Statsutskottets utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1953/5b, i vad avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner m. m.
(4:e avd.)
l:o) Investeringsplan för kommunikationsverken. I propositionen nr 1 har
Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bilaga 27, punkt 1, s. 1—13 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 2 januari
1953) lämnat en översikt över kominunikationsverkens investeringar, avseende
postverkets, telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks
fonder, luftfartsfonden samt väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
I 1952 års statsverksproposition uppskattades investeringsutgifterna under
budgetåret 1951/52 för här ifrågavarande ändamål till 679 milj. kr. Såsom
framgår av följande sammanställning uppgick emellertid de faktiska utgifterna
under budgetåret till 651 milj. kr.
1951/52
Beräknat Utfall
Postverket............................ 9 8
Telegrafverket......................... 200 199
Statens järnvägar...................... 217 199
Statens vattenfallsverk................. 220 214
Luftfartsverket........................ 7 7
Förrådsfonden......................... 26 24
Summa milj. kr. 679 651
Under det gångna budgetåret understeg sålunda de faktiska utgifterna med
ca 28 milj. kr. de beräknade. Den största avvikelsen föreligger i fråga om
statens järnvägars investeringar, som överskattats med omkring 18 milj. kr.
Beräkningarna rörande investeringsverksamhetens omfattning under budgetåret
1952/53 framgår av följande sammanställning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 9.
2 Statsutskottets utlåtande nr 9.
Beräknat |
1 9 5 2/5 3 |
Förordat |
|
i statsverks- |
förslag |
av |
|
prop. |
hösten |
före- |
|
1952 |
1952 |
dragandena |
|
............ 10 |
12,7 |
12,7 |
|
Telegrafverket............ |
............... 200 |
260,8 |
248,0 |
Statens järnvägar......... |
............... 275 |
316,7 |
311,0 |
Statens vattenfallsverk .... |
.............. 240 |
294,5 |
294,5 |
Luftfartsverket........... |
............. 7 |
8,0 |
8,0 |
............... 29 |
29,5 |
29,5 |
|
Summa milj. kr. 761 |
922,2 |
903,7 |
För innevarande budgetår tillstyrkes sålunda nu en investeringssumma för
de i sammanställningen nämnda verken om ca 904 milj. kr. Beloppet innebär
en ökning i förhållande till beräkningarna i föregående års statsverksproposition
med ca 143 milj. kr. Höjningen är framförallt motiverad av de kostnadsstegringar,
som inträtt sedan den törsta beräkningen upprättades. Emellertid
innebär ändringen också en viss stegring av investeringsvolymen. Denna
beror framförallt på den förbättrade arbetskraftstillgången, vilken medfört,
att anläggningsarbetena kan bedrivas snabbare än tidigare förutsetts.
Erforderliga höjningar av investeringsramen för varje verk anses bora
medgivas, så att medelsförbrukningen kan anpassas till den nu beräknade.
I fråga om flertalet verk förutsätter detta medelsanvisning å tilläggsstat.
För budgetåret 1953/54 ha verksstyrelserna, under förutsättning att de
framlagda anslagsäskandena bifallas, beräknat investeringsutgifterna till ca
1 093 miljoner kronor. Anslag ha för budgetåret äskats med ca 1 123 miljoner
kronor.
I fråga om investeringsplanen för nästa budgetår anför departementschefen
följande.
Vid den prövning av verksstyrelsernas äskanden, som verkställts inom
kommunikationsdepartementet, har det å ena sidan stått klart, att en ytterligare
stegring av kommunikationsverkens investeringar i och för sig^ är
i hög grad önskvärd. För stora delar av kommunikationsverkens område
hämmas den allmänna verksamheten ännu tekniskt och ekonomiskt av
den nödtvungna begränsning av investeringarna, som här hårdare än pa
de flesta andra områden genomfördes under krigs- och efterkrigsåren. Eu
tydlig eftersläpning av investeringsverksamheten jämfört med andra områden
av näringslivet karakteriserar ännu läget för flera av de verksamhetsgrenar,
för vilka kommunikationsverken svarar. Därtill kommer, att
förändringar i de tekniska och ekonomiska betingelserna för affärsverkens
verksamhet i flera avseenden medverkat till att göra vissa av deras investeringar
särskilt angelägna och räntabla. Det gäller t. ex. telegrafverkets investeringar
för automatisering av telefontrafiken, vilkas påskyndande skulle
vara önskvärt och även ekonomiskt synnerligen lönande. Men det gäller
i lika grad flera av statens järnvägars aktuella investeringsbehov, i fråga
om vilka en ökning av investeringstakten framstår som ett avgörande villkor
för strävandena att rationalisera och förbilliga järnvägsdriften. På det
hela taget torde det gälla, att kommunikationsverkens nu aktuella investeringar
väl kan tävla med investeringsändamål på andra områden av vårt
ekonomiska liv i fråga om vikt, angelägenhet och ekonomisk lönsamhet.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
3
Å andra sidan är det alltjämt lika ofrånkomligt att vid fastställandet av
även denna investeringsverksamhets omfattning hänsyn måste tagas till
det ekonomiska läget och till det allmänna samhällsekonomiska utrymmet
för investeringar.
Den konjunkturbedömning, som utifrån sådana utgångspunkter för den
statliga investeringspolitiken blir avgörande för handlandet, ter sig just nu
mer än vanligt oviss. En viss avmattning av den privata sektorns investeringsverksamhet
torde redan ha inträtt, och en fortsatt utveckling i denna
riktning är inte utesluten. Men alltjämt torde läget för vår ekonomi få anses
karakteriserat av att våra produktiva resurser i stort sett är väl utnyttjade
och av att utrymmet för en expansion av investeringsverksamheten
är begränsat. Den fortsatta utvecklingen kan emellertid komma att gå
i en riktning, som gör ökade investeringar inom den samhälleliga sektorn
och däribland inom kommunikationsverken inte blott möjligare än hittills
att genomföra utan även konjunkturpolitiskt och samhällsekonomiskt
önskvärdare än tidigare, men helt given är en sådan utveckling inte. Även
eu stabilisering vid nuvarande förhållanden är tänkbar, och en ny uppgång
av konjunkturen med åtföljande ökad konkurrens om investeringsutrymmet
är måhända inte heller utesluten.
De slutsatser beträffande avvägningen av kommunikationsverkens investeringar
under nästa budgetår, som detta läge bjudit till, har synts bli
dels att en investeringsverksamhet av minst samma omfattning som under
innevarande budgetår bör vara möjlig och samhällsekonomiskt försvarlig
men dels vidare att möjligheter bör föreligga att, vid fortsatt vikande tendens
för övrig investeringsverksamhet, förverkliga ytterligare någon ste«-ring av de förstnämnda investeringarna. Utifrån dessa överväganden förordas
i det följande, att kommunikationsverkens investeringar, utom i vad
gäller vattenfallsverket, för nästkommande budgetår, i varje fall tills vidare
fastställes till i stort sett samma omfattning som den nu beräknade för
innevarande budgetår, men att de av verken äskade anslagsmedlen anvisas
oavkortade, så när som på vissa smärre jämkningar som föranledes av
särskilda omständigheter. För vattenfallsverkets vidkommande synes emellertid
på grund av den alltjämt bestående nödvändigheten att forcera kraftverks
byggandet och komma fram till en även för torrår betryggande kraftproduktion,
någon motsvarande begränsning av investeringsverksamheten
icke bora ilragakomma.
Med hansyn till det anförda förordas en fördelning av investeringsut7nTet
-lln1er ,nästa h»dgetår i enlighet med följande sammanställning,
dar för jämförelse även intagits uppgifter rörande den faktiska medclsförhrukningen
under 1951/52 och de nu föreslagna investeringsutgifterna för
innevarande budgetår. Beloppen är angivna i milj. kr.
1951/52 |
1952/53 |
19 5 3 |
/ 5 4 |
|
Faktiska |
Förordat |
Verkens |
Förordat |
|
utgifter |
av före- |
förslag |
av före- |
|
dragandena |
hösten 1952 |
dragandena |
||
Postverket............ |
8 |
12,7 |
13,G |
12,7 |
Telegrafverket............. |
199 |
248,0 |
315,4 |
248,0 |
Statens järnvägar.......... |
199 |
311,0 |
384,6 |
311,0 |
Statens vattenfallsverk......... |
214 |
294,5 |
331,5 |
331,5 |
Luftfartsverket......... |
7 |
8,0 |
8,4 |
8,0 |
Förrådsfonden......... |
24 |
29,5 |
40,1 |
35,0 |
Summa utgifter |
651 |
903,7 |
1 093,6 |
946,2 |
4
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Såsom framgår av det anförda innebär den nu tillstyrkta totala medelsförbrukningen
under nästa budgetår en ökning med ca 42 milj. kr. i förhallande
till motsvarande siffra för innevarande budgetår. Ökningen faller med
37 milj. kr. på vattenfallsverket och med 5 milj. kr. på förrådsfonden.
Som en konsekvens av vad som tidigare uttalats följer, att Kungl. Maj :t
under förutsättning av riksdagens medgivande tills vidare bör fastställa
ramar för investeringsutgifterna under kommunåkationsverkens kapitalfonder
i enlighet med vad här förordats. Kungl. Maj :t bör jämväl äga befogenhet
att, därest konjunkturutvecklingen och utvecklingen på arbetsmarknaden
så synes påkalla, vidga dessa ramar intill den gräns, som för
varje verk sättes av anvisade anslag.
Beträffande den närmare innebörden av de olika verksstyrelsernas och
departementschefens förslag i fråga om verkens investeringsverksamhet
samt medelsbehov*och medelsförbrukning för budgetåret 1953/54 i förhållande
till innevarande budgetår torde få hänvisas till statsrådsprotokollet
(s. 5—12) och till efterföljande tablå.
Av verken |
Av dep.-chefen be- |
Re- |
Beräk- |
||||||
planerade |
räknade in- |
serva- |
An- |
För- |
nade |
||||
terings- |
investerings- |
vesterings- |
tioner |
slag |
slag |
reserva* |
|||
utgifter |
utgifter |
utgifter |
den |
1952 |
1953 |
tioner |
|||
1951/52 |
— |
so/o |
/53 |
/54 |
den 80/e |
||||
1952 |
1953 |
1952 |
1953 |
1952 |
1954 |
||||
/53 |
/54 |
/53 |
/54 |
||||||
Postverket .............. |
81 |
12-7 |
13-6 |
12-7 |
12-7 |
4-4 |
100 |
12-9 |
1-9 |
Telegrafverket .......... |
1994 |
260-8 |
315-4 |
248-0 |
248-0 |
23-6 |
235-4 |
312-9 |
759 |
Statens järnvägar........ |
1990 |
316-7 |
384-6 |
311-0 |
3110 |
24-9 |
303-3 |
368-2 |
74-4 |
Statens vattenfallsverk .. |
213-5 |
294-5 |
331-5 |
294-5 |
331-5 |
29-6 |
282-6 |
329-5 |
15-7 |
Luftfartsverket .......... |
7-0 |
8-0 |
8-4 |
8-0 |
8-0 |
13-4 |
2-4 |
9-4 |
9-2 |
Väg- och vattenbyggnads- |
|||||||||
verkets förrådsfond .... |
24-3 |
29-5 |
40-1 |
29-5 |
35-0 |
40 |
25-6 |
401 |
SI 2 |
6513 |
922-2 |
1093 6 |
903 7 |
946-2 |
999 |
859 3 |
1073 0 |
182-3 |
I de angivna beloppen ha ej inräknats anslag till rörelsekapital för telegrafverket,
vissa anslag av finansiell natur till statens järnvägar jämte anslag
till TGOJ :s pensionsstiftelse samt anslag till inventarier till vattenfallsverket
och till grustag jämte effektförråd under väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond.
Såsom framgår av sammanställningen uppgick anslagsbehållningarna den
30 juni 1952 till omkring 100 milj. kr. Vid nu förutsatt omfattning av medelsanvisning
och investeringsutgifter under innevarande budgetår kommer
anslagsbehållningarnas totalsumma den 30 juni 1953 att minskas till ca 55
milj. kr. Ytterligare någon nedgång i detta belopp kan dock förutses äga
rum genom indragning av vissa behållningar å luftfartsfondens investeringsanslag.
Medelsanvisningen för nästa budgetår har enligt departementschefen
befunnits böra medge en eventuell vidgning av nu beräknade rambelopp
för investeringsutgifterna under budgetåret. Därest emellertid den ekono
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
5
miska utvecklingen icke skulle föranleda ändring av de i sammanställningen
upptagna rambeloppen för budgetåret 1953/54, kommer behållningarna på
här ifrågavarande investeringsanslag att uppgå till ca 180 milj. kr. vid nästa
budgetårs utgång, utgörande icke fullt 20 % av den för budgetåret beräknade
medelsförbrukningen.
Utskottet. I 1952 års statsverksproposition förutsattes, att kommunikationsverkens
investeringsutgifter under innevarande budgetår skulle uppgå till
ett sammanlagt belopp av 761 milj. kronor. Enligt Kungl. Maj:ts nu framlagda
förslag bör denna investeringssumma ökas till i runt tal 904 milj.
kronor, vilket framför allt sammanhänger med vissa kostnadsstegringar.
Därigenom skulle emellertid även en mindre utökning av själva investeringsvolymen
bliva möjlig. För finansiering av detta program erfordras tilläggsstatsanslag
å närmare 105 milj. kronor, vartill kommer ett medelsbehov i
fråga om vissa finansiella poster av tillhopa 30 milj. kronor.
Utskottet finner för sin del uppenbart, att den investeringsplan för kommunikationsverken
som framlades i 1952 års statsverksproposition och sedermera
godkändes av riksdagen bör genomföras i full omfattning. Med
hänsyn till den under en lång följd av år ackumulerade eftersläpningen
på hithörande områden synes även välbetänkt, att de möjligheter till en
intensifiering av investeringsverksamheten som det förändrade arbetsmarknadsläget
medfört nu tillvaratagas. Utskottet har därför intet att erinra mot
att medelsförbrukningen under kommunikationsverkens kapitalfonder anpassas
till den av Kungl. Maj:t lörordade investeringsnivån. I enlighet härmed
kommer utskottet att i särskilt utlåtande denna dag tillstyrka, att för
detta ändamål erforderliga anslag anvisas å tilläggsstat.
I sina petitaskrivelser för nästa budgetår ha vederbörande verksstyrelser
föreslagit en ytterligare stegring av investeringsverksamheten, innebärande
en medelsförbrukning av sammanlagt 1 093 milj. kronor. Departementschefen
har av vissa i statsverkspropositionen närmare angivna skäl funnit en
sådan stegring vara i och för sig synnerligen önskvärd. Med hänsyn till det
ekonomiska läget, framför allt svårigheten att bedöma konjunkturutvecklingen,
har emellertid departementschefen ansett sig bör föreslå, att investeringsverksamheten
under nästa budgetår bibehålies vid samma nivå som nu
förutsatts för innevarande budgetår. Undantag från denna allmänna regel
har dock gjorts i fråga om vattenfallsverket, varför den förordade inskränkningen
i förhållande till verksstyrelsernas förslag främst drabbar telegrafverket
och statens järnvägar. Å andra sidan har departementschefen utgått
från att de av verksstyrelserna äskade anslagsmedlen skola med vissa
smärre jämkningar anvisas oavkortade, detta för att möjliggöra en utökning
av investeringsverksamheten i händelse av fortsatt konjunkturavmattning.
Summan av de av Kungl. Maj:t tillstyrkta anslagen uppgår till ca
1 073 milj. kronor, häri ej inräknade vissa speciella anslagsmedel å inalles
41 milj. kronor.
Utskottet är för sin del väl medvetet om alt den ekonomiska situationen
alltjämt gör eu viss inskränkning av investeringsverksamheten ofrån
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 9.
komlig. En avvägning av olika investeringsbehov mot varandra måste därför
ske inom den totalram som bestämmes av landets produktiva resurser.
Det må vidare beaktas att budgetlägets förändring påkallar en statlig
upplåning av helt annan omfattning än tidigare, vilket kommer att medföra
ökade anspråk på kapitalmarknaden. Mot bakgrunden härav finner
sig utskottet böra tillstyrka det av Kungl. Maj :t nu framlagda förslaget
till investeringsplan för kommunikationsverken, hur önskvärt det än i och
för sig skulle vara, att de av verksstyrelserna redovisade investeringsprojekten
i sin helhet kunde förverkligas. Såsom utskottet vid upprepade tillfällen
under senare år framhållit, måste det nämligen ur olika synpunkter
anses vara i hög grad angeläget, att de statliga kommunikationsföretagen
förses med en efter den allmänna samhällsutvecklingen väl avpassad och
tekniskt ändamålsenlig kapitalutrustning. Icke minst inom telegrafverkets
och statens järnvägars verksamhetsområden föreligga även goda förutsättningar
att genom utökade investeringar uppnå kostnadsbesparande rationaliseringsvinster.
Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj :t, i den mån
läget så medgiver, vidgar de för nämnda verk avsedda medelsförbrukningsramarna.
över huvud taget önskar utskottet understryka vikten av att investeringsverksamheten
på förevarande område får en sådan uppläggning och utformning,
att den effektivt kan utnyttjas som ett led i en aktiv konjunkturpolitik.
Från denna speciella utgångspunkt har utskottet intet att erinra mot
att de för nästa budgetår erforderliga investeringsanslagen anvisas med
viss marginal i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag, även om detta medför
olägenheter i redovisningstekniskt avseende. Utskottet vill härvidlag jämväl
fästa uppmärksamheten på de nackdelar som nu ifrågavarande anordning
kan komma att medföra för vederbörande verksstyrelser i vad gäller
verksamhetens planläggning. Det synes med hänsyn härtill angeläget att
eventuella beslut om vidgning av investeringsramarna om möjligt meddelas
i så god tid, att pågående arbeten ej behöva avbrytas blott därför att
erforderliga beställningar eller andra förberedande åtgärder ej hunnit företagas.
Därvid torde jämväl det inbördes sammanhanget mellan olika investeringar
böra beaktas.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet ovan anfört.
Statens affärsverksfonder.
Postverket.
2:o) Posthus m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 2, s. 14—18) föreslagit riksdagen
att till Posthus m. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 6 500 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
7
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 4 600 000 kronor. Den 1 juli 1952 stod ett belopp av 5,7 miljoner kronor
till förfogande å anslaget. Medelsförbrukningen under budgetåret 1951/
52 uppgick till 4,3 miljoner kronor.
Generalpoststijrelsen uppskattar medelsförbrukningen under budgetåret
1953/54 till ca 6,5 miljoner kronor. Då någon reservation å anslaget icke
beräknas föreligga vid utgången av innevarande budgetår, hemställer styrelsen
om ett anslag av 6,5 miljoner kronor för nästa budgetår.
Beträffande postverkets nybyggnadsbehov i allmänhet framhåller generalpoststyrelsen,
att en ökning av postverkets nybyggnadsverksamhet är nödvändig,
om icke avsevärda olägenheter såväl för allmänheten som för själva
postarbetet skall uppstå. Det aktuella nybyggnadsprogrammet anses likväl,
trots det stora behovet, vara präglat av sträng återhållsamhet. Av de byggnadsföretag,
som i vederbörlig ordning anmälts och i princip godkänts av
statsmakterna, har följande ännu icke kunnat igångsättas, nämligen posthus
i Arvika, Boden, Göteborg (Kålltorp), Landskrona, Nässjö, Sundsvall,
Västerås och Ängelholm samt om- och tillbyggnad av posthusen i Karlstad
och Linköping. Den efter prisläget sommaren 1952 beräknade byggnadskostnaden
för dessa företag uppgår till ett sammanlagt belopp av ca 23
milj. kr.
Med hänsyn till det aktuella nybyggnadsprogrammets omfattning har
styrelsen i sin framställning begränsat utvidgningen av programmet till endast
ett företag, nämligen posthus i Lidköping. Härutöver anmäler styrelsen
vissa ändringar av planerna i fråga om posthuset i Landskrona samt omoch
tillbyggnaden av posthuset i Karlstad.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 14—17).
över styrelsens framställning har yttrande avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
(s. 17).
Departementschefen erinrar om att investeringarna i posthus under en
lång följd av år varit otillräckliga för att tillgodose det ökade lokalbehov som
uppstått genom poströrelsens fortgående utveckling. Bedan under föregående
budgetår hade dock inom ramen av en i stort sett oförändrad medelstillgång
en viss ökning i posthusbyggandet varit möjlig. Under innevarande
budgetår anses utrymme föreligga för en ytterligare mindre ökning. Den
möjliggöres bl. a. därav att arbetena med uppförandet av posthusen i Eskilstuna
och Luleå på grund av det ändrade konjunkturläget kan bedrivas i en
snabbare takt än som tidigare förutsetts.
Styrelsens förslag om utvidgning av byggnadsprogrammet med ett nytt
posthus i Lidköping har icke föranlett någon erinran från departementschefens
sida. Beträffande styrelsens hemställan om ändring av planerna för
posthuset i Landskrona framhålles, att Kungl. Maj:t torde få taga slutlig
ställning härtill sedan pågående förhandlingar med Landskrona stad slutförts
och styrelsen inkommit med definitivt förslag i frågan. Departementschefen
anför slutligen följande.
8
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Generalpoststyrelsens sammanlagda äskanden för budgetåret 1953/54 uppgår
till 12,9 milj. kr. och den av styrelsen beräknade totala medelsförbrukningen
för postverkets investeringar till 13,6 milj. kr. I enlighet med vad
jag anfört under punkt 1 förordar jag att de av generalpoststyrelsen äskade
anslagen anvisas men att den totala medelsförbrukningen begränsas till samma
belopp som nu beräknas för innevarande budgetår eller 12,7 milj. kr.
Under hand har styrelsen meddelat mig, att den finner denna begränsning i
första hand böra gå ut över anskaffningen av bilar och bilmateriel, medan
däremot medelsförbrukningen för postverkets byggnadsverksamhet lämpligen
bör få den omfattning som styrelsen i sina petita föreslagit. För egen
del har jag funnit mig kunna godtaga att styrelsen inom den ram jag föreslår
fördelar investeringsutgifterna på detta sätt.
Utskottet. Enligt beslut av Kungl. Maj :t ha postverkets investeringsutgifter
under innevarande budgetår fastställts till ett belopp av 10 milj. kronor.
På grund av det ändrade konjunkturläget anses denna investeringssumma
nu kunna höjas med 2,7 milj. kronor, vilket nödvändiggör en uppräkning
av anslaget till posthus in. m. med 800 000 kronor, av anslaget till anskaffning
av automobiler in. in. med 400 000 kronor och av dispositionsanslaget
med 600 000 kronor. Utskottet, som intet har att erinra mot Kungl. Maj :ts
förslag, kommer att i särskilt utlåtande denna dag tillstyrka, att ifrågavarande
belopp anvisas å tilläggsstat.
För nästa budgetår har generalpoststyrelsen äskat anslag å sammanlagt
12,9 milj. kronor, vilket enligt styrelsens beräkningar skulle möjliggöra en
investeringsverksamhet intill ett belopp av 13,6 milj. kronor. Departementschefen
har tillstyrkt att ifrågavarande anslagssumma anvisas men samtidigt
ansett, att medelsförbrukningen bör begränsas till 12,7 milj. kronor, d. v. s.
samma belopp som för innevarande budgetår. Den i jämförelse med generalpoststyrelsens
förslag förordade inskränkningen av investeringsvolymen
har förutsatts skola i huvudsak avse anskaffningen av bilar och bilmateriel,
medan byggnadsverksamheten befunnits böra få den av styrelsen beräknade
omfattningen. Utskottet har för sin del intet att erinra mot den sålunda
föreslagna inriktningen av postverkets investeringsverksamhet under nästa
budgetår.
Vad anslaget till posthus in. m. nu närmast beträffar har det totala medelsbehovet
för här ifrågavarande ändamål beräknats till 6,5 milj. kronor.
Därvid har förutsatts, att det aktuella byggnadsprogrammet skall kompletteras
med ett nytt posthus i Lidköping. Kungl. Maj:ts förslag tillstyrkes av
utskottet, som samtidigt önskar understryka angelägenheten av att kostnaderna
för de olika byggnadsföretagen i möjligaste mån nedbringas utan
åsidosättande av kravet på en rationell lokaldisposition.
Under förevarande punkt hemställer utskottet alltså,
att riksdagen må till Posthus m. m. för budgetåret 1953/
54 anvisa ett investeringsanslag av 6 500 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
9
3:o) Inköp av fastigheter. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3, s.
19) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 300 000 kr.
4:o) Anskaffning av automobiler m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 4, s. 19—21), som huvudsakligen avser anskaffning för ersättningsändamål,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Anskaffning av automobiler m. m.
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av
2 200 000 kronor.
5:o) Postverkets diligenstrafik. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s. 21—23) föreslagit
riksdagen att under rubriken Postverkets diligenstrafik för budgetåret
1953/54 anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å
tillhopa 3 200 000 kronor.
För innevarande budgetår ha anvisats 300 000 kronor till garagebyggnader
m. m., 1 900 000 kronor till anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen
och 700 000 kronor till förvärv av billinjer.
Generalpoststgrelsen äskar för nästa budgetår 700 000 kronor till garagebyggnader
m. m., 1 800 000 kronor till anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen
och 700 000 kronor till förvärv av billinjer.
Beträffande garagebyggnader meddelar styrelsen bl. a. att styrelsen övervägt
att i anslutning till ett tidigare planerat garage i Lycksele låta uppföra
en revisionsverkstad med uppgift att betjäna vagnparken i övre Norrland.
Kostnaderna för den sålunda projekterade garage- och verkstadsbyggnaden
uppskattas preliminärt till ca 2 000 000 kronor. Då behållningen å anslagsmedlen
för hithörande ändamål vid innevarande budgetårs utgång beräknas
till ca 165 000 kronor och utgifterna under budgetåret 1953/54 till ca 850 000
kronor, äskas för sistnämnda budgetår 700 000 kronor.
Medelsbehovet för billinjeförvärv under innevarande och nästa budgetår
beräknas av styrelsen till ett sammanlagt belopp av ca 1 400 000 kronor.
Preliminära överenskommelser ha träffats om förvärv för en sammanlagd
köpeskilling av över 247 000 kronor, och förberedande undersökningar pågå
om ytterligare förvärv för sammanlagt ca 900 000 kronor. Då 721 000 kronor
stå till förfogande för innevarande budgetår, hemställer styrelsen om
anslag med 700 000 kronor för budgetåret 1953/54.
Departementschefen har intet haft att erinra mot generalpoststyrelscns
anslagsäskanden. Det i 1952 års statsverksproposition omnämnda, av statens
sakrevision framlagda förslaget om överflyttning av postverkets diligenstrafik
till statens järnvägar, vilket förutsatte vissa medelsöverföringar i
statsbokföringen mellan postverkets och statens järnvägars fonder, hade
ännu ej kunnat förverkligas.
10
Statsutskottets utlåtande nr 9.
1 detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina väckt motion
(II: 105), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande
punkt måtte taga under övervägande, huruvida icke den av postverket
planerade revisionsverkstaden bör förläggas till Vilhelmina köping;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Bergh m. fl. (I: 122) och den andra inom andra kammaren av
herr Casscl m. fl. (II: 179), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag å 700 000 kronor till
förvärv av billinjer åt postverket.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna II: 105 och II: 179.
Utskottet. För nu ifrågavarande ändamål har Kungl. Maj :t äskat anslag
ä sammanlagt 3,2 milj. kronor, varav 0,7 milj. kronor avse garagebyggnader
in. in., 1,8 milj. kronor anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen och
0,7 milj. kronor förvärv av billinjer. I de båda likalydande motionerna I: 122
och II: 179 har hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag
i sist berörda hänseende. Till stöd för denna sin ståndpunkt ha motionärerna
bl. a. gjort gällande, att de privata bussföretagen i betydligt större
utsträckning än de statliga lyckats genomföra en för trafikanterna ändamålsenlig
samtrafik, varför det synes olämpligt att postverket lägger sig
till med nya, redan trafikerade billinjer, innan verket förbättrat servicen
inom sin redan existerande trafikapparat, så att den kommer i nivå med
den som enskilda företag erbjuda.
Utskottet har under hand inhämtat vissa upplysningar i ämnet från generalpoststyrelsen.
Av dessa upplysningar framgår bl. a., att postverket redan
före det senaste krigets utbrott i viss utsträckning tillämpat s. k. genomgående
zontariffberäkning för resande och gods med postdiligens å två till
varandra anslutande linjer. Sådan beräkning har sedan år 1946 ytterligare
utvidgats och tillämpas nu i princip å till varandra anslutande linjer inom
diligensnätet i dess helhet. I samtrafik med statens järnvägar försäljas
vidare direkta biljetter och sker direkt inskrivning av såväl resgods som
expressgods från samtliga stationer vid statens och i persontrafiken deltagande
enskilda järnvägar och fartygsleder till överenskomna orter å olika
postdiligenslinjer. Från orterna försäljas likaledes direkta biljetter till vissa
järnvägsstationer, varvid nedsatt avgift tillämpas i överenskomna stationsrelationer
eller löst biljett gäller för alternativ resa med tåg eller postdiligens.
Denna anordning har praktiserats sedan lång tid tillbaka.
Postverket har jämväl eftersträvat samtrafik med enskilda linjetrafikutövare,
syftande till försäljning av gemensamma eller direkta biljetter å dels
de landsvägslinjer som trafikeras av både postverket och enskilda företagare,
dels de postdiligens- respektive privatlinjer som ansluta till varandra,
överenskommelser av nu angiven innebörd ha också i ett flertal fall avslutats
under senare år. Generalpoststyrelsen har dessutom sedan hösten
Statsutskottets utlåtande nr 9.
11
1952 fört underhandlingar om deltagande i den planerade samtrafiken mellan
olika företag, vilka trafikera kustvägen genom mellersta och norra delen
av Norrland samt vissa anslutningsvägar från inlandet till nämnda
kustväg. Från de berörda enskilda företagens sida har därvid ifrågasatts,
att postverket skulle deltaga i samtrafiken å de vägsträckor som förutom
av postverket trafikeras jämväl av något av dessa företag. Generalpoststyrelsen
har emellertid föreslagit, att samtrafiken lämpligen borde utsträckas
att omfatta även andra postverkets diligenslinjer, i den mån dessa direkt
anknytla till kustlinjenätet. Genom en sådan utvidgning av samtrafikområdet
skulle nämligen, enligt styrelsens förmenande, den fördel som förslaget
är avsett att innebära för norrlandsbefolkningen komma att avsevärt
ökas. Med hänsyn till att från de enskilda företagens sida uttalats önskemål
om att samtrafiken för postverkets vidkommande till en början skulle
omfatta endast de vägsträckor som trafikeras jämväl av berörda företag
har generalpoststyrelsen överenskommit om sådan samtrafik fr. o. m. den
1 mars 1953, då anordningen beräknats kunna igångsättas inom hela linjenätet.
Sedan systemet prövats någon tid, avser styrelsen att på nytt upptaga
frågan om utvidgning av samtrafiken till andra av postverket trafikerade
linjer respektive vägsträckor.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter torde icke med fog kunna
göras gällande, att postverket skulle ha underlåtit att tillvarataga föreliggande
möjligheter att genom samtrafiksförfarande förbättra kommunikationsförhållandena
inom de områden postdiligensrörelsen omfattar. Då
därtill, såsom utskottet närmare utvecklat i sitt av 1952 års riksdag godkända
utlåtande nr 9, förvärv av enskilda företag i många fall visat sig vara
en nödvändig förutsättning för att få till stånd en icke minst ur driftsekonomisk
synpunkt önskvärd samordning och rationalisering av postverkets
linjetrafik under samtidigt beaktande av den berörda befolkningens intressen,
finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till de i förenämnda motioner
framställda yrkandena.
Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts under förevarande rubrik gjorda anslagsäskanden, avseende bl. a.
medel för påbörjande av en revisionsverkstad med uppgift att betjäna vagnparken
i övre Norrland.
Såsom av statsverkspropositionen framgår, har generalpoststyrelsen övervägt
att låta uppföra nyssnämnda revisionsverkstad i anslutning till ett
planerat garage i Lycksele. I motionen II: 105 har emellertid gjorts gällande,
att Vilhelmina köping vore mera lämpad som förläggningsplats för en
dylik verkstad, vilket borde beaktas av riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Med anledning härav har utskottet under hand erhållit vissa upplysningar
från generalpoststyrelsen angående de motiv som ligga till grund för styrelsens
överväganden i nu berörda avseende. Genom uppvaktning av representanter
för Vilhelmina köping har utskottet även delgivits de synpunkter som från
köpingens sida anläggas på frågan. Enligt utskottets mening bör denna
12
Statsutskottets utlåtande nr 9.
fråga bedömas ur rent praktiska lämplighetssynpunkter, och därvid synes
Lycksele lämpligare som förläggningsort. Utskottet förutsätter emellertid
att Kungi. Maj:t, innan definitivt beslut i frågan fattas, låter noggrant pröva
de olika skäl som kunna vara av betydelse för valet av plats för den planerade
revisionsverkstaden.
Under åberopande av det nu anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret
1953/54 anvisa följande investeringsanslag, nämligen
a) Garagebyggnader m. m............. 700 000 kronor,
b) Anskaffning av bilmat er i el för diligens
rörelsen
........................ 1 800 000 kronor;
II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 122 och II: 179, i vad de avse förevarande
anslag, till Förvärv av billinjer för budgetåret 1953/54 anvisa
ett investeringsanslag av 700 000 kronor;
III. med anledning av motionen II: 105 i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet ovan anfört.
6:o) Postverkets dispositionsanslag. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 6, s. 23) hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom Postverkets dispositionsanslag
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av
700 000 kronor.
T elegraf verket.
7:o) Utvecklingen av telegrafverkets rörelse. I statsrådsprotokollet har
(punkt 7, s. 24—30) lämnats en redogörelse för utvecklingen av telegrafverkets
rörelse.
Telegrafstyrelsen har i skrivelse den 8 september 1952 lämnat följande
uppgifter rörande utvecklingen av telegrafverkets rörelse, mätt i antalet
telefonapparater och radiolicenser samt taxerade samtal och telegram, under
budgetåren 1946/47—1951/52:
Telefon |
apparat |
e r |
R a d i o 1 |
i c e n s e r |
||
Budgetår |
antal vid |
ökning |
antal vid |
ökning |
||
budgetårets slut |
absolut |
i % |
budgetårets slut |
absolut |
i * |
|
1946/47 ........ |
......... 1 367 800 |
108 100 |
8,6 |
1 930 200 |
57 900 |
3,1 |
1947/48 ........ |
......... 1 463 900 |
96 100 |
7,0 |
1 994 900 |
64 700 |
3,4 |
1948/49 ......... |
......... 1 547 700 |
83 800 |
5,7 |
2 069 100 |
74 200 |
3,7 |
1949/50 ........ |
......... 1 636 000 |
83 300 |
5,7 |
2 128 500 |
59 400 |
2,9 |
1950/51 ........ |
......... 1 732 300 |
96 300 |
5,9 |
2 187 200 |
58 700 |
2,8 |
1951/52 ........ |
......... 1 842 500 |
110 200 |
6,4 |
2 231 700 |
44 500 |
2,0 |
Statsutskottets utlåtande nr 9.
13
1946/47
1947/48
1948/49
1949/50
1950/51
1951/52
Telefonsamtal |
med |
Taxerade |
telegram |
penodavgiit |
|||
antal |
ökning i % |
antal |
ökning |
97 532 000 |
6,2 |
8 340 200 |
3,5 |
101 551 300 |
4,1 |
8 266 800 |
— 0,9 |
106 448 000 |
4,8 |
8 209 400 |
— 0,7 |
112 486 400 |
5,7 |
8 643 100 |
5,3 |
118 336 000 |
5,2 |
8 785 200 |
1,6 |
118 993 8001 |
0,6 |
8 335 4001 |
— 5,1 |
I anslutning härtill erinrar styrelsen beträffande ökningen av antalet
abonnemang att i 1952 års statsverbsproposition förutsatts, att
de för budgetåret 1952/53 tillgängliga anslagsmedlen skulle medgiva en
ökning av antalet apparater med 80 000 å 90 000. Ökningen beräknas nu bli
ungefär densamma som under 1951/52 eller ungefär 110 000 apparater. För
budgetåret 1953/54 har styrelsen räknat med en ytterligare lika stor ökning.
Antalet väntande abonnenter har, enligt styrelsen, ej kunnat nedbringas
nämnvärt jämfört med år 1951. Alltjämt måste antalet abonnenter, som få
vänta minst tre månader, sålunda få anses vara oskäligt stort (18 800 den
1 oktober 1952 samt 19 100 vid samma tidpunkt 1951). Man måste också,
fortsätter styrelsen, taga hänsyn till att även förut befintliga abonnenter,
som på grund av flyttning begära att få sin telefon uppsatt vid annan
station, drabbas av nuvarande svårigheter och kunna få vänta lika länge
som nya abonnenter på att återfå sin telefon.
Telegrafstyrelsen erinrar i fråga om anläggningsverksa mhetens
utveckling om de svårigheter, som uppkommit därigenom,
att investeringarna vid telegrafverket icke kunnat hålla jämna steg med
abonnent- och trafikökningen efter kriget. Vid bedömandet av styrelsens
anslagsäskanden för budgetåret 1953/54 anses hänsyn också böra tagas till
att det uppdämda behovet av nyanläggningar undan för undan blivit allt
större. Den omständigheten, att anläggningsarbetena ha måst skjutas på
framtiden, säges också till följd av penningvärdeförsämringen ha lett till att
kostnaderna nu bli avsevärt större än de skulle ha varit tidigare.
I likhet med vad som skett under de närmast föregående åren understryker
styrelsen, att de kostnader, som nedläggas på den pågående automatiseringen
av telefontrafiken, utöver den standardförbättring som automatiseringen
innebär, utgöra en ur ekonomiska synpunkter mycket fördelaktig
kapitalplacering icke minst därför att arbetskraft sparas.
På grundval av det nu anförda har telegrafstyrelsen framlagt sina anslagsäskanden
å riksstaten för nästa budgetår. Ä tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår har styrelsen äskat medel till telefonstations- och
förrådsbyggnader, telefon- och telegrafanläggningar samt rundradioanläggningar.
Därjämte bar styrelsen begärt anslag till ökning av telegrafverkets
1 Preliminär siffra.
14
Statsutskottets utlåtande nr 9.
rörelsekapital. En sammanställning av de för budgetåren 1950/51—1952/53
anvisade samt å tilläggsstat till riksstaten för sistnämnda budgetår och å
riksstaten för nästa budgetår äskade anslagen under telegrafverkets fond
anger följande belopp.
Telefonstations- och förrådsbygg- |
1950/51 |
1951/52 tusental |
1952/53 kronor |
1953/54 |
nader m. m................... |
2 |
6 775 |
1 500 |
16 959 |
Telefon- och telegrafanläggningar. . |
133 000 |
185 900 |
194 000 |
280 600 |
Radioanläggningar............... |
3 800 |
3 656 |
1 450 |
10 310 |
Rörelsekapital................... |
10 000 |
— |
10 0001 |
— |
Diverse anslag.................. |
3 201 |
6 875 |
3 502 |
5 470 |
Summa |
150 003 |
203 206 |
256 352 |
313 330 |
Av de för nästa budgetår äskade anslagen till telefonstations- och förrådsbyggnader
är 14 150 000 kr. avsedda för telefonstationsbyggnader m. m. och
2 800 000 kr. för förrådsbyggnader m. m. Anslagen till telefon- och telegrafanläggningar
fördelar sig med 89 600 000 kr. på riks- och landskablar m. in.,
103 000 000 kr. på telefon- och telegrafstationer och 88 000 000 kr. på nya
abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka mellanortsledningar. Inom
gruppen radioanläggningar avser 7 850 000 kr. rundradioanläggningar,
2 060 000 kr. radioanläggningar för kommersiell trafik och 400 000 kr. radioanläggningar
för luftfarten. Gruppen diverse anslag innefattar 200 009
kr. till inköp av fastigheter, 1 770 000 kr. till försvarsberedskap och
3 500 000 kr. till telegrafverkets disposition.
över telegrafstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
samt statens handels- och industrikommission (s. 28).
Departementschefen har anfört följande.
Å riksstaten för innevarande budgetår har under telegrafverkets fond anvisats
anslag till ett sammanlagt belopp om 200,5 milj. kr. Behållningarna å
äldre anslag uppgick vid ingången av budgetåret till totalt ca 23,6 milj. kr.,
varför summan av disponibla medel utgör ca 224,i milj. kr. I enlighet med
uttalandena i 1952 års stastverksproposition har för telegrafverkets investeringar
under innevarande budgetår fastställts ett maximibelopp om 200 milj.
kr., vilket belopp dock förutsattes skola kunna höjas, därest kostnadsstegringar
motiverade detta.
I sina under hösten 1952 avgivna petita har telegrafstyrelsen föreslagit,
att investeringsramen för innevarande budgetår skall höjas till 243, alternativt
261 milj. kr. Med hänsyn till de inträdda kostnadsstegringarna och den
1 Äskat å tilläggsstat.
Statsutskottets utlåtande nr !).
15
möjlighet som i nuvarande konjunkturläge yppat sig att något öka telegrafverkets
investeringsvolym förordar jag, såsom jag förut nämnt under punkt
1, att ramen vidgas till 248 milj. kr. Förändringen innebär, under förutsättning
att de erforderliga tilläggsanslagen anvisas, att medelsförbrukningen
för telefon- och telegrafanläggningar torde komma att stiga till ca 224 milj.
kr. mot i 1952 års statsverksproposition beräknade 179 milj. kr. Den ökning
av investeringsvolymen, som jag förordat och som uppgår till ca 11 milj. kr.,
faller helt på nämnda anläggningar och torde medge att inkopplingen av nya
apparater får samma omfattning som under föregående budgetår eller ca
110 000 st.
Mitt förslag till investeringsram förutsätter att ytterligare anslag anvisas
för innevarande budgetår. I sina petita har telegrafstyrelsen föreslagit en
ökning av den disponibla anslagssumman med 55,9 milj. kr., varav dock 10
milj. kr. avser rörelsemedel. Vid den medelsförbrukning jag förordat synes
emellertid tilläggsanslagen kunna begränsas till ca 44,9 milj. kr., inklusive
det nämnda beloppet till rörelsemedel. Reduceringen innebär bl. a., att ett av
styrelsen äskat anslag av 8 milj. kr. till riks- och landskablar bortfaller. Jag
tillstyrker sålunda följande anslag, nämligen till Telefonstationsbyggnader
in. ni. 2 100 000 kr., till Förrådsbyggnader in. in. 130 000 kr., till Telefon- och
telegrafstationer 12 900 000 kr., till Nya abonnentanläggningar, nätarbeten
och blanka mellanortsledningar 18 950 000 kr., till Rundradioanläggningar
830 000 kr. samt till Rörelsekapital för telegrafverket 10 000 000 kr. Jag hemställer
i annat sammanhang att nämnda anslag anvisas å tilläggsstat för
innevarande budgetår.
För budgetåret 1953/54 beräknar telegrafstyrelsen anslagsbehovet till
sammanlagt 313,3 milj. kr. och föreslår, att medelsförbrukningen å investeringsanslagen
får uppgå till 315,4 milj. kr. Såsom jag anfört under punkt 1,
anser jag mig dock tills vidare icke kunna förorda en högre investeringsram
än den jag föreslagit för innevarande år, eller 248 milj. kr. Denna begränsning
torde, enligt vad under hand meddelats mig, bl. a. medföra, att den
planerade rikskabelanläggningen Jönköping—Nässjö—Fårhult endast till en
mindre del (Nässjö—Mariannelund) kan utföras under budgetåret. Då det
dock ur olika synpunkter är ytterst angeläget att tillvarataga de möjligheter
till en utökning av telegrafverkets investeringsverksamhet som kan yppa
sig, har jag funnit det önskvärt, att en anslagsreserv ställes till Kungl. Maj :ts
förfogande för att användas i det fall, att utvecklingen på arbetsmarknaden
och det ekonomiska läget i övrigt skulle komma att medge att investeringstakten
ökas. Jag föreslår därför i det följande att de av telegrafstyrelsen
äskade anslagen för budgetåret 1953/54 med visst undantag, som gäller anslaget
till försvarsberedskap, anvisas oavkortade.
Medelsbehovet å anslaget till försvarsberedskap har av telegrafstyrelsen
för nästa budgetår beräknats till 1 770 000 kr. I detta belopp ingår dels ett
belopp om 1 470 000 kr., som avser telegrafverkets egna investeringar, dels
ett belopp av 300 000 kr., som äskats av Iuftfartsstyrelsen men som med
hänsyn till ändamålet bör redovisas under telegrafverkets fond. Jag anser
mig icke kunna tillstyrka det föreslagna beloppet i dess helhet utan hemställer
i det följande att 1 370 000 kr. anvisas. Av detta belopp faller
1 170 000 kr. på telegrafverkets egna investeringar och 200 000 kr. på de ändamål
för vilka Iuftfartsstyrelsen i 1952 års petita äskat anslag. Styrelserna
har vidare var för sig föreslagit, att här ifragavarande kapitalinvesteringar
skall avskrivas genom anslag å driftbudgeten. Chefen för finansdepartementet
torde i annat sammanhang komma all hemställa därom.
llndcr förutsättning alt de av mig tillstyrkta anslagen anvisas, kommer
16
Statsutskottets utlåtande nr 9.
den totala anslagssumman under telegrafverkets fond för nästa budgetår att
uppgå till 312,9 milj. kr.
Utskottet. Investeringsutgifterna under telegrafverkets fond ha för innevarande
budgetår fastställts till ett sammanlagt belopp av 200 milj. kronor.
Av i statsverkspropositionen närmare angivna skäl anses detta maximibelopp
nu böra höjas till 248 milj. kronor, vilket förutsätter en uppräkning av
vissa anslag med i runt tal 34,9 milj. kronor. I enlighet med vad utskottet
under punkten 1 :o) anfört har utskottet intet att erinra mot denna utvidgning
av investeringsverksamheten och kommer att i särskilt utlåtande denna
dag tillstyrka att sistnämnda anslagssumma, med av Kungl. Maj :t angiven
fördelning på olika utgiftsändamål, anvisas å tilläggsstat. Utskottet kommer
därvid att jämväl tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag om en förstärkning av
telegrafverkets rörelsemedel med 10 milj. kronor.
Den av telegrafstyrelsen för nästa budgetår planerade investeringsverksamheten
förutsätter en medelsförbrukning av 315,4 milj. kronor. Kungl.
Maj :t har dock icke ansett sig kunna förorda en vidare investeringsram än
248 milj. kronor, d. v. s. samma maximibelopp som nu avses skola gälla för
innevarande budgetår. Såsom departementschefen framhållit kommer denna
begränsning att bl. a. få till följd, att den på telegrafverkets arbetsprogram
upptagna rikskabelanläggningen Jönköping—Nässjö—Fårhult endast till en
mindre del kan utföras under budgetåret. Utskottet finner för sin del detta
förhållande beklagligt, icke minst med hänsyn till de konsekvenser som
därigenom uppstå för andra anläggningsarbeten. Enligt vad utskottet under
hand erfarit nödgas nämligen telegrafverket att av denna anledning ytterligare
i tiden förskjuta vissa med den pågående järnvägselektrifieringen
sammanhängande kabelarbelen, vilka planerats för budgetåret 1954/55.
Även om utskottet i rådande läge anser sig böra godtaga Kungl. Maj:ts förslag,
finner utskottet det därför angeläget, att Kungl. Maj :t noggrant prövar
möjligheten att låta här ifrågavarande kabelarbete i dess helhet komma
till utförande under nästa budgetår. En sådan omprövning synes så mycket
mera påkallad som det i förevarande fall rör sig om en tämligen blygsam
utvidgning av den för telegrafverket avsedda investeringsramen. I detta
sammanhang torde jämväl få erinras om vad utskottet under punkten l:o)
anfört rörande önskvärdheten av att telegrafverkets investeringar över huvud
taget ökas, så snart tillfälle härtill erbjuder sig.
Såsom tidigare framhållits skulle, vid bifall till Kungl. Maj :ts förslag,
medelsförbrukningen under telegrafverkets fond för nästa budgetår komma
att uppgå till sammanlagt 248 milj. kronor. För finansiering av detta program
erfordras enligt departementschefens beräkningar en anslagssumma å
inalles 312,9 milj. kronor, vari då inbegripits en viss reserv för den händelse
konjunkturläget skulle möjliggöra en stegring av investeringsverksamheten.
Anslagsberäkningarna ha icke givit utskottet anledning till erinran.
Om anvisandet av ifrågavarande belopp gör utskottet hemställan under
respektive punkter i det följande.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
17
I förevarande sammanhang hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet ovan anfört.
8:o) Telefonstationsbyggnader m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 8, s. 30—37)
föreslagit riksdagen att till Telefonstationsbyggnader in. m. för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 14 150 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp
av 1 400 000. Den 1 juli 1952 stod ett belopp av ca 7,6 miljoner kronor
till förfogande å anslaget. Medelsförbrukningen under budgetåret 1951/
52 utgjorde ca 7,3 miljoner kronor.
Telegrafstyrelsen hemställer för nästa budgetår om ett anslag av 14 150 000
kronor. Styrelsen räknar därvid med att någon behållning icke skall föreligga
å anslaget den 30 juni 1953 och med en medelsförbrukning under budgetåret
1953/54 av ca 14,i miljoner kronor.
Beträffande telegrafverkets nybyggnadsprogram för de närmaste åren
samt styrelsens motivering för detsamma torde få hänvisas till propositionen
(s. 30—37).
Departementschefen har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt
anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnader m. m. för
budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av
14 150 000 kronor.
9:o) Förrådsbyggnader m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
9, s. 38—40) och under hänvisning till vad utskottet under punkten 7:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Förrådsbyggnader m. m. för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 2 800 000
kronor.
10:o) Inköp av fastigheter. Kungl. Maj:t har (punkt 10, s. 40) föreslagit
riksdagen att till Inköp av fastigheter för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 200 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett formellt
belopp av 1 000 kronor. Den 30 juni 1952 fanns å anslaget en behållning
av ca 855 000 kronor.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 9.
18
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Telegrafstyrelsen har framhållit, att då den 1 juli 1952 disponibla medel
om ca 856 000 kronor ej beräknas bli tillräckliga för budgetåren 1952/53
och 1953/54, bör för nästa budgetår under anslaget till Inköp av fastigheter
anvisas ett belopp av 200 000 kronor, varom styrelsen hemställt.
Departementschefen har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 7:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
11 :o) Telefon- och telegrafanläggningar. Kungl. Maj :t har (punkt 11, s.
40—44) föreslagit riksdagen att till vissa i statsrådsprotokollet angivna telefon-
och telegrafanläggningar för budgetåret 1953/54 anvisa investeringsanslag
å tillhopa 280 600 000 kronor.
De under förevarande rubrik av Kungl. Maj :t äskade anslagen framgå av
följande uppställning, vari upptagits jämväl de för innevarande budgetår
anvisade beloppen.
1952/53
Riks- och landskablar m. m..................... 65 000 000
Telefon- och telegrafstationer .................. 63 000 000
Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka
mellanortsledningar.......................... 66 000 000
Summa kr. 194 000 000
1953/54
89 600 000
103 000 000
88 000 000
280 600 000
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 7 :o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1953/54 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Riks- och landskablar m. m....... 89 600 000 kronor,
b) Telefon- och telegrafstationer...... 103 000 000 kronor,
c) Nya abonnentanläggningar, nätarbeten
och blanka mellanortsledningar 88 000 000 kronor.
12 :o) Radioanläggningar för telegrafverket. Kungl. Maj :t har (punkt 12,
s. 44—46) föreslagit riksdagen att under rubriken Radioanläggningar för
telegrafverket för budgetåret 1953/54 anvisa i statsrådsprotokollet angivna
investeringsanslag å tillhopa 9 910 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 1 250 000
kronor. Vid utgången av budgetåret 1951/52 fanns å de till rundradioanläggningar
anvisade anslagen en sammanlagd behållning av ca 4,5 miljoner
Statsutskottets utlåtande nr 9.
19
kronor. Å det för radioanläggningar för kommersiell trafik avsedda anslaget
fanns vid samma tidpunkt en behållning av ca 0,2 miljon kronor.
Telegra/styrelsen meddelar, att till rundradioanläggningar för budgetåret
1953/54 skulle behöva anvisas sammanlagt 7 850 000 kronor. Eftersom någon
reservation icke beräknas föreligga på anslaget härför vid innevarande
budgetårs utgång, hemställer telegrafstyrelsen att hela det förutsedda medelsbehovet
täckes genom anslag för budgetåret 1953/54.
Styrelsen har lämnat följande sammanställning över medelsbehovet för
anläggningar m. m.:
Total
kostnad
Rundradiosändare för kortvåg i Hörby ......... 410 000
Ny rundradiostation i Stockholm............... 2 810 000
Ny rundradiostation i Östersund................ 2 255 000
Vissa rundradioanlåggningar.................... 680 000
Radiohus i Stockholm......................... 28 550 000
Radiohus i Göteborg.......................... 3 865 000
Trådradioanläggningar......................... 2 500 000
Summa kr. 41 070 000
Därav behövligt
för budgetåret
1953/54
150 000
1 900 000
1 630 000
680 000
200 000
790 000
2 500 000
7 850 000
Totalkostnaden avser den beräknade återstående kostnaden per den 1
juli 1953.
Telegrafstyrelsen hemställer vidare, att 2 060 000 kronor anvisas under
anslaget till Radioanläggningar för kommersiell trafik för nästa budgetår.
Beloppet fördelar sig på följande anläggningar.
Far tygsradiostationer ...................................... 1 090 000
Moderniserings- och kompletteringsarbeten
å de fasta radiostationerna för radiotelegraf- och radiotelefon
trafik
med andra länder................................ 670 000
å kuststationerna för radiotrafik med fartyg på havet........ 300 000
Summa kr. 2 060 000
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 7:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1953/54 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Rundradioanläggningar ............ 7 850 000 kronor,
b) Radioanläggningar för kommersiell
trafik ............................ 2 060 000 kronor.
13:o) Radioanläggningar för luftfarten. Kungl. Maj:t har (punkt 13, s. 46
och 47) föreslagit riksdagen att till Radioanläggningar för luftfarten för
budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 400 000 kronor.
20
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 200 000 kronor. Behållningen
å anslaget uppgick den 30 juni 1952 till ca l,i milj. kronor.
Luftfartsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om ett anslag av
400 000 kronor. Medlen äro avsedda att täcka kostnaderna för installation
av radiohjälpmedel för inflygning och landning å Malmö-Bulltofta flygplats,
anläggningar för kortvågstelefoni vid Stockholm-Bromma och GöteborgTorslanda
samt diverse andra arbeten vid olika flygplatser.
Över luftfartsstyrelsens framställning har yttrande avgivits av Scandinavian
Airlines System (s. 47).
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 7 :o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Radioanläggningar för luftfarten för
budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 400 000
kronor.
14:o) Försvarsberedskap. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14,
s. 47 och 48) och under hänvisning till vad utskottet under punkten 7 :o)
anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Försvarsberedskap vid telegrafverket
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av
1 370 000 kronor.
15 :o) Telegrafverkets dispositionsanslag. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 15, s. 48), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa
budgetår, och under hänvisning till vad utskottet under punkten 7 :o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må såsom Telegrafverkets dispositionsanslag
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 3 500 000 kronor.
Statens järnvägar.
16 :o) Statens järnvägars investeringsbehov. I statsrådsprotokollet har
(punkt 16, s. 49—57) lämnats en redogörelse för statens järnvägars investeringsbehov.
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 25 september 1952 beträffande medelsbehovet
under budgetåret 1953/54 inledningsvis hänvisat till den i 1950
års statsvcrksproposition (Bil. 26; Bihang s. 138—141 och 152—155) intagna
planen för statens järnvägars investeringsverksamhet under budget
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
21
åren 1950/51—1959/60. Enligt denna plan räknade styrelsen med ett genomsnittligt
årligt investeringsbehov av 230 milj. kr. Detta belopp torde vid
nuvarande prisnivå motsvara i runt tal 350 milj. kr. Utgångspunkten för
investeringsplanen var, att det under 1940-talet uppdämda investeringsbehovet
skulle tillgodoses under tioårsperioden och att järnvägarnas kapacitet
skulle anpassas till den stegrade transportvolym, som väntades följa med
produktions- och välståndsökningen. Vid planens upprättande hade hänsyn
även tagits till att järnvägarnas andel av landets totala transporter var beroende
på kvaliteten av och avgifterna för järnvägstransporterna, vilket i
sin tur hade nära samband med möjligheterna att genom investeringar höja
standarden och åstadkomma kostnadssänkande rationaliseringar.
Den totala medelsförbrukningen nästa budgetår beräknar styrelsen till
384,6 milj. kr. och anslagsbehovet till 370 milj. kr. Härtill kommer 15 milj.
kr. som ersättning för av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar
övertagna pensionsförpliktelser, vilka tidigare åvilat statens järnvägar.
Enligt styrelsen är dess investeringsprogram för nästa budgetår även reellt
sett av större omfattning än vad som tidigare beräknats som medeltal för
1950-talet. Till en mindre del förklaras detta av att investeringsprogrammet
till skillnad från långtidsprogrammet omfattar arbeten för utökning av malmbanans
kapacitet. Investeringsvolymen har därjämte under långtidsprogrammets
tre första år legat under de i programmet redovisade årssiffrorna.
Det har slutligen blivit allt tydligare för styrelsen, att eftersläpningen i anskaffningen
av lok och annan rullande materiel måste inhämtas snabbare
än vad som förutsattes som årsmedeltal för tioårsperioden.
Det under 1940-talet uppdämda investeringsbehovet omfattar, fortsätter
styrelsen, arbeten och anskaffningar av mycket skiftande natur. I första
hand kan särskiljas sådana investeringar, som beräknas ge en god och säker
förräntning av det nedlagda kapitalet, såsom elektrifiering och övergång till
dieseldrift. En andra grupp av investeringar innebär åtgärder för ersättning
av föråldrad materiel, vars fortsatta användning förorsakar stora löpande
kostnader och olägenheter för driften. Hit kan bl. a. räknas utbyte av gamla
godsvagnar med stor varmgångs- och axelbrottsfrekvens. Arbeten och anskaffningar,
som syftar till ökning av transportkapaciteten kan betecknas
som en tredje grupp. Till denna hör exempelvis upprustning av malmbanan,
anskaffning av godsvagnar för hävande av vagnbristen samt breddning av
smalspårslinjen Forshem—Lidköping—Håkantorp. Arbeten såsom dubbelspårsbyggnadcr
skapar möjlighet till förbättring av tidtabeller och tågföring
och fyller därigenom det dubbla syftet att öka transportkapaciteten och höja
transporternas kvalitet. Till samma kategori kan räknas ersättandet av äldre
godsmagasin med nya, mera ändamålsenliga anläggningar. Övriga arbeten
och anskaffningar, ingående i det uppdämda investeringsbehovet, omfattar
bl. a. förbättring av personallokaler och bostäder.
I anslutning härtill framhåller styrelsen, alt ombyggnaden av blekingenälets
järnvägar utgör en speciell grupp av företag, då anläggningskostnaden
icke kan väntas bli förräntad och därför bör avskrivas.
22
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Åtskilliga aktuella arbeten och anskaffningar är av sådan natur att ett
genomförande av desamma bör göras beroende av rådande prisnivå. Fallande
priser medför ökad investeringsvilja från statens järnvägars sida. En
mera utpräglad konjunkturomsvängning bör av styrelsen ur både statens
järnvägars och allmänna synpunkter snabbt kunna mötas med relativt riklig
medelstillgång. Dylika överväganden har föranlett styrelsen att dimensionera
investeringsprogrammet för nästa budgetår så, att en viss ökning
av sysselsättningen kan möjliggöras i ett sådant konjunkturläge. Styrelsen
har därför begärt relativt rikliga anslag. Avsikten är dock att igångsätta i
investeringsprogrammet ingående arbeten endast i den utsträckning tidpunkten
härför med hänsyn till prisläget bedömes lämplig eller om det i
övrigt, främst ur sysselsättningssynpunkt, skulle befinnas önskvärt.
En sammanställning av de för budgetåren 1950/51—1952/53 anvisade
samt å tilläggsstat till riksstaten för sistnämnda budgetår och å riksstaten
för nästa budgetår äskade anslagen under statens järnvägars fond, exklusive
anslag för finansiella ändamål, visar följande belopp för respektive huvudgrupper:
-
1950/51 |
1951/52 tusental |
1952/53 kronor |
1953/54 |
|
Byggnader och anläggningar.... 55 200 |
77 700 |
110 931 24 0002 |
176 300 |
|
Försvarsberedskap .. |
.......... 2 9051 |
4 500 |
8 550 |
3 800 |
Rullande materiel .. |
.......... 49 470 |
70 820 |
121 700 4 5002 |
144 400 |
Sjöfartsmateriel .... |
.......... — |
900 |
1 350 |
5 200 |
Biltrafik .......... |
.......... 12 400 |
12 000 |
14 500 |
16 500 |
Övrigt ............ |
.......... 22 000 |
22 400 |
20 300 1 0002 |
23 800 |
Summa 141 975 |
188 320 |
306 831 |
370 000 |
Över järnvägsstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och statens handels- och industrikommission samt riksräkenskapsverket
(s. 51—54).
Departementschefen erinrar till en början följande.
I föregående års statsverksproposition (Bil. 27, s. 50—52) behandlade
jag tämligen utförligt statens järnvägars investeringsbehov. Både med hänsyn
till samhällekonomiska och ur mer begränsade företagsekonomiska
synpunkter fann jag en väsentlig ökning under de närmaste åren av statens
järnvägars investeringsverksamhet erforderlig för att avhjälpa förefintliga
brister och på längre sikt tillfredsställa landets transportbehov. De
under år 1952 genomförda höjningarna av järnvägspersonalens löner har
ytterligare understrukit de företagsekonomiska skälen för att genom ökade
investeringar påskynda rationaliseringen inom statens järnvägar. Jag
anser det därför alltjämt vara av vikt, att statens järnvägars investerings- 1 2
1 Varav ett belopp av 0,7 milj. kr. överförts till försvarets fastighetsfond.
2 Äskat å tilläggsstat.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
23
verksamhet hålles vid hög nivå, och ämnar i det följande föreslå att för nästa
budgetår investeringsanslag anvisas i sådan utsträckning att, därest konjunkturutvecklingen
så medger, en utvidgning av investeringarna kan äga
rum.
Statens järnvägars investeringsutgifter uppgick under budgetåret 1951/52
till ca 200 milj. kr. För innevarande budgetår har anvisats anslag om
sammanlagt 277,3 milj. kr. och en investeringsram av 275 milj. kr. har fastställts.
I sina under hösten 1952 avgivna petila har styrelsen beräknat medelsförbrukningen
till 316,7 milj. kr. Framställningen föranledes dels av
de löne- och prisstegringar, som ägt rum sedan anslagsberäkningen 1951
uppgjordes, dels av en viss utökning av investeringsprogrammet, avseende
breddningen av blekingenätets järnvägar och ett visst påskyndande av bangårdsarbetena
vid malmbanan. Såsom jag anfört under punkt 1, har jag ansett
en utvidgning av ramen motiverad men föreslagit, att den fastställes till
311 milj. kr. Reduceringen i jämförelse med järnvägsstyrelsens förslag förklaras
av, att vid en förnyad beräkning medelsförbrukningen å vissa anslag
förutsatts bli något mindre än styrelsen antagit i petita. Detta gäller
anslagen till Anläggning av industrispår örnsköldsviks västra—Gullänget,
till Ombyggnad till normalspår av linjerna Karskrona—Kristianstad,
Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—Växjö, till Fortlöpande förstärkning
av spåröverbyggnaden och till Lokstations- och driftverkstadsanläggningar.
För finansiering av den ökade medelsförbrukningen föreslår järnvägsstyrelsen
att å tilläggsstat för innevarande budgetår anvisas 29,5 milj. kr.
Med hänsyn till den lägre investeringsram jag föreslagit, synes emellertid
lilläggsanslagen kunna begränsas till 26,o milj. kr. I annat sammanhang
hemställer jag sålunda, att å tilläggsstat för innevarande budgetår anvisas
följande anslag, nämligen till Bangårdar 2 800 000 kr., till Dubbelspårsarbeten
och linjeomläggningar 2 000 000 kr., till Ombyggnad till normalspår
av linjerna Forshem—Lidköping—Håkantorp med Källby—Kinnekleva,
resp. Karlskrona—Kristianstad, Karlshamn—Vislanda och Bredåkra
—Växjö 700 000 kr. och 5 000 000 kr., till Fortlöpande förstärkning av spåröverbyggnaden
3 500 000 kr., till Husbyggnader 4 000 000 kr., till Vägskyddsanläggningar
500 000 kr., till Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet
2 000 000 kr., till Anskaffning av godsvagnar 4 500 000 kr. samt såsom Statens
järnvägars dispositionsanslag 1 000 000 kr.
Vid bifall till vad jag förordat, kommer de för innevarande budgetår anvisade
investeringsanslagen, exklusive anslag för vissa låneändamål och
anslag till förvärv av enskilda järnvägar, att uppgå till sammanlagt 303,3
milj. kr.
Beträffande järnvägsstyrelsens anslagsäskanden för nästa budgetår anför
departementschefen följande.
I sina petita har järnvägsstyrelsen för budgetåret 1953/54 beräknat anslagsbehovet
till 370,o milj. kr. och medelsförbrukningen till 384,6 milj. kr.
Härtill kommer 15 milj. kr. till vederlag för av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds
järnvägar från statens järnvägar övertagna pensionsförpliktelscr.
Styrelsen erinrar om åt! med den omfattning den föreslår för
investeringarna under nästa budgetår dessa blir något större än det genomsnittliga,
årliga investeringsbehov, som förutsetts i långtidsplanen för statens
järnvägars investeringar. I denna plan, som redovisades i 1950 års statsverksproposition,
uppskattades nämligen de årliga investeringsbehoven vid
1948 års prisnivå till 230 milj. kr. I nuvarande penningvärde motsvarar detta
belopp ca 350 milj. kr. Att den medelsförbrukning, som nu föreslås för
nästa budgetår, överstiger nämnda belopp beror enligt vad styrelsen anfört,
24
Statsutskottets utlåtande nr 9.
delvis på att i investeringsprogrammet numera ingår arbeten för utökning
av malmbanans kapacitet, vilka icke medräknats i långtidsprogrammet.
Orsaken är vidare, att styrelsen föreslår, att den eftersläpning, som
uppstått genom att investeringarna hittills volymmässigt legat under det
planerade genomsnittsbeloppet, så småningom skall inhämtas. Det bar även
visat sig nödvändigt att fylla bristerna i fråga om tillgången på dragkraft
och rullande materiel snabbare än tidigare förutsatts.
Jag finner den investeringsvolym för nästa budgetår, som styrelsen föreslår,
i princip önskvärd. Investeringsverksamhetens omfattning måste dock
bli beroende av hur utvecklingen inom övriga sektorer av samhällsekonomien
kan komma att gestalta sig och då främst av möjligheterna att utan
rubbningar inom andra områden erhålla arbetskraft till de av styrelsen i investeringsprogrammet
intagna anläggningsarbetena. På grund av ovissheten
rörande konjunkturutvecklingen anser jag mig därför, såsom jag anfört
under punkt 1, tills vidare endast kunna tillstyrka en investeringsram för
nästa budgetår av 311 milj. kr., d. v. s. samma belopp som jag förordat för
innevarande budgetår. Liksom jag i andra sammanhang föreslagit bör dock
även beträffande statens järnvägar en anslagsreserv ställas till Ivungl. Maj :ts
förfogande som möjliggör en utvidgning av investeringsverksamheten, därest
konjunkturutvecklingen skulle komma att medge detta. Jag tillstyrker därför
de anslag, som av järnvägsstyrelsen för näsla budgetår äskats under
rubrikerna Byggnader och anläggningar, Rullande materiel, Sjöfartsmateriel,
Biltrafik, inventarier in. m. samt Statens järnvägars dispositionsanslag.
Till anslaget till Försvarsberedskap har järnvägsstyrelsen för nästa budgetår
äskat 3,8 milj. kr. och därjämte hemställt om bemyndigande att få utlägga
beställningar av viss materiel till ett belopp av omkring o milj. kr. Jag
tillstyrker att ett bemyndigande lämnas men föreslår att det begränsas till
att avse beställningar om högst 3 milj. kr. Vad angår anslagsfrågan, anser
jag med hänsyn till den stora anslagsbehållning, som beräknas föreligga även
vid innevarande budgetårs utgång, att för nästa budgetår endast bör anvisas
2,o milj. kr. Styrelsen föreslår, att ifrågavarande kapitalinvesteringar omedelbart
avskrives genom anslag å driftbudgeten. Chefen för finansdepartementet
torde i annat sammanhang hemställa därom.
Under rubriken Anskaffning av lok och lokomotorer har järnvägsstyrelsen
hemställt om ett bemyndigande att under de närmaste fyra budgetåren
få beställa ytterligare högst 100 st. ellok. Ett sådan bemyndigande skulle
göra det möjligt för styrelsen att fullfölja den femårsplan för anskaffning
av ellok, som framlades i 1951 års petita. 1952 års riksdag bär till en första
beställning enligt planen anvisat 5,6 milj. kr. till förskottslikvider. Då även
om en viss dämpning av transportkonjunkturen inträtt en fortsatt anskaffning
av ellok är angelägen och det därjämte är lämpligt att beställningarna
enligt planen kan utläggas i ett sammanhang, tillstyrker jag att det föreslagna
bemyndigandet lämnas.
I enlighet med beslut av 1951 års riksdag bar järnvägsstyrelsen bemyndigats
att träffa avtal om koordination mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds järnvägar (TGOJ). Sådant avtal har
den 27 juni 1951 ingåtts mellan parterna. Enligt avtalets 8 § skall de pensionsförpliktelser
gentemot TGOJ:s personal, som avilar statens järnvägar,
sedan staten år 1945 övertog Enskilda järnvägarnas pensionskassas veiksamhet,
överflyttas på en särskild, genom bolagets försorg bildad stiftelse. I vederlag
härför skall statens järnvägar till stiftelsen överlämna statsobligationer
till ett kursvärde, som överlåtelsedagen den 1 juli 1953 motsvarar piemiereserven
för nämnda pensionsförpliktelser. Transaktionen innebäi i vad
avser vederlaget, vilket beräknas uppgå till ca 15 milj. kr., att eu del av de
Statsutskottets utlåtande nr !).
25
tillgångar, soxn tillfördes statens järnvägar, när pensionskassans verksamhet
övertogs, nu skall överföras på TGOJ:s pensionsstiftelse. Emellertid har
dessa tillgångar, som huvudsakligen bestod av obligationer, numera övergått
i riksgäldskontorets ägo, i samband varmed statens järnvägars kapital i motsvarande
mån nedskrivits. För att vederlaget till pensionsstiftelsen skall
kunna erläggas, måste därför ett investeringsanslag av vederlagets storlek
anvisas. Jag tillstyrker i det följande ett anslag av 15,o milj. kr. för ändamålet.
Vid bifall till de av mig tillstyrkta äskandena kommer anslagen under statens
järnvägars fond för nästa budgetår att uppgå till sammanlagt 383,2
milj. kr., varav 15,o milj. kr avser vederlaget till TGOJ:s pensionsstiftelse
och skall erläggas i statsobligationer.
I särskild skrivelse har järnvägsstyrelsen hemställt om en ökning av statens
järnvägars rörliga kredit hos riksgäldskontoret från 50 till 100 milj. kr.
Anledningen till det ökade behovet av rörelsemedel är, att statens järnvägars
likviditet så småningom blivit alltmera ansträngd beroende bl. a. på att
rörelsens omslutning ökat och på att marginalen mellan inkomster och utgifter
starkt minskat, sedan man övergått till att beräkna avsättningarna till
värdeminskningskontot på återanskaffningsvärdena för de i rörelsen utnyttjade
tillgångarna. Genom sistnämnda omläggning har driftsmedel, som eljest
stått till förfogande, kommit att bindas för investeringsverksamheten.
En ökning av rörelsemedlen är sålunda nödvändig. Jag tillstyrker därför
senare denna dag, att statens järnvägars rörliga kredit hos riksgäldskontoret
höjes från 50 till 100 milj. kr. Då detta tillskott av rörelsemedel kan behöva
tagas i anspråk redan under innevarande budgetår, torde det få ankomma på
Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen beslutat om höjning av den rörliga krediten,
förordna om tidpunkten för beslutets ikraftträdande.
Järnvägsstyrelsen har slutligen hemställt att kapitalinvesteringarna för
blekingenätets ombyggnad omedelbart avskrives genom anslag å driftbudgeten.
Denna fråga torde emellertid få bli föremål för Kungl. Maj :ts prövning
i ett senare sammanhang.
Utskottet. I enlighet med det förslag som framlades i 1952 års statsverksproposition
ha statens järnvägars investeringsutgifter under innevarande
budgetår maximerats till ett belopp av 275 milj. kronor. På grund
av inträdda kostnadsstegringar och en viss utökning av investeringsprogrammet
har en höjning av detta maximibelopp till 311 milj. kronor nu
ansetts böra ske. Den med anledning härav erforderliga anslagsförstärkningen
uppgår till sammanlagt ca 26 milj. kronor. Med biträdande av Kungl.
Maj :ts förslag kommer utskottet att i särskilt utlåtande denna dag tillstyrka
att sistnämnda anslagssumma, med av departementschefen förordad fördelning
på olika utgiftsändamål, anvisas å tilläggsstat.
Jämväl för nästa budgetår har departementschefen ansett statens järnvägars
investeringsutgifter böra hållas inom en ram av 311 milj. kronor, vilket
i förhållande till järnvägsstyrelsens förslag innebär en reducering med
närmare 74 milj. kronor. Med hänsyn till de stora och alltjämt eftersatta
investeringsbehov som föreligga inom statens järnvägars verksamhetsområde
finner utskottet denna inskränkning beklaglig. Utskottet vill härutinnan
särskilt erinra om att enligt den i 1950 års statsverksproposition
redovisade långtidsplanen investeringarna i statens järnvägars fond under
•26
Statsutskottets utlåtande nr 9.
nästa budgetår rätteligen borde uppgå till ett belopp av ca 350 milj. kronor,
varvid då icke medräknats den medelsförbrukning som kunde vara motiverad
av önskemålet att successivt inhämta den hittillsvarande eftersläpningen
i berörda avseende. På grund av det ansträngda ekonomiska läge vari statsbaneföretaget
f. n. befinner sig har därjämte frågan om vidtagandet av sådana
investeringsåtgärder som innebära en kostnadsnedpressande rationalisering
av driften vunnit ökad aktualitet på sistone. På av departementschefen
anförda skäl har emellertid utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl.
Maj :ts förslag. I enlighet med vad utskottet under punkten l:o) anfört förutsätter
utskottet därvid, att ramen för medelsförbrukningen under statens
järnvägars fond vidgas så snart förhållandena medgiva och att härvidlag
vederbörlig hänsyn tages till järnvägsledningens behov av att på längre
sikt kunna planlägga verksamheten.
Såsom av statsverkspropositionen framgår har departementschefen själv
räknat med möjligheten, att statens järnvägars investeringsutgifter under
nästa budgetår komma att ökas utöver den nu förordade nivån. Med hänsyn
härtill har, liksom beträffande övriga kommunikationsverk, en viss medelsreserv
inbegripits i de äskade anslagsbeloppen, vilka uppgå till sammanlagt
368,2 milj. kronor. Till frågan om anvisande av ifrågavarande belopp återkommer
utskottet under respektive punkter i det följande. Därvid kommer
utskottet jämväl att närmare behandla vissa motionsledes framställda yrkanden.
Utskottet vill emellertid redan nu anmäla, att utskottet intet har
att erinra mot att utöver förberörda anslag 15 milj. kronor anvisas såsom
vederlag för överflyttning på annat företag av vissa järnvägsstyrelsen åvilande
pensionsförpliktelser. Kungl. Maj :ts förslag om höjning av statens järnvägars
rörliga kredit hos riksgäldskontoret från 50 till 100 milj. kronor tillstyrkes
likaledes av utskottet, som även kan ansluta sig till vad departementschefen
anfört rörande bemyndigande för järnvägsstyrelsen att under
de närmaste fyra budgetåren få beställa ytterligare högst 100 elektrolok.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet ovan anfört.
17:o) Byggnader och anläggningar. Kungl. Maj:t har (punkt 17, s. 58—68)
föreslagit riksdagen att till vissa i statsrådsprotokollet angivna byggnader
och anläggningar för budgetåret 1953/54 anvisa investeringsanslag å tillhopa
176 300 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett sammanlagt
belopp av 110 931 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår äskat sammanlagt 176 300 000
kronor till följande ändamål.
Bangårdar.................................................. 15 500 000
Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar.................... 22 000 000
Anläggning av industrispår Örnsköldsviks västra—Gullänget ... 2 200 000
Statsutskottets utlåtande nr 9. 27
Ombyggnad till normalspår av linjen Forshem—Lidköping—Håkan
torp
med Källby—Kinnekleva .............................. 3 300 000
Ombyggnad till normalspår av linjerna Karlskrona—Kristianstad,
Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—Växjö.................. 12 000 000
Fortlöpande förstärkning av spåröverbyggnaden................ 22 000 000
Broar m. ................................................... 7 500 000
Husbyggnader............................................... 18 300 000
Signalsäkerhetsanläggningar................................... 9 100 000
Vägskyddsanläggningar....................................... 2 500 000
Telefonanläggningar m. m..................................... 8 900 000
Anläggningar för elektrisk tågdrift............................ 13 200 000
Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet....................... 25 000 000
Lokstations- och driftverkstadsanläggningar.................... 6 000 000
Anläggningar vid huvudverkstäder............................ 7 700 000
Anläggningar vid förrådsavdelningen.................... 1 100 000
Summa kr. 176 300 000
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 58—68).
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ebbe Ohlsson m. fl. (1:8) och den andra inom andra kammaren av
herr Gustafson i Dädesjö m. fl. (II: 12), i vilka hemställts, att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande
ombyggnad av bandelen Norraryd—Kvarnamåla till normalspår;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Linden m. fl. (1:28) och den andra inom andra kammaren av herr
Jonsson i Skedsbygd m. fl. (11:45), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att järnvägslinjerna Åtvidaberg—Västervik—Hultsfred, Kalmar—
Berga, Karlskrona—Torsås—Kalmar, Sävsjö—Vetlanda och Växjö—Hultsfred
ombyggas till normalspår samt att frågan om ombyggnad av järnvägslinjerna
Oskarshamn—Brittatorp och Vislanda—Bohnen—Halmstad på nyt!
måtte bli föremål för utredning;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Söderquist och Osvald (I: 123) och den andra inom andra kammaren
av herr Allmän in. fl. (It: 183), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en skyndsam utredning
om ombyggnad av roslagsbanan till normalspårig, varvid bandelen
Dannemora—Hargshamn bör komma i första hand, samt om nybyggnad av
en dubbelspårig järnvägsbro över Stocksundet;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sunne in. fl. (1:227) och den andra inom andra kammaren av herr
Rimås in. fl. (It: 327), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att det uppdrages åt järnvägsstyrelsen att utreda
28
Statsutskottets utlåtande nr 9.
frågan om anordnande av treskenspår på bansträckan Hästholmen—Ödeshög
samt hemställa att proposition i ärendet förelägges 1954 års riksdag;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sjödahl m. fl. (I: 228) och den andra inom andra kammaren av herr
Onsjö m. fl. (II: 332), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att för
ombyggnad till normalspår av linjen Göteborg—Vara—Skara å ordinarie investeringsstat
för år 1953/54 upptaga lämpligt anslag samt att i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam prövning av frågan om ombyggnad
till normalspår av övriga järnvägar i Västergötland, som av 1943 års järnvägskommitté
föreslagits till breddning;
dels ock en inom andra kammaren av herr Nilsson i Bästekille väckt motion
(11:177), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte hemställa om en så skyndsam utredning angående breddning av järnvägen
å sträckan Sölvesborg—Hörviken att frågan kan föreläggas 1954 års
riksdag.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna 11:12, 1:28, 11:183, 1:227, 1:228 och
II: 177.
Utskottet. Mot de under förevarande rubrik gjorda anslagsäskandena har
utskottet icke funnit anledning till erinran. Beträffande pågående arbeten
för breddning av vissa smalspåriga järnvägslinjer önskar dock utskottet
framhålla följande.
Vid 1951 års riksdag beslöts, att linjen Forshem—Lidköping—Håkantorp
med Källby—Kinnekleva skulle ombyggas till normalspår. I järnvägsstyrelsens
petitaskrivelse har angivits, att arbetet därmed beräknas vara slutfört
under nästa budgetår. Enligt vad utskottet erfarit synas emellertid förutsättningarna
för nyssnämnda beslut, i vad avser den ännu icke påbörjade
sträckan Källby—Kinnekleva, numera helt ha ändrats. Utskottet förutsätter
därför, att frågan efter erforderlig utredning ånyo underställes riksdagen.
I detta sammanhang må vidare erinras om att 1946 års riksdag, med bifall
till Kungl. Maj :ts i propositionen nr 235 framlagda förslag, fattat principbeslut
om ombyggnad till normalspår av järnvägslinjerna Karlskrona—
Kristianstad, Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—Växjö. Till fullföljande
härav har 1952 års riksdag beslutat upptaga ifrågavarande arbeten på statens
järnvägars ordinarie investeringsprogram. För ändamålet har Kungl.
Maj:t nu äskat begynnelseanslag å sammanlagt 17 milj. kronor för innevarande
och nästa budgetår. Enligt vad utskottet under hand inhämtat beräknas
arbetena, som avses i första hand skola inriktas på linjen Kristianstad—
Karlskrona, draga betydligt större kostnader än vad som ursprungligen kalkylerats
med. Detta sammanhänger framför allt med det ändrade prisläget.
Därtill kommer att järnvägsstyrelsen, efter framställning från städerna Bonneby
och Karlshamn, nu överväger vissa linjeomläggningar, vilket i förhållande
till tidigare planer innebär en merkostnad av ca 7,7 milj. kronor. Denna
merutgift skulle dock delvis täckas genom bidrag på alternativt 1,5 eller
Statsutskottets utlåtande nr 9.
29
2,o milj. kronor från nyssnämnda städer, vilka även skulle svara för erforderliga
mark- och huslösenkostnader. Då den ifrågasatta nya linjedragningen
medför vissa driftsekonomiska fördelar för statens järnvägar och
även i övrigt synes sakligt motiverad, har utskottet intet att erinra mot att
breddningsarbetet fullföljes enligt nu antydda riktlinjer.
Vid 1946 års riksdag undantogos de båda bandelarna Norraryd—Kvarnamåla
och Sölvesborg—Hörviken från det allmänna principbeslutet om blekingejärnvägarnas
breddning. I de likalydande motionerna 1:8 och 11:12
respektive i motionen II: 177 ha nu framställts förslag om en skyndsam utredning
rörande dessa bandelars ombyggnad till normalspår. Därjämte ha
genom olika motioner en hel rad andra breddningsprojekt framförts. Sålunda
har i de likalydande motionerna I: 28 och II: 45 hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att järnvägslinjerna Åtvidaberg—Västervik—Hultsfred,
Kalmar—Berga, Karlskrona—Torsås—Kalmar, Sävsjö—Vetlanda och Växjö
—Hultsfred skola ombyggas till normalspår samt att frågan om ombyggnad
av järnvägslinjerna Oskarshamn—Brittatorp och Vislanda—Bolmen—Halmstad
på nytt måtte bli föremål för utredning, medan i de likalydande motionerna
I: 123 och II: 183 riksdagen föreslagits besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning om ombyggnad av roslagsbanan
till normalspår, varvid bandelen Dannemora—Hargshamn borde
komma i första hand, samt om nybyggnad av en dubbelspårig järnvägsbro
över Stocksundet. Vidare har i de likalydande motionerna I: 228 och II: 332
hemställts, att riksdagen måtte besluta att för ombyggnad till normalspår av
linjen Göteborg—Vara—Skara å ordinarie investeringsstat för budgetåret
1953/54 upptaga lämpligt anslag samt att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam prövning av frågan om ombyggnad till normalspår av
övriga järnvägar i Västergötland som av 1943 års järnvägskommitté föreslagits
till breddning. Slutligen har i de likalydande motionerna I: 227 och
11:327 framställts yrkande om att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att det uppdrages åt järnvägsstyrelsen att utreda frågan om
anordnande av treskenspår på bansträckan Hästholmen—ödeshög samt att
proposition i ärendet förelägges 1954 års riksdag.
Utskottet är för sin del väl medvetet om att åtskilliga skäl kunna anföras för
breddning av olika smalspåriga järnvägslinjer i vårt land. Samtidigt måste
emellertid beaktas, att ett förverkligande av alla de motionsledes nu framförda
projekten skulle medföra högst avsevärda kostnader. Med hänsyn till
redan pågående breddningsarbeten torde ej heller utrymme f. n. föreligga
för ytterligare företag av detta slag på statens järnvägars investeringsprogram.
Utskottet saknar också möjlighet att på grundval av föreliggande material
göra någon objektiv avvägning mellan olika behov och uttala sig till
förmån för visst eller vissa projekt, beträffande vilka således principbeslut
om breddning nu skulle kunna fattas. Av dessa skäl anser sig utskottet icke
kunna tillstyrka bifall till förevarande motioner, i vad de avse konkreta åtgärder
i varje enskilt fall.
30
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Samtidigt vill emellertid utskottet erinra om att de i motionerna avhandlade
spörsmålen — med undantag av frågan om roslagsnätets breddning,
vilken f. n. är under utredning — tidigare varit föremål för prövning av 1943
års järnvägskommitté. I särskilda skrivelser har denna kommitté även framlagt
förslag till inbördes angelägenhetsgradering av de ombyggnadsarbeten
som ansetts böra komma till utförande. Bortsett från blekingejärnvägarna
och den inledningsvis omnämnda västgötalinjen ha emellertid statsmakterna
ännu icke tagit ställning till resultatet av kommitténs arbete.
Den ovisshet om smalspårsnätets framtida gestaltning som blivit en följd
härav har uppenbarligen medfört bestämda olägenheter i skilda avseenden.
För vederbörande lokala intressenter har det sålunda ofta icke varit möjligt
att träffa erforderliga avgöranden i fråga om bl. a. stadsplaneärenden, lokaliseringsspörsmål
och markdispositioner, i den mån dessa påverkas av eventuella
beslut om breddning av viss järnvägslinje. Även för den mera långsiktiga
planläggningen av statens järnvägars verksamhet torde det vara till
nackdel, att nu åsyftade problemkomplex hålles svävande år efter år. Icke
minst mot bakgrunden av de vid årets riksdag motionsledes framställda yrkandena
anser utskottet det därför angeläget, att ett klarläggande snarast
sker om de riktlinjer som anses böra följas på förevarande område.
Härvidlag torde få erinras om att till grund för elektrifieringen av landets
järnvägsnät ligger ett av järnvägsstyrelsen uppgjort arbetsprogram, vilket
underställts statsmakterna för godkännande. I analogi härmed synes en konkret
plan för det fortsatta breddningsarbetet böra upprättas. Detta förutsätter
i sin tur en definitiv prövning av frågan, vilka smalspåriga järnvägslinjer
som över huvud taget böra ombyggas till normalspår, vilka järnvägslinjer
som även i fortsättningen böra bibehållas vid smalspårsdrift och vilka
järnvägslinjer som av allmänt trafikpolitiska eller transportekonomiska
skäl eventuellt böra ersättas med andra kommunikationsmedel. Med utgångspunkt
härifrån kan sedan lämpligen en inbördes angelägenhetsgradering
av först avsedda arbeten ske, kompletterad med erforderliga kostnadsberäkningar.
Statsmakterna finge därigenom ett säkert underlag för en bedömning
av omfatttningen av den finansiella ram, inom vilken breddningsarbetet
fortlöpande kunde bedrivas utan åsidosättande av ur andra synpunkter
angelägna investeringsbehov inom statens järnvägars verksamhetsområde.
Enligt utskottets mening bör det ankomma på Kungl. Maj :t att föranstalta
om upprättandet av en sådan plan, vilken snarast möjligt bör underställas
riksdagens prövning.
Under åberopande av det nu anförda och under hänvisning jämväl till utskottets
under föregående punkt gjorda uttalande får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. för budgetåret 1953/54 anvisa följande investeringsanslag,
nämligen
Statsutskottets utlåtande nr 9. 31
a) Bangårdar........................... 15 500 000 kronor,
b) Dubbelspårsbgggnader och linjeomläggningar
.............................. 22 000 000 kronor,
c) Anläggning av industrispår Örnsköldsviks
västra—Gullänget..................... 2 200 000 kronor,
d) Ombyggnad till normalspår av linjen Forshem—Lidköping—Håkantorp
med Käll
by—Kinnekleva.
..................... 3 300 000 kronor,
e) Ombyggnad till normalspår av linjerna
Karlskrona—Kristianstad, Karlshamn—
Vislanda och Bredåkra—Växjö........ 12 000 000 kronor,
f) Fortlöpande förstärkning av spåröverbyggnaden
............................... 22 000 000 kronor,
g) Broar m. m.......................... 7 500 000 kronor,
h) Husbyggnader........................ 18 300 000 kronor,
i) Signalsäkerhetsanläggningar............ 9 100 000 kronor,
j) Vägskyddsanläggningar................ 2 500 000 kronor,
k) Telejonanläggningar m. m......... 8 900 000 kronor,
l) Anläggningar för elektrisk tågdrift ..... 13 200 000 kronor,
m) Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet .. 25 000 000 kronor,
n) Lokstations- och drijtverkstadsanläggningar 6 000 000 kronor,
o) Anläggningar vid huvudverkstäder...... 7 700 000 kronor,
p) Anläggningar vid jörrådsavdelningen ... 1 100 000 kronor;
II. med anledning av motionerna I: 8 och II; 12, I: 28 och
II; 45, I: 123 och II: 183, I: 227 och II: 327, I: 228 och II: 332
samt II: 177 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet ovan anfört.
18:o) Försvarsberedskap. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 18,
s. 68 och 69) samt under hänvisning till vad utskottet under punkten 16:o>
anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. till Försvarsberedskap vid statens järnvågar för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor,
II. bemyndiga Kungl. Maj:t medgiva, att järnvägsstyrelsen
må för visst ändamål utlägga beställningar om högst
3 000 000 kronor.
19:o) Rullande materiel. Kungl. Maj :t har (punkt 19, s. 69—74) föreslagit
riksdagen dels att till viss i statsrådsprotokollet angiven rullande materiel
för budgetåret 1953/54 anvisa investeringsanslag å tillhopa 144 400 000
kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t alt medgiva järnvägsstyrelsen att
under de närmaste fyra budgetåren beställa ytterligare högst 100 eleklrolok.
32
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett sammanlagt
belopp av 121 700 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår under förevarande rubrik äskat
anslag å tillhopa 144 400 000 kronor. Äskandena avse följande ändamål.
Anskaffning av lok och lokomotorer........................... 54 000 000
Anskaffning av motorvagnar och rälsbussar.................... 24 000 000
Anskaffning av person-, resgods- och postvagnar............... 12 200 000
Anskaffning av godsvagnar................................... 43 500 000
Ombyggnad av rullande materiel.............................. 10 700 000
Summa kr. 144 400 000
Beträffande den närmare innebörden av järnvägsstyrelsens anslagsäskanden
torde få hänvisas till propositionen (s. 69—74).
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag och under hänvisning
till vad utskottet under punkten 16 ro) anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. för budgetåret 1953/54 anvisa följande investeringsan -
slag, nämligen
a) Anskaffning av lok och lokomotorer..... 54 000 000 kronor,
b) Anskaffning av motorvagnar och rälsbussar 24 000 000 kronor,
c) Anskaffning av person-, resgods- och postvagnar
.............................. 12 200 000 kronor,
d) Anskaffning av godsvagnar............ 43 500 000 kronor,
e) Ombyggnad av rullande materiel........ 10 700 000 kronor;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t medgiva, att järnvägsstyrelsen
må under de närmaste fyra budgetåren beställa ytterligare
högst 100 elektrolok.
20:o) Sjöfartsmateriel. Kungl. Maj:t har (punkt 20, s. 74 och 75) föreslagit
riksdagen att under rubriken Sjöfartsmateriel för budgetåret 1953/54 anvisa
vissa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa
5 200 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår äskat 5 000 000 kronor till ny
tågfärja och 200 000 kronor till ombyggnad av sjöfartsmateriel. I
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Alfred Nilsson
m. fl. (I: 226) och den andra inom andra kammaren av herr Neländer m.fl.
(II: 178), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj :t
hemställa om en snabbutredning av frågan om en västtysk färjeförbindelse
på Trelleborg i samband med en allmän översyn av övriga svenska färjeleder
på kontinenten.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
33
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen II: 178.
Utskottet. Av de under förevarande rubrik äskade anslagsmedlen avse 5
milj. kronor förskottslikvider för beställning av en ny tågfärja. Såsom närmare
framgår av 1952 års statsverksproposition, vari hemställdes om ett
begynnelseanslag av 1 milj. kronor för ändamålet, har den nya färjan förutsatts
skola bli av Starkes storlek och i första hand komma att insättas på
trelleborgsleden men även vara lämpad för malmöleden såsom reservfärja.
I de båda likalydande motionerna I: 226 och II: 178 har uttalats den åsikten,
att ifrågavarande färja borde planeras även med tanke på en permanent
ny led till Västtyskland. Härför erfordrades dock en färja av större
och mera snabbgående typ än Starke. Motionärerna ha därför hemställt om
en snabbutredning av frågan om en västtysk färjeförbindelse på Trelleborg
i samband med en allmän översyn av övriga svenska färjeleder på kontinenten.
I syfte att erhålla ett bredare underlag för en bedömning av de av motionärerna
aktualiserade problemen har utskottet under hand hänvänt sig till
järnvägsstyrelsen med begäran om vissa upplysningar i ämnet. Med anledning
därav har utskottet tillställts en promemoria, i vilken inledningsvis
framhållits att järnvägsstyrelsen efter det senaste världskriget varit nödsakad
att ställa sig avvaktande beträffande sin tågfärjepolitik i södra Östersjön.
De åtgärder som hittills vidtagits ha alla haft karaktären av ett provisorium,
då någon planering på längre sikt icke varit möjlig. Styrelsen har
sålunda icke kunnat få definitivt klargjort, över vilken väg persontrafiken
respektive godstrafiken till och från kontinenten framdeles skulle ledas, vilket
bl. a. hindrat styrelsen från att slutligt fatta ståndpunkt i frågan om
den förnyelse av färjematerielen som är nödvändig och som under andra
förhållanden säkerligen skulle ägt rum.
Av promemorian framgår vidare, att järnvägsstyrelsen ännu sommaren
1952 hyste en viss förhoppning om att sassnitzleden skulle kunna upparbetas
och återfå något av sin tidigare stora betydelse. Dessa förhoppningar grusades
dock, då avtalet rörande leden oväntat sades upp i augusti månad
1952. Enligt styrelsens mening måste härigenom sassnitzleden för överskådlig
tid lämnas ur räkningen. Trafiken har visserligen senare lagts över till
Warnemiinde, vilket inneburit eu ökning av sjövägens längd med 60 km,
men styrelsen är av den uppfattningen att Warnemiinde — så länge betryggande
garantier för motsatsen ej finnas — icke kan anses som en så fast
punkt i statens järnvägars färjetrafik att exempelvis en förnyelse av färjematerielen
enbart för denna led kan ske i rådande läge. Vad närmast persontrafiken
beträffar synes det dessutom med hänsyn till de nuvarande förhållandena
vara uteslutet att för överskådlig framtid räkna med en nordsydlig
förbindelse över Berlin. Man måste således i detta sammanhang bortse
från de östtyska färjehamnarna.
3 liihnng till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr!J.
34
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Järnvägsstyrelsen har vidare erinrat om att ledningen för de danska statsbanorna,
efter att till en början ha ställt sig avvaktande, numera träffat
överenskommelse med vederbörande västtyska myndigheter om en färjeförbindelse
Gedser—Grossenbrode, som öppnades för trafik redan under sommaren
1951. I samband därmed insattes från dansk sida en tågfärja på den
nya leden. En nybyggd tysk färja kommer dessutom att tagas i bruk under
maj månad 1953, och en nybeställd dansk tågfärja beräknas kunna sättas
i trafik på leden i slutet av år 1954.
Helt nyligen ha dessutom vissa planer på en färjeförbindelse mellan Rödby
Havn på Lolland och Femerns nordsida aktualiserats. Dessa planer ha
fortskridit så långt, att de danska statsbanorna beslutat sig för att söka få
leden klar före år 1960, såvitt avser den danska insatsen. Även de västtyska
järnvägsmyndigheterna lära nu vara intresserade av projektet.
Järnvägsstyrelsen meddelar ytterligare, att Skandinavien Italien Expressen
fr. o. in. den 17 maj i år kommer att framföras över Gedser—Grossenbrode.
Samtidigt kommer detta tåg att på sydgång tidigareläggas mer än en
timme från Köpenhamn. Genom de sålunda beslutade ändringarna erhålles
en restidsförkortning vid resor från och till Sverige på omkring 3 timmar
20 minuter i riktning söderut och omkring 2 timmar 25 minuter i riktning
norrut, allt räknat vid Hannover, som utgör föreningspunkten för den nuvarande
och den blivande resvägen. Detta innebär i sin tur, att det för statens
järnvägar ej är möjligt att med befintlig färjemateriel nå SkandinavienItalien
Expressen och därmed ej heller detta tågs viktiga anslutningar i bl. a.
Sydtyskland, Schweiz och Italien. Förhållandena äro desamma, även om
man väljer annan västtysk hamn än Grossenbrode (t. ex. Travemunde) som
ändpunkt för en reguljär färjeled, avsedd att trafikeras året runt.
För att god persontrafikförbindelse Trelleborg—Grossenbrode skall kunna
upprätthållas erfordras två nya färjor, väsentligt mera snabbgående än
några andra färjor i Östersjön. Med de körtider för expresstågen som fastställts
att gälla fr. o. m. den 17 maj i år bleve det då möjligt att från Trelleborgs
färjestation nå dessa tåg, om ock med viss forcering. Skulle däremot
femernleden bli verklighet, torde det icke vara möjligt att na femernanslutningarna
medelst färja från Trelleborg.
Vad nu sagts gäller närmast persontrafiken. Beträffande godstrafiken
synas enligt järnvägsstyrelsens uppfattning goda skäl föreligga att upprätthålla
en färjeled vid sidan om transportvägen genom Danmark, om konkurrenskraftiga
fraktsatser kunna bjudas på en sådan led. Man skulle härigenom
få en säker fraktregulator och torde även kunna räkna med snabbare
godstransporter, enär en landgräns och en sjöled skulle undvikas.
Järnvägsstyrelsen är därför av den uppfattningen, att man bör överväga anskaffandet
av en ny godsfärja med en kapacitet minst motsvarande Starkes.
Därigenom skulle driftskostnaderna i hög grad nedbringas, även om möjlighet
att medföra lämpligt antal resande ordnades. Utrymmet inom skrovet
skulle väl kunna tillvaratagas för både gods- och biltransporter, varjämte
en dylik färja ej behövde göras lika snabbgående som en personfärja.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
35
Järnvägsstyrelsen har slutligen framhållit, att utredningsarbetet i fråga
om vårt lands färjeförbindelser söderut pågår i full omfattning, då styrelsen
själv är angelägen om att så snart situationen kan klart överblickas försöka
ta ställning till den framtida utformningen av dessa förbindelser.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att den av motionärerna aktualiserade
frågan utgör ett mycket svårbedömbart problemkomplex. Hänsyn
måste sålunda tagas till en hel rad alltjämt ovissa faktorer, över vilka de
svenska statsmakterna endast i ringa mån kunna öva inflytande. I viss utsträckning
synes dock läget ha klarnat på sistone, med påföljd att nu något
säkrare hållpunkter erhållits för ett handlande på längre sikt. Tanken på
upprätthållandet av en mera permanent kontinentaltrafik över östtyskt område
torde sålunda, i varje fall för närvarande, få uppgivas. Därest denna
trafikled skall kunna ersättas med en direkt färjeförbindelse till någon västtysk
hamn, ertordras med hänsyn till den nyligen beslutade omläggningen
av järnvägstrafiken över Danmark två helt nya och mycket snabbgående
färjor. Möjligheten att, trots de ekonomiska uppoffringar denna nyanskaffning
innebär, framgångsrikt konkurrera med resrouten Malmö—Köpenhamn—Västtyskland
försvinner emellertid alltmer i samma mån som de
förut omnämnda planerna förverkligas och persontrafiken därmed kan ledas
över Rödby till Femern. Utskottet finner det därför föga välbetänkt att,
såsom motionärerna förorda, de av Kungl. Maj :t för nu ifrågavarande ändamål
äskade medlen investeras i en ny personfärja, avsedd att insättas på
en permanent led till Västtyskland. Vissa skäl synas däremot tala för att
anslagsmedlen disponeras för anskaffning av en ny lastfärja.
Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning, att den nu behandlade
frågan är av sådan räckvidd och betydelse att ett definitivt beslut i
ena eller andra riktningen bör föregås av en närmare utredning rörande
den framtida gestaltningen av vårt lands färjeförbindelser med kontinenten.
Av det föregående framgår, att även järnvägsstyrelsen är väl medveten om
behovet av ett sådant klarläggande och att arbetet därmed redan pågår inom
styrelsen. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionärernas
hemställan synes därför icke erforderlig.
Vad själva anslagsfrågan slutligen beträffar kan enligt utskottets mening
vara tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga att anslå ytterligare medel
till törevarande ändamal, innan resultatet av det inom järnvägsstyrelsen
bedrivna utredningsarbetet ännu föreligger. Utskottet vill dock icke motsätta
sig Kungl. Maj :ts förslag men förutsätter att, sedan ett slutligt klarläggande
av frågan skett, densamma ånyo redovisas för riksdagen.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag jämväl i övrigt och under
hänvisning till vad utskottet under punkten 16:o) anfört hemställer utskottet,
I. att riksdagen må för budgetåret 1953/54 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
36
Statsutskottets utlåtande nr 9.
a) Ny tågfärja ...................... 5 000 000 kronor,
b) Ombyggnad av sjöfartsmateriel...... 200 000 kronor;
II. att motionerna I: 226 och II: 178 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
21 :o) Biltrafik. Kungl. Maj :t har (punkt 21, s. 75—77) föreslagit riksdagen
att under rubriken Biltrafik för budgetåret 1953/54 anvisa vissa i
statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa 16 500 000 kronor.
För innevarande budgetår ha under förevarande rubrik anvisats 2 000 000
kronor till garage- och verkstadsbyggnader, 10 500 000 kronor till anskaffning
av bilmateriel och 2 000 000 kronor till förvärv av billinjer.
Vid utgången av budgetåret 1951/52 förelåg å anslaget till Garage- och
verkstadsbyggnader en reservation om ca 0,9 miljon kronor. Å de två övriga
anslagen fanns den 30 juni 1952 en behållning av respektive 0,3 och 0,5
miljon kronor.
Järnvägsstyrelsen har beträffande anslaget till Garage- och verkstadsbyggnader
framhållit, att den nödvändiga utbyggnaden av verkstads- och garageanläggningar
till följd av byggnadsrestriktioner och investeringsbegränsningar
icke kunnat ske i takt med fordonsbeståndets ökning. Anläggningarna
äro därför otillfredsställande och otillräckliga samt i vissa fall olämpliga
ur arbetshygieniska synpunkter. För nästa budgetår har styrelsen till
förevarande ändamål äskat 3 000 000 kronor.
I samband med sitt anslagsyrkande beträffande bilmateriel meddelar styrelsen
att, ehuru det ur drifts- och underhållssynpunkt vore önkvärt att
snarast få täcka föreliggande stora ersättningsbehov, det ur investeringssynpunkt
befunnits lämpligare att fördela den härför erforderliga medelsanvisningen
över en något längre tidrymd. I detta syfte har för fordonsförnyelsen
uppgjorts en femårsplan för åren 1953/57, enligt vilken för planens
andra etapp, kalenderåret 1954, erfordras en ersättningsanskaffning
av 143 vägbussar, 19 lastbilar, 2 personbilar och 22 godssläpvagnar till ett
beräknat belopp av tillhopa 11 000 000 kronor. Då en behållning av 500 000
kronor beräknas föreligga å anslaget vid innevarande budgetårs utgång,
hemställer styrelsen om anslag för nästa budgetår å 10 500 000 kronor.
Slutligen meddelar styrelsen beträffande förvärv av billinjer att för slutförande
av nu pågående köpeförhandlingar samt för att förhindra att styrelsen
i brist på medel nödgas avstå från förvärv, som ur allmän trafikekonomisk
synpunkt äro önskvärda att genomföra, erfordras för nästa budgetår
ett anslag om 3 000 000 kronor. I
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bergh m. fl. (I: 122) och den andra inom andra kammaren av herr
Statsutskottets utlåtande nr 9.
37
Cassel m. fl. (II: 179), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag om anslag å 3 miljoner kronor till förvärv
av billinjer åt statens järnvägar;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Axel Andersson m. fl. (I: 229) och den andra inom andra kammaren
av fru Sandström m. fl. (II: 330), i vilka likaledes hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag å 3 miljoner kronor till
förvärv av billinjer åt statens järnvägar.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna II: 179 och II: 330.
Utskottet. Under förevarande rubrik har Kungl. Maj :t äskat anslag å sammanlagt
16,5 milj. kronor, varav 3,o milj. kronor avse garage- och verkstadsbyggnader,
10,5 milj. kronor anskaffning av bilmateriel samt 3,o milj. kronor
förvärv av billinjer. I motionerna I: 122 och II: 179 samt I: 229 och
II: 330 har yrkats avslag på Kungl. Maj :ts framställning om medel för sist
berörda ändamål.
Såvitt utskottet kunnat finna, äro de skäl motionärerna anfört till stöd
för sin ståndpunkt icke bärande. Det förhåller sig nämligen ingalunda så,
att statens järnvägar skulle intaga någon förmånsställning vid utbud av
privata bussföretag, eftersom investeringsavgift över huvud taget icke utgår
vid överlåtelse av bussrörelse. Läget är visserligen ett annat då fråga är om
nyanskaffning av materiel; vid bedömandet av det av motionärerna berörda
spörsmålet om de privata företagens vinstmöjligheter måste emellertid samtidigt
beaktas, att de personalkostnader dessa företag ha att vidkännas så
betydligt understiga statens järnvägars motsvarande utgifter, att denna
differens mer än väl uppväger den ekonomiska belastning som investeringsavgiften
innebär. Ifrågavarande avgift, som f. ö. är en tillfällig företeelse,
kan därför icke anses utgöra något hinder för de enskilda företagen att
hävda sig i konkurrensen med statens järnvägar. Den förnyelse och utökning
av den privata fordonsparken som faktiskt skett, med påföljd att salubjudna
bussföretag väsentligt stigit i pris, har heller icke påverkats av investeringsavgiften,
eftersom det här gäller en upprustning som successivt
skett alltsedan år 1946. Enligt vad utskottet vidare erfarit har järnvägsstyrelsen
icke kunnat förmärka någon tendens till ökning av utbuden i fråga
om enskilda busslinjer som en följd av busslinjeutredningens under fjolåret
avlämnade s. k. goodwillbetänkande.
Utskottet kan lika litet dela motionärernas uppfattning, att de privata företagen
i betydligt större utsträckning än statens järnvägar lyckats genomföra
en för trafikanterna ändamålsenlig samtrafik. Inledningsvis torde få erinras
om att genomgående bussturer och läxor tillämpas jämväl å de långlinjer
som trafikeras av statens järnvägar. Dessa linjer ha liksom den av
motionärerna berörda linjen Luleå—Sundsvall tillkommit genom en sammanslagning
av ctl flertal mindre busslinjeenheter med var för sig lokalt
begränsade trafik uppgifter. Statens järnvägar ha också alltsedan biltrali
-
38
Statsutskottets utlåtande nr 9.
kens tillkomst strävat efter att på bästa sätt samordna de olika busslinjernas
turer med varandra och att lägga desamma i anslutning till tågen, där möjlighet
därtill finnes. Det må här nämnas att i statens järnvägars allmänna
personsamtrafiktaxa f. n. äro intagna ca 120 platser vid billinjerna, till vilka
försäljning av direkta biljetter och direkt inskrivning av resgods kan
ske från samtliga stationer vid statens och i personsamtrafiken deltagande
enskilda järnvägar och fartygsleder. Därjämte har liknande samtrafik av
lokal natur ordnats i ett stort antal fall. I detta sammanhang bör vidare
uppmärksammas, att de enskilda biltrafikföretagen i Norrland blott i mycket
ringa utsträckning deltaga i den allmänna samtrafiken mellan järnvägarna
och billinjerna, vilken ur allmänhetens synpunkt torde få anses vara
av särskilt intresse. Bortsett från postverkets diligenslinjer finnes sålunda
samtrafik med endast sju platser vid de norrländska billinjerna. I fyra fall
har därvid initiativet tagits från statens järnvägars sida. Med anledning
av vad motionärerna anfört rörande den zontaxa som skall användas i samtrafiken
mellan ett 30-tal norrlandsföretag vill utskottet slutligen framhålla,
att värdet av den nya taxan med direkt avgiftsberäkning givetvis främst är
beroende på hur avgifterna förhålla sig till dem som f. n. uttagas för resor
å delsträckorna. Det bör då bemärkas, att den i motionen omnämnda taxan
icke kommer att tillämpas för avstand under 30 km och att genomgående
biljett avses skola användas uteslutande då en resande färdas över mer än
en linje. Vid resor med en linje till närmaste stad, vilka resor torde utgöra
det övervägande flertalet, kommer alltså den nuvarande lokala busstaxan
att alltjämt tillämpas.
Med hänsyn till ovan anförda omständigheter och då utskottet finner det
naturligt, om järnvägsstyrelsen genom lämpliga nyförvärv söker rationalisera
och samordna den billinjetrafik statsbaneföretaget upprätthåller såsom
ett komplement till den egentliga järnvägsdriften, anser sig utskottet böra
avstyrka bifall till de i förevarande motioner framställda yrkandena. Ej
heller i övrigt har Kungl. Maj :ts förslag givit utskottet anledning till erinran.
Under hänvisning jämväl till vad utskottet under punkten 16:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag för budgetåret
1953/54 anvisa följande investeringsanslag, nämligen
a) Garage- och verkstadsbyggnader .. 3 000 000 kronor,
b) Anskaffning av bilmateriel ........ 10 500 000 kronor; II.
II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionerna I: 122 och II: 179 samt I: 229 och II: 330, förstnämnda
båda motioner i vad de avse förevarande anslag, till
Förvärv av billin jer för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
39
22 :o) Inventarier m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 22,
s. 77) och under hänvisning till vad utskottet under punkten 16:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Inventarier m. m. för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 9 800 000 kronor.
23 :o) Vederlag till Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds järnvägars
pensionsstiftelse för övertagna pensionsförpliktelser. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 23, s. 77 och 78) och under hänvisning till vad utskottet
under punkten 16 :o) anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Vederlag till Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds järnvägars pensionsstiftelse för
övertagna pensionsförpliktelser för budgetåret 1953/54 anvisa
ett investeringsanslag av 15 000 000 kronor.
24 :o) Rörlig kredit. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 24, s. 78—-80) och under hänvisning till vad utskottet under punkten 16 :o) anfört får
utskottet hemställa,
att riksdagen må bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att för beredande av ytterligare rörelsekapital åt statens
järnvägar, från den tidpunkt som Kungl. Maj:t bestämmer,
tillhandahålla en från 50 000 000 till 100 000 000 kronor ökad
rörlig kredit.
25 :o) Statens järnvägars dispositionsanslag. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 25, s. 80) och under hänvisning till vad utskottet under punkten
16 :o) anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må såsom Statens järnvägars dispositionsanslag
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 14 000 000 kronor.
Statens vattenfall sverk.
26 :o) Kraftbalansens utveckling. I statsrådsprotokollet har (punkt 26, s.
81—93) lämnats en redogörelse för kraftbalansens utveckling.
Nederbörden har under budgetåret 1951/52 i genomsnitt för landet varit
något över den normala. Underskott har förelegat i Götaland och överskott
i Norrland, varför nederbördens fördelning ur kraftproduktionssynpunkt
har varit fördelaktig. Fördelningen under året har dock varit ojämn. Hösten
1951 uppgick nederbörden således tidvis till mindre än hälften av den normala.
Under denna tid blev därför en rätt omfattande ångkraftproduktion
40
Statsutskottets utlåtande nr 9.
nödvändig, trots tillkomsten av två aggregat i Harsprångets kraftstation.
Före vårfloden 1952 var vattenmagasinen i det närmaste helt tömda med
undantag för flerårsmagasinet i Vänern. Vårfloden återfyllde dem icke helt,
men utgångsläget inför vintern 1952/53 var tillfredsställande.
Belastningsökningen under budgetåret 1951/52 är den största, som någonsin
förekommit, och uppgår till icke mindre än 999 MkWh. Till den stora
ökningen har i första hand bidragit den fortsatta högkonjunkturen med
full utnyttjning av alla industriella produktionsanläggningar, men en stor
del därav har föranletts av betydande kraftleveranser till konsumenter utanför
vattenfallsverkets egentliga intresseområde.
Belastningen har icke kunnat tillgodoses helt med enbart de egna vattenkrafttillgångarna.
Således erfordrades under hösten 1951 rätt betydande
krafttillskott från ångkraftverket i Västerås, som i viss utsträckning även
måst leverera kraft under vinterns belastningstoppar. Kraft har jämväl inköpts
från samkörande företag, men energibeloppet är det lägsta, som förekommit
under den senaste tioårsperioden. Denna kraft har dels utnyttjats
för de ordinarie kraftleveranserna, dels avsatts till elektriska ångpannor
som överskottskraft.
I följande tabell angives belastningens ökning fördelad på olika användningsområden
från budgetåret 1950/51 till 1951/52. För jämförelse angives
även motsvarande siffror för medelökningen under femårsperioden 1946/47
—1951/52 och under tioårsperioden 1941/42—1951/52.
Ökning |
( + ) eller minskning ( |
—) per år |
||
MkWh |
||||
5-årsperioden |
10-årsperioden |
|||
Konsumtionsgrupp |
1950/51 - |
1946/47— |
1941/42— |
|
1951/52 |
1951/52 |
1951/52 |
||
a. |
Allmän distribution........... |
. .. +627 |
+ 308 |
+ 245 |
b. |
Reservkraft ................. |
... +296 |
+ 84 |
+ 51 |
C. |
Andelskraft ................. |
... - 12 |
+ 2 |
+ 9 |
d. |
SJ exkl. malmbanan ......... |
... - 13 |
+ 28 |
+ 43 |
e. |
Malmbanan och malmfälten ... |
... - 3 |
+ 7 |
+ 2 |
f. |
Trä- och pappersindustri ..... |
. .. +100 |
+ 63 |
+ 65 |
g- |
Elektrokemisk industri ....... |
... + 4 |
+ 41 |
+ 70 |
Summa + 999 + 533 + 485
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1952 erinrat om att
kraftbehovet i hela landet under det senast förflutna budgetåret ökat med ca
1 100 MkWh jämfört med en ökning av ca 1 800 MkWh under 1950/51.
Detta står i god överensstämmelse med resultaten av centrala driftledningens
belastningsundersökning våren 1951, för vilken redogjordes i 1952 års
statsverksproposition. Enligt undersökningen skulle den stora belastningsökningen
under 1950/51 vara av tillfällig art — som sannolik orsak angavs
idrifttagandet av ett stort antal industrianläggningar, vilka planerats och
beslutats under den första efterkrigstiden -— och för de följande fem åren
skulle den årliga ökningen begränsa sig till 1 200 MkWh. Däremot avviker
Statsutskottets utlåtande nr 9.
41
utvecklingen under budgetåret 1951/52 från den antagna likafördelningen
mellan å ena sidan det statliga kraftsystemet samt å andra sidan de enskilda
och kommunala företagen, i det att ökningen för vattenfallsverket,
999 MkWh, utgör icke mindre än 90 procent av ökningen för hela landet.
Förklaringen ligger däri att under ifrågavarande budgetår kraftstationen
vid Harsprånget med dess genomsnittliga produktionsförmåga av 2 000
MkWh per år tillkommit, medan övriga företag under samma tid haft relativt
små krafttillskott. Detta har bl. a. föranlett de redan omnämnda kraftleveranserna
utanför vattenfallsstyrelsens egentliga intresseområde. Men
med hänsyn till föreliggande utbyggnadsprogram finns det icke anledning
att räkna med annat än att i fortsättningen och vid belastningsutveckling enligt
prognosen ungefär hälften av de nya kraftbehoven får täckas av vattenfallsverket.
På grund av långa leveranstider för kraftmaskineri och långa byggnadstider
måste planeringen av vattenkraftutbyggnader redan år 1952 bygga på
antaganden om belastningsutvecklingen under 1950-talets senare hälft.
Någon ny prognos har icke utarbetats efter nyssnämnda undersökning år
1951, men denna omfattade jämväl tiden 1957—1960. För dessa år förutsåg
prognosen en till 1 500 MkWh ökad årlig belastningstillväxt. Detta innebär
en genomsnittlig ökning i geometrisk serie med 6 procent per år under
hela tioårsperioden och ligger därmed väl i linje med utvecklingen under
de senaste fyra decennierna. Sedan undersökningen verkställdes, har intet
framkommit, som ger anledning att ändra dess prognosvärden, även om
utvecklingen kan bli temporärt avbruten och delvis försenas genom ett
konjunkturomslag. Med de angivna utgångspunkterna och i betraktande av
nödvändigheten att undvika eftersläpning i förhållande till kraftbehoven bör
vattenfallsverkets utbyggnadsåtgärder för närvarande baseras på en årlig
belastningsökning av 600 MkWh under tiden fram till 1956 och 750 MkWh
under tiden därefter.
På grundval av vad som sålunda anförts, framhåller vattenfallsstyrelsen,
att pågående utbyggnader bör fullföljas programenligt. Under hösten 1952
kommer det tredje aggregatet i Hölleforsen att tagas i drift. Våren och
hösten 1953 beräknas de två första aggregaten i Kilforsen bli färdigställda,
medan det tredje blir klart våren 1954. Under sommaren och hösten 1954
skall enligt planerna de båda aggregaten i Ligga vara i drift. Sedan tillstånd
för utbyggnad av Bergeforsens kraftstation numera erhållits, beräknas
denna station kunna vara i drift med två aggregat under 1955, varefter
det tredje aggregatet blir färdigt i början av 1956. År 1955 kommer
dessutom det tredje aggregatet i Midskog samt Näveredc kraftstation i drift.
Följande år beräknas kraftstationen vid Stugun vara driftklar och i slutet
av samma år Lasele kraftstation.
Om här nämnda utbyggnadsprogram kan fullföljas, beräknas vattenkrafttillgången
under budgetåret 1956/57 vid normala vattenförhållanden bli ca
It 900 MkWh, medan belastningen enligt prognosen kommer att uppgå till
ca 11 400 MkWh. Vattenkraftmarginalen belöper sig således i detta stadium
42
Statsutskottets utlåtande nr 9.
till ca 4 procent och detta torde i stort sett komma att gälla även för de enskilda
och kommunala kraftföretagens andel av kraftförsörjningen, om gällande
utbyggnadsprogram blir genomförda. Styrelsen har tidigare framhållit,
att det såväl rent ekonomiskt som med hänsyn till kraftförsörjningen
under extrema torrår är lämpligt med en marginal av åtminstone 10 procent
mellan vattenkrafttillgången under normalår och de ordinarie kraftbehoven,
varvid den ekonomiska förmånligheten sammanhänger med att marginaltillgången
icke endast minskar behovet av bränslealstrad tillskottskraft under
torrår utan även blir helt eller delvis utnyttjad för överskottsändamål —
t. ex. ånggenerering — under normalår och flertalet våtår. Även ifråga om
denna målsättning råder samstämmighet med de enskilda och kommunala
företagen.
Enligt de i det föregående angivna förutsättningarna kommer det, uttalar
vattenfallsstyrelsen, att erfordras nya stora tillskott av vattenkraft under
år 1957 och de därpå följande åren. Det förslag till åtgärder, vartill vattenfallsstyrelsen
kommit på grundval av undersökningar och jämförelser med
hänsyn till utbyggnads- och överföringskostnader, genomförda och möjliga
vattenregleringar, lämplig organisation etc. och vilket angives i det följande,
omfattar utbyggnader icke endast i Indalsälven och Ångermanälven utan
även i Umeälven men icke några nya företag i Lule älv. För åtskilliga av
utbyggnaderna erfordras beslut av 1953 års riksdag, om de skall bli färdiga
till avsedd tid. Att åtgärder i Umeälven medtagits, är i och för sig ekonomiskt
motiverat men sammanhänger också med att statens vattenkrafttillgångar
i Indalsälven nedanför Storsjön och nedre Ångermanälvsområdet
börjar bli fullt utnyttjade, så att tillräckligt omfattande utbyggnader där —
eljest att föredraga med hänsyn till genomförda regleringar av vattendragen,
.relativt gynnsamma förhållanden för kraftens överföring och redan i arbete
varande byggnadsorgan — icke visat sig möjliga.
I Indalsälven nedanför Storsjön återstår utöver Bergeforsen och de 1952
beslutade kraftstationerna mellan Litselet och Gesunden samt Stockholms
elverks bygge vid Svarthålsforsen endast en utbyggnad vid Järkvissle mellan
Hölleforsen och Bergeforsen. Den bör genomföras relativt snart även på
grund av de fördelar, som en fullständig avtrappning av vattendraget medför
för flottning och reglering, men med hänsyn till övriga arbeten i älven
först till slutet av 1958, varvid anslag icke erfordras för budgetåret 1953/
54.
I Ångermanälven bör de befintliga kraftstationerna vid Nämforsen och
Forsmoforsen kompletteras med ytterligare aggregat för att efter genomförandet
av avsedda sjö- och korttidsregleringar den vid de ovanför liggande
Kilfors- och Laselestationerna reglerade vattentappningen skall kunna helt
utnyttjas. För utvidgningen av Forsmo, som bör genomföras till år 1957,
erfordras begynnelseanslag för budgetåret 1953/54. För utvidgningen av
kraftstationen vid Nämforsen, planerad att vara klar 1958, behövs tills vidare
inget anslag.
I Umeälven bör i första hand tre anläggningar, som utnyttjar fallsträckan
Statsutskottets utlåtande nr 9.
43
omedelbart efter utflödet ur Storuman och benämnes Umeluspen, Stensele
och Grundfors, utföras till åren 1957 och 1958. Den översta bygges därvid
i anslutning till dammen för reglering av Storuman, vilken reglering bör
genomföras till 1957 även med hänsyn till enskilda kraftföretags utbyggnader
i äiven. För kraftens överföring räcker en kortare tid den befintliga
380 kV ledningen Harsprånget-Midskog, men sedermera måste denna dubbleras
på sträckan från Grundfors ned till Faxälven. Anslag för budgetåret
1953/54 erfordras för två av stationerna och för regleringsåtgärder i Umeälvens
flodområde. Den nedersta fallsträckan i älven, vilken kommer att ge
ett mycket stort krafttillskott till förhållandevis låg kostnad, bör utbyggas
för att åstadkomma den under 1959 erforderliga ökningen av kraftresurserna.
På grund av arbetenas omfattning kräves härför begynnelseanslag redan
budgetåret 1953/54. Kraftöverföringen ordnas i detta fall medelst en 380 kV
ledning, som ansluter till det befintliga 380 kV systemet vid ÅngermanälvenFaxälven
och skall utnyttjas även för enskilda företags kraftöverföring.
På grundval av dessa överväganden har vattenfallsstyrelsen framlagt sina
anslagsäskanden å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår samt
å riksstaten för nästa budgetår. En sammanställning av de för budgetåren
1950/51—1952/53 anvisade samt å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1952/53 och å riksstaten för budgetåret 1953/54 äskade anslagen under
vattenfallsverkets fond visar följande siffror1:
1950/51 195 1/52 1 9 5 2 / 5 3 1953/54
anvisat på äskat på summa
riksstat tilläggsstat
miljoner kronor
Kraftstationer.......... |
68-7 |
89-4 |
102-5 |
12-0 |
114-5 |
143-5 |
Regleringsföretag ...... |
14-2 |
io-o |
13-6 |
— |
13-6 |
15"0 |
Distributionsanläggningar |
62-5 |
102-0 |
120-0 |
30-0 |
150’0 |
150''0 |
Överföring till Gotland .. |
2-5 |
— |
— |
— |
— |
14-0 |
Inventarier och material |
— |
— |
15-0 |
20-0 |
35"0 |
— |
Diverse anslag ........ |
5-1 |
4-0 |
4-5 |
— |
4-5 |
7-0 |
Summa 153"0 |
205-4 |
255 6 |
62-0 |
317-6 |
329-5 |
Härjämte hemställer vattenfallsstyrelsen om medgivande att öka sin rörliga
kredit hos riksgäldskontoret.
över vattenfallsstyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och statens handels- och industrikommission (s. 88).
Departementschefen har anfört följande.
Den svenska vattenkraftindustrien är för närvarande utbyggd för en årlig
normalproduktion av över 20 miljarder kWh. Av detta belopp faller narmare
9 miljarder kWh på statens vattenfallsverk och resten, over It miljarder
kWh, på enskilda och kommunala företag. Vattenkraftsproduktionen
1 I tabellen har utelämnats ett anslag till kraftöverföring från Norge till Danmark.
44
Statsutskottets utlåtande nr 9.
har därmed nått ett sådant läge, att den vid normal vattentillgång ungefär
motsvarar den totala genomsnittliga kraftförbrukningen i landet.
De nu pågående och av vattenfallsstyrelsen föreslagna, ytterligare utbyggnaderna
av det statliga kraftsystemet syftar dels till eu sådan successiv
ökning av kraftproduktionen att den förutsedda årliga uppgången i förbrukningen
kan täckas, dels till att så småningom skapa ett sådant produktionsöverskott
av vattenkraft, att en godtagbar torrårsreserv kommer att
föreligga. Utbyggnadsprogrammet är baserat på den prognos rörande kraftförbrukningens
utveckling under 1950-talet som 1 Dö i uppgjordes inom
centrala driftledningen och för vilken jag lämnade en redogörelse i föregående
års statsverksproposition. Enligt denna prognos förutses, att det totala
kraftbehovet i landet kommer att öka med ca 1 200 MkWh per år fram
till och med budgetåret 1956/57 och med ca 1 500 MkWh under den återstående
delen av 50-talet. Belastningsökningen beräknas komma att fördela
sig med ungefär lika belopp på det statliga kraftsystemet och på kraftproducenter
i övrigt. Vardera gruppen skulle sålunda under den första perioden
ha att räkna med en ökning av efterfrågan med ca 600 MkWh per år
och under den andra perioden med ca 750 MkWh per år.
Under det år som nu gått till ända, sedan prognosen uppgjordes, har i
god överensstämmelse med denna den totala belastningen i landet ökat med
ca 1 100 MkWh. Beträffande den förutsedda likafördelningen på statliga
och övriga kraftföretag har emellertid en betydande avvikelse från prognosen
inträtt. Av hela ökningen har nämligen ca 90 % fallit på det statliga
kraftsystemet. Denna utveckling förklaras av alt den statliga kraftproduktionen
kunnat väsentligt utvidgas under det gångna budgetåret genom
idrifttagandet av kraftstationen vid Harsprånget, medan enskilda och kommunala
företag endast företett smärre ökningar i sin produktion. Avvikelsen
synes emellertid vara av tillfällig art. Vattenfallsstyrelsen anför härom,
att det med hänsyn till föreliggande utbyggnadsprogram icke finns anledning
räkna med annat än, att vid en belastningsutveckling enligt prognosen
i fortsättningen ungefär hälften av de nya kraftbehoven får täckas av vattenfallsverket.
I nder förutsättning att nu pågående utbyggnader programenligt fullföljes,
kan vattenkrafttillgången under budgetåret 1956/57 vid normala
vattenförhållanden beräknas komma att uppgå till ca 11 900 MkWh. Enligt
1951 års prognos kommer kraftförbrukningen å andra sidan under
samma år att stiga till ca 11 400 MkWh. Den för torrår tillgängliga vattenkraftsmarginalen
skulle sålunda för det statliga kraftsystemet vid denna
tid komma att uppgå till ca 500 MkWh eller något över 4 % av produktionen.
Relationerna förutses bli ungefär desamma vid de enskilda och
kommunala kraftföretagen, därest de för dem aktuella utbvggnadsprograinmen
blir genomförda.
Det produktionsöverskott av vattenkraft, vilket såsom utvecklingen nu
bedömes, skall kunna uppnås under budgetåret 1956/57, anses dock icke
tillräckligt såsom torrårsreserv. Ur olika synpunkter är, enligt vattenfallsstyrelsen,
en torrårsreserv om åtminstone 10 % önskvärd. För att så småningom
nå detta mål, varpå även de enskilda och kommunala kraftproducenterna
är inriktade, erfordras från statens sida, alt det pågående utbyggnadsprogrammet
fullföljes samt att, med hänsyn till de långa leveranstiderna
för maskiner m. in., redan för nästa budgetår investeringsanslag
för ytterligare kraftstationsanläggningar anvisas. Med den inriktning som
konjunkturen numera tagit, är det visserligen tänkbart, att den prognos
som uppgjordes 1951 så småningom kommer att visa sig ha överskattat ökningen
i kraftförbrukningen under 1950-talet. Hittills har dock inga tecken
Statsutskottets utlåtande nr 9.
45
därpå framträtt. Jag tillstyrker därför att utbyggnaden av det statliga
kraftsystemet fortsättes i enlighet med de riktlinjer som vattenfallsstyrelsen
på grundval av 1951 års prognos uppdragit.
Beträffande pågående kraftstationsbyggnader förutses nu, att vässa av
de anslag som anvisats för innevarande budgetår kommer att bli otillräckliga.
Detta beror till en del på de kostnadsstegringar som inträtt sedan föregående
år och som av vattenfallsstyrelsen uppskattats till ca 15 %. Dessutom
har det visat sig möjligt att något öka byggnadstakten vid kraftstationerna
mellan Litselet och Gesunden, varjämte vissa kompletteringar
av planerna för ångkraftverket i Västerås medför en större medelsförbrukning
för detta företag än tidigare förutsetts. Vattenfallsstyrelsen äskar därför
å tilläggsstat för budgetåret 1952/53 till Utbyggnad av Västerås ångkraftstation
3,5 milj. kr. och till Kraftstationer i Indalsälven mellan Litselet
och Gesunden 8,5 milj. kr. Jag hemställer i annat sammanhang om anvisande
av dessa anslag.
För fullföljande av redan beslutade kraftstationsanläggningar erfordras
för nästa budgetår följande anslag, nämligen till Utbyggnad av Västerås
ångkraftstation 3,5 milj. kr., till Kapitaltillskott till Bergeforsens kraftaktiebolag
20,o milj kr., till Kraftstationer i Indalsälven mellan Litselet och
Gesunden 25,o milj. kr., till Kraftstation vid Kilforsen 16,o milj. kr., till
Kraftstation vid Lasele 20,o milj. kr. samt till Kraftstation vid Liggaforsen
20,o milj. kr. eller tillsammans 104,5 milj. kr. Mot vattenfallsstyrelsens beräkning
av dessa anslag har jag ingenting att erinra, och jag hemställer
därför under nästa punkt att anslagen anvisas.
Beträffande anslaget till Kraftstationen vid Bergeforsen anför vattenfallsstyrelsen,
att den slutliga finansieringsformen ännu är oviss. Styrelsen föreslår
därför, att anslaget till detta företag fr. o. in. nästa budgetår anvisas
under rubriken Kapitaltillskott till Bergeforsens kraftaktiebolag och att behållningarna
å tidigare för samma ändamål anvisade anslag överföres till
det nya anslaget. Jag tillstyrker, att den av vattenfallsstyrelsen föreslagna
förändringen vidtages.
De nya kraftstationsanläggningar som vattenfallsstyrelsen föreslår skola
påbörjas under budgetåret 1953/54, avser utbyggnader i Ångermanälven och
Umeälven. Sålunda förordar styrelsen att kraftstationen i Forsmoforsen
kompletteras med ytterligare ett, eventuellt två, maskinaggregat, varigenom
dess genomsnittliga produktionsförmåga skulle komma att ökas med
200 MkWh per år. Anläggningskostnaden uppskattas till ca 34,o milj. kr.
och för budgetåret 1953/54 äskas ett begynnelseanslag med 5,o milj. kr.
I Umeälven mellan Storuman och Blåviken föreslår styrelsen att tre
kraftstationer anlägges med en sammanlagd genomsnittlig produktionsförmåga
efter slutlig reglering av älven om 970 MkWh per år. Stationerna beräknas
kunna färdigställas till 1957 och 1958, och den totala anläggningskostnaden
för dem har beräknats till 175,o milj. kr. För budgetåret 1953/54 äskas
ett anslag av 15,o milj. kr. Styrelsen har vidare anmält, alt den senare ämnar
inkomma med förslag till utbyggnad av nedersta fallsträckan i Umeälven.
För budgetåret 1953/54 har det härför erforderliga anslaget preliminärt beräknats
till 19,o milj. kr. Sammanlagt skulle sålunda anslagsbehovet för
påbörjande av ytterligare kraftstationsbyggnader under budgetåret 1953/54
komma att uppgå till 39,o milj. kr.
Jag tillstyrker de förstnämnda två företagen och förordar att de för dessa
äskade anslagen anvisas under rubrikerna Ytterligare maskinaggregat i
Forsmo kraftstation, resp. Kraftstationer i Umeälven mellan Storuman och
Blåviken. Frågan om utbyggnaden av nedersta fallsträckan i Umeälven torde
46
Statsuiskotteis utlåtande nr 9.
jag få återkomma till, sedan vattenfallstyrelsen inkommit med definitivt
förslag därom. I avvaktan på den särskilda proposition därom, som kan
komma att föreläggas riksdagen, förordar jag, att ett beräknat belopp av
19,o milj. kr. till Utbyggnad av nedersta fallsträckan i Umeälven nu upptages
i statsverkspropositionen.
För deltagande i regleringsföretag äskar vattenfallsstyrelsen för budgetåret
1953/54 sammanlagt 15,o milj. kr. Jag tillstyrker styrelsens framställning
och föreslår under punkten 28 att för budgetåret 1953/54 till regleringsåtgärder
i Indalsälvens, Ångermanälvens och Umeälvens flodområden
anvisas resp. 2,o, 12,o och l,o milj. kr.
Till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid
statens kraftverk äskar vattenfallsstyrelsen å tilläggsstat för budgetåret
1952/53 30,o milj. kr. och å riksstaten för budgetåret 1953/54 150,o milj. kr.
Det ytterligare medelsbehovet för innevarande budgetår förklaras dels av
icke förutsedda pris- och lönestegringar (ca 11 milj. kr.), dels av att en ökad
byggnadsverksamhet är önskvärd för att takten med belastningsutvecklingen
skali kunna hållas (ca 19 milj. kr.). Av det belopp som äskas för
nästa budgetår är ca 2/3 avsedda för utbyggnad av slamlinjenätet för 380 kV.
Bland de större företagen därinom märkes stamlinjerna Storfinnforsen—
Göteborg, Enköping—Norrköping samt Hallsberg—Göteborg—Skåne. De av
vattenfallsstyrelsen äskade beloppen till distributionsanläggningar är till
större delen direkt föranledda av kraftstationsutbyggnaderna men betingas
delvis även av den fortgående elektrifieringen i landet. Jag tillstyrker styrelsens
framställning och hemställer i den senare denna dag anmälda propositionen
angående anslag å tilläggsstat, resp. i den följande punkten 29
om anvisande av de äskade beloppen.
Vid 1950 års riksdag anvisades till kraftöverföring från fastlandet till Gotland
ett begynnelseanslag av 2,5 milj. kr. Förberedelserna för kraftöverföringen
har nu framskridit så långt att ytterligare medel är erforderliga.
Vattenfallsstyrelsen äskar sålunda för nästa budgetår ett anslag av 14,o milj.
kr. till utläggande av kabel in. in. Det totala medelsbehovet för överföringen
beräknas nu till 19,o milj. kr. Beloppet innebär en fördubbling i förhållande
till den ursprungligen uppskattade anläggningskostnaden, vilken, med reservationer
för osäkra faktorer, angavs till 9,5 milj. kr. Den nu förutsedda
ökningen i anläggningskostnaden förklaras delvis av den prisstegring, som
inträtt efter det de första kostnadsberäkningarna gjordes 1948 och som
bl. a. inkluderar verkningarna av krondevalveringen 1949. Dessutom har
emellertid också den bristande erfarenheten av sådana anläggningar, varom
här är fråga, medverkat till att vissa kostnadsposter från början uppskattats
för lågt och till att utvidgningar och kompletteringar av utrustningen under
arbetets gång befunnits erforderliga.
Alternativet till kraftöverföringen från fastlandet är att Gotlands kraftbehov
tillgodoses genom ånggenerering av kraft. Nyttan av överföringen blir
därför starkt beroende av hur å ena sidan kraftbehovet och å andra sidan
framställningskos t naderna för ångkraften utvecklas. Vad gäller dessa faktorer
är läget nu gynnsammare för kraftöverföringen än när företaget beslutades.
Kolpriserna har nämligen stigit utöver vad man tidigare räknat
med, och även kraftbehovet torde komma att ligga över vad som tidigare
antagits. Jag tillstyrker därför att överföringsprojektet fullföljes och att
det av vattenfallsstyrelsen äskade anslaget för budgetåret 1953/54 anvisas.
Under punkt 30 hemställer jag härom.
Med hänsyn till önskemålet att utjämna kraftkostnaderna inom olika delar
av landet föreslog min företrädare i ämbetet, när frågan om kraftöver
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
47
töringen förelädes 1950 års riksdag, att företaget skulle subventioneras på
så sätt, att anläggningskostnaderna omedelbart avskreves. Detta blev även
riksdagens beslut. Med anledning härav torde chefen för finansdepartementet
i annat sammanhang komma att föreslå att å driftbudgeten anvisas
ett avskrivningsanslag motsvarande det nu tillstyrkta beloppet.
Under punkt 27 anmäler jag en framställning från vattenfallsstyrelsen
om en viss ändring av tvenne avtal som 1934 och 1946 träffats mellan vattenfallsstyrelsen
och Billeruds aktiebolag och som godkänts av statsmakterna.
Genom 1934 års avtal uppläts statens andel i Jössefors vattenfall i Byälvens
flodområde på arrende till Billeruds aktiebolag. 1946 års avtal innehåller
en överenskommelse om att statens vattenfallsverk och Billeruds aktiebolag
på i avtalet angivna villkor skall gemensamt låta anlägga en ny kraftstation
i Jösseforsen. När sistnämnda avtal träffades, förutsattes att kraftstationen
omedelbart skulle påbörjas och att den skulle kunna tagas i drift under hösten
1948. På grund av mellankommande omständigheter har emellertid anläggningsarbetena
icke kunnat slutföras förrän under hösten 1951. En av
orsakerna härtill är, att leveransen av den för kraftstationen avsedda generatorn
försenats, enär på vattenfallsstyrelsens begäran andra och enligt
styrelsen viktigare maskiner givits företräde i generatorleverantörens tillverkningsprogram.
För att kompensera Billeruds aktiebolag för den försening
av kraftstationens idrifttagande som därigenom uppstått har mellan
styrelsen och bolaget träffats tvenne tilläggsavtal till de nyssnämnda, varigenom
de i huvudavtalen bestämda giltighetstiderna förlänges med 3 år.
Även om också andra omständigheter än den nämnda har medverkat till
förseningen av anläggningsarbetena, anser jag att den nu träffade överenskommelsen
innebär ett skäligt vederlag till Billeruds aktiebolag. Jag hemställer
därför under nästa punkt att tilläggsavtalen godkännes.
Utskottet. Utbyggnadsprogrammet för den svenska vattenkraftindustrien
är, såsom departementschefen erinrat, baserat på en av centrala driftledningen
år 1951 uppgjord prognos rörande kraftförbrukningens utveckling
under 1950-talet. Enligt denna prognos förutses, att det totala kraftbehovet
i landet kommer att öka med ca 1 200 MkWh per år till och med budgetåret
1956/57 och med ca 1 500 MkWh under den återstående delen av 50-talet. Belastningsökningen beräknas komma att fördela sig med ungefär lika
belopp på det statliga kraftsystemet och på övriga kraftproducenter.
Den av vattenfallsstyrelsen lämnade redogörelsen utvisar, att den totala
kraftförbrukningen under sistförflutna budgetår ökat med ca 1 100 MkWh,
vilket nära överensstämmer med de gjorda beräkningarna. Däremot föreligger
en betydande avvikelse från prognosen i fråga om den förutsedda
likafördelningen mellan de båda nyssnämnda slagen av kraftproducenter, då
nämligen ca DO procent av belastningsökningen kommit att falla på vattenfallsverket.
Anledningen härtill är främst, att den statliga kraftproduktionen
kunnat väsentligt utvidgas genom färdigställandet av kraftstationen vid
Harsprånget under budgetåret. Avvikelsen anses emellertid vara av tillfällig
natur.
På sätt närmare framgår av statsverkspropositionen skulle, under förutsättning
all nu pågående utbyggnader programenligt fullföljas, den för torrår
tillgängliga vattenkraftsmarginalen för det statliga kraftsystemet komma att
48
Statsutskottets utlåtande nr 9.
under budgetåret 1956/57 uppgå till ca 500 MkWh eller något över 4 procent
av produktionen. Relationerna förutses bli ungefär desamma för övriga
kraftföretag. Detta produktionsöverskott anses dock icke vara tillräckligt.
Enligt vattenfallsstyrelsens mening är sålunda ur olika synpunkter en torrårsreserv
om åtminstone 10 procent önskvärd. För att så småningom nå
detta mål, varpå även de enskilda och kommunala kraftproducenterna äro
inriktade, erfordras från statens sida att det pågående utbyggnadsprogrammet
fullföljes samt att, med hänsyn till de långa leveranstiderna för maskiner
m. in., redan för nästa budgetår investeringsanslag för ytterligare kraftstationsanläggningar
anvisas. Departementschefen har för sin del funnit
lämpligt, att utbyggnaden av det statliga kraftsystemet fortsättes i enlighet
med de riktlinjer som vattenfallsstyrelsen på grundval av 1951 års prognos
uppdragit. Utskottet delar denna uppfattning.
Av i 1952 års statsverksproposition närmare utvecklade skäl har någon
maximiram för medelsförbrukningen under vattenfallsverkets fond icke fastställts
för innevarande budgetår. Investeringsverksamheten har emellertid
beräknats nå en omfattning av högst 240 milj. kronor. Detta belopp anses
nu böra höjas med omkring 55 milj. kronor, vilket delvis beror på inträdda
kostnadsstegringar. Det har därjämte visat sig förmånligt att i viss utsträckning
ändra planerna för utvidgningen av ångkraftverket i Västerås och att
påskynda färdigställandet av anläggningarna i Indalsälven mellan Litselet
och Gesunden, vartill konnner ett behov av snabbare takt i utbyggnaden av
distributionsanläggningarna. Härför erforderliga tilläggsanslag uppgå till
sammanlagt 42 milj. kronor. Fn förstärkning av vattenfallsverkets rörelsemedel
genom uppräkning av anslaget till inventarier in. in. med 20 milj.
kronor anses vidare böra ske. Utskottet, som intet har att erinra mot Kungl.
Maj :ts förslag i nu angivna delar, kommer att i särskilt utlåtande denna
dag tillstyrka, att ifrågavarande anslag anvisas å tilläggsstat.
Enligt vattenfallsstyrelsens av departementschefen godtagna beräkningar
skulle medelsbehovet under vattenfallsverkets fond för nästa budgetår uppgå
till sammanlagt 349,5 milj. kronor, varigenom en ytterligare utökning av
investeringsverksamheten till ca 332 milj. kronor bleve möjlig. Av nyssnämnda
anslagssumma avse 104,5 milj. kronor medel för fullföljande av
redan beslutade kraftstationsanläggningar. För viss komplettering av kraftstationen
i Forsmoforsen samt för tre nya kraftstationer i Umeälven mellan
Storuman och Blåviken äskas dessutom begynnelseanslag av respektive
5 och 15 milj. kronor, varjämte 19 milj. kronor beräknats erforderliga för
påbörjandet av en planerad utbyggnad av nedersta fallsträckan i Umeälven.
Anslagssumman i övrigt fördelar sig med 15 milj. kronor på vissa regleringsföretag,
med 150 milj. kronor på distributionsanläggningar in. in., med
14 milj. kronor på den av 1950 års riksdag beslutade kraftöverföringen från
fastlandet till Gotland samt med 27 milj. kronor på diverse anslag, avseende
bl. a. 20 milj. kronor för reglering av de i inventarier och materiel bundna
driftsmedlen.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
49
Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Om
anvisandet av de för berörda ändamål erforderliga anslagsbeloppen gör utskottet
hemställan under respektive punkter i det följande; med hänsyn till
att beredningen av frågan om utbyggnaden av nedersta fallsträckan i Umeälven
ännu icke var slutförd vid tiden för statsverkspropositionens avlämnande
återkommer emellertid utskottet härtill i annat sammanhang. Utskottet
vill vidare anmäla, att utskottet ansett sig kunna tillstyrka Kungl.
Maj :ts förslag om godkännande av de mellan vattenfallsstyrelsen och Billeruds
aktiebolag träffade tilläggsavtalen rörande Jösseforsen. Den förordade
höjningen av vattenfallsverkets rörliga kredit hos riksgäldskontoret finner
utskottet jämväl motiverad och har intet att erinra mot den ifrågasatta
omläggningen av redovisningen av de för Bergeforsens kraftstation anvisade
medlen.
Under förevarande punkt hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet ovan anfört.
27 :o) Kraftstationer m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 27, s. 93—101) föreslagit
riksdagen att dels till vissa i statsrådsprotokollet angivna kraftstationer
m. m. för budgetåret 1953/54 anvisa investeringsanslag å tillhopa
124 500 000 kronor, dels i avbidan på den proposition, som kan bliva riksdagen
förelagd, till Utbyggnad av nedersta fallsträckan i Umeälven för
budgetåret 1953/54 beräkna ett investeringsanslag av 19 000 000 kronor,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna tvenne i statsrådsprotokollet
omnäimnda tilläggsavtal mellan vattenfallsstyrelsen och Billeruds aktiebolag
rörande Jösseforsen.
Vattenfallsstyrelsens investeringsprogram för kraftstationer in. m. upptar
för budgetåret 1953/54 följande företag.
Beräknad kostnad |
Tidigare anvisat |
Äskade anslag 1953/54 |
|
tus |
e n t a 1 k r o |
n o r |
|
Utbyggnad av Västerås ångkraftstation .. |
30 000 |
22 000 |
3 500 |
Teckning av aktier i Bergeforsens kraft- |
|||
aktiebolag .......................... |
_ 2 |
2 1601 |
20 000 |
Lån till Bergeforsens kraftaktiebolag .... |
_ 2 |
20 640) |
|
och Gesunden........................ |
100 000 |
21 000 |
25 000 |
Ytterligare maskinaggregat i Forsmo kraft- |
|||
station.............................. |
34 000 |
— |
5 000 |
1 Äskat på tilläggsstat för budgetåret 1952/53.
2 Deu slutliga finansieringen är oviss.
3 De två anslagen föreslås sammanförda till ett gemensamt anslag »Kapitaltillskott till Bergeforsens
kraftaktiebolag».
4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 9.
50
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Beräknad |
Tidigare |
Äskade |
|
kostnad |
anvisat |
1953/54 |
|
tus |
ental kron |
o r |
|
Kraftstation vid Kilforsen.............. |
138 000 |
114 000 |
16 000 |
Kraftstation vid Lasele ................ Kraftstationer i Umeälven mellan Storuman |
85 000 |
11 000 |
20 000 |
och Blåviken........................ Utbyggnad av nedersta fallsträckan i Ume- |
175 000 |
— |
15 000 |
älven .............................. |
_ 1 |
— |
19 000 |
Kraftstation vid Liggaforsen ............ |
78 000 |
50 500 Summa |
20 000 143 500 |
Beträffande den närmare motiveringen för medelsäskandena hänvisas till
propositionen (s. 93—101).
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt
anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. för budgetåret 1953/54 anvisa följande investeringsanslag,
nämligen
a) Utbyggnad av Västerås ångkraftsta -
tion ............................. 3 500 000 kronor,
b) Kapitaltillskott till Bergeforsens
kraftaktiebolag .................. 20 000 000 kronor,
c) Kraftstationer i Indalsälven mellan
Litselet och Gesunden .......... 25 000 000 kronor,
d) Kraftstation vid Kilforsen ........ 16 000 000 kronor,
e) Kraftstation vid Lasele............ 20 000 000 kronor,
f) Ytterligare maskinaggregat i Forsmo
kraftstation .................... 5 000 000 kronor,
g) Kraftstationer i Umeälven mellan
Storuman och Blåviken............ 15 000 000 kronor,
h) Kraftstation vid Liggaforsen ...... 20 000 000 kronor;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna de den 19 november
och den 1 december 1952 mellan vattenfallsstyrelsen
och Billeruds aktiebolag träffade tilläggsavtalen rörande
Jösseforsen.
Utbyggnadens slutliga utformning icke fastställd.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
51
28 :o) Regleringsföretag. Kungl. Maj:t har (punkt 28, s. 102—104) föreslagit
riksdagen att till vissa i statsrådsprotokollet angivna regleringsföretag
för budgetåret 1953/54 anvisa investeringsanslag å tillhopa 15 000 000 kronor.
Vattenfallsstyrelsens anslagsbehov
tåg avser följande företag:
för nästa budgetår till regleringsföre -
Tidigare
anvisat
Äskat
anslag
1953/54
tusental kronor
Regleringsåtgärder i Indalsälvens flodområde ........ 14 5911 2 000
Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde .... 52 7002 12 000
Regleringsåtgärder i Umeälvens flodområde ........ — 1 000
Summa 15 000
Beträffande den närmare motiveringen för styrelsens äskanden får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 102—104).
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 26 :o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1953/54 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Regleringsåtgärder i Indalsälvens
flodområde .................... 2 000 000 kronor,
b) Regleringsåtgärder i Ångermanälvens
flodområde .................... 12 000 000 kronor,
c) Regleringsåtgärder i Umeälvens flodområde
.......................... 1 000 000 kronor.
29:o) Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten
vid statens kraftverk. Kungl. Maj:t har (punkt 29, s. 104—106) föreslagit
riksdagen att till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 150 000 000 kronor.
För ifrågavarande ändamål ha för budgetåret 1952/53 anvisats
120 000 000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen erinrar om att den totalt medgivna investeringen i
distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens
kraftverk den 30 juni 1952 utgjorde 657 953 761 kr. Ändringen under det
senast förflutna budgetåret redovisas på följande sätt:
1 Inklusive 530 000 kr., som överförts från anslaget till Kraftstation vid Midskogsforsen.
2 Inklusive 200 000 kr. ur dispositionsanslaget.
52
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Investeringsrätt den 30 juni 1951 .......................... 557 227 053
För budgetåret 1951/52 anvisat anslag
på riksstat ............................................ 62 000 000
på tilläggsstat . ......................................... 40 000 000
Summa kr. 659 227 053
Avgår netto till följd av omföringar mellan anslag, försäljningar
och ned- resp. uppskrivning mot värdeminskningskonto . . —• 1 273 292
Investeringsrätt den 30 juni 1952 .......................... 657 953 761
I anslutning härtill anför vattenfallsstyrelsen följande.
Den 30 juni 1952 hade 661 348 711 kr. tagits i anspråk, varför investeringsrätten
överskridits med 3 394 950 kr. Detta överskridande har täckts
medelst ett temporärt tillskott av 3 500 000 kr. ur statens vattenfallsverks
dispositionsanslag. För budgetåret 1952/53 har riksdagen anvisat 120 000 000
kr., varför under innevarande budgetår ett sammanlagt belopp av 116 605 050
kr. står till förfogande.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 105 och 106).
Departementschefen har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 26 :o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för
budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av
150 000 000 kronor.
30 :o) Kraftöverföring från fastlandet till Gotland. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 30, s. 106 och 107) och under hänvisning till vad utskottet
under punkten 26 :o) anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Kraftöverföring från fastlandet till
Gotland för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 14 000 000 kr.
31:o) Diverse anslag. Kungl. Maj :t har (punkt 31, s. 108—111) föreslagit
riksdagen att under förenämnda rubrik dels för budgetåret 1953/54 anvisa
investeringsanslag å tillhopa 27 000 000 kronor, dels ock bemyndiga fullmäktige
i riksgäldskontoret att för beredande av ytterligare rörelsekapital
åt statens vattenfallsverk från och med budgetåret 1953/54 tillhandahålla en
från 45 000 000 kronor till 75 000 000 kronor ökad rörlig kredit.
Under denna punkt har sammanförts vissa anslagsfrågor av i huvudsak
finansiell natur. Vattenfallsstyrelsen äskar till inköp av vattenfall och fastig
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
53
heter 1 000 000 kr. och såsom statens vattenfallsverks dispositionsanslag
6 000 000 kr.
Härjämte hemställer styrelsen om medgivande att öka styrelsens rörliga
kredit hos riksgäldskontoret från 45 till 65 milj. kr. Å tilläggsstat äskar styrelsen
ett investeringsanslag av 20 000 000 kr. till inventarier in. m.
Till inköp av vattenfall och fastigheter har för budgetåret 1952/53 anvisats
500 000 kr.
Vid tiden för avgivande av styrelsens äskanden fanns, medräknat det för
budgetåret 1952/53 anvisade beloppet, tillgängligt ett odisponerat belopp av
1 280 284 kr.
För budgetåret 1953/54 äskar vattenfallsstyrelsen ett anslagstillskott av
1 000 000 kr. Betydande vattenfallsköp, vid vilka kontant köpeskilling ifrågakommer,
är under beredning, och under innevarande eller nästa budgetår
torde det bli aktuellt att förvärva erforderlig mark för det planerade ångkraftverket
på västkusten, varvid köpeskillingen beräknas begränsa sig till
sådant belopp, att den lämpligen kan utgå från här förevarande anslag.
För inventarier, material och andra rörelsemedelsbehov står till vattenfallsstyrelsens
förfogande ett anslag av 51 356 283 kr., sedan 15 000 000 kr.
anvisats till inventarier m. m. för budgetåret 1952/53. Därjämte förfogar
styrelsen över en rörlig kredit hos riksgäldskontoret, för vilken maximibeloppet
för närvarande är 45 000 000 kr.
Sammanlagda värdet av verkets inventarier och material uppgick den 30
juni 1952 till 113 499 809 kr. Det översteg sålunda summan av anslaget och
den rörliga kreditens maximibelopp med 17 143 526 kr.
Det visar sig sålunda, framhåller vattenfallsstyrelsen, att den år 1951
förutsedda uppgången av här ifrågavarande medelsbehov betydligt överträffats.
Anledning härtill är den allmänna prisstegringen och i någon mån
ökad bränslelagring samt i övrigt utökningar av materiallager och beståndet
av arbetsmaskiner i samband med den omfattande byggnadsverksamheten.
Utvecklingen kommer att fortsätta, bl. a. därför att det nu framlagda
utbyggnadsprogrammet innebär en utökning av antalet arbetsplatser.
Det behövliga tillskottet till rörelsemedlen fram till den 30 juni 1954 har
styrelsen i sin skrivelse beräknat till 40 milj. kr., fördelat med hälften på
innevarande och hälften på nästa budgetår. Styrelsen föreslår, att tillskottet
under det löpande budgetåret skall få karaktären av ett anslag å tilläggsstat
till Inventarier m. in. om 20 milj. kr., medan maximibeloppet av styrelsens
rörliga kredit hos riksgäldskontoret fr. o. in. budgetåret 1953/54 föreslås
höjd med 20 milj. kr. till 65 milj. kr. Totalvärdet av inventarieanslaget kommer
efter nyssnämnda tillskott att uppgå till ca 71 350 000 kr. Styrelsen räknar
med att även detta belopp under lång tid framåt kommer att understiga
totalbehovet.
Såsom statens vattenfallsverks dispositionsanslag har för budgetåret 1952/
53 anvisats 3 000 000 kr. Den ej disponerade delen av anslaget uppgick den
1 juli 1952 till 8 764 665 kr., sedan det tillförts dels vissa under det förflutna
54
Statsutskottets utlåtande nr 9.
budgetåret temporärt disponerade belopp och dels nyssnämnda anslag för
budgetåret 1952/53.
Vattenfallsstyrelsen förutser, att dispositionsanslaget kommer att bli hårt
taget i anspråk under innevarande budgetår. Styrelsen anser det dock icke
vara nödvändigt att begära ytterligare tillskott till anslaget redan under innevarande
budgetår men hemställer, med hänsyn till att den höga anslagsbelastningen
under den närmaste tiden till betydande del är definitiv, att
anslaget för budgetåret 1953/54 höjes till 6 000 000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Jag tillstyrker vattenfallsstyrelsens äskanden i fråga om anslaget till inköp
av vattenfall och fastigheter.
Beträffande styrelsens framställning om ökade rörelsemedel får jag anföra
följande. Det i vattenfallsverkets förråd nedlagda kapitalet har på grund
av prisstegringen och den ökade byggnadsverksamheten successivt vuxit.
Det bokförda värdet av verkets inventarier och materiel uppgick sålunda
per den 30 juni 1952 till 113,5 milj. kr. och beräknas under innevarande
budgetår stiga med ytterligare 15 milj. kr. Till finansiering av förrådshållningen
har intill nämnda tidpunkt anvisats investeringsanslag om sammanlagt,
36,4 milj. kr., varjämte en rörlig kredit om 45 milj. kr. ställts till verkets
förfogande. Av den senare hade 35 milj. kr. utnyttjats. Differensen mellan
förrådsvärdet och de ianspråktagna rörelsemedlen uppgick sålunda vid
ingången av nu löpande budgetår till ca 42 milj. kr. och hade täckts genom
att driftsmedel bundits i förråden. För innevarande budgetår har anvisats
ytterligare ett anslag av 15 milj. kr. till inventarier in. in., vilket i stort sett
torde täcka den beräknade förrådsökningen under året.
För att kunna frigöra en del av de i förråden bundna driftsmedlen och
dessutom kunna skapa en reserv av rörelsemedel för det fall att en fortsatt
ökning av förrådskapitalet befinnes nödvändig, hemställer vattenfallsstyrelsen
nu, att ytterligare 40 milj. kr. skall anvisas. Beloppet föreslås fördelat
på ett anslag av 20 milj. kr. under innevarande budgetår och en ökning av
den rörliga krediten fr. o. in. nästa budgetår med likaledes 20 milj. kr. Jag
finner styrelsens framställning väl motiverad. Dock anser jag, att en fullständig
reglering av de i inventarier och materiel bundna driftsmedlen, som
den 30 juni 1952 uppgick till ca 42 milj. kr., bör ske under innevarande och
nästa budgetår. Då de nu av styrelsen äskade rörelsemedlen i så fall kommer
att tagas i anspråk därför, erfordras att ytterligare medel anvisas för att
täcka den förrådsökning, som kan bli aktuell under nästa budgetår och för
att en önskvärd reserv av rörelsemedel skall stå till styrelsens förfogande.
Enligt vad styrelsen under hand meddelat mig, är för detta ändamål ett belopp
av 30 milj. kr. erforderligt. Jag förordar därför att det av styrelsen i 1952
års petita äskade beloppet om 40 milj. kr. anvisas i form av investeringsanslag
och att dessutom vattenfallsverkets rörliga kredit höjes med 30 milj. kr.
.lag hemställer sålunda i annat sammanhang att å tilläggsstat för innevarande
budgetår anvisas ett anslag av 20 milj. kr. till Inventarier in. m. och
föreslår under denna punkt att för nästa budgetår anvisas ytterligare 20
milj. kr. för samma ändamål samt att vattenfallsverkets rörliga kredit hos
riksgäldskontoret fr. o. in. nästa budgetår höjes från 45 till 75 milj. kr.
Till dispositionsanslaget har vattenfallsstyrelsen för nästa budgetår äskat
6 milj. kr., innebärande en ökning i förhållande till innevarande budgetår
med 3 milj. kr. Med hänsyn till den ökade omfattningen av vattenfallsverkets
investeringar anser jag mig kunna tillstyrka styrelsens förslag.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
55
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 26:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. för budgetåret 1953/54 anvisa följande investeringsanslag,
nämligen
a) Inköp av vattenfall och fastigheter .. 1 000 000 kronor,
b) Inventarier m. m................. 20 000 000 kronor,
c) Statens vattenfallsverks dispositions
anslag
.......................... 6 000 000 kronor;
II. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande
av ytterligare rörelsekapital åt statens vattenfallsverk
från och med budgetåret 1953/54 tillhandahålla en från
45 000 000 till 75 000 000 kronor ökad rörlig kredit.
Luftfartsfonden.
32 :o) Luftfartens markorganisation. Kungl. Maj:t har (punkt 32, s. 112—
121) föreslagit riksdagen att till luftfartens markorganisation för budgetåret
1953/54 anvisa investeringsanslag å tillhopa 9 386 000 kronor.
Under förevarande punkt har för budgetåret 1952/53 anvisats samt för
budgetåret 1953/54 äskats följande investeringsanslag:
1952/53 |
1953/54 |
|
Markförvärv...................... |
1 000 |
1 000 |
Flygfältsbyggen................... |
.. 2 000 000 |
5 850 000 |
Byggnader ....................... |
1 000 |
600 000 |
Teleutrustning m. m............... |
100 000 |
90 000 |
Belysningsanläggningar............ |
1 000 |
1 470 000 |
Fordon, maskiner och redskap..... |
300 000 |
375 000 |
Försvarsberedskap................. |
— |
400 000 |
Luftfartsverkets dispositionsanslag .. |
1 000 |
1 000 000 |
2 404 000 |
9 786 000 |
Vid utgången av budgetåret 1951/52 förelåg å tidigare anvisade anslag en
behållning av i runt tal 13,4 milj. kr. Den 1 juli 1952 fanns sålunda ett sammanlagt
belopp av omkring 15,8 milj. kr. tillgängligt för pågående och nya
arbeten in. in. Investeringsutgifterna för luftfartens markorganisation budgetåret
1951/52 uppgick till i runt tal 7 milj. kr.
Luftfartsstgrelsen har för nästa budgetår äskat anslag å tillhopa 9 386 000
kronor. Styrelsen har därjämte i särskild skrivelse hemställt att 400 000
kronor anvisas å luftfartsfonden till åtgärder för försvarsberedskap.
Styrelsen erinrar om att Kungl. Maj :t den 25 april 1952 (jämför statsutskottets
utlåtande 1952: 9) anbefallt styrelsen att avgiva förslag till regle
-
56
Statsutskottets utlåtande nr 9.
ring av kvarstående behållningar å de under luftfartsfonden anvisade investeringsanslagen.
Kungl. Maj :ts uppdrag innebär, att förefintliga behållningar,
i den mån de icke under innevarande budgetår tages i anspråk för av
statsmakterna i princip beslutade arbeten och anskaffningar, skall på så
sätt indragas, att några dylika medel icke kvarstår efter den 1 juli 1953. I
stort sett betyder detta, att kostnaderna för de arbeten m. m. som skall påbörjas
eller fortsättas eller slutföras efter nyssnämnda datum, måste täckas
genom nyanvisade investeringsmedel. Styrelsen, som i särskild skrivelse avser
att ingiva förslag till reglering in. in. av efter den 1 juli 1952 kvarstående
odisponerade behållningar under investeringsanslagen å luftfartsfonden, har
därför förutsatt, att nya medel kommer att anvisas för investeringarna under
budgetåret 1953/54.
För budgetåret 1953/54 säger sig styrelsen äska anslag endast för fullföljande
av redan påbörjade eller i princip beslutade arbetsprojekt samt för ersättningsanskaffningar
m. in., som icke utan allvarliga olägenheter kan
uppskjutas.
Styrelsen meddelar vidare, att en utredning påbörjats inom styrelsen rörande
luftfartsverkets fortsatta ställning som affärsdrivande verk samt frågan
om den utsträckning i vilken verkets inkomster bör täcka dess utgifter.
Det slutliga resultatet av utredningen anses emellertid kunna framläggas
tidigast under våren 1953.
Frågan var gränsen bör dragas för de kostnader, som i princip skall täckas
av luftfartsverkets inkomster, kan, framhåller styrelsen, visserligen diskuteras,
men man torde redan nu kunna uttala, att det är sannolikt, att i varje
fall ränte- och amorteringskostnader för flygfältsbyggen icke på detta sätt
kan täckas. Däremot bör kanske på nyinvesteringar i byggnader uppställas
det kravet, att täckning för de årliga kostnaderna därå på längre sikt skall
kunna åvägabringas. Med hänsyn härtill samt till önskvärdheten av att en
ytterligare stegring av underskottet på luftfartsfonden i möjligaste mån bör
undvikas föreslår styrelsen, att investeringsmedel för flygfältsbyggen, som
kan komma att beviljas för budgetåret 1953/54, omedelbart får avskrivas.
Då också en avsevärd del av luftfartsverkets dispositionsanslag användes för
sistnämnda ändamål föreslås även detta anslag till viss del omedelbart avskrivas.
Beträffande den närmare motiveringen för styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 112—118).
över styrelsens framställning ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
statens handels- och industrikommission och riksråkenskapsverkei
(s. 118).
Departementschefen har anfört följande.
För innevarande budgetår har riksdagen till investeringar i luftfartsfonden
anvisat sammanlagt 2,4 milj. kr. Å tidigare anvisade anslag kvarstod vid
budgetårets ingång en total behållning av ca 13,4 milj. kr., varför de disponibla
anslagsmedlen uppgår till ca 15,8 milj. kr. I enlighet med den av
-
Statsutskottets utlåtande nr .9.
57
vägning av investeringsutrymmet för kommunikationsverken, som jag föreslog
i föregående års statsverksproposition och som av riksdagen godkändes,
har för luftfartsfonden för nu löpande budgetår fastställts en investeringsram
om 7 milj. kr.
Luftfartsstyrelsen har nu, under hänvisning till de kostnadsstegringar som
inträtt sedan 1951 års petita framlades, hemställt om eu höjning av investeringsramen
till 8 milj. kr. Såsom jag anfört under punkt 1, har jag icke
något att erinra häremot. På grund av de relativt stora anslagsbehållningarna
från föregående år kan höjningen vidtagas utan att ytterligare anslag
anvisas.
Genom beslut den 25 april 1952 har Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens
skrivelse 1952:98 uppdragit åt luftfartsstyrelsen att avgiva förslag till
reglering av kvarstående behållningar å investeringsanslagen under luftfartsfonden.
En utredning härom pågår inom styrelsen och anslagsregleringen
avses äga rum per den 80 juni 1953. Vid denna tidpunkt kommer
sålunda de nu förefintliga behållningarna å äldre anslag att indragas i den
mån de icke tages i anspråk under innevarande budgetår. Med hänsyn härtill
har styrelsen utgått ifrån, att de för nästa budgetår planerade investeringarna
i sin helhet måste täckas med nya anslag. Äskandena är därför av
betydligt större omfattning än under föregående år. De uppgår nämligen till
10,5 milj. kr., varav 0,7 milj. kr. upptages under telegrafverkets fond och
därför ingår i det av telegrafstyrelsen anmälda anslagsbehovet för nästa
budgetår. Jag har tidigare denna dag vid min anmälan av anslagsbehovet
under telegrafverkets fond tillstyrkt att av sistnämnda belopp anvisas 0,6
milj. kr. Därav belöper 0,4 milj. kr. på anslaget till Rundradioanläggningar
för luftfarten och 0,2 milj. kr. på anslaget till Försvarsberedskap vid telegrafverket.
Den minskning jag förordat hänför sig till det senare anslaget.
Jag kommer i del följande att tillstyrka att av det till investeringar i luftfartsfonden
under nästa budgetår äskade anslagsbeloppet om 9,8 milj. kr.,
sammanlagt 9,4 milj. kr. anvisas. Såsom jag anfört under punkt 1 förordar
jag emellertid, att investeringsramen fastställes till 8 milj kr.
Huvuddelen av de för nästa budgetår äskade investeringsanslagen under
luftfartsfonden avser anläggningsarbeten för flygfälten vid Halmsjön, Bromma,
Torslanda och Bulltofta. Vad angår storflygplatsen vid Halmsjön förordar
jag, att arbetena i enlighet med den av 1952 års riksdag beslutade
begränsade byggnadsplanen, vilken innebär att Halmsjöfältet utbygges som
reservflygplats till Bromma flygplats, fortsättes under nästa budgetår. Sålunda
bör vissa schaktnings-, beläggnings- och vägarbeten in. m. utföras,
för vilka kostnaderna beräknas uppgå till 3 350 000 kr. Vidare bör vissa
provisoriska stationsbyggnader uppföras samt de elektriska anläggningar
in. in. som ingår i första etappen fullbordas. Kostnaderna för dessa arbeten
beräknas till 100 000 resp. 1 000 000 kr. under nästa budgetår.
I detta sammanhang får jag erinra om att Kungl. Maj :t den 25 april
1952 anbefallt luftfartsstyrelsen att verkställa en förberedande utredning
rörande användningen och den fortsatta utbyggnaden av storflygplatsen vid
Halmsjön.
Beträffande Bromma flygplats tillstyrker jag att under ans laget till Flygfältsbyggen
anvisas medel till bl. a. reparation av rullbanor in. in. Vidare
bör ombyggnaden av den nuvarande stationsbyggnaden påbörjas under nästa
budgetår och en ny kraftcentral anläggas. Därjämte förordar jag atl bemyndigande
lämnas för beställning av ett nytt reservkraftaggregat. Kostnaden
under nästa budgetår för stationsbyggnaden beräknas Till 400 000 kr.
och för kraftcentralen till 100 000 kr. För reservkraftaggregatet behöver anslag
anvisas först för hudgetåret 1954/55.
58
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Vid Torslanda flygplats synes de pågående arbetena med utvidgning av
flygfältet böra fortsättas under nästa budgetår. Kostnaden härför uppskattar
luftfart sstyrelsen till 750 000 kr. Dessutom behöver manövercentralen
utökas och belysningsförhållandena förbättras. För detta ändamål har 45 000
kr. beräknats under anslaget till Belysningsanläggningar.
Vad angår Bulltofta flygplats får jag erinra om att i enlighet med det
mellan kronan och Malmö stad träffade avtalet utbyggnadsarbetena påbörjats
under år 1951. Genom en särskild överenskommelse mellan styrelsen
och Malmö stad har emellertid arbetena kunnat planläggas så att de kan
fullbordas tidigare än som ursprungligen avsetts. Sålunda räknar luftfartsstyrelsen
nu med att en rullbana om 1 400 m längd skall vara färdig redan
hösten 1953 eller ett år tidigare än beräknat. För statens del kommer detta
dock icke att medföra några väsentligt ökade kostnader under nästa budgetår,
enär Malmö stad genom den särskilda överenskommelsen förbundit sig
att erlägga stadens kontanta bidrag till utbyggnaden tidigare än som ursprungligen
avsetts. Omläggningen av utbyggnadsplanerna innebär, att arbetena
med den andra byggnadsetappen, omfattande en utökning av rullbanan
till 1 800 in, kan påbörjas under nästa budgetår. Enligt vad jag inhämtat
överväger styrelsen för närvarande, huruvida tekniska förutsättningar
föreligger att i ett sammanhang fullborda rullbanan, varigenom denna
i sin helhet skulle kunna tagas i bruk under senare hälften av 1953 och vara
helt färdigställd sommaren 1954.
De sammanlagda kostnaderna för utbyggnaden av Bulltofta flygplats beräknas
numera uppgå till 6,5 milj. kr. för själva fältarbetena. Därtill kommer
utgifter för dräneringsarbeten m. in., vilka emellertid ej behöver igångsättas
förrän år 1954. För fältarbetena under nästa budgetår erfordras 1,5
milj. kr. Till samma flygplats föreslår jag dessutom ett anslag av 0,2 milj.
kr. till anskaffning av högintensiva ban- och inflygningsljus.
För olika flygplatser har luftfartsstyrelsen begärt medel till ombyggnadsoch
kompletteringsarbeten. Jag har icke något att erinra mot att dessa arbeten
utföres. Ej heller motsätter jag mig att de anskaffningar göres, för
vilka medel äskats under anslagen till Teleutrustning samt Fordon, maskiner
och redskaj). Till försvarsberedskap har luftfartsstyrelsen äskat sammanlagt
0,7 milj. kr. Av detta belopp anser jag mig endast kunna tillstyrka
0,2 milj. kr., avseende ändamål, som jag anmält under telegrafverkets
fond. Med hänsyn till den reglering av anslagsbehållningen som väntas
kunna äga rum per den 30 juni 1953, torde det av styrelsen äskade dispositionsanslaget
om l,o milj. kr. böra anvisas.
I likhet med vad som för närvarande är fallet, torde Kungl. Maj :t äga vidtaga
de omdispositioner beträffande anslagsanvändningen som kan befinnas
påkallade.
Slutligen torde jag få erinra om att luftfartsstyrelsen påbörjat eu utredning
rörande luftfartsverkets fortsatta ställning som affärsdrivande verk
samt frågan i vilken utsträckning verkets utgifter i framtiden kan förutses
bli täckta av löpande inkomster. Styrelsen har redan nu förklarat, att det
är sannolikt, att i varje fall ränte- och amorteringskostnaderna för flygfältsbyggen
icke på detta sätt kan täckas. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten
av att undvika en ytterligare stegring av underskottet för luffartsfonden
har styrelsen föreslagit, att de investeringsmedel som anvisas för
flygfältsbyggen under nästa budgetår, skall omedelbart avskrivas. Styrelsens
förslag har tillstyrkts av riksräkenskapsverket. Efter samråd med chefen
för finansdepartementet anser jag emellertid, att denna avskrivningsfråga
bör anstå tills vidare och upjjtagas till avgörande först sedan luftfartsstyrelsens
förutnämnda utredning framlagts.
59
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet. Med hänsyn till inträdda kostnadsstegringar har luftfartsstyrelsen
hemställt, att luftfartsverkets investeringsram för innevarande budgetår
måtte få höjas från 7 till 8 milj. kronor. Förslaget har tillstyrkts avdepartementschefen
och ger ej heller utskottet anledning till erinran. Av
skäl som departementschefen närmare berört erfordras icke på grund härav
någon förstärkning av vederbörande anslag.
I anslutning till vissa uttalanden av riksdagens år 1951 församlade revisorer
gav utskottet i sitt av 1952 års riksdag godkända utlåtande nr 9 uttryck
åt den uppfattningen, att en reglering av kvarstående behållningar å luft1''artsfondens
investeringsanslag snarast borde ske. Av statsverkspropositionen
framgår, att en sådan reglering avses skola äga ruin per den 30 juni 1953.
Luf tf artsstyrelsen har därför i sin petitaskrivelse utgått från att de för
nästa budgetår planerade investeringarna i sin helhet måste täckas med nya
anslag. I enlighet härmed har medelsbehovet uppskattats till sammanlagt
ca 9,8 milj. kronor, däri ej inräknade de utgiftsändamål som redovisas under
telegrafverkets fond. Huvuddelen av nämnda anslagssumma avser anläggningsarbeten
för flygfälten vid Halmsjön, Bromma, Torslanda och Bulltofta.
I förhållande till luftfartsstyrelsens anslagsäskanden innebär Kungl.
Maj :ts under förevarande punkt framlagda förslag en reducering med
400 000 kronor. Departementschefen har nämligen icke ansett sig kunna
tillstyrka det särskilda anslag till försvarsberedskapsåtgärder, varom luftfartsstyrelsen
gjort framställning, utan funnit medelsanvisningen för berörda
ändamål böra begränsas till ett under telegrafverkets fond upptaget belopp
av 200 000 kronor.
Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
tillstyrker sålunda att under luftfartsfonden för nästa budgetår anvisas
sammanlagt ca 9,4 milj. kronor med den fördelning på olika anslag
som i statsverkspropositionen förordats. I likhet med departementschefen
förutsätter utskottet därvid, att själva medelsförbrukningen begränsas till
8 milj. kronor. Utskottet delar även departementschefens uppfattning, att
med beslut i den av luftfartsstyrelsen väckta avskrivningsfrågan bör anstå,
till dess resultatet av den påbörjade utredningen om luftfartsverkets fortsatta
ställning som affärsdrivande verk slutförts.
Under erinran jämväl att Kungl. Maj :t, i enlighet med vad utskottet i
sitt av 1952 års riksdag godkända utlåtande nr 9 anfört, anbefallt luftfartsstyrelsen
att verkställa en förberedande utredning rörande användningen
och den fortsatta utbyggnaden av storflygplatsen vid Halmsjön får utskottet
hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1953/54 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Markförvärv . . .................. 1 000 kronor,
b) Fly g fältsbyggen ................... 5 850 000 kronor,
c) Byggnader ............ .......... 000 000 kronor,
60
Statsutskottets utlåtande nr 9.
d) Teleutrustning m. m............... 90 000 kronor,
e) Belysningsanläggningar ............ 1 470 000 kronor,
f) Fordon, maskiner och redskap...... 375 000 kronor,
g) Luftfartsverkets dispositionsanslag . . 1 000 000 kronor.
Statens allmänna fastighetsfond.
33 :o) Administrationsbyggnad inom kvarteret Fältöversten i Stockholm.
Kungl. Maj :t har (punkt 33, s. 122 och 123) föreslagit riksdagen att till
Administrationsbyggnad inom kvarteret Fältöversten i Stockholm för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 150 000 kronor.
Till utredning rörande nybyggnad inom kvarteren Fältväbeln och Fältöversten
i Stockholm har för budgetåret 1951/52 anvisats ett investeringsanslag
av 75 000 kr. Genom beslut den 29 februari 1952 har Kungl. Maj :t
uppdragit åt byggnadsstyrelsen att anordna en arkitekttävling rörande förslag
till uppförande av nämnda byggnad.
Byggnadsstyrelsen, som framhållit nödvändigheten av att planeringsarbetet
för den nya administrationsbyggnaden bedrives på sådant sätt, att huvudritningarna
till den första etappen kan överlämnas till Kungl. Maj :t före
1954 års riksdag, har för nästa budgetår hemställt om ett anslag av 150 000
kronor för ändamålet.
Departementschefen, som i likhet med byggnadsstyrelsen anser att planeringsarbetet
för den föreslagna ämbetsbyggnaden bör fullföljas och bedrivas
på sådant sätt, att huvudritningar till den första byggnadsetappen kan
upprättas snarast möjligt efter det bedömningen av arkitekttävlingens resultat
slutförts, tillstyrker att till nämnda ändamål ett investeringsanslag av
150 000 kr. anvisas för nästa budgetår. Det nya anslaget föreslås bliva benämnt
Administrationsbyggnad inom kvarteret Fältöversten i Stockholm.
Den 30 juni 1953 kvarstående medel under det för budgetåret 1951/52 anvisade
anslaget till Utredning rörande nybyggnad inom kvarteren Fältväbeln
och Fältöversten i Stockholm anses böra överföras till det nya anslaget.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må till Administrationsbyggnad inom kvarteret
Fältöversten i Stockholm för budgetåret 1953/54 anvisa
ett investeringsanslag av 150 000 kronor.
34 :o) Utökade lokaler för länsstyrelsen i Stockholms län. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 34, s. 123 och 124) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Utökade lokaler för länsstyrelsen i
Stockholms län för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 380 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
61
35 :o) Nybyggnad för länsstyrelsen i Södermanlands län m. m. Kungl. Maj :t
har (punkt 35, s. 124 och 125) föreslagit riksdagen att till Nybyggnad för
länsstyrelsen i Södermanlands län in. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett
investeringsanslag av 1 050 000 kronor.
Till nybyggnad för länsstyrelsen i Södermanlands län in. in. har för budgetåren
1946/47 och 1947/48 anvisats investeringsanslag om sammanlagt
1 378 000 kr. Den första byggnadsetappen har påbörjats under senare delen
av år 1952.
I skrivelse den 7 november 1952 har byggnadsstyrelsen hemställt att
1 050 000 kr. anvisas för nästa budgetår till den andra byggnadsetappen
samt till vissa inredningsarbeten på vinden i de i den första etappen ingående
byggnaderna.
Departementschefen har intet haft att erinra mot styrelsens förslag.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Nybyggnad för länsstyrelsen i Södermanlands
län m. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 1 050 000 kronor.
36 :o) Anordnande av centralvärmeledning i gamla seminariebyggnaden i
Linköping. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 36, s. 125 och 126)
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Anordnande av centralvärmeledning
i gamla seminariebyggnaden i Linköping för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 160 000 kronor.
37 :o) Utökade lokaler för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 37, s. 126 och 127) får utskottet
hemställa,
att riksdagen må till Utökade lokaler för länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län för budgetåret 1953/54 anvisa ett
investeringsanslag av 300 000 kronor.
38 :o) Anordnande av förvaltningslokaler. Kungl. Maj:t har (punkt 38, s.
127 och 128) föreslagit riksdagen att till Anordnande av förvaltningslokaler
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
Till Anordnande av förvaltningslokaler har för budgetåret 1952/53 anvisats
ett investeringsanslag av 250 000 kr.
Anslaget är avsett att efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje särskilt
fall möjliggöra för byggnadsstyrelsen att snabbt kunna tillgodose oväntat
62
Statsutskottets utlåtande nr 9.
uppkomna behov av förvaltninglokaler genom att låta inreda vindslokaler
eller utföra andra om- eller påbyggnader i staten tillhöriga fastigheter samt
i vissa fall, då nämnda åtgärder icke kunnat vidtagas, uppföra provisoriska
kontorsbyggnader. Behållningen å anslaget uppgår f. n. till ca 200 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 27 oktober 1952 hemställt, att för
budgetåret 1953/54 till förenämnda ändamål anvisas ett belopp av 1 000 000
kronor.
Departementschefen har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Anordnande av förvaltningslokaler
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av
1 000 000 kronor.
39 :o) Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål. Kungl. Maj :t har
(punkt 39, s. 128 och 129) föreslagit riksdagen att till Inköp av fastigheter
för förvaltningsändamål för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 750 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har hemställt att under förevarande rubrik för nästa
budgetår anvisas ett belopp av 750 000 kronor.
Styrelsen erinrar om att enligt styrelsens erfarenhet inköpsanslaget bör
vara så stort, att styrelsen kan tillvarataga under hudgetåret uppkommande
tillfällen att på för statsverket godtagbara villkor förvärva bebyggda eller
obebyggda fastigheter, som är väl lämpade att tillgodose aktuella eller förväntade
behov av nya eller utökade lokaler för förvaltningsändamål. Styrelsen
framhåller särskilt, att omorganisationen av länsstyrelserna samt den
fortgående expansionen av övriga lokala statliga förvaltningsmyndigheter,
främst i residensstäderna, föranleder behov av utökade lokaler, vilket ofta
icke kan tillgodoses inom kronans eget fastighetsinnehav. De angelägna fastighetsförvärv,
som under ett budgetår kan aktualiseras och där säljarna
icke är villiga att avvakta det dröjsmål med köpets avslutande, som en riksdagsbehandling
i vanlig ordning innebär, kan, enligt styrelsen, komma att
uppgå till belopp, som sammanlagt avsevärt överstiger det anslagsbelopp å
250 000 kronor, som anvisats för innevarande budgetår.
Departementschefen har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 750 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 0.
63
40:o) Merkostnader för vissa byggnadsarbeten. Kungl. Maj:l har (punkt
40, s. 129—133) föreslagit riksdagen att till Merkostnader för vissa byggnadsarbeten
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 5 000 000
kronor.
Till täckande av på grund av den allmänna byggnadskostnadsstegringen
uppkomna merkostnader å vissa i särskild förteckning upptagna byggnadsföretag
under fastighetsfonden, vilka hänföra sig till kommunikations-, ecklesiastik-,
jordbruks-, handels- och inrikesdepartementen, anvisades för budgetåren
1947/48 och 1949/50—1952/53 investeringsanslag om tillhopa
17 000 000 kronor.
Beträffande den närmare motiveringen för dessa anslagsbehov torde få
hänvisas till propositionen 1948: 2 (bil. 14, p. 8).
Byggnadsstyrelsen har hemställt att 5 000 000 kronor måtte anvisas för
budgetåret 1953/54 till merkostnader för vissa byggnadsarbeten.
Styrelsen föreslår, att den i propositionen 1948: 2 intagna, sedermera kompletterade
förteckningen över byggnadsföretag, för vilka riksdagen anvisat
anslag till täckande av hela den ursprungliga byggnadskostnaden och för
vilka merkostnader synes böra bestridas från ifrågavarande kollektivanslag,
kompletteras med ytterligare ett antal företag.
Byggnadsstyrelsens redovisning av inträdda merkostnader avseende de i
förteckningen i proposition 1948: 2 intagna företagen samt senare gjorda
och nu föreslagna kompletteringar, framgår av följande sammandrag:
Ursprungligen Merkostnader på
beräknade grund av inträdda
byggnadskostnader kostnadsökningar
I förteckning i proposition 1948: 2 intagna företag
jämte kompletteringar t. o. m. 1952 års
statsverksproposition .................... 98 166 300
Kostnadsökningar
intill sommaren 1947 .................... 9 038 500
från sommaren 1947 intill sommaren 1950. . 2 430 000
Nu föreslagen komplettering av förteckningen 4 630 000
Kostnadsökningar för samtliga företag
från sommaren 1950 intill sommaren 1951. .
från sommaren 1951 intill sommaren 1952..
19 300 000
2 500 000
Summa kr. 102 796 300 33 268 500
Tidigare anvisade merkostnadsanslag
17 000 000
Återstår summa kr. 16 268 500
Därav äskat för budgetåret 1953/54 5 000 000
Sammanlagt erfordras således för täckande av kostnadsstegringarna för
samtliga de byggnadsföretag, som enligt styrelsens förslag nu bör ingå i
förteckningen, i runt tal 33 300 000 kr. För kostnadsstegringar har riksdagen
tidigare anvisat sammanlagt 17 000 000 kr., varför det återstående mc
-
64
Statsutskottets utlåtande nr 9.
delsbehovet vid nu rådande kostnadsnivå uppgår till ca 16 300 000 kr. För
nästa budgetår beräknar styrelsen niedelsbehovet till 5 000 000 kr.
Departementschefen, som biträtt styrelsens förslag, har i övrigt anfört följande.
Den i propositionen 1948: 2 intagna förteckningen över byggnadsföretag
under fastighetsfonden, för vilka utöver de ursprungligen beräknade kostnaderna
uppstått merkostnader till följd av den allmänna byggnadskostnadsstegringen,
omfattar efter de senast i 1952 års statsverksproposition förordade
kompletteringarna företag, vilka kostnadsberäknats till sammanlagt
98 166 300 kr. Medelsbehovet för att täcka intill sommaren 1950 inträdda
kostnadsstegringar för dessa företag uppgå enligt byggnadsstyrelsens beräkningar
till 11 468 500 kr.
I skrivelse hösten 1951 angav styrelsen, att byggnadskostnaderna under
tiden sommaren 1950 intill sommaren 1951 stigit med i genomsnitt 30 procent.
För att täcka de härigenom uppkomna merkostnaderna beräknades ett
medelsbehov av ca 16 000 000 kr. I december 1951 meddelade emellertid
byggnadsstyrelsen, att kostnadsstegringen enligt den senast företagna omräkningen
av styrelsens byggnadskostnadsindex visat sig under ifrågavarande
tid uppgå till 35 procent. Vid min anmälan av denna fråga i 1952 års statsverksproposition
anförde jag, att jag med hänsyn till rådande tidsläge icke
ansåg det nödvändigt att då omräkna det av byggnadsstyrelsen beräknade
medelsbehovet efter det framkomna något högre värdet å kostnadsstegringen
fram till sommaren 1951 utan förutsatte, alt styrelsen i sin framställning
hösten 1952 vidtog häremot svarande justering av beräkningarna.
Utvecklingen av byggnadskostnaderna från sommaren 1951 till sommaren
1952 visar en långsam stegring fram till april 1952 men därefter viss nedgång.
Kostnadsnivån sommaren 1952 låg enligt byggnadsstyrelsens beräkningar
i genomsnitt 4 procent högre än motsvarande tid föregående år.
Byggnadsstyrelsen har nu föreslagit vissa ytterligare kompletteringar av
förteckningen över byggnadsföretag för vilka uppkomna merkostnader bör
täckas genom ianspråktagande av anslaget Merkostnader för vissa byggnadsarbeten.
Dessa företag, som ursprungligen kostnadsberäknats till 4 630 000
kr., föranleder icke några merkostnadstillägg för kostnadsstegringar, som
inträtt fram till sommaren 1950.
Merkostnaderna på grund av byggnadskostnadsstegringen för dels de i förteckningen
tidigare intagna företagen efter jämkning med förutnämnda högre
procentsats och dels de nu föreslagna företagen uppgår från sommaren 1950
till sommaren 1951 till 19 300 000 kr. Merkostnaderna för samtliga företag
från sommaren 1951 till sommaren 1952 beräknar styrelsen till 2 500 000 kr.
För täckande av uppkomna merkostnader för i förteckningen redan ingående
företag jämte nu föreslagna kompletteringar erfordras alltså
(11 468 500 + 19 300 000 + 2 500 000) 33 268 500 kr. Härav har riksdagen
tidigare anvisat 17 000 000 kr. Det återstående medelsbehovet utgör således
16 268 500 kr. För nästa budgetår erfordras enligt styrelsen 5 000 000 kr. Styrelsen
hemställer att detta belopp anvisas.
Utskottet. I likhet med departementschefen tillstyrker utskottet de av byggnadsstyrelsen
nu föreslagna kompletteringarna av den tidigare upprättade
förteckningen över byggnadsföretag under fastighetsfonden, för vilka utöver
de ursprungligen förutsedda kostnaderna uppstått merkostnader till följd av
den allmänna byggnadskostnadsstegringen. Då de förevarande medelsberäk
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
65
ningarna ej heller givit utskottet anledning till erinran, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Merkostnader för vissa byggnadsarbeten
för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 5 000 000 kronor.
Statens ullåningsfonder.
41 :o) Vattenkraftslånefonden. Kungl. Maj :t har (punkt 41, s. 134 och 135)
föreslagit riksdagen att till Vattenkraftslånefonden för budgetåret 1953/54
anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000 kronor.
Såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden har senast för budgetåret
1941/42 anvisats ett reservationsanslag av 2 milj. kronor.
Vattenkraftslånefondens tillgångar uppgick den 30 juni 1952 till ca 7,i
milj. kr., varav ca 3,9 milj. kr. utlånats och ca 3,2 milj. kr. var tillgängliga
för utlåning. För fonden gällande föreskrifter återfinnes i kungörelsen den
19 december 1919 (SFS nr 787) med allmänna bestämmelser för lån från
vattenkraftslånefonden. Kungörelsen har senast ändrats 1937 (SFS nr 606).
Kommerskollegium har i skrivelse den 29 oktober 1952 hemställt, att 1,5
miljoner kronor måtte anvisas till ökning av vattenkraftslånefondens kapitaltillgångar.
Kollegium erinrar om att kostnaderna för vattenkraftsutbyggnader under
senare år avsevärt stigit. För närvarande anses kostnaderna för utvunnen
elektrisk kraft vid stationer med en effekt av högst 2 000 kW belöpa sig till
minst 1 000 kr. per kW. Antalet stationer med en effekt av högst 2 000 kW,
som beräknas bli färdigställda under de närmaste åren, uppskattas till 25
å 30 st. För att täcka de ökade behoven av kraft under de närmaste åren
är det, framhåller kollegium, av mycket stor betydelse att nya vattenkraftsanläggningar
utföres i största möjliga utsträckning. Statliga åtgärder till
befrämjande av tillkomsten av nya vattenkraftsanläggningar anses därför
motiverade. Som ett led häri föreslås en ökning av vattenkraftslånefondens
kapitaltillgångar.
över kommerskollegii framställning ha yttranden avgivits av vattenfallsstyrelsen
och riksräkenskapsverket (s. 135).
Departementschefen har biträtt kollegii förslag.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Vattenkraftslånefonden för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000
kronor.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 9.
66
Statsutskottets utlåtande nr 9.
42:o) Luftfartslånefonden. Kungl. Maj:t har (punkt 42, s. 135 och 136)
föreslagit riksdagen att till Luftfartslånefonden för budgetåret 1953/54 anvisa
ett investeringsanslag av 1 000 kronor.
Såsom investeringsanslag till luftfartslånefonden har senast för budgetåret
1949/50 anvisats 20 milj. kr.
Medelstillgången å fonden uppgick den 30 juni 1952 till ca 63,8 milj. kr.,
varav ca 28,2 milj. kr. i kontanta medel och ca 35,6 milj. kr. i anslagsbehållning.
Vid budgetårsskiftet hade genom Kungl. Maj :ts beslut beviljats
men ännu ej utbetalats lån om sammanlagt ca 14,5 milj. kr., varför
å fonden den 1 juli 1952 fanns disponibelt ca 49,3 milj. kr. Sedan Kungl.
Maj:t genom beslut den 25 juli 1952 beviljat lån om ytterligare 27,9 milj. kr.
och hänsyn tagits till vissa inkomster, fanns den 1 oktober 1952 ett belopp
av i runt tal 21,6 milj. kr. tillgängligt å fonden.
Luftfartsstyrelsen har i skrivelse den 4 september 1952 hemställt, att ett
formellt belopp av 1 000 kr. måtte anvisas för budgetåret 1953/54 såsom
investeringsanslag till luftfartslånefonden. Vissa lånebehov beräknas nämligen
bliva aktualiserade under budgetåret.
Departementschefen har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Luftfartslånefonden för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kronor.
Fonden för låneunderstöd.
43 :o) Garanti till Aktiebolaget Aerotransport för 1952/53. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 43, s. 137), som jämlikt grunderna för det
mellan svenska, danska och norska regeringarna träffade garantiavtalet innebär
oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Garanti till Aktiebolaget Aerotransport
för 1952/53 för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 2 200 000 kronor.
Fonden för förlag till statsverket.
44 :o) Förskott till vissa plankostnader m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 44,
s. 138 och 139) föreslagit riksdagen att till Förskott till vissa plankostnader
m. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 550 000 kronor.
Såsom förskott till vissa plankostnader m. m. har för budgetåret 1952/53
anvisats ett investeringsanslag av 500 000 kr. Den 1 juli 1952 stod till för
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
67
fogande å anslaget 519 687 kr., sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 18 januari
1952 tilldelat örnsköldsvikstraktens regionplaneförbund 11 313 kr.
''för viss förberedande undersökning. Av nämnda 519 687 kr. har 96 000 kr.
ställts till länsstyrelsernas disposition för byggnadsplaneändamål. Sedan
Kungl. Maj :t genom beslut den 23 och 31 oktober 1952 tilldelat Umeortens
och Stockholmstraktens regionplaneförbund 37 500 resp. 150 000 kr. såsom
förskott, kvarstår ett belopp av 236 187 kr. odisponerat å anslaget.
I skrivelse den 30 augusti 1952 har byggnadsstyrelsen hemställt att
550 000 kr. anvisas för nästa budgetår såsom förskott till vissa plankostnader
m. in.
Styrelsen, som räknar med att tillgängliga medel å anslaget komma att i
stort förbrukas under budgetåret, uppskattar behovet av förskottsmedel för
upprättande av byggnadsplaner och regionplaner under budgetåret 1953/54
till 150 000 resp. 400 000 kronor.
Departementschefen, som icke icke haft något att erinra mot byggnadsstyrelsens
förenämnda förslag till beräkning av förskottsbehovet för upprättande
av byggnadsplaner, har därjämte anfört följande.
Byggnadslagen förutsätter, att såväl bidrag som förskott skall kunna utgå
till kostnaderna för upprättande av regionplan. Sedan år 1947 har också
riksdagen anvisat medel till dessa båda ändamål. Anslaget till bidrag
till regionplaner har — frånsett ett bidrag till Sundsvallsortens regionplaneförbund
— ännu icke tagits i anspråk. Någon regionplan har hittills icke
underställts Kungl. Maj :t för fastställelse, och det har ansetts mindre lämpligt
att bestämma statens andel i regionplanekostnaderna, innan planarbetet
avslutats. I stället har förskott av statsmedel lämnats i ett antal
fall till varierande belopp. Storleken av de förskotterade beloppen har därvid
bestämts med hänsyn till föreliggande behov av rörelsekapital i varje
särskilt fall utan att därmed ställning tagits till frågan om storleken av statens
bidrag till de slutliga kostnaderna.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft den av riksdagens
år 1952 församlade revisorer under § 16 i berättelsen angående statsverket
upptagna frågan om förskott till vissa plankostnader (Del I, s.
127—133).
Revisorerna ha inledningsvis erinrat om tillkomsten och innebörden av
nu gällande bestämmelser rörande statens förskjutande av kostnader för
uppgörande av byggnads- och regionplaner samt i anslutning härtill anfört
vissa uppgifter beträffande storleken av hittills beviljade och utbetalade belopp
till förenämnda ändamål. Vidare har berörts den i viss mån skiftande
praxis, som hos länsstyrelserna utbildat sig i fråga om medlens handhavande.
Efter att slutligen ha lämnat eu tabellarisk sammanställning rörande till
länsstyrelserna per den 30 juni 1952 utbetalade och ännu ej återredovisade
medel ha revisorerna gjort följande uttalande.
Er. o. in. budgetåret 1936/37 har under Fonden för förlag till statsverket
anvisats anslag för tillhandahållande av förskott av statsmedel till viss
samhällsplanering, nämligen för uppgörande av byggnadsplaner för tätbebyggda
samhällen på landet samt — fr. o. in. budgetåret 1947/48 — även
68
Statsutskottets utlåtande nr 9.
för uppgörande av regionplaner. Förskotten har haft till ändamål att förhindra
att planarbetenas igångsättande och fortskridande fördröjes av konflikter
rörande frågan, huru erforderliga rörelsemedel skall tillskjutas av
de olika intressenterna. De kostnader, som här avses, utgöres till övervägande
del av ersättningar till länsarkitektkontor och lantmätare för planarbeten
och kartframställningar; en mindre del av kostnaderna avser ersättning
till enskilda plantekniker, hantlangning åt lantmätare in. in. Regionplanearbetet
bedrives dock som regel av enskilda uppdragstagare.
Anslaget disponeras av riksgäldskontoret, som efter Kungl. Maj:ts beslut
tillhandahåller länsstyrelserna erforderliga medel. Länsstyrelsen utbetalar
i vissa fall förskottsmedlen till de kommuner, för vilkas räkning planarbetet
bedrives, och dessa i sin tur likviderar med förskotten ersättningarna
till länsarkitektkontor, lantmätare, lantmäteristyrelsen eller enskilda; i
andra fall utbetalas medlen av länsstyrelsen direkt till nyssnämnda betalningsmottagare.
I de fall, då denne är en statlig myndighet eller befattningshavare,
inlevereras medlen till statsverket och redovisas som inkomst
hos vederbörande myndighet under rubriken Uppbörd i statens verksamhet.
När planarbetet i sinom tid är avslutat och länsstyrelsens kostnadsfördelning
vunnit laga kraft, återkräves förskotten genom länsstyrelsens
försorg av de i sista hand betalningsskyldiga.
För ifrågavarande ändamål har anvisats anslag på sammanlagt 2 535 000
kronor. Summan av till länsstyrelserna utlämnade men icke återlevererade
medel uppgick den 30 juni 1952 till i runt tal 1 300 000 kronor. Av sistnämnda
belopp torde emellertid endast omkring hälften vara utestående
som förskott; återstående medel hålles disponibla av länsstyrelserna för
kommande behov. På regionplaner, tre till antalet, belöpte omkring 156 000
kronor.
Revisorerna vill framhålla, att sedan ifrågavarande förskottssystem senast
var föremål för statsmakternas prövning, nämligen i samband med
1947 års byggnadslagstiftning, vissa förändringar inträffat på förevarande
område, vilka kommer behovet av förskott särskilt för byggnadsplaner att
framstå som långt mindre angeläget än tidigare. Till en början är att märka,
att kretsen av fysiska eller juridiska personer, som kan ha att i sista hand
svara för kostnaderna för byggnadsplaner, högst väsentligt begränsats.
Tidigare ålåg det i främsta rummet vederbörande markägare att bestrida
byggnadsplanekostnaderna, som då kunde fördelas på elt stort antal enskilda
personer. Sedan år 1948 skall emellertid det ekonomiska ansvaret
för byggnadsplanerna i huvudsak åligga kommunerna. Vissa mindre kostnader
kan även stanna på statsverket i form av statsbidrag till kommuner
med svagt skatteunderlag; dessa belopp, som utbetalas från särskilt anslag
på driftbudgetens sjätte huvudtitel, är emellertid obetydliga. Markägarna
skall i allmänhet vara befriade från skyldighet att deltaga i kostnaderna;
dylik skyldighet kvarstår endast för de fall, då markägare med hänsyn
till områdets storlek och väntade användning in. in. är åt! betrakta som
markexploatör. Det må även erinras om att då frågan om förskott till dessa
planer år 1947 var föremål för statsmakternas prövning förskottering förutsattes
vara obehövlig, när kostnaderna skulle gäldas av kommunen ensam
eller av enskild markexploatör. Till det nu sagda kommer, att kommunernas
möjligheter att själva förskottera kostnaderna väsentligt vidgats efter
den nya kommunindelningens genomförande.
Med hänsyn till att behovet av byggnadsplaneförskott numera har minskat
i så betydande grad, att dessa synes kunna avvecklas utan olägenhet,
får revisorerna föreslå en undersökning i angivna syfte. I fråga om regionr
planerna är att märka, att statsverket — sedan planarbetet avslutats —
Statsutskottets utlåtande nr !).
69
med anlitande av ett under liksstatens sjätte huvudtitel uppfört särskilt
anslag för ändamålet lämnar bidrag till upprättande av dylika planer. Bidragsbeloppen
har hittills uppgått till inemot 50 procent av kostnaderna,
under det att förskotten knappast uppgått till så stor andel. Regionplaneförskotten
innebär alltså, att statsverket för det löpande arbetet med planeringen
tillskjuter ett belopp, som i varje fall icke överstiger vad som
slutligt kommer att stanna på statsverket i form av statsbidrag. Bl. a. av
denna anledning är det antagligt, att övervägande skäl talar för att dessa
förskott bibehålies.
I detta sammanhang viil revisorerna fästa uppmärksamheten på att länsstyrelsernas
handhavande och redovisning av ifrågavarande förskottsmedel
synes vara i flera hänseenden olikartad. Revisorerna har särskilt uppmärksammat,
att medel på sina håll rekvireras från riksgäldskontoret i
långt större utsträckning än vad som påkallas, varvid överskjutande medel
balanseras hos länsstyrelserna. Vidare redovisar vissa länsstyrelser utlämnade
medel på sådant sätt, att förskotten icke kommer till synes som tillgång
i räkenskaperna och således ej heller i bokslutet. Slutligen har uppmärksammats,
att ett flertal förskott utestått under mycket lång tid, i några
fall ända sedan mitten av 1930-talet. Revisorerna, som finner nu angivna
förhållanden mindre tillfredsställande ur redovisningssynpunkt, förutsätter
att rättelse åvägabringas genom vederbörande myndigheter.
Utlåtanden över revisorernas förevarande paragraf ha avgivits av byggnadsstyrelsen,
riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret
(Del II, s. 99—102). Såväl byggnadsstyrelsen som fullmäktige i riksgäldskontoret
ansluta sig till revisorernas uppfattning att förskotten till kostnaderna
för uppgörande av hyggnadsplaner bör kunna avvecklas medan däremot
övervägande skäl tala för ett bibehållande av förskotten till regionplanekostnader.
Riksräkenskapsverket har anfört vissa synpunkter rörande länsstyrelsernas
bokföringsmässiga handhavande av medlen i fråga.
Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag lillstyrkes av utskottet. Med hänsyn till
vad riksdagens revisorer under § 16 av sin år 1952 avgivna berättelse angående
statsverket anfört har emellertid utskottet bibragts den uppfattningen,
att en avveckling av byggnadsplaneförskotten bör ske inom den av
byggnadsstyrelsen i dess förberörda remissutlåtande angivna tiden. Utskottet
förutsätter jämväl, att riksräkenskapsverket vidtar de åtgärder som erfordras
för att få till stånd eu mera tillfredsställande redovisning av nu ifrågavarande
förskottsmedel.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Förskott till
vissa plankostnader m. in. för budgetåret 1953/54 anvisa ett
investeringsanslag av 550 000 kronor;
II. i anledning av vad riksdagens år 1952 församlade revisorer
under § 16 av sin berättelse angående statsverket förordat
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
ovan anfört.
70
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Diverse kapitalfonder.
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
45 :o) Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond. Kungl. Maj :t har
(punkt 45, s. 140—146) föreslagit riksdagen att till väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond för budgetåret 1953/54 anvisa investeringsanslag å
tillhopa 46 100 000 kronor.
Kungl. Maj :ts förevarande förslag ävensom de för innevarande budgetår
för hithörande ändamål anvisade anslagen framgå av följande sammanställning.
1959/53 |
1953/54 |
|
Garage- och förrådsbyggnader |
||
m. m..................... |
4 400 000 |
5 000 000 |
Maskincentralf örråd: |
||
Motorfordon .............. |
— |
— |
Vägmaskiner m. m......... |
— |
— |
Motorfordon och vägmaskiner |
||
m. m................... |
19 000 000 |
31 000 000 |
Flytande materiel.......... |
700 000 |
2 600 000 |
Grustag m. m............... |
— |
2 000 000 |
Effektförråd ................ |
2 800 000 |
4 000 000 |
Väg- och vattenbyggnadsver- |
||
kets dispositionsanslag...... |
1 500 000 |
1 500 000 |
Summa kr. 28 400 000 46 100 000
Vid utgången av budgetåret 1951/52 förelåg å tidigare anvisade anslag,
exklusive anslagen till grustag m. m. och effektförråd, en behållning av ca
4,o milj. kr. Då de för budgetåret 1952/53 å anslagen till byggnader och
inaskincentralförråd samt å dispositionsanslaget anvisade medlen uppgår
till 25,6 milj. kr., finnes sålunda för budgetåret tillgängligt ett sammanlagt
belopp av ca 29,6 milj. kr. Investeringsutgifterna för byggnader och maskincentralförråd,
inklusive för dessa utgiftsområden och för effektförrådet ianspråklagen
del av dispositionsanslaget, uppgick under budgetåret 1951/52
till i runt tal 24,3 milj. kr.
I skrivelse den 23 augusti 1952 har väg- och vattenbyggnadsslyrelsen för
nästa budgetår äskat 40,i milj. kr. till garage- och förrådsbyggnader, maskincentralförråd
och dispositionsanslag samt 12,o milj. kr. till grustag och
effektförråd eller tillsammans 52,i milj. kr.
Beträffande den närmare motiveringen till styrelsens förslag får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 141—144).
Yttranden över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag ha avgivits av
arbetsmarknadsstyrelsen och statens handels- och industrikommission (s.
144).
Statsutskottets utlåtande nr 9.
71
Föredraganden har anfört följande.
Vid min anmälan i 1952 års statsverksproposition av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
anslagsäskanden för innevarande budgetår framhöll jag vikten
av att en tillfredsställande förråds- och garageorganisation och en tillräckligt
omfattande maskinpark ställdes till styrelsens förfogande. Samtidigt
därmed förordade jag vissa riktlinjer för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
investeringar i förrådsfonden för tiden efter budgetåret" 1952/53.
Riksdagen godkände sedermera dessa riktlinjer.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu hemställt om anslag för fullföljande
under budgetåret 1953/54 av det för förrådsfonden beslutade investeringsprogrammet.
Medelsbehovet för detta, som närmast avser ersättningsanskaffning
och återhämtande av tidigare eftersläpning, har emellertid ökat
till följd av den kostnadsstegring som ägt rum sedan hösten 1951. Härtill
kommer, att den avsevärda ökning av vägbyggnads- och vägunderhållsarbetet,
som inträdde under förra året, nu gör viss nyanskaffning av motorfordon
och vägmaskiner m. in. nödvändig.
Vad därvid angår anslaget till Garage- och förrådsbyggnder in. in., har
styrelsen beräknat, att årskostnaderna för ersättningsanskaffningen numera
uppgår till 2 970 000 kr. och för inhämtande av eftersläpningen i garageoch
förrådsbyggandet till 1 500 000 kr. Vidare har det för innevarande budgetår
anvisade anslagsbeloppet på grund av kostnadsstegringen sedan föregående
år uppräknats med 530 000 kr., vilket belopp på grund av likvidförskjutningar
äskas för nästa budgetår. Det totala medelsbehovet till garageoch
förrådsbyggnader under budgetåret 1953/54 uppgår sålunda ‘till 5,o
milj. kr.
För maskincentralförrådet erfordras under nästa budgetår till ersättningsanskaffning
av motorfordon och vägmaskiner in. in. ett anslag av 20,7 milj.
kr- Därjämte äskar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för fullföljande av det
tör innevarande budgetår beräknade anskaffningsprogrammet utöver redan
anvisade 17 milj. kr. ytterligare 3,7 milj. kr. att anvisas för budgetåret
1953/54. Styrelsen har vidare anmält, att en viss nyanskaffning av vägmaskiner
samt av motorfordon för i första hand vägunderhållet är nödvändig
och hemställer att 5,o resp. 1,8 milj. kr. anvisas för dessa ändamål.
Medelsbehovet för motorfordon och vägmaskiner in. in. under budgetåret
1953/54 beräknas sålunda till i runt tal 31,o milj. kr.
Under anslaget till Flytande materiel äskar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för nästa budgetår bl. a. 1 690 000 kr. till fortsatt upprustning av färjbestandet.
Harav utgör 240 000 kr. en av kostnadsstegringen påkallad förstärkning
av innevarande års anslag för samma ändamål, vilken dock anses
kunna anvisas för nästa budgetår. Styrelsen har därjämte i anledning
av propositionen 1952: 163 angående fortsatt understöd till viss skärgårdstrafik
in. in. (jfr riksdagens skrivelse nr 300) beräknat kostnaderna för
anordnande av nya färjleder inom stockholmsområdet till sammanlagt ca
2 060 000 kr. Härvid förutsättes bl. a., att en färja insättes på leden Furusund
Yxlan och en på leden Yxlan—Blidö. Totalkostnaden anses kunna
uppdelas på de tre följande budgetåren, varvid på 1953/54 faller 600 000
kr. Vidare föreslår styrelsen att till ersättningsanskaffning av båtar, mudderverk
in. m. anvisas 300 000 kr. Det totala medelsbehovet för flytande
materiel under budgetåret 1953/54 upgår därmed till i runt tal 2,6 milj. kr.
Till väg- och vattenbyggnadsverkets dispositionsanslag äskar styrelsen 1,5
milj. kr. för nästa budgetår.
Å de nu nämnda anslagen, för vilka en lotal medelsförbrukningsram av
29,o milj. kr. är fastställd för innevarande budgetår, äskar sålunda väg- och
72
Statsutskottets utlåtande nr 9.
vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret 1953/54 sammanlagt 40,i milj. kr.
Jag tillstyrker att de föreslagna beloppen anvisas. Under hänvisning till vad
som anförts under punkt 1, förordar jag dock, att medelsförbrukningen
för berörda ändamål under budgetåret 1953/54 begränsas till 35 milj. kr.
Jag har icke något alt erinra mot styrelsens förslag att medgivande lämnas
styrelsen att ikläda sig betalningsansvar intill ett belopp av 12 milj. kr. för
materiel till maskincentralförrådet, avsedd att levereras under budgetåret
1955/56.
Under rubriken Grustag in. m. har styrelsen äskat 2,o milj. kr. till anskaffning
av väglagningsämnen. Jag tillstyrker att beloppet anvisas för nästa
budgetår.
Styrelsen har vidare under rubriken Effektförråd föreslagit, att 10 000 000
kr. skall anvisas för nästa budgetår till ökning av lagerhållningen av klorkalcium.
Jag är icke beredd att på en gång tillstyrka hela detta belopp utan
förordar att 4 milj. kr. anvisas.
Utskottet. Väg- och vattenbyggnadsverkets investeringsutgifter under förrådsfonden
för innevarande budgetår, exklusive anslag till grustag och effektförråd,
uppskattades i 1952 års statsverksproposition till 29 milj. kronor.
En mindre höjning med 500 000 kronor anses nu vara möjlig, vilket dock
icke påkallar någon särskild anslagsförstärkning.
I sin petitaskrivelse för nästa budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
såvitt avser nu ifrågavarande utgiftsändamål, äskat anslag å sammanlagt
40,i milj. kronor. Anslagsberäkningarna äro grundade på det investeringsprogram
som av statsmakterna godkändes vid fjolårets riksdag,
varvid hänsyn jämväl tagits till sedermera inträdda kostnadsstegringar.
Härutöver har medelsbehovet föranletts av dels den upprustning av vägväsendet
som f. n. pågår och dels det beslut rörande fortsatt understöd till
viss skärgårdstrafik m. m. som likaledes fattades vid 1952 års riksdag.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsäskanden har biträtts av föredraganden,
som dock samtidigt ansett, att medelsförbrukningen för berörda
ändamål under nästa budgetår tills vidare bör begränsas till 35 milj. kronor.
Föredraganden har vidare tillstyrkt, att till grustag in. in. och till effektförråd
anvisas respektive 2 och 4 milj. kronor. Sistnämnda belopp innebär
i förhållande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag en nedräkning
med 6 milj. kronor.
Mot vad föredraganden härutinnan anfört och förordat har utskottet icke
funnit anledning till erinran. Utskottet har ej heller något att invända mot
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bemyndigas ikläda sig betalningsansvar
intill ett belopp av 12 milj. kronor för materiel till maskincentralförrådet,
avsedd att levereras under budgetåret 1955/56.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må för budgetåret 1953/54 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Garage- och förrådsbyggnader m. m. 5 000 000 kronor,
b) Motorfordon och vägmaskiner m. m. 31 000 000 kronor,
c) Flytande materiel ................ 2 600 000 kronor,
Statsutskottets utlåtande nr 9. 73
d) Grustag m. m..................... 2 000 000 kronor,
e) Effektförråd ..................... 4 000 000 kronor,
f) Väg- och vattenbyggnadsverkets dis
positionsanstag
.................. 1 500 000 kronor.
Uppskjuten fråga.
46 :o) Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande beträffande
Kungl. Maj :ts under punkten 27 (Kraftstationer m. m.) framlagda förslag
i vad detsamma avser anslag till Utbyggnad av nedersta fallsträckan i
Umeälven, vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 17 mars 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Pålsson, Bergh, Hesselbom,
Erik Gustaf Andersson, Edvin Thun, Erik Svedberg, Eric Holmqvist,
Axel Andersson och Nils Theodor Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Ståhl, Rubbestad, Svensson i
Ljungskile, Eriksson i Sandby, Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i
Mysinge, Åkerström, Hoppe och Jansson i Kalix;
dock att herr Löfroth deltagit i stället för herr Malmborg i Skövde vid behandlingen
av punkten 21.
6 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 9.
74
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Reservationer.
1) vid punkten 17:o) (Byggnader och anläggningar) av herr Åkerström.
2) vid punkten 20:o) (Sjöfartsmateriel) av herr Bergh.
3) vid punkten 2i:o) (Biltrafik)
a) av herr Ohlon, fröken Andersson, herrar Bergh, Axel Andersson, Skoglund
i Doverstorp, Ståhl, Svensson i Ljungskile, Staxäng, fröken Elmén och
herr Löfroth, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna
I: 122 och II: 179 samt I: 229 och II: 330, förstnämnda båda motioner
såvitt nu är i fråga, och att därför
dels den del i utskottets yttrande, som å s. 37 börjar med »Såvitt utskottet»
och å s. 38 slutar med »till erinran», bort ha följande lydelse:
»I likhet med motionärerna finner utskottet vägande skäl tala för att någon
fortsatt medelsanvisning till nu ifrågavarande ändamål icke sker. Utskottet
vill i detta sammanhang särskilt erinra om att ramen för statens
järnvägars investeringsutgifter under nästa budgetår avses skola begränsas
till ett belopp av 311 milj. kronor, vilket med ca 74 milj. kronor understiger
den av järnvägsstyrelsen förutsatta medelsförbrukningen. Icke minst
med hänsyn till de eftersatta behov som alltjämt föreligga på förevarande
område synes det i hög grad angeläget, att inom nyss angivna ram investeringsverksamheten
inriktas på sådana åtgärder som göra det möjligt för
statsbaneföretaget att mera effektivt ombesörja sina egentliga trafikuppgifter.
Detta kan ingalunda sägas vara fallet med den verksamhet som finansieras
av anslaget till förvärv av billinjer, eftersom därigenom icke
några nya eller mera ändamålsenliga kommunikationsmedel ställas till den
resande allmänhetens eller näringslivets förfogande. I den mån behov av
bättre samordning av trafiken på vissa sträckor föreligger, torde detta behov
kunna tillgodoses genom överenskommelser med vederbörande privata
bussföretag om samtrafiksförfarande. Av i motionerna lämnade exempel
framgår även, att inom det enskilda busslinjenätet flera betydelsefulla initiativ
i sådant syfte tagits, varför servicen från dessa företags sida ingalunda
kan sägas vara sämre än den statens järnvägar genom sin billinjetrafik
presterar. I detta sammanhang bör heller icke bortses från de krav i fråga
om underhåll och garagering med därav följande ytterligare kostnader för
statsverket som den fortgående utvidgningen av statens järnvägars bussrörelse
medför.
Utskottet finner det vidare uppenbart, att statens järnvägar genom den
nuvarande investeringsavgiften kommit att försättas i viss förmånsställning
i förhållande till privatägda företag. Visserligen utgår icke sådan avgift vid
förvärv av bussrörelse, oavsett vem som är köpare, men väl vid den nyanskaffning
av bilmateriel som privatföretagen verkställa. Då statsbaneföreta
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
75
get för sin del icke erlägger någon investeringsavgift och samtidigt vidtar en
mycket omfattande förnyelse av sin vagnpark, måste detta självfallet innebära
ett försämrat konkurrensläge för de privata företagens vidkommande.
De farhågor för en kontinuerlig socialisering av den enskilda billinjetrafiken
som järnvägsstyrelsens hittillsvarande politik på nu behandlade område
framkallat torde f. ö. komma att än mera besannas, därest det av busslinjeutredningen
nyligen avgivna s. k. goodwillbetänkandet skulle läggas till
grund för en framtida reglering av överlåtelseförfarandet vid statsförvärv
av enskilda trafikföretag.
Av ovan anförda skäl anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till de i förevarande
motioner framställda yrkandena. Mot Kungl. Maj :ts förslag i övrigt
har utskottet däremot icke funnit anledning till erinran.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. med bifall till motionerna I: 122 och II: 179 samt I: 229
och II: 330, förstnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga,
avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag till förvärv av billinjer.
»
b) av herr Gustaf Karlsson.
53:219
Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag