Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Nr 19.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj
1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.

Genom en den 8 april 1953 dagtecknad proposition, nr .207, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter in. in.

Härigenom förordnas, att 9 kap. lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter
m. in.* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

9 KAP.

Om fyndigheter av uranlialtigt
mineral.

Om fyndigheter av uranlialtigt
mineral in. in.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av
uran eller någon av dess föreningar
eftersöka och bearbeta fyndighet av
uranhaltigt mineral är beroende på
koncession, som meddelas av Konungen.
Koncession må begränsas att
avse endast rätt till fyndighetens undersökning.

Vad i första stycket stadgats utgöre
icke hinder mot att endast för
erhållande av prov ur fyndighet av
uranhaltigt mineral för analys verkställa
borrning eller sprängning eller

Rättighet att för utvinnande av
uran, torium eller beryllium eller förening,
vari någon av dessa metaller
ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet
av uranhaltigt, toriumhaltigt eller
berylliumhaltigt mineral är beroende
på koncession, som meddelas av Konungen.
Koncession må begränsas att
avse endast rätt till fyndighetens undersökning.

Vad i första stycket stadgats utgöre
icke hinder mot att endast för
erhållande av prov ur fyndighet av
uranhaltigt, toriumbaltigt eller berylliumhaltigt
mineral för analys verk -

1 Senaste lydelse, se beträffande lagens överskrift SFS 1933: ISO, överskriften till 9 kap.
1945:811, 63 och 64 §§ 1950: 197, 65 och 66 §§ 1945:811 samt 67-69 §§ 1950:197.

1 Bihang Ull riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 19.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

upptaga provgropar eller vidtaga and- ställa borrning eller sprängning eller
ra liknande åtgärder. upptaga provgropar eller vidtaga and ra

liknande åtgärder.

Koncession må — -— ---—- därtill äro.

64 §.

Vad i 2 -5, 7—9, 11—21, 32—40,

42—44 och 48 §§, 56 § andra och
tredje styckena samt 58 och 60—62
§§ är stadgat angående fyndigheter,
som där avses, skall, med de avvikelser
som föranledas av bestämmelserna
i detta kap., äga motsvarande tilllämpning
i fråga om fyndigheter av
uranhaltigt mineral.

Avser koncession endast rätt till
fyndighetens undersökning eller innehar
sökanden förut beträffande området
i fråga koncession, som avses i
1—5, 6, 7 eller 8 kap., eller har området
anvisats sökanden såsom utmål
för gruva, må koncession, som avses
i detta kap., meddelas utan iakttagande
av vad i 2—4 §§ sägs.

Konungen äge — —- —

I fall-------

Bestämmelserna i--

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40,
42—44 och 48 §§, 56 § andra och
tredje styckena samt 58 och 60—62
§§ är stadgat angående fyndigheter,
som där avses, skall, med de avvikelser
som föranledas av bestämmelserna
i detta kap., äga motsvarande tillämpning
i fråga om fyndigheter av uranhaltigt,
toriumhaltigt eller berylliumhaltigt
mineral, dock att vad beträffar
fyndigheter av sistnämnda båda
slag i stället för vad i 58 § är stadgat
bestämmelserna i 10 § skola äga
tillämpning.

Avser koncession endast rätt till
fyndighetens undersökning eller innehar
sökanden förut beträffande området
i fråga koncession avseende eftersökande
och bearbetande av fyndighet,
som i denna lag sägs, eller har
området anvisats sökanden såsom utmål
för gruva, må koncession, som
avses i detta kap., meddelas utan
iakttagande av vad i 2—4 §§ sägs.
äga tillämpning.

60 § sägs.

--uranhaltigt mineral.

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om Vad förut i denna lag stadgas om
rätt för koncessionsinnehavare att rätt för koncessionsinnehavare att
tillgodogöra sig mineraliska ämnen, tillgodogöra sig mineraliska ämnen,
som icke avses med koncessionen, som icke avses med koncessionen,
skall icke gälla uran eller uranför- skall icke gälla uran, torium eller beening.
ryllium eller förening, vari någon av

dessa metaller ingår.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

3

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

66 §.

Uran eller uranförening må ej utan Uran, torium eller beryllium eller
Konungens tillstånd bearbetas för tek- förening, vari någon av dessa metalniskt
eller vetenskapligt bruk. ler ingår, må ej utan Konungens till stånd

bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt
bruk.

Tillstånd må---— — -— därtill äro.

67

Uran, uranförening, uranhaltigt
mineral eller ämne, som framställts
av uran, må ej föras ur riket med
mindre Konungen meddelat tillstånd
därtill; och må sådant tillstånd meddelas
allenast under förutsättning att
annat med hänsyn till användningen
jämförbart material införes till riket i
stället för vad som utföres eller, då
fråga är om uranhaltigt mineral, att
uran eller uranförening förekommer
i så ringa mängd att tillgodogörande
därav ej kan äga rum.

68

Den som, i annat fall än i 63 §
andra stycket sägs, utan koncession
för ändamål, som avses i 63 § första
stycket, eftersöker eller bearbetar fyndighet
av uranhaltigt mineral eller

§•

Ej må utan Konungens tillstånd ur
riket föras

a) uran, uranförening, uranhaltigt
mineral eller ämne, som framställts
av uran,

b) torium, toriumförening, toriumhaltigt
mineral eller ämne, som framställts
av torium,

c) beryllium, berylliumförening, berylliumlialtigt
mineral eller ämne,
som framställts av beryllium,

d) vara, i vilken torium eller beryllium
ingår.

Beträffande material, som i första
stycket under a) och b) avses, må
tillstånd till utförsel meddelas allenast
under förutsättning att annat
med hänsyn till användningen jämförbart
material införes till riket i
stället för vad som utföres eller, då
fråga är om uranhaltigt eller toriumhaltigt
mineral, att uran eller to<rium
eller förening, vari någon av dessa
metaller ingår, förekommer i så ringa
mängd att tillgodogörande därav ej
kan äga rum.

§•

Den som, i annat fall än i 63 §
andra stycket sägs, utan koncession
för ändamål, som avses i 63 § första
stycket, eftersöker eller bearbetar fyndighet
av uranhaltigt, toriumhaltigt

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

(Gällande lydelse.)

utan tillstånd bearbetar uran eller
uranförening så som i 66 § sägs, straffes
högst med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon i strid
mot 67 § ur riket utför eller söker utföra
uran eller annat ämne, som
där sägs.

69

Uran eller uranförening som, i annat
fall än i 63 § andra stycket sägs,
utvunnits utan koncession, tillfaller
kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 §
stadgas, är vad som därvid framställts
så ock förråd av uran, uranförening
eller uranlialiigt mineral, som han innehar,
förverkat till kronan.

Uran eller annat ämne, som någon
i strid mot 67 § utfört eller sökt utföra
ur riket, vare ock förverkat till
kronan.

(Föreslagen lydelse.)

eller berylliumhaltigt mineral eller
utan tillstånd bearbetar uran, torium
eller beryllium eller förening, vari någon
av dessa metaller ingår, så som i
66 § sägs, straffes högst med straffarbete
i två år.

Samma lag vare, där någon i strid
mot 67 § första stycket ur riket utför
eller söker utföra material eller vara,
som där sägs.

§•

Uran, torium eller beryllium eller
förening, vari någon av dessa metaller
ingår, som, i annat fall än i 63 §
andra stycket sägs, utvunnits utan
koncession, tillfaller kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 §
stadgas, är vad som därvid framställts
så ock förråd av den ifrågavarande
metallen, av förening av metallen
eller av mineral med halt av
metallen, som han innehar, förverkat
till kronan.

Det som någon i strid mot 67 § första
stycket utfört eller sökt utföra ur
riket vare ock förverkat till kronan.

Denna lag träder i kraft den 7 januari
1954, men redan dessförinnan må
meddelas beslut om koncession och
tillstånd, som avses i de nya bestämmelserna.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

5

2) L a g

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Härigenom förordnas, att 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 samt punkt 7
övergångsbestämmelserna till samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

52 §.

Gruvinnehavaren må---inmutningsbara mineralen.

Av de —- — —■ --- — efter tillsägelse.

Uppstår tvist---slutligen bestämt.

Vad i denna paragraf stadgas om Vad i denna paragraf stadgas om
rätt för gruvinnehavaren att tillgo- rätt för gruvinnehavaren att tillgododogöra
sig icke inmutningsbara mi- göra sig icke inmutningsbara mineneraliska
ämnen skall icke gälla raliska ämnen skall icke gälla uran,
uran eller uranförening. torium eller beryllium eller förening,

vari någon av dessa metaller ingår.

7. Vad enligt äldre författning gäller
med avseende å rätt för inmutaren
att tillgodogöra sig icke inmutningsbara
mineraliska ämnen skall
icke äga tillämpning å uran eller
uranförening.

7. Vad enligt äldre författning gäller
med avseende å rätt för inmutaren
att tillgodogöra sig icke inmutningsbara
mineraliska ämnen skall
icke äga tillämpning å uran, torium
eller beryllium eller förening, vari
någon av dessa metaller ingår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
195b.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet, i den
mån redogörelse för dessa ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

De för framställningen av och forskningen angående atomenergi betydelsefulla
metallerna beryllium och torium föreslås bli underkastade liknande
kontroll som den, vilken redan gäller i fråga om uran.

1 Senaste lydelse av 52 § och övergångsbestämmelserna, se SFS 1952:148.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Inledning.

Sedan år 1945 innehåller 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter m. m.
bestämmelser angående utvinningen och användningen av det för framställning
av atomenergi betydelsefulla ämnet uran. I skrivelse den 29 november
1952 har atomkommittén och Aktiebolaget atomenergi hemställt, att i lagstiftningen
måtte upptagas liknande bestämmelser om metallerna beryllium
och torium.

Över skrivelsen har yttranden efter remiss avgivits av kommerskollegium,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges geologiska undersökning,
tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium och statens handels-
och industrikommission. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande
fogat av ämbetsverket inhämtade yttranden från samtliga bergmästare, Sveriges
industriförbund, svenska gruvföreningen och Sveriges stenindustriförbund.

Samtliga remissinstanser har i princip tillstyrkt lagstiftningsåtgärder i
syfte att säkerställa kontrollen över beryllium och torium.

Förslaget att upptaga bestämmelser härom i 1886 års lag om stenkolsfyndigheter
m. m. har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av två bergmästare,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges geologiska
undersökning, statens handels- och industrikommission samt Sveriges stenindustriförbund.
Övriga remissinstanser däremot har avstyrkt att bestämmelserna
erhölle sin plats i 1886 års lag eller ifrågasatt lämpligheten härav.
Flertalet av sistnämnda myndigheter och organisationer har förordat, att
bestämmelser om mineraler av betydelse för framställning av atomenergi
upptoges i en särskild lag.

Departementschefen.

Vid lagrådsremissen anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, följande:

»År 1945 genomfördes vissa lagstiftningsåtgärder i syfte att säkerställa
statlig kontroll över utvinningen och användningen av uran och ämnen, vari
uran ingår. Anledningen härtill var den betydelse uran då fått för framställning
av atomenergi och de konsekvenser ur försvars- och utrikespolitiska
synpunkter som följde därav. Genom lagstiftningsåtgärden 1945 har statsmakterna
sålunda intagit den ståndpunkten att atomenergien och likaså de
ämnen, som erfordras för framställning av sådan energi, skall vara underkastad
statlig kontroll.

Den utveckling, som ägt rum på atomenergiens område sedan 1945, har
lett till att även andra ämnen än uran fått betydelse för atomenergiframställning.
Så är i första hand fallet med metallen beryllium. Sannolikhet
finnes för att även metallen torium kan bli av vikt i förevarande hänseende.
Redan nu spelar torium en stor roll vid del forskningsarbete som bedrives
beträffande atomenergien.

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag, i likhet med flertalet av de
myndigheter och sammanslutningar som yttrat sig i ärendet, att lagstiftningsåtgärder
nu bör genomföras i syfte att trygga statlig kontroll över utvinning
och användning av metallerna torium och beryllium.

De för kontrollen över uran meddelade bestämmelserna har upptagits i
1886 års lag angående stenkolsfyndigheter m. in. Atomkommittén och
aktiebolaget atomenergi liksom också åtskilliga remissinstanser har förordat,
att även de beträffande torium och beryllium erforderliga stadgandena
skulle få sin plats i denna lag. I vissa andra remissyttranden har däremot
uttalats, att särskild lagstiftning borde genomföras angående alla de
för atomenergien viktiga mineralen.

Obestridligen har vissa av de beträffande uran meddelade bestämmelserna
den karaktär, att de näppeligen har sin rätta plats i en lag med den uppbyggnad
och med det syfte 1886 års lag ursprungligen haft. Detsamma
gäller åtskilliga av de regler som erfordras för kontrollen över torium och
beryllium. Skäl kan därför anföras för att skapa en särskild lagstiftning
rörande kontrollen över atomenergien. Emellertid synes övervägande skäl
tala för att, åtminstone tills vidare, lösa denna lagstiftningsfråga genom att
verkställa utbyggnad av de bestämmelser, som redan förekommer i 1886
års lag. Den omständigheten att regleringen i fråga om torium och beryllium
sker genom en utvidgning av tillämpningsområdet för 1886 års lag
synes ej behöva medföra att man icke kan ernå en någorlunda tillfredsställande
lösning av de förevarande problemen. Härtill kommer, att tillskapandet
av en helt ny lagstiftning skulle innebära ett icke önskvärt uppskov
med den nu aktuella lagstiftningsåtgärden. En ny särskild lag i ämnet torde
nämligen böra föregås av en utredning av ej alltför obetydlig omfattning.

I likhet med vad som nu enligt 63 § 1886 års lag gäller för uran bör rättigheten
att för utvinnande av torium eller beryllium eller förening, vari något
av dessa ämnen ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet av toriumhaltigt
eller berylliumhaltigt mineral vara beroende på koncession, som meddelas av
Kungl. Maj :t. Beträffande uran har därjämte upptagits en undantagsregel
av det innehållet att viss begränsad undersökning av fyndighet, där uran
finnes, får äga rum även utan koncession. Då samma skäl, som anförts till
stöd för denna undantagsregel, gäller även beträffande beryllium och torium,
bör regeln tillämpas även för dem. Kungl. Maj :t äger återkalla koncession
avseende uran, när skäl därtill är, och motsvarande regel bör finnas även för
koncession som avser torium eller beryllium. Jämkningar i 63 § bör ske
i enlighet härmed.

Beryllium påträffas främst i vissa fältspat- och kvartsförekomster. Rätten
att tillgodogöra sig dessa tillkommer i princip jordägaren, då varken gruvlagen
eller 1886 års lag äger tillämpning på dem. Meddelande av koncession
avseende beryllium inom område, där brytning av fältspat eller kvarts redan
pågår, bör tydligen i regel icke medföra att binder lägges för denna rörelse.
Vid meddelande av koncession måste därför kunna beaktas de rimliga intressen,
som eu sådan rörelse bar. Om den i 56 § andra stycket 1886 års lag

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

upptagna regeln, att till koncession skall fogas de föreskrifter som finnes påkallade
för att förebygga att annat industriellt företag hindras i sin utveckling
eller soin eljest finnes erforderliga ur allmän eller enskild synpunkt,
utsträckes att gälla även koncessioner, varom nu är fråga, finnes möjlighet
att på tillfredsställande sätt lösa den intressekonflikt som kan uppkomma.

Koncession avseende uran medför enligt den i 64 § förekommande hänvisningen
till 58 § rätt för koncessionsinnehavaren att tillgodogöra sig utom
uranfyndigheter även kalksten och andra mineraliska ämnen, som måste
brytas för tillgodogörandet av det uranhaltiga mineralet eller som eljest förekommer
i sådant samband med detta att de ej kan tillgodogöras för sig. Denna
regel överensstämmer med den som gäller för koncession för att utvinna
olja ur alunskifferfyndigheter. Anledningen till att samma regler upptagits
beträffande såväl koncession för oljeutvinning som koncession avseende
uran är att uran förekommer i samband med alunskifferfyndigheter. I fråga
om koncession avseende stenkolsutvinning gäller enligt 10 §, att koncessionsinnehavaren
äger tillgodogöra sig, utom stenkolsfyndigheterna, de eldfasta
leror som förekommer i samband med sådana fyndigheter. Därjämte äger han
bryta övriga på djupet anträffade mineraliska ämnen, i den mån sådant är
erforderligt för arbetets ändamålsenliga drivande, och därav använda vad
som behövs för gruvdriftens ändamål. Vad sålunda icke användes äger koncessionsinnehavaren
också behålla, såframt det icke av jordägaren mot erläggande
av gottgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader avhämtas
inom sextio dagar efter tillsägelse. I kapitlen om saltfyndigheter samt oljeoch
gasfyndigheter hänvisas till 10 §. Fyndigheter av torium och beryllium
torde ej förekomma i samband med alunskifferfyndigheter. Det synes därför
saknas anledning att vid regleringen av den rätt till biprodukter, som hör
tillkomma innehavare av koncession avseende torium eller beryllium, anknyta
till den för alunskiffer och uran stadgade särskilda ordningen. Lämpligare
synes vara att i detta hänseende upptaga samma regler, som gäller för
koncession beträffande andra fyndigheter. Då som förut nämnts beryllium
förekommer främst i vissa fältspat- och kvartsförekomster, innebär detta i
praktiskt hänseende i huvudsak, att koncessionsinnehavaren äger tillgodogöra
sig fältspat och kvarts, som måst brytas för utvinningen av beryllium,
endast om jordägaren underlåter att mot erläggande av kostnaderna för brytning
och uppfordring avhämta fältspaten eller kvartsen.

I detta sammanhang torde böra erinras om att i 65 § 1886 års lag upptagits
en regel, varigenom man beträffande uran stadgat undantag från de förut
återgivna bestämmelserna i 10 och 58 §§ att koncessionsinnehavare äger tillgodogöra
sig även mineraliska ämnen, som ej avses med koncessionen. I
52 § gruvlagen och punkten 7 i övergångsbestämmelserna till denna lag
återfinnes motsvarande undantagsregler från den gruvinnehavare eljest
tillkommande rätten att i viss utsträckning tillgodogöra sig även icke im
mutningsbara mineraliska ämnen. Den nu förevarande lagstiftningsåtgärdens
syftemål bör tydligen medföra, att dessa undantagsregler utsträckes
att avse även ämnena beryllium och torium.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

9

Av vad i det föregående anförts framgår, att beträffande ett och samma
område en person kan komma att erhålla koncession för utvinning av beryllium
eller torium och eu annan inmutningsrätt. I 17 § 1886 års lag återfinnes
ett stadgande som tager sikte på antydda fall. Enligt detta stadgande
får arbete för fyndighetens eftersökande och bearbetande, som verkställes på
grund av först vunnen rättighet, icke hindras eller uppehållas på grund
av inmutning eller koncession, som senare tillkommit. Vid tvist om sättet
för drivande av de särskilda slagen av arbete skall bergmästaren i orten
bestämma huru arbetena skall ordnas. I anslutning härtill må nämnas, att
vid införande av stadgandena om uran från visst håll gjordes gällande att
dessa bestämmelser icke vore tillräckliga för att undvika hart när olösliga
konflikter. I anledning härav framhöll första lagutskottet, att koncession i
regel ej borde meddelas annan än inmutaren eller gruvinnehavaren eller den
som tidigare erhållit koncession för annat ändamål. Utskottet förutsatte,
att eftersom koncession skulle meddelas av Kungl. Maj :t, antydda synpunkt
komine att beaktas utan särskilt lagstadgande. Vidare uppmärksammade utskottet
det fall att inmutning söktes å område, där koncession för utvinnande
av uran tidigare meddelats annan. I detta fall funnes ej möjlighet
till diskretionär prövning. Då emellertid anledning saknades att antaga, att
koncession skulle sökas för utvinnande av uran ur fyndighet, som jämväl
innehölle inmutningsbart mineral, utan att inmutning samtidigt skedde,
fann utskottet någon särskild regel icke vara erforderlig för ifrågavarande
i all. Vad som är känt om hur beryllium och torium förekommer i naturen
ger stöd för att de av utskottet anförda synpunkterna äger giltighet även då
fråga är om dessa mineral.

Ägaren av den mark, som omfattas av koncession avseende uran, är enligt
1886 års lag tillförsäkrad rätt till ersättning i vissa hänseenden. Sålunda
skall bl. a. enligt 14 § 1 mom. koncessionsinnehavaren utom i visst fall
lösa område, som anvisats för arbete i dagen. Ersättningen skall — jämlikt
14 § 1 inom. och 64 § fjärde stycket — bestämmas enligt vad som stadgas
i expropriationslagen. Dock skall i vissa fall — nämligen då område för
arbete i dagen anvisats inom visst kortare avstånd från boningshus m. m.
och då marken tagcs i anspråk för annat än utvinning av uran in. in., såsom
för fabriksanläggning — ersättningen utgå med belopp som med hälften
överstiger vad som eljest skolat utgivas. Utöver lösen för marken är
koncessionsinnehavaren skyldig erlägga en avgift av femton kronor för varje
ar av den mark, inom vilken brytning skett för utvinning av uran. Motsvarande
regel gäller beträffande område inom vilket olja utvunnits ur skiffer
genom brytning eller annorledes. Den omständigheten att ett och samma
område tagits i anspråk såväl för oljeutvinning som för utvinning av uran
skall dock enligt 64 § femte stycket ej föranleda att större avgift skall utgå
än om marken tagits i anspråk endast för ettdera av dessa ändamål. Vidare
är jordägaren i vissa fall berättigad till särskild ersättning för skada och
intrång.

De ersättningsregler som sålunda gäller vid utvinning av uran torde iämp 2

llilutng till riksdagens protokoll 1953. !) samt. 3 avd. Nr 19.

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

ligen kunna tillämpas även då koncession avser beryllium eller torium. Någon
utvidgning av den i 64 § femte stycket stadgade regeln att avse även
torium och beryllium torde dock ej böra ske. Såvitt man nu vet förekommer
nämligen fyndigheter av dessa metaller — i motsats till vad fallet är
med uran — ej i samband med alunskiffer.

Utöver de nu behandlade spörsmålen kräves reglering av åtskilliga spörsmål,
som sammanhänger med meddelande av koncession och dennas utövande.
Bland dessa frågor må nämnas spörsmålen om förtärandet vid meddelande
av koncession, om koncessionsområdets storlek, om konkurrens mellan
flera sökande, om nedsättande av ersättning i anledning av skada och
intrång, om anvisande av område för arbetet, om skiljenämnd, om den omfattning
i vilken fyndighet må och skall utnyttjas, om olovligt arbete, om
frånträdande av koncession och om återställande av inlöst mark. Såvitt gäller
uran har dessa och även vissa andra frågor reglerats genom att i 64 §
hänvisats till vissa tidigare i lagen meddelade bestämmelser. Motsvarande
regler synes lämpligen kunna vinna tillämpning då fråga är om beryllium
eller torium.

Syftemålet med lagstiftningen kräver att även förfoganderätten över beryllium
och torium underkastas kontroll. Beträffande uran har i detta hänseende
i 66 § 1886 års lag meddelats den bestämmelsen, att uran eller uranförening
ej må utan Kungl. Maj :ts tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt
bruk. Ur praktisk synpunkt föreligger mellan uran och de metaller
varom nu är fråga den skillnaden att de sistnämnda i motsats till
uran användes vid framställningen av vissa industriella produkter. Självfallet
bör hinder ej läggas härför och den utvägen har anvisats att generella
tillstånd för användningen borde meddelas. Anledning synes dock ej
föreligga att i detta sammanhang ingå på frågan i vilken omfattning dylika
tillstånd bör meddelas utan denna fråga torde böra ankomma på Kungl.
Maj :t. Med hänsyn härtill bör det i 66 § meddelade tillståndstvånget utsträckas
att utan inskränkning gälla i fråga om torium och beryllium.

I likhet med vad som gäller i fråga om uran torde även export av beryllium
och torium böra bli föremål för kontroll. Vid utformandet av bestämmelserna
måste beaktas att såväl torium som beryllium ingår i vissa
industriprodukter. Möjligheten att exportera dessa produkter bör tydligen
ej förhindras. I framställningen har förordats att i lagen måtte upptagas
ett undantag från kravet på exporttillstånd för de fall där beryllium förekommer
i så ringa mängd att tillgodogörande därav ej kan ske. Denna lösning
synes mig emellertid knappast godtagbar. I det följande kommer jag
nämligen att föreslå en utsträckning av straffbestämmelsen för överträdelse
av exportförbudet att avse även beryllium och för avgränsningen av det
straffbara området är en regel av antytt innehåll alltför obestämd. Med hänsyn
till vad nu anförts och då det, enligt vad som uppgivits, icke går att
exakt angiva när beryllium ingår i en produkt i så ringa grad att utvinnande
av beryllium ur densamma ej kan ske, förordar jag i stället, alt all export
av beryllium, berylliumförening, berylliumhaltigt mineral, ämne, som

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19. 11

framställts av beryllium, samt vara, vari beryllium ingår, underkastas exportförbud.
Detsamma torde böra gälla torium, toriumförening, toriumhaltigt
mineral, ämne, som framställts av torium, och vara, vari torium ingåi.
Kungl. Majts rätt att bevilja exporttillstånd beträffande vara, vari beryllium
eller torium ingår, torde ej böra inskränkas genom bestämmelser i lagen.
Det förutsättes att Kungl. Maj :t kommer att — sedan det beträffande
viss vara av nu åsyftat slag klarlagts att varan ej innehåller torium eller
beryllium i sådan mängd att tillgodogörande kan ske — meddela generella
exporttillstånd. Ej heller i fråga om export av beryllium i andra sammanhang
torde det vara erforderligt att i lagen angiva de förutsättningar,
under vilka tillstånd till export bör meddelas utan frågan härom torde böra
överlämnas till Kungl. Maj :ts prövning. Vad åter angår export av torium i
andra fall än då denna metall ingår i viss vara torde samma regler som i
fråga om uran böra gälla.

De i 68 och 69 §§ upptagna ansvarsbestämmelserna och reglerna om förverkande
torde böra utsträckas och givas motsvarande tillämpning beträffande
beryllium och torium.

I och för sig är det önskvärt, att lagändringarna träder i kraft snarast
möjligt. Genom lagstiftningens ikraftträdande bör emellertid hinder ej läggas
för framställning och export av varor, vari beryllium och torium ingår.
Med den lösning som i det föregående förordats kräves härför att vissa tillstånd
meddelas av Kungl. Maj :t och för utfärdandet av dessa tillstand torde
visst rådrum erfordras. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari
1954. För att övergången skall bli smidig bör beslut om koncession och
tillstånd som i lagen avses kunna fattas och meddelas redan före lagens
ikraftträdande. En övergångsbestämmelse i detta syfte torde böra upptagas.»

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 23 april 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson Lindahl
Lars Andersson, Ebbe Ohlsson, Grym, Ivar Nilzon och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Allmän, Andersson
i Mölndal, Johansson i Torp, von Seth, Persson i Appuna, Nestrup och
Hansson i Skegrie.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

531183