Nr 59—60.

Statsutskottets utlåtande nr 59.

1

Nr 59.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1953/54. till odontologisk försöksverksamhet
vid Vipeholms sjukhus i Lund jämte
i ämnet väckt motion.

(3 :e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkten
126, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Odontologisk försöksverksamhet vid Vipeholms sjukhus i Lund för budgetåret
1953/54 beräkna ett reservationsanslag av 53 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 74, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 20 februari
1953, föreslagit riksdagen att till Odontologisk försöksverksamhet vid
Vipeholms sjukhus i Lund för budgetåret 1953/54 anvisa ett reservationsanslag
av 53 000 kronor.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med samma belopp.

Medicinalstyrelsen har hemställt dels att ett anslag av 110 000 kronor
måtte anvisas för budgetåret 1953/54, dels ock att en reservation av 13 615
kronor 56 öre, som uppkommit å tidigare beviljade anslag för försöksverksamheten,
måtte få disponeras för andra ändamål än de ursprungligen
avsedda.

Beträffande hittills utförda undersökningar har medicinalstyrelsen anfört
i huvudsak följande.

Resultaten av de under åren 1947—51 utförda undersökningarna rörande
sambandet mellan kolhydraterna i födan och kariesaktiviteten komma att
framläggas i ett antal vetenskapliga publikationer, sammanförda till ett
supplement av Svensk Tandläkare-Tidskrift. Den svenska upplagan härav
står inför omedelbar publicering. Det vetenskapliga värdet av resultaten är
betydande. Ur praktiska synpunkter innebära de, att styrelsen inom en snar
framtid med större säkerhet kan framlägga förslag till förebyggande åtgärder.

På grund av nödvändigheten att under budgetåret 1951/52 helt utnyttja
de tillgängliga personalresurserna för bearbetande av insamlat primärmaterial
från kariesstudierna och detaljundersökningar beträffande dessa
har studiet av den andra huvudgruppen av tandsjukdomar, de s. k. parodontopaticrna
(tandlossnandets sjukdomar), måst framflyttas. Eu förutsättning
för detta studium är en invändningsfri registreringsmetodik. Under
året har emellertid eu ny, inom försöksstationen utarbetad, fotografisk

Il i ha n g till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 59—60.

2

Statsutskottets utlåtande nr 59.

utrustningsteknik kunnat tagas i bruk för en snabb och fortlöpande registrering
av de sjukliga förändringarna i samband med parodontopatierna.
I anslagsframställningen för budgetåret 1952/53 förutskickades, att studier
över parodontopatierna skulle äga rum i samband med en kostomläggning
inom kariesundersökningarnas ram. Denna omläggning har ej företagits
av skäl, som dikterats av resultaten av kariesstudierna, varför denna fas
av undersökningarna av parodontopatierna måst uppskjutas.

I fråga om de fortsatta undersökningarna anföres.

Beträffande kariessjukdomen planeras: 1) fortsatta studier över den
inverkan socker fritt resp. sockerhaltigt bröd har på kariesfrekvensen, 2)
kompletterande studier över betydelsen av viss konsumtion av sötsaker, 3)
studier över värdet av vissa karieshämmande ämnen samt 4) kemiska,
bakteriologiska och histopatologiska undersökningar, nödvändiga i samband
med de under punkterna 1)—3) nämnda. Bland problem, som närmast avses
att upptagas till bearbetning under budgetåret 1953/54, äro försök med
lång kontakttid för socker på tandytan utan att samtidigt hög sockerkoncentration
föreligger, bakteriologiska studier över hur bakteriefloran förändras
under växlande betingelser, undersökning av vissa hämningssubstanser,
försök med kontrollerad sköljning och borstning av tänderna med
natriumfluoridlösning samt undersökningar vid ett antal folktandvårdspolikliniker
för kontroll av införda kariesprofylaktiska åtgärders effekt.

I fråga om parodontopatierna planeras de tidigare uppskjutna undersökningarna
skola utföras, nämligen 1) prövning under praktiska förhållanden
av de under budgetåret 1950/51 utarbetade undersökningsmetoderna i en
försöksgrupp, där dietförändringar företagits inom kariesundersökningarnas
ram, och 2) jämförande studier över skilda redan utarbetade och i
praxis använda behandlingsmetoder på ett inom Vipeholms sjukhus utvalt
patientmaterial med parodontopati i olika utvecklingsstadier.

Departementschefen har bl. a. anfört, att den odontologiska försöksverksamheten
vid Vipeholms sjukhus ingår såsom ett led i en allsidig utredning
i syfte att vinna ökad kännedom om vilka åtgärder som bör vidtagas för att
inom vårt land minska utbredningen av de vanligast förekommande tandsjukdomarna.
Utredningen har begärts av 1939 års riksdag. Undersökningarnas
utförande har av Kungl. Maj :t uppdragits åt medicinalstyrelsen i
samråd med lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Medel för
ändamålet anvisades av riksdagen första gången å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1944/45. Hittills har anvisats sammanlagt 458 000
kronor, därav 53 000 kronor för innevarande budgetår.

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har erbjudit sig att ställa ett belopp
av 150 000 kronor till förfogande för verksamheten, avsett att fördelas på
två år. Detta erbjudande anses tacksamt böra accepteras. Härigenom torde
verksamheten utan något bidrag från industriens sida under nästa budgetår
kunna bedrivas med oförändrat statsanslag. Det belopp, som erfordras för
att täcka statens bidrag till kostnaderna, beräknas sålunda till 53 000
kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 59.

3

Medicinalstyrelsens framställning om dispositionen av de medel, som
från tidigare år reserverats för vissa undersökningar rörande de ungerska
lantarbetarna, finner sig departementschefen böra tillstyrka. Därest riksdagen
icke framställer erinran häremot, avser departementschefen att föreslå
Kungl. Maj:t, att beloppet får disponeras för täckande av kostnader för
försöksverksamheten under innevarande budgetår.

I en inom andra kammaren av herr Dahlén m. fl. väckt motion (11:453)
har hemställts, att propositionen nr 74 angående anslag till odontologisk
försöksverksamhet vid Vipeholms sjukhus i Lund avslås.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.

Utskottet har i anledning av förevarande motion inhämtat närmare upplysningar
av chefen för medicinalstyrelsen, vilken bl. a. överlämnat korrektur
till en tryckt rapport över undersökningarna samt en promemoria,
vilken bifogas detta utlåtande (Bilaga A).

Med hänsyn till innehållet i promemorian får utskottet avstyrka motionen,
som i viss mån synes grundad på missförstånd.

På grund härav och då Kungl. Maj :ts förslag icke givit utskottet anledning
till annat uttalande än att undersökningarna bör slutföras inom en
snar framtid, hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionen 11:453 till Odontologisk försöksverksamhet
vid Vipeholms sjukhus i Lund för budgetåret
1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 53 000 kronor.

Stockholm den 10 april 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 00.

RESERVATION

av herr Ohlon och fröken Vinge.

4

Statsutskottets utlåtande nr 59.

Bilaga A.

Medicinalstyrelsens P M

med anledning av motion nr 453 i andra kammaren angående anslag till
odontologisk försöksverksamhet vid Vipeholms sjukhus i Lund.

Med anledning av en i riksdagen väckt motion med innebörden, att den
vid Vipeholms sjukhus bedrivna odontologiska försöksverksamheten måtte
avbrytas, emedan denna ej vore lämplig med hänsyn till de vid sjukhuset
intagna patienternas särart, får medicinalstyrelsen anföra följande.

Behovet av profylaktiska åtgärder mot våra vanliga tandsjukdomar
aktualiserades, då de beslut skulle genomföras, som fattats av 1938 års riksdag
angående folktandvården. Efter motion i riksdagen år 1939 har medicinalstyrelsen
haft i uppdrag att i samråd med tandläkarinstitutets lärarråd
utfärda råd och anvisningar till bekämpande av de vanligast förekommande
tandsjukdomarna. Dessa äro tandkaries (tandröta) och parodontopatier.
De senare sjukdomarna kan karakteriseras som en framför allt i högre
åldrar uppträdande förstöring av tandens upphängningsapparat. Sjukdomens
tidigare stadier karakteriseras av en mer eller mindre uttalad inflammation
i tandköttet, som griper över på de vävnader, med vilka tänderna
äro fästade vid käkbenet. I sitt slutstadium kan denna sjukdom leda till
att tänderna lossna. Parodontopatiernas orsaker äro föga kända. I brist
på ett svenskt uttryck, som täcker hela sjukdomsbegreppet, ha parodontopatierna
givits det mindre lyckliga namnet »tandlossnandets sjukdomar».

Undersökningar över tandkaries.

Det vetenskapliga underlaget för eventuella profylaktiska åtgärder mot
tandkaries har hittills varit ringa och kunnat utsättas för stark kritik.
Vissa fakta synas emellertid tala för att en stor del av kariesaktiviteten hos
vårt folk skulle stå i samband med den höga sockerkonsumtionen. Andra
fakta och undersökningar tala däremot. En stor svårighet har varit, att
resultaten från djurförsök ej kunnat överföras på karies hos människa.
På grund av svårigheterna att registrera och kontrollera en persons dietförhållanden
har det inte visat sig vara möjligt att draga invändningsfria
slutsatser om sambandet mellan kostvanor och tandkaries genom undersökningar
hos personer i sedvanlig miljö. Den enda framkomliga vägen
är därför att utföra långtidsstudier på personer vid slutna institutioner,
där samma individer vistas under flera år.

Som ett uttryck härför får man se det förhållandet att studier av samma
karaktär som Vipeholmsundersökningen utförts i bl. a. U. S. A., England
och Norge.

Sålunda har en undersökning redovisats (1934, 1926) från ett barninternat
i USA över kariesfrekvensen hos 300 barn. 51 av dessa erbjödos
obegränsade mängder sötsaker (»unrestricted amounts of candy»). Av olika
skäl har denna undersöknings bevisvärde blivit ringa. På ett engelskt barnhem
erhöllo under en tid av upp till 2 år 52 barn sötsaker, efter det att
tänderna borstats om kvällen. I USA ha av 585 barnhemsbarn i ålder
5—15 år 234 erhållit 57 g sötsaker dagligen under 2 år (redovisat 1946).
Härvid tillsåg man att samtliga barn förtärde i medeltal den angivna

Statsutskottets utlåtande nr 59.

5

mängden (». . . additional candy was supplied so that eacli child ingested
an average approximately of one-two ounce bar of candy without mets
daily»). I en annan undersökning i USA har 116 sinnesslöa flickor erhållit
dels sockerfri, dels sockerrik kost (inklusive sötsaker) i en studie, som
hittills omfattat 3 år (redovisad 1950). I dessa undersökningar erhölls
ingen säkerställd påverkan på kariesaktiviteten i någon riktning, och läget
var efter dessa undersökningars publicerande sådant, att socker snarast
icke synes ha någon betydelse för kariesaktiviteten hos människa, trots
att tandläkarnas kliniska erfarenheter talar för motsatsen liksom en rad
indirekta bevis (laboratorieundersökningar o. s. v.). Någon säker grund
för kariesprofylaktiska åtgärder erbjuda ej dessa engelska och amerikanska
undersökningar.

Vipeholmsundersökningen.

Efter utredning av en lång rad experter startades den odontologiska försöksverksamheten
vid Vipeholms sjukhus år 1945. Denna har efter hand
kommit att omfatta dels en studie av kariesfrekvensen hos patienterna vid
olika dietformer, dels en rad andra undersökningar, i vilka patienterna ej
deltaga.

Verksamheten har varit direkt underställd medicinalstyrelsen och inspekterats
flera gånger årligen, varvid försöksplaner och andra åtgärder genomgåtts
och verkställigheten av tidigare beslut kontrollerats.

Patientmaterialet.

Patienterna vid Vipeholms sjukhus ha betecknats som »svårskötta, obildbara
sinnesslöa». Då man ej känner någon specifik behandlingsmetod för
den psykiska utvecklingshämningen, är det av största vikt att vidtaga
åtgärder att förbättra allmäntillståndet och behandla patienternas kroppsliga
sjukdomar. Patienterna kunna beskrivas som vuxna med en intelligensutveckling
och ett beteende som hos 2—6-åringar. I detta sammanhang
är det lämpligt att korrigera den vanliga missuppfattningen, att dessa
patienter förhålla sig som viljelösa automater. På grund av frånvaron av
de hämningar, som en högre intelligens medför hos en »normal individ»,
ha de sinnesslöa snarast mera uttalade anti- och sympatier för t. ex. viss
föda. Detta visar sig t. ex. om de erbjudas sötsaker. Ca 1U av patienterna
önska ej alls förtära sådana eller endast en mindre del av den erbjudna
mängden, under det att några önskade mera. Det är medicinalstyrelsen
angeläget att betona, att patienterna sålunda själva inom vissa gränser fått
bestämma sitt deltagande i försöken.

De företagna undersökningarna bygga på eu ytterst noggrann registrering
av kariessjukdomens utbredning genom särskilt utbildade registreringstandläkares
försorg. Härvid förfares på samma sätt som vid inledningen av
sedvanlig tandbehandling. Vid denna registrering har man också medtagit
s. k. prekaries. Denna utgör förändringar, som äro så små, att de ej kräva
gängse behandling genom fyllning av kaviteterna. Detta bör uppmärksammas
vid bedömningen av kariesaktivitetens höjd. Endast sådana patienter
ha utvalts för dessa studier, som utan tvång koopererat vid registreringen.
Av denna och andra anledningar har patientmaterialet kommit alt utgöras
av Va av det totala patientmaterialet.

6

Statsutskottets utlåtande nr 59.

Kostförhållanden.

Samtliga patienter ha fått samma mängd av en grundkost, som motsvarat
högt ställda krav i näringsfysiologiskt hänseende. De olika koststaterna ha
utarbetats eller granskats av statens institut för folkhälsan, som också
tagit ställning till de i undersökningen givna sötsakernas art och mängd.

Liksom i de tidigare antydda amerikanska undersökningarna har man
vid Vipeholmsundersökningarna under perioden 1947—1951 givit sötsaker
för att studera sambandet mellan socker och tandkaries.

Resultat.

De vid Vipeholms sjukhus utförda undersökningarna ha visat, att socker
under vissa omständigheter är kariesaccelererande.

I stort sett ha de hittills utförda undersökningarna medfört, att kariesangreppen
ökat från värdet 0,5 till 1,0 nya kariesangrepp per individ och år.
Kariesaktiviteten har i enstaka grupper varit högre men av samma storleksordning
som hos skolbarn utanför anstalten. Dessa kunna i vårt land visa
medeltal om ända upp till 7 nya karierade ytor per individ och år. Ökningen
hänför sig delvis till kaviteter av typen prekaries, som alltså icke kräver
behandling. Patienternas kariesstatus är vid undersökningarnas slut fortfarande
bättre än inom motsvarande åldersgrupper utanför anstalten.

Den konserverande tandbehandlingen hos dessa patienter har alltid stött
på svårigheter och varit mycket begränsad med ett anslag av omkring 1: —
krona per patient och år. Behandling hade före undersökningarnas början
givits åt enstaka av de mera högstående patienterna enligt gängse regler av
tandläkare utanför anstalten. Sedan undersökningarna igångsattes och en
stab av tandläkare placerats vid sjukhuset, varav en med uppgift att utföra
konserverande behandling på försökspersonerna, torde man kunna säga, att
tandvården vid Vipeholm varit bättre tillgodosedd än vid flertalet andra
sinnessjukhus.

Förbättringen i koststandarden och den noggranna medicinska övervakningen
genom särskilt anställd läkare i samband med den odontologiska
försöksverksamheten vid Vipeholms sjukhus ha medfört förbättringar i
patienternas psykiska status. Sjukhuschefen, dr Hugo Fröderberg, skriver
härom:

»Särskilt när det gäller djupt oligofrena personer, framkallar bristande
mättnadskänslor, hunger och törst obestämda olustsensationer, vars orsaker
de själva icke kunna klargöra. Då dessa personer dessutom äro i avsaknad
av självbehärskning och självkontroll, uppkomma av sådana anledningar
orostillstånd, häftiga vredesutbrott och andra symtom av bristande anpassning.
I överensstämmelse härmed har den införda höga koststandarden
speciellt under kolhydratförsök II medfört en markant förbättring i patienternas
psykiska tillstånd i så måtto, att de blivit lugnare och mera lättskötta.
»

Härtill kommer, att dödligheten, från att tidigare ha varit hög i detta
material, sjunkit till hälften i samband med de företagna standardförbättringarna.
En markant nedgång i tuberkulosfrekvensen har också konstaterats.

Fortsatta undersökningar.

De planerade undersökningarna å patienterna avse i viss omfattning fortsatt
forskning rörande kariessjukdomen. Många viktiga problem återstå.

Statsutskottets utlåtande nr 5.9.

7

På grund av konsumtionsvanorna kan t. ex. vårt f. n. sockerhaltiga matbröd
väntas ur kvantitativ synpunkt svara för en stor del av kariesaktiviteten
bland befolkningen. Det är därför av mycket stor vikt att söka belysa
huruvida en påvisbar sänkning av kariesaktiviteten kommer till stånd om
sockret borttages ur brödet.

Under innevarande period juli 1952—juli 1953 ha samtliga patienter en
kost, som närmast motsvarar god husmanskost, ehuru den i vissa hänseenden
har en bättre standard än denna. Sötsaksförtäring förekommer
icke. I denna kost ingår bröd av samma slag som försäljes till allmänheten
och som bar en relativt hög sockerhalt. Avsikten är nu att för att åstadkomma
en minskning av kariesaktiviteten, d. v. s. en förbättring av tandstatus,
taga bort detta socker ur brödet och giva patienterna uteslutande
sockerfattigt bröd. Enligt en samstämmig expertis torde sådant bröd snarast
få anses vara av högre kvalitet än vårt sedvanliga sockerhaltiga. Åtgärden
innebär sålunda ur synpunkten tvång — icke tvång, att man berövar
patienterna möjligheten att förtära sockerhaltigt bröd. Vidare råder förbud
mot sötsaksförtäring och förtäring av varje slag mellan måltiderna. Skall man
sålunda framhäva något som avviker från förhållandena utanför anstalten,
är det dessa i tandhälsans intresse införda förbuden. Detta har här poängterats,
då föräldrar till patienterna, som tidigare kommenterat undersökningarna,
ha vänt sig mot att patienterna ej fingo förtära dem tillsända
sötsaker.

Undersökningar över parodontopatierna.

Ett studium av parodontopatierna såsom den näst viktigaste folksjukdomen
i fråga om tänderna har ansetts falla inom det av regeringen givna
uppdraget. Det har först nu ansetts möjligt att efter vissa förberedelser på
allvar upptaga dessa undersökningar. Det största problemet rörande parodontopatierna
har varit och är hur dessa tillstånd skola registreras på ett
vetenskapligt invändningsfritt sätt.

Patientmaterialet vid Vipeholm har dels på grund av sin relativt höga
medelålder, dels troligen på grund av dålig munhygien en hög frekvens av
parodontopatier.

Som det entydigt framgår av V. p. m. och Kungl. Maj :ts proposition nr
74 har man avsett att i första hand registrera dessa sjukdomar bl. a. med
fotografisk metod. Härigenom blir det eventuellt möjligt att kunna korrelera
de förändringar, som utan några som helst åtgärder från tandläkarnas sida
spontant uppträda i sjukdomens status t. ex. med patientens ålder, allmäntillstånd
och bettets typ. Vidare avser man att studera eventuella förändringar
i samband med en förbättrad munhygien. Patienterna skulle härvid
hjälpas att borsta sina tänder på ett riktigt sätt. Det har sålunda beträffande
parodontopatierna icke varit avsikten och ej ens diskuterats att söka
öka frekvensen av tändernas lossnande såsom (utan grund) antagits i här
diskuterade motion. Avsikten har i stället varit att söka minska densamma.

Sammanfattningsvis vill därför medicinalstyrelsen framhålla, att de vid
Vipeholms sjukhus planerade odontologiska undersökningarna avse dels
att sänka kariesaktiviteten, dels att registrera de spontant föreliggande
parodontopatierna samt att pröva åtgärder alt minska de senares frekvens.
Båda dessa projekt kunna sålunda med vår nuvarande kunskap endast förväntas
att förbättra patienternas tandhälsa.

8

Statsutskottets utlåtande nr 59.

Motionärernas uppfattning att försöksanordningen beträffande parodon
topatierna avsåge att provocera dylika förändringar är sålunda helt fel
aktig.

Stockholm den 24 mars 1953.

Arthur Engel

Generaldirektör och Chef för
Kungl. Medicinalstyrelsen