Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
1
Nr 6.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 20 december
1946 (nr 781) om kontroll å överlåtelse av
vattenkraft.
Genom en den 9 januari 1953 dagtecknad proposition nr 23, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 20 december 1946 (nr 781)
om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.
Härigenom förordnas, att lagen den 20 december 1946 om kontroll å överlåtelse
av vattenkraft, vilken enligt lag den 30 juni 1948 (nr 480) gäller till
och med den 30 juni 1953 eller den tidigare dag Konungen bestämmer, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958 eller den tidigare dag
Konungen bestämmer.
Innebörden av 1946 års kontrollag, m. m. Lagen infördes i syfte att förebygga
spekulation i vattenkraft. Lagen stadgar, att den som mot vederlag
förvärvar rätt till vattenkraft i strömfall, varur i dess helhet vid ändamålsenlig
utbyggnad kan uttagas mer än 100 turbinhästkrafter vid normalt
oreglerat lågvatten, skall — i den mån Kungl. Maj :t därom förordnar — för
kontroll av vederlagets skälighet ofördröj ligen göra anmälan om förvärvet
hos Kungl. Maj :t. I denna anmälan skall lämnas upplysning om vederlaget för
vattenkraften eller — där vid förvärv av fastighet med tillhörande vattenkraft
särskilt vederlag för vattenkraften ej bestämts — om hur stor del av
vederlaget i dess helhet som anses belöpa på vattenkraften. Vidare skall tillhandahållas
de handlingar och uppgifter, som erfordras för prövning av
vederlagets skälighet. Om anmälan icke inkommer, äger Kungl. Maj:t eller
myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, införskaffa erforderliga uppgifter.
Finnes vederlaget för vattenkraften ej vara skäligt, äger Kungl.
Maj :t eller myndighet, som nyss sagts, föreskriva den nedsättning som därav
påkallas. Utfäst vederlag får ej givas eller mottagas innan skäligheten
av vederlaget blivit prövad. Vid nedsättning av vederlaget äger överlåtaren
frånträda överlåtelseavtalet, därest han underrättar förvärvaren därom senast
två månader efter erhållen del av nedsättningsbeslutet. De nu angivl
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 6.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
na bestämmelserna rörande rätt till vattenkraft skall äga motsvarande tilllämpning
å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars huvudsakliga
tillgång utgöres av rätt till vattenkraft. Underlåtenhet att göra
föreskriven anmälan, avgivande av medvetet oriktig uppgift vid anmälningsskyldighetens
fullgörande samt erläggande eller mottagande av vederlag,
innan skäligheten därav prövats, eller av högre vederlag än som funnits
skäligt straffas med dagsböter eller fängelse. Lagen äger icke tillämpning
å förvärv från eller för kronan eller från konkursbo eller å exekutiv auktion.
Genom en särskild kungörelse har Kungl. Maj :t förordnat, att lagen skall
äga tillämpning å förvärv efter den 15 november 1946 i Norrland eller Kopparbergs
län, att anmälan skall ingivas eller insändas till kommunikationsdepartementet
samt att vederbörande inskrivningsdomare ofördröj ligen
skall underrätta sagda departement om ansökningar om lagfart å fastighet,
vartill hör rätt till vattenkraft, som avses i kungörelsen, samt om ansökningar
om inteckning till säkerhet för dylik rätt.
Beträffande gällande bestämmelser av intresse i förevarande sammanhang
får utskottet i övrigt hänvisa till propositionen (s. 3—5).
Promemoria med förslag om fortsatt giltighet av 1946 års lag. Inom justitiedepartementet
har upprättats en den 10 oktober 1952 dagtecknad promemoria
angående fortsatt giltighet av 1946 års lag. I promemorian framhålles,
att lagen inginge såsom ett led i ett flertal olika åtgärder med syfte att effektivt
förhindra spekulation i vattenkraft. Dylika åtgärder vore alltjämt
behövliga, även om största delen av den utbyggnadsvärda vattenkraften numera
befunne sig i statens hand eller på andra fasta händer. De skärpta
bestämmelserna rörande beskattningen av realisationsvinst vid försäljning
av strömfall eller rättighet till vattenkraft, vilka genomförts vid 1951 års
riksdag, gjorde icke lagen överflödig. Lagen syntes därför från och med den
1 juli 1953 böra förlängas under ytterligare en femårsperiod eller alltså till
och med den 30 juni 1958.
Yttranden över promemorian. Över promemorian med därvid fogat lagförslag
bär efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,
riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, svenska vattenkraftföreningen och Sveriges lantbruksförbund.
Det i promemorian framlagda förslaget om förlängning av giltighetstiden
för 1946 års lag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga de hörda
remissinstanserna med undantag av riksförbundet landsbygdens folk.
I fråga om det närmare innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa
till propositionen (s. 6—7).
Departementschefens anförande i propositionen. Chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Zetterberg, har i propositionen anfört följande: »Efter
tillkomsten av 1946 års lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft har möj
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
3
ligheterna till spekulation i strömfall och kraft blivit minskade även genom
andra statliga åtgärder. Handeln med dessa utomordentligt viktiga naturtillgångar
bör dock fortfarande hållas under uppsikt. Jag vill därför i överensstämmelse
med det i promemorian framlagda förslaget, vilket vunnit
anslutning i nästan alla remissyttrandena, förorda att lagens giltighetstid
förlänges ytterligare fem år eller till och med den 30 juni 1958. Liksom hittills
bör dock Kungl. Maj :t ha befogenhet att förordna om upphävande av
lagen vid en tidigare tidpunkt.
Erfarenheterna av lagens tillämpning synes ej ha givit anledning att föreslå
några ändringar i dess utformning.»
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot del genom
propositionen framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 12 februari 1953.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Nils A. Larsson, Lars Andersson,
Ebbe Ohlsson, Sten, William Ohlsson och Georg Carlsson;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Levin, Utbult, Nestrup,
Andersson i Ryggestad, Hansson i Skegrie, Persson i Tandö och
Munktell.
Reservation
av herrar Ebbe Ohlsson och Munktell, vilka ansett
dels att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
»Den ifrågavarande lagen synes icke längre fylla något syfte. Väl anser
utskottet, att en spekulation i vattenkraft, som har till syfte att inhösta mellanhandsvinst,
är skadlig. Enligt vad som upplysts har emellertid under de
sju år, som lagen varit i kraft, nedsättning av vederlaget endast i tre fall
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
förekommit. I den till grund för propositionen liggande inom justitiedepartementet
upprättade promemorian anföres ej heller några egentliga skäl
varför lagen fortfarande borde äga giltighet. Utskottet vill även framhålla,
att särskilt genom 1948 års ändringar i vattenlagen samt genom 1951 års
skärpta bestämmelser rörande beskattning av realisationsvinst vid försäljning
av strömfall eller rättighet till vattenkraft möjlighet till spekulation i
vattenkraft i större omfattning numera knappast kan förekomma. Därtill
kommer att numera den på fria händer befintliga vattenkraften endast utgör
en ringa del, av en av remissinstanserna uppskattad till mindre än 5
procent. Utskottet anser därför en förlängning av lagen vara onödig.»
dels ock att utskottet i följd härav bort hemställa
att förevarande proposition måtte av riksdagen avslås.
Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
530535