Kungl. Maj :ts proposition nr 120.
1
K r 120.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande över förslag till stadga angående protokollföring
i utrikesnämnden; given Stockholms slott
den 20 mars 1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, anhålla om
riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till stadga angående protokollföring
i utrikesnämnden.
GUSTAF ADOLF.
Östen Undén.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Genom propositionen anhålles om riksdagens yttrande över förslag till
andrade bestämmelser för protokollföringen i utrikesnämnden. Enligt" förslaget
skall som regel vad vid överläggningarna i utrikesnämnden vttras
ordagrant upptecknas av för ändamålet anlitad stenograf.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 120.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Ministern för utrikes ärendena anmäler fråga om ändrade bestämmelser
för protokoll öring i utrikesnämnden.
Föredraganden anför följande:
I proposition till 1919 års riksdag (nr 346) upptogs bland förslag till
grundlagsändringar även bestämmelser om inrättandet av en utrikesnämnd.
Under förarbetena till detta förslag dryftades spörsmålet om protokollföring
i nämnden. Den kommitté, som utarbetade förslaget om en riksdagens
utrikesnämnd, uttalade i denna fråga följande:
»Det samarbete mellan regeringen och nämnden, som bör eftersträvas, synes
bäst främjas, om överläggningarna i allmänhet bliva av förtrolig och
tvångsfri art. Ur denna synpunkt synes vara lämpligt, att möjlighet beredes
för diskussioner, som ej till sitt sakliga innehåll protokolleras. A andra sl"
dan kunna uppenbarligen omständigheterna vara sådana, att innehållet av
ledamöternas yttranden bör upptagas i ett särskilt protokoll. Beslut därom
bör kunna fattas av den, som leder nämndens förhandlingar. För att ledamöterna
alltid skola vara underrättade om att deras yttranden äro ämnade
att protokollföras, bör emellertid beslutet härom förut tillkännagivas. Ledamot,
som själv framställer yrkande därom, bör likaledes äga rätt att fa
sitt yttrande taget till protokoll. Inom kommittén har varit ifrågasatt att
nu antydda, av kommitténs ledamöter samfällt omfattade grundsatser rörande
protokollsföringen skulle erhålla helgden av en uttrycklig grundlagsbestämmelse
av innehåll, att vad ledamot av nämnden yttrat, skulle i protokollet
intagas då beslut därom fattats av den, som leder förhandlingarna
eller ledamoten själv därom gjort yrkande. Då emellertid inom kommittén
ej uppnåtts enighet om lämpligheten av att i grundlagen intaga ett dylikt
stadgande, har kommittén, i förlitande på att sakens natur skulle leda till
protokollsföringens anordnande enligt nu angivna principer, trott sig kunna
stanna vid att här uttala sin uppfattning i ämnet.» (Förslag till grundlagsändringar
åsyftande ett närmare samarbete mellan regering och riksdag i
utrikespolitiska angelägenheter, avgivet den 15 mars 1919, s. 25—26.)
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Kommitténs ståndpunkt godkändes sedermera i propositionen och tillstyrktes
av konstitutionsutskottet (nr 34). Några särskilda föreskrifter i ämnet
blev icke då utfärdade.
I anledning av motion vid 1924 års riksdag uttalade konstitutionsutskottet
(nr 22) att skäl funnes, som talade för att de regler för protokollföring
i utrikesnämnden varom 1919 års kommitterade var ense blev inskrivna
i grundlagen. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning och anhöll att
Kungl. Maj :t ville föranstalta om utredning.
I proposition till 1928 års riksdag (nr 115) anfördes att något skäl till
grundlagsändring icke S3rntes föreligga. En närmare reglering av protokollföringen
i nämnden borde kunna genomföras genom ändring av praxis, därest
en sådan skulle befinnas önskvärd, vilket dock icke kunde anses uppvisat.
Frågan om protokollföring i nämnden berördes sedermera i en proposition
till 1940 års riksdag (nr 254), med förslag till vissa grundlagsändringar
rörande utrikesnämnden och utrikesutskottet. I propositionen meddelades,
att tillkailad utredningsman föreslagit införande i grundlag även av bestämmelser
om protokollföringen. Föredragande departementschefen uttalade
emellertid, att ur de synpunkter regeringen hade att företräda något behov
icke dittills framträtt av föreskrifter angående protokollering. Skulle emellertid
en reglering befinnas lämplig, torde den i allt fall ej behöva ske genom
bestämmelser i grundlag. Det vore tillräckligt, att Kungl. Maj :t meddelade
föreskrifter i ämnet. Konstitutionsutskottet ingick i sitt utlåtande
(nr 24) ej på frågan om protokollföringens omfattning, men utskottet ansåg,
att föreskrifter i ämnet lämpligen kunde meddelas av Kungl. Maj :t.
På utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse till Konungen, att
beslut snarast måtte fattas om protokollföring vid nämndens sammanträden.
I följd härav utfärdade Kungl. Maj :t den 27 september 1940 föreskrifter
av följande lydelse:
»1. Vid sammanträde med utrikesnämnden skall sekreteraren hos nämnden
föra protokoll, upptagande de vid sammanträdet närvarandes namn,
overläggningsämnen samt namn å dem, som yttra sig under överlä«»nin«-arna. o& o
2. Vad ledamot av nämnden vid överläggningarna yttrat skall tagas till
protokollet, endast då beslut därom fattats av den, som leder förhandlingarna,
eller ledamoten själv därom gjort yrkande.
3. Protokollet skall uppläsas av sekreteraren vid nämndens nästa sammantrade.
Nämndens ledamöter hava därvid tillfälle att mot protokollets
aylattmng framstalla erinringar. Protokollet justeras sedermera av ministern
tor utrikes ärendena.
4. Protokollet skall omedelbart etter justeringen överlämnas till utrikesdepartementet
för att där förvaras.»
Innehållet i 1940 års föreskrifter om protokollföringen överensstämmer
alltså med den praxis, som dittills hade följts och som i sin tur hade stöd i
motiven till 1919 års proposition om utrikesnämndens införande.
4
liungl. Maj:ts proposition nr 120.
Med anledning av motion vid 1947 års riksdag uttalade konstitutionsutskottet
(nr 25) att frågan om ändrade regler för protokollföringen i utrikesnämnden
borde tagas under omprövning. Utskottet hemställde att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning rörande vissa angivna
frågor, bl. a. angående utrikesnämndens arbetsformer. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets hemställan.
I anledning av riksdagsskrivelsen sammankallade jag ledamöter av utrikesnämnden
och av konstitutionsutskottet till informella överläggningar
den 16 december 1947. Angående protokollföringen dryftades därvid möjligheten
av att göra de dittills ytterst kortfattade protokollen något utförligare,
bl. a. därigenom att en sammanfattning av föredragande statsrådets inledningsanförande
intoges i protokollet. Denna utväg har emellertid vid närmare
övervägande ansetts mindre tillfredsställande.
Vid sidan av de officiella protokoll, som förts i nämnden, bär i allmänhet
sekreteraren gjort anteckningar över debatterna. Dessa anteckningar har
aldrig granskats av nämndens ledamöter och har haft en helt informell karaktär.
De torde i allmänhet ytterst ofullständigt återge vad som sagts och
är som historisk källa otillförlitliga.
Departementschefen. Den nuvarande ordningen för protokollföring i utrikesnämnden
är knappast tillfredsställande. De råd, som nämndens ledamöter
ger regeringen i utrikespolitiska frågor, blir icke protokollförda. Än
mindre föres något diskussionsprotokoll, som återger argumentering vid ett
ställningstagande. Visserligen öppnar nuvarande regler möjlighet för den
som leder nämndens förhandlingar att påkalla protokollföring av medlemmarnas
yttranden. Likaså är en medlem berättigad att få sitt yttrande taget
till protokollet, om han gör yrkande därom. I praktiken är det dock ytterst
sällsynt, att dessa bestämmelsers tillämpning begäres, och någon stenograf
kallas icke att vara närvarande vid sammanträdena.
Det skäl som legat till grund för den gällande ordningen kan väl icke
frånkännas visst berättigande. Såsom ovan anförts har motivet varit att
överläggningarna blir av mera förtrolig och tvångsfri art om de ej protokollföras.
Mot denna synpunkt bör emellertid vägas intresset av att kunna
i efterhand med säkerhet fastställa vilka råd nämndens ledamöter givit och
vilka skäl, som varit bestämmande för deras ställningstagande. Det är även
av intresse, att framställningar och yttranden av närvarande regeringsledamöter
upptecknas i nämndens protokoll. Med hänsyn härtill torde den allmänna
regeln böra bli, att överläggningarna i nämnden stenograferas, såsom
numera skall ske i fråga om kamrarnas debatter inom lyckta dörrar
(riksdagsstadgan § 5 mom. 3).
Undantagsvis bör emellertid en fråga kunna i nämnden diskuteras »utanför
protokollet». Avgörandet härom synes böra tillkomma den som leder
nämndens förhandlingar, i vanliga fall alltså Konungen. Klart är att ledamot,
som önskar en diskussion utan stenografisk uppteckning, äger framställa
anhållan härom, och det får anses naturligt, att en sådan anhållan bifalles
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
av nämndens ordtörande, om den vinner stöd hos någon grupp inom nämnden
eller om eljest framställningen befinnes välmotiverad.
Protokoll ocn ordagranna uppteckningar från utrikesnämnden sammanträden
blir hemliga handlingar enligt sekretesslagen. Kungl. Maj:t äger en^
§ i lagen meddela dispens från sekretessföreskrifterna i samma lagrum.
Då det synes vara rimligt, att ledamot och suppleant i nämnden belättigas
ta del av protokollen och uppteckningarna från sammanträden, som
ägt rum under den tid de tillhört nämnden, torde en generell dispensföreskrilt
höra intagas i stadgan om protokollföringen.
I överenstämmelse med här ovan framförda synpunkter har ett förslag
till stadga i ämnet utarbetats, avsedd att ersätta 1940 års föreskrifter. Med
hänsyn till att de nya bestämmelserna innebär en ändring av den ordning
för protokollföring, som förutsattes då 1919 års proposition om utrikesnämndens
inrättande antogs av riksdagen, torde förslaget till stadga böra
underställas riksdagen för yttrande.
Under åberopande av det nu anförda får jag hemställa
att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande över det förslag till
stadga rörande protokollföring i utrikesnämnden, som är
bifogat detta protokoll.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
L. Kellberg.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Bilaga.
Förslag
till
Stadga
augående protokollföring i utrikesnämnden.
1. Vid sammanträde med utrikesnämnden skall sekreteraren lios nämnden
föra protokoll, upptagande de vid sammanträdet närvarandes namn,
överläggningsämnen samt namn å dem, som yttra sig under överläggningarna.
2. Vad de vid sammanträdet närvarande vid överläggningarna yttra skall
ordagrant upptecknas av för ändamålet anlitad stenograf, där ej den som
leder förhandlingarna för visst fall annorlunda bestämmer.
3. Protokoll som avses under 1. skall uppläsas av sekreteraren vid
nämndens nästa sammanträde. Nämndens ledamöter ha därvid tillfälle att
mot protokollets avfattning framställa erinringar. Protokollet justeras sedermera
av ministern för utrikes ärendena och förvaras i utrikesdepartementet.
4. Den ordagranna uppteckningen av ett anförande skall så snart ske kan
tillhandahållas den som hållit anförandet för justering inom den tid ministern
för utrikes ärendena bestämmer; annan i sammanträdet deltagande
obetaget att vid ett av de närmaste sammanträdena med nämnden framställa
erinringar mot uppteckningens avfattning efter justeringen. Uppteckningen
skall förvaras i utrikesdepartementet.
5. Ledamot och suppleant i nämnden äro berättigade att i utrikesdepartementet
taga del av protokoll och ordagranna uppteckningar från sammanträden,
som ägt rum under den tid de tillhört nämnden.
Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
530845