Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
uttagande av en avgift för främjande av forskning
och rationalisering på bgggnadsområdet samt inrättande
av en statens nämnd för byggnadsforskning,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 13 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 163, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att
A. antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående
byggnadsf orskningsavgif t;
B. godkänna av departementschefen framlagt förslag i fråga om inrättande
fr. o. m. den 1 juli 1953 av en statens nämnd för byggnadsforskning;
C. godkänna följande personalförteckning för statens nämnd för byggnadsforskning,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1953/54:
Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat:
Befattning Lönegrad
1 föreståndare .................................................................. Cp 15;
D. godkänna följande avlöningsstat för statens nämnd för byggnadsforskning,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1953/54:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ..................... 20 700
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
förslagsvis ..................................................................... 6 100
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ 19 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 21 700
Summa kronor 68 100;
E. under femte huvudtiteln för budgetåret 1953/54 anvisa
dels till Statens nämnd för byggnadsforskning: Avlöningar ett förslagsanslag
av 68 100 kronor,
dels till Statens nämnd för byggnadsforskning: Omkostnader ett förslagsanslag
av 52 000 kronor,
dels ock till Byggnadsforskning ett reservationsanslag av 275 000 kronor.
1—897 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. G samt. 2 avd. Nr 13.
2
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
Vidare har Kungi. Maj :t i propositionen nr 1, bilaga 7, punkterna 67
och 68, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
under femte huvudtiteln för budgetåret 1953/54 beräkna
dels till Statens kommitté för byggnadsforskning ett förslagsanslag av
65 000 kronor,
dels ock till Byggnadsforskning ett reservationsanslag av 350 000 kronor.
I anledning av propositionen nr 163 bar inom riksdagen väckts sex
motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 418 av herr Jansson m. fl.,
nr 419 av herr Wehtje samt
nr 420 av herrar Lundqvist och Spetz ävensom
inom andra kammaren
nr 550 av herr Severin i Gävle m. fl.,
nr 551 av herrar Carlsson i Stockholm och von Seth samt
nr 552 av herrar Edström och Nordqvist i Karlskoga.
I motionerna 1:418 och 11:550, vilka är likalydande, hemställes, att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 163 måtte giva sin anslutning
till i motionerna anförda synpunkter beträffande inriktningen
och utövandet av den föreslagna nämndens verksamhet.
I motionerna 1:419 och 11:552, vilka är likalydande, hemställes, att
riksdagen måtte besluta
dels att avslå propositionen nr 163,
dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte
tillsätta en utredning med uppdrag att framlägga nytt förslag om sammansättningen
av, uppgifterna för och sättet för finansiering av en bvggnadsforskningsnämnd,
dels att till Statens kommitté för byggnadsforskning för budgetåret
1953/54 anslå ett förslagsanslag av 65 000 kronor och
dels att till Byggnadsforskning för budgetåret 1953/54 anslå ett reservationsanslag
av 350 000 kronor.
I motionerna I: 420 och II: 551, vilka är likalydande, hemställes,
»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 163
A. måtte antaga det till propositionen fogade förslaget till förordning
angående byggnadsforskningsavgift, dock att 1, 2 och 3 §§ i förordningen
måtte erhålla följande lydelse.
1 §•
Den som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet under sådana förhållanden,
att han är att anse såsom arbetsgivare i olycksfallsförsäkrings
-
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
3
lagens mening, är skyldig att, i den män Kungl. Maj :t så föreskriver och
i enlighet med vad nedan sägs, till främjande av forskning och rationaliseringsverksamhet
inom byggnadsfacket erlägga eu särskild avgift (byggnadsforskningsavgift).
Skyldighet att utgiva byggnadsforskningsavgift åvilar kommun, som bedriver
byggnadsverksamhet, vare sig verksamheten är yrkesmässig eller
icke.
2 §.
Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med femton kronor för
varje fullt antal av trehundra dagsverken, som under året utförts med anlitande
av arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Samma avgift utgår även för all
i statlig regi bedriven byggnadsverksamhet.
3 §•
Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten utom beträffande
statliga byggnadsarbeten där det åligger det byggnadsadministrerande
verket att själv utan anmodan härom årsvis i efterskott till en härför
särskilt upprättad fond inbetala forskningsavgiften.
Beträffande byggnadsforskningsavgiften skall i tillämpliga delar gälla
vad som är stadgat i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete, därvid dock i fråga om byggnadsforskningsavgift,
som pålägges arbetsgivare, för vilken försäkring
icke är gällande i anstalten, skall iakttagas vad i nämnda förordning
stadgats rörande avgift, som uttages från arbetsgivare vilken i regel
sysselsätter minst fem arbetare.
B. måtte — med beaktande av de synpunkter som anförts i motionen —
godkänna inrättandet fr. o. in. den 1 juli 1954 av en statens nämnd för
byggnadsforskning.
C. icke måtte godkänna Kungl. Maj :ts förslag om personalförteckning
för statens nämnd för byggnadsforskning.
D. måtte avslå Kungl. Maj :ts anslagsäskande för avlöningar och omkostnader
till Statens nämnd för byggnadsforskning ävensom till Byggnadsforskning
å 395 100 kronor.
E. måtte under femte huvudtiteln för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag
av 65 000 kronor till Statens kommitté för byggnadsforskning
samt ett reservationsanslag av 350 000 kronor till byggnadsforskning i enlighet
med vad som föreslagits i årets statsverksproposition.»
Propositionen nr 163 och motionerna I: 419 och 420 samt II: 551 och 552
har, såvitt angår förslag till förordning angående byggnadsforskningsavgift,
hänvisats till behandling av lagutskott och tilldelats tredje lagutskottet.
Sagda proposition och motioner i övrigt ävensom motionerna I: 418
och 11:550 samt ovannämnda punkter i statsverkspropositionen har hän
-
4
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
visats till statsutskottet. Efter överenskommelse mellan statsutskottet och
tredje lagutskottet har samliga här berörda frågor hänskjutits till behandling
av sammansatt stats- och tredje lagutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
nr 163 framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna
åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse
därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Inledning.
I en i februari 1953 inom socialdepartementet upprättad promemoria
.— i det följande benämnd huvud promemorian — har föreslagits, att en
avgift skall påläggas byggnadsverksamheten och vissa delar av anläggningsverksamheten.
De härigenom influtna medlen skall sammanföras till
en särskild fond, som skall stå till förfogande för forsknings- och rationaliseringsarbete
under ledning av en särskild nämnd för byggnadsforskning
och byggnadsrationalisering. Grunddragen för nämndens organisation liksom
vissa anslagsfrågor har samtidigt angivits i en särskild departementspromemoria.
Över huvudpromemorian har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
bostadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, byggnadsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens kommitté för byggnadsforskning,
statens tekniska forskningsråd, bränsleutredningen, svenska
byggnadsentreprenörföreningen, svenska byggnadsindustriförbundet,
svenska byggnadsarbetareförbundet, svenska murareförbundet, Sveriges
industriförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), svenska
riksbyggen, socialförsäkringsbolagens förening (som därvid yttrat sig jämväl
i anledning av riksförsäkringsanstaltens utlåtande), svenska landskommunernas
förbund, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, samarbetskommittén
för byggnadsfrågor, svenska väg- och vattenbyggares riksförbund,
kollegienämnderna vid tekniska högskolan och vid Chalmers tekniska
högskola samt ingenjörsvetenskapsakademien. Därjämte har järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, svenska vattenkraftföreningen, svenska
kommunal-tekniska föreningen, svenska värme- och sanitetstekniska föreningen
samt Sveriges villaägareförbund inkommit med skrivelser i ämnet.
Förevarande proposition, nr 163, har utarbetats på grundval av nämnda
promemorior och remissyttranden. Utskottet vill nedan, efter en redogörelse
för propositionens huvudsakliga innehåll, närmare redovisa de synpunkter
som i olika hänseenden framförts i propositionen och i de i anslutning
till propositionen väckta motionerna.
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
o
Propositionens huvudsakliga innehåll.
För att skapa förutsättningar för en kraftigare, samlad insats i syfte att
genom forsknings- och rationaliseringsverksamhet förbättra och förbilliga
produktionen inom byggnadsbranschen föreslås, att en särskild byggnadsforskningsavgift
skall införas fr. o. m. den 1 januari 1954. Denna avgift, som
beräknas årligen inbringa ca 2,5 milj. kronor, skall fonderas och stå till
förfogande för ett nytt, fr. o. m. den 1 juli 1953 inrättat statligt organ,
statens nämnd för byggnadsforskning, som skall avlösa den nuvarande statens
kommitté för byggnadsforskning.
Avgiften skall uttagas av riksförsäkringsanstalten med utnyttjande av
det material, som ligger till grund för debiteringen av arbetsgivarnas olycksfallsförsäkringsavgifter;
härvid skall anstalten erhålla visst biträde av
olycksfallsförsäkringsbolagen.
Avgiften skall med vissa begränsningar erläggas av den, som är att anse
som arbetsgivare enligt olycksfallsförsäkringslagen, dock icke av staten. Den
skall utgå med 20 kronor för varje fullt antal av 300 dagsverken, som fullgjorts
av arbetare, vilka vid debitering av olycksfallsförsäkringsavgift är
att hänföra till vissa i riksförsäkringsanstaltens premietariff för s. k. större
arbetsgivare upptagna verksamhetsgrenar under metallindustri och byggnadsverksamhet.
I propositionen äskas därjämte anslag till avlöningar och omkostnader
för statens nämnd för byggnadsforskning samt ett anslag till byggnadsforskningsverksamheten,
tillhopa å 395 100 kronor.
Lämpligheten av att uttaga byggnadsforskningsavgift och att inrätta
en statens nämnd för byggnadsforskning.
Departementschefen.
»Forskning på byggnadsområdet bedrives av eu mångfald organ, såväl
statliga som icke-statliga. För att erhålla möjligheter att samordna och
systematisera byggnadsforskningen i syfte att rationellt utnyttja forskningsresurserna
beslöt statsmakterna år 1942 att inrätta ett särskilt statligt
organ, statens kommitté för byggnadsforskning. Kommittén har till
sitt förfogande haft vissa anslag på driftbudgeten, nämligen dels ett anslag
till kommitténs centrala organisation och dels ett anslag till byggnadsforskning.
Från sistnämnda anslag har kommittén beviljat bidrag till forskningsverksamhet
på byggnadsområdet.
Särskilda utredningar av år 1940 och år 1947 behandlade i till Kungl.
Maj :t avgivna betänkanden frågan om inrättande av ett centralt organ för
samordning av den tekniska och ekonomiska forskningsverksamheten på
husbyggandets område. Utredningarna utmynnade i förslag om inrättande
6
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
av ett statligt byggnadsinstitut, vars verksamhet skulle helt bestridas av
statsmedel. Kostnaderna beräknades av 1946 års utredning till nära en
miljon kronor och av 1947 års utredning till 900 000 kronor för år. Något
på betänkandena baserat förslag har dock icke förelagts riksdagen.
Behovet av en kraftigare insats på förevarande område har sedan länge
varit allmänt omvittnat; bl. a. har i det av 1951 års bostadsutredning i
december 1952 avgivna betänkandet och de däröver avgivna yttrandena
med eftertryck framhållits nödvändigheten av att forskningen kraftigt förstärkes.
Då det ansetts icke vara försvarligt att längre uppskjuta frågans
lösning har, efter samråd med företrädare för byggnadsbranschens organisationer
samt vederbörande parter på arbetsmarknaden, i föreliggande
huvudpromemoria uppdragits riktlinjer för en lösning av problemen efter
en ny linje. Vid promemorians remissbehandling har behovet av en vidgad
byggnadsforskning ånyo starkt understrukits.
Såsom i promemorian framhållits, torde byggnadsindustrin — till
skillnad från många andra industrigrenar — på grund av sin struktur
icke utan särskilda åtgärder kunna förväntas göra en tillräckligt vägande,
självständig insats i syfte att lösa de egna forsknings- och rationaliseringsproblemen.
I rådande statsfinansiella läge har det ansetts angeläget att icke
belasta statsbudgeten med utgifter av den storleksordning, som erfordras
om forskningsverksamheten skall giva ett med hänsyn till byggnadsverksamhetens
samhällsekonomiska betydelse godtagbart resultat. Från dessa
utgångspunkter har promemorian velat anvisa en annan väg för forskningens
finansiering. Det har sålunda föreslagits, att forskningen skall
finansieras genom en särskild avgift, som skall påläggas arbetsgivarna
i byggnadsfacket. De härigenom inflytande medlen skall stå till förfogande
för ett nytt centralt organ, i .vilket en stark representation skall tillkomma
de intressegrupper, som tillskjuter rörelsekapitalet, samt arbetsmarknadsparterna.
Staten skall å sin sida bestrida kostnaderna för driften av centralorganet.
Jag ansluter mig helt till de i promemorian angivna synpunkterna
i dessa hänseenden och biträder därför till en början de i promemorian
gjorda förslagen, att en byggnadsforskningsavgift skall uttagas
samt att en särskild nämnd skall inrättas för att med anlitande av de influtna
medlen främja verksamheten på förevarande område.»
Formen för statens insats.
Huvudpromemorian.
»För staten beräknas icke några på avlöningssuminor grundade försäkringsavgifter,
varför byggnadsforskningsavgift för staten ej kan debiteras
och uppbäras på samma sätt som i fråga om av annan arbetsgivare bedriven
sådan verksamhet. Härtill kommer, att staten tillskjuter avsevärda
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
7
belopp för forskning på dessa och angränsande områden dels genom anslag
till det centrala byggnadsforskningsorganet, dels genom egen forskningsoch
utredningsverksamhet inom statliga myndigheter, institutioner och
andra organ och dels genom bidrag till halvstatliga eller enskilda organisationer.
Med hänsyn till dessa förhållanden bör någon byggnadsforskningsavgift
icke uttagas av staten.»
Yttrandena.
Svenska byggnadsindustriförbundet, svenska byggnadsentreprenörföreningen,
forskningskommittén, ingenjörsvetenskapsakademien, Chalmers
tekniska högskola samt svenska väg- och vattenbyggares riksförbund föreslår,
att även staten skall erlägga byggnadsforskningsavgift. Det framhålles,
att Aid en sådan anordning några anslag å riksstaten icke behöver anvisas.
Kostnaderna för nämndens centrala organisation skulle i så fall bestridas
av fondmedel.
Statskontoret, som finner det lämpligt att en avgift på i promemorian
föreslaget sätt uttages av byggnadsproducenterna, säger sig helst ha sett,
att en en dylik avgift utgått jämväl å den i statlig regi bedrivna byggnadsverksamheten.
Då en bidragsplikt för statsverket icke kan genomföras utan
visst administrativt merarbete, finner ämbetsverket emellertid övervägande
skäl tala för att statens medverkan i fortsättningen sker i form av anslag å
riksstaten. Härvid uppställer sig frågan, huruvida detta tillskott skall,
såsom i promemorian förutsatts, disponeras för driften av den centrala
administrationen eller om den skall ingå i den tilltänkta fonden. Statskontoret
tvekar i fråga om den förstnämnda utvägen; det förefaller som
om gränsdragningen mellan den centrala administrationen och verksamheten
i övrigt i viss mån måste bli flytande. Härtill kommer, att det icke
ur alla synpunkter skulle vara lyckligt med en grupp anställda med rent
statliga tjänster och en annan grupp, för vilka anställningsvillkoren skulle
erhålla en delvis annan karaktär. Det anförda leder närmast till att det
statliga tillskottet, å driftbudgeten upptaget som ett obetecknat anslag,
bör tillföras fonden. Detta anslag bör upptagas till 390 000 kronor eller
i stort sett vad som för innevarande budgetår anvisats till forskningskommittén
och dess verksamhet. En dylik anordning bör emellertid förbindas
med det villkoret, atl Kungl. Maj:t årligen fastställer stat för fondmedlens
disposition, avseende jämväl kostnaderna för den förordade nämnden
med därtill hörande kansliorganisation.
Eu reservant inom statskontoret (t. f. statskommissarien Lundh) anför,
alt ett stödjande av forskningsverksamheten synes, om förutsättningar icke
finnes för skapandet av ett byggnadsforskningsinstitut i analogi med exempelvis
textilforskningsinstitutet, böra finansieras genom anslag å driftbudgeten.
8
Sammansatt slats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
Departementschefen.
»Vad därefter beträffar formen för statens insats har från åtskilliga håll
hävdats, att denna borde ske på så sätt att även staten erlade forskningsavgift.
I promemorian har emellertid enligt min mening anförts bärande
skäl för att staten skall vara befriad från skyldigheten att erlägga sådan
avgift. Jag tillstyrker därför även på denna punkt promemorians förslag
och utgår ifrån att statens bidrag skall lämnas i form av anslag på driftbudgeten.
Jag vill tillägga, att jag förutsätter att statens andel i kostnaderna
i stort sett motsvarar beloppen av de nuvarande anslagen. Det är
icke möjligt att utan vidlyftig utredning skapa sig en uppfattning om vilka
kostnader staten skulle ådraga sig om statens bidrag toge form av byggnadsförskningsavgift.
Härför erfordras nämligen en redovisning av i vilken
utsträckning statlig byggnadsverksamhet sker i egen regi resp. genom
anlitande av enskilda företagare. Då emellertid staten i mycket stor utsträckning
anlitar enskilda entreprenörer för sin byggnadsverksamhet torde
man ha anledning antaga, att statens tillskott genom en byggnadsforskningsavgift
icke skulle bli högre än de anslag, som enligt mitt förslag skall
anvisas för byggnadsforskningen.»
Motionerna.
I motionerna I: 420 och 11: 551 yrkas under A., att ändringar skall vidtagas
i den föreslagna förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
Bl. a. bör tredje stycket 1 §, vilket stadgar att staten är från avgiftsskyldighet
befriad, enligt motionärernas mening utgå. I anslutning härtill
föreslås i motionerna vissa tillägg till 2 och 3 §§. Till stöd för nämnda
yrkande anför motionärerna huvudsakligen följande.
»Det torde inte behöva innebära något betungande merarbete för de få
statliga verk som blir berörda att själva redovisa sin byggnadsforskningsavgift
direkt till fonden. De statliga verk som kan komma i fråga begränsar
sig huvudsakligen till byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt i mindre utsträckning sådana
verk som lotsstyrelsen, telegrafstyrelsen, fortifikationsförvaltningen
och domänstyrelsen. Eftersom dessa verk ändock uppgör för ändamålet
lämpad statistik över sina arbetare, finnes ingen anledning förmoda, att
eu beräkning av byggnadsforskningsavgiften exempelvis årsvis i efterskott
skulle innebära några extra omkostnader för verken i fråga. — — —
Ur allmän rättvisesynpunkt synes det riktigare att de medel med vilka
staten deltar i finansieringen av byggnadsforskningen uttages som en avgift
på samma sätt som när det gäller kommuner och enskilda. Den i propositionen
gjorda avgränsningen innebär, att entreprenadverksamhet försätles
i en än mer ogynnsam ställning gentemot statens byggande i egen regi.
Eftersom byggnadskostnaderna för eu industri alltid återverkar på pri
-
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
9
serna på produkterna kommer även här statlig företagsamhet att få en
orättmätig favör.»
Vilka verksamhetsgrenar bör avgiftsbeläggas?
HuYudpromemorian.
»Då det gäller att avgöra vilka verksamhetsgrenar som skall påläggas
byggnadsforskningsavgift bör man med hänsyn till den avsedda samordningen
med debiteringen av olycksfallsförsäkringsavgifterna som utgångspunkt
taga den gruppindelning efter vilken premiedebiteringen sker inom
riksförsäkringsanstalten. Avgift bör endast uttagas för den arbetskraft, som
vid debitering av olycksfallsförsäkringspremie hänföres till någon av de
verksamhetsgrenar, för vilka byggnadsforskningsavgift skall utgå, således
exempelvis icke kontorspersonal i den mån denna debiteras särskilt och
med anlitande av premietariffen för kontorspersonal.
I den för premiedebiteringen av större arbetsgivare gällande tariffen
finnes upptagna följande verksamhetsgrenar med underavdelningar.
Byggnadsverksamhet.
A. Grundläggnings- och rivningsarbete.
1. betonggjutning med jordschaktning, inkl. sprängningsarbete,
2. pålningsarbete,
3. rivningsarbete,
4. stenarbete.
B. Husbyggnader.
1. av sten, tegel eller betong,
2. av trä,
3. fabriksbyggnad,
4. kyrkobyggnad.
C. Järnvägs-, väg- och brobyggnader.
1. brobyggnad,
2. djupborrning,
3. gatubyggnad,
4. jordschaktning, inkl. dikesgrävning,
5. järnvägsbyggnad,
6. landsvägsbyggnad, inkl. vägunderhåll,
7. schaktsänkning,
8. staknings- och avvägningsarbete,
9. tunnelbyggnadsarbete.
D. Vattenbyggnader.
1—7 underavdelningar.
E. Linjebyggnad för elektrisk kraftöverföring.
1—2 underavdelningar.
10
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
F. Byggnadsyrken.
1. asfanläggningsarbete,
2. glasmästeri,
3. golvläggningsarbete (ej plattsättning),
4. installering av telegraf-, telefon- och elektriska ledningar, såväl inomsom
utomhus,
5. kakelugnsmakeri,
6. murningsarbete i mindre omfattning,
7. måleri såväl i verkstad som in- och utvändigt å byggnader,
8. reveteringsarbete,
9. snickeriarbete,
10. stenhuggeriarbete (ej grundläggning),
11. stuckatörarbete,
12. takarbete,
13. timringsarbete,
14. plattsättning.
G. Övrig hithörande verksamhet.
1. brunnsgrävningsarbete,
2. entreprenadarbete (större byggnadsarbeten och anläggningar),
3. uppförande av järnkonstruktioner,
4. montering och demontering av maskiner,
5. rengöring av bostäder, fönster och fasader,
6. skorstensbyggnadsverksamhet,
7. skorstensfejarverksamhet,
8. ställningsbyggnadsarbete.
Av de uppräknade verksamhetsgrenarna synes de under följande nummer
icke böra avgiftsbeläggas, nämligen C 2, C 3, C 4, såvitt rör dikesgrävning,
C 5, C 6, C 8, C 9, D 1—7, E 1—2, G 1, G 4, G 5 och G 7.
Å andra sidan bör jämväl vissa verksamhetsgrenar under yrkesgruppen
metallindustri avgiftsbeläggas, nämligen
bleck- och plåtslageri med takarbete samt
installation av gas-, vatten-, värme- och avloppsledningar.»
Departementschefen.
»I promemorian har med utgångspunkt från riksförsäkringsanstaltens
premietariff för större arbetsgivare närmare angivits vilka verksamhetsgrenar,
som skall beläggas med byggnadsforskningsavgift. I icke obetydlig
omfattning har i remissyttrandena föreslagits, att verksamheten skall få
avse hela byggnads- och anläggningsfacket, framför allt även väg- och
vattenbyggnadsarbeten. Jag är emellertid icke f. n. benägen att biträda
dessa synpunkter. Jag anser nämligen att verksamheten tills vidare bör
inriktas på problem, som har anknytning till husbyggnadsområdet. Innan
närmare erfarenheter vinnes av den nya verksamheten kan det icke anses
försvarligt att giva densamma en så stor omfattning som man tänkt sig i
nyssnämnda yttranden.
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
11
Från åtskilliga håll har påtalats, att vissa gränsdragningssvårigheter
och andra otillfredsställande tillämpningsproblem kommer att uppstå om
avgiftsplikten avgränsades inom premietariffens verksamhetsgrenar på
sätt i promemorian föreslagits. Vad härutinnan under remissbehandlingen
anförts är otvivelaktigt värt beaktande. Det är givet att anknytningen till
riksförsäkringsanstaltens premietariff icke ur alla synpunkter kan betraktas
som idealisk; tariffen är ju utarbetad för en helt annan uppgift än den
för vilken den enligt förevarande förslag skall komma att användas. I likhet
med riksförsäkringsanstalten anser jag dock, att den enda framkomliga
vägen vid en anknytning till premiedebiteringen är att föreskriva att
avgift skall av arbetsgivaren erläggas för varje arbetare som vid premiedebiteringen
hänförts till sådan i premietariffen införd verksamhetsgren
som skall vara avgiftsbelagd. Betydande förbättringar i de i remissyttrandena
angivna hänseendena kan dock åstadkommas genom att ytterligare
vissa verksamhetsgrenar befrias från avgiftsskyldighet. I fråga om yrkesgruppen
»Byggnadsverksamhet» har jag funnit, att undergruppen »A.
Grundläggnings- och rivningsarbete» bör undantagas från avgiftsplikt;
denna grupp, vars medtagande framför andra skulle förorsaka svårigheter
i angivna hänseenden, sysselsätter enligt 1949 års försäkringsstatistik endast
449 årsarbetare, anställda hos s. k. större arbetsgivare. Även medräknat
antalet till motsvarande grupp hänförda arbetare, som är anställda
hos s. k. mindre arbetsgivare, representerar här ifrågavarande verksamhetsgrenar
en synnerligen ringa del av arbetarkåren inom byggnadsfacket.
Vidare bör hela undergruppen »C. Järnvägs-, väg-och brobyggnader» undantagas.
I fråga om undergruppen »G. övrig hithörande verksamhet» ansluter
jag mig till promemorians förslag. Avgiftsbelagda hör således i fråga om
»Byggnadsverksamhet» endast vara följande verksamhetsgrenar: undergruppen
»B. Husbyggnader», undergruppen »F. Byggnadsyrken» samt av
undergruppen »G. övrig hithörande verksamhet» följande specialgrupper,
nämligen entreprenadarbete, uppförande av järnkonstruktioner, skorstensbyggnadsverksamhet
och ställningsbyggnadsarbete. I fråga om entreprenadverksamhet
bör dock föreskrivas, att sådan verksamhet endast skall
vara avgiftsbelagd i den mån den avser verksamhet, för vilken enligt bestämmelserna
i övrigt avgiftsplikt skall föreligga. Slutligen bör under yrkesgruppen
»metallindustri» i nära överensstämmelse med promemorians förslag
avgiftsbeläggas bleck- och plåtslageri i samband med husbyggnadsarbetc
samt installation av gas-, vatten-, värme- och avloppsledningar. Eu
fullständig förteckning över avgiftsbelagda verksamhetsgrenar bör införas
i vederbörlig tillämpningskungörelse; ett utkast härtill fogas som bilaga
till detta protokoll.»
12
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
Motionerna.
I motionerna I: 420 och II: 551 yrkas under A. den ändringen utöver
vad ovan nämnts angående avgiftsskyldighet för staten, att det i propositionsförslagets
2 § angivna beloppet »tjugu» kronor skall utbytas mot beloppet
»femton» kronor. Yrkandet betingas av att motionärerna anser, att
all byggnads- och anläggningsverksamhet bör avgiftsbeläggas. De har uppskattat
antalet årsarbetare, som i propositionen undantagits, till i runt tal
25 000 medan det antal som hänförts till enligt propositionen avgiftsbelagd
verksamhet beräknats till omkring 85 000. Att på detta sätt undantaga en
femtedel av verksamheten från forskningsavgift medför enligt motionärernas
mening stora olägenheter. Sedan motionärerna exemplifierat dessa olägenheter
anför de följande.
»Under förutsättning att all byggnadsverksamhet medtages skulle de här
exemplifierade svårigheterna försvinna. Dessutom skulle en betydande förenkling
i debiteringen vinnas genom att varken företagare, kommuner eller
riksförsäkringsanstalten behövde lägga ned något extra arbete på att granska
dagsverkslistorna och dag för dag skilja av icke avgiftsbelagt arbete från
avgiftsbelagt. Den besparing i administrationsarbete man på detta sätt
åstadkommer torde kunna räknas i 100 000-tals kronor.
Om all byggnadsverksamhet avgiftsbelades, skulle den. avgiftsbelagda
verksamheten tillföras ytterligare ca 25 000 årsarbetare. En uttaxering av
15 kronor per årsarbetare skulle då ge samma totalbelopp som departementschefen
föreslagit. Därvid skulle man också vinna att man genom ett
lägre belopp per årsarbetare och en vidgad bas för utbetalningen inte belastade
det redan tidigare genom höga byggnadskostnader betungade bostadsbyggandet
så hårt som annars skulle bli fallet.»
Dispositionen över avgiftsmedlen.
Departementschefen.
»Genom avgiften inflytande medel bör på sätt i promemorian angivits
överföras till en fond, benämnd byggnadsfackets forsknings- och rationaliseringsfond,
vilken skall förvaltas av statskontoret.
Statskontoret anser, att nämnden icke bör få fritt disponera över fondmedlen;
ämbetsverket menar, att Kungl. Maj :t, på sätt hittills skett beträffande
de till byggnadsforskningskommittén anvisade forskningsmedlen,
bör besluta om disposition, då fråga är om engångsbidrag överstigande
20 000 kronor och periodiskt bidrag överstigande 10 000 kronor. Enligt
min mening bör emellertid forskningsverksamheten icke dirigeras av Kungl.
Maj:t. Det är av vikt afl nämnden får i väsentlig mån råda över verksamhetens
inriktning i fråga om såväl de stora linjerna som de smärre detal
-
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
13
jerna. Den bör därför på egen hand få disponera över fondmedlen. Jag
förutsätter emellertid, att nämnden skall till chefen för socialdepartementet
halvårsvis i förväg avgiva en preliminär plan för verksamheten.
Vad nu sagts gäller dock endast själva forskningen; uppkommer behov att
från fondmedel bestrida utgifter, som hänför sig till verksamheten inom
nämndens kansli, bör Kungl. Maj:ts medgivande inhämtas.»
Nämndens arbetsuppgifter.
Departementschefen.
»Jag övergår nu till vissa frågor rörande nämndens arbetsuppgifter.
Framför allt de organ, som företräder den vetenskapliga forskningen, har
ansett att grundforskningens betydelse icke tillräckligt beaktats i promemorian.
Enligt denna skall nämnden nämligen i första hand vara inställd
på praktiskt utvecklingsarbete, som ger relativt snabba resultat. Man har
emellertid menat att grundforskningen är oundgänglig för hela utvecklingen
inom byggnadsfacket. I vissa fall har man därjämte ansett att behovet
av forskning på konstruktionsområdet förbisetts i promemorian.
Vidare har en viss osäkerhet gjort sig gällande i fråga om på ''vad sätt
nämnden skall taga befattning med rationaliseringsproblemen. Jag förutsätter
att nämndens verksamhet icke skall bindas genom detaljerade direktiv.
I stället bör det, som jag i annat sammanhang nyss antytt, överlåtas
åt nämnden att själv bedöma i vilken form och på vilka arbetsområden
nämndens insats från tid till annan skall göras. Om granskningen av den
i det föregående nämnda planen ger anledning därtill, bör Kungl. Maj:t
dock kunna ge anvisningar rörande verksamhetens inriktning.»
Motionerna.
I motionerna I: 420 och II: 551 hävdas, att vissa i motionerna angivna
exempel på undersökningar, som understötts av forskningskommittén, vore
att hänföra till icke avgiftsbelagda arbetsområden, inom vilka den föreslagna
nämnden icke ägde anslå medel till forskning. I anslutning härtill
anför motionärerna följande.
»Det synes oss inte rationellt, att den enda institution som stöder här
ovan exemplifierad forskning vid sin ombildning till ett permanent organ
lämnar dessa väsentliga arbetsuppgifter utanför sitt verksamhetsområde.
Årligen investeras i landet lika mycket i sådana anläggningar som bär avses
— cirka 2 miljarder kronor — som i bostäder och övrig busbyggnadsverksamhet
var för sig. Detta torde kuna anföras såsom ett tillräckligt
skäl för att nämndens verksamhet bör utvidgas att omfatta även dessa
områden. Därtill kommer att resultaten från forsknings- och rationalise
-
14
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
ringsverksamheten på det ena området oftast är direkt tillämpbara eller
idégivande för verksamheten på det andra, varför det inte finns någon anledning
att särskilja dessa arbetsuppgifter och splittra byggnadsforskningen
på flera organ.»
I motionerna 1: 418 och 11: 550 betonas vikten av att den föreslagna
nämnden icke begränsade sin verksamhet till att avse enbart eller ens huvudsakligen
rationalisering av produktionen. Detta borde visserligen vara
den ena av nämndens huvuduppgifter; den andra borde vara att åstadkomma
en sänkning av de årliga driftkostnaderna, enkannerligen bränslekostnaderna.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap eller annan
myndighet som framdeles kunde få ansvaret för bränsleförsörjningen borde
därför vara representerad i nämnden.
Tidpunkten för nämndens inrättande. Nämndens organisation.
Anslagsäskanden.
Departementschefen.
»Byggnadsforskningsavgiften bör införas fr. o. in. den 1 januari 1954.
Först under andra kvartalet av år 1954 torde något genom avgiftens inflytande
mera betydande belopp komma att bli tillgängligt för sitt ändamål.
Under större delen av budgetåret 1953/54 måste därför den pågående
forskningsverksamheten finansieras i den hittills gällande ordningen. Statens
kommitté för byggnadsforskning anser, att den nya nämnden icke bör
träda i verksamhet förrän den 1 juli 1954 och förutser vissa omställningssvårigheter
för den händelse omorganisationen sker redan vid ingången
av budgetåret 1953/54. Gentemot dessa synpunkter vill jag anföra, att ett
omfattande förberedelsearbete måste göras undan, innan forskningsverksamheten
kan vidgas till det nya formatet. Den nya nämndens verksamhet
bör därför taga sin början i god tid före omställningen. Under sådana
förhållanden förefaller det lämpligast, att nämnden avlöser forskningskommittén
redan den 1 juli 1953. Nämnden kan då under nästa budgetår dels
fortsätta den från kommittén övertagna forskningsverksamheten och dels
planera den fortsatta forskningen så att denna omedelbart kan sättas i
gång när tillräckligt stort kapital influtit till fonden. Jag vill i detta sammanhang
tillägga, att det bör vara nämnden angeläget att låta fullfölja
de forskningsarbeten, som kommittén igångsatt, även om arbetet icke anses
ligga i linje med nämndens eget forskningsprogram.
Jag föreslår alltså, att statens kommitté för byggnadsforskning den 1
juli 1953 skall avlösas av ett mera permanent organ; detta bör erhålla
namnet statens nämnd för byggnadsforskning.
I fråga om nämndens sammansättning ansluter jag mig till vad i pro -
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
15
memorian föreslagits, dock med den ändringen att antalet ledamöter bör
— förutom chefen för nämndens kansli — utgöra tretton.
Vad beträffar nämndens personal har i promemorian beräknats ett behov
av 1 överdirektör i Cp 17, 1 byrådirektör i Cp 9, 1 ingenjör med arvode
motsvarande högst 31 löneklassen, 2 ingenjörer med arvoden motsvarande
högst 29 löneklassen, 1 sekreterare med arvode motsvarande högst 27 löneklassen,
1 förste kansliskrivare i Ce 17, 1 kanslibiträde i Ce 11 samt 2 biträden
i reglerad befordringsgång. Avlöningskostnaderna har beräknats,
inklusive visst belopp för tillfällig personal, till ca 190 000 kronor för år.
Jag har i stort sett intet att erinra mot den i promemorian gjorda beräkningen
av personalbehovet. Vad beträffar anställningsformerna vill jag
föreslå, att — förutom biträdespersonalen — endast chefen för nämndens
kansli lönegradsplaceras. Övrig teknisk personal bör vara arvodesanställd.
Såsom statens kommitté för byggnadsforskning anfört, bör de s. k. ingenjörstjänsterna
— och härmed avser jag även den tjänst som enligt promemorian
skulle uppföras som en byrådirektör stjänst — icke förbehållas
enbart personer med civilingenjörsexamen. Chefen för kansliet bör placeras
i Cp 15 och erhålla tjänstebeteckningen föreståndare. I stället för eu tjänst
som förste kansliskrivare bör inrättas en tjänst som kansliskrivare i Ce 15;
i övrigt har jag intet att erinra mot promemorians förslag i fråga om biträdest
jänsternas lönegradsplacering.
Nämnden förutsättes förfoga över dels ett avlöningsanslag, avsett för
personalen vid nämndens kansli, och dels vissa medel, avsedda för bestridande
av kostnaderna för själva forskningsverksamheten, nämligen dels ett
statligt anslag till byggnadsforskning och dels fondmedlen. Den nuvarande
forskningskommittén förfogar över dels ett anslag till sin egen verksamhet
och dels ett anslag till forskning. Forskningsanslaget må vid behov tagas
i anspråk för att förstärka personalen vid kommitténs centrala organisation;
härför erfordras dock Kungl. Maj :ts medgivande i det enskilda fallet.
På samma sätt bör de forskningsmedel, som står till den nya nämndens förfogande,
kunna vid behov anlitas till förstärkning av nämndens personal,
förutsatt att Kungl. Maj:t medgiver detta i varje särskilt fall. Med utgångspunkt
från vad nu sagts finner jag vidare, att under ett för nämnden avsett
avlöningsanslag icke bör redovisas annan personal än den lönegradsplacerade.
övrig för nämndens kansli erforderlig personal, således bl. a. de
arvodesanställda teknikerna och sekreteraren, bör avlönas från forskningsmedel;
beträffande arvodenas storlek bör Kungl. Maj:t meddela beslut från
fall till fall.
Nämndens föreståndare bör givetvis tillsättas av Kungl. Maj:t. I övrigt
bör i fråga om avlöningsanslaget gälla, alt Kungl. Maj:t skall meddela beslut
rörande arvodenas storlek i varje särskilt fall, där fråga är om arvode
av 1 000 kronor eller mera för månad.
16 Sammansatt slats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
Ordföranden bör erhålla arvode med 1 800 kronor för år, varjämte envar
av de övriga ledamöterna utom föreståndaren bör uppbära 30 kronor för
sammanträdesdag. Ledamöterna bör åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt klass I A i resereglementet. Med den av mig föreslagna
utvidgningen av antalet nämndledamöter från 11 till 13 bör medelsbehovet
till nu nämnda arvoden beräknas till ca 6 100 kronor för år.
För nämndens verksamhet bör å riksstaten uppföras tre särskilda anslag,
nämligen ett förslagsanslag till nämndens avlöningar, ett förslagsanslag
till nämndens omkostnader och ett reservationsanslag till byggnadsforskning.
Dessa anslag skall tillsammans representera statens insats för
den genom nämnden bedrivna forskningsverksamheten. För innevarande
budgetår har till den nuvarande forskningskommitténs verksamhet anvisats
tillhopa 388 000 kronor; med hänsyn till de lönejusteringar, vilka följt
av 1952 års löneökning, kan dock anslagsbelastningen i realiteten uppskattas
till ca 395 000 kronor. Vid beräkningen av anslagsbehovet till
nämnden för nästa budgetår utgår jag ifrån, att statens tillskott till forskningsverksamheten
i stort sett skall vara oförändrat; det blir således här
huvudsakligen fråga om att bestämma medlens fördelning på de tre angivna
anslagen.»
Anslagen bör enligt departementschefen uppföras med följande belopp,
avlöningsanslaget med 68 100 kronor, omkostnadsanslaget med 52 000 kronor
samt anslaget till byggnadsforskning med 275 000 kronor. Departementschefen
har i propositionen närmare angivit skälen för nämnda anslagsberäkningar.
Motionerna.
I motionerna I: 420 och 11: 551 anföres följande skäl mot propositionens
förslag i fråga om nämndens personal och tidpunkten för nämndens
inrättande.
»Det synes väsentligt gynnsammare om omkostnaderna för nämndens sekretariat
helt kunde bestridas av den fond som kommer att bildas genom de
inflytande avgifterna och att därvid tjänstemännen på sekretariatet ej lönegradsplacerades
enligt den statliga löneplanen utan att samtliga tjänster
tillsätles av nämnden ensam ocli med de anställningsförhållanden den finner
lämpliga. Man får därvid möjlighet att för en och samma tjänst anpassa
löneförmånerna efter tjänstinnehavarens personliga kvalifikationer. Tjänstemännen
bör kunna erhålla pension enligt de principer som gäller för
pensionering genom exempelvis Svenska personal pensionskassan. Detta
skulle bättre ansluta sig till inom byggnadsindustrien i övrigt gällande anställningsförhållanden.
Industrien skulle på detta sätt kunna tillföra nämnden
de erfarenheter som erfordras vid lösandet av en speciell uppgift genom
att en härför lämpad person under någon tid övergår till nämnden.
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13. 17
Likaså kommer forskningen på ett smidigt sätt att kunna bidraga till det
praktiska utvecklingsarbetet genom att nämndens personal efter någon
lid kommer ut i industrien för att där meddela sina rön. Det synes således
som om detta utbyte av tjänstemän mellan industrien och nämnden
i hög grad skulle gagna utvecklingsarbetet. Det är uppenbart att detta
utbyte inte bör ske med allt för korta tidsintervaller.
Under förutsättning att riksdagen bifaller förslaget till fondens disposition
och sekretariattjänstemännens anställningsförhållanden kommer
emellertid att uppstå vissa omställningssvårigheter till dess fondmedlen
finns disponibla. Vi vill därför föreslå att forskningskoinmitténs verksamhet
får fortgå oförändrad till den 30 juni 1954 varefter nämnden efter
denna tidpunkt övertager kommitténs verksamhet, och att under budgetåret
1953/54 det under femte huvudtiteln i årets statsverksproposition föreslagna
förslagsanslaget på 65 000 kronor samt reservationsanslaget på
350 000 kronor får användas för forskningskoinmitténs verksamhet. Under
detta budgetår hinner då omorganisationen göras på ett sådant sätt, att
några omställningssvårigheter inte behöver uppstå.
Som lämpligt namn på den nya nämnden vill vi föreslå svenska byggnadsforskningsnämnden.
»
Utskottet.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för propositionens huvudsakliga
innehåll föranledes det framlagda förslaget av önskvärdheten
att i rådande läge kraftigt främja byggnadsforskningen. Det anses, att
byggnadsindustrien till följd av sin struktur icke utan vidare kan i erforderlig
män själv lösa sina forskningsproblem. Statens medverkan i en
eller annan form bedömes nödvändig. Enligt vissa yttranden över den till
grund för propositionen liggande huvudpromemorian borde byggnadsforskningen
till och med betraktas som en rent statlig angelägenhet och kostnaderna
för forskningen alltså helt bestridas över statsbudgeten genom
skatter eller andra statsmedel. Departementschefen har icke velat gå så
långt. Propositionens förslag innebär i stort sett att staten skall medverka
endast så till vida, att staten av kommuner och enskilda arbetsgivare
inom byggnadsbranschen uttager avgift för bestridande av kostnaderna för
en i propositionen föreslagen forskningsnämnd samt därjämte själv betalar
viss del av kostnaderna.
Det synes utskottet otvivelaktigt alt behovet av forskning inom byggnadsbranschen
är stort. Med hänsyn härtill hälsar utskottet med tillfredsställelse
förslaget att inrätta ett forskningsorgan så utrustat att det kan i
väsentlig mån intensifiera byggnadsforskningen.
Enligt utskottets mening kan — vid det förhållandet att byggnadsindustrien
icke utan statens medverkan förmår effektivt stödja byggnads
2—897
53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. G samt. 2 avd. Nr 13.
18
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
forskningen — skäl anföras för att alla för forskningen behövliga medel
borde tagas ut skattevägen och anslås å driftbudgeten. Principiella betänkligheter
kan möta mot att låta utgifter till allmänna ändamål bli beroende
av inkomster, vilkas storlek det ej är möjligt att med säkerhet beräkna.
Mot dylika anordningar må framför allt riktas den anmärkningen, att
disposition av allmänna medel icke kan rättfärdigas av enbart den omständigheten
att dylika medel influtit. Medel, som genom statsmakternas beslut
uttages från vissa persongrupper, bör få användas allenast i den utsträckning
statsmakterna finner behov av medlen föreligga. Emellertid torde i
förevarande fall avsikten just vara att staten icke skall annat än i undantagsfall
bestämma omfattningen eller inriktningen av den verksamhet, som
bekostas med inflytande avgiftsmedel. Departementschefen, som ansett det
angeläget att icke belasta statsbudgeten med utgifter av den storlek ett
totalt bestridande av kostnaderna för forskningen skulle medföra, har enligt
propositionen uttalat, att ifrågavarande forskningsverksamhet icke bör
dirigeras av Kungl. Maj:t. Propositionens förslag om byggnadsforskningsavgift
torde vidare, enligt vad propositionen ger vid handen, i stor utsträckning
ha biträtts av byggnadsbranschens organisationer. Med hänsyn
härtill kan den i propositionen föreslagna anordningen sägas mindre gå
ut på en pålaga än tillhandahålla ett på grund av byggnadsindustriens
struktur önskvärt bistånd från statens sida i syfte att ifrågavarande industri
skall kunna själv åvägabringa erforderlig forskning. Av nu anförda skäl
finner sig utskottet kunna godtaga den sammankoppling av inkomster och
utgifter, som det framlagda förslaget innebär.
I motionerna I: 419 och II: 552 hävdas, att många av de problem, som
är förbundna med ett genomförande av propositionens förslag, ''icke fått
en tillfredsställande lösning. Motionärerna anser, att frågan om stöd till
byggnadsforskningen bör underkastas ny utredning, och hemställer om avslag
å propositionen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att
byggnadsforskningen utgör en viktig hävstång, när det gäller att sänka
byggnadskostnaderna. Skyndsamhet vid främjandet av forskningen är därför
i hög grad påkallad. En ny utredning skulle emellertid innebära, att
intensifieringen av forskningen fördröjes. Utskottet kan därför icke ansluta
sig till yrkandena i nyssnämnda motioner.
På grund av vad nu sagts vill utskottet — med avstyrkande av motionerna
1:419 och 11:552 — i princip tillstyrka propositionens förslag att
en byggnadsforskningsavgift skall uttagas och en nämnd för byggnadsforskning
inrättas.
I fråga om propositionens förslag till närmare utformning av stödet åt
byggnadsforskningen vill utskottet anföra följande.
Vad först angår formen för statens insats, utöver det att staten
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
19
ombesörjer byggnadsforskningsavgiftens uttagande hos kommuner och enskilda,
har i propositionen föreslagits, att statens medelsbidrag skall lämnas
genom anslag på driftbudgeten. De för nästa budgetår begärda medlen
uppgår till sammanlagt 395 100 kronor. Som skäl för att staten till skillnad
från kommuner och enskilda icke skall betala byggnadsforskningsavgift
har departementschefen främst åberopat att byggnadsforskningsavgift
å statlig byggnadsverksamhet icke kan uppbäras i anslutning till uppbörd
av olycksfallsförsäkringsavgift, eftersom staten icke erlägger sådan avgift,
Det är, framhåller departementschefen vidare, icke möjligt att utan vidlyftig
utredning skapa sig en uppfattning om vilka kostnader staten skulle
ådraga sig, om statens byggnadsverksamhet skulle avgiftsbeläggas. Man
torde emellertid enligt departementschefens mening ha anledning antaga,
att statens tillskott genom byggnadsforskningsavgifter icke skulle bli högre
än ovan nämnda anslag å 395 100 kronor.
I motionerna I: 420 och II: 551 anföres häremot, att de statliga myndigheter
som skulle beröras, därest avgift lades på statens byggnadsverksamhet,
kunde själva redovisa byggnadsforskningsavgiften utan samband
med olycksfallsförsäkringsavgift. Ur allmän rättvisesynpunkt synes det
motionärerna riktigare att de medel, med vilka staten skall deltaga i finansieringen
av byggnadsforskningen, uttages som en avgift.
Utskottet vill utöver här redovisade synpunkter i fråga om formen för
statens insats anföra, att om staten ej stöder forskningen genom anslag,
lär nöjaktig möjlighet icke föreligga att bereda kanslipersonal hos nämnden
den trygghet som placering i statlig lönegrad innebär. I propositionen
föreslås, att chefen för nämndens kansli och biträdespersonalen på kansliet
skall lönegradsplaceras. I här avsedda båda motioner har, med motionärernas
inställning i anslagsfrågan, förordats att all personal skall anställas
av nämnden med de anställningsförhållanden, nämnden finner lämpliga.
Enligt utskottets uppfattning talar de starkaste skälen för att staten
icke skall erlägga byggnadsforskningsavgift. I stället för att betala sådan
avgift bör staten såsom i propositionen föreslås genom anslag till avlöningar
in. m. stödja byggnadsforskningen.
Frågan om vilka verksamhetsgrenar som skall avgiftsbeläggas har
dryftats ingående i promemorian, remissyttrandena, departementschefsanförandet
och även i vissa motioner. Departementschefen, som anser att
den föreslagna forskningsverksamheten tills vidare bör inriktas på problem
som har anknytning till husbyggnadsområdet, har tagit den ståndpunkt
till frågan som utvisas av ett vid propositionen fogat utkast till kungörelse
med tillämpningsbestämmclser till förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
Denna ståndpunkt innebär bl. a. att järnvägs-, väg- och brobyggnader,
vattenbyggnader samt linjebyggnad för elektrisk kraftöverföring
undantages från avgiftsskyldighet. I vissa remissyttranden samt i motio
-
20
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
nerna 1:420 och 11:551 förordas, att all byggnads- och anläggningsverksamhet
skall avgiftsbeläggas. Åtskilliga skäl andrages till stöd härför.
Enligt utskottets uppfattning är det riktigt att på sätt i propositionen föreslagits
tills vidare begränsa arbetsfältet. Skulle erfarenheterna av stödet
åt husbyggnadsforskningen bli goda, torde statsmakterna ånyo böra överväga,
om icke annan byggnadsforskning kan främjas på samma sätt som
husbyggnadsforskningen och om alltså icke vissa nu undantagna "serksamhetsgrenar
bör avgiftsbeläggas.
Statens kommitté för byggnadsforskning skall, som redan antytts, enligt
propositionen ersättas av en statens nämnd för byggnadsforskning. I hu\udpromemorian
och remissyttranden har åtskilliga synpunktei flamförts beträffande
den föreslagna nämndens arbetsuppgifter. Enligt huvudpromemorian
bör nämnden bereda rationaliseringsfrågor en med forskningen
likställd plats. Forskningskommittén in. fl. framhåller däremot såsom
angeläget att produktionsteknisk forskning snarare än rationalisering
främjas av nämnden. Enligt bränsleutredningen bör det med hänsvn till
landets läge i fråga om bränsleförsörjningen vara en huvuduppgift för
nämnden att behandla de bränsleekonomiska problemen. Gentemot uttalanden
av dylik art betonar departementschefen att det bör åt nämnden
överlåtas att själv bedöma i vilken form och på vilka arbetsområden nämndens
insats från tid till annan skall göras. Kungl. Maj :t bör dock enligt
propositionen kunna ge anvisningar rörande verksamhetens inriktning.
I motionerna 1:418 och 11:550 framföres synpunkter liknande bränsleutredningens
nyss återgivna. Representant för bränslemyndighet borde
enligt motionärernas mening ingå i nämnden. I motionerna 1: 420 och
II: 551 anföres, i konsekvens med vad motionärerna yrkat beträffande vilka
verksamhetsgrenar som borde avgiftsbeläggas, att det ej "soie lationellt
att lämna väsentliga arbetsuppgifter, avseende annat än husbyggnad, utanför
nämndens arbetsområde.
Utskottet, som förutsätter att Kungl. Maj :t endast i undantagsfall finner
nödvändigt att ge nämnden sådana anvisningar som omnämnes i propositionen,
kan i likhet med departementschefen icke finna lämpligt att nämndens
verksamhet bindes genom detaljerade direktiv. Nämnden bör eihalln
samma frihet som andra forskningsanstalter. Med hänsyn till det sagda
torde det ej vara nödvändigt att precisera vad som menas med forskning
i motsats till rationalisering eller att fastslå, i vilken mån nämnden har
att ägna sig åt rationaliseringsfrågor. Det bör vara nämnden obetaget att
utsträcka sin verksamhet till samtliga de områden, där den finner sig
kunna genom undersökningar eller försök av skilda slag göra en insats
för främjande av husbyggnadsverksamheten i landet. Av vad utskottet
här anfört följer att utskottet icke vill uttala någon bestämd mening i vad
mån nämnden bör, såsom i motionerna 1:418 och 11:550 förordats, in
-
21
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
rikta sin verksamhet på att söka åstadkomma en sänkning av bränslekostnaderna.
De i motionerna anförda synpunkterna synes emellertid beaktansvärda.
Skulle i enlighet med dessa synpunkter nämndens forskningsuppgifter
konnna att avse också bränslekostnaderna, bör givetvis erfoideilig
sakkunskap på hithörande område finnas att tillgå inom nämnden.
Härför lär dock icke behövas, att representant för riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap eller annan bränslemyndighet blir ledamot av den
föreslagna nämnden. Vad åter angår de i motionerna 1:420 och 11:551
framförda meningarna får utskottet hänvisa till vad utskottet uttalat beträffande
avgiftsskyldigheten. Utskottet kan alltså icke heller i nu beiört
hänseende biträda sistnämnda motioner.
Tidpunkten för nämndens inrättande har i propositionen föreslagits
bli den 1 juli 1953. I motionerna I: 420 och II: 551 yrkas, att nämnden
skall inrättas först den 1 juli 1954. Motionärernas ställningstagande i
denna fråga torde vara en konsekvens av motionärernas förslag att
statsanslag icke skall utgå till nämnden. Då avgiftsmedel icke beräknas
komma att stå till nämndens förfogande förrän under våren 1954, kan
tydligen nämnden, om sist angivna förslag godtages, icke träda i verksamhet
den 1 juli 1953. Utskottet anser, att nämnden bör vara inrättad vid
den tidpunkt departementschefen angivit, och biträder alltså icke nämnda
motionsyrkande.
Under åberopande av vad utskottet ovan i olika hänseenden uttalat får
utskottet avstyrka bifall till motionerna I: 420 och II: 551.
I fråga om det genom propositionen framlagda förslaget till förordning
angående byggnadsforskningsavgift har utskottet funnit vissa ändringar
erforderliga. Dels torde i nämnda författning och ej i tillämpningskungörelse
böra angivas vilka verksamhetsgrenar som skall avgiftsbeläggas.
Dels synes några ändringar av formell natur önskvärda. De ändringar,
utskottet finner påkallade, framgår av nedan intagna förslag till författningstext.
Beträffande anslagsäskandena samt propositionens övriga, ovan ej berörda
förslag har utskottet intet att erinra.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
vissa ändringar böra företagas i det genom förevarande proposition
nr 163 framlagda förslaget till förordning — måtte
med avslag å motionerna 1:419 och 11:552 samt 1:420 och
II: 551 i vad de berör sagda förslag för sin del antaga följande
förslag till
22
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
FÖRORDNING
angående byggnadsforskningsavgift.
Härigenom förordnas som följer.
(Knngl. Maj:ts förslag.)
1
Den som yrkesmässigt bedriver
byggnadsverksamhet under sådana
förhållanden, att han är att anse
såsom arbetsgivare i olycksfallsförsäkringslagens
mening, är skyldig
att, i den mån Knngl. Maj:t så föreskriver
och i enlighet med vad nedan
sägs, till främjande av forskningsoch
rationaliseringsverksamhet inom
byggnadsfacket erlägga en särskild
avgift (bgggnadsforskningsavgift).
Skyldighet att utgiva byggnadsforskningsavgift
åvilar kommun,
som bedriver byggnadsverksamhet,
vare sig verksamheten är yrkesmässig
eller icke.
Från avgiftsskyldighet är staten
(Utskottets förslag.)
§•
Den som yrkesmässigt bedriver
byggnadsverksamhet under sådana
förhållanden, att han är att anse
såsom arbetsgivare enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete,
så ock kommun, vilken såsom arbetsgivare
i nämnda lags mening
bedriver byggnadsverksamhet, är
skyldig att, i enlighet med vad nedan
sägs, till främjande av forskningsoch
rationaliseringsverksamhet inom
byggnadsfacket erlägga en särskild
avgift (byggnadsforskningsavgift).
2
Byggnadsf orskningsavgift utgår
för kalenderår med tjugu kronor för
varje fullt antal av trehundra dagsverken,
som under året utförts med
anlitande av arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete.
§•
Byggnadsf orskningsavgift utgår
för kalenderår med tjugu kronor för
varje fullt antal av trehundra dagsverken,
som under året utförts med
anlitande av arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete och vilken vid
debitering i riksförsäkringsanstalten
av dylik avgift är att hänföra till
någon av följande verksamhetsgrenar,
nämligen
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
23
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
inom yrkesgruppen metallindustri
:
bleck- och plåtslageri i samband
med husbyggnadsarbete samt
installation av gas-, vatten-, värme-
och avloppsledningar;
inom yrkesgruppen byggnadsverksamhet
nedanstående i anstaltens
premietariff för arbetsgivare
med i regel minst fem arbetare
upptagna undergrupper eller specialgrupper:
B.
Husbyggnader.
F. Byggnadsyrken.
G. Övrig hithörande verksamhet.
2. entreprenadarbete (större byggnadsarbeten
och anläggningar),
3. uppförande av järnkonstruktioner,
6. skorstensbyggnadsverksamhet,
8. ställning sbyggnadsarbete.
Vid tillämpning av vad i föregående
stycke föreskrivits skall iakttagas,
att vid entreprenadarbete
avgift skall erläggas endast i den
mån fråga är om arbete, som även
eljest är belagt med avgift enligt
denna förordning.
3 §•
Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten.
Beträffande byggnadsforskningsavgiften skall i tillämpliga delar gälla
vad som är stadgat i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete, därvid dock i fråga om byggnadsforskningsavgift,
som pålägges arbetsgivare, för vilken försäkring
icke är gällande i anstalten, skall iakttagas vad i nämnda förordning
stadgats rörande avgift, som uttages från arbetsgivare vilken i regel
sysselsätter minst fem arbetare.
4 §■
Arbetsgivaren är pliktig att när Arbetsgivaren är pliktig alt när
som helst, på därom framställd be- helst begäran därom framställes till
24
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
(Kungt. Maj:ts förslag.)
gäran, till riksförsäkringsanstalten
lämna de uppgifter, vilka anstalten
må finna erforderliga för bestämmande
av byggnadsforskningsavgift.
(U t sko Hets förslag.)
riksförsäkringsanstalten lämna de
uppgifter, vilka anstalten må finna
erforderliga för bestämmande av
byggnadsforskningsavgift.
Riksförsäkringsanstalten äger att, i den mån sådant må vara nödigt för
bestämmande av byggnadsforskningsavgift, taga del av arbetsgivares avlöningslistor
och förteckningar.
5
Den, som på grund av tjänsteåligganden
för riksförsäkringsanstaltens
räkning har eller haft att taga
befattning med uppgift eller handling,
som i 4 § sägs, vare förbjudet att
röja yrkeshemlighet och må ej heller,
där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa driftanordning
eller affärsförhållande vid arbetsställe,
i avseende å vilket han
har eller haft att taga sådan befattning.
§•
Den, som på grund av tjänsteåligganden
för riksförsäkringsanstaltens
räkning har eller haft att taga
befattning med uppgift eller handling,
som i 4 § sägs, må ej röja
yrkeshemlighet eller, där det ej
kan anses påkallat i tjänstens intresse,
yppa driftanordning eller
affärsförhållande vid arbetsställe, i
avseende å vilket han har eller haft
att taga sådan befattning.
6 §•
Försummar arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet
eller lämnar han i uppgift, som enligt samma paragraf skall avgivas,
veterligen oriktigt meddelande, straffes med dagsböter.
Gör någon sig skyldig till förseelse,
som i 5 § avses, straffes med
dagsböter. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig av sin
kännedom om yrkeshemligheten,
driftanordningen eller affärsförhållandet
till egen eller annans fördel,
då må till fängelse dömas. Framgår
av omständigheterna, att han om
yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet erhållit kännedom
å tid, då han ej hade att taga
befattning med uppgift eller handling,
som i 5 § sägs, eller att yppandet
av driftanordningen eller affärs
-
Gör någon sig skyldig till förseelse
mot 5 §, straffes med dagsböter.
Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig av sin
kännedom om yrkeshemligheten,
driftanordningen eller affärsförhållandet
till egen eller annans fördel,
då må till fängelse dömas. Framgår
av omständigheterna, att han om
yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet erhållit kännedom
å tid, då han ej hade att taga
befattning med uppgift eller handling,
som i 5 § sägs, eller att yppandet
av driftanordningen eller affärs
-
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
25
(K ungt. \laj:ts förslag.)
förhållandet ej kunnat medföra skada
för det företag, som bedrevs å
arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet
icke åläggas
honom. Å förseelse, varom nu är
sagt, må allmän åklagare tala allenast
efter angivelse av målsäganden.
(U tskottets förslag.)
förhållandet ej kunnat medföra skada
för det företag, som bedrevs å
arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet
icke åläggas
honom. Å förseelse, varom nu är
sagt, må allmän åklagare tala allenast
efter angivelse av målsäganden.
7 §•
Riksförsäkringsanstaltens beslut om byggnadsforskningsavgifts belopp
skall, även där beloppet blivit allenast provisoriskt bestämt, utan hinder
av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning i
eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.
8 §•
Besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende, som avses i denna
förordning, må föras i den ordning, varom stadgas i 33 § lagen om försäkring
för olycksfall i arbete.
9 §•
Byggnadsforskningsavgifterna skola av riksförsäkringsanstalten överföras
till en fond, som förvaltas enligt grunder, som fastställas av Kungl.
Maj :t.
10 §.
Kungl. Maj:t och, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, riksförsäkringsanstalten
äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.
B. att riksdagen måtte godkänna i propositionen framlagt
förslag i fråga om inrättande fr. o. in. den 1 juli 1953 av en
statens nämnd för byggnadsforskning;
C. att riksdagen måtte godkänna i propositionen föreslagen
personalförteckning för statens nämnd för byggnadsforskning,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1953/54;
D. att riksdagen måtte godkänna i propositionen föreslagen
avlöningsstat för statens nämnd för byggnadsforskning, åt!
tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1953/54;
26
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
E. att riksdagen måtte under femte huvudtiteln för budgetåret
1953/54 anvisa
dels till Statens nämnd för byggnadsforskning: Avlöningar
ett förslagsanslag av 68 100 kronor,
dels till Statens nämnd för byggnadsforskning: Omkostnader
ett förslagsanslag av 52 000 kronor,
dels ock till Byggnadsforskning ett reservationsanslag av
275 000 kronor;
F. att motionerna I: 418 och II: 550 måtte anses besvarade
genom vad utskottet i sin motivering anfört; samt
G. att motionerna I: 419 och II: 552 samt I: 420 och II: 551,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan under A.—E. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 7 maj 1953.
På sammansatt stats- och tredje lagutskotts vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från statsutskottet: herrar Bergh, Gustaf Karlsson och Onsjö, fru
Ericsson i Luleå samt fröken Ager*;
från tredje lagutskottet: herrar Osvald, Albert Hermansson, Ivar
Nilzon, Andersson i Mölndal och Jansson i Hällefors* samt fru Boman.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Bergh och fru Boman, vilka
dels anfört följande:
»De promemorior, som legat till grund för de genom förevarande proposition
framlagda förslagen, har upprättats i februari 1953, någon månad
innan propositionen avläts till riksdagen. Tiden för avgivande av remissyttranden
över promemoriorna har alltså varit knappt tillmätt. Propositionen
synes oss också i vissa andra hänseenden bära spår av att den tillkommit
utan att tillräcklig tid för överväganden stått till förfogande. Här
må bl. a. pekas på de problem beträffande debitering av den föreslagna
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13. 27
byggnadsforskningsavgiften som torde möta, därest avgiftsskyldigheten på
sätt i propositionen förordats skall begränsas till att avse endast husbyggnadsverksamhet.
Dessa problem har enligt vår mening icke i propositionen
tillfredsställande klarlagts.
Vidare må framhållas att invändningar av principiell innebörd med fog
torde kunna riktas mot att statsmakterna skulle tvångsvis uttaga avgifter
av vissa medborgargrupper utan att de inflytande beloppens storlek är
känd eller grunderna för deras disposition är närmare angivna. Därest den
ifrågasatta verksamheten betraktas som en statlig uppgift, skulle den principiellt
finansieras över skattestaten. Betraktas den som en byggnadsindustriens
uppgift, skulle dess finansiering vara frivillig och, i den mån
staten för sin egen byggnadsverksamhet är intresserad, skulle även staten
själv inträda som avgiftslämnare.
Av propositionen framgår emellertid tydligt, att behovet av forskning
inom byggnadsverksamhetens område är stort. Någon tvekan om att denna
forskning bör stärkas torde heller icke behöva råda. För att utvidga byggnadsforskningen
synes dock icke nödvändigt att, med medel huvudsakligen
från byggnadsindustrien, inrätta ett under statens ledning stående forskningsorgan.
Enligt vår uppfattning torde möjlighet finnas att skapa en mera
fristående forsknings- och rationaliseringsinstitution, som icke har karaktären
av en statlig myndighet.
Propositionen synes oss ådagalägga, att staten avses få ett dominerande
inflytande över den föreslagna statens nämnd för byggnadsforskning. Framför
allt bör understrykas, att nämnden kommer att utses av Kungl. Maj:t
utan att riksdagen fastställt i vilka proportioner olika intressen skall vara
representerade i nämnden.
Såväl i nu berörda fråga som i fråga om finansieringen av nämndens
verksamhet och beträffande nämndens verksamhetsområde har, såsom i
motionerna I: 419 och II: 551 frainhålles, synnerligen delade meningar förekommit
bland remissinstanserna.
Av här samt i motionerna I: 419 och II: 551 anförda skäl framstår det
såsom nödvändigt, att ytterligare utredning verkställes rörande de i propositionen
behandlade spörsmålen. Vi vill därför förorda ett uppskov till
1954 års riksdag med lösningen av hithörande frågor. Nackdelarna av ett
sådant uppskov torde vara jämförelsevis små. Tyngre väger enligt vår
mening fördelarna av all finansieringen kan ske på ett sådant sätt att
svårigheter vid debitering av avgift undgås ocli av att forskningsorganet
från början av sin verksamhet blir ändamålsenligt uppbyggt.»
dels ock till följd härav hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:419 och
11:552, besluta
dels alt avslå propositionen nr 163,
28
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13.
dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl.
Maj :t måtte tillsätta en utredning med uppdrag att framlägga
nytt förslag om sammansättningen av, uppgifterna för och
sättet för finansiering av en byggnadsforskningsnämnd,
dels att till Statens kommitté för byggnadsforskning för
budgetåret 1953/54 anslå ett förslagsanslag av 65 000 kronor
och
dels att till Byggnadsforskning för budgetåret 1953/54 anslå
ett reservationsanslag av 350 000 kronor.
2) av herr Bergh och fru Boman, vilka för den händelse reservationen
under 1) icke vunne bifall
dels anfört följande:
»Utskottet synes — i likhet med vissa remissinstanser — ha velat betrakta
den i propositionen föreslagna anordningen för uttagande av byggnadsforskningsavgift
såsom ett bistånd från statens sida i syfte att byggnadsindustrien
skall kunna själv åvägabringa erforderlig byggnadsforskning.
Det hade då, synes det oss, legat nära till hands att söka ge nämnden
en i förhållande till staten mera självständig ställning än vad i propositionen
föreslagits.
Sålunda bör enligt vår mening nämndens personal anställas av nämnden
på sätt i motionerna 1:420 och 11:551 påyrkats. Något statligt anslag
till nämnden för avlöning eller andra ändamål är då icke erforderligt.
Däremot synes det rimligt att staten i likhet med kommuner och enskilda
skall betala avgift till forskningsverksamheten. Sista stycket i den föreslagna
förordningens 1 § torde därför böra utgå och visst tillägg göras till
2 §. Avgifter för statlig byggnadsverksamhet bör av vederbörande ämbetsverk
inbetalas till den fond till vilken övriga byggnadsforskningsavgifter
skall inflyta. Bestämmelse härom bör upptagas i 3 §. Då den föreslagna
nämnden alltså för sina utgifter blir helt beroende av byggnadsforskningsavgifter,
torde den icke kunna träda i verksamhet förrän sådana avgifter
i någon mån influtit. Lämplig tidpunkt för verksamhetens början torde
vara den 1 juli 1954.
I propositionen har avgiftsbeläggningen av byggnadsindustrien begränsats
till att avse huvudsakligen husbyggnadsområdet. Vi anser detta vara
en ur praktisk synpunkt olycklig begränsning. Av skäl som angivits i
motionerna I: 420 och II: 551 håller vi före, att avgiftsbeläggningen bör
omfatta all byggnads- och anläggningsverksamhet. Det i 2 § upptagna
avgiftsbeloppet bör i så fall bestämmas till femton kronor. I konsekvens
med vad nu sagts bör nämndens forskningsområde även det innesluta all
byggnads- och anläggningsverksamhet.»
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 13. 29
dels ock till följd härav beträffande nedannämnda punkter i utskottets
hemställan yrkat följande, nämligen
beträffande punkten A
att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit vissa
ändringar böra företagas i det genom förevarande proposition
nr 163 framlagda förslaget till förordning — måtte i anledning
av motionerna 1:420 och 11:551 i vad de berör sagda
förslag för sin del antaga följande förslag till
FÖRORDNING
angående byggnadsforskningsavgift.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som--—- (lika med utskottet) —
(byggnadsforskningsavgift).
avgift
2 §.
Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med femton
kronor — -— — (lika med utskottet)----och avlopps
ledningar;
inom
yrkesgruppen byggnadsverksamhet allt arbete.
Avgift som nu sagts utgår även för all i statlig regi bedriven
byggnadsverksamhet.
3 §•
Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten
utom beträffande statliga byggnadsarbeten där det åligger
det byggnadsadministrerande verket att självt årsvis i
efterskott till den i 9 § omnämnda fonden inbetala avgiften.
Beträffande byggnadsforskningsavgiften---(lika med
utskottet) —---minst fem arbetare.
4—jo §§ samt övergångsbestämmelsen lika med utskottet;
beträffande punkterna B — E
att riksdagen måtte bifalla de i motionerna 1: 420 och
11:551 under nämnda punkter gjorda yrkandena.
3) av herr Onsjö.