Nr 9—11.

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av moderskapspenningen
och moderskapshjälpen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 303 av fru Sjöström-Bengtsson, samt
inom andra kammaren
nr 04 av fru Nilsson och

nr 393 av fru Johansson i Norrköping m. fl.

I motionerna 1:303 och 11:393, vilka äro likalydande, hemställes »att
riksdagen måtte besluta om sådan ändring av gällande författningar, att
moderskapspenningens belopp höjes till 150 kronor och moderskapshjälpens
till 250 kronor».

I motionen II: 64 föreslås »att riksdagen måtte besluta att moderskapspenningen,
som nu utgår med 75 kronor, höjes till 150 kronor».

Beträffande de skäl, som av motionärerna åberopats till stöd för dessa
yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.

Inledning.

Hjälpformerna moderskapspenning och moderskapshjälp fingo sin nuvarande
utformning 1937. Från och med år 1913 hade emellertid statsbidrag
utgått till sjukkassor, vilka meddelat moderskapshjälp. 1931 utökades
denna hjälpform avsevärt och samtidigt infördes såsom en komplettering
av moderskapshjälpen rätt till bidrag - moderskapsunderstöd — för de
kvinnor, som ej voro sjukförsäkrade och som behövde hjälp till lindrande
av de med barnsbörd förenade kostnaderna. Rätten till moderskapsunderstöd
byggde sålunda i princip på behov.

I propositionen nr .‘IS till 19.17 års riksdag framlades förslag till reform
av den samhälleliga hjälpen vid barnsbörd. Förslagen avsågo att efter två
skilda linjer bereda ökat ekonomiskt stöd åt barnaföderskor. Sålunda inneburo
förslagen dels reformering av sjukkassornas moderskapshjälp och
moderskapsunderstöden och dels införande av eu särskild hjälpform för
nödställda mödrar, mödrahjälp. Det enligt de i propositionen angivna riktI—Bihang
till riksdagens protokoll 195.1. 9 samt. 2 avd. Nr 9—It.

2 Andra lagutskottets utlåtande nr It.

linjerna reformerade moderskapsunderstödet skulle benämnas moderskapspenning.

Riksdagen antog i huvudsak de i propositionen framlagda förslagen.

Hjälpformernas nuvarande utformning.

Moderskapspenning.

Jämlikt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338; ändr. nr 552/1940, 229/
1944, 765/1944 och 201/1949) om moderskapspenning skall av statsmedel
utgå moderskapspenning med ett belopp av 75 kronor till kvinna, som till
lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov därav. Kvinna
äger dock ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som berättigar henne
till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning
skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses föreligga,
om för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för
makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke upptagits beskattningsbar inkomst uppgående till minst
fyra tusen kronor. Har den beskattningsbara inkomsten upptagits högre än
nu sagts men äro med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständigheterna
särskilt ömmande, må ock behov av moderskapspenning
anses vara för handen. Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning
utbetalas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är
bosatt, eller, efter överenskommelse med centralsjukkassan, av vederbörande
lokalsjukkassa. Ersättning för utgivna moderskapspenningar äger
centralsjukkassan att månadsvis utbekomma av tillsynsmyndigheten för
erkända sjukkassor, d. v. s. pensionsstyrelsen.

Beträffande avvägningen av moderskapspenningens belopp verkställde
befolkningskommissionen, vars betänkande angående moderskapspenning
och mödrahjälp (SOU 1936: 15) låg till grund för 1937 års reform, vissa
approximativa beräkningar av de extra kostnader, som regelmässigt föranledas
av barnsbörd. Kommissionen anförde härom:

Kommissionen har kommit till det resultatet, att kostnaderna i runt tal
synas kunna uppskattas till minst 100 kronor, varvid kommissionen räknat
med följande utgiftsposter:

Resekostnader antingen för barnaföderskan till och från förlossningsanstalten
eller för barnmorskan till och från barnaföderskan. Dessa kostnader
torde för flertalet kvinnor kunna beräknas till omkring 10 å 20 kronor.

Hemhjälp, innefattande dels full hjälp under den tid, då barnaföderskan
är frånvarande eller sängliggande i hemmet — i regel tio dagar — dels tillfällig
hjälp med tyngre sysslor under två veckor före och två veckor efter
förlossningen. Efter en dagskostnad av två kronor torde kostnaden härför
böra beräknas till omkring 30 kronor.

Utrustning åt barnaföderskan, såsom lämplig gördel och klänning för slutet
av havandeskapsperioden, samt sängutrustning och småkläder åt barnet,

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

A

varför kostnaderna torde lågt räknat böra uppskattas till 50 å 00 kronor.

Kostnaderna för sängutrustning och småkläder åt barnet ställa sig givetvis
högre, när fråga är om det första barnet än ett följande, men detta
torde uppvägas av att hemhjälp i sådant fall bör kunna ordnas med mindre
kostnad.

Enligt kommissionen borde moderskapspenningen givas eu storlek, som
i allmänhet kunde antagas täcka rimliga minimikostnader i anledning av
barnsbörden. Kommissionen anförde vidare:

Kommissionen hade helst sett, att moderskapspenningen hade kunnat
bestämmas till det belopp, vartill utgifterna approximativt och i genomsnitt
synas kunna lägst uppskattas, eller 100 kronor. Emellertid anser kommissionen
med hänsyn till de betydande kostnader, som eu moderskapspenning
av denna storlek skulle komma att kräva, av statsfinansiella skäl
icke möjligt att för närvarande föreslå en sådan moderskapspenning utan
vill i stället förorda, att densamma bestämmes till 75 kronor, ett belopp,
som i varje fall täcker större delen av kostnaderna.

Föredragande departementschefen yttrade härom i propositionen nr 38,
varigenom förslaget till nuvarande bestämmelser förelädes 1937 ars riksdag:

»Det föreslagna beloppet, mot vilket endast enstaka erinringar framställts,
synes mig vara väl avvägt. Från ett par håll har visserligen förordats
höjning till 100 kronor. Stockholms barnavårdsnämnd har för sin del
ifrågasatt en väsentlig höjning med hänsyn till att kostnaderna beräknats
för lågt åtminstone för de dyrare orterna eller alternativt, att understödet
måtte bestämmas i anslutning till dyrortsgrupperingen. Länsstyrelsen i
Västerbottens län åter har ansett, att understödet med hänsyn till de större
resekostnaderna borde sättas högre för landsbygden än för städerna. Givet
är, att ett belopp av 75 kronor betraktat såsom sådant har ett mindre värde
å en dyrort som Stockholm än å landsbygden i allmänhet. I och för sig
tinnas därför skäl för beloppets bestämmande i anslutning till dyrortsgrupperingen.
Emellertid synes det mig riktigare att utgå från kostnaderna
lör tillgodoseendet av de med understödet avsedda ändamålen — resor,
hemhjälp, utrustningspersedlar och anstaltsvård. Vad först angår resor,
torde kostnaden härför i städer och större samhällen, där barnmorska eller
förlossningsanstalt finnes, uppgå till ett mycket ringa belopp, medan samma
kostnad för en kvinna å landsbygden kan komma att stiga till en rätt avsevärd
summa allt efter avståndet till barnmorska eller anstalt. Kostnaden
för hemhjälp åter torde i stort sett variera i anslutning till dyrortsgrupperingen.
Utrustningskostnaderna liksom vårdkostnaden lära slutligen icke
kunna påverkas av kvinnans bosättningsort. Då sistnämnda kostnader sålunda
kunna betraktas som lika för alla och de drygare resekostnaderna å
landsbygden i huvudsak torde kunna anses uppvägda av minskade utgifter
för hemhjälp samt omvänt de större kostnaderna för hemhjälp å de dyrare
orterna av obetydliga reseutgifter, synes mig lika litet finnas skäl för att
bestämma understödet till ett större belopp å dyrorterna som alt sätta de
högre för landsbygdens befolkning. Erinras må även, att moderskapsunderstödet
också enligt nu gällande bestämmelser utgår med ett fixt belopp.
•lag biträder därför förslaget, att understödet fastställes (ill ell för alla lika
belopp och, då jag anser den av kommissionen föreslagna höjningen lämplig
och skälig, förordar jag understödets bestämmande till 75 kronor.»

4

Andra lagutskottets utlåtande nr !).

Andra lagutskottet, vars utlåtande nr 38 godkändes av riksdagen, avstyrkte
ett i en motion framfört förslag om höjning av moderskapspenningen
till 100 kronor och fann i likhet med departementschefen beloppet
75 kronor väl avvägt.

Moderskapshjälp.

Enligt 32 § kungl. förordningen den 26 juni 1!)31 om erkända sjukkassor
skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp åt kvinnlig
medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa
under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio dagar, eller, om hon återinträtt
inom den tiden, varit medlem av kassan under samma tid före utträdet.
Moderskapshjälp utgår med ett belopp av etthundratio kronor. Centralsjukkassa
kan dock efter medgivande av tillsynsmyndigheten utgiva moderskapshjälp
med högre belopp än nyss nämnts. Centralsjukkassa må på
ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för ansökningen varit medlem
av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio dagar och som
genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska eller vid mödraeller
barnavårdscentral anställd sjuksköterska gör sannolikt, att hon befinner
sig i havandeskap, längre framskridet än i sjunde månaden, såsom
förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart utbetala sextio
kronor.

Statsbidrag utgår med 75 kronor för varje barnbördsfall, för vilket centralsjukkassa
utgivit moderskapshjälp.

Beträffande avvägningen av det belopp, vartill moderskapshjälpen bestämts,
är att märka att befolkningskommissionen i betänkandet angående
moderskapspenning och mödrahjälp föreslog att sjukkassornas skyldighet
att meddela moderskapshjälp skulle upphävas.

Socialstyrelsen kritiserade i yttrande över betänkandet kommissionens
förslag i denna del och meddelade de riktlinjer för sjukkassornas moderskapshjälp,
vilka blevo vägledande för 1937 års lagstiftning i ämnet. Styrelsen
berörde härvid även avvägningen av de belopp, vartill hjälpen borde
fastställas.

Vad beträffade storleken av den framtida av sjukkassorna meddelade
moderskapshjälpen, syntes denna lämpligen kunna fastställas till ett belopp
av 10(1 kronor, varigenom understödet skulle motsvara de av kommissionen
beräknade minimikostnnderna vid barnsbörd, som understödet
skulle vara avsett att täcka. Ifrågasättas kunde emellertid även, om icke
beloppet borde höjas till 110 kronor, varigenom täckning jämväl erhölles
för den kostnad, som barnaföderskor enligt förslaget normalt skulle få
utgiva i legosängsavgift vid vård å förlossningsanstalt. Om minimibeloppet
av moderskapshjälpen bestämdes på angivet sätt i författningen, syntes
där också böra stadgas frihet för centralsjukkassa att genom bestämmelse
i stadgarna utfästa ett högre belopp, lika för alla kvinnliga medlemmar.

Andra lagutskottets utlåtande nr !).

Då moderskapspenningen skulle utgöra ett fixt engångsbelopp, borde
i överensstämmelse därmed även statsbidraget utgå med ett fixt engångsbelopp
för varje av kassan meddelad moderskapshjälp. Detta bidrag av
statsmedel till meddelad moderskapshjälp borde då utgå med samma belopp
som det statliga moderskapsunderstödet. Sattes detta, såsom föreslagits,
till 75 kronor, bleve följaktligen statsbidraget lika med 75 kronor för varje
utgiven moderskapshjälp. Detta finge i sin tur till följd, att om moderskapshjälpen
bestämdes till 110 kronor, avgift måste upptagas av medlemmarna
motsvarande ett understöd av 35 kronor, vilket belopp då representerade
självhjälpsmomentet i försäkringen. Avgiften i fråga beräknades för ett
område med medelstor frekvens av barnbördsfall till 75 öre för år.

Föredragande departementschefen uttalade i propositionen nr 38 följande
angående moderskapshjälpens helopp.

»I fråga om det belopp, vartill moderskapshjälpens totalbelopp, d. v. s.
statsbidraget jämte det på avgifterna grundade understödet, bör bestämmas,
har socialstyrelsen förordat 100 eller 110 kronor. Med hänsyn till rnoderskapsunderstödets
storlek anser jag ej tillrådligt att sätta beloppet lägre
än till 110 kronor. Härigenom skulle dock självhjälpsmomentet komma att
inskränkas till 35 kronor, medan det för närvarande utgör i genomsnitt för
flertalet kvinnor omkring 45 kronor. Möjlighet till viss differentiering synes
lämpligen höra beredas genom att stadga rätt för centralsjukkassa att efter
tillsynsmyndighetens medgivande bestämma högre belopp än 110 kronor,
givetvis dock utan rätt till högre statsbidrag än förut angivna 75 kronor.»

Riksdagen antog propositionens förslag i denna del.

Utredningar efter 1937 in. m.

Socialuårdskommittén framlade i sitt betänkande XII med utredning och
förslag angående moderskapsbidrag (SOU 1946: 23) ett genomgripande
förslag till reform av samhällets stödåtgärder vid havandeskap och barnshörd.
Moderskapsbidraget var avsett att ersätta alla de nuvarande ekonomiska
hjälpformerna i samband med moderskap, nämligen moderskapshjälpen,
moderskapspenningen och mödrahjälpen. Moderskapsbidrag skulle
utgå utan vare sig behovs- eller inkomstprövning. För täckande av de av
barnsbörden vållade kostnaderna skulle därigenom komma att utgå bidrag
i regel med avsevärt högre belopp än enligt nuvarande ordning. Därjämte
skulle emellertid moderskapsbidrag inrymma något som nu väsentligen
saknas, nämligen viss ersättning för inkomstbortfall för förvärvsarbetande
kvinna.

Betänkandet har icke föranlett proposition lill riksdagen.

Frågan om den ekonomiska hjälpen till mödrar vid havandeskap och
barnsbörd togs ånyo upp när 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen
tillkallades. Departementschefen, statsrådet Sträng, uttalade i direktiven
bland annat:

(i

Andra lagutskottets utlåtande nr !).

Frågan om en reform av de ekonomiska hjälpformerna vid havandeskap
och barnsbörd har under flera år tillbaka stått på dagordningen. Vid de
olika överväganden som därvid gjorts har även framkommit tanken att
utbygga arbetslöshetsförsäkringen för att bereda barnaföderskor skydd
mot inkomstbortfall. Därvid har närmast varit fråga om en form av daghjälp
vid havandeskap jämte familjetillägg efter regler i nära anslutning
till vad som gäller för daghjälp med tillägg vid arbetslöshet. Det kan nämnas,
att ett dylikt förslag framförts bl. a. i en motion till 1950 års riksdag
(11:188). Sammansatta stats- och andra lagutskottet, som behandlade
motionen, förklarade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2, att förslaget
vore beaktansvärt men att motionen icke borde föranleda någon
åtgärd, innan Kungl. Maj :t tagit slutlig ställning till frågan om socialvårdskommitténs
år 1946 framlagda förslag om moderskapsbidrag. Nyssnämnda
förslag och åtskilliga i anslutning därtill gjorda framställningar äro föremål
för prövning inom socialdepartementet. Utan att i detta sammanhang
ställning tages till hur hithörande spörsmål generellt böra lösas synes det
lämpligt att vid översynen av arbetslöshetsförsäkringen frågan om möjligheterna
att inom denna försäkrings ram bereda förvärvsarbetande kvinnor
skydd mot inkomstbortfall vid barnsbörd närmare undersökes.

Utredningen väntas inom den närmaste tiden komma att upptaga berörda
problem till behandling.

Socialförsäkringsutredningen tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 28 december 1951 för att inom socialdepartementet biträda
med utredning angående översyn av bestämmelserna rörande den allmänna
sjukförsäkringen in. in.

1 direktiven anförde statsrådet Sträng bland annat:

Vid den utredning, som jag sålunda anser böra komma till stånd, bör
också ett annat spörsmål bli föremål för omprövning, nämligen frågan om
den samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd. De nuvarande
erkända sjukkassorna lämna som bekant vid barnsbörd moderskapshjälp
till sina medlemmar. Hjälpen uppgår i regel till 125 kronor för varje fall,
varav staten bidrager med 75 kronor. Genom sjukkassornas förmedling
utbetalas efter inkomstprövning även moderskapspenning om 75 kronor
åt barnaföderskor, som icke äro sjnkkassemedlemmar. Denna hjälpform
finansieras helt av statsmedel. Vid sidan av nu nämnda båda hjälpformer
finnes en tredje hjälpform, kallad mödrahjälp. Denna hjälp, som bekostas
helt av staten, har karaktär av understöd och utgives kontant eller i naturaform
efter en ingående behovsprövning. Hjälpens maximibelopp är 400
kronor eller vid flerbörd 500 kronor. Mödrahjälpsverksamheten organiseras
lokalt av barnavårdsnämnderna ävensom av särskilda mödrahjälpsnämnder,
en för varje landstingsområde och varje stad som ej deltager i landsting.

Vid sjukförsäkringsreformens beslutande upptogs icke frågan om hjälpen
vid havandeskap och barnsbörd. Anledningen härtill var att Kungl. Maj:t
vid den tidpunkten ännu ej varit i tillfälle att taga ställning till socialvårdskommitténs
förut berörda, år 1946 avlämnade betänkande med förslag
rörande olika ekonomiska stödåtgärder vid havandeskap och barnsbörd.
Nämnda förslag liksom ett av 1941 års befolkningsutredning år 1945 avgivet
förslag i ämnet bygger i fråga om hjälpverksamhetens anordnande på
sjukkasserörelsen.

Andra lagutskottets utlåtande nr !>.

7

Socialvårdskommitténs nu ifrågavarande förslag blev vid remissbehandlingen
utsatt för åtskillig kritik; i remissyttrandena bröto sig meningarna
mycket starkt angående de riktlinjer som man borde följa vid en — i yttrandena
allmänt önskad — revision av denna gren av den sociala hjälpverksamheten.

Sedermera har detta problem aktualiserats vid olika tillfällen. Sålunda
har saken tagits upp av olika kvinnoorganisationer i framställningar till
chefen för socialdepartementet. Vidare har frågan behandlats av 1950 års
besparingsutredning i en till Kungl. Maj:t förra året avgiven promemoria.

Den 1 november innevarande år erhöll jag Kungl. Maj :ts bemyndigande
att tillkalla utredningsmän för att inom socialdepartementet biträda med
översyn av bestämmelserna rörande den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.
I direktiven för utredningen framhöll jag, att det
syntes lämpligt att vid nämnda översyn frågan om möjligheterna att inom
arbetslöshetsförsäkringens ram bereda förvärvsarbetande kvinnor skydd
mot inkomstbortfall vid barnsbörd närmare undersöktes.

I samband med den nu aktuella utredningen bör prövas i vad mån den
samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd bör sammankopplas
med sjukförsäkringen, och det bör undersökas om det ej är möjligt att få till
stånd eu enhetligare samt mera rationell och effektiv ordning på detta
område. I vad frågan avser skydd för de förvärvsarbetande mot inkomstbortfall
bör naturligen samarbete ske mellan ifrågavarande utredning och
den förenämnda utredningen rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningen avser att inom den närmaste tiden gripa sig an frågan om
hjälpen vid havandeskap och barnsbörd.

Moderskapspenningens och moderskapshjälpens belopp berördes vid 1952
ars riksdag av statsrådet Sträng i hans svar på fråga av fru Västberg om
vilka åtgärder som vidtagits eller planerats i syfte att snarast infria regeringens
löfte att de sociala förmånernas realvärde skulle återställas. Statsrådet
yttrade därvid följande.

Inkomstgränsen fastställdes senast 1949 till 4 000 kronor beskattningsbar
inkomst. Någon höjning av denna gräns eller av bidragsbeloppet har icke
planerats med hänsyn till den nyssnämnda omprövning av hjälpen vid
moderskap som pågår inom socialförsäkringsutredningen och utredningen
rörande arbetslöshetsförsäkringen. Avvägningen av hjälpbeloppet får ses mot
bakgrunden av övriga bidrag till barnkostnaderna som införts under senare
år. Därtill kommer att de allra flesta har eller lätt kan få tillgång till
moderskapshjälp.

Moderskapshjälpen erhålles genom sjukkassorna utan inkomstprövning.
Beloppet skall enligt 1937 års alltjämt gällande beslut vara lägst 110 kronor
och är i allmänhet 125 kronor. Beträffande ändring av reglerna för denna
hjälpform gäller vad som nyss sagts om moderskapspenningen.

Departementschefen, statsrådet Sträng, har i statsverkspropositionen 1953
i samband med de under femte huvudtiteln för budgetåret 1953/54 gjorda
anslagsäskandena uttalat, att han förutsätter, att moderskapshjälp och
moderskapspenning under budgetåret utgår enligt oförändrade grunder.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

Utskottet.

Den samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd utgår för närvarande
främst i tre former, moderskapspenning, moderskapshjälp och
mödrahjälp. Den sistnämnda hjälpformen kompletterar de båda förstnämnda.
Med mödrahjälpen avses sålunda att efter individuell behovsprövning
tillgodose hjälpbehov, som icke tillfredsställes genom moderskapspenning
eller moderskapshjälp.

Moderskapspenning utgår med 75 kronor. Moderskapshjälpen skall utgivas
med minst 110 kronor. Beloppen ha sedan de bestämdes 1937 icke
undergått någon förhöjning. De flesta sjukkassorna begagna dock möjligheten
att utbetala moderskapshjälp med högre belopp, i allmänhet 125
kronor.

Genom att beloppen sedan så lång tid tillbaka kvarstå oförändrade ha
de — såsom i motionerna påtalas — mist en avsevärd del av sitt värde.
Däremot har mödrahjälpen efter hand förbättrats. Ursprungligen utgjorde
dess maximibelopp 300 kronor. 1944 höjdes maximigränsen med hänsyn
till de inträffade prisstegringarna. Riksdagen har i år åter antagit förslag
till uppräkning av mödrahjälpens högsta belopp. Därmed kommer mödrahjälpen
att utgå högst med 600 kronor eller vid flerbörd med 800 kronor.
Den genomförda höjningen är i första hand betingad av de ökade levnadskostnaderna.
Ökningen går emellertid något utöver vad som motsvarar den
sedan 1944 inträdda prisstegringen och innebär således även en effektivisering
av hjälpen.

Den framtida utformningen av samhällets hjälp åt mödrar vid havandeskap
och barnsbörd står, såsom ovan redogjorts för, inför snar utredning.
Härvid komma frågor om effektivisering av hjälpen och i samband därmed
spörsmål om dess inriktning att övervägas. Med hänsyn härtill och
då för de sämst ställda mödrarna mödrahjälpen numera får anses tillfredsställa
de mest trängande behoven anser sig utskottet icke böra tillråda,
att riksdagen nu tager upp frågor om partiella förbättringar på detta
område.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna 1:303 och 11:393, såvitt motionerna
avse moderskapspenning, och motionen II: 64 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:303 och 11:393, såvitt motionerna
avse moderskapshjälp, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1953.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne*,
Nerman, fru Svenson*, herrar Ahlberg* och Nils Theodor Larsson*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, fru Västberg,
herr Hagård*, fru Sandström, herrar Lundberg, Bengtsson i Varberg, Königson
och Larsson i Hedenäset.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Johansson i Norrköping, som ansett, att utskottets utlåtande bort
ha följande lydelse:

Samhällets hjälp — — — (lika med utskottet) — — — eller moderskapshjälp.

Moderskapspenning utgår — — — (lika med utskottet) — — — 125
kronor.

På skilda områden av socialvården ha under senare år åtgärder vidtagits
i syfte att återställa de sociala förmånernas realvärde.

De båda hjälpformer det nu gäller ha inte undergått någon förbättring
sedan de genomfördes och giva således inte alls den hjälp som avsågs vid
genomförandet. Det är därför angeläget, att denna hjälp till barnaföderskorna
återföres till sitt realvärde. Att en utredning inom närmaste
tiden kommer att syssla med dessa frågor bör inte hindra en nödvändig
förbättring.

På grund av vad sålunda antörts lår utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner 1: 303
och 11:393 samt 11:64 måtte besluta att för sin del antaga
följande förslag till

1) Förordning

angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)

om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända
sjukkassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

10

Andra lagutskottets utlåtande nr i).

(Gällande lydelse:)

32

(Föreslagen lydelse:)

Centralsjukkassa skall — — — — — — samma tid.

Moderskapshjälp utgår med ett
belopp av etthundratio kronor; dock
må centralsjukkassa efter medgivande
av tillsynsmyndigheten utgiva moderskapshjälp
med högre belopp än
nyss nämnts.

Centralsjukkassa må —---

Där till-----------

Moderskapshjälp må

Moderskapshjälp utgår med ett
belopp av tvåhundrafemtio kronor;
dock må centralsjukkassa efter medgivande
av tillsynsmyndigheten utgiva
moderskapshjälp med högre belopp
än nyss nämnts.

----sextio kronor.

utbekomma beloppet.

----- stycket sägs.

Denna förordning skall träda i
kraft den 1 juli 1953; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola äga
tillämpning i fråga om barnsbörd,
som inträffat före nämnda dag.

2) Förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 juni 1937 (nr 338)

om moderskapspenning.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspenning
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

(Gällande lydelse:) '' (Föreslagen lydelse:)

1 §•

Moderskapspenning enligt denna Moderskapspenning enligt denna
förordning skall av statsmedel utgå förordning skall av statsmedel utgå
med ett belopp av sjuttiofem kronor med ett belopp av etthundrafemtio
till kvinna, som till lindrande av de kronor till kvinna, som till lindrande
med barnsbörd förenade kostnader av de med barnsbörd förenade kostär
i behov därav. nader är i behov därav.

Denna förordning skall träda i
kraft den 1 juli 1953; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola äga
tillämpning i fråga om barnsbörd,
som inträffat före nämnda dag.

D