Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av § 11 i rikdagens år 1952 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning
av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning m. m.

Sedan riksdagens år 1952 församlade revisorers berättelse jämte de i
anledning därav från vederbörande ämbetsverk och myndigheter till Kungl.
Maj :t avgivna utlåtanden och förklaringar hänvisats till statsutskottet,
har enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet
granskningen av revisorernas under § 11 i berättelsen redovisade anmärkningar
hänskjutits till sammansatt stats- och andra lagutskott.

Under § 11 i berättelsen ha revisorerna upptagit vissa anmärkningar
rörande ersättningar av underhållsskyldiga för utgivna bidragsförskott.

I redogörelse för gällande rätt på området framhåller revisorerna att av
bidragsförskottets natur av förskott å oguldet underhållsbidrag följer,
att barnavårdsnämnden har rätt att återkräva utbetalat belopp av den
underhållsskyldige fadern. På grund härav skall nämnden, så snart bidragsförskottet
beviljats, om hans postadress är känd eller kan utrönas, genom
rekommenderat brev eller på annat sätt bevisligen tillställa honom meddelande
om beslutet. För utbetalat bidragsförskott inträder barnavårdsnämnden
till alla delar i moderns rätt mot den underhållsskyldige. Nämnden
har sålunda även rätt att begära införsel samt är över huvud skyldig
att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva beloppet hos
den underhållsskyldige. Om särskilt ömmande omständigheter föreligger
kan emellertid länsstyrelsen på framställning av barnavårdsnämnden eller
den underhållsskyldige medgiva, att återkravsrätten eftergives. I samband
med vissa indrivningsåtgärder bör nämnden även giva modern eller barnavårdsmannen
tillfälle att utkräva den del av underhållsbidraget, som inte
täckes av förskottet.

Sedan reglerna om gottgörelse av statsmedel till kommun, som utgivit
bidragsförskott, berörts, har revisorerna gått att undersöka i vilken mån
barnavårdsnämnderna av de underhållsskyldiga kunnat uppbära ersättning
för utgivna förskott.

Av den utredning härom, som i berättelsen redovisas, må följande återgivas.

Statsverkets kostnader för bidragsförskottsverksamheten har under budgetåret
1951/52 uppgått till 3 476 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. (i samt. 2 avd. Nr 2.

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

Antalet barn, som under år 1950 åtnjutit bidragsförskott, var 4 procent
högre än under år 1949. Det utbetalade beloppet hade samma tid stigit från
7,15 till 7,60 miljoner kronor, innebärande en ökning av bidragsförskottens
belopp med ca 6 procent. Från 1943 till 1950 har utbetalningarna för bidragsförskott
stigit från 4,84 till 7,60 miljoner kronor eller med 60 procent.

I syfte att klarlägga, i vilken omfattning de förskotterade beloppen ersättes
genom inbetalningar från de underhållsskyldiga fäderna, har i vidstående
tablå sammanställts uppgifter, som för tioårsperioden 1940—1950
utvisar dels det antal underhållsskyldiga, som ersatt bidragsförskott, dels
ock det återbetalade beloppet. Det må framhållas, att de givna uppgifterna
även innefattar fall, där bidragsförskott endast delvis ersatts.

Landsbygden

Städerna

Hela riket

Fäder,

som

Fäder,

som

Fäder,

som

ersatt bi-

Återbetalat

ersatt bi-

Återbetalat

ersatt bi-

Återbetalat

dragsför-

belopp

dragsför-

belopp

dragsför-

belopp

skott

skott

skott

År

rS 3

''d s

''d s

>> “

>> «»

>» 5/3

■M

X cn
c/i —1

5 a

££ V}

C/J +-*

3 CU

— C/l
c«

3 a

Antal

el

o .

> >

Kr.

5 &

Antal

Si jg

U>

<u .

> >

Kr.

13 A

Antal

U

V .
> ►

Kr.

3 a

a Ja

rt t-

s?

d u

a fe

*1

* 3

-

1940

6 095

726 584

24

5 726

799 204

29

11 821

1 525 788

27

1943

6 240

—

901 780

36

6 406

—

1 093 483

47

12 646

—

1 995 263

41

1946

5 602

58

912 397

41

7 257

50

1 116 398

43

12 859

53

2 028 795

42

1947

5 238

54

884 281

41

7 516

50

1 170 693

42

12 754

51

2 054 974

42

1948

6 333

54

1 025 235

38

10 456

48

1 419 628

39

16 789

50

2 444 863

38

1949

7 845

60

1 133 919

38

11 366

50

1 643 940

39

19 211

53

2 777 859

39

1950

7 826

59

1 123 810

37

12 504

50

1 861 557

41

20 330

53

2 985 367

39

Som av tabellen framgår har under år 1950 20 330 fäder eller något mer
än hälften av antalet ersättningsskyldiga fäder vid 1950 års slut helt eller
delvis återbetalat bidragsförskottet. Hela antalet för bidragsförskott ersättningsskyldiga
fäder uppgick vid 1950 års slut till 38 204. En närmare undersökning
visar, att av dessa 3 792 eller sålunda ca 10 procent inte anträffats
någon gång under året. Av tablån framgår vidare, att det återbetalade
beloppet under år 1950 utgjorde 2,99 miljoner kronor eller 7 procent mer
än närmast föregående år. Då det totalt utbetalade beloppet för bidragsförskott
uppgick till 7,60 miljoner kronor, stannade sålunda år 1949 ca
4,6 miljoner kronor å det allmänna. I förhållande till det utbetalade beloppet
utgjorde återbetalningarna år 1950 endast 39 procent. Som av tablån
framgår har återbetalningsfrekvensen under de senare åren visat en tendens
att sjunka. Under åren 1943, 1946 och 1947 ersattes sålunda 41 och
42 procent av de utbetalade beloppen, medan under 1948 endast 38 procent
återbetalades. I allmänhet synes det förhållandet föreligga, att på landsbygden
antalet fäder, som fullgör betalningsskyldigheten, är, relativt sett,
större än i städerna, medan i fråga om det ersatta beloppet städerna uppvisar
procentuellt bättre resultat än landsbygden.

Den del av förskotten, som inte återbetalas, stannar som ovan framhållits
på det allmänna. Revisorerna har med hänsyn härtill även verkställt

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

3

beräkningar, som utvisar i vilken utsträckning staten och kommunerna
kommit att med hänsyn till av underhållsskyldiga gjorda inbetalningar
slutligt bestrida utgifterna för bidragsförskotten. Uppgifterna för hela riket
framgår av följande uppställning avseende under 1950 utbetalade förskott.

Antal barn med
bidragsförskott

Av barnavårds-nämnderna ut-givna bidragsför-skott kr.

Av underhålls-skyldiga ersatta
bel. i % av utgivna
bidragsförskott

Statsbidrag i % av-utgivna bidrags-förskott

Kommunernas bi-drag i % av
utgivna bidrags-förskott

38 320

7 607 530

39,2

45,6

15,2

I sitt allmänna uttalande har revisorerna anfört, att de redovisade ersättningsbeloppen
— inte minst i betraktande av de synnerligen gynnsamma
arbetsmarknadsförhållanden, som varit rådande — framstår såsom anmärkningsvärt
låga. Ett bättre utnyttjande av de försörjningspliktigas bidragsförmåga
syntes därför revisorerna både möjligt och i hög grad påkallat.
Av vikt vore därför att den av barnavårdsnämnderna bedrivna återkravsverksamheten
inte eftersattes utan upprätthölles i all den utsträckning som
kunde befinnas erforderlig för tillvaratagande av tillgängliga indrivningsmöjligheter
och för säkerställande av ett tillfredsställande indrivningsresultat.

I anslutning till att revisorerna understrukit kravet på effektivitet i indrivningsverksamheten
har de riktat viss kritik mot införselförfarandet
och därvid anfört följande.

»Vad införsellagen beträffar lider denna av påtagliga brister, som försvårar
arbetet för de sökande och bidrar till att den underhållspliktiges
bidragsförmåga inte i full utsträckning tages i anspråk. Sålunda må införsel
beviljas endast i avlöning, pension eller livränta. Ett mycket stort
antal underhållspliktiga fäder har emellertid tillfälligt arbete som försäljare
eller innehar eget yrke, i vilka fall det visat sig nästan omöjligt att utkräva
ersättning av vederbörande. En annan begränsning i lagen är att införsel
inte kan beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning
tidigare än ett år, innan beslutet om införsel meddelats. Särskilt om hänsyn
tages till den lätthet, med vilken en person under längre tid kan hålla sig
undan, innebär denna sistnämnda bestämmelse en avsevärd nackdel. Det
torde kunna ifrågasättas, om inte ifrågavarande tidsgräns bör utsträckas
till exempelvis tre år. Det motiv, som föranlett den nuvarande bestämmelsen,
att äldre fordran skulle ha förlorat karaktären av underhållsfordran
och blivit likställd med vanlig civilrättslig fordran, synes inte tillräckligt
bärande i förevarande sammanhang. Ett av det allmänna förskotterat underhållsbidrag
torde nämligen i detta hänseende böra likställas med utskylder
och offentligrättsliga avgifter, vilka kan göras till föremål för införsel upp
till tre år från det desamma förfallit till betalning. En ytterligare svaghet
i införsellagen är otvivelaktigt att utmätningsman inte är skyldig lämna

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

besked om vissa förhållanden, vilka är av vikt för ärendets handläggning.
Sålunda är utmätningsman inte skyldig meddela avslagsbeslut i införselärende
eller meddela sökanden, att den underhållsskyldige slutat sin anställning,
innan ansökan avgjorts. Vissa utmätningsmän återsänder utan
vidare handlingarna i ärendet till sökanden, så snart upplysning erhållits,
att den underhållsskyldige lämnat den anställning, som införselbeslutet avsåg.
Många barnavårdsmän torde därigenom beredas svårigheter att hålla
sig underrättade om läget inom olika införselärenden. Vid den revision av
bl. a. införsellagstiftningen, varom 1945 års riksdag hemställt hos Kungl.
Maj :t, torde åtgärder böra övervägas, som främjar en effektiv återkravsverksamhet.
»

Slutligen har revisorerna påtalat vissa brister i den efterforsknings- och
utredningsverksamhet, som bedrives för utrönande av de underhållspliktigas
vistelse och ekonomiska ställning. I detta sammanhang har revisorerna
uttalat bland annat följande. »Det skulle utan tvekan vara av värde,
om på lämpligt sätt kunde för polismyndigheterna klargöras vikten av att
utredningarna i förevarande fall bedrives med all möjlig skyndsamhet liksom
att uppgifterna i rapporterna kontrolleras. En annan fråga av betydelse
i detta sammanhang är, om inte den efterlysningsverksamhet, som f. n.
bedrives genom socialstyrelsens försorg, på något sätt kunde göras effektivare.
»

»För främjande av ett gott indrivningsresultat är givetvis av vikt, att inte
blott vederbörande exekutiva myndigheter utan även andra statliga organ
lämnar barnavårdsmyndigheterna verksamt stöd i indrivningsförfarandet.
Särskilt torde därvid böra uppmärksammas, att möjligheten till återkrav
numera starkt beskurits genom arbetsmarknadsmyndigheternas åtgärd att
av sekretesskäl vägra lämna underrättelse om underhållsskyldigs arbetsplats,
där sådan erhållits genom den offentliga arbetsförmedlingen. En
ändring i detta förhållande torde böra övervägas.»

Utlåtande har avgivits av socialstyrelsen (Del II, s. 72—77), som delar
revisorernas uppfattning om att barnavårdsnämndernas återkravsverksamliet
många gånger brister i effektivitet. Styrelsen erinrar om att riksdagen
i skrivelse till Konungen den 19 juni 1948 (nr 332) ifrågasatt förbättring
av kontrollen över barnavårdsmäns och barnavårdsnämnders befattning
med återkravsärenden genom att underställa densamma socialstyrelsen.
Sedan styrelsen nämnt att berörda skrivelse ännu icke föranlett någon
Kungl. Maj:ts åtgärd har styrelsen anfört bland annat:

Styrelsen vill ånyo framhålla, att det är angeläget, att frågan om tillsynen
över bidragsförskottsverksamheten snarast möjligt erhåller en tillfredsställande
lösning. En effektiv tillsyn blir så mycket mera angelägen
som bidragsförskotten, såsom tidigare nämnts, efter den höjning av be -

5

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

loppen, som beräknas komma till stånd den 1 juli 1953, komma att innebära
betydande kostnader för det allmänna. Bidragsförskottslagen innehåller
icke någon föreskrift, som ger statlig myndighet möjlighet eller
skyldighet alt utöva tillsyn över kommunernas sätt att handhava verksamheten.
Endast i samband med prövningen av ansökan om statsbidrag äger
länsstyrelse i efterhand utöva viss kontroll. Socialstyrelsen har icke ens
instruktionsenliga befogenheter att lämna råd och anvisningar rörande
handhavande av lagen. Styrelsens enda i lag eller författning reglerade
befogenhet i fråga om bidragsförskotten är att lämna statens socialvårdskonsulenter
anvisningar och föreskrifter vid utövandet av deras rådgivande
och upplysande verksamhet beträffande barnavårdsnämnds förpliktelser på
detta område. Det torde vara självfallet, att styrelsens möjligheter att fullgöra
denna uppgift på ett tillfredsställande sätt måste vara begränsade,
då styrelsen saknar möjlighet och befogenhet att mera lokalt följa lagstiftningens
tillämpning och att skaffa sig erforderlig kännedom om verksamhetens
handhavande i övrigt.

Enligt styrelsens uppfattning böra de myndigheter, länsstyrelserna och
socialstyrelsen, vilka i vissa andra avseenden ha att övervaka barnavårdsnämndernas
verksamhet, erhålla motsvarande befogenheter beträffande
bidragsförskottsverksamheten. Ett centralt tillsynsorgan skulle även få
möjligheter att överblicka och bilda sig en uppfattning om effektiviteten
av de tvångsmedel och andra åtgärder, som kunna anlitas vid förskottens
återkrävande, och att i förekommande fall taga de initiativ till en förbättring,
som kunna visa sig erforderliga.

Ehuru styrelsen sålunda saknar befogenheter beträffande bär ifrågavarande
verksamhet, har styrelsen icke kunnat underlåta att på skilda sätt
vidtaga vissa åtgärder för att söka åstadkomma en förbättring i berörda
avseeende. Barnavårdsnämnder och barnavårdsmän, som i allt större utsträckning
vända sig till styrelsen för att i enskilda fall erhålla råd och
upplysningar, ha erhållit erforderligt bistånd. Upplysningsverksamheten i
denna del har sålunda intensifierats under senare år. Någon ytterligare
utvidgning av denna verksamhet är dock icke möjlig med den begränsade
arbetskraft, som inom socialstyrelsens barnavårdsbyrå kan disponeras för
dessa och näraliggande uppgifter inom den allmänna barnavården. En upplysande
och rådgivande verksamhet har även bedrivits i samband med (ten
kursverksamhet för ledamöter i barnavårdsnämnder och för barnavårdsmän,
som bl. a. av länens socialvårdsförbund bedrivits på skilda orter inom
landet. Därjämte har styrelsen i sin publikationsserie Råd och anvisningar
i socialvårdsfrågor, vilken tillställts samtliga barnavårdsnämnder och flertalet
barnavårdsmän, lämnat detaljerade anvisningar om hur verksamheten
med återkrav av bidragsförskott skall bedrivas. Tillämpningen av bidragsförskottslagen
har även upptagits till diskussion vid socialstyrelsens årliga
konferenser med statens socialvårdskonsulenter.

Socialstyrelsen har slutligen i förklaringen i huvudsak biträtt vad revisorerna
anfört om brister i efterforsknings- och utredningsverksamheten beträffande
återkravsärenden.

Utskottet.

Frågan om effektivisering av den återkravsverksamhet, som åligger barnavårdsnämnderna
i fråga om utbetalade bidragsförskott, har tidigare vid

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

upprepade tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Revisorerna ha senast
i sin 1948 avgivna berättelse påtalat resultaten av barnavårdsnämndernas
ifrågavarande indrivningsverksamhet.

När revisorerna nu återupptagit spörsmålet om de underhållsskyldigas
återbetalning av utgivna förskott, har ett utförligt siffermaterial redovisats
till belysning av problemet. Härav framgår, bland annat, att återbetalningsfrekvensen
visat en tendens att sjunka. 1950 återbetalades 39 procent
av det förskotterade beloppet. Under åren 1946 och 1947 ersattes 42 procent.
Det framgår vidare, att under 1950 53 procent av antalet ersättningsskyldiga
fäder över huvud taget gjort återbetalningar, som helt eller delvis
täckt de förskotterade beloppen.

Den av revisorerna förebragta utredningen ger enligt utskottets mening
klart belägg för revisorernas uppfattning att bidragsförskotten icke ersättas
i tillfredsställande omfattning. De redovisade ersättningsbeloppen äro
anmärkningsvärt låga, och det måste anses såsom ett allvarligt missförhållande
att i det närmaste hälften av samtliga bidragsskyldiga fäder icke
ersatt något av de förskotterade beloppen. Vid dessa bedömanden har hänsyn
givetvis tagits till att bidragsförskottsverksamheten till sin natur berör
fäder, vilkas betalningsförmåga ofta är svag. Det må dock erinras om,
att de bidragsskyldigas möjligheter att betala underhållsbidrag i regel bedömts
vid fastställandet av underhållsplikten; låt vara att i många fall
försörjningsskyldigheten kommit att överstiga förmågan. Även om sistnämnda
förhållande delvis förklarar den låga återbetalningsfrekvensen, står
dock för utskottet klart, att förskotten icke ersättas i den utsträckning
som är möjlig och som måste krävas. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka vad revisorerna uttalat om den rent sociala sida som denna
fråga har.

När det gäller att komma till rätta med missförhållandena ha revisorerna
berört de krav, som måste ställas på barnavårdsmännen, samt diskuterat
de medel, som stå barnavårdsnämnderna till buds i återkravsverksamheten.
I förstnämnda hänseende har ånyo belysts det otillfredsställande i
att de kommunala barnavårdsmyndigheternas befattning med bidragsförskottsärenden
är undandragen verklig tillsyn. 1948 års riksdag har emellertid
i skrivelse till Kungl. Maj :t riktat uppmärksamheten på den bristande
kontrollen av detta område.

Såsom revisorerna framhållit beror effektiviteten i indrivningen av underhållsbidrag
i hög grad på de medel, som stå till buds. Revisorerna ha
i detta sammanhang riktat viss kritik mot den nuvarande införsellagen.
De påtalade begränsningarna i utmätningsmans skyldighet att meddela
beslut i införselärenden ha av erfarenhet visat sig kunna vålla onödiga
dröjsmål med brådskande indrivningsåtgärder. Utskottet ansluter sig till
revisorernas uttalande härom och förutsätter, att vid den revision av lagstiftningen,
som sedan en tid tillbaka överväges inom justitiedepartementet,

7

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

tillbörlig uppmärksamhet kommer att ägnas intresset av skyndsamhet i
införselförfarandet.

Beträffande revisorernas tanke att man för det allmänna skulle utsträcka
den i 6 § införsellagen angivna tiden, inom vilken införsel må beviljas för
förfallna bidragsbelopp, till tre år, vill utskottet erinra om följande. Enligt
sin ursprungliga lydelse innehöll 6 § införsellagen generellt stadgande att
införsel ej finge beviljas till gäldande av bidrag, som förfallit till betalning
tidigare än ett år innan beslutet meddelades. Genom denna begränsning har
man velat förekomma, att från förfluten tid resterande belopp i större omfattning
uttages genom införsel. Lagberedningen anförde såsom motivering
för en sådan begränsning, bland annat, att fordran på bidrag för tid, som
redan gått till ända, icke mer kunde tjäna sin ursprungliga uppgift. Sådan
fordran hade i viss mån förlorat karaktären av underhållsfordran och blivit
likställd med vanlig fordran, för vilken införsel ej kan äga rum. Därtill
anfördes, att om införsel för förfallna bidrag utan inskränkning medgåves,
den underhållsskyldige kunde komma i en sådan ställning, att han
förlorade arbetslust och vilja att göra rätt för sig. 1950 utsträcktes tidsfristen
till två år beträffande bidrag som fader till barn utom äktenskap
har att erlägga till barnets moder. Lagändringen tillkom för att råda bot
för det förhållandet, att moder till sådant barn ofta till följd av svårigheter
att i tid få en mot barnafadern verkställbar dom berövades möjligheten till
införsel för fordran på bidrag. Barnavårdsnämnds rätt till införsel för anspråk
på underhållsbidrag kan föras tillbaka till den utvidgning 1918 av
införselinstitutet, varigenom fattigvårdssamhälle kunde beviljas införsel
mot enskilda försörjningsskyldiga. Därvid anfördes som motiv, att några
betänkligheter icke borde möta mot en sådan utvidgning, då ändamålet
vore alldeles likartat med det, för vilket införsel förut kunnat erhållas,
nämligen att få bidrag till underhållsberättigads försörjning. Vid införandet
av lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård bereddes helt naturligt
barnavårdsnämnd samma möjlighet till införsel, som tidigare stått öppen
för fattigvårdsstyrelse. De skäl som talat för att giva underhållsberättigad
möjlighet till införsel ha alltså även motiverat att detta institut ställts
i barnavårdsnämndernas tjänst vid indrivningen av underhållsbidrag. Att,
såsom revisorerna ifrågasatt, likställa barnavårdsnämnds krav på förskotterat
underhållsbidrag med utskylder och allmänna avgifter, vore i viss
mening alt lösrycka nämndernas rätt till införsel från den grund, varpå
rätten hittills vilat. Det skulle vidare innebära, att barnavårdsnämnd i lagen
gåves en förmånligare ställning gentemot den underhållsskyldige fadern än
den modern innehar.

De brister, som revisorerna pekat på och vilka hänföra sig till de nuvarande
möjligheterna att efterforska försumliga fäder, äro allvarliga och
böra snarast möjligt botas. Utskottet har med tillfredsstälIesle tagit del av
socialstyrelsens i förklaringen meddelade upplysning att undersökningar

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

pågå i syfte att effektivisera den efterlysningsverksamhet, som bedrives genom
styrelsens försorg. Revisorerna ha i detta sammanhang något berört
frågan om de offentliga arbetsförmedlingarnas medverkan vid efterforskningen
av underhållspliktiga och arbetsförmedlingarnas vägran att biträda
med uppgifter om arbetssökandes bostadsadress. Detta spörsmål har tidigare
dryftats mellan socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen utan att
någon av bägge parter accepterad lösning nåtts. Emellertid har arbetsmarknadsstyrelsen
nyligen med ändring av tidigare meddelade direktiv om utlämnande
av förmedlingshandlingar och handlingar rörande hjälpverksamhet
vid arbetslöshet, efter samråd med socialdepartementet, beslutat, att i
dylika handlingar förekommande uppgift å arbets- eller hjälpsökandes
namn, adress och arbetsanställning må utlämnas till offentlig myndighet
efter skriftlig framställning från myndigheten eller den befattningshavare
hos myndigheten, som denna därtill förordnar.

I enlighet härmed ha nya föreskrifter genom cirkulär den 2 mars 1953
meddelats länsarbetsnämnderna.

De revisorernas anmärkningar, vartill utskottet ovan anslutit sig, äro
förtjänta av det största beaktande. Utskottet har anledning förutsätta att
de berörda frågorna redan äro föremål för Kungl. Maj :ts eller vederbörande
myndighets uppmärksamhet. Utskottet har emellertid velat bringa
de ovan anförda synpunkterna till Kungl. Maj :ts kännedom.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom
sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 3 mars 1953.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Iwar Anderson, Bergh, Rubbestad,
fröken Elmén, herr Erik Svedberg och fru Ericsson i Luleå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sten, fru Johansson
i Norrköping, herr Hagård samt fruar Svenson och Sandström.

IDUNS TR fCKERL ESSELTE, STHLM 53
316193