4
Statsutskottets utlåtande nr 112.
Nr 112.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
depåverksamheten till stöd för blinda hantverkare
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkterna
98 och 99, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna dels till Driften av centraldepån
för blindas arbeten ett förslagsanslag av 223 000 kronor dels ock
till Bidrag till de blindas förening ett anslag av 105 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 115, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 6 mars
1953, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad
överlåtelse till de blindas förening av verksamheten vid centraldepån
för blindas arbeten, dels medgiva, att det under fonden för förlag
till statsverket redovisade förlagskapitalet för centraldepån för blindas
arbeten, 640 000 kronor, överföres till fonden för låneunderstöd och där
redovisas under rubriken lån till de blindas förenings depåverksamhet,
dels ock för budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln anvisa till Bidrag
till de blindas förening ett anslag av 365 000 kronor samt till Materialdepån
i Kristinehamn för blindas arbeten ett förslagsanslag av 17 300 kronor.
När beslut år 1937 fattades om inrättande av centraldepån för blindas
arbeten var avsikten att i en för hela landet gemensam depå sammanföra
dels inköp och distribution till hantverkarna av material för dessas tillverkningar
(för manliga hantverkare främst borstar och korgarbeten samt
för kvinnliga hantverkare främst textilarbeten) dels ock försäljning av de
blinda hantverkarnas produkter i den mån dessa inte kunde säljas av
hantverkarna själva eller lokala hjälporgan. Centraldepån kunde inte träda
i verksamhet förrän 1947. Då hade förutsättningarna ändrats i vissa hänseenden.
Materialförsörjningen led av den då rådande råvarubristen, och
anspråken på central försäljning av de färdiga produkterna steg på grund
av ökad produktion och minskad försälj ningshjälp genom lokala organisationer.
Efter en utredning genom statens sakrevision beslöts 1950 en provisorisk
uppdelning av huvudmannaskapet för verksamheten, i det att De
blindas förening med visst stöd av staten övertog ansvaret för försäljning
av de manliga hantverkarnas produkter, medan staten genom centraldepån
Statsutskottets utlåtande nr 112.
5
behöll ansvaret för verksamheten i övrigt (materialinköp för såväl manliga
som kvinnliga hantverkare samt viss försäljning av kvinnliga hantverkares
arbeten). Personal och lokaler skulle emellertid delvis utnyttjas gemensamt
av centraldepån och föreningen. Ifrågavarande organisation var avsedd
såsom ett provisorium i avbidan på någon tids erfarenhet.
I viss mån har verksamhetens svårigheter berott på att i två fall de
personer som anlitats såsom föreståndare för centraldepån visat sig olämpliga
för uppgiften. År 1949 uppdagades, att verksamheten åsamkats en
förlust av ca 72 000 kronor. År 1952 befanns, att den då anställde föreståndaren
gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, vilket medfört förluster
å ca 60 000 kronor, dock utan att centraldepån därigenom behövt
redovisa underskott.
Blinddepånämnden har nu föreslagit, att provisoriet skall avvecklas
genom att De blindas förening övertar huvudmannaskapet även för den
del av verksamheten som f. n. ankommer på staten. Härvid föreslås föreningen
få disponera det av staten i verksamheten insatta kapitalet samt
erhålla ett årligt anslag, som i princip skall täcka administrationskostnaderna
med undantag av de egentliga försäljningskostnaderna för de färdiga
produkterna.
Statens sakrevision har företagit en förnyad undersökning av verksamheten.
Bearbetningen av det material som tillhandahålles genom centraldepån
uppskattas ge ca 900 blinda hantverkare ca 900 000 kronor i
arbetsförtjänst, varvid emellertid endast något mer än V3 av antalet hantverkare
kan beräknas ha en inkomst överstigande 700 kronor per år av ifrågavarande
verksamhet. Den av De blindas förening handhavda försäljningen
av färdiga varor beräknas ge hantverkarna ca 125 000 kronor. Sakrevisionen
anser, att verksamheten särskilt för det stora antalet småförbrukare
har sitt största värde ur arbetsterapeutisk synpunkt.
Verksamhetens berättigande får enligt departementschefen inte bedömas
uteslutande ur strängt ekonomisk synpunkt. Av stort värde är
att arbetsmöjligheter står öppna för de blinda även i sådana fall då försörjningen
endast till eu mindre del kan grundas därpå. Under senare tid
har frågan om möjligheten och lämpligheten att bereda blinda andra utkomstmöjligheter
än de traditionella blindhantverksyrkena — för manliga
blinda huvudsakligen borstbinderi och korginakeri — aktualiserats i (»lika
sammanhang. Främst har härvid pekats på möjligheten för de blinda alt
vinna sin utkomst i industrien. Försök göres i detta syfte. Sålunda har en
förberedande kurs för utbildning av finmekaniker anordnats vid hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda män. Det är emellertid för tidigt att
ännu kunna bedöma om sådana åtgärder kan ge anledning till en allmän
omläggning av utbildningen för de blinda och leda till eu minskning av
blindhantverkets omfattning. I varje fall kommer under överskådlig tid
6
Statsutskottets utlåtande nr 112.
ett betydande antal blinda att vara hänvisade till hantverksyrkena, för
vilka de utbildats. Det är under sådana förhållanden nödvändigt att uppehålla
depåverksainheten och frågan blir endast att finna den mest praktiska
organisationen för densamma.
Vid organisationsfrågans behandling 1950 konstaterades, att staten inte
lämpligen bör ha hand om försäljningen av de blinda hantverkarnas tillverkningar
(bortsett från den till omfattningen ringa försäljningen av
kvinnliga hantverkares alster, i fråga om vilken speciella förhållanden
råder). På grund härav anses den möjligheten böra uteslutas att staten
ånyo tar hand om hela verksamheten. Ett bibehållande av den nuvarande
uppdelningen och upplösning av den nuvarande partiella gemenskapen i
fråga om personal och lokaler anses inte heller ändamålsenlig, då den
skulle leda till ökade kostnader. Av de tre alternativ som blinddepånämnden
angivit återstår alltså endast det av nämnden förordade alternativet
att hela verksamheten drives av De blindas förening. Med hänsyn till vad
som anförts angående olägenheterna av den nuvarande organisationen
anser sig departementschefen inte böra motsätta sig att detta alternativ
genomföres.
Överlåtelsen av centraldepåns verksamhet förutsättes ske i stort sett
på de villkor, som föreslagits av sakrevisionen och som godtagits av de
blindas förening. De av staten för centraldepån anvisade förlagsmedlen,
640 000 kronor, bör sålunda ställas till föreningens disposition som ett
räntefritt lån. Skulle förlust befinnas föreligga i centraldepåns verksamhet
vid utgången av innevarande budgetår anses dock lånesumman böra
minskas i motsvarande utsträckning. Riksdagens medgivande begäres till
överflyttning av högst angivna belopp, 640 000 kronor, från fonden för
förlag till statsverket till fonden för låneunderstöd. Samtidigt föreslås att
nämnda belopp avskrives med anlitande av fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Det belopp av 100 000 kronor, som 1950 anvisades under
fonden för låneunderstöd till Lån till de blindas förenings försäljningsverksamhet,
förutsättes kvarstå som räntefritt lån. Även detta anslag anses
böra avskrivas med anlitande av samma fond.
Centraldepån disponerar f. n. som förlagskapital 70 000 kronor utöver
det förut nämnda beloppet 640 000 kronor. Av de 70 000 kronorna har de
blindas förening tillskjutit 20 000 kronor. Återstående 50 000 kronor har
lämnats av direktionen över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
samt Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för de blinda, vilka
båda förklarat sig inte ha något att erinra mot att beloppet ställes till De
blindas förenings förfogande.
Sammanlagt skulle föreningen sålunda få att disponera högst (640 000 +
100 000) 740 000 kronor av statsmedel samt nyssnämnda 50 000 kronor.
De blindas förening bör förbinda sig att låta av föreningen nu insatt kapital
Statsutskottets utlåtande nr 112.
7
— förutom förenämnda 20 000 kronor ett belopp av 150 000 kronor soin
disponeras för färdigvaruförsäljningen — kvarstå i verksamheten, varför
sammanlagt 9G0 000 kronor skulle stå till förfogande som rörelsekapital
för densamma under förutsättning att centraldepån inte redovisar förlust
vid utgången av budgetåret 1952/53.
Enligt blinddepånämndens förslag skall staten lämna ett årligt driftbidrag,
i princip avsett att täcka lönekostnader (dock ej löner till försälj -ningspersonal) samt de slag av omkostnader, vilka f. n. vid centraldepån
bestrides av statsmedel, ävensom vissa räntekostnader och kostnader för
personalens pensionering. Sakrevisionen har formulerat saken så att bidraget
i princip skall vara avsett att täcka de avlöningar och omkostnader, vilka
f. n. bestrides av statsmedel. Nämnden har föreslagit anslaget för nästa
budgetår till 317 000 kronor medan sakrevisionen föreslagit 300 000 kronor.
Departementschefen delar uppfattningen att staten bör lämna bidrag till
täckande i huvudsak av utgifterna för avlöningar och omkostnader för hela
den ifrågavarande verksamheten i den utsträckning som f. n. gäller beträffande
centraldepån. I bidraget bör alltså inte innefattas de av nämnden
angivna räntekostnaderna. Till frågan om personalens pensionering är departementschefen
inte f. n. beredd att ta ställning. Bidraget beräknas i enlighet
med sakrevisionens förslag till 300 000 kronor för nästa budgetår.
Med hänsyn till de avsevärda belopp av statsmedel som på detta sätt
ställes till föreningens förfogande måste från statens sida finnas möjligheter
att kontrollera verksamheten och att återkräva förlagsmedel om verksamheten
inte bedrives på ett sätt som kan godtagas eller om den väsentligt
minskar i omfattning. Staten bör därför äga tillsätta minst en ledamot
av styrelsen i det bolag som skall bildas av föreningen för handhavandet
av ifrågavarande verksamhet. Staten bör vidare utse en revisor, varjämte
riksräkenskapsverlcet och sakrevisionen bör äga rätt att granska verksamheten.
De blindas förening anses tills vidare böra kostnadsfritt få disponera de
lokaler som f. n. är upplåtna åt centraldepån.
För innevarande budgetår har under anslaget till Bidrag till de blindas
förening inräknats dels 40 000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för
den av föreningen bedrivna försäljningsverksamheten dels ock 65 000 kronor
såsom bidrag till föreningens verksamhet i övrigt. Förstnämnda belopp ingår
i det bidrag om 300 000 kronor, som enligt departementschefens förslag skall
anvisas för nästa budgetår. Därutöver föreslås 05 000 kronor fortfarande
skola anvisas som bidrag till föreningens verksamhet. Detta bidrag användes
bl. a. för tidskriften De blindas veckoblad. Under rubriken Bidrag till
de blindas förening beräknas därför för nästa budgetår ett obetecknat anslag
av 365 000 kronor.
Den vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män inrättade mate -
8
Statsutskottets utlåtande nr 112.
rialdepån beröres inte av den nu föreslagna överflyttningen av centraldepåns
verksamhet. Medel till avlöningar och omkostnader för Kristinehamnsdepån
har hittills anvisats under centraldepåns driftkostnadsanslag.
Departementschefen förutsätter, att Kristinehamnsdepån fortfarande skall
bestå samt att erforderligt anslag till densamma i framtiden lämpligen bör
beräknas under åttonde huvudtitelns anslag till hantverksskolan. För nästa
budgetår anses emellertid övergångsvis böra upptagas ett särskilt förslagsanslag
under femte huvudtiteln under rubriken Materialdepån i Kristinehamn
för blindas arbeten. Anslaget uppföres med 17 300 kronor, varav till
avlöningar 14 600 och till omkostnader 2 700 kronor.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två
likalvdande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Björck in. fl. (I: 386) och den andra inom andra kammaren av fru Sjöstrand
m. fl. (11:481), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala att
frågan om den vid det planerade försäljningsbolaget anställda personalens
pensionsförhållanden skall upptagas till lösning så snart bolagets personalorganisation
fått erforderlig fast form.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen II: 481.
Utskottet. Departementschefen föreslår, att den provisoriska organisation,
som f. n. tillämpas för depåverksamheten och som innefattar en uppdelning
mellan statens blinddepånämnd och de blindas förening, skall
bringas att upphöra genom att föreningen övertar hela verksamheten. Utskottet,
som tidigare understrukit behovet av en omprövning av organisationsfrågan,
finner den föreslagna anordningen lämplig och tillstyrker sålunda
överlåtelsen på föreningen. De härför föreslagna villkoren, vilka innebär,
att föreningen som räntefritt lån får övertaga det av staten i verksamheten
insatta förlagskapitalet samt dessutom erhåller ett årligt bidrag för
täckande av administrationskostnaderna, kan utskottet även godtaga. Vad
departementschefen i övrigt föreslagit har icke heller givit utskottet anledning
till erinran.
Vad härefter angår det i motionerna I: 386 och II: 481 begärda uttalandet
från riksdagen att frågan om pensionsförhållandena för den personal,
som anställes vid det planerade försäljningsbolaget, skall bringas till lösning,
har utskottet inhämtat, att denna fråga torde komma att hänskjutas
till 1951 års pensionsutredning.
Under åberopande av det anförda får utskottet sålunda hemställa,
I. att riksdagen må
a) godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 6 mars 1953 förordad överlåtelse till de blindas förening
av verksamheten vid centraldepån för blindas arbeten;
Statsutskottets utlåtande nr 112.
9
b) medgiva, att det under fonden för förlag till statsverket
redovisade förlagskapitalet för centraldepån för blindas
arbeten, 640 000 kronor, överföres till fonden för låneunderstöd
och där redovisas under rubriken Lån till de blindas förenings
depåverksamhet;
c) för budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln anvisa
1. till Bidrag till de blindas förening ett anslag av 365 000
kronor,
2. till Materialdepån i Kristinehamn för blindas arbeten ett
förslagsanslag av 17 300 kronor;
II. att motionerna 1:386 och 11:481 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 111.
2—905 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 0 sand. Nr 111—112.