angeläget att bestämmelsen om beskattningen av s. k. försäljningsbolag
utformas på ett sätt så att full jämställdhet mellan olika föietagsformer
uppnås.

Rörande skatten på importvaror har föreningen anfört följande.

Bestämmelserna om skatt på importvaror synes i viss utsträckning gynna
importvarorna, då skatt ej utgår på någon form av försäljningskostnader i Sverige
medan ett svenskt företag måste räkna med att inkalkylera exempelvis
reklamkostnaderna i beskattningsvärdet. Föreningen har dock inga erinringar
mot att beskattningsreglerna för importvaror utformas pa foieslaget
sätt i avvaktan på den omläggning av varubeskattningen, som forutsattes
bli följden av nyssnämnda kommittés arbete.

Chokladfabrikantföreningen har slutligen uttalat önskemål om en sänkning
av skattesatsen. Enligt föreningens mening skulle såval statens fiskaliska
intressen som chokladindustriens intresse att återvinna den år 1951
och tidigare förlorade omsättningen bäst tillgodoses av en skattesats av 40 %
på nuvarande beskattningsvärde, motsvarande 45 % på det nu föreslagna
beskattningsvärdet.

Sveriges glnssindustriers riksförbund har bl. a. med hansyn till de pavisade
svårigheterna med beskattningen ansett att varuskatten på glass borde
avskaffas. Föreningen tillägger.

Därest detta för närvarande ej kan ske, vill föreningen dock framhålla, att
förslaget innebär en väsentlig förbättring jämfört med nu gallande förordning
Det skulle nämligen innebära, att den fria service i form av kioskti,
kylskåp, is in. in., som medlemmarna giva små kunder, ej skulle beskattas
Glassindustrien belastas nämligen av denna fria service, vilken däremot ej
förekommer beträffande övriga konfityrvaror. — Emellertid må aven fram -

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 128.

hållas, att de föreslagna bestämmelserna synes medföra, att de mindre företagen
av glassfabrikanterna skulle kunna bereda sig vissa fördelar. Bl. a.
synes bestämmelserna kunna medföra, att dessa i prisnedsättande syfte kunna
företaga förändring med varan, så att den blir kvalitativt sämre. Detta
skulle vara ofördelaktigt för allmänheten och några möjligheter att inskrida
häremot synes ej föreligga.

Sammanfattningsvis anser föreningen, att varuskatten å glass skall slopas.
Därest detta ej kan ske omedelbart, vill föreningen förorda Kontrollstyrelsens
förslag.

Sveriges frisörgrossistförening har icke framfört någon erinran mot kontrollstyrelsens
förslag.

Sveriges frukt- och konfektgrliandlarcförbund har med viss modifikation
tillstyrkt kontrollstyrelsens förslag. Förbundet har i huvudsak anfört.

För att minska riskerna för att varuskatten som sådan skall bliva ett mer
eller mindre illojalt konkurrensmedel, vill förbundet föreslå, att beskattningsvärdet
skall utgöra fabrikanternas rena nettopris fritt fabrik d. v. s.
varans produktionskostnad med tillägg för inom själva fabriken förekommande
kostnader. Detta pris bör redovisas till kontrollstyrelsen, som har att
i varje särskilt fall godkänna detsamma. Försäljningen bör sedan ske till
återförsäljarna med skatten inkluderad i priset. Ett sådant beskattningssystein
överensstämmer ju även med kontrollstyrelsens förslag till beskattning
av importvarorna, där i regel cif-värdet + tull skall vara beskattningsvärdet.
I detta fall måste ju såväl frakten inom landet som importörens distributionskostnader
och ev. kassarabatt påläggas importpriset efter skattepålägget.

Genom att beskattningsvärdet beräknas enligt förbundets förslag skulle
några mer eller mindre formella, särskilda försäljningsbolag icke behöva bildas.
Förbundet kan i detta sammanhang icke underlåta påpeka, att om dylikt
försäljningsbolag kollektivt bildas, detta snarare skulle verka konkurrenshämmande
än konkurrensfrämjande.

Svensk industriförening har ansett, att bärande skäl för överarbetning av
varuskatteförordningen icke förelåge nu. Föreningen har härom anfört.

Den viktigaste grunden för den av kontrollstyrelsen föreslagna omläggningen
av varubeskattningsvärdets bestämmande synes vara den, att det nuvarande
systemet för detta värdes fastställande, i princip detaljhandelspriset,
skulle ha undergrävts eller raserats genom bruttoprissystemets avskaffande
inom berörda branscher. Enligt föreningens mening torde emellertid
de verkningar, som bruttoprissystemets avskaffande fått i nu ifrågavarande
hänseenden, ha betydligt överdrivits och kunna näppeligen utgöra
bärande grund för en så relativt djupgående förändring av varuskatteförordningen,
som en omläggning av reglerna för varubeskattningsvärdets bestämmande
innebär. För det första torde påståendet att bruttoprissystemet
»har ersatts av en friare prisbildning inom varje handelsled» ännu så länge
vara överdrivet och mera utgöra ett önsketänkande än en realitet. För det
andra torde, om så verkligen vore förhållandet, i t. o. in. extrem grad sådana
förhållanden, alltså en hård konkurrens inom varje handelsled, icke på något
sätt hindra eu fortsatt tillämpning av de nuvarande reglerna, att där
försäljning till detaljhandlare icke bedrives varubeskattningsvärdet skall
utgöra det pris den skatteskyldige kan antagas ha betingat sig, därest sådan
försäljning förekommit. Föreningen kan icke se någon orsak varför

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

möjligheterna att göra denna mer eller mindre skönsmässiga bedömning
skulle ha förändrats eller försämrats genom bruttoprissvstemets avskaffande,
så mycket mera som den mindre industrien aldrig i praktiken på grund
av ekonomisk svaghet kunnat upprätthålla ett effektivt bruttoprissystem
och förhållandena sålunda för dess del icke genomgått någon egentlig förändring.

Föreningen anser även, att avgörande svagheter vidlåder kontrollstyrelsens
förslag, varför det icke utan betydande förändringar borde genomföras
för den händelse beskattningssystemet absolut måste ändras. Allmänt gör
föreningen det uttalandet, att en förändring icke skulle komma att medverka
till sänkningar i produktionskostnaderna, då den mindre industrien
redan vore hårt pressad i konkurrensen. Föreningen har även pekat på att
det förordade systemet skulle medföra att återförsäljarna genom skatten
skulle kunna räkna ut de priser, som tillverkarna tillämpade vid större order.
På denna punkt har föreningen uttalat följande.

Den allvarligaste bristen i det föreslagna systemet med fabrikantpriset
såsom beskattningsvärde och som enligt föreningens mening omöjliggör detsamma
är emellertid den, att fabrikanten härigenom tvingas att frånkänna
sig en av de bärande rättigheterna han såsom fri företagare i ett demokratiskt
samhälle ovillkorligen måste äga, nämligen rätten till affärssekretess.
Eftersom han på sin faktura skall debitera ett skattetillägg på ett beskattningsvärde,
som motsvarar lägsta pris vid försäljning i större poster även
vid de minsta inköp och skattesatsen är känd, kan de mindre köparna genom
en enkel matematisk operation lätt få exakt kännedom om vilka priser
som större köpare erhåller. Detta medför erfarenhetsmässigt ett olidligt tillstånd
för fabrikanten, vilken utsättes för ständig irritation med beskyllningar
om diskriminering av mindre köpare och krav på samma förmåner för
dem, en belastning som en företagare icke bör ha skyldighet att tåla endast
på grund av ett felaktigt konstruerat fiskaliskt system. Föreningen kan
för sin del icke se huru denna fatalitet på ett betryggande sätt skall kunna
undvikas, därest det av Kontrollstyrelsen nu föreslagna systemet för varuskatteberäkningen
genomföres.

Kemisk-tekniska fabrikantförbundet har anfört, att förbundet av de av
kontrollstyrelsen anförda skälen funnit, att det i längden icke vore möjligt
att tillämpa det nuvarande debiteringssystemet och att en ändring av detta
därför borde eftersträvas. De av kontrollstyrelsen framhållna olägenheterna
av nu tillämpade ordning hade enligt förbundets mening framför allt gjort
sig gällande inom choklad- och konfektyrbranschen. Inom kemisk-tekniska
branschen hade de med det nuvarande systemet förknippade olägenheterna
icke gjort sig lika starkt gällande. I och för sig skulle det därför icke vara
olägligt att, även om den av kontrollstyrelsen föreslagna omläggningen genomfördes
för choklad- och konfektyrvaror, bibehålla det nuvarande debiteringssystemet
för kemisk-tekniska artiklar. Kontrollstyrelsens förslag
skulle innebära en tämligen genomgripande förändring, vars verkningar i
olika avseenden vore svåra att på förhand bedöma. Det borde därför vara
lämpligt att tillämpa det nya systemet för endast de delar av det skattepliktiga
varuområdet, beträffande vilka relativ enighet rådde om behovet av att
en omläggning snarast konnne till stånd. Härigenom skulle det bli möjligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

23

att jämföra de båda systemens verkningar i praktiken. Då Kungl. Maj:t
tillsatt en särskild kommitté, 1952 års kommitté för indirekta skatter, syntes
det enligt förbundets mening vara olämpligt att, innan denna kommitté
varit i tillfälle att i ett sammanhang taga ställning till varubeskattningens
framtida utformning, vidtaga andra förändringar i nu gällande bestämmelser
än sådana, som vore särskilt angelägna.

Det av kontrollstyrelsen föreslagna nya debiteringsförfarandet skulle också
aktualisera en rad praktiska problem i samband med fabrikanternas fakturering,
vilka förbundet ännu icke haft tillfälle att tillräckligt noga överväga.

Beträffande kontrollstyrelsens förslag att cif-priset skulle utgöra beskattningsvärdet
för importerade artiklar, har förbundet framhållit, att resultatet
härav skulle bliva, att de importerade artiklarna komme i ett bättre läge
än inhemska produkter, eftersom — beträffande de förra — den del av priset,
som motsvarade importörernas försäljningskostnader (inkl. kostnader
för reklamen) och avans icke belädes med varuskatt. Det måste vara önskvärt
att åstadkomma ett system, som härvidlag medförde större rättvisa
mellan importörer och svenska tillverkare. Även ur samhällsekonomisk synpunkt
måste det enligt förbundets mening anses vara eftersträvansvärt, att
konkurrensen mellan importerade och i Sverige tillverkade varor skedde
utifrån samma utgångsläge i skattehänseende.

Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening (KeLiFa) har i sitt
yttrande hänvisat till de synpunkter som framförts av kemisk-tekniska fabrikantförbundet.

Kontrollstyrelsens förslag om enhetlig skattesats av 55 procent å grossistpriset
för de kemisk-tekniska artiklar, som nu är belagda med
en varuskatt av 40 respektive 75 procent å detaljistpriset, har närmare berörts
av kemisk-tekniska fabrikantförbundet. Förbundet har härom anfört följande.

Bortsett ifrån de ändringar av nu gällande skattesatser, som följa av det
föreslagna debiteringssystemet, kunna otvivelaktigt vissa skäl anföras för
en enhetlig skattesats. Det vore dock, enligt förbundets mening, oriktigt att
överdriva olägenheterna av den nuvarande ordningen, vilka naturligen måste
bedömas under jämförelse med de olägenheter, som skulle följa av den av
Kontrollstyrelsen föreslagna sammanslagningen av skattesatserna. Många
av de artiklar, som nu beskattas med 40 %, befinna sig i ett sådant prisläge,
att även en mindre prishöjning — och en sådan prishöjning bleve oundviklig
—- skulle kunna vålla ett kraftigt ökat köpmotstånd. Detta skulle
kunna få allvarliga följder för branschen och också kunna medföra en minskad
skatteintäkt. I den varugrupp, som för närvarande beskattas med 40 %,
ingå bl. a. så typiska »herrartiklar» som hårvatten, hårolja, rakvatten etc.,
vilka äro särskilt priskänsliga. Det vore synnerligen olägligt, om just i dagens
läge en omläggning av varuskattesystemet, som inneburc en skatteökning
för sådana artiklar, skulle komma att ske. Det må i detta sammanhang
påpekas, alt flera av dessa artiklar utgöra arbetsmaterial för frisörer, som
därför genom skatteökningen skulle bliva tvungna att i sin tur uttaga högre
priser för sina arbeten.

24

Kangl. Maj.ts proposition nr 128.

Vidare må framhållas, att de artiklar, som äro belastade med 75-procentig
varuskatt och som enligt Kontrollstyrelsens förslag skulle bliva föremål
för skattesänkning, i mycket stor utsträckning importeras. Kontrollstyrelsens
förslag skulle därför innebära en skattelättnad för de varugrupper, för
vilka importen spelar en relativt stor roll, och en skatteökning för de varor,
för vilka importen spelar en förhållandevis mindre roll. Av många skäl är
en omfördelning av skattebördan med sådana konsekvenser mindre önskvärd.

En sammanslagning av skattesatserna skulle sålunda kunna få synnerligen
olägliga konsekvenser. Vi anse det därför vara angeläget, att denna
fråga först överväges av 1952 års kommitté för indirekta skatter, vilken
kommitté då har möjlighet att anlägga även andra än rent tekniska synpunkter
på frågan.

I sin till Kungl. Maj:t ingivna skrift har fabrikantförbundet upprepat de
i yttrandet till kontrollstyrelsen framlagda synpunkterna samt ytterligare
anfört följande.

Kontrollstyrelsen har framhållit, att flertalet tillverkare av kemisk-tekniska
preparat redovisa skatt endast för varor i dessa båda skatteklasser
och att en sammanslagning av dessa därför skulle medföra förenklad fakturering
och därmed förenklad kontroll för kontrollstyrelsen. Även om vi
icke vilja bestrida påståendet, att flertalet tillverkare redovisa skatt endast
för dessa varugrupper, vilja vi framhålla att samtliga större tillverkare
torde tillverka och saluföra såväl skattefria som skattebelagda artiklar
i olika skatteklasser. Flertalet av vårt förbunds medlemmar föra
sålunda både skattefria artiklar och artiklar belagda med 20 %, 40 %
och 75 % varuskatt. Då ett borttagande av varuskatten på schamponeringsoch
munvårdsmedel, som för närvarande äro de enda kemisk-tekniska artiklar,
som beskattas med 20 %, icke är aktuellt i detta sammanhang, komma
sålunda även om de båda högsta skatteklasserna sammanslås till en, ett
stort antal fabrikanter att föra varor, tillhörande två olika skatteklasser, och
dessutom skattefria varor. Detta innebär, att faktureringen knappast kan
förenklas genom en sammanslagning av de nuvarande 40- och 75-procentsklasserna.
Fakturorna måste — bortsett från de förändringar, som skulle
nödvändiggöras av den föreslagna omläggningen av debiteringsförfarandet
— uppställas på i princip samma sätt som nu, varför kontrollstyrelsens arbete
med kontrollen av debiteringen icke nämnvärt förenklas. — Att i faktureringshänseende
helt skilja mellan skattefria och skattebelagda artiklar är
i regel icke möjligt, eftersom kvantitetsrabatter oftast beräknas med utgångspunkt
från storleken av det totala uttaget per gång av samtliga varor.

De direkta olägenheterna med en enhetlig skattesats vore enligt förbundets
mening betydande. Förbundet har härvid erinrat om sitt uttalande i yttrandet
till kontrollstyrelsen, att flertalet 40-procentsartiklar vore särskilt
priskänsliga och att de senaste årens kostnadsökningar icke kunnat täckas.
Fabrikantförbundet har härom vidare yttrat.

Den föreslagna sammanslagningen av skattesatserna skulle för dessa artiklar
innebära en icke obetydlig skattehöjning, vilket i dagens läge kan få
synnerligen besvärande konsekvenser. Den slcattelindring, som skulle inträda
för de artiklar, som nu beskattas med 75 %, uppväger ingalunda
olägenheterna beträffande artiklarna i den lägre skatteklassen, i all synnerhet
som försäljningen av de senare är ojämförligt större än försäljningen
av 75-procentsartiklarna. Del är vidare att märka, att den försäljningsök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

25

ning, som en skattesänkning kan tänkas medföra beträffande 75-procentsartiklar,
i stort sett kommer andra företag, framförallt importföretagen,
tillgodo än dem, som drabbas av det köpmotstånd, som en skattehöjning på
40-procentsartiklarna kan befaras framkalla. Denna skattehöjning skulle
även, som vi påpekade i vår skrivelse till kontrollstyrelsen, nödvändiggöra
prishöjningar å frisörarbeten, eftersom artiklarna i den lägre skatteklassen
i stor utsträckning utgöra arbetsmaterial för frisörer.---

Under hänvisning till här anförda synpunkter och till vårt ovannämnda
yttrande till kontrollstyrelsen hemställa vi, att den föreslagna sammanslagningen
av de nuvarande skatteklasserna å 40 och 75 % får anstå till dess
1952 års kommitté för indirekta skatter varit i tillfälle att i ett sammanhang
taga ställning till den framtida utformningen av beskattningen på kemisktekniska
produkter. Vi anse även, att det finnes starka skäl för att undantaga
den kemisk-tekniska varugruppen från den föreslagna omläggningen
av debiteringssystemet.

Kontrollstyrelsens förslag om en enhetlig skattesats av 25 procent för
munvårds medel och ätti k eterpreparat har berörts av kooperativa
förbundet, kemisk-tekniska fabrikantförbundet och kemisk-tekniska
och livsmedelsfabrikanters förening.

Kooperativa förbundet har erinrat om att förbundet i tidigare sammanhang
hemställt, att frågan om beskattning av tandpulver och tandpasta
måtte tagas under omprövning. Enligt förbundets mening vore dessa preparat
icke att hänföra till sådana umbärliga varor, som borde beskattas.

Kemisk-tekniska fabrikantförbundet har anfört.

Förbundet har anslutit sig till kontrollstyrelsens uppfattning, att munvatten
och övriga munvårdsmedel i beskattningshänseende borde behandlas
lika. I och för sig förelåg det enligt förbundets mening starka skäl för att
munvårdsmedel av alla slag — liksom även schamponeringsmedel — helt
undantoges från beskattning. Förbundet har emellertid — i avvaktan på den
statliga kommitténs ställningstagande i denna fråga — tillstyrkt kontrollstyrelsens
förslag, att skatten för samtliga munvårdsmedel utginge med den
lägsta skattesatsen.

Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening har yttrat.

På grund av de skäl, som beröras i kontrollstyrelsens skrivelse, äro vi av
den åsikten, att ättiketerpreparat — liksom schamponeringsmedel och munvårdsmedel
— helt böra undantagas från beskattning. Dessa varor kunna
icke tillskrivas den umbärlighetsgrad, som bör utmärka de varor, som enligt
varuskatteförordningen skola ifrågakomma för beskattning. Vi hoppas,
att 1952 års kommitté för indirekta skatter skall komma att förorda skattebefrielse
för dessa varor. I avvaktan härpå vilja vi tillstyrka, att ättiketerpreparat
beskattas med 25 % av grossistpriset.

Beskattningen av essenser och extrakter har behandlats av kemisk-tekniska
och livsmedelsfabrikanters förening. Föreningen har i sitt yttrande
meddelat att föreningen kunde ansluta sig till kontrollstyrelsens förslag,
att, därest en omläggning av debiteringsförfarandet genomfördes, skatten
på essenser och extrakter begränsades till 120 % av priset till grossist.
Beskattningen av dessa varor hade hittills varit så betungande, att det
måste anses vara angeläget att åstadkomma en skattelättnad för dessa. Av

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 128.

psykologiska skäl skulle det medföra ogynnsamma verkningar, om skatten
på dessa varor skulle utgå med en högre procentsats än den nuvarande,
även om, med hänsyn till den föreslagna omläggningen av debiteringsförfarandet,
skattebördan absolut sett icke skulle ökas.

Departementschefen.

Enligt nuvarande bestämmelser skall varuskatt utgå i förhållande till ett
beskattningsvärde som är lika med det pris — verkligt eller beräknat —
som varan betingar vid försäljning till detaljhandlare. Denna princip har
tillämpats alltsedan varuskatteförordningen tillkom år 1941. Enligt kontrollstyrelsens
uppfattning nödvändiggör den friare prisbildning, som nu gör
sig gällande såväl inom choklad- och konfityrbranschen som inom den kemisk-tekniska
branschen, en omläggning av beskattningssystemet i syfte att
förhindra att skatten genom sin konstruktion motverkar konkurrensvilja
och strävan att i största möjliga utsträckning sätta pris efter prestation. För
att uppnå detta syfte borde skatten beräknas efter varans värde i ett tidigare
handelsled än som sker med nu gällande regler.

Kontrollstyrelsen har övervägt olika möjligheter att anordna en viss del
av varuskatten som råvaru- eller halvfabrikatskatt, men då en dylik skatteform
antingen måste innebära en utvidgning av det skattepliktiga varuområdet
eller en mycket stark beskattning av ett fåtal råvaror, har styrelsen
icke ansett sig böra framlägga förslag därom, även om en dylik beskattning
rent skattetekniskt skulle ha inneburit vissa fördelar. Ej heller har styrelsen
ansett sig kunna tillstyrka införandet av viktbeskattning. I avvaktan på resultatet
av de utredningar, som för närvarande bedrives av 1952 års kommitté
för indirekta skatter, har kontrollstyrelsen föreslagit att varubeskattningen
tills vidare alltjämt anordnas som en värdebeskattning å färdigvaror
men att beskattningsvärdet bestämmes till det lägsta pris som den skattskyldige
betingar sig vid försäljning av varan i större poster till återförsäljare.

Av remissinstanserna har såväl handelns organisationer som flertalet fabrikantorganisationer
inom choklad- och konfityrbranschen i princip tillstyrkt
en omläggning av beskattningssystemet i huvudsaklig överensstämmelse
med kontrollstyrelsens förslag. Mera tveksam har man ställt sig inom den
kemislc-tekniska branschen. Sålunda har kemisk-tekniska fabrikantförbundet
ifrågasatt huruvida icke det nuvarande debiteringssystemet kunde tillsvidare
bibehållas för det kemisk-tekniska varuområdet och kontrollstyrelsens
förslag endast genomföras i fråga om choklad- och konfityrvarorna,
beträffande vilka varor relativ enighet rådde om behovet av att en omläggning
snarast borde komma till stånd. Härigenom skulle man erhålla möjlighet
att jämföra systemens verkningar i praktiken. Enligt förbundets mening
vore olägenheterna för den kemisk-tekniska branschen av den nuvarande
ordningen icke så framträdande att icke resultatet av det pågående
kommittéarbetet skulle kunna avvaktas.

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

Även enligt min mening är det tveksamt om man redan nu bör genomföra
en ändring av varubeskattningen. Med hänsyn till den positiva inställning
till förslaget som flertalet remissinstanser givit till känna och då kommittén
för indirekta skatter själv icke haft något att invända mot en provisorisk
lösning, vill jag dock förorda att frågan förelägges årets riksdag.
Mot de av kontrollstyrelsen föreslagna reglerna för beskattningsvärdets bestämmande
har jag intet att erinra. Med anledning av vad kemisk-tekniska
fabrikantförbundet anfört, vill jag framhålla att det ur flera synpunkter
skulle vara olämpligt att ha olika regler för beskattningsvärdets bestämmande
för skilda delar av det skattepliktiga varuområdet. Jag tillstyrker alltså att
de nya reglerna skall gälla alla varor, som beskattas enligt varuskatteförordningen.
Jag anser mig i detta sammanhang böra nämna att jag av de yttranden,
som avgivits av kemisk-tekniska fabrikantförbundet, bibringats den
uppfattningen att förbundets invändningar i första hand riktar sig mot den
uppjustering av procentsatsen för vissa varor inom den kemisk-tekniska varugruppen,
som kontrollstyrelsen föreslagit, och endast i mindre mån avser
omläggningen av debiteringssystemet. Såsom av det följande framgår anser
jag att en viss jämkning bör ske i kontrollstyrelsens förslag om ändrad
skattesats för vissa kemisk-tekniska varor, varför anledning för förbundet
att på den grund motsätta sig förslaget ej längre torde föreligga.

Det nu anförda har närmast avsett beskattningsvärdets bestämmande för
inom landet tillverkade varor. I fråga om beskattningsvärdets bestämmande
för importerade varor gäller för närvarande i princip samma regel som för
inom riket tillverkade varor. Beskattningsvärdet för importvaror skall sålunda
vara lika med det pris, som importören i allmänhet betingar sig för varan
vid försäljning till detaljhandlare. Undantag från denna regel gäller för sådana
fall, där varan efter införsel skall omformas, vidare bearbetas eller
omförpackas samt där densamma införes för annat ändamål än försäljning
eller användning i förvärvssyfte. I dylika fall är beskattningsvärdet för varan
lika med varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg
av den å varan belöpande tullen (i regel cif-värdet -j- tull).

Vid ett genomförande av kontrollstyrelsens förslag att beskattningsvärdet
för inom riket tillverkade varor skall vara lika med lägsta pris vid försäljning
från fabrikant, borde enligt styrelsens mening beskattningsvärdet för
importvaror generellt motsvara tullvärdet enligt 4 § tulltaxeförordningen
jämte tull. I flera remissyttranden har riktats kritik mot kontrollstyrelsens
förslag i denna del. Sålunda har framhållits att förslagets genomförande
skulle leda till att de importerade artiklarna komine i ett bättre läge än inhemska
produkter, eftersom vid import skatt ej skulle beräknas på någon
form av försäljningskostnader i Sverige. Med anledning av dessa invändningar
anser jag mig böra förorda att den nuvarande bestämmelsen om
alt skatten i princip skall beräknas på samma sätt vid import som vid inhemsk
tillverkning bör bibehållas även i fortsättningen.

Ett godtagande av förslaget, afl beskattningsvärdet skall motsvara lägsta
fabrikantpris kommer givetvis att medföra en sänkning av de nuvarande

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

på detalj handelspriset beräknade beskattningsvärdena. För att icke de lägre
beskattningsvärdena skall leda till en sänkning av skatteintäkterna har kontrollstyrelsen
framlagt förslag om viss uppjustering av de nuvarande procentsatserna.
Därjämte har emellertid kontrollstyrelsen beträffande skattesatserna
för vissa varuslag föreslagit ändringar, vilka icke är betingade av
de ändrade beskattningsvärdena.

Sålunda har föreslagits att munvatten och ättiketerpreparat, vilka artiklar
nu beskattas efter en högre skattesats än den som gäller för tandkräm,
skulle beskattas efter samma skattesats som sistnämnda varuslag.
Vidare har föreslagits att den nuvarande skattesatsen för essenser och extrakter
skall bibehållas även efter en omläggning av reglerna för beskattningsvärdets
beräknande, vilket sålunda skulle medföra en viss nedsättning av skattebelastningen
på ifrågavarande varor. Enligt kontrollstyrelsens mening vore
en sådan reducering påkallad. Dessa förslag föranleder ingen erinran från
min sida. Jag tillstyrker sålunda en nedsättning av skattesatsen för munvatten
och ättiketerpreparat från 40 till 25 procent och att essenser och extrakter
även i fortsättningen beskattas efter en skattesats av 120 procent.

Varugrupperna hårvatten, parfym in. in. samt puder, smink, in. in. beskattas
för närvarande med 40 respektive 75 procent. Vid en omläggning
av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande i enlighet med vad i det
föregående förordats skulle nämnda skattesatser behöva höjas till 50 respektive
90 procent. Enligt kontrollstyrelsens uppfattning vore det emellertid ur
tlera synpunkter motiverat att beskatta dessa varugrupper efter en enhetlig
skattesats. Statsverkets intäkt av varuskatten å ifrågavarande varugrupper
kan för innevarande budgetår beräknas komma att uppgå till 14,8 miljoner
kronor för hårvatten, parfym m. in. samt till 4 miljoner kronor för puder,
smink in. in. Därest en enhetlig skattesats å 55 procent fastställdes skulle
enligt kontrollstyrelsens beräkningar skatteinkomsten för dessa varugrupper
vid oförändrad omsättning bli i huvudsak densamma. Kontrollstyrelsen har
i enlighet härmed förordat att varuskatten i fortsättningen uttages efter
detta procenttal.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår har branschorganisationerna
inom det kemisk-tekniska området icke ansett sig kunna acceptera förslaget
om en enhetlig skattesats för ifrågavarande båda varugrupper. Den skattelindring,
som skulle inträda för artiklar inom varugruppen puder, smink
in. in. har sålunda icke ansetts kunna uppväga olägenheten av ett högre
skatteuttag beträffande varugruppen hårvatten, parfym in. in. Det har särskilt
understrukits att flera av de artiklar, som inginge i den sistnämnda
varugruppen, vore särskilt priskänsliga och att det vore synnerligen olägligt
om en skatteskärpning nu genomfördes beträffande dessa varor.

Med hänsyn till de invändningar som sålunda framkommit under remissbehandlingen
och då frågan om varuskattens framtida utformning för närvarande
är föremål för utredning, anser jag mig — även om självfallet vissa
skäl talar för en enhetlig beskattning av ifrågavarande två varugrupper —
icke nu böra tillstyrka kontrollstyrelsens förslag. Jag förordar sålunda att

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

skattesatsen för varugruppen hårvatten, parfym m. in. bestämmes till 50
procent. I fråga om varugruppen puder, smink m. in. skulle en omräkning
av den nuvarande procentsatsen 75 närmast motsvara en procentsats av 90.
Emellertid synes det rimligt att en viss nedsättning kommer till stånd beträffande
varugruppen puder, smink in. m. Jag förordar sålunda att skattesatsen
för denna varugrupp fastställes till 80 procent. Härigenom skulle
de sammanlagda skatteintäkterna från dessa båda varuområden i stort sett
bli oförändrade, eftersom procentsatsen 50 för varugruppen hårvatten, parfym
m. m. i och för sig innefattar en viss avrundning uppåt (från 48,4).

I följande tablå är sammanställda — förutom nuvarande skattesatser —
dels de skattesatser, som är erforderliga för att efter en omläggning av reglerna
för beskattningsvärdets bestämmande erhålla oförändrade skatteintäkter
(de inom parentes upptagna siffrorna anger procentsatsen före avjämningen
till närmast hela femtal), dels de av kontrollstyrelsen föreslagna
skattesatserna och dels de av mig förordade skattesatserna.

Nuvarande

Omräknad

Kontroll-

styrelsens

förslag

Departements-

skattesats

skattesats

förslaget

Choklad- och konfityrvaror.........

Kemisk-tekniska preparat

60

65 (66)

65

65

Tandkräm och schamponeringsmedel

20

25 (24-4) |

25

25

Munvatten och ättiketerpreparat..

40

50 (48 4)1

Hårvatten, parfym m. m.........

40

50 (48-4)1

55

50

Puder, smink m. m..............

75

90 (91-5)1''

80

Essenser och extrakter...........

120

150 (150)

120

120

Förslaget om ändrade bestämmelser angående beskattningsvärdets bestämmande
föranleder ändring av 3 § 2 mom. varuskatteförordningen. I den
vid varuskatteförordningen fogade varuförteckningen torde böra dels införas
de nya förhöjda skattesatserna dels ock vidtagas vissa mindre jämkningar
i kolumnen för skattepliktiga varuslag.

De sålunda förordade författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli
1953.

Ändringar i förordningen om pälsvaruskalt.

Gällande bestämmelser.

Enligt 3 § 1 mom. förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å
vissa pälsvaror utgår skatten å inom riket beredda pälsskinn med det belopp
för varje skinn, som angives i en vid förordningen fogad förteckning.
För närvarande gällande skattesatser är angivna i eu vid förordningen den
11 maj 1951 (nr 214) angående ändring i nyssnämnda förordning fogad förteckning
och trädde i kraft den 1 juni 1951. Ifrågavarande styckeskattesatser
har fastställts med beräkning att skattebelastningen för varje skinn -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

slag närmast motsvarar 15 procent av noterade priser å skinn av genomsnittskvalitet.
Skatten å importerade beredda pälsskinn utgör enligt 3 § 2
mom. förstnämnda förordning i dess lydelse enligt förordningen den 27 februari
1948, nr 68, i allmänhet 20 procent å importvärdet av sådana skinn
plus tull.

Kontrollstyrelsens förslag.

Det har i fråga om skattesatserna tidigare i olika sammanhang framhållits,
att dessa tid efter annan borde göras till föremål för översyn, varvid
nya skattesatser borde fastställas med beaktande av de vid tidpunkten för
översynen gällande skinnpriserna. Kontrollstyrelsen har tidigare då mera
påtagliga prisförskjutningar ägt rum framlagt förslag till ändrade skattesatser,
vilka förelagts riksdagen för godkännande. Senaste förändringen genomfördes
vid 1951 års riksdag.

I den tidigare omnämnda skrivelsen till Kungl. Maj :t den 17 januari 1953
har kontrollstyrelsen under åberopande av prissänkningar på vissa skinn
förordat därav föranledda jämkningar i skattesatserna för vissa skinnsorter
av får, andra gnagare än ekorrdjur samt hund- och säldjur. Kontrollstyrelsen
har i anslutning härtill av kontrolltekniska skäl föreslagit sammanslagning
av skattesatserna för vissa slag av fårskinn och bisamskinn. Ytterligare
ett par mindre väsentliga tillägg och ändringar föreslås också av kontrollstyrelsen,
som i ärendet anfört följande.

Vad beträffar fårskinn är skattesatsen för breitschwanz och persian,
metis och sydvästpersian 5 kronor och för astrakan, bessarab, indiskt lamm,
koweit, krimmer, s. k. salzfelle, schiraz och svensk karakul 1 krona 50 öre.
1 samband med styrelsens kontrollverksamhet har påträffats fall där persianskinn
i fakturorna upptagits exempelvis såsom schiraz, varigenom en
felaktig skattesats kommit att tillämpas. Med hänsyn till svårigheten att
erhålla en noggrann kontroll över beskattningen av sådana skinn får styrelsen
förorda, att en gemensam skattesats, lämpligen 3 kronor, införes för
här ifrågavarande skinnsorter. Vad gäller gruppen gnagare — andra än
ekorrdjur — är skattesatsen för nordlig bisam 1 krona 25 öre och för sydlig
bisain 1 krona. Då här i stort sett samma synpunkter kunna läggas vad
beträffar kontrollsvårigheterna och priskillnaden mellan de båda skinnslagen
genom prissänkning för nordlig bisam icke är väsentlig, torde en gemensam
skattesats, lämpligen 1 krona, böra införas. För vissa rävskinn, nämligen
skinn av blå-, platina-, silver-, svart- och viträv samt s. k. whiteface
förordas en sänkning av skattesatsen från 9 kronor till 7 kronor 50 öre
på grund av sänkta priser.

Under senare tid har till Sverige införts skinn av sjölejon. Skinnet skiljer
sig såväl till storlek som pris väsentligt från det vanliga sälskinnet, för vilket
skattesatsen är 5 kronor. Skäl synas tala för att en särskild rubrik intages
i den vid pälsskatteförordningen fogade varuförteckningen. Skattesatsen
för ifrågavarande skinn bör fastställas till 2 kronor 50 öre.

I varuförteckningen står under skilda rubriker upptagna »S. k. pannor,
lösa, av hästdjur och nötkreatur» och »S. k. ben, lösa, av hästdjur, nötkreatur,
ren och älg». Genom rubrikernas formulering kunna exempelvis

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

pannor av ren och älg eller pannor och ben av panter och jaguar beredas
utan skatt. För att erhålla en rättvisare beskattning synes här motiverat att
införa en gemensam rubrik, »S. k. pannor och ben».

Departementschefen.

I fråga om de enligt förordningen om skatt å vissa pälsvaror gällande
skattesatserna för inom riket beredda skinn — vilka fastställts till visst
belopp per skinn — har i olika sammanhang uttalats (jfr prop. nr 10/1948
s. 57), att dessa skattesatser borde tid efter annan göras till föremål för
översyn, varvid nya skattesatser borde fastställas med beaktande av de vid
tidpunkten för översynen gällande skinnpriserna. Nu gällande skattesatser
för inom riket beredda skinn har fastställts vid 1951 års riksdag.

Då — såsom kontrollstyrelsen framhållit — under tiden därefter vissa
prissänkningar ägt rum, torde skattesatserna i dylika fall böra jämkas till
sådana belopp att skattebelastningen för varje skinnslag i genomsnitt kommer
att motsvara 15 procent av nu noterade skinnpriser.

Det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget till ändringar i vissa skattesatser
har upprättats med beaktande av nyssnämnda synpunkt. Med hänsyn
härtill och då kontrollstyrelsens förslag tillkommit efter visst samarbete
med representanter för vederbörande bransch förordar jag alt förslaget i
fråga genomföres. Härvid bör jämväl den av kontrollstyrelsen förordade
sammanslagningen av skattesatserna för vissa slag av fårskinn och bisamskinn
komma till stånd. Vidare bör i varuförteckningen vidtagas de mindre
jämkningar, som kontrollstyrelsen framlagt förslag om.

De sålunda förordade författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli
1953.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19bl (nr 251)
om varuskatt; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30
juni 19b3 (nr bil) om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen över
pälsskinn.

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda båda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
W. Hammargren.