8
Statsutskottets utlåtande nr 49.
Nr 49.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
anslag till Stornorrfors kraftstation m. m.
(4:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bil. 27,
punkt 27) bl. a. föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde bliva riksdagen förelagd, till Utbyggnad av nedersta fallsträckan
i Umeälven för budgetåret 1953/54 beräkna ett investeringsanslag
av 19 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 65, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
den 13 februari 1953, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att godkänna de ändringar i 1947 års konsortialavtal mellan vattenfallsstyrelsen
och Umeå stad, som finnas intagna i det av samma parter den 15
januari 1953 ingångna Tilläggsavtalet nr 1 med därtill såsom bilaga fogat
E-kraftavtal, dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1953/54 under statens
affärsverksfonder, statens vattenfallsverk anvisa i statsrådsprotokollet
angivna investeringsanslag.
I skrivelse den 19 januari 1953 har vattenfallsstyrelsen framlagt definitivt
förslag angående kraftstationsanläggningens utformning och finansiering.
Styrelsen erinrar om att utbyggnaden av statens vattenkrafttillgångar i
nedersta delen av Umeälven avser utnyttjandet av fallsträckan från sammanflödet
av Ume- och Vindelälvarna vid ca 75 meters höjd över havet
och ned till havets nivå. Styrelsens nu genomförda utredningar ha i första
hand gällt, huruvida kraften borde tillgodogöras i två skilda anläggningar
eller i en stor, gemensam kraftstation. Det sistnämnda alternativet har
visat sig medföra lägre såväl anläggnings- som underhållskostnader och
förordas därför av styrelsen, som härom närmare meddelar följande.
I tvåstationsalternativet skulle den övre stationen utnyttja Berg-, Norroch
Sörforsarna med en fallhöjd av ca 57 meter och den nedre stationen
Umeforsen (tidigare kallad Klabböle-Baggböleforsarna) med ca 16 meters
fallhöjd. De senast genomförda utredningarna, vilka baserats på pris- och
löneläget sommaren 1952 och avser en utbyggnadsvattenföring av 600 mI * 3/s,
visar, att enstationsalternativet är överlägset. Medan den utvunna lcraftmängden
i det närmaste blir densamma i båda alternativen, har anlägg
-
Statsutskottets utlåtande nr 49.
9
ningskostnaden beräknats till ca 200 milj. kr. för enstationsalternativet
och sammanlagt 212 milj. kr. för tvåstationsallernativet. Härtill kommer,
att en enda station i drift blir mindre personalkrävande och mera lättskött.
Den blir även mera varaktig, emedan andelen av relativt snabbt
åldrande maskineri är mindre. Skillnaden i årlig driftkostnad mellan de
båda alternativen är därför proportionsvis ännu större än differensen i
fråga om anläggningskostnaderna.
Vattenfallsstyrelsen föreslår att den nya kraftstationen benämnes »Stornorrfors».
Utbyggnadsvattenföringen vid Stornorrfors har styrelsen med hänsyn
till förutsedda regleringar i vattendraget funnit böra vara 600 m3/s. Anläggningens
maximieffekt blir därvid 375 000 kilowatt (kW) och dess
energiproduktion vid genomsnittlig vattentillgång 2 000 milj. kilowattimmar
(MkWh) per år vid regleringsstadiet i början av 1960-talet och
2 200 MkWh per år vid fullt genomförd reglering inom Umeälvens flodområde.
Den blir därmed landets största kraftstation.
Stationens idrifttagande kommer att innebära, att de nuvarande i fallsträckan
utbyggda kraftstationerna vid Norrfors, Klabböle och Baggböle
med en sammanlagd genomsnittlig produktionsförmåga av ca 270 MkWh
per år måste nedläggas. Styrelsen framhåller dock, att dessa mindre kraftstationer
icke utan betydande förnyelseåtgärder skulle kunna drivas nämnvärd
tid efter den tidpunkt, då Stornorrfors-anläggningen beräknas vara
färdigställd.
På grund av sprängningsarbetenas omfattning har styrelsen funnit en
byggnadstid av 6 år erforderlig. Med hänsyn till kraftbalansens väntade
utveckling anses stationen böra tagas i drift under år 1959. Begynnelseanslag
är därför behövligt under budgetåret 1953/54 med 19 000 000 kr. av
den till 200 000 000 kr. beräknade totalkostnaden.
Före 1947 ägde staten i det fallkomplex, som nu ifrågasätts till utbyggnad,
Berg-, Norr- och Sörforsarna. Nämnda år förvärvade emellertid
vattenfallsstyrelsen med Kungl. Maj :ts och riksdagens medgivande (prop.
1947: 166; rskr. 161) även halva vattenrätten i Umeforsen från Umeå stad.
Bland villkoren för detta förvärv ingick bl. a., att staten och staden i enlighet
med ett mellan Umeå stad och vattenfallsstyrelsen träffat konsortialavtal
skulle överlämna sina andelar i Umeforsen till ett gemensamt bildat
aktiebolag, Aktiebolaget Umeforsen. Detta bolag skulle genomföra den
framtida utbyggnaden av vattenfallet.
Vattenfallsstyrelsen meddelar, att enligt det ursprungligen avsedda, till
angivna äganderättsförhållanden anslutande tvåstationsalternativet skulle
Umeforsbolaget sannolikt i början av 1960-talet, sedan styrelsens utbyggnad
av enbart Berg-, Norr- och Sörforsarna slutförts, ha anlagt en station
med övre vattenytan 16,75 meter över havets nivå och försedd med två
10
Statsutskottets utlåtande nr 49.
maskinaggregat, lämnande ca 80 000 kW och brutto ca 430 MkWh per år.
När det nu befunnits ekonomiskt förmånligt, att Umeforsen utbygges tillsammans
med Berg-, Norr- och Sörforsarna i en gemensam anläggning,
ha emellertid stadens representanter förklarat sig beredda att medverka
till att även stadens fallandel tillgodogöres i en sådan. Härvid har dock
förutsatts, att staden i fråga om tillgång på kraft och garantier härför erhåller
en ställning likvärdig med den, som det ursprungliga kraftstationsprojektet
för Umeforsen skulle ha medfört. Beträffande den överenskommelse
härom som träffats har styrelsen anfört vissa uppgifter (s. 4 i propositionen).
En uppgörelse enligt de i överenskommelsen angivna riktlinjerna har
under förutsättning av Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges i Umeå godkännande
träffats mellan vattenfallsstyrelsen och styrelsen för Umeå stads
elverk samt stadfästs i ett tilläggsavtal nr 1 till konsortialavtal^ av år
1947. Tilläggsavtalet har såsom bilaga ett avtal om ersättningskraft, benämnt
E-kraftavtalet, vilket ingåtts mellan vattenfallsstyrelsen och Aktiebolaget
Umeforsen. Sistnämnda avtal är utformat i anslutning till vattenlagens
bestämmelser och skall ingivas till vattendomstolen för fastställelse.
Bolaget har för sin del under förbehåll av bolagsstämmans sanktion godkänt
båda avtalen, vilka såsom bilagor fogats till propositionen.
E-kraftavtalet innebär i huvudsak, att Aktiebolaget Umeforsen skall tillhandahållas
ersättningskraft med tjugotvå procent av krafttillgången i
Stornorrfors, d. v. s. motsvarande Umeforsens del av den i Stornorrfors
totalt utnyttjade fallhöjden. Såsom vederlag för rätten att uttaga ersättningskraften
skall bolaget ersätta vattenfallsstyrelsen med tjugotvå procent
av kostnaden för den totala kraftproduktionen i Stornorrfors, exklusive
kostnaden för upptransformeringsanläggning (undantaget betingat av
att upptransformeringen erfordras för kraftens överföring till stamlinjenätet,
varför kostnaden för anläggningen helt bör bäras av styrelsen). Beträffande
avtalets vidare utformning har styrelsen under hand lämnat
vissa upplysningar (s. 5 i propositionen).
Beträffande tilläggsavtalet till 1947 års konsortialavtal omnämner styrelsen
i sin framställning särskilt bestämmelserna i § 3, mom. 1, angående
formerna för finansieringen av anläggningskostnaderna för Stornorrfors.
Styrelsen anför därom följande.
Enligt vattenlagens regler skall en mottagare av ersättningskraft betala
uttagningskostnad med andel såväl i anläggningskostnad som i årliga
kostnader. För finansieringen av en Umeforsbolagets egen anläggning
skulle, förutom disponibla delar av aktiekapitalet, lån från delägarna
eller obligationslån i öppna marknaden med säkerhet i anläggningen ha
ifrågakommit. Även när bolagets kapitalkostnader skall utgöras av andel
i kostnaderna för den gemensamma kraftstationen, kunde obligationslån
Statsutskottets utlåtande nr 49.
11
möjligen ifrågakomma, men då erfarenhet saknas om sådan upplåning
med säkerhet i rätt till ersättningskraft, ha parterna icke räknat därmed
utan förutsatt, att de själva skola lämna erforderliga lån. Dessa lån skola
vara ränte- och amorteringsfria, det senare därför att rätten till ersättningskraft
är permanent bestående, det förra därför att bolaget skulle få
uttaga för räntebetalning erforderliga medel från sina delägare, Umeå stad
och vattenfallsstyrelsen, varför beloppen blott skulle gå fram och tillbaka.
En ersättningstagare har emellertid enligt vattenlagen rätt att begränsa
den omedelbara kontanta kapitalinsatsen till en tredjedel av totalbeloppet,
under det att resten amorteras under en tid av högst 40 år. För Umeå
stad är det av intresse, att denna rätt kan utnyttjas, och på grund härav
har avtalats, att staden skall få begränsa sitt begynnelselån till bolaget på
samma sätt som om staden endast vore mottagare av ersättningskraft. I
stället skall vattenfallsstyrelsen lämna bolaget lån med hela det belopp
som erfordras utöver stadens lån till bolaget. De inbördes förhållandena
mellan delägarna i bolaget skola sedan regleras genom att Umeå stad från
den tidpunkt, då kraftstationen är färdig, successivt betalar till bolaget
resten av på staden såsom delägare i bolaget egentligen belöpande lånebelopp
samt ränta på oguldet belopp på sätt vattenlagen föreskriver, under
det att vattenfallsstyrelsen å sin sida erhåller motsvarande successiva återbetalning
och räntegottgörelse från bolaget.
Vattenfallsstyrelsens totala anslagsbehov för anläggningarna vid Stornorrfors
kommer enligt den sålunda träffade överenskommelsen att uppgå
till liela den beräknade anläggningskostnaden, minskad med Umeå stads
begynnelseinsats. Den senare kommer att uppgå till minst 3,6 % av anläggningskostnaden.
Genom stadens successiva inbetalningar, sedan kraftstationen
färdigställts, av återstående insats, reduceras så småningom det
av styrelsen i anläggningarna nedlagda kapitalet till (100 —11) 89 % av
den totala anläggningskostnaden. Det förhållandet, att Umeforsbolaget
bibehålies, medför, att en del av vattenfallsstyrelsens behövliga totalanslag
för anläggningen formellt kommer att användas till lämnande av lån
till nämnda bolag —- för att återgå till styrelsen som bolagets bidrag till
anläggningskostnaderna — vilket enligt styrelsens mening bör vara möjligt
utan uppdelning på två olika anslag.
Styrelsen hemställer slutligen, att Kungl. Maj :t måtte godkänna tillläggsavtal
nr 1 till konsorlialavtalet mellan vattenfallsstyrelsen och Umeå
stad samt föreslå riksdagen att för utbyggnad av nedersta fallsträckan i
Umeälven för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av
19 000 000 kr. till Stornorrfors kraftstation.
Departementschefen har inledningsvis erinrat om innebörden av och
syftet med det år 1947 mellan Umeå stad och vattenfallsstyrelsen ingångna
avtalet samt i anslutning härtill anfört följande.
12
Statsutskottets utlåtande nr 49.
En förutsättning för att enstationsalternativet skulle kunna bli aktuellt
har på grund av de avtal beträffande Umeforsen, som ingicks 1947,
varit, att Umeå stads medgivande därtill kunnat utverkas. Såsom styrelsen
anför, har staden accepterat enstationsalternativet under förutsättning,
att stadens tillgång på kraft och garantierna därför blir likvärdiga
med vad som skulle ha gällt i tvåstationsalternativet. Enligt den uppgörelse
som träffats, skall Aktiebolaget Umeforsen bestå med uppgift att deltaga i
finansieringen av anläggningen samt att mottaga och till delägarna vidarebefordra
ersättningskraft, allt i förhållande till bolagets andel i den totalt
utnyttjade fallhöjden. Bibehållandet av bolaget motiveras bl. a. av ett önskemål
från stadens sida alt därigenom för utbyggnadsproj ektet vinna en
viss lokal förankring. På grund härav och övriga skäl som vattenfallsstyrelsen
anför för denna lösning vill jag, ehuru formen för finansieringen av
Stornorrfors-anläggningen därmed blir rätt komplicerad och fastän bolaget
blott får en formell uppgift, icke motsätta mig den föreslagna anordningen.
Departementschefen har vidare berört innehållet i det mellan vattenfallsstyrelsen
och Umeå stad ingångna Tilläggsavtalet nr 1 med det därtill
fogade E-kraftavtalet samt slutligen beträffande kostnads- och anslagsfrågorna
anfört följande.
Anläggningskostnaden för Stornorrfors kraftstation har av vattenfallsstyrelsen
beräknats till 200 milj. kr. Härav belöper på dammbyggnader,
markförvärv och skadeersättningar 22 milj. kr., på tilloppskanal, avloppstunnel
och avloppskanal 46 milj. kr., på maskinstation med intag och
tilloppstuber samt transformatorsal 22 milj. kr., på turbiner, generatorer,
transformatorer och elektrisk utrustning 62 milj. kr. samt på hus, vägar,
sociala kostnader, administration m. in. 48 milj. kr. Jag har icke funnit
anledning till någon erinran emot dessa beräkningar.
På grund av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag att staten deltager
i anläggandet av en gemensam kraftstation, benämnd Stornorrfors, vid de
av staten och Aktiebolaget Umeforsen ägda forsarna i nedersta fallsträckan
av Umeälven samt att Tilläggsavtal nr 1 med därtill hörande E-kraftavtal
godkännes.
Vattenfallsstyrelsen föreslår att till täckning av dess direkta och indirekta
kostnader för Stornorrfors-anläggningen anvisas ett gemensamt
investeringsanslag och äskar för nästa budgetår ett begynnelseanslag av
19 milj. kr. Efter särskild prövning av redovisningsfrågorna finner jag
det emellertid ur olika synpunkter lämpligast, att ett särskilt anslag anvisas
för lånet till Aktiebolaget Umeforsen. I enlighet härmed torde erforderliga
medel för Stornorrfors-anläggningen böra anvisas under tvenne
anslag, benämnda Stornorrfors kraftstation och Lån till Aktiebolaget Umeforsen.
För nästa budgetår fördelar sig anslagsbehovet med 15,s resp.
3,5 milj. kr. på dessa båda titlar.
Utskottet. Enligt det i förevarande proposition framlagda förslaget skall
vattenkraften i nedersta fallsträckan av Umeälven, avseende Berg-, Norroch
Sörforsarna samt Umeforsen, nyttiggöras genom en gemensam anläggning.
Den nya kraftstationen, kallad Stornorrfors, beräknas komma att
uppnå en energiproduktion av 2 000 å 2 200 MkWh per år, vilket utgör
ungefär en tiondedel av den nuvarande totala produktionen av elektrisk
Statsutskottets utlåtande nr 49. 13
energi i landet. En byggnadstid av sex år anses erforderlig, varför stationen
skulle kunna tagas i drift under år 1959. Anläggningskostnaderna ha uppskattats
till ca 200 milj. kronor; med hänsyn till rådande förhållanden
i fråga om äganderätten till de i fallsträckan ingående forsarna fördelar
sig detta belopp med 78 procent på statsverket och med 22 procent på AB
Umeforsen. Då emellertid vattenfallsstyrelsen ingår som hälftendelägare i
nämnda bolag, kommer statsverkets faktiska andel av anläggningskostnaderna
att uppgå till 89 procent. Återstoden eller It procent faller på Umeå
stad, som innehar den andra hälften av bolagets aktiekapital. De speciella
problem som uppstått genom nu berörda äganderättsförhållanden ha reglerats
genom särskilda avtal, vilka underställts riksdagen för godkännande.
Därvid har bl. a. förutsatts, att staten tills vidare skall finansiera även
viss del av den på Umeå stad belöpande anläggningskostnaden. Medelsbehovet
för nästa budgetår har beräknats till sammanlagt 19 milj. kronor.
Med hänsyn till den stegring av kraftbehovet inom vårt land som är att
emotse för den närmaste framtiden anser sig utskottet böra tillstyrka, att
beslut nu fattas om utbyggnad av nedersta fallsträckan i Umeälven. Utskottet
finner det även välbetänkt, att denna utbyggnad tar formen av eu
för de olika forsarna gemensam anläggning, och har för sin del intet att
erinra mot innehållet i de av vattenfallsstyrelsen i förevarande sammanhang
träffade avtalen, även om den däri förutsatta metoden för anläggningens
finansiering onekligen utmärkes av en viss omgång. Till vad departementschefen
anfört och förordat beträffande medelsbehov och anslagsredovisning
kan utskottet jämväl ansluta sig.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna de ändringar i
1947 års konsortialavtal mellan vattenfallsstyrelsen och Umeå
stad, som finnas intagna i det av samma parter den 15 januari
1953 ingångna Tilläggsavtalet nr 1 med därtill såsom bilaga
fogat E-lcraftavtal;
II. för budgetåret 1953/54 under statens affärsverksfonder,
statens vattenfallsverk, anvisa följande investeringsanslag,
nämligen
a) Stornorrfors kraftstation ............... 15 500 000 kronor,
b) Lån till Aktiebolaget Umeforsen..... 3 500 000 kronor.
Stockholm den 27 mars 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 47.