10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Nr 5.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli
1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn, dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 2 januari 1953 dagtecknad proposition, nr 36, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas, dels att 6 § 2 mom. lagen den 26 juli 1947 om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn skall upphöra att
gälla, dels ock — med upphävande av lagens 6 § 3 mom. och 8 § i dessa
lagrums lydelse från och med den 1 januari 1954 enligt lag den 6 juni 1952
(nr 399) — att 1 och 5 §§, 6 § 3 mom. samt 7 och 8 §§ samma lag skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande Igdelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §■

Till uppehälle------särskilt barnbidrag.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, med
600 kronor för barn och år.

5

Särskilt barnbidrag — -—- —---

Bidraget utgör 420 kronor för år.
Har barnet inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete och som helt
eller i mera väsentlig mån kan anses
täcka kostnaden för dess uppe -

§•

— av föräldrarna.

Har barnet inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete och som
helt eller i mera väsentlig mån kan
anses täcka kostnaden för dess uppehälle
och uppfostran, skall särskilt

11

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

hälle och uppfostran, skall dock sär- barnbidrag antingen ej utgå eller
skilt barnbidrag antingen ej utgå el- ock nedsättas efter vad som finnes
ler ock nedsättas efter vad som fin- skäligt. Såsom inkomst skall jämväl
nes skäligt. Såsom inkomst skall räknas underhållsbidrag samt bijämväl
räknas underhållsbidrag samt dragsförskott, vartill barnet må vara
bidragsförskott, vartill barnet må berättigat enligt bidragsförskottsvara
berättigat enligt bidragsför- lagen,
skottslagen.

6

3 m om. I fall som avses i 1 mom.
första stycket 1 samt 3—5 minskas
barnbidraget med 25 procent av moderns
årsinkomst i vad den överstiger
i 800 kronor och med ytterligare
50 procent av inkomsten i vad den
överstiger 3 200 kronor. Är modern
gift och sammanlever hon med sin
man, minskas barnbidraget med 25
procent av makarnas sammanlagda
årsinkomst i vad den överstiger 2 200
kronor och med ytterligare 50 procent
av inkomsten i vad den överstiger
4 600 kronor.

Motsvarande minskning äger mm
i fall som avses i 1 mom. första stycket
2, därvid hänsyn tages, om föräldrarna
sammanleva, till deras sammanlagda
årsinkomst samt, om de ej
sammanleva, till årsinkomsten för
den av dem hos vilken barnet stadigvarande
vistas eller, därest denne är
gift och sammanlever med sin make,
till makarnas sammanlagda årsinkomst.
Vistas i fall, då föräldrarna
ej sammanleva, barnet icke stadigvarande
hos någon av dem, skall
minskningen av barnbidraget ske
med hänsyn till inkomsten för den
av föräldrarna, som har eller senast
haft vårdnaden om barnet, eller, diir -

3 m o m. För barn som avses i
1 mom. skall enligt vad nedan sägs
särskilt barnbidrag minskas med
hänsyn till försörjarens årsinkomst.
Såsom försörjare anses i fråga om
barn varom sägs i 1 mom. första
stycket 1 och 3—5 barnets moder
samt i fall som angives i samma
stycke 2 dess fader eller, därest barnet
stadigvarande vistas hos modern,
denna eller, om barnet ej stadigvarande
vistas hos någon av föräldrarna,
den av dem som har eller senast
haft vårdnaden om barnet.

Om försörjaren åtnjuter folkpension
eller uppbär hustrutillägg eller
skulle ägt erhålla sådan förmån,
därest ej hans årsinkomst uteslutit
honom från rätten därtill, skall
vad i lagen om folkpensionering är
stadgat rörande minskning av folkpension
på grund av den pensionsberättigades
årsinkomst gälla även i
fråga om minskning av särskilt barnbidrag;
dock skall hänsyn tagas till
årsinkomsten endast i vad den överstiger
belopp, vid vilket den pensionsförmån
bortfaller, vartill försörjaren
eljest skulle varit berättigad.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om bidrag

12

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)
est denne är gift och sammanlever
med sin make, med hänsyn till makarnas
sammanlagda inkomst.

Finnas, då

varje

(Föreslagen lydelse:)
enligt lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn.

I annat fall än som avses i föregående
stycke minskas särskilt barnbidrag
med en tredjedel av försörjarens
årsinkomst i vad den överstiger
2 äOO kronor och med ytterligare en
tredjedel i vad den överstiger 3 300
kronor. Är försörjaren gift och sammanlever
med sin make, minskas
barnbidraget med en tredjedel av
makarnas sammanlagda årsinkomst
i vad den överstiger 3 000 kronor och
med ytterligare en tredjedel i vad
den överstiger ä 200 kronor.
barn.

Är den,-------sådant bidrag.

7 §•

För barn,----------sådant bidrag.

I fråga------mellan makarna.

För annat------mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket I fall som avses i tredje stycket 2
2 och 3 skall vid tillämpning av be- och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. minsk- stämmelserna i 6 § 3 mom. adopianning
av barnbidrag ske med hänsyn ten anses såsom barnets försörjare.
till adoptantens årsinkomst eller, om
adoptanten är gift och sammanlever
med sin make, med hänsyn till makarnas
sammanlagda årsinkomst.

Där ej-------pensionen söktes.

8 §■

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.
eller 7 § fjärde stycket skall läggas
till grund för beräknandet av barnbidrag
uppskattas i enlighet med de
grunder som angivas i lä § 1 och 2
mom. lagen om folkpensionering. Såsom
inkomst skall icke räknas bidrag,
vartill änka må vara berättigad

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.
eller 7 § fjärde stycket skall läggas
till grund för beräknandet av barnbidrag
uppskattas i enlighet med de
grunder som i lagen om folkpensionering
angivas angående beräkning
av den pensionsberättigades årsinkomst;
dock skall i fall som avses i

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

13

(Gällande lydelse:)
enligt lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas--------

(Föreslagen lydelse:)

6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn
icke tagas till försörjarens makes
inkomst då makarna ej sammanleva.
Såsom inkomst skall icke räknas
bidrag, vartill änka må vara berättigad
enligt lagen om bidrag till
änkor och änklingar med barn.

---tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

Pensionsstyrelsen har att, utan
särskild ansökan därom, omräkna
vid lagens ikraftträdande utgående
barnbidrag i enlighet med bestämmelserna
i denna lag. Sådant bidrag
må ej i något fall minskas till följd
av att 6 § 3 mom. samt 7 och 8 §§
erhållit ändrad lydelse enligt vad i
denna lag sägs; och skall vid minskning
av särskilt barnbidrag med
hänsyn till försörjarens årsinkomst
bortses från särskilt bostadstillägg
till folkpension.

Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1, bilaga 7, under punkt 95
föreslagit riksdagen att till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
barn m. in. för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 14 500 000
kronor.

I anledning av propositionen nr 36 ha inom riksdagen väckts två motioner,
nämligen inom första kammaren nr 359 av herr Wahlund m. fl.
och inom andra kammaren nr 439 av herrar Carlsson i Bakeröd och Larsson
i Hedenäset. Motionerna äro likalydande.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande under särskild
rubrik.

Propositionen nr 36 och de i anledning av densamma väckta motionerna
ha hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. Ovannämnda

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

punkt i statsverkspropositionen har hänvisats till behandling av statsutskottet.
Efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet
ha propositionen nr 36, motionerna och ovannämnda punkt i statsverkspropositionen
hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra
lagutskott.

Beträffande de skäl, vilka anförts till stöd för de genom propositionerna
framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sin hemställan, får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionerna och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att särskilt barnbidrag enligt 1947 års lag om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn fr. o. m. den 1 juli
1953 generellt för alla de kategorier av barn, som omfattas av lagen, fastställes
till högst 600 kronor om året. Vidare föreslås att lagens regler rörande
inkomstprövning av bidragen närmare än f. n. samordnas med folkpension
neringslagens motsvarande regler.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelserna om de särskilda barnbidragen återfinnes i lagen den
26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn
(nr 530; ändr. 399/1952). De enligt denna lag bidragsberättigade barnen
kan indelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar dels barn vars
föräldrar avlidit och dels barn vars fader eller moder avlidit, därest vårdnaden
om barnet överflyttats till särskilt förordnad förmyndare och barnet
ej stadigvarande bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna.
För dessa barn utgår — bortsett från 1952 års dyrtidstillägg —
barnbidraget med högst 420 kronor om året (5 §). Den andra gruppen
avser följande barnkategorier: 1) barn vars fader avlidit; 2) barn vars
fader åtnjuter folkpension; 3) barn vars moder åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, under
förutsättning att föräldrarna ej sammanlever och att modern har vårdnaden
om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet; 4) barn vars
moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern åtnjuter folkpension
samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans
med barnet; samt 5) barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet
ej fastställts och som fyllt tre år. För dessa fem kategorier utgör,
om likaledes bortses från det år 1952 beslutade dyrtidstillägget, det särskilda
barnbidragets maximibelopp 250 kronor per barn och år (6 §).

Särskilt barnbidrag utgår längst t. o. in. den månad, under vilken barnet
fyller 16 år (4 §).

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 15

Bidrag som avses i 5 § utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes
skäligt, om barnet har inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete
och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för
barnets uppehälle eller uppfostran.

Bidrag enligt 6 § reduceras med hänsyn till både barnets och försörj arens
inkomst. Barnets egen arbetsinkomst inverkar dock ej alls på bidragets
storlek. Underhållsbidrag från någon som enligt lag är skyldig
utgiva sådant bidrag samt bidragsförskott skall i sin helhet avdragas å
barnbidraget. Annan inkomst som barnet åtnjuter är avdragsfri intill
visst årsbelopp, som f. n. är 100 kronor men som enligt beslut av 1952
års riksdag fr. o. in. år 1954 skall höjas till 200 kronor. Det överskjutande
inkomstbeloppet avdrages i sin helhet från barnbidraget.

Beträffande inverkan av försörj arens inkomst gäller —- här bortses till
en början från det nyss under punkt 2) angivna fallet, då fadern åtnjuter
folkpension — att barnbidraget f. n. minskas med 25 procent av moderns
årsinkomst i vad den överstiger 1 800 kronor och med ytterligare 50 procent
(alltså med sammanlagt 75 procent) av inkomsten i vad den överstiger
3 200 kronor. År modern gift och sammanlever med sin man, minskas
barnbidraget med 25 procent av makarnas sammanlagda inkomst i
vad den överstiger 2 200 kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten
i vad den överstiger 4 600 kronor.

Enligt de föregående år beslutade och fr. o. m. år 1954 gällande bestämmelserna
skall den avdragsfria årsinkomsten för den ensamstående modern
höjas till 2 400 kronor och för gifta samboende makar till 3 000
kronor. Avdragsfaktorn, d. v. s. den del av den överskjutande inkomsten
varmed bidraget reduceras, skall utgöra 25 procent. I visst fall blir avdragsfaktorn
emellertid lägre. Om modern åtnjuter änkepension eller
hustrutillägg enligt folkpensioneringslagen eller om någon av makarna
uppbär tilläggspension enligt samma lag, skall nämligen barnbidraget
minskas med blott 10 procent av den del av årsinkomsten, som ej är avdragsfri.
Detta sammanhänger därmed att årsinkomsten i dessa fall medför
avdrag även å nyssnämnda folkpensionsförmåner med 662/3 procent
av inkomsten i vad den överstiger för ensamstående 1 400 kronor och för
två makar 2 100 kronor. Härigenom blir alltså det sammanlagda inkomstavdraget
å folkpension och särskilt barnbidrag (10 + 662/s=) 76-/3 procent
i dessa inkomstlägen. De avdragsregler, som gäller inom folkpensioneringen,
kommer jag närmare att beröra i det följande.

När barnets fader åtnjuter folkpension, sker motsvarande minskning
av barnbidraget. Därvid tages hänsyn, om föräldrarna lever samman, till
deras sammanlagda årsinkomst och, om de ej sammanlever, till årsinkomsten
för den av dem, bos vilken barnet stadigvarande vistas. Är denne
gift och sammanlever med sin make, sker minskning med hänsyn till makarnas
sammanlagda årsinkomst. Vistas barnet i fall, då föräldrarna ej

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

sammanlever, icke stadigvarande hos någon av dem, skall bidraget minskas
med hänsyn till inkomsten för den av föräldrarna, som har eller senast
haft vårdnaden om barnet, eller, om denne är gift och sammanlever med
sin make, med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst.

Finnes flera till särskilt barnbidrag berättigade barn, sker minskningen
med hänsyn till försörj arens inkomst å barnbidragens sammanlagda belopp
med lika stort belopp för varje barn. Är den, vars inkomst skall läggas
till grund för bidragets beräkning, underhållsskyldig mot barn under 16 år,
som icke är berättigat till särskilt barnbidrag, skall vid bestämmandet av
avdraget anses som om alla barnen vore bidragsberättigade.

För barn, som adopterats av makar eller av faderns eller moderns make,
utgår särskilt barnbidrag under samma förutsättningar, som förut angivits
i fråga om barn i äktenskap. För annat adoptivbarn utgår barnbidrag
enligt 5 §, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyttats
till särskilt förordnad förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans
med adoptanten. Vidare utgår barnbidrag enligt 6 §, dels då adoptanten
eller kvinnlig adoptants make åtnjuter ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen sedan i regel minst två år före
adoptionen, och dels då kvinnlig adoptant före eller efter adoptionen ingått
äktenskap och mannen avlidit. Förut angiven minskning av barnbidraget
på grund av för sörjarens inkomst sker med hänsyn till adoptantens årsinkomst
eller, om adoptant är gift och sammanlever med sin make, med
hänsyn till makarnas sammanlagda årsinkomst (7 §).

LTppskattningen av den inkomst, som skall läggas till grund för beräknandet
av barnbidraget, sker efter huvudsakligen samma grunder, som
gäller inom folkpensioneringen (8 §). Sålunda avses all den inkomst för
år räknat, som någon skäligen kan antagas komma att åtnjuta under den
närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock icke annan folkpensionsförmån
än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag, bidrag enligt lagen
den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn
eller understöd, som någon på grnnd av skyldskap eller svågerlag må
vara föranledd utgiva.

Såsom redan berörts utgick under år 1952 dyrtidstillägg å de särskilda
barnbidragen. Jämlikt lag den 25 april 1952 (nr 179) utgick sålunda å
barnbidrag enligt 5 § tillägg med 35 kronor för envar av månaderna maj,
augusti och december 1952 (sammanlagt 105 kronor) och å bidrag enligt
6 § tillägg med 20 kronor för vardera av månaderna maj och augusti
samt med 30 kronor för december 1952 (sammanlagt 70 kronor). Tillläggen
var icke inkoinstprövade.

Såsom framgår av det anförda är de särskilda barnbidragen i flera fall
anknutna till folkpensionen. Det torde icke vara erforderligt att i detta
sammanhang lämna någon närmare redogörelse för de olika folkpensionsförmånerna.
Härom får jag hänvisa till proposition nr 15 med förslag till

Sammansatt stats- och andm lagutskotts utlåtande nr 5.

17

lag om höjning av folkpensioner in. in., som enligt beslut tidigare denna
dag skall avlåtas till riksdagen. Rörande folkpensioneringens inkomstprövade
förmåner — tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och, i
förekommande fall, bostadstillägg — - må dock anmärkas, att förmånerna
minskas med 5/io av den pensionsberättigades årsinkomst i vad inkomsten
överstiger för gift pensionsberättigad 300 kronor (för makar
tillsammans 600 kronor) och för annan pensionsberättigad 400 kronor.
Enligt beslut vid 1952 års riksdag skall fr. o. in. år 1954 de avdragsfria
beloppen höjas till 750 kronor för gift pensionsberättigad (för makar tillsammans
1 500 kronor) och till 1 000 kronor för annan pensionsberättigad.
Minskningen sker därvid med Vs av inkomst mellan 1 000 och 1 400
kronor för ogift och inkomst mellan 1 500 och 2 100 kronor för äkta makar
tillsammans samt med 2/3 av inkomst därutöver.

De särskilda barnbidragens maximibelopp.

De nuvarande maximibeloppen för de särskilda barnbidragen fastställdes
år 1947.

Differentieringen av barnbidragsbeloppen går tillbaka till en tidigare
motsvarande lag av den 18 juni 1937. Genom denna lag bröts dessa bidrag
ut ur den dåvarande folkpensioneringen, och i samband därmed fick även
föräldralösa barn, vilka dittills icke varit berättigade därtill, rätt till särskilt
barnbidrag. När 1937 års barnbidragslag ersattes med 1947 års lag om
särskilda barnbidrag fann man icke anledning frångå differentieringen av
bidragen.

Uti en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria
angående särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående
mödrar har erinrats om att de nuvarande maximibeloppen för nämnda
barnbidrag på många håll ligger under fattigvårdsstandard och är avsevärt
lägre än de fosterlegor som socialstyrelsen anser motiverade. Utan
mycket avsevärda kommunala tillägg till förmånerna kan, framhålles det

1 promemorian, dessa förmåner icke förslå till försörjning. Det ifrågasättes
huruvida ej de särskilda barnbidragens maximibelopp borde fastställas
till 600 kronor om året. EU månatligt högsta belopp om 50 kronor
anses ej vara tilltaget i överkant utan anses ligga i närheten av — om
också under — riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor.

I promemorian uttalas den meningen, alt det ur sociala synpunkter
syntes motiverat att barnbidragen i samtliga fall bestämdes lika till sitt
högsta belopp. Det avgörande för bidragets belopp borde vara barnets
behov. I praktiken förekomme det icke så sällan, att barn som endast
kunde få det lägre bidraget befunne sig i eu situation fullt jämförlig med
läget för de barn, som åtnjöte det högre bidraget. Bidragen syntes därför

2 liihang till riksdagens protokoll l!)5.‘l. (1 sand. 2 aixl. Nr ''i

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

böra avvägas efter barnens behov i förhållande till den av försörj aren
ådagalagda förmågan att svara för försörjningen. Ett avsteg från denna
regel borde göras beträffande de föräldralösa barnen: eftersom fosterföräldrarna,
om sådana funnes, icke hade försörjningsplikt gentemot barnet
borde man för deras del ej fråga efter försörjningsförmågan.

Över denna promemoria ha socialstyrelsen och pensionsstyrelsen yttrat
sig.

Socialstyrelsen framhåller, att en betydande del av de barn, som t. n.
erhåller särskilt barnbidrag, likväl för sin försörjning är beroende av
fortlöpande understöd från fattigvården. Bidraget borde därför höjas och
frågan härom vore enligt styrelsens mening så angelägen att den för undvikande
av ytterligare dröjsmål borde lösas utan att resultatet av änkepensioneringskommitténs
arbete avvaktades.

Styrelsen anför vidare att enligt dess mening en höjning av de särskilda
barnbidragens maximibelopp till 600 kronor bör anses som ett minimikrav.
Med hänsyn till vad som vid styrelsens förut omförmälda utredning
framkommit rörande barnkostnadernas storlek framstode en ännu större
höjning icke såsom omotiverad. Beloppet 600 kronor syntes även vid en
jämförelse med de fosterlegor, som styrelsen ansåge motiverade, vara lågt
tilltaget.

Förslaget att slopa den nuvarande differentieringen av de särskilda
barnbidragens belopp föranleder ingen erinran från socialstyrelsens sida,
därest maximibeloppet fastställes till minst 600 kronor per barn och år.

Pensionsstyrelsen uttalar, att det knappast kan vara välbetänkt att nu
ta definitiv ståndpunkt till de särskilda barnbidragens belopp eller att
höja det lägre maximibeloppet så kraftigt, som ifrågasatts i promemorian.
Man borde först avvakta resultatet av den år 1952 beslutade reformen
rörande kommunala bostadstillägg till folkpensioner samt den ifrågasatta
höjningen av änkepensioner och änkebidrag till närmare överensstämmelse
med ålders- och invalidpensionerna ävensom det aktuella förslaget
om en allmän höjning av folkpensionerna. Vid ett definitivt ställningstagande
torde även änkepensioneringskommitténs förslag böra beaktas.
Den nu föreslagna höjningen av barnbidragens maximibelopp måste för
övrigt enligt pensionsstyrelsens uppfattning bygga på helt andra principer
och överväganden än år 1947, men rörande dessa nya riktlinjer lämnade
promemorian mycket knappa besked. Höjningen torde även i vissa fall
medföra, att en familj med särskilda barnbidrag och folkpension finge
en inkomst överstigande genomsnittsinkomsten för lägre inkomsttagare.

Pensionsstyrelsen anför vidare:

Pensionsstvrelsen anser för sin del, att en höjning av de särskilda
barnbidragen i avvaktan på möjlighet till ett slutligt ståndpunktstagande
bör genomföras genom en provisorisk lagstiftning vid sidan av den nu -

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

varande lagen. Eftersom pensionspristalet senast fastställts till 138 och
sålunda närmat sig 140, framstår en höjning med omkring 40 procent till
360 kronor såsom utan vidare befogad. Enligt styrelsens mening bör emellertid
ytterligare någon höjning av det särskilda barnbidragets lägre
maximibelopp vara motiverad även i frågans nuvarande läge. Beloppet
synes dock ej böra bestämmas högre än till 420 kronor, vilket belopp
skulle medföra en förbättring med 100 kronor i förhållande till vad som
utbetalas under innevarande år i form av grundbelopp och dyrtidstillägg.

De i promemorian anförda skälen för att bryta regeln om högre maximibelopp
för de föräldralösa barnens barnbidrag finner pensionsstyrelsen
ej vara övertygande. Det måste dock antagas, att de kommunala utgifterna
för föräldralösa och därmed jämställda barn i genomsnitt vore avsevärt
större än för andra barn med särskilt barnbidrag samt att fost.erlegor
utbetalades för den förra kategorien i mycket större omfattning än
för den senare. Mot denna bakgrund framstode det ej såsom utan vidare
klart, att de båda barnkategorierna borde jämställas med avseende å
barnbidragets storlek. Pensionsstyrelsen hade emellertid intet att erinra
mot att barnbidragets högre maximibelopp genom en provisorisk lagstil
tning höjdes från 420 till 600 kronor i enlighet med förslaget.

I det av pensionsstyrelsen berörda, av änkepensioneringskommittén avgivna
betänkandet (SOU 1952:36) föreslås bl. a. att änkepensionens och
änkebidragets grundbelopp höjes från 600 till 800 kronor per år och indexlillägget
från 30 till 40 kronor för varje hel mångfald av fem, varmed
pensionspristalet överstiger 100, ävensom att maximibeloppen för de
särskilda barnbidragen höjes med 80 kronor eller till 500 resp. 330 kronor
om året för de två bidragskategorierna. Därjämte föreslås indextillägg å
de särskilda barnbidragen med 50 resp. 30 kronor för varje hel mångfald
av tio, varmed pensionspristalet överstiger 100.

Änkepensioneringskommitténs förslag har ej ännu hunnit remissbehandlas.

Inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen.

De justeringar i fråga om inkomstprövningen av barnbidragen, som vidtogs
i samband med 1952 års ändringar i lagen om särskilda barnbidrag
föranleddes av önskemålet att ett visst inkomstbelopp ej alls eller endast
i ringa mån skulle medföra samtidiga avdrag å folkpensionsförmånen och
det särskilda barnbidraget.

Under erinran om den sålunda vidtagna samordningen med folkpensioneringens
inkomstprövning framhålles i den inom socialdepartementet
upprättade promemorian, att den avdragsfria inkomsten för ensamstående
lorsörjare blir mycket låg även efter höjningen till 2 400 kronor. Ju
högre barnbidragen sattes, desto större anledning hade man emellertid

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

att överväga en begränsning av bidragsbeloppet uppåt. Med 1954 års inkomstprövningsregler
skulle de inkomstbelopp, vid vilka den sista kronan
bortfölle av ett till 600 kronor per barn förhöjt bidrag, bli 12 000 kronor
om året för ensamstående med fyra bidragsberättigade barn och 14 400
kronor, om fem barn funnes. Motsvarande belopp vore 12 600 resp. 15 000
kronor för två makar. Det torde dock — frambålles det vidare — vara
ytterst sällsynt, att bidragsberättigade familjer med så många barn nådde
upp till dessa inkomstbelopp, vid vilka bidraget för övrigt redan sjunkit till
noll. Någon ändring i inkomstprövningen syntes därför knappast befogad.
Om bidragen höjdes till 600 kronor, syntes det emellertid ej orimligt att
begränsa beloppen så, att bidrag till samma familj ej kunde utgå för mer än
fem barn, dvs. att det sammanlagda bidraget bleve högst 3 000 kronor. Därmed
skulle den absoluta inkomstgränsen, vid vilken möjlighet att få bidrag
upphörde, komma att ligga omkring 15 000 kronor. Det torde då näppeligen
komma att inträffa, att någon familj genom särskilt barnbidrag och folkpensionsförmåner
finge högre inkomster än lägre inkomsttagare bland
normalfamiljer eller att bidrag utginge i inkomstlägen, där behov av bidrag
ej kunde anses föreligga.

I sitt yttrande över promemorian uttalar sig socialstyrelsen för att inkomstprövningen
slopas och hänvisar bland annat till vad styrelsen i samband
med 1952 års folkpensionsreform anfört i frågan. Skulle emellertid
inkomstprövningen bibehållas finner styrelsen de nuvarande reglerna för
denna tills vidare kunna lämnas oförändrade.

Även pensionsstyrelsen åberopar vad styrelsen anfört i frågan i samband
med 1952 års folkpensionsreform. Enligt styrelsens mening förelåge
inga sakliga skäl för att avdragsfaktorn — dvs. den del av inkomsten
över det avdragsfria beloppet, som minskade barnbidraget — sattes lägre
för detta bidrag än för folkpensionen i andra fall än då dessa förmåner
reducerades på samma gång. Styrelsen föreslår därför, att avdragsfaktorn
i lagen om särskilda barnbidrag bragtes i överensstämmelse med den som
förekomme i folkpensioneringslagen, dock att avdragsfaktorn, när avdrag
samtidigt skedde på försörjares folkpension, borde nedsättas eller slopas,
så att båda avdragen tillsammans överensstämde med avdraget för ensamstående
folkpensionärer. För att vid inkomstökning undvika plötslig minskning
av barnbidraget med avsevärt belopp i det ögonblick, då inkomstprövad
pensionsförmån bortfölle, medan ålderspension eller grundpension
kvarstode, borde därjämte föreskrivas, att avdrag i sådant fall endast
finge ske i den mån inkomsten överstege inkomstgränsen för rätt till den
inkomstprövade pensionsförmånen.

Änkepensioneringskommittén har icke föreslagit någon ändring i de år
1952 antagna reglerna för inkomstprövning av barnbidragen.

21

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i propositionen
anfört, bland annat, följande.

Då jag förra året förordade en provisorisk förbättring av de särskilda
barnbidragen, utgick jag från att ett förslag till en mera definitiv ordning
för förstärkning av dessa barnbidrag skulle framläggas till 1953 års riksdag
för att träda i kraft redan under loppet av detta år. När jag nu fullföljer
denna avsikt — den omständigheten att änkepensioneringskommitténs
förslag ej ännu kunnat bli föremål för ett definitivt ställningstagande
synes mig ej utgöra hinder därför — och förordar en höjning av de särskilda
barnbidragen, anser jag, att höjningen icke främst bör ta sikte på
en indexmässig framräkning av beloppen med hänsyn till levnadskostnadernas
utveckling utan i stället bör anpassas efter vad som kan anses
motsvara det verkliga behovet för ifrågavarande barnkategorier. Vid en
bedömning ur denna synpunkt kan man enligt min mening icke komma
under ett månatligt högsta bidrag av 50 kronor, när det gäller genomsnittsbehovet
för barn i åldern upp till 16 år. Socialstyrelsen anser visserligen,
att ett högre belopp ej är omotiverat, om man ser till den utredning
rörande barnkostnaderna som styrelsen verkställt samt till fosterlegornas
storlek. När jag likväl funnit mig böra stanna för ett maximibelopp av 600
kronor per barn och år, beror detta, bortsett från statsfinansiella skäl,
därpå att bidraget ej får sättas så högt, att det gynnar ifrågavarande barnkategorier
framför barn i normala självförsörjande familjer med låga
inkomster.

Då jag vid avvägningen av det särskilda barnbidragets belopp utgått från
barnets behov har detta skett med den förutsättningen, att barnet ej erhåller
något understöd från den som har försörjningsplikt i förhållande
till barnet. Avseende har med andra ord icke fästs vid om barnet har någon
försörjare eller icke. Beloppet avser alltså såväl de föräldralösa barnen
som de övriga barnkategorier, som är bidragsberättigade. Emellertid måste
det förhållandet att de senare har båda eller den ene av föräldrarna i livet,
som kan draga försorg om barnet, böra verka reducerande på barnbidragets
storlek, enär behovet av understöd från det allmänna då blir mindre.
Denna inverkan bör dock enligt min mening icke komma till uttryck däri
att olika grundbelopp fastställes för föräldralösa och för andra barn,
utan endast i så måtto, att försörjarens förmåga att svara för försörjningen
inverkar minskande på bidraget i det speciella fallet. Försörjningsförmågan
synes därvid endast kunna mätas genom hänsynstagande
till den försörjningsskyldiges ekonomi. Barnbidraget bör med andra ord,
där försörjare finnes, vara inkomstprövat med hänsyn lill försörjarens
inkomst.

Jag föreslår alltså, alt maximibeloppet lika för alla bidragsberättigade

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

barn fastställes till 600 kronor om året och anser vidare att inkomstprövningen
av de särskilda barnbidragen bör bibehållas.

Däremot bör enligt min mening reglerna för inkomstprövningen i vad
avser försörjarens inkomst jämkas.

Med den väsentliga höjning av barnbidragen, som nu föreslås, skulle de
år 1952 beslutade avdragsreglerna medföra, att barnbidrag kunde komma
att utgå i inkomstlagen, där behov av sådana bidrag näppeligen kan anses
löreligga. Att med anledning därav införa en begränsning i fråga om det
antal barnbidrag, som kan utgå till en och samma familj, finner jag i
likhet med socialstyrelsen dock ej böra ifrågakomma. I stället bör man
enligt min mening överväga att återinföra en höjning av avdragsfaktorn
i högre inkomstlägen. Därvid synes det naturligt att för folkpensionärer
med barnbidrag söka åstadkomma en så nära samordning som möjligt med
folkpensioneringslagens inkomstprövningsregler, helst så att avdraget å
Summan av barnbidrag och inkomstprövad folkpension överensstämmer
med dessa regler. Avdrag å själva barnbidraget skulle därvid kunna inskränkas
till sådana inkomstlägen där den inkomstprövade folkpensionsförmånen
helt bortfallit. Därmed vinnes nämligen den fördelen, att det
ej bereder några svårigheter att angiva barnbidragets belopp, exempelvis
när bidraget skall utbetalas till annan än försörjaren eller då vederbörande
kommuns andel i kostnaderna för barnbidragen skall uträknas.
Med utgångspunkt härifrån föreslår jag därför, att avdragsregeln
för de särskilda barnbidragen i de fall, då försörjaren är berättigad till
folkpensionsförmån, utformas så att minskningen av barnbidraget sker
enligt folkpensioneringslagens motsvarande regler, dock att hänsyn endast
skall tagas till försörjarens inkomst i vad den överstiger det belopp, som
föranleder helt bortfall av inkomstprövad pensionsförmån. Givetvis måste
även beräkningen av försörjarens inkomst i sådant fall helt följa folkpensioneringslagens
bestämmelser. En gift försörjares inkomst skall alltså i
regel uppskattas till hälften av makarnas gemensamma inkomst. Motsvarande
gäller då ogift försörjare sammanlever med annan under äktenskapsliknande
förhållanden.

Särskilda barnbidrag kan utgå även till den som uppbär änkebidrag,''
vilket inkomstprövas med tillämpning av folkpensioneringslagens bestämmelser.
Vad nyss sagts rörande barnbidrag till folkpensionär bör sålunda
även äga tillämpning i de fall, då försörjaren är berättigad till änkebidrag.

Jag behandlar därefter de fall, då försörjaren icke åtnjuter folkpension
eller änkebidrag. Här är man givetvis ej bunden vid några hänsyn till
folkpensioneringslagens avdragsregler. Emellertid torde det vara eu fördel
om man även här kan nå viss likformighet med de nyss föreslagna inkomstprövningsreglerna.
Jag vill därför föreslå, att liksom inom folkpensioneringen
avdragsfaktorn för ett visst inkomstintervall ovanför det avdrags -

23

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

fria beloppet sättes till 33''/a procent för att vid högre inkomst höjas till
662/a procent. Det avdragsfria beloppet bör däremot icke sättas lika lågt
som i fråga om folkpensionerna. En lämplig avvägning synes vara, att 2 400
kronor om året göres avdragsfria för en ensamstående försörjare och att
övergången till den högre avdragsfaktorn sker vid 3 300 kronor om året. Det
förra beloppet, som motsvarar den avdragsfria inkomsten enligt de år
1952 antagna nya reglerna, ligger ungefär vid den inkomstgräns, vid
vilken en änkepensionär utan bostadstillägg förlorar sista delen av sin
folkpensionsförmån och får börja vidkännas minskning å särskilt barnbidrag.
För två äkta makar förordar jag, att den avdragsfria årsinkomsten
fastställes till 3 000 kronor och att den högre avdragsfaktorn börjar tilllämpas
vid en gemensam inkomst av 4 200 kronor. De föreslagna avdragsreglerna
medför, att rätten till särskilt barnbidrag för 1, 2, 3, 4 och 5
barn bortfaller vid en årsinkomst för ensamstående försörjare av resp.
3 750, 4 650, 5 550, 6 450 och 7 350 kronor per år. Motsvarande övre
inkomstgränser blir för två makar resp. 4 500, 5 400, 6 300, 7 200 och 8 100
kronor om året. Härvidlag bör beaktas att antalet fall, då barnbidrag utgår
till en familj med flera barn och familjen når upp till de inkomstbelopp
som här angivits, är ytterligt begränsat. Vidare bör observeras att dessa
inkomstbelopp anger den gräns då bidraget sjunkit till noll.

Man erhåller sålunda två i vissa avseenden skiljaktiga skalor för avdragen
på grund av försörjarens inkomst; vilken av dem som skall tillämpas
beror av huruvida försörj aren uppbär eller icke uppbär folkpension eller
änkebidrag. Avdragen å de särskilda barnbidragen blir icke lika stora i de
båda fallen, bl. a. beroende på det förhållandet att barnbidraget till folkpensionsberättigad
försörjare reduceras först sedan den till sin storlek mycket
växlande inkomstprövade folkpensionen helt bortfallit. För en försörjare
med änkepension, vilken förmån ju är helt inkomstprövad, inträffar
minskningen av barnbidraget först sedan hon på grund av sina inkomster
ej längre är berättigad till sådan pension. För att den ökning av inkomsten,
som medfört bortfallet av änkepensionen, ej skall föranleda en stark reduktion
av barnbidraget genom att avdragsskalan för folkpensionärer då avlöses
av skalan för icke folkpensionärer bör den förra skalan bibehållas i
detta fall och sålunda göras tillämplig även på sådan försörjare, som endast
på grund av inkomstprövningen går miste om folkpension. Motsvarande
gäller i fråga om änkebidragen.

Någon ändring i reglerna om avdrag med hänsyn till barnets inkomst
synes icke nu vara påkallad.

Med hänsyn till den betydande höjning av de särskilda barnbidragen,
som jag nu förordat, synes mig frågan om införande av indexreglerade
tillägg till bidragen kunna anstå till dess slutlig ställning tages till änkepensionen
ngskom mittens förslag.

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Höjningen av de särskilda barnbidragen bör träda i kraft snarast möjligt,
och jag förordar att de nya beloppen utgår fr. o. in. den 1 juli 1953.
Med hänsyn till att förslagets genomförande ej synes behöva föranleda
omräkning av den inkomst, som ligger till grund för bildragets beräkning i
mer än ett tämligen begränsat antal ärenden bör det ur administrativa
synpunkter ej föreligga hinder för att de höjda beloppen börjar utgå
fr. o. m. halvårsskiftet.

Den föreslagna ändringen av avdragsreglerna för särskilt barnbidrag
till försörjare med folkpension medför att för övergångstiden den 1 juli—
den 31 december 1953 den nuvarande låga avdragsfria inkomsten inom
folkpensioneringen, 400 kronor för ensamstående och 600 kronor för två
makar, blir tillämplig för barnbidraget. För att förebygga att av dylik
anledning utgående barnbidrag efter omräkning enligt de nya reglerna
i något fall skulle komma att understiga nuvarande belopp bör genom
en övergångsbestämmelse tillses att vederbörande bibehålies vid sitt nuvarande
barnbidrag. Bestämmelsen härom torde böra utformas så, att
den blir tillämplig även där ändringen av avdrags- och inkomstberäkningsreglerna
i något annat specialfall skulle ge till resultat att barnbidraget
ej komme att uppgå till minst nuvarande belopp. För andra halvåret
1953 bör även iakttagas, att vid inkomstprövningen av de särskilda
barnbidragen hänsyn ej tages till de särskilda bostadstilläggen till folkpension,
enär dessa ej följa de i folkpensioneringslagen angivna avdragsreglerna.

Motionerna 1:359 och 11:439,

I motionerna påtalas det förhållandet att i lagen om särskilda barnbidrag
änklingars barn icke likställts med änkors. Motionärerna anföra, bland
annat:

Inom den sociala lagstiftningen finnes en tydlig tendens att åstadkomma
fullständig jämställdhet mellan man och kvinna. Men inom barnpensioneringen
och i fråga om dennas fortsättning, de särskilda barnbidragen,
har bidragsgivningen begränsats till änkor med barn. En dylik åtskillnad
mellan änkor och änklingar ger prägeln av en nedvärdering av hustruns
insatser som husmor eller förvärvsarbetande och kan redan av allmänt
principiella skäl men även av psykologiska skäl ej anses rimlig.

Motionärerna hemställa »att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts
proposition nr 36 måtte besluta, att lagen om särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn in. fl. måtte få vidgad tillämpning i så måtto, att
den kommer att omfatta även änklingars barn, samt att hithörande anslag
måtte höjas i erforderlig utsträckning».

Frågan om bidrag till änklings barn har bedömts jämsides med spörsmålet
om bidrag till barn i äktenskap, där modern är invalid.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

25

193i års barnpensioneringssakkunniga, vilkas betänkande (SOU 1936: 6)
låg till grund för 1937 års lag i äinnet, anförde bland annat:

Obestridligt är att makans och moderns bortgång ofta medför ekonomiska
svårigheter för mannen och barnen, icke blott då hon i livstiden genom
förvärvsarbete lämnat tillskott till det gemensamma hushållet, utan även
då hennes arbete varit förlagt uteslutande till hemmet. Särskilt värdefullt
är givetvis hustruns arbete i hemmet under barnens första uppväxtår. Ur
ekonomisk synpunkt kan emellertid hustruns frånfälle i regel icke tillmätas
samma betydelse som mannens, och även om en änkling efter hustruns död
kan få svårigheter för sina barns vård, torde han i allmänhet kunna anskaffa
nödig hjälp i hemmet utan att därför behöva det allmännas stöd.
Som ovan framhållits, måste en samhällelig understödsverksamhet av nu
ifrågavarande slag inskränkas till sådana fall, där hjälpbehovet i regel är
särskilt framträdande, och de överväganden, för vilka nu redogjorts, hava
med hänsyn härtill lett de sakkunniga till den uppfattningen att understöd
av ,den karaktär det här gäller icke bör tillförsäkras barn till arbetsföra
änklingar. Beträffande denna fråga bör även beaktas, att ett i lag garanterat
understöd i vissa fall skulle kunna komma att försvaga faderns eget
intresse för barnens försörjning.

\ idkommande spörsmålet om bidrag till barn, vars moder är invalid,
yttrade de sakkunniga:

Är mannen arbetsduglig men hustrun invalid, torde visserligen ofta
svårigheten att försörja barnen vara betydande och måhända icke sällan
större än för en arbetsduglig änkling, som lättare torde kunna erhålla hjälp
i hemmet. Så länge mannen, vilken i regel måste anses såsom huvudförsörjare,
är arbetsför, hava emellertid de sakkunniga, ehuru med tvekan,
ansett sig icke kunna förorda att barnbidrag i sådana fall skall utgå.

Statsmakterna följde de sakkunnigas förslag och begränsade rätten till
barnbidrag på sätt fortfarande gäller.

Förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl.
barn förelädes 19i7 års riksdag genom propositionen nr 288. Till grund
för propositionen låg bland annat ett av socialvårdskommittén avgivet betänkande
med förslag till lag om särskilda barnbidrag in. in. (SOU 1947:21).

Beträffande frågan om särskilt barnbidrag till änklings barn och till
barn i familjer där hustrun är invalid anförde socialvårdskommittén i betänkandet
bland annat följande:

Enligt socialvårdskommitténs uppfattning bör man vid bedömandet av
förevarande spörsmål göra skillnad mellan å ena sidan det hjälpbehov, som
har sin grund i att faderns inkomster icke räcka till barnens försörjning
ens om modern lever och är arbetsför, och å andra sidan del som föranledes
av de genom hustruns frånfälle eller invaliditet ökade kostnaderna för skölseln
av hemmet och barnen. Så som lagstiftningen om barnbidrag är upplagd
måste den med nödvändighet begränsas att avse fall där särskilda omständigheter
föreligga, vilka regelmässigt påkalla understöd från det allmänna
och klart avgränsa det föreliggande behovet från understödsbehov i
allmänhet. Vid denna gränsdragning måste man utgå från all de gifta männen
i regel ha förvärvsarbete, de gifta kvinnorna ej, och all sålunda famil -

26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

jerna i allmänhet leva på männens arbetsinkomst. Om man hänförde iall
där mannens arbetsinkomst icke är tillräcklig för familjens försörjning
under lagen om barnbidrag, skulle denna helt ändra karaktär. I dylika fall
bör hjälpen såsom hittills utgå efter individuell hehovsprövning. Rätt till
barnbidrag bör således icke föreligga då såväl fadern som modern leva och
äro arbetsföra. Då en moder som icke har förvärvsarbete dör eller blir invalid,
förändras den ekonomiska situationen för familjen endast såtillvida
att kostnaderna för skötseln av hemmet och barnen kunna bli större än
tidigare därigenom att moderns arbetskraft måste ersättas med lejd. (Det
bortses från de särskilda kostnaderna för vården av modern, om hon är
invalid.) Detta bör icke medföra, att det understödsbehov, som förelåg
redan då modern levde respektive var arbetsför och då måste fyllas genom
hjälp efter individuell hehovsprövning, täckes genom understöd i normaliserad
form. En annan sak är att genom moderns frånfälle eller invaliditet
uppkommit ett nytt understödsbehov. Att fylla detta genom att göra barnen
berättigade till barnbidrag finner emellertid kommittén icke lämpligt.
Barnbidragen äro ej alls avpassade för ändamålet. Då endast ett barn finnes,
avses barnbidrag enligt kommitténs förslag skola utgå med högst 300
kronor för år, vilket uppenbarligen oftast är otillräckligt för att täcka merkostnaden
för hemhjälp. Om barnantalet är stort, kan summan av barnbidragen
uppgå till belopp som överstiger sagda merkostnad. Att vid bestämmandet
av barnbidragens belopp taga hänsyn till dylika omständigheter
torde ej låta sig göra. Om man därför vill bereda hjälp i fall varom
här är fråga, torde man böra söka lösningen efter andra linjer.

Socialvårdskommittén fann icke skäl föreslå, att särskilt barnbidrag
skulle utgå till änklings barn eller till barn i familjer, där hustrun är invalid.
Kommittén var emellertid icke enhällig i denna del. En av kommitténs
ledamöter, generaldirektören Höjer, var skiljaktig och ansåg, att
lagen om särskilda barnbidrag borde utvidgas till att avse även bidrag till
gifta invalida kvinnors och änklingars barn. Höjer anförde bland annat:

Vår familjerättsliga lagstiftning gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att
mannen alltjämt i de flesta fall är huvudför sörj aren avspeglar sig sålunda
icke i lagstiftningen, i vilken det endast talas om den ene maken och den
andre maken. Ett likartat betraktelsesätt har under 1946 av statsmakterna
anlagts inom tvenne områden av socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen
och arbetslöshetsförsäkringen.

Det i propositionen nr 288 framlagda förslaget till lag om särskilda barnbidrag
innehöll icke någon bestämmelse om att barn till änklingar och till
gifta invalida kvinnor skulle bli berättigade till särskilt barnbidrag.

Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade propositionen
nr 288, yttrade i sitt över propositionen avgivna utlåtande nr 5 beträffande
frågan om särskilt barnbidrag till barn, vars moder avlidit:

Enligt 6 § 1 mom. första stycket 1. i den föreslagna lagen utgår allmänt
barnbidrag för barn, vars fader avlidit. För barn, vars moder avlidit, utgår
däremot icke särskilt barnbidrag. Den svenska familjerättsliga lagstiftningen
gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att mannen i de flesta fall är

27

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

huvudförsörjaren återspeglar sig icke i lagstiftningen. Rent principiellt
måste det därför vara riktigt att barn, vars moder avlidit, i bidragshänseende
skola vara likställda med barn, vars fader avlidit. Särskilda barnbidrag
till barn, vars moder avlidit, skulle emellertid i den praktiska tillämpningen
kunna leda till egendomliga konsekvenser. Det skulle bliva nödvändigt att
låta det särskilda barnbidraget utgå även om den efterlevande fadern gifter
om sig. Detta skulle få till följd att en man, som gift om sig efter sin första
hustrus död, skulle kunna uppbära särskilt barnbidrag till sina och sin
första hustrus barn, vilket han icke kunnat göra så länge hans första hustru
levde. Det torde därför vara ofrånkomligt att undantaga barn, vars moder
avlidit, från rätten till särskilt barnbidrag.

Vid 7.945 års riksdag yrkades i motionerna I: 123 och II: 320 utvidgning
av lagens tillämplighet. Andra lagutskottet, vars utlåtande nr 23 godkändes
av riksdagen, yttrade bland annat:

Enligt 1947 års lag om särskilda barnbidrag äro barn till änklingar
uteslutna från rätten till särskilt barnbidrag. Barn vars fader avlidit kunna
erhålla särskilt barnbidrag. Rent principiellt måste en sådan skillnad vara
felaktig, och även sakligt torde skillnaden vara svår att försvara. Änklingars
barn kunna befinna sig i en ekonomiskt sett lika bekymmersam ställning
som barn vars fader avlidit.

På utskottets hemställan begärde riksdagen att Ivungl. Maj :t ville låta
föranstalta om en utredning angående sådan ändring av lagen om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn att änklingars barn i
bidragshänseende bleve likställda med änkors barn samt att Kungl. Maj :t
måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt änkepensioneringskommittén,
vilken i sitt betänkande om stöd åt änkor och vissa andra
ensamstående kvinnor in. in. (SOU 1952:36) framlagt sina synpunkter
på frågan om införande av särskilda barnbidrag till änklingars barn.

Kommittén redogör inledningsvis för de familjerättsliga reglerna om
makars underhållsskyldighet mot varandra och mot barn samt anför vidare
bland annat:

Enligt änkepensioneringskommitténs mening kan av dessa regler ej följa
åt! barn, vars moder avlidit, skall med avseende å rätt till särskilt barnbidrag
principiellt vara likställt med barn, vars fader avlidit. Det har över
huvud taget ej funnits någon anledning att i den familjerättsliga lagstiftningen
utmärka, all man och hustru vanligen fullgöra underhållsskyldigheten
mot varandra och mot barnen på olika sätt eller att mannen i allmänhet
har större kontanta inkomster än hustrun. Syftet med lagstiftningen
har icke varit att beskriva rådande förhållanden utan att lämna
regler som kunna tillämpas i varje uppkommande situation. Om en av
makarna dör och på grund därav uppstår behov av understöd till barnens

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

underhåll, bör naturligtvis samhället träda emellan. Beträffande formen
för denna hjälpverksamhet torde innehållet i den familjerättsliga lagstiftningen
icke ha någon som helst betydelse.

Såsom skäl för likställighet emellan änklings och änkas barn med avseende
å rätt till särskilt barnbidrag har vidare åberopats, att man och
hustru i den 1946 antagna sjukförsäkringslagen skulle ha principiellt likställts
i fråga om rätt till familjetillägg till sjukpenning.

Liksom sjukförsäkringslagen utgår lagstiftningen om särskilda barnbidrag
från att det är mannen som vanligen är huvudförsörjare. I alla de
fall då han är det kan sägas råda överensstämmelse mellan »principerna»
inom sjukförsäkringslagen och inom barnbidragslagstiftningen. Blir mannen
sjuk, skall utgå maketillägg och efter barnantal beräknat barntillägg
till hans sjukpenning. Blir han oförmögen till arbete eller dör han, kunna
barnen erhålla särskilda barnbidrag. Blir hustrun sjuk eller arbetsoförmögen
eller dör hon, utgår ingendera av dessa förmåner. Om däremot
hustrun är huvudförsörjare råder ej någon parallellitet mellan reglerna
i sjukförsäkringslagen och i lagen om särskilda barnbidrag. Hon skall vid
sjukdom kunna erhålla make- och barntillägg till sin sjukpenning. Blir
hon arbetsoförmögen eller avlider hon, kunna särskilda barnbidrag ej utgå.
Att av det sätt på vilket sjukförsäkringslagen utformats dra slutsatsen,
att änklings barn principiellt bör erhålla rätt till särskilt barnbidrag,
även då mannen under hustruns livstid varit familjens huvudförsörjare,
är emellertid icke möjligt.

Även lagstiftningen om make- och barntillägg inom arbetslöshetsförsäkringen
har åberopats som stöd för införande av barnbidrag åt änklingars
barn. Ehuru makar äro likställda i fråga om rätt till make- och barntillägg
till daghjälp enligt arbetslöshetsförsäkringen, är det svårt att inse, att
detta förhållande kan ha någon betydelse beträffande utformningen av lagstiftningen
om särskilda barnbidrag. I det stora flertalet fall är det ju
endast mannen som har förvärvsarbete och som därför över huvud taget
kan vara ansluten till arbetslöshetskassa. Det förhållandet att förvärvsarbetande
hustrur, som äro medlemmar i sådan kassa, vid arbetslöshet
kunna erhålla barntillägg till daghjälp, lär ej kunna tagas till intäkt för
krav på att barn till änkling i princip skall vara berättigat till särskilt
barnbidrag, även om modern ej haft förvärvsarbete.

Vad ovan anförts torde ge vid handen att det med hänsyn till lagstiftningens
enhetlighet ej finnes någon anledning att utsträcka bestämmelserna
om särskilda barnbidrag till att omfatta jämväl barn till änklingar.

Vad beträffar de sakliga skäl, som kunna anföras för och emot den
ifrågasatta utsträckningen, ansluter sig änkepensioneringskommittén i
huvudsak till socialvårdskomitténs ovan redovisade yttrande.

Änkepensioneringskomittén anför slutligen:

Naturligtvis kan det te sig orättvist att en änkling med inkomst, vid vilken
en änka är berättigad till barnbidrag, ej kan erhålla sådant. Men denna anmärkning
kan göras ej blott i förhållande till änklingen utan även i förhållande
till de familjer med båda makarna i livet som ha samma inkomst.
Om mannen är arbetsför, kunna ej heller dessa komma i åtnjutande av
barnbidrag. Under sådana förhållanden synas rättvisesynpunkter knappast

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

29

kunna åberopas såsom skäl för barnbidrag åt änklings barn. Betydelsen
av den nu berörda anmärkningen torde för övrigt ej vara stor, då flertalet
änkor ha avsevärt lägre inkomster än änklingarna.

Kommittén har således ej funnit skäl föreslå att barnbidrag skall kunna
utgå åt arbetsför änklings barn. Vad beträffar frågorna om barnbidrag åt
gift invalid moders barn samt om bidragsförskott å moders underhållsbidrag
ansluter sig kommittén till vad socialvårdskommittén yttrat.

Anslag.

Anslaget Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. in. är
för innevarande budgetår upptaget med 9 300 000 kronor.

Pensionsstyrelsen har beräknat de totala kostnaderna för de särskilda
barnbidragen samt änke- och änklingsbidragen till 12,4 milj. kronor inberäknat
en ökning på 0,3 milj. kronor, som härleder sig från de fr. o. in.
1954 års ingång gällande avdragsreglerna. Kommunernas andel i kostnaderna
för dessa förmåner beräknas till sammanlagt 4,45 milj. kronor
och den på statsverket belöpande andelen av kostnaderna för budgetåret
1953/54 till 8 milj. kronor.

Departementschefen har i statsverkspropositionen anfört:

I annat sammanhang föreslår jag denna dag, att maximibeloppet för särskilda
barnbidrag höjes från 320 resp. 525 kronor för år, inberäknat det dyrtidstillägg
som utgått 1952, till 600 kronor utan kategoriklyvning. Den på
staten fallande kostnadsökningen med anledning härav har uppskattats till
ca 6 000 000 kronor under nästa budgetår. Vidare föreslår jag, i annat sammanhang,
att den höjning av folkpensionerna som jag nämnt vid behandlingen
i det föregående av anslaget till Bidrag till folkpensioner in. in., skall
gälla också bidragen till änkor och änklingar med barn. Kostnadsökningen
för staten på grund av sistnämnda förslag torde kunna uppskattas till ca
500 000 kronor. Då jag icke har något att erinra mot pensionsstyrelsens
beräkning av kostnaderna enligt nu gällande grunder under ifrågavarande
anslag, bör medelsbehovet för nästa budgetår sålunda beräknas till
(8 000 000 + 6 000 000 + 500 000) 14 500 000 kronor.

Utskottet.

Fjolårets förbättring av de särskilda barnbidragen medelst dyrtidstillägg
var avsedd som ett provisorium under det löpande året. Tilläggen utgingo
å bidraget till de föräldralösa barnen, 420 kronor, med sammanlagt 105
kronor och å bidraget till de faderlösa och med dem jämställda barnen, 250
kronor, med tillhopa 70 kronor. Ehuru eu förhöjning av bidragen även i
fortsättningen ansågs oundgänglig, fann riksdagen sig icke då böra uttala
sig om hur dyrtidskompensationen borde utformas för framtiden.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

:io

Det nu framlagda förslaget innebär en uppräkning av bidragens maximibelopp
för båda de i lagen nämnda barnkategorierna till 600 kronor. Förhöjningen
bör bedömas mot bakgrunden av de stegrade kostnader, som
uppfostran och vård av barn föra med sig. Enligt uppgifter från socialstyrelsen
ha fosterlegornas storlek i genomsnitt under 1950, till vilket år de
senaste statistiska uppgifterna hänföra sig, utgjort efter viss åldersgruppering
av barnen 52—54 kronor. Styrelsens beräkningar av de ersättningar,
som må anses skäliga när det gäller vård och fostran av barn i enskilda
hem, ligga avsevärt högre. Det är enligt utskottets mening värdefullt, att
man vid den framräkning som skett icke varit beroende av indexutvecklingen
utan sökt anpassa barnbidragens övre gräns efter det verkliga behovet.

Vid bedömningen av var maximigränsen för barnbidragens belopp bör
sättas har utskottet även haft att taga ställning till propositionens förslag
att den hittills upprätthållna differentieringen av beloppen för de skilda
kategorierna barn slopas. Det gemensamma maximibeloppet har motiverats
med, bland annat, att avvägningen av beloppet skett med utgångspunkt från
barnets behov och med den förutsättningen, att barnet ej erhölle något
understöd från den som hade försörjningsplikt mot barnet. Avseende hade
med andra ord icke fästs vid om barnet hade någon försörjare eller icke.
Utskottet anser det även från de angivna utgångspunkterna följdriktigt att
jämställa de båda barngrupperna beträffande maximeringen av bidragen.
Visserligen är det — såsom pensionsstyrelsen framhållit — obestridligen
så, att de kommunala utgifterna för föräldralösa och därmed jämställda
barn i genomsnitt äro större än för andra barn med särskilt barnbidrag
samt att fosterlegor utbetalas för den förra kategorien i större omfattning
än för den senare. Emellertid kunna faderlösa och med dem jämställda
barn befinna sig i sådan belägenhet, att man här rättvisligen icke
bör göra åtskillnad mellan dem och de barn, som nu äga uppbära det högre
barnbidraget. Genom att bibehålla inkomstprövning av barnbidraget med
hänsyn till försörjares inkomst torde den reduktion av bidraget komma
till stånd, som kan betingas av att barn försörjas av båda eller den ene av
föräldrarna. Utskottet ansluter sig sålunda till den ståndpunkt, som departementschefen
intagit i frågan.

En avvägning av det gemensamma maximibidraget till 600 kronor synes
lämplig.

Det förslag till mildare avdragsregler för inkomstprövningen av de särskilda
barnbidragen, som riksdagen förra året antog, grundades i huvudsak
på folkpensionsrevisionens beräkningar med utgångspunkt bland annat
från ett bidragsbelopp å 250 kronor. Såsom departementschefen utvecklat
motiverar den nu föreslagna uppräkningen av bidragsbeloppet en jämkning
av de då antagna reglerna. Utskottet har intet att erinra mot förslaget att
återgå till bestämmelser om en skärpt avdragsfaktor i högre inkomstlägen.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

ISl

Den överensstämmelse, som vunnits med folkpensioneringslagens inkomstprövningsregler,
synes innebära fördelar och bör godtagas.

Den i motionerna I: 359 och II: 439 upptagna frågan om särskilda barnbidrag
till änklingars barn bör bedömas i samband med spörsmålet om
sådant bidrag till barn i äktenskap, där modern är invalid. Riksdagen har
tidigare haft detta problem före och senast 1948 intagit en kritisk ståndpunkt
gentemot den åtskillnad mellan änkor och änklingar respektive gifta
invalida fäder och gifta invalida mödrar, som lagen upprätthåller. Den
utredning av frågan, som riksdagen då begärde, har verkställts av änkepensioneringskommittén.
Kommittén har redovisat sina synpunkter på
problemet i sitt i november 1952 avgivna betänkande om stöd åt änkor och
vissa andra ensamstående kvinnor, och betänkandet överväges för närvarande
inom socialdepartementet. Utskottet anser icke lämpligt att riksdagen
på detta stadium av frågans behandling ingår på saklig prövning av densamma.

Beträffande anslagsfrågan har utskottet intet att erinra mot de beräkningar,
som under punkten 95, bilaga 7, i statsverkspropositionen redovisas
för där gjort anslagsyrkande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
nr 36 framlagda förslaget till lag angående ändring i lagen
den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders in. fl. barn;

B. att riksdagen måtte till Särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn m. in. för budgetåret 1953/54 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 14 500 000
kronor;

C. att motionerna I: 359 och II: 439 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1953.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Iwar Anderson, Bergh, Erik Svedberg,
Itubbestad, fröken Elmén och fru Ericsson i Luleå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sten, fruar Svenson
och Johansson i Norrköping, herr Hagård samt fru Sandström.

IDUNS TRYCKERI. CSSFLTE, STHLM 53
310180