Nr 4—5. Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i bidragsförskottslagen den It juni
1943 (nr 382), m. m.

Genom en den 2 januari 1953 dagtecknad proposition, nr 14, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943 (nr 382),

dels ock medgiva att barnavårdsnämnd, som före den 1 juni 1953 under
juni månad beviljat bidragsförskott avseende tiden från och med ingången
av det närmast följande statliga budgetåret, må, efter Kungl. Maj :ts prövning,
tillerkännas gottgörelse av statsmedel som om bidragsförskotten beviljats
i överensstämmelse med föreskrifterna i nu gällande bidragsförskottslag.

Vidare har Kungl. Maj: t i propositionen nr 1, bilaga 7, under punkten
25 föreslagit riksdagen

att till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor.

Det vid propositionen nr 14 fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Lag

om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382).

Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ bidragsförskottslagen den 11 juni
1943* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7

(Gällande lydelse:)

Bidragsförskott beviljas för tiden
från och med den månad, under vilken
förskottet sökts, samt, där den
underliållsskyldige häftar i skuld för
tidigare förfallet bidrag, jämväl för
tid, varå sådant bidrag belöper, dock
längst från och med andra månaden

§■

(Föreslagen lydelse:)

Bidragsförskott beviljas för tiden
från och med den månad, under vilken
förskottet sökts, samt, där den
underliållsskyldige häftar i skuld för
tidigare förfallet bidrag, jämväl för
tid, varå sådant bidrag belöper, dock
längsl från och med andra månaden

1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1952:327.

1 —- Bihang till riksdagens protokoll 1953. (i sand. 2 avd. Nr 4—5.

2 Sammansatt stats- och andra

(Gällande lydelse:)
före den, under vilken förskottet
sökts, och utgår, där ej rätten till
förskott skall upphöra tidigare, till
och med utgången av det statliga
budgetår, som löper vid förskottets
beviljande.

Att under —------12 § 1

8

Bidragsförskott utgår med det belopp
barnets fader jämlikt rättens
beslut eller enligt avtal är skyldig
att utgiva till barnets underhåll, dock
högst med 324 kronor för år räknat.

lagutskotts utlåtande nr 4.

(Föreslagen lydelse:)
före den, under vilken förskottet
sökts, och utgår, där ej rätten till
förskott skall upphöra tidigare, till
och med utgången av det statliga
budgetår, som löper vid förskottets
beviljande. Utan hinder av vad nu
sagts må dock barnavårdsnämnd
under juni månad pröva ansökan om
bidragsförskott jämväl för tiden till
och med utgången av närmast följande
budgetår.
och 2 mom.

§•

Bidragsförskott utgår med det belopp
barnets fader jämlikt rättens
beslut eller enligt avtal är skyldig
att utgiva till barnets underhåll, dock
högst med 600 kronor för år räknat.

Denna lag träder i kraft den 1
juni 1953; dock skall i fråga om beloppet
av bidragsförskott avseende
tiden före den 1 juli samma år äldre
lag tillämpas.

Propositionen nr 14 har hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.
Ovannämnda punkt i statsverkspropositionen har hänvisats till
statsutskottet. Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra
lagutskottet bär propositionen nr 14 och punkten i statsverkspropositionen
hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Genom bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382; ändr. 532/1947
och 327/1952) har det allmänna i viss omfattning åtagit sig att förskottera
underhållsbidrag, som barn under 16 år enligt lag äger utfå av sin fader
men denne underlåter att betala.

Bidragsförskott kan beviljas för barn såväl i som utom äktenskap. I båda
fallen krävs dock att barnets föräldrar lever åtskilda och att barnet ej sammanbor
med fadern. Genom bidragsförskott blir fadern ej befriad från sin

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i. 3

underhållsskyldighet, utan det allmänna har rätt att av honom återkräva
det förskotterade beloppet. För att rätt till bidragsförskott skall föreligga
fordras därför, att underhållsskyldigheten blivit fastställd i vederbörlig
ordning, d. v. s. antingen genom beslut av domstol eller genom skriftligt
av två personer bevittnat avtal.

Bidragsförskott utgår med det belopp, som fadern enligt domstolsbeslutet
eller avtalet är skyldig att utgiva, dock med högst 324 kronor för år (8 §).
Det är däremot helt oberoende av moderns och barnets ekonomiska förhållanden.

Bidragsförskott beviljas och utbetalas av vederbörande barnavårdsnämnd,
som även har att vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva det förskotterade
beloppet hos fadern. Förskott beviljas för tiden från och med
den månad, under vilken förskottet sökts samt — där den underhållsskyldige
häftar i skuld för tidigare förfallet bidrag — även för tid varå sådant
bidrag belöper, dock längst från och med andra månaden före den under
vilken förskottet sökts. Där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare,
utgår förskottet till och med utgången av det statliga budgetår, som löper
vid förskottets beviljande (7 §).

Kostnaderna för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av barnets fader, till 3/4 av statsverket och t/i av den kommun
vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Statsverkets andel i kostnaderna
utbetalas till kommunerna i efterskott per budgetår.

Under åren 1948—1950 uppgick antalet barn med bidragsförskott till
resp. 34 321, 36 914 och 38 320.

Bidragsförskottens maximibelopp.

I en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria angående
särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående
mödrar har erinrats om att de nuvarande maximibeloppen på detta område
på många håll ligger under fattigvårdsstandarden och är avsevärt lägre
än rätt avvägda fosterlegor. Det ifrågasättes huruvida ej hjälpen för barn
till dessa mödrar generellt borde fastställas till högst 600 kronor om året.
Ett månatligt högsta belopp om 50 kronor kan, framhålles det i promemorian,
ej anses tilltaget i överkant utan torde ligga i närheten av — om
också under riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor. I ett stort
antal fall torde ej ens ett dylikt belopp ge full försörjning. Å andra sidan
borde bidraget ej sättas så högt att det gynnade de ifrågavarande barnkategorierna
framför barn i normala självförsörjande familjer med låga
inkomster.

Sedan socialstyrelsen berctts tillfälle att yttra sig över promemorian, har
styrelsen framhållit, all eu betydande del av de barn, som erhåller bidragsförskott,
för sin försörjning är beroende av fortlöpande understöd från

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

fattigvården. Bidragsförskottens maximibelopp borde därför höjas och frågan
härom vore enligt styrelsens mening så angelägen att den för undvikande
av ytterligare dröjsmål borde lösas utan att resultatet av änkepensioneringskommitténs
arbete avvaktades.

En höjning av bidragsförskottens högsta belopp till 600 kronor per barn
och år bör enligt socialstyrelsens mening anses såsom ett minimikrav. Med
hänsyn till vad som vid av styrelsen företagen utredning framkommit
rörande barnkostnadernas storlek framstode en ännu större höjning icke
såsom omotiverad. Beloppet 600 kronor syntes även vid en jämförelse med
de fosterlegor, som styrelsen ansåge motiverade, vara lågt tilltaget.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i denna del anfört
följande:

Lagstiftningen om bidragsförskott innebär att samhället i viss omfattning
åtagit sig en garanti för att barn, vars föräldrar lever åtskilda och
som ej bor tillsammans med sin fader, kommer i åtnjutande av det underhållsbidrag,
som fadern är skyldig att utgiva. Lagstiftningen är så konstruerad,
att samhället övertager faderns betalningsskyldighet, när denna
försummas, och förskotterar vad fadern har att erlägga till barnet. I gengäld
inträder samhället i barnets rätt gentemot fadern och äger således att
av denne återfå det förskjutna beloppet.

För att bidragsförskott skall kunna beviljas kräves, att faderns underhållsskyldighet
fastställts genom beslut av domstol eller genom avtal som
upprättats i viss ordning. Förskottet är helt oberoende av moderns och
barnets ekonomiska förhållanden samt utgår i princip med samma belopp
som fadern har att erlägga enligt beslutet eller avtalet. En begränsning
är emellertid föreskriven såtillvida, att förskottet ej får överstiga 324
kronor per år.

Nämnda maximibelopp fastställdes förra året. Statsmakternas beslut
härom hade karaktär av ett provisorium i avvaktan på slutförandet av
pågående utredning om en allmän förbättrad hjälp åt ensamstående
mödrar. Vid riksdagens behandling av ärendet framhölls, att vägande skäl
talade för att maximibeloppet borde sättas högre. Därigenom skulle nämligen
maximibeloppet komma att bättre ansluta sig till de underhållsbidrag,
som fadern på grund av avtal eller domstolsbeslut numera i regel vore
pliktig att utgiva. Vidare skulle då grundtanken med bidragsförskotten —
att samhället skall förskottera de underhållsbidrag som fadern underlåter
att betala — bli bättre tillgodosedd, varjämte vissa fördelar ur administrativ
synpunkt skulle vinnas. Ytterligare borde i detta sammanhang uppmärksammas
att det allmänna äger rätt att av den underhållsskyldige återkräva
förskotterade belopp och att omkring 40 procent av de utbetalade
beloppen indrives.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

När riksdagen förra året likväl biträdde Kungl. Maj:ts förslag att ej
fastställa bidragsförskottens maximibelopp högre än till 324 kronor berodde
detta främst på sambandet mellan bidragsförskotten och de särskilda
barnbidragen till änkors och invaliders barn ävensom på den omständigheten,
att enligt riksdagens beslut tidigare under året ifrågavarande barnbidrag
för år 1952 fastställts att utgå med högst 320 kronor.

Socialstyrelsen har i ett i augusti 1952 avgivet förslag hemställt om en
uppräkning av bidragsförskottens maximibelopp till minst 420 kronor per
barn och år. En höjning till åtminstone detta belopp har vid remissbehandlingen
allmänt ansetts befogad.

Sedan i en inom socialdepartementet i oktober 1952 upprättad promemoria
ifrågasatts, huruvida ej bidragsförskottens — och jämväl de särskilda
barnbidragens — maximibelopp borde höjas till 600 kronor om året,
har socialstyrelsen på anförda skäl ansett en höjning till minst detta belopp
motiverad. Såsom skäl för detta sitt ståndpunktstagande har socialstyrelsen
åberopat, förutom barnkostnadernas storlek, att fosterlegorna
numera genomsnittligt överstiger 50 kronor i månaden.

Änkepensioneringskommittén, som haft i uppdrag att utreda frågan om
den samhälleliga hjälpen åt ensamstående mödrar, har numera avslutat
sitt arbete genom ett i november 1952 avgivet betänkande (SOU 1952: 36).
Kommittén har föreslagit, att maximibeloppet för bidragsförskott fastställes
till 420 kronor om året.

För egen del anser jag förhållandena numera vara sådana, att en omedelbar
höjning av bidragsförskottens maximibelopp är nödvändig och att
höjningen icke bör ske efter en indexmässig framräkning med hänsyn till
levnadskostnadernas utveckling utan anpassas efter vad som kan anses
motsvara det verkliga behovet. Visserligen finns det ej någon statistik, som
belyser underhållsbidragens storlek för inom- och utomäktenskapliga barn.
Det torde dock vara erforderligt med ett betydligt högre maximibelopp
än det av änkepensioneringskommittén föreslagna för att detta skall kunna
närmare ansluta sig till de underhållsbidrag som numera fastställes. För en
mera avsevärd höjning talar även de av socialstyrelsen lämnade uppgifterna
angående barnkostnadernas och fosterlegornas storlek. Jag förordar därför
att maximibeloppet bestämmes till 600 kronor per barn och år.

I detta sammanhang anser jag mig vidare böra erinra om att bidragsförskott
och särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn hittills
ansetts böra utgå med samma belopp och att jag i annat sammanhang
denna dag förordat en höjning av de särskilda barnbidragens maximibelopp
till 600 kronor om året.

Höjningen av bidragsförskotten torde böra genomföras från och med
den 1 juli 1953.

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till av statsverket och >/» av den kom -

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

mun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Det synes svårt att med
säkerhet beräkna de ökade kostnader, som är förenade med ett genomförande
av ifrågavarande förslag. Enligt en inom socialstyrelsen gjord beräkning
skulle emellertid kostnadsökningen för staten kunna uppskattas
till omkring 2,5 milj. kronor per år. Eftersom kommunerna erhåller gottgörelse
av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen ej att belasta
statsbudgeten under nästkommande budgetår.

Bidragsförskottsperiodens längd.

Av den tidigare redogörelsen för gällande bestämmelser på detta område
följer, att bidragsförskott får beviljas längst till och med utgången av det
budgetår, som löper vid förskottets beviljande. Bortsett från fall där rätten
till bidragsförskott upphört tidigare gäller således enligt lagen en bestämd
tidpunkt, då beviljade bidragsförskott upphör att utgå.

Sedan barnavårdsnämnden i Vänersborg hos länsstyrelsen i Älvsborgs
län anhållit om gottgörelse av statsverket med bl. a. 5 092 kronor 98 öre
för bidragsförskott, som nämnden utgivit för budgetåret 1950/51 (tiden
den 1 juli 1950—den 30 juni 1951), lämnade länsstyrelsen genom resolution
den 12 mars 1952, enär bidragsförskotten beviljats den 29 juni 1950
och sålunda icke medgivits enligt lagens föreskrifter, framställningen utan
bifall. Regeringsrätten, där barnavårdsnämnden besvärade sig, fann genom
beslut den 18 juni 1952 ej skäl att göra ändring i överklagade resolutionen.

Enahanda utgång fick fem andra av regeringsrätten samtidigt avgjorda
mål på besvär av barnavårdsnämnderna i Ludvika, Äppelbo kommun, Norrbärke
kommun, Grytnäs kommun och Avesta över att länsstyrelsen i Kopparbergs
län avslagit av nämnderna framställd begäran om gottgörelse av
statsmedel för bidragsförskott, som genom beslut under juni månad beviljats
för närmast påföljande budgetår. För vederbörande barnavårdsnämnds
vidkommande uppgick den sökta gottgörelsen till resp. 4 609 kronor
10 öre, 885 kronor 15 öre, 1 204 kronor 15 öre, 1 125 kronor och 1 140
kronor.

Föredragande departementschefen har i denna del anfört, bland annat,
följande:

Anledningen till att barnavårdsnämnderna ansett sig redan under juni
månad böra fatta beslut om bidragsförskott för det nästkommande budgetåret
synes ha varit svårigheter med att under högsommaren få till stånd
ett sammanträde med nämndens ledamöter. Ett uppskov med beslut i saken
skulle emellertid, synas nämnderna ha resonerat, lätt kunna medföra att,
enär många av de bidragstagare som det här gäller är i stort behov av
bidraget redan de första dagarna i månaden — t. ex. för betalning av
bostadshyran — ett uteblivet bidragsförskott bleve liktydigt med att veder -

7

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

börande finge vända sig till fattigvården för att få en förhandshjälp. I
syfte att undvika en dylik omgång har nämnderna således som ett praktiskt
arrangemang fattat sina beslut redan under juni. Såvitt utredningen
avseende de förut berörda fallen ger vid handen saknas varje anledning
att antaga att i dessa fall vederbörande nämnds beslut skulle ha erhållit
ett annat materiellt innehåll, därest beslutet i stället fattats strax efter
det nya budgetårets ingång.

Jag anser mig i detta sammanhang ej böra närmare ingå på frågan angående
skälen för och emot det nuvarande systemet med en fast bidragsförskottsperiod
anknutet till budgetåret. Utan att detta system frångås
förefaller det emellertid mig vara en ändamålsenlig anordning att barnavårdsnämnd
får möjlighet att, där så finnes böra ske, redan någon tid före
ett budgetårs ingång besluta om bidragsförskott att utgå från och med
det budgetårets början. I många fall torde nämligen förhållandena vara
sådana att det redan i förväg låter sig avgöra huruvida bidragsförskott bör
utgå för det nästkommande budgetåret.

I anslutning till det anförda anser jag mig alltså böra förorda, att 7 §
bidragsförskottslagen kompletteras på sådant sätt att barnavårdsnämnd
får möjlighet att redan under juni månad pröva ansökan om bidragsförskott
avseende det närmast följande budgetåret. Lagändringen torde böra
träda i kraft den 1 juni 1953.

Det synes mig vidare rimligt, att barnavårdsnämnderna i Vänersborg och
Ludvika, i Äppelbo, Norrbärke och Grytnäs kommuner samt i Avesta —
vilka på sätt framgår av det föregående kort före ingången av ett nytt
budgetår beviljat bidragsförskott för det nya budgetåret — beredes den
gottgörelse som skulle ha utgått av statsmedel, därest besluten i stället
fattats efter budgetårets ingång. För den händelse någon annan barnavårdsnämnd
under något av de senaste åren av motsvarande anledning
gått förlustig ersättning, torde Kungl. Maj :t, efter prövning av omständigheterna,
böra äga medgiva ersättning även i dylikt fall.

Anslag.

Anslaget Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott är föi
innevarande budgetår upptaget med 2 700 000 kronor.

Departementschefen har i statsverkspropositionen anfört följande.

»I annat sammanhang föreslår jag denna dag, att maximibeloppet för bidragsförskott
fr. o. in. den 1 juli 1953 höjes ytterligare till 000 kronor för
år. Den på staten fallande kostnaden härför har av socialstyrelsen uppskattats
till ca 2 500 000 kronor årligen. Då kommunerna erhåller gottgörelse
av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen emellertid inte att
belasta statsbudgeten för nästa budgetår.

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Utgifterna under ifrågavarande anslag har under budgetåret 1951/52
stigit avsevärt jämfört med de närmast föregående budgetåren. Sannolikt
beror ökningen åtminstone delvis på att en eftersläpning i fråga om utbetalningarna
återtagits. Fr. o. m. nästa budgetår kommer emellertid kostnadsökningen
på grund av den fr. o. in. den 1 juli 1952 vidtagna höjningen
av maximibeloppet att göra sig gällande. Anslaget bör därför i enlighet med
socialstyrelsens förslag uppföras med 4 000 000 kronor.»

Utskottet.

När riksdagen förra året bestämde det nuvarande maximibeloppet för
bidragsförskotten till 324 kronor för barn och år, stod det klart att vägande
skäl fanns för att ytterligare höja beloppet. Sålunda anfördes fölen
ytterligare höjning, bland annat, att maximibeloppet därigenom koinnie
att bättre ansluta sig till de underhållsbidrag, som fadern på grund av avtal
eller domstolsutslag numera vore pliktig att utgiva. Vidare framhölls
den inträffade stegringen av levnadskostnaderna.

Att riksdagen då emellertid icke sträckte sig längre än Kungl. Maj :ts
förslag berodde på att de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders
barn fastställts att utgå med högst 320 kronor och att sambandet mellan
bidragsförskotten och barnbidragen talade för att förskottet bestämdes till
i princip samma belopp.

Kungl. Maj:t har nu för denna riksdag framlagt förslag till förstärkning
av båda nu nämnda hjälpformer. Förslagen grundas på, bland annat,
utredning, som inom socialstyrelsen verkställts för beräkning av ersättningarna
för vård och fostran av barn i enskilda hem. Av redogörelse för
utredningen framgår att socialstyrelsen när det gäller friska och normala
barn anser skälig ersättning för månad efter viss åldersgruppering utgöra
80—100 kronor. Tillgängliga uppgifter om fosterlegornas storlek visa att
dessa 1950 i genomsnitt för hela riket utgjorde 53 kronor för barn under
7 års ålder, 52 kronor för barn i åldern 7—9 år och 54 kronor för barn i
åldern 10—15 år. Fosterlegorna avse visserligen att täcka all kostnad för
barns fostran och vård medan bidragsförskottens syfte är att garantera
endast den del i barnunderhållet, som åvilar fadern. Emellertid måste bär
beaktas att i fall där moderns försörjningsförmåga är ingen eller mycket
ringa den ekonomiska bördan för barnen ålagts fadern. Följaktligen måste
bidragsförskotten för att helt kunna fylla sin uppgift även i de mest ömmande
fallen till maximibeloppen avvägas efter de totala barnkostnaderna.

Utskottet finner med hänsyn härtill den föreslagna uppräkningen av bidragsförskottets
maximibelopp till 600 kronor om året väl motiverad. Utskottet
har denna dag i särskilt utlåtande nr 5 tillstyrkt förslag om höjning
av de särskilda barnbidragens högsta belopp till 600 kronor om året.

Höjningen av bidragsförskotten bör genomföras från och med den 1

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 9

juli i år. Kostnadsökningen för statsverket synes svår att beräkna men
kan enligt departementschefens uttalande uppskattas till omkring 2,5 miljoner
kronor per år. Eftersom statsverkets andel i kostnaderna för bidragsförskotten
utbetalas i efterskott kommer kostnadsökningen icke att belasta
statsbudgeten under närmast följande budgetår.

Utskottet har intet att erinra mot att bidragsförskottslagens regler om
ordningen för beviljande av förskott jämkas så att barnavårdsnämnd gives
möjlighet att under budgetårets sista månad pröva ansökan om bidragsförskott
för tid under det följande budgetåret. Det förefaller vidare billigt,
att kommuner, som redan nu under juni månad beviljat bidragsförskott
avseende tid under det följande budgetåret, beredas möjlighet att efter särskild
prövning få ersättning av statsmedel.

Utskottet, som i detta sammanhang även behandlat frågan om anslag
för det kommande budgetåret till ersättning till barnavårdsnämnderna för
bidragsförskott, har intet att erinra mot de beräkningar, som i statsverkspropositionen
redovisats i samband med anslagsäskandet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i bidragsförskottslagen
den It juni 1943 (nr 382);

B. att riksdagen måtte medgiva, att barnavårdsnämnd,
som före den 1 juni 1953 under juni månad beviljat bidragsförskott
avseende tiden från och med ingången av det närmast
följande statliga budgetåret, må, efter Kungl. Maj :ts
prövning, tillerkännas gottgörelse av statsmedel som om
bidragsförskotten beviljats i överensstämmelse med föreskrifterna
i nu gällande bidragsförskottslag;

C. att riksdagen måtte till Ersättning till barnavårdsnämnderna
för bidragsförskott för budgetåret 1953/54 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000
kronor.

Stockholm den 10 mars 1953.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Iwar Anderson, Bergh, Erik Svedberg,
Rubbestad, fröken Elmén och fru Ericsson i Luleå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sten, fru Svenson,
fru Johansson i Norrköping, herr Hagård och fru Sandström.