Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari
1947 (nr t) om allmän sjukförsäkring, m. m. dels
ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 178, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll,

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till
lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

dels ock lämnat riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående den samordning
av den allmänna sjukförsäkringen och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen,
som föredragande departementschefen i propositionen
förordat, ävensom rörande av departementschefen angivna huvudgrunder
för tillhandahållande av läkemedel.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse: 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om
allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, dels att 4—19, 21—44, 47—54, 56, 58, 61, 71, 86,
106, 111, 113 och 115—117 §§, överskriften omedelbart före 118 § ävensom
118—124 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att överskrifterna omedelbart
före 15, 31, 35, 41 och 122 §§ skola utgå ur lagen, dels ock att

omedelbart före 13, 29, 30, 33, 38, 40,
skrifter av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

4 §.

I denna lag förstås med
läkare: den som äger behörighet
att inom riket utöva läkarkonsten; läkarvård:

vård som meddelas
av läkare, dock icke vård som
lämnas försäkrad, vilken är intagen
å sjukvårdsanstalt;

sjukvårdsanstalt: allmänt
sjukhus ävensom annan sjukvårdsinrättning,
till vars drift statsbidrag
utgår;

allmänt sjukhus: sjuk vårdsinrättning,

där vårdavgift å all- 1

121 och 123 §§ skola införas över(Föreslagen
lydelse:)

4 §•

I denna lag förstås med

läkare: den som äger behörighet
att inom riket utöva läkarkonsten; läkarvård:

vård som meddelas
av läkare, dock icke vård som
lämnas försäkrad, vilken åtnjuter
sjukhusvård;

sjuk hu svår d: vård som å

sjukvårdsanstalt lämnas där intagen
försäkrad ävensom vård å annan
sjukvårdsinrättning, om vården beredes
genom pensionsstyrelsens försorg; sj

ukvårdsanstalt: allmänt
sjukhus ävensom annan sjukvårdsinrättning,
som enligt av Konungen
fastställd förteckning är att anse såsom
sjukvårdsanstalt jämlikt denna

tåg;

allmänt sjukhus: sjuk vårdsinrättning

som tillhör staten

1 Senaste lydelse av 111 och 115—124 §§ se 1948: 733. Enligt lag den 8 december 1950
(nr 621) har förordnats att i stället för de tidpunkter, som angivas i 111 § samt 115—124 §§,
skall gälla vad Konungen med riksdagen därom framdeles förordnar.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

män sal eller därmed likställt rum
icke må uttagas eller må uttagas endast
för den som icke tillhör sjukvårdsområdet,
dock icke sjukvårdsinrättning
som är anordnad vid fattigvårdsanstalt; hemortssjukhus:

allmänt

sjukhus, drivet av det landsting eller
den kommun, inom vars område försäkrad
är bosatt.

När nedan

(Föreslagen lydelse:)

eller till vars drift statsbidrag utgår
eller som drives av landsting eller
stad, som ej deltager i landsting, och
ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt
ävensom sjukvårdsinrättning varöver
pensionsstyrelsen förfogar för
sin sjukvårdande verksamhet;

hemortssjukhus: allmänt

sjukhus, drivet av det landsting eller
sådan i landsting ej deltagande stad,
inom vars område försäkrad är bo -

satt.

inrättad, centralsjukkassa.

5 §.

Varje svensk--—----

Vad nu-—-----—--

Annan än försäkringspliktig må ej
vara medlem i allmän sjukkassa.

6 §.

Försäkringsplikt åvilar ej gift
kvinna, vars man är försäkringspliktig,
såframt makarna sammanleva
och hennes årsinkomst av förvärvsarbete
ej uppgår till ettusen kronor.

Från försäkringsplikt undantagas
vidare

a) den som vårdats å sjukvårdsanstalt
under minst sjuhundratrettio
dagar i följd, så länge vården å anstalten
därefter pågår;

b) den som är omhändertagen å anstalt
för obildbara sinnesslöa;

c) den som är intagen i fångvårdseller
tvångsarbetsanstalt för tid, som
kan antagas komma att omfatta
minst två år;

d) därest Konungen eller efter Konungens
bemyndigande tillsynsmyndigheten
så bestämmer, den som är
sjukförsäkrad enligt utländsk lag.

5 §•

— — denna lag.
i riket.

Försäkringspliktig enligt denna
lag är ej

a) den som åtnjutit sjukhusvård under
minst sjuhundratrettio dagar i
följd, så länge sjukhusvård därefter
pågår;

b) den som är omhändertagen å anstalt
för obildbara sinnesslöa;

c) den som är intagen i fångvårdseller
tvångsarbetsanstalt för tid, som
kan antagas komma att omfatta
minst två år;

d) därest Konungen eller efter Konungens
bemyndigande tillsynsmyndigheten
så bestämmer, den som är
sjukförsäkrad enligt utländsk lag.

Annan än försäkringspliktig må
ej vara medlem i allmän sjukkassa.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

7 §■

Varje medlem i allmän sjukkassa
är sjukvårdsförsäkrad. På
grund av sådan försäkring är jämväl
famil jemedlem s jukvårdsförsäkrad,
såframt ej beträffande denne föreligger
fall, som i 6 § andra stycket
avses.

Barn, som ej uppnått den ålder,
varmed följer försäkringsplikt, och
som icke är att anse såsom familjemedlem
är ändock sjukvårdsförsäkrat,
såframt försäkringsplikt förelegat
om barnet haft nämnda ålder.

8 §.

Med f a mil jemedlem förstås
dels hustru till medlem i allmän
sjukkassa, därest hon ej själv är
medlem i sådan kassa, dels ock barn
till sjukkassemedlem intill utgången
av den kalendermånad, varunder
barnet fyller sexton år. Med egna
barn likställas adoptivbarn och fosterbarn
ävensom barn, adoptivbarn
och fosterbarn till medlemmens
make. Vad nu är sagt om barn och
adoptivbarn gäller dock ej, där vårdnaden
om barnet tillkommer annan
än sjukkassemedlemmen eller make,
med vilken denne sammanlever.
Fosterbarn må icke anses såsom familjemedlem
till annan än barnafostraren.

Därest enligt de i första stycket
givna reglerna barn skulle bliva att
anse såsom familjemedlem till makar,
skall barnet betraktas såsom familjemedlem
allenast till mannen.
Sjukkassan må dock efter framställning
av makarna medgiva, att bar -

(Föreslagen lydelse:)

6 §■

Varje medlem i allmän sjukkassa
är sjukvårdsförsäkrad. På
grund av sådan försäkring är jämväl
i riket bosatt barn till medlemmen
sjukvårdsförsäkrat intill utgången
av den kalendermånad, varunder det
fyller sexton år, såframt ej beträffande
barnet föreligger fall, som i
5 § tredje stycket avses. Med sjukkassemedlems
egna barn likställas
adoptivbarn och fosterbarn ävensom
barn, adoptivbarn och fosterbarn till
medlemmens make. Vad nu är sagt
om barn och adoptivbarn gäller dock
ej, där vårdnaden om barnet tillkommer
annan än sjukkassemedlemmen
eller make, med vilken denne
sammanlever. Fosterbarn må icke
anses såsom barn till annan än
barnafostraren.

Därest enligt de i första stycket
givna reglerna barn skulle bliva
sjukvårdsförsäkrat genom makars
försäkring, skall barnet anses vara
försäkrat allenast såsom barn till
mannen. Sjukkassan må dock efter
framställning av makarna medgiva,
att barnet i stället skall vara sjukvårdsförsäkrat
såsom barn till hustrun.
Sådant medgivande må lämnas
allenast, såframt hustruns årsinkomst
av förvärvsarbete överstiger
mannens årsinkomst av dylikt arbete,
och gäller från och med ingången
av kalendermånaden näst
efter den, varunder tillståndet lämnats,
intill dess kassan annorlunda
bestämt.

Fosterbarn skall anses såsom sådant
intill utgången av den kalen -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

(Nuvarande lydelse:)

net i stället skall anses såsom familjemedlem
till hustrun. Sådant
medgivande må lämnas allenast, såframt
hustruns årsinkomst av förvärvsarbete
överstiger mannens årsinkomst
av dylikt arbete, och gäller
från och med ingången av kalendermånaden
näst efter den, varunder
tillståndet lämnats, intill dess kassan
annorlunda bestämt.

Fosterbarn skall anses såsom familjemedlem
intill utgången av den
kalendermånad, varunder det fyller
sexton år.

0 §.

Sjukkassemedlem, vars årsinkomst
av förvärvsarbete uppgår
till minst sexhundra kronor, skall
vara sjukpenningförsäkrad.
Hustru, som är familjemedlem och
ej fyllt sextiosju år, är sjukpenningförsäkrad,
oavsett huruvida hennes
man år sjukpenningförsäkrad eller
ej, såframt icke beträffande henne
föreligger fall, som i 6 § andra stycket
avses, eller till henne utgår folkpension
eller hennes make för henne
uppbär hustrutillägg till folkpension.

Annan än i första stycket avses
må ej vara sjukpenningförsäkrad.

(Föreslagen lydelse:)

dermånad, varunder det fyller sexton
år.

Barn, som ej uppnått den ålder,
varmed följer försäkringsplikt, och
som icke är försäkrat på grund av
vad ovan sägs, är ändock sjukvårdsförsäkrat,
såframt försäkringsplikt
förelegat om barnet haft nämnda
ålder.

7 §■

Sjukkassemedlem, vars årsinkomst
av förvärvsarbete uppgår till minst
ettusentvåhundra kronor, skall vara
sjukpenningförsäkrad.

Sjukkassemedlems hustru, som
sammanlever med sin man och
själv är medlem i allmän sjukkassa
men vars årsinkomst av förvärvsarbete
ej uppgår till ettusentvåhundra
kronor, är jämväl sjukpenningförsäkrad,
dock ej för längre
tid ån till och med den månad, varunder
hon fyller sextiosju år, och
ej heller för tid efter utgången av
den månad, varunder hon börjat
uppbära folkpensionsförmån i annan
form ån ålderspension, så länge
förmånen åtnjutes.

Avlider make till hustru, som i
andra stycket avses, skall utan hinder
därav försäkringen bestå intill
utgången av tredje kalendermånaden
efter den, då mannen avlidit.

Annan än i denna paragraf avses
må ej tillhöra den obligatoriska
sjuk penning försäkringen.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

10 §. 8 §.

Med årsinkomst---—--såsom förvärvsarbete.

Utgöres inkomst---— — -— kommunal inkomstskatt.

Inkomst av —-----annans räkning.

Beräkning av årsinkomst av förvärvsarbete
skall, där förhållandena
ej eljest äro kända för sjukkassan,
grundas på de upplysningar, som
kassan kan inhämta av den försäkrade
eller dennes arbetsgivare eller
som må kunna framgå av den uppskattning,
som vid senaste taxering
gjorts av den försäkrades inkomst av
rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet.

Beräkning av årsinkomst av förvärvsarbete
skall, där förhållandena
ej eljest äro kända för sjukkassan,
grundas på de upplysningar, som
kassan kan inhämta av den försäkrade
eller dennes arbetsgivare eller
som må kunna framgå av den uppskattning,
som vid senaste taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.

Med årsinkomst av tjänst
avses sådan årsinkomst av förvärvsarbete,
som arbetstagare kan antagas
komma att tills vidare åtnjuta i
allmän eller enskild tjänst.

11 §. 9 §.

Försäkringspliktig skall------försäkringsplikt inträder.

Medlem i — — — —--den senare.

Sjukvårdsersättning till barn, som
i 7 § andra stycket avses, utgives av
sjukkassan för den kommun, där
barnet är bosatt.

Sjukvårdsersättning till barn, som
i 6 § sista stycket avses, utgives av
sjukkassan för den kommun, där
barnet är bosatt.

12 §.

Inträder försäkringsplikt för barn,
som dittills varit att räkna såsom familjemedlem,
skall sjukkassa inskriva
den försäkringspliktige såsom
medlem i kassan.

Då försäkringsplikt

Ändå att---

Så snart----

10 §.

Inträder försäkringsplikt för någon,
som dittills varit försäkrad såsom
barn, skall sjukkassa inskriva
den försäkringspliktige såsom medlem
i kassan.

försäkringspliktens uppkomst.

inskrivning sker.
försäkringspliktens upphörande.

13 §.

Sjukkassa skall i samband med
inskrivning av medlem besluta, huruvida
denne skall vara sjukpen -

11 §■

Sjukkassa skall i samband med
inskrivning av medlem besluta huruvida
denne skall vara sjukpen -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

7

(Nuvarande lydelse:)

ningförsäkrad. Kassan skall ock, när
till dess kännedom kommit, att medlems
årsinkomst av förvärvsarbete
undergått ändring av betydelse för
sj ukpenningf örsäkringen, utan dröj smål
meddela det beslut, som därav
påkallas.

Under tid, då sj ukpenningf ör säkrad
medlem lider av sjukdom, som
i 21 § avses, må han icke uteslutas
från sjukpenningförsäkringen, förrän
hans rätt till sjukpenning upphört
till följd av vad i 27 § stadgas.

U §.

Blir den---

Vad i —----

I fall, —----

Sjukvårdsförsäkringen.

15 §.

Envar försäkrad äger i enlighet
med vad nedan sägs rätt till ersättning
för utgifter för läkarvård och

(Föreslagen lydelse:)

ningförsäkrad och, om så finnes
vara fallet, vilken sjukpenningklass
han skall tillhöra. Kassan skall ock,
när till dess kännedom kommit,
att medlems årsinkomst av tjänst
eller annat förvärvsarbete undergått
ändring av betydelse för sjukpenningförsäkringen,
utan dröjsmål
meddela det beslut, som därav påkallas.

Ändring av medlems sjukpenningförsäkring
till följd av beslut, som
avses i första stycket andra punkten,
må ej ske förrän vid det månadsskifte,
som inträffar närmast efter
det beslutet härom fattats. Därest
medlems sjukpenningförsäkring eljest
skall ändras, skall, om ej annat
följer av vad i 7 § tredje stycket
sägs, ändringen ske vid månadsskiftet
närmast efter det anledning till
ändringen uppkommit.

Under tid, då sjukpenningförsäkrad
medlem lider av sjukdom, som
i 21 § avses, må hans sjukpenningförsäkring
icke ändras, förrän hans
rätt till sjukpenning upphört till
följd av vad i 29 § stadgas.

Beslut angående medlems sjukpenningförsäkring
skall skriftligen
delgivas denne.

Sj ukvårdsförsäkringen.

13 §.

Envar försäkrad äger i enlighet
med vad nedan sägs rätt till ersättning
för utgifter för läkarvård och

12 §.

— den senare.

- om flyttningen,
annat föreskrivits.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

i samband därmed företagna resor
ävensom, där han för sjukdom intagits
å sjukvårdsanstalt, för resan
dit och åter.

16 §.

Ersättning för —--— — -

Taxa, som i första stycket sägs,
skall avse sådan vård — däri inbegripen
röntgen- och annan undersökning
— som kan meddelas av
varje läkare, så ock röntgenundersökning
samt röntgen- och radiumbehandling,
som utföres av därför
särskilt utbildad läkare.

Är uppenbart att försäkrad vid
samma sjukdomsfall utan fog sökt
mer än en läkare eller att läkare anlitats
vid flera tillfällen än som varit
behövligt, utgår ersättning allenast
för den vård, som lämnats av
den först rådfrågade läkaren, eller
för de besök, som skäligen varit behövliga.
Har försäkrad, oaktat han
uppenbarligen utan risk för försämring
av hälsotillståndet kunnat besöka
läkare, påkallat besök av läkare
i sin bostad eller annorstädes,
må ersättningen nedsättas till belopp,
som av sjukkassan skulle hava
utgivits för läkarvård ävensom i resekostnadsersättning
enligt 17 § för
det fall att den försäkrade besökt
läkaren.

(Föreslagen lydelse:)

sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor.

U §.

av sjukpenning.

Såsom utgifter för läkarvård skola
anses jämväl utgifter för tandläkarvård,
avseende sådan behandling,
som angives i en av Konungen fastställd
förteckning och som meddelas
vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola
eller allmänt sjukhus.

Taxa, som i första stycket sägs,
skall avse sådan vård — däri inbegripen
röntgen- och annan undersökning
— som kan meddelas av
varje läkare, så ock röntgenundersökning
samt röntgen- och radiumbehandling,
som utföres av därför
särskilt utbildad läkare, ävensom
tandläkarvård, varom i andra stycket
förmäles.

Är uppenbart att försäkrad vid
samma sjukdom utan fog sökt mer
än en läkare eller att läkare anlitats
vid flera tillfällen än som varit
behövligt, utgår ersättning allenast
för den vård, som lämnats av
den först rådfrågade läkaren, eller
för de besök, som skäligen varit behövliga.
Har försäkrad, oaktat han
uppenbarligen utan risk för försämring
av hälsotillståndet kunnat besöka
läkare, påkallat besök av läkare
i sin bostad eller annorstädes,
må ersättningen nedsättas till belopp,
som av sjukkassan skulle hava
utgivits för läkarvård ävensom i resekostnadsersättning
enligt 16 § för
det fall att den försäkrade besökt
läkaren.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

9

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)
15 §.

Ersättning för utgifter för sju kh
u s v å r d, som på grund av sjukdom
varit erforderlig, utgår,

då vården beretts å hemortssjukhus,
med belopp, som motsvarar den
för sådan vård vid sjukhuset tillämpade
avgiften å allmän sal,

då erforderlig vård ej kunnat beredas
å hemortssjukhus eller behovet
av sjukhusvården uppkommit
utanför det landstingsområde eller
sådan i landsting ej deltagande stad,
där den sjuke är bosatt, och den
sjuke med anledning härav måst intagas
å annat allmänt sjukhus, med
belopp, som motsvarar den lägsta
avgift, mot vilken den sjuke kunnat
erhålla vården å sjukhuset,

då vården annorstädes än å allmänt
sjukhus beretts genom pensionsstyrelsens
försorg, med belopp,
som motsvarar den lägsta för sådan
vård utgående avgiften, samt

i övriga fall med belopp, motsvarande
den lägsta avgift, mot vilken
den sjuke kunnat erhålla vården å
allmän sal vid hemortssjukhus, lämpat
för sjukdomens behandling.

Konungen äger fastställa taxa för
beräkning av ersättning, som i första
stycket avses. Har sådan taxa fastställts,
utgår ej ersättning för belopp,
varmed vårdavgiften överstiger
i taxan angivet belopp.

17 §.

16 §.

Är försäkrad enligt 16 § berättigad
till ersättning för utgifter för
läkarvård, skall ersättning utgå jämväl
för utgifterna för resor till

Är försäkrad enligt 14 § berättigad
till ersättning för utgifter för
läkarvård, skall ersättning utgå jämväl
för utgifterna för resor till

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)
och från läkaren, dock endast
såframt resekostnaden överstiger tre
kronor för varje läkarbesök. Därvid
ersättes hela den överskjutande kostnaden,
om försäkrad efter hänvisning
av läkare sökt läkarvård vid
närmaste allmänna sjukhus, där
vården kunnat meddelas. I annat
fall utgår ersättning med tre fjärdedelar
av den överskjutande kostnaden,
dock må högre belopp ej utgivas
än som skulle hava utgått vid
besök hos den provinsialläkare eller
stadsläkare, inom vars distrikt den
försäkrade vistas.

Ersättning, som
Om försäkrads

18 §.

Utgifter för försäkrads r e s a f ö r
intagning å s j u k v å r d s anstalt
ersättas högst med belopp,
som motsvarar kostnaden för resa
till närmaste allmänna sjukhus, där
erforderlig vård kunnat beredas,
eller, om den sjuke intagits å hemortssjukhus
och behovet av sjuk -

(Föreslagen lydelse:)
och från läkaren, dock endast
såframt resekostnaden överstiger
fyra kronor för det första besöket
hos läkaren och en krona för varje
följande besök (återbesök). Därvid
ersättes hela den överskjutande
kostnaden, om försäkrad efter hänvisning
av läkare sökt läkarvård vid
närmaste allmänna sjukhus, där
vården kunnat meddelas. I annat
fall utgår ersättning med tre fjärdedelar
av den överskjutande kostnaden;
dock må högre belopp ej utgivas
än som skulle hava utgått vid
besök hos den provinsialläkare eller
stadsläkare, inom vars distrikt den
försäkrade vistas, och skall vid återbesök
försäkrad svara för högst två
kronor.

- utom riket.

- hans följeslagare.

Vid tandläkarvård, som i 14 § avses,
skall vad i denna paragraf sägs
om läkarvård äga motsvarande tilllämpning.

17 §.

Har försäkrad åtnjutit sjukhusvård,
som på grund av sjukdom
varit erforderlig, skall enligt vad
nedan sägs ersättning utgå jämväl
för utgifterna för resor till
och från sjukvårdsinrättningen.

Utgifter för försäkrads resa för
intagning å sjukvårdsinrättning ersättas
högst med belopp, som motsvarar
kostnaden för resa till närmaste
allmänna sjukhus, där erforderlig
vård kunnat beredas, eller,
om den sjuke intagits å hemortssjukhus
och behovet av sjukhus -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

11

(Nuvarande lydelse:)

husvård uppkommit vid vistelse
inom sjukvårdsområdet eller därtill
gränsande kommun, högst med belopp,
som motsvarar kostnaden för
resa till närmaste hemortssjukhus,
där erforderlig vård kunnat beredas.

Utgifter för försäkrads återresa
från sjukvårdsans
t al t e n ersättas endast i den mån
de överstiga tre kronor. Ersättning
för återresa utgår icke, om behovet
av sjukhusvård uppkommit under
det försäkrad vistats utom det län,
inom vilket han är bosatt, och han
i anledning därav intagits å sjukvårdsanstalt
belägen utom nämnda
län. Kostnad för återresa må ej beräknas
högre än för resa från sjukvårdsanstalten
till den försäkrades
bostad.

Vid beräkning av ersättning, som
i denna paragraf avses, skall vad i
i7 § andra stycket a), b), c) och e)
är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om försäkrads ålder eller tillstånd
påkallar, att anhörig eller
annan följer honom vid intagning
å sjukvårdsanstalt eller vid återresa
därifrån eller att vårdare därvid
anlitas, skall ersättning utgivas
jämväl för följeslagarens resa eller
kostnaden för vårdare. Härvid skall
gälla, förutom vad ovan i denna
paragraf är stadgat, att ersättning
skall beräknas å den sammanlagda
kostnaden för den försäkrade och
hans följeslagare eller vårdare samt
att ersättning för följeslagares resekostnad
varje gång högst må utgivas
efter kostnaden för tur- och returresa.

(Föreslagen lydelse:)

vård uppkommit vid vistelse inom
sjukvårdsområdet eller därtill gränsande
kommun, högst med belopp,
som motsvarar kostnaden för resa
till närmaste hemortssjukhus, där
erforderlig vård kunnat beredas.

Utgifter för försäkrads återresa
från sjukvårdsinrättningen ersättas
endast i den mån de överstiga fyra
kronor. Ersättning för återresa utgår
icke, om behovet av sjukhusvård
uppkommit under det försäkrad
vistats utom det län, inom vilket
han är bosatt, och han i anledning
därav intagits å sjukvårdsinrättning
belägen utom nämnda län.
Kostnad för återresa må ej beräknas
högre än för resa från sjukvårdsinrättningen
till den försäkrades
bostad.

Vid beräkning av ersättning som
i denna paragraf avses, skall vad i
16 § andra stycket a), b), c) och e)
är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om försäkrads ålder eller tillstånd
påkallar, att anhörig eller
annan följer honom vid intagning
å sjukvårdsinrättning eller vid återresa
därifrån eller att vårdare därvid
anlitas, skall ersättning utgivas
jämväl för följeslagarens resa eller
kostnaden för vårdare. Härvid skall
gälla, förutom vad ovan i denna
paragraf är stadgat, att ersättning
skall beräknas å den sammanlagda
kostnaden för den försäkrade och
hans följeslagare eller vårdare samt
att ersättning för följeslagares resekostnad
varje gång högst må utgivas
efter kostnaden för tur- och returresa.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

48 §.

Bidrag till försäkrads sjukvård
utöver vad som omfattas av den
obligatoriska sjukvårdsförsäkringen
må ej avse annat än sjukgymnastik
eller eljest behandling med bad,
massage, elektricitet eller hetluft
eller annan därmed jämförlig behandling.

Förmån, som i första stycket sägs,
må beredas endast av centralsjukkassa,
som därtill erhållit medgivande
av tillsynsmyndigheten, och i enlighet
med de närmare föreskrifter,
som meddelas av tillsynsmyndigheten.

Försäkring, som i denna paragraf
avses, må omfatta även familjemedlem
till sjukkassemedlem; och skall
därvid vad i 47 § andra stycket sägs
äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Har kommun — — — — — -

Om redare för svenskt fartyg jämlikt
sjömanslagen haft att vid sjömans
sjukdom vidkännas kostnad
som ovan i 16—18 §§ avses, äger han
hos den sjukkassa, där sjömannen
är försäkrad, erhålla gottgörelse för

(Föreslagen lydelse:)

18 §.

Sjukkassa må, med tillsynsmyndighetens
medgivande och enligt de
närmare föreskrifter som meddelas
av tillsynsmyndigheten, besluta, att
ersättning skall utgå för försäkrads
kostnader för sjukgymnastik eller
eljest behandling med bad, massage,
elektricitet eller hetluft eller annan
därmed jämförlig behandling eller
för konvalescentvård. I sådant fall
skall den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen
i kassan omfatta även
förmån, som avses med beslutet.

19 §.

motsvarande kostnad.

Allmän sjukkassa äger med arbetsgivare,
som anordnar läkarvård
eller vidtager andra sjukvårdande
åtgärder så att kassans utgifter för
s jukvårdsförsäkringen kunna antagas
minska, överenskomma om
skälig gottgörelse för arbetsgivarens
ifrågavarande kostnader, överenskommelsen
skall för att vara gällande
fastställas av tillsynsmyndigheten.

Om redare för svenskt fartyg jämlikt
sjömanslagen haft att vid sjömans
sjukdom vidkännas kostnad
som ovan i 14—18 §§ avses, äger han
hos den sjukkassa, där sjömannen
är försäkrad, erhålla gottgörelse för

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

13

(Nuvarande lydelse:)

kostnaden enligt bestämmelserna i
denna lag; dock må ersättning utgå
högst med belopp, som skulle hava
utgivits, därest kostnaden uppkommit
vid den sjukes vistelse inom
sjukkassans verksamhetsområde.

21 §.

Sjukpenningför säkrad medlem

äger vid sjukdom, som förorsakar
förlust av arbetsförmågan eller för
vars botande den sjuke enligt läkares
föreskrift bör fullständigt avhålla
sig från arbete, för varje dag
rätt till sj u k penning med två
kronor för tiden till och med den
månad, varunder han fyller aderton
år, och för tiden från och med månaden
näst efter den, varunder han
fyller sextiosju år, samt med tre kronor
50 öre för annan tid.

Hustru, som är sjukpenningförsäkrad
i egenskap av familjemedlem,
äger vid sjukdom som i första stycket
sägs rätt till sjukpenning med en
krona 50 öre för dag.

Såsom sjukdom skall anses jämväl
sådant tillstånd av arbetsoförmåga
som förorsakats av sjukdom,
för vilken sjukpenning utgivits, och
som alltjämt kvarstår efter sjukdomens
upphörande.

Vid bedömande — — — — —

Sjukkassa må, då skäl äro därtill,
påfordra att förlust av arbetsförmåga
styrkes genom intyg av läkare.

(Föreslagen lydelse:)

kostnaden enligt bestämmelserna i
denna lag; dock må ersättning utgå
högst med belopp, som skulle hava
utgivits, därest kostnaden uppkommit
vid den sjukes vistelse inom
sj ukkassans verksamhetsområde.

21 §.

Sjukpenningför säkrad medlem
äger vid sjukdom, som förorsakar
förlust av arbetsförmågan, för varje
dag rätt till hel sjukpenning.

Förorsakar sjukdom, utan att
medföra förlust av arbetsförmågan,
nedsättning av denna med minst
hälften, skall halv sjukpenning
utgivas.

Såsom sjukdom skall anses jämväl
sådant tillstånd av arbetsoförmåga
eller nedsatt arbetsförmåga,
som förorsakats av sjukdom, för vilken
sjukpenning utgivits, och som
alltjämt kvarstår efter sjukdomens
upphörande.

- vara arbetsoförmögen.

Sjukkassa må, då skäl äro därtill,
påfordra att förlust eller nedsättning
av arbetsförmåga styrkes genom
intyg av läkare.

22 §.

Varje sjukpcnningförsäkrad medlem
är försäkrad för g r u n d s ju k -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

penning. Hel grundsjukpenning
utgör tre kronor.

Sjukpenning för säkrad medlem,
vars årsinkomst av tjänst uppgår till
minst ettusenåttahundra kronor,
skall härjämte vara försäkrad för
tilläggssjukpenning, som
till storleken bestämmes av den
sjukpenningklass medlemmen tillhör.
Tillhörighet till högre sjukpenningklass
än den första är beroende
allenast av medlemmens årsinkomst
av tjänst.

Sjukpenningklasserna och beloppet
av hel sjukpenning inom varje
klass framgå av följande tabell:

Sjuk-

penning-

klass

nr

Årsinkomsten av
tjänst uppgår

De första 90 dagarna av en sjuk-period för vilka sjukpenning utgår

Följande dagar av sjukperioden

till

kr

men ej
till
kr

Grund-

sjuk-

penning

kr

Tilläggs-

sjuk-

penning

kr

Summa

kr

Grund-

sjuk-

penning

kr

Tilläggs-

sjuk-

penning

kr

Summa

kr

kol. 1

kol. 2

kol. 3

kol. 4

kol. 5

kol. 6

kol. 7

kol. 8

kol. 9

1

_

1 800

3

3

3

3

2

1 800

2 400

3

1

4

3

1

4

3

2 400

3 000

3

2

5

3

2

5

4

3 000

3 600

3

3

6

3

2

5

5

3 600

4 200

3

4

7

3

3

6

6

4 200

5 000

3

5

8

3

3

6

7

5 000

5 800

3

6

9

3

4

7

8

5 800

6 800

3

7

10

3

4

7

9

6 800

8 400

3

9

12

3

5

8

10

8 400

10 200

3

11

14

3

6

9

11

10 200

12 000

3

13

16

3

7

10

12

12 000

14 000

3

15

18

3

8

11

13

14 000

—

3

17

20

3

9

12

Halv sjukpenning utgör hälften av
hel sjukpenning.

Vid beräkning av den tid av nittio
dagar, varefter tilläggssjukpenning
utgår med lägre belopp i fjärde till
och med trettonde sjukpenningklasserna,
skall medräknas tid, för vilken
sjukpenning utgivits under de

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

15

(Nuvarande lydelse:)

22 §.

Sjukpenning utgår ej för tid då
försäkrad

a) fullgör tjänstgöring såsom
värnpliktig;

b) är intagen i barnhem, skola
tillhörande barna- och ungdomsvården
eller allmän uppfostringsanstalt;

c) är häktad eller intagen i fångvårds-
eller tvångsarbetsanstalt;

d) vårdas å allmän alkoholistanstalt; e)

i annat fall än ovan sagts av
annan orsak än sjukdom tagits i förvar
på det allmännas bekostnad.

23 §.

Till sjukpenningförsåkrad medlem,
som är gift och sammanlever
med sin make, skall utgivas maketillägg
till sjukpenningen med
två kronor för dag. Maketillägg utgår
dock ej, där medlemmen uppbär
hustrutillägg till folkpension eller
maken fyllt sextiosju år.

Äro båda makarna sjukpenningförsäkrade
medlemmar, utgår maketillägg
allenast till mannens sjukpenning,
såframt ej sjukkassan efter
framställning av makarna medgivit
att maketillägg i stället skall utgivas
till hustruns sjukpenning. Beträffande
sådant medgivande skall vad
i 8 § andra stycket är stadgat om
där omförmält medgivande äga motsvarande
tillämpning.

(Föreslagen lydelse:)

sextio dagar, som närmast föregått
sjukperioden.

Såsom sjukperiod anses tid, varunder
försäkrad i oavbruten följd
lider av sjukdom, som i 21 § avses.

23 §.

Sjukpenning utgår ej för tid då
försäkrad

a) fullgör tjänstgöring såsom
värnpliktig;

b) är intagen i barnhem eller skola
tillhörande barna- och ungdomsvården; c)

är häktad eller intagen i fångvårds-
eller tvångsarbetsanstalt;

d) vårdas å allmän alkoholistanstalt; e)

i annat fall än ovan sagts av
annan orsak än sjukdom tagits i förvar
på det allmännas bekostnad.

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

24 §.

Har sjukpenningför säkrad medlem
ett eller flera hemmavarande
barn, vilka äro att anse såsom familjemedlemmar
till den försäkrade,
skall för varje sådant barn utgivas
barntillägg till sjukpenningen
med 50 öre för dag.

Samma lag gäller, där sjukpenningförsäkrad
medlem har annat
barn, som icke uppnått den ålder
varmed följer försäkringsplikt, såframt
medlemmen är underhållsskyldig
beträffande barnet och på
sätt tillsynsmyndigheten föreskrivit
styrker att underhållsskyldigheten
fullgöres. Barntillägg må dock ej utgivas
för barn, som är att anse som
familjemedlem till make med vilken
medlemmen sammanlever. Ej heller
må barntillägg utgå för tid, beträffande
vilken annan jämlikt första
stycket äger uppbära barntillägg för
barnet.

Till hustru, som är sjukpenningförsäkrad
i egenskap av familjemedlem,
utgår barntillägg till sjukpenningen
med en krona för dag, såframt
i hemmet finnes minst ett
barn under tio år som också år att
anse såsom familjemedlem.

25 §.

För tid, då sjukpenningförsäkrad
vårdas å sjukvårdsans fält, skall i
stället för sjukpenning utgivas
hempenning.

Hempenning utgör två kronor om

(Föreslagen lydelse:)

24 §.

Har sjukpenningförsäkrad medlem
ett eller flera hemmavarande
barn, vilka äro sjukvårdsförsäkrade
såsom barn till medlemmen, skall utgivas
barntillägg till grundsjukpenningen.
Barntillägg till hel
sjukpenning utgör en krona för ett
eller två barn, två kronor för tre
eller fyra barn samt tre kronor för
fem eller flera barn, allt för dag.
Barntillägg till halv sjukpenning
utgår med hälften av belopp som
nu sagts.

Samma lag gäller, där sjukpenningförsäkrad
medlem har annat
barn, som icke uppnått den ålder
varmed följer försäkringsplikt, såframt
medlemmen är underhållsskyldig
beträffande barnet och på
sätt tillsynsmyndigheten föreskrivit
styrker att underhållsskyldigheten
fullgöres. Barntillägg må dock ej utgivas
för barn, som är sjukvårdsförsäkrat
såsom barn till make med vilken
medlemmen sammanlever. Ej
heller må barntillägg utgå för tid,
beträffande vilken annan jämlikt
första stycket äger uppbära barntilllägg
för barnet.

25 §.

För tid, då sjukpenningförsäkrad
medlem åtnjuter sjukhusvård, skall
i stället för sjukpenning utgivas
h e in p e n n i n g.

Hempenning utgår, där ej annat
följer av vad nedan i tredje stycket

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

17

(Nuvarande lydelse:)

dagen för sjukpenningförsäkrad
medlem, vars sjukpenning är tre
kronor 50 öre, samt en krona om
dagen för annan sjukpenningförsäkrad.
Å hempenning skola utgivas
maketillägg och barntillägg enligt 23
och 24 §§.

I övrigt — — — — — — även
26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de
tre första dagarna vid varje sjukdomsfall,
den dag då sjukdomsfallet
inträffade inräknad, (karenstid)
och ej heller för tid, innan anmälan
om sjukdomsfallet gjorts hos
sjukkassan, där det ej är uppenbart
att hinder mött för sådan anmälan.

Karenstid tillämpas ej när sjukdomsfall
inträffar inom nittio dagar
efter den sista dag, för vilken sjukpenning
utgivits.

2 — Bihang till riksdagens protokoll

(Föreslagen lydelse:)

stadgas, för dag med belopp, motsvarande
den sjukpenning som eljest
skolat utgå, minskat med tre
kronor dock med högst hälften av
sjukpenningens belopp. Minskning
som nu sagts skall intill ett belopp
av en krona 50 öre för dag anses belöpa
å grundsjukpenningen. Å hempenning
skall utgivas barntillägg enligt
vad i 24 § sägs.

För kvinnlig medlem, som i hemmet
har minst ett barn under tio år
vilket är sjukvårdsförsäkrat såsom
barn till henne eller hennes make,
skall hempenningen utgöra minst tre
kronor för dag. Sådan medlem skall
tillika äga uppbära barntillägg till
hempenning med två kronor, såframt
hon ej enligt 24- § är berättigad
till barntillägg med högre belopp.

hempenning.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de
tre första dagarna av varje sjukperiod,
den dag då sjukdomsfallet
inträffade inräknad, (k a r e n s t i d)
och ej heller för tid, innan anmälan
om sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan,
där ej hinder mött för sådan
anmälan eller eljest särskilda skål
föranleda att sjukpenning bör utgå.

Vid karenstidens beräkning skola,
därest sjukperiod börjar inom tjugu
dagar efter föregående sjukperiods
slut, de båda perioderna anses såsom
en sjukperiod.

Karenstid tillämpas ej, när den
försäkrade vid sjukperiodens början
äger uppbära daghjälp från erkänd
arbetslöshetskassa.

1053. !) sand. 2 avd. Nr 35.

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

28 §.

Vad i 21, 23 och 27 §§ är sagt om
sjukpenning och maketillägg för tid
efter det någon fyllt sextiosju år
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande sådan sjukhjälp för tid
efter utgången av den månad, varunder
till försäkrad utbetalas folkpension
i annan form än ålderspension
eller till hans make utgår hustrutillägg
till folkpension, allt så
länge förmånen åtnjutes.

29 §.

Sjukpenning samt make- och
barntillägg må skäligen nedsättas
eller helt indragas, såframt försäkrad a)

ådragit sig sjukdomen vid förövande
av handling, för vilken straff
genom lagakraftägande dom ådömts
honom;

b) vid sjukdom vägrar att underkasta
sig undersökning och vård av
läkare, då sjukkassa föreskrivit det
såsom villkor för sjukhjälp, eller att
låta undersöka sig av läkare, som
har kassans uppdrag därtill, eller att
följa läkares föreskrifter eller att underkasta
sig sjukhusvård, då läkare
funnit sådan vård vara av betydelse
för sjukhjälpstidens förkortande;

c) vid sjukdom gör sig skyldig till
grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

d) vägrar att mottaga besök av
befattningshavare, som sjukkassa
anställt för sjukkontroll;

e) medvetet eller av grov vårdslöshet
lämnar oriktig eller vilsele -

(Föreslagen lydelse:)

27 §.

Sjukpenning jämte barntillägg må
skäligen nedsättas eller helt indragas,
såframt försäkrad

a) ådragit sig sjukdomen vid förövande
av handling, för vilken straff
genom lagakraftägande dom ådömts
honom;

b) vid sjukdom vägrar att underkasta
sig undersökning och vård av
läkare, då sjukkassa föreskrivit det
såsom villkor för sjukhjälp, eller att
låta undersöka sig av läkare, som
har kassans uppdrag därtill, eller att
följa läkares föreskrifter eller att
underkasta sig sjukhusvård, då läkare
funnit sådan vård vara av betydelse
för sjukdomstidens förkortande; c)

vid sjukdom gör sig skyldig till
grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

d) vägrar att mottaga besök av
person, som anställts för eller eljest
erhållit i uppdrag att verkställa sjukkontroll; e)

medvetet eller av grov vårdslöshet
lämnar oriktig eller vilsele -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

19

(Nuvarande lydelse:)

dande uppgift angående förhållande,
som är av betydelse för rätten till
sjukhjälp;

f) under sjukdom ändrar vistelseort
utan att underrätta sjukkassan
därom;

g) under sjukdom avreser till utlandet,
där ej sjukkassan medgivit
att sjukpenning må utgå under vistelse
därstädes;

h) utan giltigt skäl underlåter att
på sätt i 45 § stadgas anmäla sådan
ändring i arbetsinkomsten, som är
av betydelse för sjukpenningförsäkringen.

Vägrar försäkrad utan giltig anledning
att underkasta sig sådan
sjukvård eller yrkesutbildning för
förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga,
vartill bidrag erbjudits
honom av allmänna medel, och
anses utsikt förefinnas att genom
dylik åtgärd förebygga varaktig
oförmåga till arbete eller häva redan
inträdd sådan, må sjukpenning
jämte make- och barntillägg helt
eller delvis tills vidare förvägras honom,
under förutsättning att han erinrats
om denna påföljd.

30 §.

Har vid arbetstagares sjukdom arbetsgivaren
på grund av lag eller författning,
utfärdad av Konungen, ut -

(Föreslagen lydelse:)

dande uppgift angående förhållande,
som är av betydelse för rätten till
sjukhjälp;

f) under sjukdom ändrar vistelseort
utan att underrätta sjukkassar
därom;

g) under sjukdom avreser till utlandet,
där ej sjukkassan medgivit
att sjukpenning må utgå under vistelse
därstädes;

h) utan giltigt skäl underlåter åt!
på sätt i 45 § stadgas anmäla sådan
ändring i arbetsinkomsten, som är
av betydelse för sjukpenningförsäkringen.

Vägrar försäkrad utan giltig anledning
att underkasta sig sådan
sjukvård eller yrkesutbildning som
är ägnad att förkorta sjukdomstiden
eller eljest minska sjukdomens följder
och vartill bidrag erbjudits honom
av allmänna medel, må sjukpenning
jämte barntillägg helt eller
delvis tills vidare förvägras honom,
under förutsättning att han erinrats
om denna påföljd.

28 §.

Konungen äger från sjukpenningfötsäkringen
i dess helhet eller viss
del därav undantaga arbetstagare,
som på grund av lag eller författning,
utfärdad av Konungen, eller
bestämmelse, som beslutats av kommun,
äger uppbära lön vid sjukdom.

Har arbetstagare, som i första
stycket avses, icke eller endast delvis
undantagits från sjukpenningförsåk -

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

givit lön till arbetstagaren, äger arbetsgivaren
i arbetstagarens ställe
hos sjukkassan uppbära arbetstagaren
tillkommande sjukpenning jämte
make- och barntillägg, i den mån
nämnda sjukhjälp icke överstiger
den utbetalda lönen.

Utgöres lön

(Föreslagen lydelse:)

ringen, äger arbetsgivaren i arbetstagarens
ställe hos sjukkassan uppbära
arbetstagaren tillkommande
sjukpenning jämte barntillägg, i den
mån nämnda sjukhjälp icke överstiger
den utbetalda lönen.

Överenskommelse att arbetsgivare,
som vid arbetstagares sjukdom utgivit
lön till arbetstagaren, skall i
dennes ställe hos sjukkassan äga
uppbära honom tillkommande sjukpenning
jämte barntillägg år bindande
för kassan, endast såframt överenkommelsen
har form av kollektivavtal
och å arbetstagarsidan slutits
eller godkänts av organisation,
som enligt lagen om förenings- och
förhandlingsrätt är att anse såsom
huvudorganisation. Föreligger dylikt
kollektivavtal, må det av arbetsgivare,
som är bunden av avtalet,
efter överenskommelse åberopas
jämväl beträffande arbetstagare,
vilken icke omfattas av avtalet men
sysselsättes i sådant arbete för vilket
avtalet gäller.
kommunal inkomstskatt.

27 §.

Sjukpenning utgår vid varje sammanhängande
sjuklighetstillstånd för
högst sjuhundratrettio dagar; dock
må försäkrad för tid efter utgången
av den månad, varunder han fyllt
sextiosju år, vid varje sammanhängande
sjuklighetstillstånd uppbära
sjukpenning för högst nittio dagar.

Vid tillämpning av denna paragraf
skall sjukdomsfall, som inträffar un -

Sjukhjälpstid.

29 §.

Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio
dagar, dock för högst
nittio dagar för tid efter utgången
av den månad, varunder försäkrad
fyllt sextiosju år eller varunder försäkrad
börjat uppbära folkpensionsförmån
i annan form än ålderspension,
så länge förmånen åtnjutes.

Vid tillämpning av denna paragraf
skall sjukdom, som inträffar under

21

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse:)

der tid för vilken sjukpenning utgives
eller inom nittio dagar efter den
sista dag för vilken sjukpenning utgivits,
räknas såsom samma sjukdomsfall
som det tidigare fallet.
Därest försäkrad, frånsett arbetsoförmåga
på grund av kortvarig och
medicinskt sett fristående sjukdom,
under mer än två år varit fullt arbetsför,
skall därefter inträffande
sjukdom anses utgöra nytt sjuklighetstillstånd,
ändå att medicinskt
samband kan påvisas med sjukdom,
varav den försäkrade lidit före
nämnda tid.

Tid för ansökan om sjukhjälp samt allmänna
inskränkningar i rätten till sjukhjälp.

31 §.

Framställning om — — ■— — -

Underlåter någon — — — — —

32 §.

Sjukhjälp enligt — — —- — —

33 §.

Sjukhjälp utgår — — — — —

3* §.

Familjemedlem till sådan medlem
i sjukkassa, som ej är svensk medborgare,
äger rätt till sjukhjälp, allenast
såframt familjemedlemmen vistas
här i riket.

utlåtande nr 35.

(Föreslagen lydelse:)

tid för vilken sjukpenning eller ersättning
för sjukhusvård utgives,
räknas såsom samma sjukdom som
den tidigare. Därest försäkrad, frånsett
arbetsoförmåga på grund av
kortvarig och medicinskt sett fristående
sjukdom, under mer än två år
varit fullt arbetsför, skall därefter
inträffande sjukdomsfall anses utgöra
ny sjukdom, ändå att medicinskt
samband kan påvisas med
sjukdom, varav den försäkrade lidit
före nämnda tid.

Tid för ansökan om sjukhjälp samt allmänna
inskränkningar i rätten till sjukhjälp.

30 §.

— rätten förloras.

- sjukhjälpen vägras.

31 §.

- av tjänsteplikt.

32 §.

- ådragit sig.

Sjukförsäkringsavgifter.

35 §.

Medlem i allmän sjukkassa är, där
ej nedan annorlunda stadgas, pliktig
att erlägga avgift för försäkringen
(sj u k försäkring savgift).
Familjemedlem eller den som i 7 §
andra stycket avses äger uppbära
honom enligt denna lag tillkom -

Sjukförsäkringsavgifter.

33 §.

Medlem i allmän sjukkassa äi
pliktig att erlägga avgift för försäkringen
(sjukförsäkringsavgift),
som enligt vad nedan sägs
innefattar avgift för dels sjukvårdsförsäkringen,
dels försäkringen för
grundsjukpenning och dels försök -

22

Andra lagutskottets utlåtande nr dä.

(Nuvarande lydelse:)
mande förmåner utan att därför erlägga
avgift.

Sjukförsäkringsavgift för den som
är medlem i såväl lokal- som centralsjukkassa
skall innefatta avgift
för försäkringen i båda kassorna.

37 §.

S jukför säkring savgift utgår från
och med den kalendermånad, varunder
försäkringspliktig blivit medlem
i sjukkassa. Då försäkringsplikt
upphör, utgår ej avgift för löpande
kalendermånad.

Har sjukkassa beslutat om ändring
beträffande medlems sjukpenningförsäkring
eller har eljest ändring
inträffat i fråga om medlems
rätt till sjukpenning, skall därav betingad
ändring i sjukförsäkringsavgiftens
belopp inträda från och med
den kalendermånad, då beslutet vinner
tillämpning eller beloppet av
sjukpenningen ändras.

(Föreslagen lydelse:)
ringen för tilläggssjukpenning. Avgift
för försäkring för grundsjukpenning
skall avse jämväl barntilllägg.
Den som är medlem i såväl lokal-
som centralsjukkassa skall erlägga
sjukförsäkringsavgift i båda
kassorna.

Avgift för sjukvårdsförsäkringen
skall erläggas av medlem, vars till
statlig inkomstskatt taxerade inkomst
vid taxering året näst efter
det år avgiften avser bestämts till
minst ettusentvåhundra kronor och
som icke vid utgången av sistnämnda
år upphört att vara medlem, fyllt
sextiosju år eller uppbär folkpensionsförmån
i annan form än ålderspension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning
skall erläggas av medlem,
som vid utgången av det år avgiften
avser är försäkrad för sådan
sjukpenning och vars till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst vid
taxering nästfoljande år bestämts
till minst ettusentvåhundra kronor.

Avgift för försäkringen för tillläggssjukpenning
skall erläggas av
medlem, som under den månad avgiften
avser eller del därav år försäkrad
för sådan sjukpenning; dock
utgår ej, då försäkringsplikt upphör,
avgift för löpande kalendermånad.
Den som fullgör tjänstgöring såsom
värnpliktig må, såframt han senast
två månader efter tjänstgöringens
slut gjort framställning därom hos
sjukkassan, befrias från avgift för
varje hel kalendermånad av tjänstgöringen.

Vad i andra och tredje styckena
sägs om medlems taxerade inkomst

‘>3

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

36 §.

S jukförsåkringsavgif terna skola
vara så avvägda, att de i förening
med andra för vederbörande allmänna
sjukkassa tillgängliga medel må
antagas förslå till infriande av kassans
förfallna utfästelser, förvaltningskostnader
och övriga utgifter
ävensom till erforderlig fondbildning.

Avgifterna, som beräknas för kalenderår
och av vilka en tolftedel anses
belöpa å varje månad, skola inom
envar av följande medlemsgrupper
utgå med samma belopp för varje
medlem som tillhör gruppen, nämligen a)

medlemmar för vilka sjukpenningen
enligt 21 och 28 §§ utgör tre
kronor 50 öre;

b) medlemmar för vilka sjukpenningen
enligt nämnda paragrafer utgör
två kronor;

c) medlemmar som äro enbart
s jukvärds försäkrade.

Inom grupperna b) och c) skola
avgifterna vara så avvägda, att de
ungefärligen motsvara inom grupp
b) två tredjedelar och inom grupp c)
en sjättedel av avgifterna inom
grupp a).

(Föreslagen lydelse:)

skall i fråga om medlem, som taxeras
enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser, avse makarnas
sammanlagda taxerade inkomst.

Medlem, som taxeras enligt för
gift skattskyldig gällande bestämmelser,
skall i den mån så stadgas
i uppbördsförordningen svara jämväl
för andra makens sjukförsäkringsavgift.

34 §.

Avgifterna för sjukvårdsförsåkr
ing en, försäkringen för grundsjukpenning
och försäkringen för tillläggssjukpenning
skola var för sig
vara så avvägda, att de i förening
med andra för ifrågavarande del av
sjukkasseverksamheten tillgängliga
medel må antagas förslå till infriande
av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader
och övriga den allmänna
sjukkassan i denna del åliggande
utgifter ävensom till erforderlig
fondbildning. Kassans förvaltningskostnader
skola härvid i sin
helhet fördelas på avgifterna för
sjnkvårdsförsäkringen och försäkringen
för grundsjukpenning.

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen för grundsjukpenning
skola var för sig vara
lika stora för samtliga av vederbörande
försäkring omfattade avgiftspliktiga
medlemmar i kassan samt
beräknas för kalenderår och fastställas
till helt krontal.

Avgifterna för försäkring för tillläggssjuk
penning skola vara lika
stora för de medlemmar i kassan,
som tillhöra samma sjukpenningklass
och för vilka gäller samma

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

Avgifterna skola beräknas och efter
vederbörande allmänna sjukkassas
hörande fastställas av tillsynsmyndigheten,
som ock i förekommande
fall har att bestämma huru
avgiftsbeloppen skola fördelas mellan
central- och lokalsjukkassa.

38 §.

Därest vad medlem har att erlägga
i sjukförsäkringsavgift för ett kalen -

(Föreslagen lydelse:)

sjukhjälpstid, samt skola vara avvägda
i förhållande till storleken av
tilläggssjukpenningen inom varje
sjukpenningklass. Avgifterna skola
beräknas för kalendermånad. Därest
vad medlem har att erlägga för ett
kalenderår ej slutar å helt krontal,
skall öretal, om det uppgår till högst
femtio, bortfalla och, om det överstiger
femtio, höjas till närmaste
hela krontal.

S jukförsäkringsavgif terna skola
beräknas och efter vederbörande allmänna
sjukkassas hörande fastställas
av tillsynsmyndigheten.

35 §.

Överstiger medlems sammanlagda
avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning
två procent av hans vid taxering till
statlig inkomstskatt året näst efter
det år avgiften avser taxerade inkomst,
skall avgiften nedsättas till
två procent av nämnda inkomst. År
medlem taxerad enligt för gift
skattskyldig gällande bestämmelser,
skall härvid å vardera maken anses
belöpa hälften av makarnas sammanlagda
taxerade inkomst. År den
försäkrade medlem i såväl lokalsom
centralsjukkassa, skall nedsättning
i första hand avse avgift till
centralsjukkassan. Inom en och
samma kassa skall nedsättning i
första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.

Därest vad medlem har att erlägga
i sjukförsäkringsavgift för ett

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

25

(Nuvarande lydelse:)

derår skulle uppgå till lägre belopp
än två kronor, skall avgift icke påföras
honom.

(Föreslagen lydelse:)

kalenderår skulle uppgå till lägre
belopp än fem kronor, skall avgift
icke påföras honom.

39 §.

Om debitering —

36 §.

i uppbördsförordningen.

40 §.

Allmän sjukkassa
I avräkning — —

37 §.

— — kassans räkning.
Konungen utfärdar.

Bidrag från arbetsgivare.

38 §.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga
bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen
för tilläggssjukpenning. Bidraget
skall för varje kalenderår utgöra,
såvitt angår sjukvårdsförsäkringen
en tiondels procent och beträffande
försäkringen för tilläggssjukpenning
en procent, allt av den lön i penningar
eller naturafömåner, som arbetsgivaren
under året utgivit till arbetstagare
anställda hos honom. Härvid
skall hänsyn icke tagas till arbetstagare,
som jämlikt 28 § undantagits
från försäkringen för tilläggssjukpenning,
och ej heller till arbetstagares
lön i vad lönen överstiger femtontusen
kronor för år räknat. För beräkning
av naturaförmåner skall
gälla vad i 8 § sägs. Grundas försäkringsavgift,
som arbetsgivaren
skall erlägga jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete, å
särskild beräkning av arbetstagares
lön, skall den sålunda beräknade
lönen ligga till grund jämväl vid
beräkningen av bidrag som i denna
paragraf sägs.

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Angående debitering och uppbörd
av bidragen gäller vad Konungen
med riksdagen därom förordnar.

Beloppet av de i 38 § avsedda bidrag,
som belöpa å ett kalenderår,
skall i den ordning Konungen bestämmer
fördelas mellan centralsjukkassorna
i förhållande till, såvitt
angår sjukvårds försäkringen antalet
medlemmar vid utgången av
kalenderåret och beträffande försäkringen
för tillägg ssjukpenning centralsjukkassornas
och till dem anslutna
lokalsjukkassors utgifter för tillläggssjukpenning
under kalenderåret;
dock äger Konungen med riksdagen
bestämma, att viss del av bidragen
skall ingå till en fond att
förvaltas enligt grunder, som fastställas
i enahanda ordning.

1 avräkning å de bidrag, som komma
att debiteras för visst kalenderår,
äger centralsjukkassa av statsverket
erhålla förskott enligt de föreskrifter
Konungen utfärdar.

39 §.

Statsbidrag.

H §■

Statsbidrag.

iO §.

Till de allmänna sjukkassorna utgår
enligt vad nedan sägs statsbidrag
i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag
och avgiftslindringsbidrag.

Till de allmänna sjukkassorna utgår
enligt vad nedan sägs statsbidrag
i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag,
avgiftslindringsbidrag
och avgiftsersättningsbidrag.

Statsbidrag beräknas

Konungen bestämmer.

i2 §.

il §■

Sj u k hjälpsbidrag utgår
med nedan angivna procentuella andel
av de utgifter under kalender -

Sj ukhj älpsbidrag utgår till
centralsjukkassa med nedan angivna
procentuella andel av de utgifter un -

27

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse:)

året, som skola stanna å den allmänna
sjukkassan, nämligen för

a) läkarvård ävensom försäkrads
resa till och från läkare 50 procent;

b) försäkrads resa för intagning å

och återresa från sjukvårdsanstalt
.................... 50 procent;

c) sjukpenning .... 50 procent;

d) make- och barntillägg ......

.................... 100 procent.

Konungen äger medgiva att till
centralsjukkassa, för vilken med

hänsyn till bebyggelse och kommu nikationer

särskilt stora utgifter
uppkomma för ändamål, som i första
stycket a) och b) sägs, bidraget för
utgifter till dylika ändamål skall
utgå med mer än femtio procent av
de utgifter, som skola stanna å kassan,
dock med högst sjuttio procent
av desamma.

43 §.

Medlemsbidrag utgår för
envar, som vid utgången av kalenderåret
är sjukkassemedlem, med
följande belopp, nämligen

a) i Stockholm, Göteborg och

Malmö ................ 3 kronor;

b) i övriga städer som utgöra särskilda
centrals jukkasseområden
................ 3 kronor 50 öre;

c) annorstädes

i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs
och Västernorrlands län
............ 4 kronor 50 öre;

utlåtande nr 35.

(Föreslagen lydelse:)

der kalenderåret, som bestritts av
centralsjukkassan och till denna anslutna
lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård enligt 74 § ävensom

resor enligt 16 och 17 §§........

...................... 50 procent;

b) grundsjukpenning och motsvarande
del av hempenning ........

.................... 50 procent;

c) barntillägg ...... 75 procent.

Konungen äger medgiva att till
centralsjukkassa, för vilken med
hänsyn till bebyggelse och kommunikationer
särskilt stora utgifter
uppkomma för ändamål, som i första
stycket a) sägs, bidraget för utgifter
till dylika ändamål skall utgå med
mer än femtio procent av de utgifter,
som bestritts av kassan och till
denna anslutna lokalsjukkassor, dock
med högst sjuttio procent av desamma.

42 §.

Medlemsbidrag utgår för
envar, som vid utgången av kalenderåret
är sjukkassemedlem, med
följande belopp, nämligen

i städer som utgöra särskilda centrals
jukkasseområden 4 kronor;

annorstädes

i Västernorrlands, Jämtlands.
Västerbottens och Norrbottens

län ................5 kronor:

i riket i övrigt . 4 kronor 50 öre

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län .... 5 kronor;
i riket i övrigt......4 kronor.

Konungen äger — — — — —

Medlemsbidrag skall av tillsynsmyndigheten
fördelas mellan centralsjukkassa
och till denna ansluten
lokalsjukkassa efter vad med
hänsyn till förhållandena prövas
skäligt.

U §■

Avgiftsli näringsbidrag
utgår med sex kronor för varje medlem,
som vid kalenderårets utgång
är sjukpenningförsäkrad, och med
två kronor för varje medlem, som
vid nämnda tidpunkt är enbart sjukvårdsförsäkrad.

Avgift slindring sbidrag skall av tillsynsmyndigheten
fördelas mellan
centralsjukkassa och till denna ansluten
lokalsjukkassa efter vad med
hänsyn till förhållandena prövas
skäligt.

47 § första st.

Medlem i allmän sjukkassa äger i
enlighet med vad nedan sägs genom
frivilliga avgifter försäkra sig hos
den centralsjukkassa han tillhör för
erhållande av tillägg till den sjukhjälp,
som utgives på grund av den
obligatoriska sjukförsäkringen.

(Föreslagen lydelse:)

- sex kronor.

Av medlemsbidrag för den som
är medlem i såväl lokal- som centralsjukkassa
skola tre femtedelar
tillfalla lokalsjukkassan och två
femtedelar centralsjukkassan.

43 §.

Avg i ftslindringsbidrag
utgår med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift
nedsatts till följd av
vad i 35 § första stycket stadgas.

U §.

A vgiftsersättningsbidrag
utgår till sjukkassa med tio kronor
för varje medlem som, till följd av
vad i 33 § andra stycket är stadgat,
icke är skyldig erlägga avgift för
s jukvårdsförsäkringen.

47 §.

S jukpenningförsäkrad medlem,
som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete
än inkomst av tjänst,
äger genom frivilliga avgifter försäkra
sig hos den centralsjukkassa
han tillhör för erhållande av tillägg
till den sjukpenning, som utgives på

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

29

(Nuvarande lydelse:)

49 §.

Sjukpenning försäkrad medlem äger
genom frivillig försäkring erhålla
tillägg till sjukpenningen å en krona
50 öre, tre kronor eller fyra kronor
50 öre för dag. Ej må dock någon
vara frivilligt försäkrad så, att sjukpenningtillägget
tillsammans med de
förmåner den försäkrade äger uppbära
enligt den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
och den lön eller
ersättning, vartill han eljest må
vara berättigad under sjukdom, för
dag räknat uppgår till högre belopp
än en trehundrasextiondel av hans
årsinkomst av förvärvsarbete.

(Föreslagen lydelse:)

grund av den obligatoriska försäkringen.

Sådant tillägg må uppgå till högst
så stort belopp, att sjukpenningen
jämte tillägget motsvarar sjukpenningen
i den sjukpenningklass medlemmen
skulle hava tillhört, därest
hela hans årsinkomst av förvärvsarbete
utgjort inkomst av tjänst.
Ej må dock någon vara frivilligt
försäkrad så, att då hel sjukpenning
utgives sjukpenningtillägget tillsammans
med de förmåner den försäkrade
äger uppbära enligt den
obligatoriska sj ukpenningförsäkringen
och den lön eller ersättning, vartill
han eljest må vara berättigad under
sjukdom, för dag räknat uppgår
till högre belopp än en fyrahundrafemtiondel
av hans årsinkomst av
förvärvsarbete.

Försäkring för sjukpenningtillägg,
som i denna paragraf avses, skall
enligt den försäkrades val meddelas
med villkor antingen att enbart karenstid,
varom i 26 § stadgas, skall
tillämpas eller ock att tillägget skall
utgå först efter det sjukpenning på
grund av den obligatoriska försäkringen
under en sjukperiod utgivits
för femton, trettio eller nittio dagar.
Vid beräkning av sådan tid skall
medräknas tid, för vilken sjukpenning
på grund av den obligatoriska
försäkringen utgivits under de sextio
dagar, som närmast föregått sjukperioden.

48 §.

Sjukkassemedlem, vilken till följd
av studier eller annan utbildning,
som beräknas pågå minst ett halvt

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

år, icke eller endast i ringa utsträckning
ägnar sig åt förvärvsarbete,
äger hos den centralsjukkassa han
tillhör genom frivilliga avgifter försäkra
sig för erhållande av sjukpenning
eller tillägg till den sjukpenning,
som han äger uppbära på
grund av den obligatoriska försäkringen.
Sjukpenning, som nu avses,
må utgöra tre, fyra, fem eller sex
kronor för dag. Sjukpenningtillägg,
som nyss sagts, må utgöra en, två
eller tre kronor för dag, dock högst
det av dessa belopp, som motsvarar
skillnaden mellan sex kronor och
sjukpenningen på grund av den obligatoriska
försäkringen.

Sjukpenning eller tillägg, som i
denna paragraf avses, må utgivas endast
vid sjukdom, som jämlikt 21 §
medför rätt till hel sjukpenning.

Å sjukpenning enligt denna paragraf
skall utgivas barntillägg enligt
vad i 24 och 25 §§ sågs.

Den i 26 § angivna karenstiden
skall för sjukpenning, som här avses,
utsträckas till aderton dagar.
Sjukpenningtillägg enligt denna paragraf
skall utgå först efter det sjukpenning
på grund av den obligatoriska
försäkringen under en sjukperiod
utgivits för femton dagar; och
skall härvid vad i 26 § andra stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.

47 § andra st.

4.9 §.

Sådan frivillig försäkring må med- Frivillig försäkring må meddelas
delas endast under förutsättning att endast om medlemmen ej fyllt femmedlemmen
ej fyllt femtiofem år tiofem år och har god hälsa,
och har god hälsa; dock skall vad nu
sagts icke gälla när medlem, som är

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

:ii

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen Igdelse:)

frivilligt försäkrad i en kassa, enligt Vad i första stycket sägs skall
14- eller 104 § övergår till annan icke gälla när medlem, vars obligakassa.
toriska sjukpenningförsäkring ned satts,

inom sex månader därefter
ansöker om frivillig försäkring, motsvarande
högst nedsättningen, under
förutsättning dock att hans hälsotillstånd
ej försämrats under tiden
efter nedsättningen och att han
erlägger avgifter för samma tid.

Centralsjukkassa äger utan hinder
av vad i första stycket sägs med tillsynsmyndighetens
medgivande överenskomma
med sammanslutning eller
undervisningsanstalt, att åt medlemmar
av sammanslutningen eller
elever vid anstalten meddelas frivillig
försäkring. Överenskommelse
med undervisningsanstalt må avse
jämväl dem som efter överenskommelsens
ingående bliva elever vid anstalten.

Vad i denna paragraf sägs om försäkrings
meddelande skall avse jämväl
övergång från mindre till mer
omfattande försäkring.

Övergår medlem, som är frivilligt
försäkrad i en kassa, enligt 12 eller
104 § till annan kassa, skall han i
denna kassa utan hinder av vad i
första stycket sågs i samband med
övergången äga erhålla lika stor försäkring
som han haft före övergången;
och skall den nya försäkringen
i fråga om rätten till försäkringsförmåner
anses utgöra fortsättning av
den tidigare.

50 §. 50 §.

Har för sjukkasscmedlem vid den Ilar frivillig försäkring meddelats,
frivilliga försäkringens beviljande ej skall försäkringen gälla, i fall som

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

fordrats läkarintyg angående hans
hälsotillstånd, må medlemmen icke
på grund av sådan försäkring tillerkännas
sjukhjälp för sjukdomsfall,
som inträffar under de första tre
månaderna efter det försäkringen
beviljats (väntetid). För medlem,
vilken erhållit övergång från
mindre till mer omfattande sjukhjälp,
skall, under samma förutsättning,
sjukhjälp vid sjukdom, som
inträffar under de första tre månaderna
efter övergången, utgå i den
mindre omfattningen. Vad sålunda
stadgats gäller dock icke, där sjukdomen
föranletts av olycksfall, som
inträffat efter den frivilliga försäkringens
beviljande eller efter övergången
till den mer omfattande
sjukhjälpen.

Lämnar centralsjukkassa vid sjukdom,
som drabbar familjemedlem,
ersättning för sjukvård varom i 48 §
sägs, skola bestämmelserna i första
stycket äga motsvarande tillämpning
med avseende å familjemedlemmen.

Väntetid må icke tillämpas då
medlem, som är frivilligt försäkrad i
en kassa, enligt 14 eller 104 § övergår
till annan kassa eller då ny försäkring
beviljas enligt vad i 51 §
andra stycket sägs.

47 § tredje st.

Försäkring, som i denna paragraf
sägs, må av medlemmen när som
helst uppsägas.

(Föreslagen lydelse:)

i 48 §, 49 § andra stycket eller 51 §
tredje stycket avses, från och med
ingången av månaden närmast efter
den, då framställning om försäkringen
gjordes hos kassan, samt i övriga
fall från och med ingången av tredje
kalendermånaden efter den, då framställningen
gjordes. Försäkring, meddelad
jämlikt överenskommelse som
i 49 § tredje stycket sägs, må dock
ej avse tid före utgången av den månad,
varunder tillsynsmyndigheten
lämnat sitt medgivande till överenskommelsen.

Sjukhjälp på grund av den frivilliga
försäkringen må ej utgivas för
sjukdom, som inträffat innan försäkringen
blivit gällande, såframt
fråga ej är om försäkring, som meddelats
jämlikt 49 § andra stycket
eller 51 § tredje stycket.

Vad i denna paragraf sägs om försäkrings
meddelande skall avse jämväl
övergång från mindre till mera
omfattande försäkring.

51 §.

Frivillig försäkring må av medlemmen
när som helst uppsägas att
upphöra eller nedsättas till mindre
omfattande försäkring.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

33

(Nuvarande lydelse:)

51 §.

Häftar någon vid utgången av
andra månaden efter den, varunder
stadgad avgift för den frivilliga försäkringen
senast skolat betalas, fortfarande
för avgift till kassan, eller,
där han enligt 74 eller 104 § övergått
från en kassa till en annan, för avgift
till den förra kassan, skall hans
frivilliga försäkring anses hava upphört
vid nämnda tidpunkt, där ej
dessförinnan av särskild anledning
anstånd med betalningen medgivits
honom.

Önskar den, vars försäkring sålunda
upphört, inom ett år därefter
ånyo erhålla frivillig försäkring och
har hans hälsotillstånd under tiden
ej försämrats, må kassan, under
förutsättning att samtliga avgifter
för den förflutna tiden erläggas, bevilja
ny försäkring, även om de i
47 § andra stycket angivna förutsättningarna
ej äro för handen.

52 §.

Avgifterna för den frivilliga försäkringen
skola i fråga om såväl
sjukvård som sjukpenning var för
sig vara så avvägda, att de, i förening
med andra för ifrågavarande
del av sjukkasseverksamheten tillgängliga
medel, må antagas förslå
till infriande av förfallna utfästelser,
förvaltningskostnader och övriga
centralsjukkassan i denna del åliggande
utgifter ävensom till erforderlig
fondbildning.

Avgifterna för-----—

Avgifterna skola — —--—

(Föreslagen lydelse:)

Häftar någon vid utgången av
andra månaden efter den, varunder
stadgad avgift för den frivilliga försäkringen
senast skolat betalas, fortfarande
för avgift till kassan eller,
där han enligt 12 eller 104 § övergått
från en kassa till en annan, för avgift
till den förra kassan, skall hans
frivilliga försäkring anses hava upphört
vid nämnda tidpunkt, där ej
dessförinnan av särskild anledning
anstånd med betalningen medgivits
honom.

önskar den, vars försäkring sålunda
upphört, inom sex månader
därefter ånyo erhålla frivillig försäkring
och har hans hälsotillstånd
under tiden ej försämrats, må kassan,
under förutsättning att samtliga
avgifter för den förflutna tiden
erläggas, bevilja ny försäkring, även
om de i 49 § första stycket angivna
förutsättningarna ej äro för handen.

52 §.

Avgifterna för den frivilliga försäkringen
skola vara så avvägda, att
de, i förening med andra för ifrågavarande
del av sjukkasseverksamheten
tillgängliga medel, må antagas
förslå till infriande av förfallna utfästelser
ävensom till erforderlig
fondbildning.

sjukhjälpens omfattning.
— av tillsynsmyndigheten.

3 — Biliang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

53 §.

Till centralsjukkassa utgår statsbidrag
för den frivilliga sjukpenningförsäkringen
med tjugu procent av
vad kassan under kalenderåret på
grund av nämnda försäkring utgivit
i sjukhjälp.

Statsbidrag utbetalas

(Föreslagen lydelse:)

53 §.

Till centralsjukkassa utgår statsbidrag
för den frivilliga försäkringen
med tjugu procent av vad kassan
under kalenderåret på grund av
nämnda försäkring utgivit i sjukpenning
och sjuk penning tillägg samt
med sjuttiofem procent av kassans
utgifter under året för barntillägg
enligt 48 § tredje stycket.

— — Konungen bestämmer.

54 §.

Beträffande den frivilliga försäkringen
skall i övrigt vad i 8, 10, 21,
22, 26, 27, 29, 31—33, 45 och 46 §§
stadgas i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

54 §.

Beträffande den frivilliga försäkringen
skall i övrigt vad i 6, 8, 21
—23, 26, 27, 29—32, 45 och 46 §§
stadgas i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

56 §. 56 §.

För allmän------av tillsynsmyndigheten.

Stadgarna skola------antalet styrelseledamöter.

I stadgar-----— frivilliga försäkringen.

Stadgar för sjukkassa, vilken utgiver
ersättning för behandling som
i 18 § avses, skola innehålla uppgift
härom och angående de grunder efter
vilka ersättningen utgår.

Utöver vad — — — — — —• så medgiver.

Allmän sjukkassas — —• — —- — — av tillsynsmyndigheten.

58 §. 58 §.

Allmän sjukkassa -—- — — ■—- — — denna lag.

I den — — —- — — — Konungen bestämmer.

Därest överenskommelse, som Konungen
träffar med främmande stat,
berör allmän sjukkassa, är kassan
pliktig att utöva verksamhet i enlighet
med vad överenskommelsen innehåller.

för kassan.

Allmän sjukkassa

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

35

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

61 §. 61 §.

Ombud till — — — — — — anslutna lokalsjukkassorna.

Antalet ombud------kassans stadgar.

Ombud skall vara svensk medbor- Ombud skall vara svensk medborgare
och myndig samt medlem i kas- gare och myndig samt medlem i
san eller familjemedlem till sådan kassan.
medlem.

Val av —------valet sker.

Beträffande ombudsval — — — —--kassans stadgar.

71 §.

Ledamot av styrelsen för allmän
sjukkassa skall vara svensk medborgare
samt medlem i kassan eller
familjemedlem till sådan medlem.
Den som ej råder över sig och sitt
gods må ej vara styrelseledamot.

86 §.

Lokalsjukkassa ansvarar för utgivandet
av ersättning enligt den obligatoriska
sjukvårdsförsäkringen. Av
utgifterna härför äger kassan att
från vederbörande centralsjukkassa
återfå tre fjärdedelar eller, i fråga
om sjukvårdsersättning till barn,
som i 7 § andra stycket avses, hela
beloppet.

Med avseende å sjukhjälp enligt
den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
ansvarar lokalsjukkassa
för de nittio första sjukhjälpsdagarna
vid varje sammanhängande sjuklighetstillstånd
samt centralsjukkassa
för tiden därefter.

71 §.

Ledamot av styrelsen för allmän
sjukkassa skall vara svensk medborgare
samt medlem i kassan. Den
som ej råder över sig och sitt gods
må ej vara styrelseledamot.

86 §.

Lokalsjukkassa ansvarar för utgivandet
av ersättning enligt sjukvårdsförsäkringen.
Av utgifterna
härför, dock ej utgifter enligt 18 §,
äger kassan att från vederbörande
centralsjukkassa återfå tre fjärdedelar
eller, i fråga om sjukvårdsersättning
till barn, som i G § sista
stycket avses, hela beloppet.

Med avseende å sjukhjälp enligt
den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
ansvarar lokalsjukkassa
för de nittio första sjukhjälpsdagarna
vid varje sjukdom samt centralsjukkassa
för tiden därefter. Lokalsjukkassa
äger att från centralsjukkassan
återfå tre fjärdedelar av de utgifter,
för vilka lokalsjukkassan sålunda
ansvarar.

Vid tillämpningen av bestämmelserna
i andra stycket skall vad i 29 §
andra stycket är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

36

Andra lagutskottets
(Nuvarande lydelse:)

106 §.

Har försäkrad genom oriktiga uppter
eller genom underlåtenhet att
fullgöra stadgad anmälningsskyldighet
eller annorledes förorsakat, att
sjukhjälp till honom eller hans
familjemedlem obehörigen utgått eller
utgått med för högt belopp, eller
har någon eljest obehörigen eller
med för högt belopp uppburit sjukhjälp,
och har han skäligen bort inse
detta, skall återbetalning ske av vad
för mycket utbetalats, där ej i särskilt
fall anledning är att helt eller
delvis eftergiva återbetalningsskyldighet.

I fall — — — —■ — — nämnda
111 §•

Denna lag skall, i den mån ej nedan
annorlunda stadgas, träda i
kraft (den 1 juli 1951), vid vilken
tidpunkt förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erkända sjukkassor
upphör att gälla.

Förekommer i — — — — — —

Har för understödsförening registrerats
firma, som icke överensstämmer
med vad i 55 § sista stycket
stadgas, åligger det tillsynsmyndigheten
att, därest ej före (den 1 januari
1952) för registrering anmälts
beslut om ändring av firman till
överensstämmelse med nämnda stadgande,
anmana föreningen att inom
sex månader för registrering anmäla
beslut om sådan ändring. Efterkommes
ej anmaningen, skall tillsynsmyndigheten
föreslå ändring av föreningens
firma och, sedan föreningen
erhållit tillfälle att yttra sig över
förslaget, besluta i ärendet. Om be -

utlåtande nr 35.

(Föreslagen lydelse:)

106 §.

Har försäkrad genom oriktiga uppgifter
eller genom underlåtenhet att
fullgöra stadgad anmälningsskyldighet
eller annorledes förorsakat, att
sjukhjälp till honom eller hans barn
obehörigen utgått eller utgått med
för högt belopp, eller har någon eljest
obehörigen eller med för högt
belopp uppburit sjukhjälp, och har
han skäligen bort inse detta, skall
återbetalning ske av vad för mycket
utbetalats, där ej i särskilt fall anledning
är att helt eller delvis eftergiva
återbetalningsskyldighet.

kassa.

in §•

Denna lag skall, i den mån ej nedan
annorlunda stadgas, träda i
kraft den 1 januari 1955, vid vilken
tidpunkt förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erkända sjukkassor
upphör att gälla.

- stället tillämpas.

Har för understödsförening registrerats
firma, som icke överensstämmer
med vad i 55 § sista stycket
stadgas, åligger det tillsynsmyndigheten
att, därest ej före den 1 juli
1955 för registrering anmälts beslut
om ändring av firman till överensstämmelse
med nämnda stadgande,
anmana föreningen att inom sex månader
för registrering anmäla beslut
om sådan ändring. Efterkommes ej
anmaningen, skall tillsynsmyndigheten
föreslå ändring av föreningens
firma och, sedan föreningen erhållit
tillfälle att yttra sig över förslaget,
besluta i ärendet. Om beslutad änd -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

37

(Nuvarande lydelse:)

slutad ändring skall tillsynsmyndigheten
ofördröj ligen underrätta föreningen.
över beslutet må besvär
anföras i den ordning, som i 79 §
lagen om understödsföreningar sägs.
Sedan beslutet vunnit laga kraft,
skall i understödsföreningsregistret
införas anteckning om ändringen
samt bevis om firmans nya lydelse
tillställas föreningen.

113 §.

Ansökan om antagande till allmän
sjukkassa skall göras av styrelsen
för den förening, som önskar bliva
antagen till allmän sjukkassa. Ansökan
skall vara tillsynsmyndigheten
tillhanda före den 1 januari 1949, då
fråga är om antagande till centralsjukkassa,
samt före den 1 juli 1949,
såvitt angår antagande till lokalsjukkassa.
Tillsynsmyndigheten må dock
med hänsyn till särskilda omständigheter
medgiva, att ansökningen ingives
senare. Vid ansökningen skola
fogas de uppgifter tillsynsmyndigheten
bestämmer.

Innan förening — — -—- — —

Beslut som -— — — — — — s

(Föreslagen lydelse:)

ring skall tillsynsmyndigheten ofördröj
ligen underrätta föreningen.
Över beslutet må besvär anföras i
den ordning, som i 79 § lagen om
understödsföreningar sägs. Sedan
beslutet vunnit laga kraft, skall i understödsföreningsregistret
införas anteckning
om ändringen samt bevis
om firmans nya lydelse tillställas
föreningen.

113 §.

Ansökan om antagande till allmän
sjukkassa skall göras av styrelsen
för den förening, som önskar bliva
antagen till allmän sjukkassa. Ansökan
skall vara tillsynsmyndigheten
tillhanda före den 1 januari
1954. Tillsynsmyndigheten må dock
med hänsyn till särskilda omständigheter
medgiva, att ansökningen ingives
senare. Vid ansökningen skola
fogas de uppgifter tillsynsmyndigheten
bestämmer.

vara ansluten,
kassan bindande.

115 §.

Antages erkänd------

Till sjukhjälpsfond-----

Antages erkänd sjukkassa ej till
allmän sjukkassa och har dess rörelse
ej överlåtits på sätt i 114 §
sägs, skall kassan utan särskilt beslut
(den 1 juli 1951) träda i likvidation.
Sådan kassa är, utan hinder
av vad därutinnan må vara föreskrivet
i kassans stadgar, pliktig att, en -

115 §.

sjukhjälpsverksamhetens bedrivande.
--frivilliga försäkringen.

Antages erkänd sjukkassa ej till
allmän sjukkassa och har dess rörelse
ej överlåtits på sätt i 114 §
sägs, skall kassan utan särskilt beslut
den 1 januari 1955 träda i likvidation.
Sådan kassa är, utan hinder
av vad därutinnan må vara föreskrivet
i kassans stadgar, pliktig att, en -

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

ligt de föreskrifter tillsynsmyndigheten
meddelar, till den eller de allmänna
sjukkassor, till vilka medlemmarna
skola höra, överföra de
medel som (vid utgången av juni
i951) funnos avsatta till sjukhjälpsfond.

116 §.

För lokalsjukkassa samt centralsjukkassa,
vars verksamhetsområde
utgöres enbart av stad, skola före
(den 1 mars 1951) utses ombud för
(1951 och 1952) års ombudsmöten.
Lokalsjukkassa skall före (den 1
maj 1951) för samma tid utse ombud
i den centralsjukkassa, till vilken
den är ansluten. Vid val av ombud,
som nu sagts, skall i stället för
vad i 61 § tredje stycket stadgas
gälla, att ombudet skall vara myndig
svensk medborgare, som är mantalsskriven
inom kassans verksamhetsområde.

Möte med ombud, som i första
stycket avses, skall hållas i lokalsjukkassa
före (den 1 maj 1951)
och i centralsjukkassa före (den
1 juni 1951). Å sådant möte skola
utses de styrelseledamöter, revisorer
och suppleanter för dem, vilka enligt
denna lag skola väljas å ombudsmöte.

De som hava att utse övriga styrelseledamöter
och revisorer jämte
suppleanter i allmänna sjukkassor
skola göra detta, vad beträffar centralsjukkassa
före (den 1 maj 1951)
och såvitt angår lokalsjukkassa före
(den 1 juni 1951). Därvid skall beträffande
styrelseledamot och supp -

(Föreslagen lydelse:)

ligt de föreskrifter tillsynsmyndigheten
meddelar, till den eller de allmänna
sjukkassor, till vilka medlemmarna
skola höra, överföra de
medel som vid utgången av december
1954 funnos avsatta till sjukhjälpsfond.

116 §.

För lokalsjukkassa samt centralsjukkassa,
vars verksamhetsområde
utgöres enbart av stad, skola före
den 1 juli 1954 utses ombud för 1954
och 1955 års ombudsmöten. Lokalsjukkassa
skall före den 1 september
1954 för samma tid utse ombud
i den centralsjukkassa, till vilken
den är ansluten. Vid val av ombud,
som nu sagts, skall i stället för vad
i 61 § tredje stycket stadgas gälla,
att ombudet skall vara myndig
svensk medborgare, som är mantalsskriven
inom kassans verksamhetsområde.

Möte med ombud, som i första
stycket avses, skall hållas i lokalsjukkassa
före den 1 september 1954
och i centralsjukkassa före den 1 november
1954. Å sådant möte skola
utses de styrelseledamöter, revisorer
och suppleanter för dem, vilka enligt
denna lag skola väljas å ombudsmöte.

De som hava att utse övriga styrelseledamöter
och revisorer jämte
suppleanter i allmänna sjukkassor
skola göra detta, vad beträffar centralsjukkassa
före den 1 september
1954 och såvitt angår lokalsjukkassa
före den 1 december 1954. Därvid
skall beträffande styrelseledamot

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

39

(Nuvarande lydelse:)

leant för sådan i stället för vad i
71 § sägs om medlem i kassan eller
familjemedlem gälla, att ledamoten
eller suppleanten är mantalsskriven
inom kassans verksamhetsområde.
Uppgift å de sålunda utsedda skall
senast nämnda dagar tillställas tillsynsmyndigheten
och vederbörande
kassa.

117 §.

Styrelse, som i 116 § avses, skall
icke träda i tjänstgöring förrän (den
1 juli 1951); dock tillkommer det
dessförinnan sådan styrelse i centralsjukkassa
att enligt vad i 116 §
tredje stycket stadgas utse de styrelseledamöter,
revisorer och suppleanter
för dem i anslutna lokalsjukkassor,
vilka enligt denna lag skola
utses av centralsjukkassans styrelse.
I övrigt äger intill nämnda tidpunkt
den enligt äldre bestämmelser utsedda
styrelsen för förening, som antagits
till allmän sjukkassa, vidtaga
sådana åtgärder som erfordras i anledning
av denna lags ikraftträdande.

Övergångsbestämmelser för medlemmar i
erkända sjukkassor.

118 §.

I samband med ikraftträdandet av
denna lag skall envar, som (vid utgången
av 1950) var medlem i erkänd
sjukkassa och som är försäkringspliktig
enligt lagen eller för vilken
försäkringsplikt förelegat om
han fyllt sexton år, överföras såsom
medlem till den allmänna sjukkassa
han skall tillhöra. Beträffande med -

( Föreslag eu lydelse:)

och suppleant för sådan i stället för
vad i 71 § sägs om medlem i kassan
gälla, att ledamoten eller suppleanten
är mantalsskriven inom kassans
verksamhetsområde. Uppgift å de sålunda
utsedda skall senast nämnda
dagar tillställas tillsynsmyndigheten
och vederbörande kassa.

117 §.

Styrelse, som i 116 § avses, skall
icke träda i tjänstgöring förrän den
1 januari 1955; dock tillkommer det
dessförinnan sådan styrelse i centralsjukkassa
att enligt vad i 116 §
tredje stycket stadgas utse de styrelseledamöter,
revisorer och suppleanter
för dem i anslutna lokalsjukkassor,
vilka enligt denna lag skola
utses av centralsjukkassans styrelse.
I övrigt äger intill nämnda tidpunkt
den enligt äldre bestämmelser utsedda
styrelsen för förening, som
antagits till allmän sjukkassa, vidtaga
sådana åtgärder som erfordras
i anledning av denna lags ikraftträdande.

Inskrivning av medlemmar i allmän
sjukkassa m. m.

118 §.

I samband med ikraftträdandet av
denna lag skall envar, som är försäkrings
pliktig enligt lagen, inskrivas
såsom medlem i den allmänna
sjukkassa han skall tillhöra.

Inskrivning, som i första stycket
sägs, skall ske även av den som vid
lagens ikraftträdande ännu icke fyllt
sexton år, såframt han vid utgången

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

lem, som sist sagts, skall ej gälla vad
i lagen stadgas angående familjemedlem.

Sådan gift kvinna, som i 6 § första
stycket avses och som (vid utgången
av 1950) var medlem i erkänd sjukkassa,
skall vid lagens ikraftträdande
överföras till vederbörande allmänna
sjukkassa såsom familjemedlem.

Övergångsbestämmelser för andra än
medlemmar i erkända sjukkassor.

122 §.

Det åligger envar, som före (den
1 juli 1950) fyllt femton år och jämlikt
denna lag skall vara försåkringspliktig,
att, därest han ej (vid utgången
av 1950) är medlem i erkänd
sjukkassa, före (den 1 februari 1951)
anmäla sig till inträde i vederbörande
allmänna lokalsjukkassa eller,
där sådan ej finnes, i vederbörande
allmänna centralsjukkassa.

Ändå att anmälan, som i första
stycket avses, ej gjorts, skall envar,
som (vid utgången av 1950) ej år
medlem i erkänd sjukkassa och som
är för säkrings pliktig enligt lagen,
från och med (den 1 juli 1951) inskrivas
såsom medlem i den allmänna
sjukkassa han skall tillhöra.

121 §.

Sådan medlem i allmän sjukkassa,
som (vid utgången av juni 1951) var
medlem i erkänd sjukkassa, må utan
hinder av att han ej uppfyller de i
47 § andra stycket stadgade villkoren
erhålla frivillig försäkring, såframt
han före (den 1 oktober 1951) gör
framställning därom.

(Föreslagen lydelse:)

av december 1954 var medlem i erkänd
sjukkassa och försäkringsplikt
förelegat för honom, därest han fyllt
sexton år. Beträffande medlem, som
nu sagts, skall ej gälla vad i lagen
stadgas om barn.

119 §.

Det åligger envar, som är försåkringspliktig
enligt denna lag, att i
den ordning Konungen föreskriver
lämna de uppgifter som i samband
med lagens ikraftträdande erfordras
för att bestämma omfattningen av
hans försäkring.

120 §.

Utan hinder av att de i 49 § första
stycket stadgade villkoren ej åro
uppfyllda, äger medlem i allmän
sjukkassa erhålla frivillig försäkring
jämlikt 41 eller 48 §, såvida framställning
därom göres före den 1 juli
1955.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

41

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Där på grund av före (den 1 juli
1951) gjord ansökan frivillig försäkring
beviljas någon, som (den 1 april
1951) i erkänd sjukkassa hade försäkring
för iner omfattande sjukhjälp
än som tillkommer honom enligt
den obligatoriska försäkringen,
skall väntetid icke tillämpas; dock
skall i fall som nu sagts vad i 50 §
första stycket andra och tredje punkterna
stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Därest i

Där på grund av före den 1 januari
1955 gjord ansökan frivillig försäkring
beviljas någon, som den 1
oktober 1954 i erkänd sjukkassa
hade försäkring för mer omfattande
sjukhjälp än som tillkommer honom
enligt den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,
skall försäkringen
utan hinder av vad i 50 § sägs bliva
gällande från och med förstnämnda
dag; dock skall i fall som nu sagts
vad i nämnda paragraf stadgas äga
motsvarande tillämpning i den mån
sjukpenningförsäkringen i allmän
sjukkassa är mera omfattande än
sjukpenningförsäkringen i den erkända
sjukkassan.
imnda slag.

119 §.

Vid tillämpningen av vad i 6 §
andra stycket a) stadgas skall beträffande
medlem i erkänd sjukkassa,
som (vid utgången av juni 1951)
vårdas å sjukvårdsanstalt, medräknas
den tid sjukhusvården pågått
före lagens ikraftträdande. Den som
(vid utgången av juni 1951) var
medlem i erkänd sjukkassa skall i
intet fall på grund av nämnda stadgande
vara undantagen från försäkringsplikt
förrän rätten till sjukhjälp
enligt de för den erkända sjukkassan
gällande bestämmelserna
upphört.

120 §.

Är någon (vid utgången av juni
1951) berättigad att uppbära sjuk -

Övergångsbestämmelser för medlemmar
i erkända sjukkassor.

121 §.

Vid tillämpningen av vad i 5 §
tredje stycket a) stadgas skall beträffande
medlem i erkänd sjukkassa,
som vid utgången av december
195b åtnjuter sjukhusvård, medräknas
den tid sjukhusvården pågått
före lagens ikraftträdande. Den
som vid utgången av december 195b
var medlem i erkänd sjukkassa skall
i intet fall på grund av nämnda
stadgande vara undantagen från försäkringsplikt
förrän rätten till sjukhjälp
enligt de för den erkända sjukkassan
gällande bestämmelserna
upphört.

122 §.

Är någon vid utgången av december
195b berättigad att uppbära sjuk -

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

penning från erkänd sjukkassa, skall
följande gälla:

a) Vid beräkning av sjukhjälpstiden
skall medräknas tid före (den
1 juli 1951), för vilken erkänd sjukkassa
utgivit eller haft att utgiva
sjukpenning på grund av samma
sjuklighetstillstånd eller tidigare sådant
tillstånd, varmed den ifrågavarande
sjukdomen sammanhänger.

b) Den som enligt 9 § icke må
vara sjukpenningförsäkrad äger likväl
uppbära sjukpenning enligt de
(vid utgången av juni 1951) å honom
tillämpliga föreskrifterna.

c) Beträffande den som enligt 9 §
skall vara sjukpenningför säkrad
skola för det sammanhängande sjuklighetstillstånd
varom fråga är gälla
de (vid utgången av juni 1951) å
den försäkrade tillämpliga bestämmelserna
om rätt till sjukpenning,
i den mån han därigenom blir berättigad
till sjukpenning för längre tid
än eljest eller till sjukpenning för
viss tid med högre belopp än som
eljest skolat tillkomma honom såsom
sjukpenning jämte make- och
barntillägg för den tiden.

Vad ovan under a)—c) sägs skall
ock gälla, där den som (vid utgången
av juni 1951) var medlem i erkänd
sjukkassa och då ej ägde uppbära
sjukpenning därefter drabbas
av sjukdom, som äger medicinskt
samband med sjukdom, för vilken
rätt till sjukpenning från erkänd
sjukkassa förelegat, dock ej för fall
att den försäkrade, frånsett arbetsoförmåga
på grund av kortvarig och
medicinskt sett fristående sjukdom,

(Föreslagen lydelse:)

penning från erkänd sjukkassa, skall
följande gälla:

a) Vid beräkning av sjukhjälpstiden
skall medräknas tid före den
1 januari 1955, för vilken erkänd
sjukkassa utgivit eller haft att utgiva
sjukpenning på grund av den
ifrågavarande sjukdomen.

b) Den som enligt 7 § icke må
vara sjukpenningför säkrad äger likväl
uppbära sjukpenning enligt de
vid utgången av december 1954 å honom
tillämpliga föreskrifterna.

c) Beträffande den som enligt 7 §
skall vara sjukpenningförsäkrad skola
för den sjukdom varom fråga är
gälla de vid utgången av december
1954 å den försäkrade tillämpliga bestämmelserna
om rätt till sjukpenning,
i den mån han därigenom blir
berättigad till sjukpenning för längre
tid än eljest eller till sjukpenning
för viss tid med högre belopp än som
eljest skolat tillkomma honom såsom
sjukpenning jämte barntillägg för
den tiden.

Vad ovan under a)—c) sägs skall
ock gälla, där den som vid utgången
av december 1954 var medlem i erkänd
sjukkassa och då ej ägde uppbära
sjukpenning därefter drabbas
av sjukdomsfall, som äger medicinskt
samband med sjukdom, för
vilken rätt till sjukpenning från erkänd
sjukkassa förelegat, dock ej
för fall att den försäkrade, frånsett
arbetsoförmåga på grund av kortvarig
och medicinskt sett fristående

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

43

(Nuvarande lydelse:)

under mer än två år före sista insjuknandet
varit fullt arbetsför.

Tillsynsmyndigheten äger

(Föreslagen lydelse:)

sjukdom, under mer än två år före
sista sjukdomsfallet varit fullt arbetsför.

Vad i denna paragraf sägs om
sjukpenning skall i förekommande
fall äga motsvarande tillämpning å
ersättning för sjukhusvård.

- — — — skola tillämpas.

123 §.

Vårdas annan än medlem i erkänd
sjukkassa (vid utgången av
juni 1951) å sjukvårdsanstalt, skall
vid tillämpningen av 6 § andra stycket
a) medräknas den tid sjukhusvården
pågått före lagens ikraftträdande.

Vad i första stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning i fall, som
i 6 § andra stycket c) avses.

124 §.

Där den, som (den 1 juli 1951)
blir försäkrad i allmän sjukkassa
men som icke omedelbart dessförinnan
var medlem i erkänd sjukkassa,
(vid utgången av juni 1951)
lider av sjukdom som i 21 § avses,
skall vid beräkning av sjukhjälpstiden
medräknas den tid, varunder
sjuklighetstillståndet eller tidigare
sådant tillstånd, med vilket den ifrågavarande
sjukdomen sammanhänger,
varat före lagens ikraftträdande.
Vid prövning, huruvida sjukdom
skall anses utgöra fortsättning av tidigare
sjuklighetstillstånd, skall vad
i 27 § andra stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning, därvid vad

Övergångsbestämmelser för andra än medlemmar
i erkända sjukkassor.

123 §.

Åtnjuter annan än medlem i erkänd
sjukkassa vid utgången av december
1954 sjukhusvård, skall vid
tillämpningen av 5 § tredje stycket
a) medräknas den tid sjukhusvården
pågått före lagens ikraftträdande.

Vad i första stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning i fall, som
i 5 § tredje stycket c) avses.

124 §.

Där den, som den 1 januari 1955
blir försäkrad i allmän sjukkassa
men som icke omedelbart dessförinnan
var medlem i erkänd sjukkassa,
vid utgången av december 1954 lider
av sjukdom som i 21 § avses, skall
vid beräkning av sjukhjälpstiden
medräknas den tid, varunder sjukdomen
varat före lagens ikraftträdande.
Härvid skall vad i 2.9 § andra
stycket stadgas äga motsvarande tilllämpning;
och skall vad som där
sägs om tid, för vilken sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgivits,
hava avseende å tid, under
vilken arbetsoförmåga på grund av
sjukdom förelegat.

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

som sägs om tid, för vilken sjukpenning
utgivits, skall hava avseende å
tid, under vilken arbetsoförmåga på
grund av sjukdom förelegat.

Vad i första stycket sägs skall ock
gälla, om försäkrad som där avses
(efter utgången av juni 1951) drabbas
av sjukdom, som äger medicinskt
samband med dessförinnan
inträffat sjukdomsfall, såvida den
försäkrade inom två år före insjuknandet
vid något tillfälle varit arbetsoförmögen
på grund av det tidigare
sjukdomsfallet.

(Föreslagen lydelse:)

Vad i första stycket sägs skall ock
gälla, om försäkrad som där avses
efter utgången av december 195i
drabbas av sjukdomsfall, som äger
medicinskt samband med tidigare
sjukdom, såvida den försäkrade
inom två år före sista sjukdomsfallet
vid något tillfälle varit arbetsoförmögen
på grund av sjukdomen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft 30
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren
nr 463 av herr Sundvik,
nr 464 av herr Sundvik,
nr 465 av herrar Huss och Sunne,
nr 466 av herr Persson, Einar,
nr 467 av herr Werner m. fl.,

nr 468 av herr Näsström och herr Nilsson, Hjalmar,

nr 479 av herr Lindblom m. fl.,

nr 480 av fru Svenson och herr Nilsson, Bror,

nr 481 av fru Svenson och herr Nilsson, Bror,

nr 482 av herr Öhman m. fl.,

nr 483 av herr Ewerlöf m. fl.,

nr 484 av herr Lundqvist,

nr 485 av herr Huss,

nr 486 av herr Huss, och

nr 487 av herr De Geer, samt

inom andra kammaren
nr 569 av herr Persson i Tandö,

nr 570 av herrar Johansson i Norrfors och Persson i Norrby,
nr 571 av fröken Liljedahl m. fl.,

45

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

nr 572 av herr Lindström m. fl.,
nr 583 av herr Rubbestad,
nr 584 av herr Stöld,
nr 585 av herr Almgren m. fl.,
nr 586 av herr Ohlin m. fl.,
nr 587 av herr Christenson i Malmö,
nr 588 av fru Ewerlöf,

nr 589 av herrar Larsson i Hedenäset och Hansson i önnarp,
nr 590 av herrar Jönsson i Rossbol och Persson i Norrby,
nr 591 av fru Sandström och herr Dahlén,
nr 592 av herr Hjalmarson m. fl., och
nr 593 av herr Hagberg i Stockholm m. fl.

Av motionerna är följande likalydande, nämligen 1:465 och 11:571,
I: 466 och II: 569, I: 467 och II: 570, I: 468 och II: 572, I: 479 och II: 586,

I: 480 och II: 589, I: 481 och II: 590, I: 482 och II: 593, I: 483 och II: 592,

I: 484 och II: 588, I: 485 och II: 584 samt I: 486 och II: 591.

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena kommer att

lämnas i samband med behandlingen av de delar av propositionen, som
motionerna berör.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Till utskottet har i ärendet inkommit följande skrivelser, dagtecknade,
den 23 april 1953 från Sveriges folkpensionärers riksorganisation, den 28
april 1953 från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags arbetares erkända
centralsjukkassa och den 29 april 1953 från Svenska gjutareförbundet.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den av statsmakterna år 1946 beslutade men
sedermera uppskjutna sjukförsäkringsreformen skall sättas i kraft den
1 januari 1955. Reformen anses emellertid böra ges ett i betydelsefulla hänseenden
annat innehåll än som tidigare bestämts. I förslaget uppdrages
vidare riktlinjer för en ny obligatorisk yrkesskadeförsäkring, avsedd att
fr. o. m. den 1 januari 1955 ersätta den nuvarande försäkringen för olycksfall
i arbete och för vissa yrkessjukdomar. Den nya yrkesskadeförsäkringslagen
förutsättes skola framläggas för nästa års riksdag.

Enligt den år 1946 antagna lagen om allmän sjukförsäkring består sjukpenningförsäkringen
av en obligatorisk bottenförsäkring och en frivillig
försäkring såsom komplement därtill. I den obligatoriska försäkringen ut -

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

gör sjukpenningen för den arbetsföra vuxna befolkningen i regel 3: 50 kr.
om dagen. De gifta hemmakvinnorna skall dock, såsom familjeförsäkrade,
erhålla 1: 50 kr. om dagen.

Nu föreslås övergång till ett system där sjukpenningen fastställes i förhållande
till arbetsinkomstens storlek. Alla som fyllt 16 år och har en årsinkomst
av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. skall försäkras för en
grundsjukpenning av 3 kr. om dagen. Samma sjukpenning skall tillkomma
hemmakvinnorna. För dessa föreslås systemet med familjeförsäkring slopat.
För löntagarna, d. v. s. de som är i annans tjänst, föreslås grundsjukpenningen
obligatoriskt påbyggd med en tilläggssjukpenning, om vederbörandes
inkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kr. om året. Sjukkassorna skall
inplacera dessa försäkrade i olika sjukpenningklasser allt efter storleken
av sådan inkomst. Tilläggssjukpenningen i dessa klasser föreslås variera
mellan 1 och 17 kr. om dagen. För löntagarna kommer således sjukpenningen
att i regel variera mellan 3 och 20 kr. Maximibeloppet föreslås tillkomma
den vars årsinkomst av tjänst uppgår till 14 000 kr. Efter 90 dagar
anses viss reduktion av sjukpenningen böra ske, dock ej i de lägre klasserna.

För dem som har barn föreslås sjukpenningen kompletterad med vissa
barntillägg.

För de egna företagarna och över huvud i syfte att täcka annan arbetsinkomst
än inkomst av tjänst föreslås en frivillig sjukpenningförsäkring,
som skall ge möjlighet till försäkring av samma omfattning som enligt
den obligatoriska tilläggsförsäkringen. Vidare föreslås en frivillig sjukpenningförsäkring
för studerande.

Även i fråga om sjukvårdsförsäkringen föreslås förändringar. Sålunda
anses sjukkassorna böra utge ersättning även för de försäkrades utgifter
för sjukhusvård. Frågan om den fria sjukhusvården — varom principbeslut
fattades år 1946 — löses härigenom i väsentlig mån inom försäkringens
ram. Sjukvårdsförsäkringen anses vidare böra i huvudsak finansiera
den år 1946 beslutade läkemedelsreformen. Enligt de nu för denna
reform uppdragna riktlinjerna skall vissa livsviktiga läkemedel utlämnas
helt fritt å apoteken, medan andra på läkarrecept utlämnade läkemedel skall
rabatteras med en tredjedel. Närmare förslag rörande ifrågavarande spörsmål
skall underställas 1954 års riksdag.

Den sålunda ändrade allmänna sjukförsäkringen föreslås skola för en
tid av 90 dagar reglera även sjukdomsfall, som föranletts av olycksfall i
arbete eller eljest av yrkesskada. Under denna s. k. samordningstid skall
alltså sjukkassorna lämna hjälp också vid yrkesskada. Även under samordningstiden
anses emellertid yrkesskadeförsäkringen böra ersätta utgifter
för proteser, tandvård in. in. Mer än 90 % av yrkesskadorna torde komma
att helt regleras av sjukkassorna.

Kostnaderna för den nya sjukförsäkringen föreslås fördelade mellan de
försäkrade, arbetsgivarna och staten.

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

De försäkrades årsavgifter till den obligatoriska sjukförsäkringen beräknas
genomsnittligt för enbart sjukvårdsförsäkring till 23 kr., för dylik försäkring
och försäkring för grundsjukpenning till 48 kr. och för angivna
försäkringsskydd jämte försäkring för en tilläggssjukpenning om It kr.
(d. v. s. en sammanlagd sjukpenning om 14 kr.) till omkring 114 kr. Den
genomsnittliga årsavgiften för dem som tillhör högsta sjukpenningklassen
beräknas till omkring 150 kr. Sammanlagt beräknas de försäkrades årliga
avgifter uppgå till ca 328 milj. kr.

Arbetsgivarnas årsbidrag, som föreslås utgöra 1,1 % av de lönebelopp
som ligger till grund för beräkning av avgifterna till yrkesskadeförsäkringen,
beräknas till ca 198 milj. kr.

Statens bidrag till den obligatoriska sjukförsäkringen beräknas till ca
212 milj. kr., bortsett från ett beräknat bidrag å 6 milj. kr. till den frivilliga
försäkringen.

Procentuellt fördelar sig de årliga totalkostnaderna för den obligatoriska
sjukförsäkringen, 738 milj. kr., med 44 % på de försäkrade, 27 % på arbetsgivarna
och 29 % på staten.

Den kostnadsökning för statsverket, som blir en följd av sjukförsäkringsreforriiens
genomförande, anses ej kunna täckas utan att inkomsterna
av skattemedlen ökas. Frågan om de åtgärder, som i detta syfte kan bli
erforderliga, skall föreläggas nästa års riksdag.

Frågan om sjukförsäkringsreformens genomförande m. m.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalar i propositionen
den uppfattningen, att statsmakterna icke längre bör dröja med att infria
det löfte, som 1946 års beslut i sjukförsäkringsfrågan innebär, samt
framhåller, att genom socialförsäkringsutredningens förslag med dess
ändrade konstruktion av sjukpenningförsäkringen förutsättningar synes
ha skapats för att sätta sjukförsäkringsreformen i kraft. Departementschefen
biträder socialförsäkringsutredningens förslag att reformen skall träda
i tillämpning den 1 januari 1955 samt framhåller, att sjukvårdens resurser
inte synes utgöra hinder härför. Departementschefen förklarar sig ingalunda
vilja förneka, att förberedelsetiden för reformens genomförande blir ganska
knappt tilltagen, i all synnerhet som kompletterande beslut från statsmakternas
sida erfordras i åtskilliga med reformens genomförande sammanhängande
frågor. Emellertid talar för reformens ikraftträdande vid angivna
tidpunkt angelägenheten av att ytterligare uppskov med den allmänna sjukförsäkringens
genomförande ej sker. Den kostnadsökning för statsverket,
som blir en följd av reformens genomförande, torde inte kunna täckas
utan att inkomsterna av skattemedlen ökas. Frågan om vilka åtgärder,

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

som i detta syfte kan bli erforderliga, får anmälas för Kungl. Maj :t av chefen
för finansdepartementet och föreläggas nästa års riksdag.

Totalkostnaderna för den i propositionen förordade obligatoriska sjukförsäkringen
inklusive läkemedelsreform har i propositionen beräknats till
omkring 738 milj. kr. Av nämnda belopp skulle de försäkrade få genom
sina avgifter erlägga omkring 328 milj. kr. eller 44 %. Det föreslagna
arbetsgivarbidraget uppgår till 198 milj. kr. eller 27 % av totalkostnaderna
och statens bidrag till 212 milj. kr. eller 29 % av dessa kostnader.

Lägges till sistnämnda summa statens beräknade bidrag till frivillig försäkring
eller 5 å 6 milj. kr. erhålles en total kostnadssumma för statens
bidrag till den allmänna sjukförsäkringen (utom i statens egenskap av avgiftsgivare)
av 218 milj. kr. Detta belopp är mera än 100 milj. kr. lägre än
det belopp som skulle åtgå därest 1946 års riksdagsbeslut oförändrat sattes
i kraft. Emellertid innebär propositionen vid jämförelse med nu utgående
statsbidrag till erkända sjukkassor — bortsett från statsbidraget till moderskapshjälpen
— en kostnadsökning av omkring 158 milj. kr. För budgetåret
1954/55 beräknas statens bidrag till sjukförsäkringen, därest propositionen
bifalles, till omkring 160 milj. kr., vartill dock kommer viss förskottering av
avgifter och arbetsgivarbidrag.

Rörande det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
anför föredragande departementschefen i propositionen följande.

I vissa remissyttranden över socialförsäkringsutredningens förslag har
ifrågasatts, huruvida den år 1946 beslutade sjukkasseorganisation
e n bör bestå och handha en samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring.
Härom vill jag nämna att efter år 1946 under pensionsstyrelsens överinseende
ett betydande rationaliseringsarbete genomförts med avseende å denna
organisation. Därigenom torde de olägenheter, som organisationen med
både lokal- och centralsjukkassor kan medföra, ha minskats i betydande
mån. Det synes för övrigt mindre välbetänkt att vidtaga en omändring av
den organisationen samtidigt med sjukförsäkringsreformens genomförande.
Jag anser därför anledning saknas att i detta sammanhang närmare
ingå på hithörande frågor. Skulle det emellertid sedermera visa sig att
ändringar i bestämmelserna rörande den lokala administrationen bör vidtagas,
torde hinder ej möta att vid lämplig tidpunkt upptaga frågan härom.

Redan i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 76) har jag
i fråga om den centrala organisationen uttalat mig för det lämpliga i att
förberedelsearbetet för genomförandet av ifrågavarande lagstiftning ledes
av ett enda ämbetsverk. I anslutning härtill har föreslagits att pensionsstyrelsens
sjukkassebyrå fr. o. m. ingången av nästkommande budgetår överföres
till riksförsäkringsanstalten. Den 16 januari 1953 har jag vidare, enligt
Kungl. Maj :ts bemyndigande, tillkallat en särskild utredningsman för
prövning av frågorna om yrkesskadeförsäkringens administrativa hand -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

49

havande, tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna samt besvärsförfarandet.
Avsikten är att detta förberedelsearbete skall kunna bedrivas
så skyndsamt att ett förslag i ämnet skall kunna underställas 1954 års riksdag.
Med hänsyn till vad nu anförts anser jag mig ej nu böra vidare uppehålla
mig vid dessa frågor.

Lagrådet.

Lagrådet har i sitt utlåtande över förslaget till lag angående ändring i
lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring, såvitt nu är i fråga,
yttrat följande.

Med det remitterade förslaget åsyftas i främsta rummet att låta lagen om
allmän sjukförsäkring träda i kraft och därmed genomföra en sedan länge
planerad genomgripande reform på detta område. Därjämte innebär förslaget
emellertid betydelsefulla ändringar i samma lag. Till en del betingas
dessa av en tilltänkt samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen
och en reviderad olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring, byggande på
att sjukförsäkringen, d. v. s. de allmänna sjukkassorna, skall svara för
regleringen av yrkesskador under den första tiden efter deras uppkomst,
den s. k. samordningstiden.

Med hänsyn till det nära samband som härigenom skulle komma att föreligga
mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna förutsättes att lagen om
allmän sjukförsäkring skall med nu föreslagna och vissa ytterligare ändringar,
som senare skola göras, träda i kraft samtidigt med en ny lag om
yrkesskadeförsäkring. För innehållet i vissa delar av denna tilltänkta lag
redogöres i remissprotokollet, men något i lagtext utformat förslag föreligger
icke. Ett sådant skall enligt vad departementschefen uttalar framläggas
först vid nästa års riksdag. I samband därmed skola också de i övrigt
påkallade ändringarna i sjukförsäkringslagen vidtagas.

Vad som till följd av samordningsprincipen i väsentlig mån är att betrakta
såsom ett enda lagkomplex skulle sålunda komma att genomföras i
två etapper. Detta är otillfredsställande. Då nu föreligger förslag till blott
en del av den tilläinnade lagstiftningen, möter det svårigheter att bedöma
huruvida de föreslagna lagreglerna i allo kunna vara lämpliga i det större
sammanhang för vilket de äro avsedda. En förnyad granskning ur denna
synpunkt torde under alla förhållanden bliva erforderlig. Det står icke
heller i överensstämmelse med god lagstiftningspraxis att, såsom enligt förslaget
skulle bliva fallet, en lag utfärdas, om vilken man redan vid dess
antagande och promulgering vet, att den icke kan träda i tillämpning i oförändrat
skick, och som dessutom innehåller bestämmelser, vilka uppenbarligen
för sin tillämpning förutsätta tillvaron av andra, ännu icke utformade
lagregler av central betydelse. I det förra hänseendet hänvisas till förslagets
31 §. I det senare hänseendet märkas de i 38 § i förslaget upptagna stadgan4
— Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 2 and. Nr 35.

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

dena om bidrag från arbetsgivare, vilka äro helt beroende av att motsvarande
bestämmelser i lagen om yrkesskadeförsäkring få det innehåll departementschefen
angivit.

Av vad ovan anförts framgår, att det enligt lagrådets mening är ägnat
att väcka synnerliga betänkligheter att nu upphöja det remitterade förslaget
till lag, betänkligheter som endast delvis kunna undanröjas genom samtidigt
fattat principbeslut rörande den blivande yrkesskadeförsäkringslagens
innehåll. Med hänsyn till önskvärdheten av att den redan för åtskilliga år
sedan beslutade reformen på sjukförsäkringens område ej ytterligare försenas
vill lagrådet emellertid, i det läge lagstiftningsfrågan nu befinner
sig, icke motsätta sig det remitterade lagförslaget.

Lagrådet anser sig icke hava att ingå på en prövning av de ekonomiska
spörsmål som öva inflytande på det remitterade förslagets principer och
närmare utformning. Till följd härav har lagrådets granskning i vissa delar
måst bliva av huvudsakligen formell natur. Utöver det ovan anförda har
granskningen icke föranlett andra erinringar än dem som här upptagas
under särskilda paragrafer i förslaget.

Motioner.

1 de likalydande motionerna I: 483 och II: 592 hemställes, att riksdagen
måtte a) med hänsyn till samhällets och statens bristande ekonomiska möjligheter
för närvarande avslå förevarande proposition, b) besluta att hos
Kungl. Maj :t anhålla om förslag till nästa års riksdag, i huvudsaklig överensstämmelse
med i motionerna angivna riktlinjer, om omedelbara åtgärder
i syfte att främja och stärka de erkända sjukkassornas ställning och
möjligheter att bereda de försäkrade bättre fördelar och sålunda vinna
ökad anslutning samt c) uttala att det i förevarande proposition framlagda
förslaget till allmän sjukförsäkring in. m. bör med beaktande av vad i motionerna
anförts överarbetas och så snart detta ur statsfinansiella och
samhällsekonomiska synpunkter befinnes möjligt föreläggas riksdagen.

Motionerna I: 485 och II: 584, vilka är likalydande, utmynnar i hemställan
att riksdagen måtte besluta att nu avslå det i förevarande proposition
framlagda förslaget till lag om allmän sjukförsäkring, att hos Kungl. Maj :t
begära utredning om behovet av vårdplatser inom sjuk- och socialvården
främst för sinnessjuka, s. k. lättskötta sinnessjuka, sinnesslöa, kroniskt
sjuka, alkoholister, för lasarettens specialavdelningar, den förebyggande
vården och konvalescentvården samt framlägga en plan för den omfattning,
takt och turordning, i vilka dessa trängande vårdbehov skall tillgodoses,
att hos Kungl. Maj :t begära överarbetning av förslaget till såväl lag
om allmän sjukförsäkring som samordning av denna med olycksfallsförsäkringen
i syfte att eliminera nu påvisbara sakliga försämringar och organisatoriska
brister, samt att uttala, att ett kommande förslag till sjukförsäkring
måtte kompletteras med ett därtill fogat förslag jämväl till reformens
finansiering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

51

I de likalydande motionerna 1: 179 och 11: 586 hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte i huvudsaklig anslutning till de riktlinjer,
som angivits i motionerna, anhålla om utredning angående sådan
förändring i finansieringen av de nu aktuella försäkringsreformerna att
statskassans andel av kostnaderna väsentligt minskas, dock utan någon
kännbar ökning av avgifterna för mindre bemedlade.

I motionerna I: 482 och II: 593 framhålles vikten av att riksdagen uttalar
sig för att sjukförsäkringens genomförande icke får föranleda indirekta
skattehöjningar. De merutgifter som reformen orsakar staten borde täckas
genom besparingar på utgifter för militära ändamål.

I de likalydande motionerna I: 467 och II: 570 hemställes, att sådana
ändringar vidtages i den föreslagna lagen om ändring i lagen av allmän
sjukförsäkring, som kan befinnas påkallade med hänsyn till att samordning
med yrkesskadeförsäkringen för närvarande ej avses skola genomföras,
samt att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller, att förslag om provisoriskt
påbyggd sjukpenningskala enligt olycksfallsförsäkringslagen måtte
framläggas för innevarande års riksdag i sådan tid, att erforderliga lagändringar
kan beslutas träda i kraft från och med ingången av år 1954.

I de likalydande motionerna I: 468 och II: 572 hemställes bl. a., att riksdagen
måtte besluta att underkasta frågan om avgiftsuppbörden och inplaceringen
i sjukpenningklasser snabbutredning i syfte att väsentligt förenkla
sjukförsäkringens administration. Nämnda fråga behandlas även
i de tidigare berörda motionerna I: 479 och II: 586, i vilka bl. a. hemställes
att riksdagen måtte i ett uttalande understryka vikten av en så enkel och
smidig administration av sjukförsäkringen som möjligt och att av hänsyn
härtill särskilt möjligheten av definitiv inplacering i sjukpenningklasser
först vid sjukdomstillfället och olika vägar till förenkling av uppbördsförfarandet
prövas. I de förut omnämnda motionerna I: 483 och II: 592 beröres
frågan om avgörandet av tillhörigheten vid tilläggssjukpenningförsäkringen
och bestämmandet av sjukpenningklass utan alt särskilt yrkande
i frågan framställes.

I detta sammanhang må även bemärkas motionen 1: 463. I nämnda motion
föreslås dels att riksdagen hemställer att ett av Kungl. Maj: t den 29
oktober 1948 meddelat beslut om inrättandet, i samband med sjukförsäkringslagens
ikraftträdande, av nya centralsjukkassor får anstå och att
frågan härom upplages till prövning vid en senare tidpunkt och i sitt
större sammanhang, då så kan anses påkallat, samt dels att i samband
med sådan prövning överväges, huruvida inte den justeringen bör vidtagas
i Kungl. Maj:ts beslut angående indelningen i centralssjukkasseområden,
all områdesindelningen genomgående ansluter sig till länsindelningen och
att sålunda centralsjukkassor inrättas för Malmöhus län, Kristianstads län,
Göteborgs och Bohus län samt Hallands län.

52

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

I frågan om den föreslagna reformens omfattning har i de likalydande
motionerna 1:465 och 11:571 hemställts, att riksdagen vid behandling av
förevarande proposition måtte för sin del besluta att person, som av hälsovårdsnämnd
avstänges från sitt arbete enligt 3 § 3 inom. epidemilagen, skall
åtnjuta bidrag enligt lagen om allmän sjukförsäkring, såsom om han
vore sjuk. Vidare har i motionerna I: 482 och II: 593 yrkats att sjukförsäkringen
även skall omfatta begravningshjälp uppgående till 500 kronor.

Utskottet.

I propositionen föreslås, att tidpunkten för sjukförsäkringsreformens
genomförande bestämmes till den 1 januari
1955.

Det torde inte föreligga några egentliga meningsskiljaktigheter om behovet
av en allmän sjukförsäkring. Däremot är meningarna delade angående
den närmare beskaffenheten av försäkringen och den tidpunkt då densamma
skall genomföras.

Utskottet anser i likhet med föredragande departementschefen att tiden
för genomförandet av reformerna vid nyss nämnda tidpunkt är knapp. Härtill
kommer att riksdagen inte får tillfälle att taga ställning till förslag
om ny yrkesskadeförsäkringslag förrän år 1954. Nämnda omständighet har
påtalats av lagrådet, vilket dock, med hänsyn till önskvärdheten av att den
redan för åtskilliga år sedan beslutade reformen på sjukförsäkringens område
ej ytterligare försenas, icke velat, i det läge lagstiftningsfrågan befunne
sig, motsätta sig det remitterade lagförslaget. Utskottet delar den av
föredragande departementschefen uttalade meningen att sjukförsäkringsreformens
genomförande inte bör ytterligare uppskjutas. Utskottet anser
därför de nyss angivna omständigheterna inte böra få lägga hinder i vägen
för refomernas genomförande vid den i popositionen föreslagna tidpunkten.
Den kostnadsökning som uppkommer för statsverket genom sjukförsäkingsreformen
är visserligen betydande men dock inte av sådan storlek att
den behöver föranleda en särskild plan för finansieringen av kostnader som
avser budgetåret 1954/55 och därefter följande budgetår. Jämväl enligt utskottets
mening är det därför till fyllest att frågan om täckandet av
statsverkets merutgifter på grund av reformerna upptages till prövning vid
nästa års riksdag, därest reformerna skall träda i kraft den 1 januari 1955.
Att i detta samband till prövning upptaga spörsmål, som rör utbyggnaden
av den slutna sjukvården och andra liknande vårdformer, anser utskottet
inte vara motiverat. Utskottet biträder sålunda det i propositionen framlagda
förslaget att lagen om allmän sjukförsäkring skall träda i kraft den
1 januari 1955. De i motionerna I: 483 och II: 592 samt I: 485 och II: 584
framställda yrkandena avstyrkes alltså av utskottet.

Med hänsyn till bl. a. vad ovan sagts om den korta tid, som står till
förfogande för förberedande av ikraftträdandet av reformerna, föreslår ut -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

53

skottet, att de yrkanden, som framställts i motionerna 1:467 och 11:570,
avslås av riksdagen. Utskottet anser det inte påkallat att riksdagen, såsom
i motionerna 1:479 och 11:586 hemställts, i skrivelse anhåller om
utredning angående ändrad finansiering av de nu aktuella försäkringsreformerna.
Ej heller anser utskottet det lämpligt att riksdagen, såsom i
motionerna I: 482 och II: 593 föreslagits, nu gör något uttalande om sättet
för täckande av statens utgifter.

Vad angår det administrativa handhavandet av försäkringen
är det enligt utskottets mening tydligt, att den föreslagna
sjukförsäkringen kommer att nödvändiggöra en mycket betydande administrativ
apparat. Det torde inte heller vara möjligt att undvika att handhavandet
av en sjukförsäkring, som omfattar hela folket, drar betydande
förvaltningskostnader.

I motionerna 1:468 och 11:572, 1:479 och 11:586 samt 1:483 och
11:592 har särskilt beaktats frågorna om de anställdas inplacering i
sjukpenningklasser och, i de fyra förstnämnda motionerna, avgiftsuppbördens
utformning. Motionen I: 463 avser att genom en enligt motionärens
mening ändamålsenlig indelning av landet i centralsjukkasseområden
möjliggöra administrativa besparingar.

Det är enligt utskottets mening inte möjligt att på den tid som står till
förfogande härför närmare utreda de synnerligen komplicerade spörsmål,
som sammanhänger med sättet för inplacering av de anställda i sjukpenningklasser,
särskilt som detta spörsmål nära sammanhänger med sättet
för bestämmandet och uppbörden av försäkringsavgifterna och därmed i
viss mån försäkringens hela finansiella konstruktion. Frågan om den närmare
utformningen av det i propositionen föreslagna uppbördssystemet beträffande
försäkringsavgifterna torde enligt vad utskottet inhämtat bliva
föremål för ytterligare överväganden inom Kungl. Maj :ts kansli, varefter
proposition i frågan torde vara alt emotse till 1954 års riksdag. Frågan
om landets indelning i sjukkasseområden är uppenbarligen även den av
betydelse för sjukförsäkringens rationella handhavande. Det är dock icke
möjligt att i detta sammanhang taga ställning till denna fråga vilken, såsom
framgår av föredragande departementschefens ovan återgivna yttrande,
inte närmare behandlats i propositionen. Med hänsyn till vad nu sagts vill
utskottet inskränka sig till att betona den stora betydelsen av att de utredningar
och undersökningar kommer till stånd, som är erforderliga för
att utröna huruvida och i vad mån förenklingar och besparingar vid handhavandet
av sjukförsäkringen kan genomföras, samt att förefintliga möjligheter
härulinnan blir tillvaratagna. Det är enligt utskottets mening
önskvärt att den sakkunskap, som finnes inom statens organisationsnämnd,
utnyttjas vid nämnda utredningar och undersökningar. De i ovannämnda
motioner gjorda yrkandena i förevarande avseende torde få anses
besvarade genom vad nu anförts.

54

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Lagen om allmän sjukförsäkring avser i sin antagna lydelse allenast
vissa vid sjukdom utgående förmåner. Det i motionerna I: 465 och II: 571
framställda yrkandet att avstängning jämlikt epidemilagen
skall medföra samma bidrag från sjukförsäkringen som sjukdom samt
det i motionerna 1:482 och 11:593 framställda yrkandet om införandet av
rätt till begravningshjälp innebär alltså att lagens tillämplighetsområde
skulle utökas att avse hjälp även vid andra fall än sjukdom.

I fråga om det förstnämnda yrkandet må erinras om att den därmed avsedda
frågan i anledning av en motion vid 1952 års riksdag, nr 11:103 av
herr Hansson i Skegrie, varit föremål för riksdagens prövning. Därvid
Konstaterades (andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande
nr 7) att medicinalstyrelsen den 25 november 1947 avgivit förslag om
ersättning till personer som drabbats av inkomstbortfall genom isolering
till följd av epidemi.

Detta förslag innebär i huvudsak, att ersättning av allmänna medel skall
utgivas i de fall, då hälsovårdsnämnd med stöd av 3 § 3 mom. epidemilagen
låtit person, vilken utan att vara sjuk likväl av läkare misstänkts föra
smitta av vissa i lagen uppräknade sjukdomar, underkastas observation
eller isolering eller ock ålagt någon person inskränkningar i fråga om arbete,
varmed han må taga befattning. Det sagda skall även äga tillämpning,
då länsstyrelse jämlikt 25 § epidemilagen förordnat om tillämpning av 3 §
3 mom. samma lag beträffande annan smittosam sjukdom och hälsovårdsnämnd
föreskrivit åtgärd av angivet slag. Vid ersättnings bestämmande
skall enligt förslaget lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete i tillämpliga delar lända till efterrättelse, varjämte föreslås, att ersättningen
skall bestämmas av riksförsäkringsanstalten och utbetalas från
ett för ändamålet anvisat förslagsanslag.

Nämnda beredningsutskott inhämtade yttranden i anledning av motionen
från medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och socialförsäkringsutredningen
samt anförde att, då medicinalstyrelsen enligt sitt till utskottet avgivna
yttrande alltjämt vidhölle sin principiella inställning till problemet, någon
ny utredning ej syntes vara påkallad. Utskottet förutsatte emellertid att
Kungl. Maj:t komme att framlägga det förslag, vartill närmare överväganden
kunde ge anledning.

Såvitt andra lagutskottet kunnat finna har någon omständighet inte
inträffat som föranleder ändring i den ståndpunkt riksdagen år 1952 intog
i denna fråga. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna 1:465 och
11:571. Emellertid vill utskottet framhålla önskvärdheten av att anordningar
snarast kommer till stånd i syfte att bereda den enskilde ersättning
för förluster, som åsamkas honom genom åtgärder av myndighet i syfte
att hindra spridande av epidemisk sjukdom eller annan farsot.

Frågan om begravningshjälp har varit föremål för utredning av soeialvårdskommittén,
som i juli 1951 avgivit ett betänkande angående begrav -

55

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

ningshjälpsförsäkring. Betänkandet har i vanlig ordning remissbehandlats
men har ännu inte föranlett någon vidare åtgärd från statsmakternas sida.
Såvitt utskottet kunnat finna påverkar inte det i förevarande proposition
framlagda förslaget om samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
den rätt som vid yrkesskada föreligger till begravningshjälp. Med
hänsyn till vad nu anförts hemställer utskottet att det i motionerna I: 482
och 11:593 framställda yrkandet om införandet i detta sammanhang av
begravningshjälp i den allmänna sjukförsäkringen avslås av riksdagen.

Samordningsfrågan.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen anför i samordningsfrågan bl. a. följande.

»Yrkesskadeförsäkringen är till sin natur i betydande mån att anse såsom
en sjukförsäkring. Två obligatoriska sjukförsäkringar bör enligt min mening
icke utan särskilda skäl därtill bedrivas vid sidan av varandra. Redan
när socialförsäkringsutredningen tillkallades framhöll jag, att åtskilliga fördelar
borde kunna vinnas genom en sådan samordning mellan
sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen att
sjukförsäkringen finge övertaga regleringen av de kortvariga olycksfallen
och under motsvarande tid av de långvariga.--—

Enligt utredningens förslag innebär såsom nämnts samordningen, att
sjukförsäkringen, d. v. s. sjukkassorna, skall svara för regleringen av sjukdoms-
och olycksfall under en samordningstid av 90 dagar. Härifrån föreslås
dock vissa undantag i olika riktningar. Tekniskt sett är samordningstiden
utformad såsom en sammanläggningstid och utgöres av tiden intill dess
sjukpenning från sjukkassan utgivits under tillhopa 90 dagar. Med en sådan
samordningstid räknar utredningen med att över 90 procent av olycksfallen
kommer att stanna på sjukförsäkringen.

I så gott som samtliga remissyttranden har en samordning mellan sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen tillstyrkts. För sjukförsäkringens
del har samordningen allmänt ansetts medföra fördelar. Vad angår yrkesskadeförsäkringen
har emellertid i vissa remissyttranden påtalats, att
samordningen är förenad med nackdelar, därest den genomföres efter de
av utredningen uppdragna riktlinjerna. Dessa nackdelar skulle främst bestå
i att i ersättningshänseende viss försämring i förhållande till vad nu gäller
skulle inträda för de försäkrade. Vidare har pekats på att arbetstagarbegreppet
i den samordnade försäkringen skulle bli något snävare än det som
nu tillämpas inom yrkesskadeförsäkringen. Förutsättningarna för arbetarskyddet
skulle även bli sämre, genom att arbetsgivarnas bidrag icke, såsom
nu är fallet inom olycksfallsförsäkringen, varierades efter olycksfallsrisken

56 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

med påföljd att arbetsgivarnas intresse att hålla arbetarskyddet högt skulle
minska.

Därest en samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen
över huvud skall kunna komma till stånd, måste naturligen de bestämmelser,
som gäller för de båda försäkringarna, anpassas till varandra.
Härvid får en avvägning ske mellan å ena sidan de försäkrades intresse
att mot en rimlig avgift erhålla ett tillfredsställande försäkringsskydd och
å andra sidan — bortsett från försäkringsavgifterna — den ekonomiska belastning
som försäkringen medför. Vidare bör givetvis tillses att bestämmelserna
blir praktiskt lättillämpliga.

Från dessa utgångspunkter och med beaktande av de fördelar av olika
slag, som följer av samordningen, anser jag, att man bör bortse från den
förändring med avseende å den nuvarande olycksfallsförsäkringens förmåner,
som blir en konsekvens av en samordnad försäkring. I fråga om
förmånerna vid yrkesskador vill jag särskilt framhålla, att genom penningvärdets
och lönenivåns ändring en betydande del av de yrkesskadade
kan draga fördel av den av mig förordade sjukpenningskalan. Samordningen
möjliggör vidare en utsträckning av yrkesskadeförsäkringen till
att omfatta även de i socialvårdskommitténs betänkande berörda s. k. företagarbarnen,
en omständighet som blir särskilt betydelsefull för den jordbrukande
befolkningen. En betydande utvidgning av skyddet vid yrkessjukdomar
blir även möjlig. Ytterligare är att märka att även de egna företagarna
tillförsäkras ett visst skydd mot yrkesskador genom den obligatoriska
sjukförsäkringen, ett skydd som utan större kostnader kan av dem
kompletteras genom de föreslagna frivilliga sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
»

Vad särskilt angår frågan om det arbetstagarbegrepp, som bör
tillämpas inom en samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring, anför departementschefen: »Frågan

om arbetstagarbegreppets innebörd har under senare år varit
aktuell vid olika tillfällen, särskilt i samband med uppkommande spörsmål
rörande semesterlagstiftningen och den s. k. arbetsfredslagstiftningen,
d. v. s. lagstiftningen rörande kollektivavtal, förenings- och förhandlingsrätt
in. m. Även i samband med källskattesystemets införande blev frågan
föremål för diskussion. I detta sammanhang anser jag mig ej behöva lämna
någon uttömmande redogörelse för ifrågavarande spörsmål utan tillåter mig
hänvisa till den utförliga redogörelse över hithörande problem, som återfinnes
i andra lagutskottets vid 1950 års riksdag avgivna utlåtande nr
23. Jag vill endast erinra om att arbetstagarbegreppet till sin innebörd
ej är enhetligt. Vid tillämpningen av olika lagar har begreppet sålunda
lolkats på ett skiftande sätt, och vad gäller de nuvarande olycksfallsoch
yrkessjukdomsförsäkringslagarna har begreppet givits en vidare tydning
än såvitt angår bl. a. arbetsfredslagarna och semesterlagen, vilka

57

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

bygger på ett civilrättsligt arbetstagarbegrepp. Olycksfallsförsäkringen har
sålunda ansetts tillämplig å en hel del personer, vilka enligt den allmänna
civilrättens regler ej är att anse såsom arbetstagare men som kan anses
socialt likställda med och som rent faktiskt utför sitt arbete under ungefär
samma förhållanden som om de varit anställda i annans tjänst. Härvidlag
har utbildats en för olika yrkesområden varierande och ganska svåröverskådlig
praxis.

Vidare vill jag nämna, att genom år 1945 vidtagna lagändringar arbetsfredslagstiftningens
tillämpningsområde vidgats till att omfatta, förutom
de egentliga arbetstagarna, även s. k. beroende uppdragstagare. Därmed
förstås enligt denna lagstiftning en person som, utan att anställningsförhållande
föreligger, utför arbete för annans räkning och därvid till denne
intager en beroende ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares
till arbetsgivaren. Vid tillkomsten av 1945 års lagstiftning framhölls vid
riksdagsbehandlingen, att gränsen mellan beroende uppdragstagare och
självständiga företagare vore flytande och att gränsdragningen i väsentlig
mån måste bli beroende på skälighetsprövning. Inom arbetsfredslagstiftningen,
där de stridiga intressena huvudsakligen företräddes av vederbörande
organisationer, ansågs emellertid denna gränsdragning vara av
mindre betydelse. För semesterlagens vidkommande däremot befarade
man, att en motsvarande utvidgning lätt skulle komma att medföra tvistigheter
och en oenhetlig tillämpning. Sedermera har emellertid riksdagen i
skrivelsen nr 245 år 1951 hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning av frågan
att hänföra de beroende uppdragstagarna under semesterlagen. Frågan
härom prövas f. n. av arbetstidsutredningen.

Socialförsäkringsutredningen har funnit att med den konstruktion, som
den samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringen har enligt utredningens
förslag, det enligt semesterlagen nu gällande civilrättsliga arbetstagarbegreppet
bör tillämpas inom denna försäkring och att detta begrepp i fortsättningen
bör komma till användning även inom yrkesskadeförsäkringen.
Jag är av samma uppfattning. I och med att man i likhet med mig godtager
utredningens förslag om sjukpenningförsäkringens utformning •—
—• -— — •— —• ■—■ blir vederbörandes inkomst av tjänst avgörande för
frågan om han skall vara obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning
eller ej. Inkomst av tjänst eller, som man också kan säga, anställning
korresponderar med det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. För tillämpningen
av detta begrepp talar också angelägenheten av klarhet och reda.
De skäl, som anförts mot att låta semesterlagen omfatta de beroende
uppdragstagarna, synes äga än större giltighet för sjukförsäkringens vidkommande.

Jag förordar alltså alt frågan vem som i förevarande sammanhang skall
anses som arbetstagare bedömes med ledning av den praxis som utbildat
sig vid tillämpningen av semesterlagen. Detta innebär emellertid ej att

58

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

inte bedömandet av denna fråga i det särskilda fallet kan komma att influeras
av föreliggande omständigheter av social natur. Såsom i olika sammanhang
betonats bör frågan, huruvida en person är att anse såsom arbetstagare,
avgöras med beaktande av samtliga i samband med avtalet och anställningen
förekommande omständigheter. Därvid kan bl. a. de avtalsslutandes
ekonomiska och sociala ställning vara ägnad att belysa, hur avtalet
bör uppfattas.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag anser att den nya yrkesskadeförsäkringen
bör äga tillämpning endast å dem som är att anse såsom
arbetstagare och att de regler, vilka gäller inom den allmänna civilrätten,
bör vara avgörande för gränsdragningen mellan arbetstagare och
självständig företagare. Naturligen kan det här ej komma i fråga att ingå
på de olika tolkningsfrågor, som i detta avseende kan uppkomma beträffande
skilda yrkeskategorier. På förekommen anledning anser jag mig
emellertid böra som min mening uttala, att skogskörare, å vilka gällande
ramavtal för skogsbruket äger tillämpning eller som eljest utför sitt arbete
under liknande villkor, bör i likhet med de huggare, som deltager i arbetet,
betraktas såsom arbetstagare med vederbörande virkesägare som arbetsgivare.

I detta sammanhang torde ställning ej böra tagas till frågan huruvida av
särskilda skäl någon eller några grupper av anställda icke bör omfattas
av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Spörsmålet härom torde få
behandlas i samband med lagstiftningens närmare utformning, då även
yrkesutbildningselevernas ställning härvidlag torde få klargöras. Här vill
jag emellertid förutskicka att det, såsom utredningen föreslagit, vid en
samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen synes
bli möjligt att upphäva hittills gällande undantag från den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen såvitt angår arbetsgivarens hos honom anställda
familjemedlemmar — dock ej hustru — i den mån de är sjukpenningförsäkrade
inom sjukförsäkringen.»

I fråga om verkningarna av en samordning av sjukförsäkringen och
yrkesskadeförsäkringen beträffande arbetarskyddet uttalar sig departementschefen
sålunda:

»De yppade farhågorna för att en samordning av sjukförsäkringen och
olycksfallsförsäkringen skulle få som följd att arbetarskyddsfrågan komme
i ett sämre läge anser jag ej böra överdrivas. Det förefaller mig som om
här främst andra faktorer är utslagsgivande. Härtill kommer att arbetarskyddet
numera har en helt annan uppbyggnad än tidigare. Man bör därför
cj av arbetarskyddshänsyn avstå från genomförandet av en reform som
ur andra synpunkter är av behovet starkt påkallad.»

Frågan om samordningstidens längd föranleder följande uttalande
av departementschefen:

59

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

»Den av utredningen föreslagna sainordningstiden, 90 dagar, har i
allmänhet godtagits i remissyttrandena. För egen del anser jag också
tiden lämpligt avvägd. Såsom jag i fortsättningen kommer att närmare
utveckla anser jag dock att de av utredningen föreslagna samordningsreglerna
bör i vissa avseenden något jämkas. Härigenom vinnes bl. a. en
— i flera remissyttranden påyrkad — fullständigare samordning än den
som föreslagits av utredningen.»

Den närmare innebörden av samordningen enligt socialförsäkringens
förslag framgår av en å sid. 149—150 i propositionen lämnad
redogörelse. Departementschefen konstaterar, att utredningens förslag härutinnan
tillstyrkts i flertalet av remissyttrandena men att viss kritik även
förekommit samt fortsätter:

»Med hänsyn till den sålunda framkomna kritiken har inom socialdepartementet
övervägts en annan lösning av problemet om samordningsreglerna
än den av utredningen föreslagna. Såsom framgår av det förut sagda har
utredningen definierat sainordningstiden som en sammanläggningstid. En
sådan metod kan motiveras med att sjukförsäkringslagen i andra hänseenden
räknar med sammanläggningstider. Man kan emellertid även bestämma
samordningstiden såsom en sträcktid, d. v. s. visst antal dagar i
sträck efter olycksfallsdagen eller, när fråga är om yrkessjukdom, dagen
för sjukdomens yppande.

Under departementsbehandlingen har det visat sig, att metoden att räkna
samordningstiden som en sträcktid medför betydande fördelar, därest man
samtidigt gör samordningen mera fullständig. Detta synes även möjligt
genom att samordningstiden blir begränsad på ett fixt sätt. Under samordningstiden
bör sålunda å ena sidan sjukpenning till sjukkassemedlem
aldrig utgå från yrkesskadeförsäkringen. Å andra sidan bör samordningstiden
upphöra före utgången av 90-dagarstiden, då på grund av skadan rätt
till livränta föreligger. De speciella reglerna i utredningens förslag om ersättning
från yrkesskadeförsäkringen för proteser o. d., tandläkarvård och
invaliditetsförebyggande behandling torde böra bibehållas även vid en sådan
lösning.

En förändring av de hittillsvarande reglerna inom yrkesskadeförsäkringen
av innebörd, att endast hel och halv sjukpenning skall kunna utgivas,
synes inte behöva föranleda betänkligheter. Graderingen av den
nedsättning av arbetsförmågan, som en sjukdomsprocess medför under
olika tidsperioder, måste alltid vara vansklig. I en del fall, där man
nu inom yrkesskadeförsäkringen ger en tredjedels eller en fjärdedels
sjukpenning, torde förutsättningar föreligga för att sjukkassa skall
kunna ge halv sjukpenning. I andra fall torde det kunna vara berättigat
alt viss livränta utgår från yrkesskadeförsäkringen. Det kan förtjäna
nämnas att, därest även vid yrkesskador sjukpenningen blott göres hel

60

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

eller halv, man per år slipper flera tusen ersättningsärenden, som eljest
skulle kräva samtidig skadereglering i sjukkassa och försäkringsinrättning.

Vad härefter beträffar frågan om sjukpenning vid yrkesskador till dem
som är sjukvårds- men ej sjukpenningförsäkrade synes med hänsyn till
de konsekvenser, som eljest skulle uppstå, sjukpenningen ej kunna fastställas
till högre belopp än 2 kr. I regel skulle det alltså bli fråga om relativt
blygsamma ersättningsbelopp. Administrationskostnaderna för att utge sådana
mindre belopp kan antagas bli oproportionerligt stora. Om man slopar
sjukpenningen i dessa fall, vinnes en betydande administrativ besparing. Antalet
förvärvsarbetande under 16 år — dessa utgör huvudparten av dem
som skulle beröras härav — kan antagas successivt sjunka i den mån skolväsendet
utbygges. Jag anser därför, att under samordningstiden något
undantag ej bör göras för ifrågavarande kategori.

En betydande fördel i ersättningshänseende inträder, om de som blir
höggradigt invalida under samordningstiden föres över på yrkesskadeförsäkringen
redan vid invaliditetens inträde. Då kommer nämligen att i stället
för sjukpenning från sjukkassan utgå livränta från yrkesskadeförsäkringen,
varvid denna försäkrings förmånligare regler om beräknandet av den årliga
arbetsförtjänsten tillämpas.

Förbättringar i ersättningshänseende uppkommer även genom att, vilket
blir förhållandet vid samordningstidens beräknande såsom sträcktid, en del
yrkesskadefall tidigare överföres till yrkesskadeförsäkringen med dess
förmånligare regler om sjukvårdsersättning. Detta är särskilt värdefullt
för dem, som behöver undergå långvarig och dyrbar läkarbehandling men
som ej eller endast under kortare perioder behöver vara sjukskrivna.

Den ökning av antalet fall, som vid en omläggning i angiven riktning
skulle behöva överföras till yrkesskadeförsäkringen, torde ur administrativ
synpunkt väga lättare än den arbetsminskning som erhålles genom att
man slipper fall som skall regleras samtidigt från kassa och inrättning.

Överhuvud synes en omläggning av samordningsreglerna i den riktning,
som övervägts vid departementsbehandlingen, vara förenad med så stora
fördelar att den bör komma till stånd.»

Härefter sammanfattas av departementschefen de bestämmelser, som
bör gälla för samordningen, sålunda.

För sjukförsäkringens del innebär samordningen, att om försäkrad
drabbas av skada, för vilken han jämväl är obligatoriskt försäkrad
enligt yrkesskadeförsäkringslagen, sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen
ej skall utgå för längre tid än 90 dagar räknat fr. o. in. dagen efter olycksfallsdagen
eller, vid annan yrkesskada än olycksfallsskada, yppandedagen,
dock längst intill den dag, då livränta på grund av skadan börjar utgå enligt
yrkesskadeförsäkringslagen.

För yrkesskadeförsäkringens vidkommande skulle samordningen
innebära följande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Cl

1) I fråga om rätt till ersättning i anledning av yrkesskada skiljes mellan
samordningstiden och tiden därefter.

2) Samordningstiden omfattar tiden t. o. m. 90:e dagen efter olycksfallsdagen
resp. yppandedagen; dock att samordningstiden upphör senast, då
rätt till livränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen inträder.

3) Arbetstagare, som i anledning av yrkesskada är berättigad till sjukhjälp
enligt sjukförsäkringslagen, äger ej under samordningstiden rätt till
ersättning enligt yrkesskadeförsäkringslagen i vidare mån än som anges
under 5) här nedan.

4) Annan arbetstagare än som under 3) avses äger under samordningstiden
erhålla samma förmåner enligt yrkesskadeförsäkringslagen, som han
skulle ha åtnjutit enligt sjukförsäkringslagen, därest han vid tiden för
olycksfallet resp. sjukdomens yppande omfattats av sistnämnda lag.

5) Medför skadan under samordningstiden behov av tandläkarvård eller
konstgjorda lemmar o. d., skall kostnaderna härför, erforderliga utgifter
för resor däri inräknade, ersättas enligt yrkesskadeförsäkringslagen i den
mån ersättning icke utgår enligt sjukförsäkringslagen. Detsamma skall
gälla i fråga om kostnader för särskild vård, som den skadade erhåller på
försäkringsinrättningens begäran, ävensom för sjukvård utom riket.

Vad angår frågan om tillämpning inom yrkesskadeförsäkringen av sjukförsäkringens
sjukpenningskala finner departementschefen ingen anledning
att komplicera försäkringssystemet med en efter andra grunder uppbyggd
skala för den kvarstående yrkesskadeförsäkringens del. Vid inplacering i
sjukpenningklass bör dock, sedan samordningstiden gått till ända, årsinkomsten
bestämmas enligt yrkesskadeförsäkringens regler, i den mån vederbörande
härigenom tillföres en högre sjukpenningklass än den han tillhör i
sjukkassan. Departementschefen biträder likaså förslaget att sjukförsäkringens
bestämmelser om hempenning skall tillämpas även av yrkesskadeförsäkringen.
Även sjukförsäkringens barntilläggsbestämmelser bör gälla
för yrkesskadeförsäkringen.

Vad beträffar frågan om anmälningsförfarandet vid yrkesskada
anför departementschefen att i en del fall kritik riktats mot de av
socialförsäkringsutredningen föreslagna reglerna om anmälningsförfarandet.
Härefter yttrar departementschefen bl. a. följande.

Det synes mig ej låta sig göra att nu taga definitiv ställning till reglerna
om den anmälningsskyldighet i detta hänseende, som hör föreskrivas med
hänsyn till skadereglering, arbetarskydd och statistik. Bestämmelsernas utformning
blir nämligen i hög grad beroende av hur den centrala försäkringsorganisationen
utformas. Jag vill emellertid redan nu uttala, att farhågorna
för att anmälningsskyldigheten skulle komma att fullgöras mycket
ofullständigt torde vara överdrivna.

62

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Motioner.

I de likalydande motionerna I: 567 och II: 570 anföres vissa skäl mot
en samordning av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna samt anföres att ett
uppskjutande av samordningen öppnar möjligheter till de modifikationer
i sjukförsäkringsförmånerna som åtminstone till en början kan befinnas
önskvärda. Motionerna utmynnar såsom tidigare berörts i en hemställan
att sådana ändingar vidtages i den föreslagna lagen om allmän sjukförsäkring,
som kan befinnas påkallade med hänsyn till att samordning
med yrkesskadeförsäkringen för närvarande ej avses skola genomföras.
Vidare hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller, att förslag om
provisoriskt påbyggd sjukpenningskala enligt olycksfallsförsäkringslagen
måtte framläggas för innevarande års riksdag i sådan tid, att erforderliga
lagändringar kan beslutas träda i kraft fr. o. in. ingången av år 1954.

Motionerna 1:579 och II: 586 innefattar vissa synpunkter å samordningsfrågan,
därvid bl. a. framhålles att allvarlig kritik under remissbehandlingen
riktats mot densamma på vissa punkter. Motionärerna förklarar
sig inte ha kunnat undgå att hysa en viss tveksamhet rörande frågan
huruvida fördelar eller nackdelar av samordningen överväger men har
stannat för att samordning bör äga rum. De håller emellertid inte för uteslutet
att olägenheterna av densamma kan komma att visa sig så allvarliga
att en omprövning bör ske efter några år. Vidare framhålles i motionerna
betydelsen av olycksfallsstatistiken samt hemställes att riksdagen måtte
uttala sig för bibehållande av en statistik rörande yrkesskadornas orsaker
av sådan art att den kan ligga till grund för en effektiv arbetarskyddsverksamhet.

I motionerna I: 585 och II: 585 har hemställts bl. a. att riksdagen skall
hos Kungl. Maj:t begära överarbetning av förslaget till såväl lag om
allmän sjukförsäkring som samordning med denna i syfte att eliminera nu
påvisbara sakliga försämringar och organisatoriska brister.

Motionen II: 587 utmynnar i ett yrkande att riksdagen vad gäller de
beroende arbetstagarnas tillhörighet till den blivande yrkesskadeförsäkringen
uttalar sig mot en begränsning av försäkringstillhörigheten på sätt
i propositionen föreslagits och i stället förordar de beroende uppdragstagarnas
inordnande under försäkringen i fråga.

Slutligen beröres samordningsfrågan i de likalydande motionerna I: 582
och II: 593. Något direkt yrkande framställes dock inte men motionärerna
förbehåller sig att få återkomma till frågan om en sådan sjukpenningskala
att försämring inte uppkommer för dem som drabbas av olycksfall i arbete.

Utskottet.

Det torde vid en samordning av yrkesskadeförsäkringen med en allmän
sjukförsäkring inte kunna undvikas att för de yrkesskadade blir gällande

63

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

bestämmelser, som avviker från dem som nu gäller. Utskottet bär också
bemärkt att de ersättningar som utgår vid yrkesskada inte sällan kommer
att bli mindre enligt den förevarande propositionen än enligt vad nu gäller.
Vad nu sagts gäller både sjukvårdsförsäkringen och sjukpenningförsäkringen.
Emellertid måste det nämnda förhållandet ses i belysning av att
samtidigt de förmåner, som utgår vid annan sjukdom än yrkesskada,
kommer att förbättras i mycket hög grad; och denna förbättring kommer
givetvis även de yrkesskadeförsäkrade till del. Vissa betydelsefulla
förbättringar av själva yrkesskadeförsäkringen blir också en följd av
den föreslagna samordningen. Denna öppnar sålunda möjligheter att låta
yrkesskadeförsäkringen omfatta jämväl anhöriga — dock inte hustrur —
till företagarna, något som är särskilt betydelsefullt för den jordbrukande
befolkningen, samt att ge försäkringen för yrkessjukdomar en väsentligt
vidare ram. Den höjning i samband med samordningen av det högsta inkomstbelopp,
som skall ligga till grund för beräkningen av sjukpenningar
och livräntor inom yrkesskadeförsäkringen, innebär också en förbättring
för en betydande del av de yrkesskadade. De administrativa fördelarna
av en samordning torde inte blott taga sig uttryck i minskade utgifter
för yrkesskadeförsäkringens administration utan även i en snabbare
ersättningsreglering samt minskat besvär för de skadade och deras
arbetsgivare. Antalet tvister rörande ersättningen vid yrkesskada torde
också komma att nedgå starkt.

Utskottet finner alltså att fördelarna av samordningen är mycket betydande
även om hänsyn tages till de angivna olägenheterna och tillstyrker
därför densamma. Emellertid anser sig utskottet böra beröra vissa problem,
som synes vara förtjänta att särskilt beaktas i detta sammanhang.

Utskottet har tidigare vid skilda tillfällen haft att befatta sig med frågor
rörande arbetstagar begreppet. Sålunda lämnade utskottet i sitt
utlåtande nr 23 till 1950 års riksdag en redogörelse för arbetstagarbegreppets
utformning i olika sammanhang samt för rättstillämpningen på förevarande
område. I utlåtandet redogöres bl. a. för det i motionen II: 587 berörda
rättsfallet (Kungl. Maj :ts dom den 22 december 1949, nr 134). Utskottet
gav i silt utlåtande uttryck åt den uppfattningen, att starka skäl
talar för att eu skogskörare, å vilken det s. k. ramavtalet äger tillämpning,
bör betraktas såsom arbetstagare i fråga om rätt till semester. Utskottet
framhöll att avgörande för frågan huruvida en person är alt anse såsom
arbetstagare enligt semesterlagen eller ej inte torde vara något visst arbetsvillkor
såsom sådant utan samtliga i samband med avtalet och anställningen
förekommande omständigheter. Därvid kan bland annat de avtalsslutandes
ekonomiska och sociala ställning vara ägnad att belysa, huru avtalet
bör uppfattas. Utskottet ansåg alt utvecklingen alltfort borde avvaktas.

1 sitt utlåtande nr 28 till 1951 års riksdag uttalade utskottet bland annat
att de beroende uppdragstagarna genom semesterreformen kommit i ett läge,

64

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

som onekligen kunde motivera att deras ställning blir rättsligen erkänd
i semesterlagen och därigenom även i andra sammanhang, där det för dem
kan vara av betydelse. Utskottet förordade därför, att Kungl. Maj:t — efter
verkställd utredning — måtte till förnyad prövning företaga det förevarande
spörsmålet. Riksdagen anhöll härefter, i enlighet med utskottets hemställan,
att Kungl. Maj :t ville utreda frågan om hänförandet av de s. k.
beroende uppdragstagarna under semesterlagen och de övriga författningar,
där så kunde vara påkallat, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. Enligt vad utskottet inhämtat har ifrågavarande
utredningsarbete uppdragits åt arbetstidsutredningen.

I fråga om arbetstagarbegreppet torde det vara lämpligast att i vart fall
beträffande samordningstiden en anknytning sker till semesterlagens bestämmelser.
Sjukkassorna, som skall ha att inplacera de anställda i sjukpenningklasser,
kan nämligen inte förväntas vara i stånd att tillämpa ett
mera invecklat arbetstagarbegrepp än det civilrättsliga.

Utskottet får emellertid ånyo upprepa de synpunkter å arbetstagarbegreppet,
som framförts av utskottet i de ovan berörda uttalandena. Skogskörare,
som omfattas av ramavtalet eller som eljest utför sitt arbete under
liknande villkor, bör alltså enligt utskottets mening betraktas såsom anställda.
Beträffande frågan om de beroende arbetstagarnas ställning torde
böra avvaktas resultatet av det utredningsarbete som i detta avseende bedrives
av arbetstidsutredningen. Utskottet vill dock understryka departementschefens
uttalande att frågan, huruvida en person är att anse såsom
arbetstagare, bör avgöras med beaktande av samtliga i samband med avtalet
och anställningen förekommande omständigheter, därvid bl. a. de
avtalsslutandes ekonomiska och sociala ställning kan vara ägnad att belysa,
hur avtalet bör uppfattas.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att i fråga
om arbetarskyddet främst andra faktorer än avgiftsberäkningen
i yrkesskadeförsäkringen är utslagsgivande. Det är utskottets uppfattning
att den allmänna inställningen till hithörande frågor numera är en annan
och humanare än tidigare. Det torde också kunna förväntas att, sedan den
nya sjukförsäkringen genomförts och vunnit stadga, de allmänna sjukkassorna
kommer att bli i stånd att göra insatser till arbetarskyddets
fromma.

Den i propositionen föreslagna samordningstidens längd är
enligt utskottets mening i nuvarande läge väl avvägd.

De i propositionen skisserade bestämmelserna rörande samordningens
närmare utformning synes, såvitt kan bedömas innan förslag
till yrkesskadeförsäkringslag föreligger, vara lämpligt utformade. Utskottet
förordar därför att de lämnas utan erinran från riksdagens sida.
Även vad departementschefen uttalat i propositionen rörande sjukpenningskalan
inom yrkesskadeförsäkringen torde böra lämnas utan erinran.

Reglerna om anmälningsförfarandet vid yrkesskada

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

65

är av betydelse för den i motionerna 1:479 och 11:586 berörda frågan om
olycksfallsstatistiken. Det är enligt utskottets mening önskvärt att betydelsen
av en god olycksfallsstatistik beaktas vid utformningen av anmälningsförfarandet.
Härvid bör även beaktas bestämmelsen i semesterlagen
att arbetstagares frånvaro från arbete på grund av olycksfall i arbetet eller
på grund av yrkessjukdom i semesterhänseende är jämställd med arbetad
tid. I detta sammanhang får utskottet erinra om att utskottet i sitt utlåtande
nr 27 till 1948 års riksdag behandlat bl. a. frågan om att i semesterhänseende
privilegiera även vanlig sjukdomstid. I överensstämmelse med vad
i utlåtandet föreslogs beslöt riksdagen att till Kungl. Maj :t ingå med begäran
om utredning av bl. a. nämnda fråga.

Motionerna 1:467 och 11:570 samt 1:485 och 11:584, vilka redan i det
föregående avstyrkts av utskottet, bör även med hänsyn till vad här ovan
anförts icke bifallas. Det i motionerna 1:479 och 11:586 framställda yrkandet
rörande olycksfallsstatistiken torde få anses besvarat genom vad
utskottet ovan anfört.

Läkemedelsfrågan.

Departementschefen.

Socialförsäkringsutredningen har i läkemedelsfrågan uttalat, att utredningen
inte funnit skäl föreligga att frångå det principbeslut, som fattats i
fråga om ordningen för tillhandahållande av fria eller rabatterade läkemedel
utan förutsatt att den frågan skulle lösas senast i samband med att
den av utredningen föreslagna lagstiftningen trädde i kraft. Departementschefen
yttrar i denna fråga följande.

»Statsfinansiella skäl synes mig tala för att läkemedelsreforni
e n sammankopplas med sjukförsäkringen och att utgifterna därför
till viss del får bäras av de försäkrade. Nämnas må att enligt aktuella
beräkningar ett genomförande av 1946 års principbeslut i detta avseende
— innebärande att vissa livsviktiga läkemedel lämnas helt fritt
och övriga av läkare föreskrivna läkemedel rabatteras med 50 procent —
skulle draga en kostnad av (6 + 42 =) 48 milj. kr. om året. Vidare bör
märkas att numera omkring fyra femtedelar av alla erkända sjukkassor,
med ett medlemsantal av mera än två tredjedelar av de erkända kassornas
totala medlemsantal, infört läkemedelsrabatter. Läkemedel lämnas härjämte
kostnadsfritt av yrkesskadeförsäkringen. Man bör ej heller bortse
från det samband, som råder mellan storleken av sjukpenningförmånerna
och annan hjälp vid sjukdom. I den mån den kontanta hjälpen är relativt
stor, blir behovet av annan hjälp mindre. Den höjning av den genomsnittliga
sjukpenningen, som blir en följd av det nu framlagda förslagets
genomförande, medför sålunda ett i viss mån ändrat utgångsläge då det
gäller läkemedelsreformen.

5 — Itihaag till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 and. Air 35.

66 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Det i 1946 års principbeslut avsedda systemet, varigenom läkemedelsrabatteringen
förutsattes skola ske å apoteken och sjukkassorna sålunda
befrias från besväret med granskning och bokföring av miljontals läkemedelsräkningar
om året, synes innebära en god administrativ lösning.
Detta system kan emellertid begagnas även vid en anknytning till sjukförsäkringen.
En lämplig lösning synes vara att apoteken insänder sina av
rabatteringen föranledda räkningar till tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen,
som likviderar dem. Tillsynsmyndighetens kostnad härför slås
ut på centralsjukkassorna i proportion till antalet avgiftspliktiga medlemmar.
Likviden mellan kassorna och tillsynsmyndigheten ordnas genom
kvittning mot stats- eller arbetsgivarbidrag. Med hänsyn till ovissheten om
reformens verkningar bör enligt min mening återhållsamhet iakttagas vid
bestämmandet av rabatteringens storlek. Jag anser det därför till vidare
vara tillfyllest, att livsviktiga läkemedel lämnas helt gratis och övriga
med reformen avsedda läkemedel rabatteras med en tredjedel. Till frågan
om finansieringen av en dylik reform återkommer jag i det följande. Med
detaljutformningen av förslag i detta hänseende torde få anstå till 1954
års riksdag.»

I fråga om kostnaderna för den sålunda skisserade reformen anföres att
desamma torde kunna beräknas till omkring 34 milj. kronor om året. Vidare
anför departementschefen:

»Med hänsyn till det statsfinansiella läget torde staten endast i begränsad
omfattning kunna lämna täckning för dessa kostnader. För återstoden
skulle alltså sjukkassorna ha att svara. Detta skulle emellertid leda till en
ganska väsentlig höjning av försäkringsavgifterna för sjukvårdsförsäkring.

I syfte att motverka en sådan höjning förordar jag därför------

att ett visst arbetsgivarbidrag får utgå till sjukvårdsförsäkringen. Den
avgiftshöjning, som likväl torde bli erforderlig, medför att avgiftslindringsbidraget
bör uppräknas från 7 till 9 milj. kr. Utöver nämnda kostnadsökning
torde få beräknas ett direkt bidrag till läkemedelsrabatteringen
om 6 milj. kr.»

Motioner.

I motionerna I: 479 och II: 586 har anförts vissa synpunkter å utformningen
av en läkemedelsrabattering samt hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte uttala att fördelningen av kostnaderna för läkemedelsreformen
måtte övervägas i anknytning till vad i motionerna framförts
i syfte att motverka uppkomsten av en tendens till omotiverad ökning av
medicinförbrukningen.

Läkemedelsreformen har även berörts i motionerna I: 583 och II: 592
utan att dock något yrkande i frågan framställts.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
Utskottet.

67

Departementschefens förslag till huvudgrunder för en läkemedelsreform
företer vid jämförelse med det år 1946 fattade principbeslutet den ändringen
i fråga om reformens allmänna uppläggning att den anknytes i finansiellt
avseende till den allmänna sjukförsäkringen i stället för att, såsom
enligt 1946 års beslut, utgöra en helt fristående anordning för vilken kostnaderna
helt täckes av statsmedel. Enligt utskottets mening är den sålunda
föreslagna omläggningen i nuvarande läge väl motiverad.

Emellertid bereder det svårighet att taga ställning till storleken av den
rabatt, som bör utgivas å kostnaden för de icke livsviktiga läkemedlen,
innan ett mera detaljerat förslag till rabatteringens utformning föreligger.
Utskottet anser därför att riksdagens yttrande i frågan bör begränsas till
ett godtagande av den ändrade finansiella uppläggningen av reformen.

Utskottet utgår från att vid utarbetandet av förslag till bestämmelser
rörande läkemedelsreformen erforderlig hänsyn kommer att ägnas synpunkten
att en omotiverad ökning av läkemedelsförbrukningen på grund av
reformen i möjlig mån bör undvikas. Det är sålunda inte påkallat att riksdagen,
såsom i motionerna 1:479 och 11:586 hemställts, avlåter skrivelse
härom till Kung], Maj :t.

Utskottet övergår härefter till detaljbestämmelserna i förslaget till lag
angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring. I den mån dessa icke
beröres här nedan har utskottet ej funnit anledning till erinran.

Lagförslagets detaljutformning.

7 §•

Paragrafen innehåller bestämmelserna om vilka sjukkassemedlemmar
som skall vara sjnkpenningförsäkrade.

Departementschefen.

Departementschefen anför i förevarande spörsmål bl. a.:

»De gifta hem in a k v i n n o r n a är enligt den antagna lagen försäkrade
såsom — ej avgiftsbetalande — familjemedlemmar och är i denna
egenskap tillförsäkrade en låg sjukpenning. Socialförsäkringsutredningen
har föreslagit, att dessa kvinnor skall bli självständiga medlemmar och
obligatoriskt sjukpenningförsäkrade på samma sätt som de inte anställda
förvärvsarbetande. De skall sålunda bli försäkrade för grundsjukpenning.
Genom denna anordning blir de givetvis pliktiga att betala egen sjukför -

68

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

säkringsavgift. Sistnämnda omständighet medför onekligen en viss merbelastning
för familjernas del. Utredningens förslag i denna del har emellertid
utan undantag tillstyrkts, och även jag ansluter mig till detsamma.»

Departementschefen har vidare godtagit av socialförsäkringsutredningen
framlagda förslag att en medlem för att anses såsom förvärvsarbetande skall
ha en årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. samt att en kvinna,
som blir änka, skall äga behålla den försäkring hon haft såsom hemmakvinna
intill utgången av tredje kalendermånaden efter den, då mannen
avlidit.

Motioner.

I motionerna l: i66 och 11: 569 anhåller motionärerna om ett förtydligande
av begreppet förvärvsarbete i de fall, då vederbörande har utgifter
för inkomstens förvärvande. Motionärerna tänker härvid i första hand på
dem som utför skogskörslor med egen häst eller traktor.

I motionerna I: 484 och 11:588 ifrågasättes om inte principen, att sjukpenning
skall utgöra kompensation för av sjukdom föranledda inkomstbortfall,
kan frångås i fråga om änkor och hem- och frånskilda med minderåriga
barn.

Utskottet.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse propositionens förslag att de gifta
hemmakvinnorna skall bli sjukpenningförsäkrade såsom självständiga sjukkassemedlemmar.
Även i övrigt tillstyrker utskottet vad i propositionen
föreslagits vid denna paragraf.

I anledning av vad i motionerna I: 466 och II: 569 anförts får utskottet
— under hänvisning till de regler rörande beräkning av årsinkomst som
finnes i lagförslagets 8 § — framhålla att vid beräkning av en anställds årsinkomst
av förvärvsarbete avdrag givetvis får ske för de beräknade kostnaderna
för inkomstens förvärvande, t. ex. för egen häst eller traktor. Vid
beräkningen av dessa kostnader torde man i regel kunna utgå från den
uppdelning av ersättningen, som kan ha gjorts av parterna i samband med
slutande av avtal om arbetet. Beträffande de självständiga företagarna må
erinras om den i 8 § förefintliga bestämmelsen att inkomst av arbete för
egen räkning inte får beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för
liknande arbete för annans räkning.

Vad i motionerna I: 484 och II: 588 hemställts vid förevarande paragraf
är enligt utskottets mening förtjänt av beaktande. Utskottet föreslår därför
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning
rörande möjligheterna att utsträcka sjukpenningförsäkringen att omfatta
icke förvärvsarbetande änkor och hem- och frånskilda kvinnor med minderåriga
barn i hemmet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 69

8 §•

Paragrafen innehåller bestämmelserna om hur årsinkomst av förvärvsarbete
och årsinkomst av tjänst skall beräknas.

Motioner.

Angående motionerna 1: 166 och 11: 569 hänvisas till vad vid 7 § anförts.

Utskottet.

Vad i propositionen föreslagits föranleder ej till erinran från utskottets
sida.

11 §•

Paragrafen reglerar inski-ivningcn av medlemmar i sjukpenningförsäkringen
och principerna för inplaceringen i sjukpenningklass.

Departementschefen.

I de spörsmål som innefattas under paragrafen uttalar departementschefen
bl. a. följande.

»Därest sjukkassa, såsom ifrågasatts i några remissyttranden, skulle
verkställa inplacering i sjukpenningklass först vid ett försäkringsfalls
inträffande, skulle måhända större möjlighet föreligga att
uppnå bättre överensstämmelse med de aktuella förhållandena. Man kan
emellertid inte bortse från risken, att en försäkrad, när utfåendet av en
förmån är aktuell för honom och han icke genom att få högre förmån
ådrager sig någon motsvarande större förpliktelse, söker förskaffa sig en
högre sjukpenning än som rätteligen bör utgå och även lyckas därmed.
Att systemet härigenom skulle medföra vådor för försäkringens ekonomi
och kunna gynna vissa försäkrade på andras bekostnad synes uppenbart.
Med all sannolikhet skulle ett system av ifrågavarande slag också medföra
större arbete för sjukkassorna än som följer med det av utredningen föreslagna.
Den utredning rörande inkomstförhållandena, som bleve erforderlig
vid ett försäkringsfall, skulle nämligen säkerligen i många fall bli arbetskrävande.
Vidare kan inte heller vid ett sådant system en medlemsregistrering
undvaras, bl. a. med hänsyn till att sjukhjälpstiden är begränsad och
att sålunda utbetald sjukhjälp i form av sjukpenning och ersättning för
sjukhusvård måste registreras för varje medlem. Vad som inte minst talar
mot ett dylikt system är de förseningar med sjukpenningens utbetalning
som torde bli följden. De dröjsmål med sjukhjälpens utbetalning, som
nu är en olägenhet inom olycksfallsförsäkringen, skulle sålunda överflyttas
till sjukförsäkringen.

Det är dock uppenbart, att även med utredningens förslag angående
sättet för inplaceringen av de försäkrade i sjukpenningklasser besvärlig -

70

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

heter kommer att uppstå, om också de administrativa svårigheterna ej synes
behöva bli särskilt betydande i fråga om den stora massan fast anställda.
Det föreslagna systemet har emellertid sina betydande fördelar. Bland dem
är främst att nämna, att en direkt relation föreligger mellan de försäkrades
rätt till viss sjukpenning och deras avgiftsskyldighet, att möjlighet finnes
till en snabb anpassning av försäkringsskyddet till de aktuella inkomstförhållandena,
att försäkringsskyddet bibehålies oförändrat oavsett tillfälliga
inkomständringar och att vid ett försäkringsfalls inträffande sjukpenningen
omedelbart kan utbetalas. Det är också av stort värde, att en
försäkrad på förhand vet vad han har att påräkna vid sjukdom. Endast
om så är fallet, torde det för övrigt vara möjligt för en anställd, som även
har inkomst av annat förvärvsarbete än inkomst av tjänst, att bedöma i
vad mån han bör skaffa sig en frivillig försäkring. Jag godtager därför
förslaget i detta hänseende.»

Motioner.

Såsom i det föregående omfönnälts har i motionerna I: 468 och II: 572
samt I: 479 och II: 586 framställts yrkanden om utredning rörande hl. a.
sättet för inplaceringen i sjukpenningklasser. Denna fråga har även berörts
i motionerna l: 483 och II: 592.

Utskottet.

Utskottet har i det föregående avstyrkt bifall till de ovannämnda i motionerna
1:468 och 11:572 samt 1:479 och 11:586 framställda yrkandena,
därvid utskottet dock samtidigt uttalat sig för utredningar och undersökningar
med syfte att tillvarataga förefintliga möjligheter till rationaliseringar
och förenklingar av sjukförsäkringens administration. Något ytterligare
yttrande från utskottets sida beträffande de spörsmål, som beröres
av förevarande paragraf, finner utskottet icke vara påkallat. Utskottet tillstyrker
alltså att paragrafen av riksdagen godkännes i oförändrat skick.

14 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om ersättning för läkarvård.

Motioner.

I motionerna I: 482 och 11: 593 hemställes att paragrafens första stycke
erhåller den ändrade lydelse som i motionerna angives. Ändringsyrkandet
avser att vård, som meddelas av tjänsteläkare, skall tillhandahållas helt
på statens bekostnad.

Utskottet.

Utskottet anser det av såväl kostnads- som psykologiska skäl lämpligt
att den försäkrade, såsom hittills varit brukligt inom de erkända sjukkassorna,
själv får svara för en del av läkarvårdskostnaderna och föreslår
därför att riksdagen, med avslag å det i motionerna 1:482 och 11:593 i
förevarande avseende framställda yrkandet, godkänner paragrafen i oförändrat
skick.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 71

15 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om ersättning för sjukhusvård.

Departementschefen.

Departementschefen anför i frågan om införande av ersättning för sjukhusvård
i försäkringen följande.

»Socialförsäkringsutredningen har ansett sig inte kunna räkna med att
i nuvarande läge fri sjukhusvård blir genomförd och har därför i
sitt förslag till ändring i sjukförsäkringslagen inarbetat bestämmelser om
ersättning för sjukhusvård genom försäkringen. Såsom ett led i strävandena
att minska statens utgifter för denna reform — och därmed underlätta
sjukförsäkringens genomförande —■ synes utredningens förslag i detta
hänseende böra godtagas. Denna mening har också, på ett undantag när,
omfattats i remissyttrandena.»

Beträffande den i paragrafens sista stycke förefintliga bestämmelsen anför
departementschefen:

»Även om jag håller för troligt, att en t a x a för beräkning av e rsättning
för sjukhusvård inte blir behövlig, anser jag likväl
möjlighet böra finnas för Kungl. Maj :t att fastställa en sådan taxa. En
taxa av detta slag påkallas givetvis ej enbart av den omständigheten, att
vissa avgiftshöjningar vidtages inom ramen för den av sjukhushuvudmännen
nu tillämpade taxepolitiken.»

Motioner.

I motionerna I: 482 och II: 593 hemställes att paragrafens första stycke
erhåller den ändrade lydelse som i motionerna angives. Ändringsyrkandet
avser att poliklinikbehandling och sjukhusvård skall tillhandahållas helt
på statens bekostnad.

Utskottet.

Utskottet avstyrker på det av departementschefen anförda skälet bifall
till det i nyssnämnda motioner vid denna paragraf framställda yrkandet.

Utskottet hyser liksom departementschefen den förhoppningen att någon
taxa för beräkning av ersättning för sjukhusvård inte skall bli behövlig.
Skulle emellertid så bli fallet, förutsätter utskottet att taxan uppgöres efter
förhandlingar med de sjukhushuvudmän som beröres av den samt efter
samråd med medicinalstyrelsen, tillsynsmyndigheten över sjukkassorna och
Svenska sjuk kasseförbundet.

IT» och 17 §§.

Förevarande båda paragrafer innehåller bestämmelserna om ersättning
för resor till och frän läkare och sjukvårdsinrättningar.

Motioner.

I motionerna 1: 482 och II: 593 hemställes att 16 § första stycket och
17 § tredje stycket erhåller de ändrade lydelser som i motionerna angives.

72

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Ändringsyrkandena avser att resekostnaderna i princip skall ersättas helt
genom sjukförsäkringen.

Utskottet.

Om resekostnadsförmånerna inte skall missbrukas i eu försäkring, som
avser alla slag av sjukdomar, torde det, då fråga ej är om intagning å
sjukvårdsinrättning, vara nödvändigt att den försäkrade själv får svara
för viss del av resekostnaden. Även finansiella och administrativa skäl talar
härför. Utskottet avstyrker därför bifall till de i nyssnämnda motioner
vid dessa paragrafer framställda yrkandena.

18 §.

Paragrafen ger möjlighet för lokalsjukkassa och för stad inrättad centralsjukkassa
att med tillsynsmyndighetens medgivande införa vissa s. k.
mer prestationer.

Departementschefen.

I förevarande fråga anför departementschefen:

»Den antagna lagen om allmän sjukförsäkring öppnar möjlighet till t r ivillig
sju k vårdsförsäkring i centralsjukkassa för sjukgymnastik
samt behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan
därmed jämförlig behandling. Utredningen har föreslagit, att nämnda
möjlighet till frivillig försäkring skall utbytas mot en rätt för centralsjukkassa
för stad och för lokalsjukkassa att med tillsynsmyndighetens medgivande
införa dylika förmåner. Därest så skett, skall detta anses innebära
en utsträckning av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen inom kassans
område. Däremot har utredningen avvisat tanken att på liknande sätt ersätta
konvalescentvård vid konvalescenthem, som i en eller annan form
är knutet till sjukkassan.

I flera remissyttranden har yrkats, att ersättning för nyssnämnda behandlingar
eller vissa av dem skall ingå i den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.
Vidare har från de sjukkassor, som nu har till sig anknutna
konvalescenthem, hemställts att lagstiftningen finge sådan utformning, att
det bleve möjligt för dessa hem att fortsätta sin verksamhet. Härvid har
bl. a. framhållits, att det genom den konvalescentvård, som erbjödes å de
nämnda hemmen, ej sällan vore möjligt att nedbringa den tid, för vilken
sjukhjälp måste utgivas.

För egen del finner jag det lämpligt att, såsom föreslagits, utbyta nämnda
frivilliga sjuk vårdsförsäkring mot en mera obligatorisk anordning. På
längre sikt bör en sådan utvidgning av den obligatoriska försäkringen vara
lika beskaffad i landets olika delar och sålunda regleras generellt. Det vill
dock synas som om tiden härför ännu inte är inne. Genom den av utredningen
föreslagna anordningen öppnas emellertid möjlighet att praktiskt
utröna den lämpligaste utformningen av den ifrågavarande försäkringsförmånen.
Härtill kommer att det säkerligen ännu på sina håll föreligger

73

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

blott begränsade möjligheter att utnyttja en sådan förmån. Därest det stadgades
direkt skyldighet för kassorna att tillhandahalla sjukvårdsförmån
av detta slag, torde det bli nödvändigt att statsbidrag utgår till de därav
föranledda kostnaderna. Härigenom skulle uppstå en inte obetydlig kostnadsökning
för statsverket. Jag anser mig därför nu böra godtaga den föreslagna
konstruktionen.

Den konvalescenthemsverksamhet som f. n. bedrives inom vissa sjukkasseområden
tillgodoser otvivelaktigt ett behov såväl för sjukkassorna
själva som för deras medlemmar. Den bör enligt min mening ej förhindras.
Jag förordar därför att även vård vid sadant konvalescenthem, som är anslutet
till sjukkassa, skall kunna ersättas.»

Motioner.

I motionerna 1: 582 och II: 593 hemställes att förevarande paragraf erhåller
den ändrade lydelse som i motionerna angives. Ändringsyrkandet
avser att sjukkassa skall kunna utge ersättning även för sjukvårdande
åtgärder i anledning av yrkesskada samt för försäkrads kostnader för
glasögon.

I motionen 11:585 föreslås att konvalescentvård, sjukgymnastik samt
behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft eller annan därmed jämförlig
behandling skall ingå som obligatorisk vårdform i sjukförsäkringen.

Utskottet.

Den i propositionen föreslagna anordningen torde komma att medföra att
sjukvårdsförmånerna blir mer omfattande i vissa kommuner än i andra.
Anordningen torde närmast avses såsom ett provisorium och är föranledd
av såväl praktiska som ekonomiska skäl. Utskottet kan för sin del tillstyrka
densamma men anser sig samtidigt böra framhålla att det, särskilt med
hänsyn till de yrkesskadade, är önskvärt att de möjligheter till utökning
av sjukvårdsförmånerna som öppnas genom förevarande bestämmelse utnvttjas
i möjlig mån. Därvid torde särskilt de vårdformer, som är av störst
betydelse för de yrkesskadade, nämligen behandling med sjukgymnastik
och massage, böra givas företräde.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen, med avslag å de vid paragrafen
motionsvis gjorda yrkandena, godkänner paragrafen i oförändrat skick.

22 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna angående den obligatoriska sjukpenningens
storlek i olika fall.

Departementschefen.

1 fråga om den obligatoriska sjukpenningförsäkringens konstruktion anför
departementschefen följande.

»Penningutvecklingen skulle uppenbarligen framtvinga eu väsentlig upp -

74

Andra lagutskottets utlåtande nr .‘tö.

skrivning av de förmånsbelopp, som stadfästs i den antagna sjukpenningförsäkringen,
om denna i övrigt skulle bibehållas oförändrad. Härigenom
komme emellertid statsverkets utgifter för försäkringen att kraftigt öka,
eftersom det ej torde vara möjligt att helt lägga kostnaderna för en förhöjd
sjukpenning å avgifter, vilka skall erläggas även av personer med låga inkomster.
Främst med hänsyn härtill anser jag, i likhet med utredningen,
det ofrånkomligt att sjukpenningförsäkringen utformas på annat sätt än
som skett i den antagna lagen.

Härvid synes man kunna överväga tre lösningar. Man kan sålunda för
alla kategorier av förvärvsarbetande sätta den obligatoriska sjukpenningen
i relation till vederbörandes inkomst av förvärvsarbete. En andra utväg är
att begränsa den obligatoriska försäkringen att avse endast anställda och
låta dessas sjukpenning stå i relation till inkomsten av deras arbetsanställning.
En tredje metod, som har karaktär av en kompromiss mellan de båda
förra, är att låta alla förvärvsarbetande bli obligatoriskt sjukpenningförsäkrade
för ett visst minimibelopp och att för de anställdas del förhöja
detta i relation till vederbörandes inkomst av arbetsanställning. Vid samtliga
lösningar kan givetvis tänkas en frivillig påbyggnad å den obligatoriska
försäkringen.

Den tredje lösningen, vilken förordats av socialförsäkringsutredningen,
har den fördelen, att den närmast anknyter till den antagna lagen om allmän
sjukförsäkring. Den tillförsäkrar också dem som i stort sett bäst torde
behöva ett effektivt skydd vid sjukdom, nämligen de anställda, ett sådant
skydd. Övriga kategorier förvärvsarbetande ställes ej utanför sjukpenningförsäkringen
utan får också ett visst skydd, som kan påbyggas genom frivillig
försäkring. Samtidigt undvikes de svårigheter av olika slag, som uppstår
om alla självständiga företagare — av vilka många ej behöver en helt
utbyggd sjukförsäkring — skall försäkras efter sin inkomst. Eu annan
och betydande fördel med detta system är, att det ger möjlighet att i fråga
om den obligatoriska försäkringen helt jämställa de hemmavarande gifta
kvinnorna med ej anställda förvärvsarbetande personer. Till vad nu sagts
kommer att eu obligatorisk försäkring av detta slag framdeles kan utsträckas
att i sin helhet omfatta flera kategorier, om så skulle visa sig erforderligt.

Den nu skisserade lösningen, vilken gillats i det stora flertalet av remissyttrandena
och som öppnar möjlighet till den önskvärda samordningen
mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, anser jag
böra godtagas.

I enlighet härmed förordar jag, att alla förvärvsarbetande, vilkas årsinkomst
av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr., obligatoriskt försäkras
för en grundsjukpenning. De anställda, vilkas årsinkomst
av tjänst uppgår till minst 1 800 kr., skal! utöver grundsjukpenningen vara
obligatoriskt försäkrade för en tilläggssjukpenning, som till
storleken bestämmes av vederbörandes inkomst av tjänst.»

75

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Angående storleken av förmånerna på grund av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
uttalar departementschefen bl. a. följande.

»Socialförsäkringsutredningen har föreslagit, att grundsjukpenningen
fastställes enhetligt till 3 kr. Detta belopp svarar nära mot den sjukpenning,
som i genomsnitt skall utgå enligt den antagna lagen. Förslag har
vid remissbehandlingen väckts om att grundsjukpenningen skall bestämmas
till 4 kr. En sådan — i sig själv måhända önskvärd — höjning skulle, enär
det av ekonomiska skäl ej synes möjligt alt öka statsbidraget, innebära en
avgiftshöjning, som för två makar tillsammans kan antagas uppgå till 30
å 35 kr. om året. Jag anser att en sådan konsekvens bör undvikas.

I anledning av de invändningar, som i en del remissyttranden framförts
därom att sjukpenningbeloppet vore för lågt för de hemmavarande gitta
kvinnornas del, må framhållas att det föreliggande förslaget innebär eu
fördubbling i kronor räknat av den sjukpenning, som enligt den antagna
lagen skall tillkomma dessa kvinnor. Det är givet, att beloppet i vissa fall
kan synas alltför lågt, men detta torde inte vara regeln. \ idare bör märkas
att grundsjukpenningens syfte endast är att lämna viss hjälp vid sjukdom.
Otvivelaktigt föreligger också vissa kontrollsvårigheter beträffande dessa
kvinnor. I detta fall torde det sålunda vara påkallat att avvakta erfarenheterna
innan ytterligare förbättringar av sjukpenningförmånerna beslutas.

Jag förordar alltså, att grundsjukpenningen fastställes till 3 kr.

Det av utredningen i fråga om tilläggssjuk penningen föreslagna
systemet med tolv sjukpenningklasser (klasserna 2—13) och sjukpenningbelopp
om lägst 1 kr. i klass 2 vid eu årsinkomst av tjänst om högst
2 400 kr. och högst 17 kr. i klass 13 vid en årsinkomst av tjänst om 14 000
kr. och därutöver anser jag mig böra godtaga.

Mot den av utredningen föreslagna skalan rörande tilläggssjukpenningen
har vissa invändningar gjorts under remissbehandlingen. Sålunda har
framhållits, att skalan i vissa inkomstlägen lämnade för låg kompensation
för inkomstbortfallet, särskilt vid jämförelse med den nu inom olycksfallsförsäkringen
gällande skalan. A andra sidan har gjorts gällande, att den
föreslagna sjukpenningförsäkringen bleve alltför dyrbar samt att den skapade
risker för missbruk. De synpunkter jag förut anfört i fråga om försäkringens
utformning manar till återhållsamhet även i förevarande avseende.
Den sänkning av olycksfallssjukpenningen, som kan uppkomma
i vissa inkomstlägen, torde mer än väl uppvägas av det skydd som erhålles
vid andra sjukdomar samt av den höjning av sjukpenningens maximibelopp
som jag förordat och varigenom omkring eu fjärdedel av de yrkesskadeförsäkrade
kommer att erhålla högre sjukpenning än enligt gällande lag. I
syfte att i någon mån höja ersättningsbeloppen inom skalans mellersta
inkomstlägen, där den föreslagna kompensationen förefaller väl låg, anser
jag mig emellertid böra tillstyrka viss jämkning i den av utredningen föreslagna
sjukpenningskalan. Ändringen torde lämpligen kunna genomföras

76

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

på så sätt, att bredden på inkomstintervallerna något minskas i några av
de lägre sjukpenningklasserna och ökas i några av de högre.

Enligt utredningens förslag skall sjukpenningen, utom i de tre lägsta
sjukpenningklasserna, utgå med lägre belopp efter 90 dagar. Den standard
i fråga om sjukpenningförsäkringen, som erfordras för en samordning med
yrkesskadeförsäkringen, har nämligen, av kostnads- och andra skäl, såvitt
angår sjukförsäkringen ansetts böra begränsas att avse samordnings tiden.
I flera remissyttranden har yrkats att någon sådan nedsättning ej skall
göras; i andra yttranden har man velat begränsa nedsättningen på olika
sätt. Givetvis skulle sjukpenningförsäkringen bli effektivare, därest man
kunde ge en hög kompensation för inkomstbortfallet under hela sjukhjälpstiden.
En sådan anordning skulle sannolikt även medföra vissa
administrativa fördelar. Emellertid skulle en sådan förbättring medföra
en betydande merutgift. Om skalans belopp för de första 90 dagarna skulle
användas även för återstoden av sjukhjälpstiden, skulle således försäkringens
utgifter stiga med 50 å 60 milj. kr. om året. Det är ingalunda givet,
att en sådan utgiftsökning borde läggas på de långvariga sjukdomsfallen.
Skäl kan anföras för att i stället förbättra försäkringen i andra avseenden.
Jag vill emellertid erinra om, att sjukpenningförsäkringen främst
avser att skydda dem som är ute i förvärvslivet, under det att de som
blivit mer eller mindre varaktigt invalidiserade i första hand skall få
sin hjälp genom folkpensioneringen. Många av dem, vilkas sjukdomstid
överskrider 90 dagar, torde höra till sistnämnda kategori. Med hänsyn
till dessa förhållanden och då frågan om samordning mellan sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen å ena sidan samt folkpensioneringen
å den andra ännu ej kan sägas vara definitivt löst, synes den av
socialförsäkringsutredningen föreslagna uppbyggnaden av skalan t. v. utgöra
en lämplig anordning.»

I fråga om den obligatoriska sjukpenningens storlek i olika fall hänvisar
departementschefen till den sjukpenningskala som finnes intagen i förevarande
paragraf. Därjämte fäster han uppmärksamheten på den skattefrihet,
som råder beträffande sjukpenningen från sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Motioner,

I motionerna 1: 482 och 11: 593 hemställes att paragrafen ändras på i
motionerna angivet sätt. Den föreslagna ändringen innebär att sjukpenningen
under hela sjukhjälpstiden skall utgå med de belopp, som finnes
angivna för de första 90 dagarna av en sjukperiod.

I motionen 11: 585 hemställes att sjukpenningbeloppet i klasserna 4—r9,
i likhet med klasserna 1—3, utgår oförändrat även efter de första 90 dagarna
samt att sjukpenningen i klasserna 10—13 efter samordningstidens
utgång fastställes till samma belopp som i klass 9.

77

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Motionerna I: t83 och II: 592 berör överförsäkringsproblemet, därvid
framhålles att enda utvägen att förhindra överförsäkring syntes vara att
genom en reduktionsregel minska ersättningsbeloppet så att överkompensation
undvikes.

Utskottet.

Den konstruktion av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen, som
föreslagits i propositionen, synes utskottet utgöra en tillfredsställande lösning
av sjukpenningfrågan för de kategorier, som i stort sett bäst behöver
det skydd en obligatorisk sjukpenningförsäkring är avsedd att ge. Vid
detta bedömande har utskottet även beaktat, att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
kompletteras genom en frivillig sjukpenningförsäkring.
Till denna återkommer utskottet vid 47 §.

Storleken av de sjukpenningar, som skall utgå för de första 90 sjukhjälpsdagarna
av en sjukperiod, kan godtagas av utskottet, vilket liksom
departementschefen utgår från att sjukpenningarna alltjämt skall vara
skattefria. Den kompensation för det genom sjukdom orsakade inkomstbortfallet,
som ernås enligt propositionens förslag, blir visserligen ofta
lägre än enligt den gällande olycksfallsförsäkringslagen, men denna konsekvens
torde, såsom tidigare framhållits, väl uppvägas av de fördelar i
övrigt som det föreliggande förslaget innebär.

Den nedsättning av sjukpenningen, som efter 90 dagar föreslås skola ske
i sjukpenningklasserna 4—13, berör regelmässigt inte de yrkesskadeförsäkrade.
En sådan ändring på denna punkt, som föreslagits i motionerna
1:482 och 11:593, skulle föranleda en kostnadsökning av 50 ä 60 milj.
kr. om året. Vid bifall till vad i motionen II: 585 yrkats i förevarande avseende
kan antagas att kostnadsökningen skulle stanna vid omkring 30
milj. kr. Utskottet finner sig, på de av departementschefen anförda skälen,
inte kunna tillstyrka bifall till de nämnda motionsvis framställda yrkandena.

De sjukpenningbelopp, som utgår, är enligt propositionen beräknade i
relation till arbetsinkomsten och understiger densamma, överförsäkring
kan regelmässigt därför endast uppkomma antingen på grund av att barntililägg
utges eller i anledning av att vederbörande får behålla sin lön helt eller
delvis under sjukdomstiden eller genom att han tagit försäkringar vid sidan
av den allmänna sjukförsäkringen. Med den begränsning av barntilläggsbeloppen,
som föreslagits i propositionen, kan på grund av att barntillägg
utgår överförsäkring endast uppkomma i mycket låga inkomstlägen. I dessa
lägen torde endast undantagsvis finnas försörj are med flera barn. I övrigt
torde det vara nödvändigt att, då eu allmän försäkring av den art varom
nu är fråga genomföres, bestämmelser om sjuklön och privata försäkringar
anpassas efter den allmänna försäkringen och icke tvärtom. Utskottet anser
därför atl. för den obligatoriska försäkringens del, någon reduktionsregel
inte är erforderlig.

78

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

24 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om rätt till barntillägg.

Departementschefen.

Departementschefen anför följande rörande det föreliggande spörsmålet.

»I fråga om barntilläggets storlek har utredningen föreslagit,
att barntillägget skall för varje dag utgöra 1 kr. för ett eller två barn, 2 kr.
för tre eller fyra barn samt därutöver 1 kr. för varje ytterligare barn. För
tiden efter de första 90 dagarna föreslås barntillägget dock vara 1 kr. per
barn och dag. I vissa remissyttranden har påtalats att de föreslagna barntilläggen
kan medföra överförsäkring. I andra yttranden har yrkats, att
barntillägget för hela sjukhjälpstiden fastställes till 1 kr. per barn och dag.
Vid övervägande av denna fråga har jag stannat för att barntillägget göres
lika för hela sjukhjälpstiden och att de belopp, som föreslagits för de första
90 dagarna accepteras, dock med den ändringen att barntillägget maximeras
till 3 kr. för dag. Barntillägget skulle i enlighet härmed bli 1 kr. för ett
eller två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn och 3 kr. för fem eller flera barn.

Det särskilda barntillägg å 2 kr., som enligt förslaget skall utgå vid sjukhusvistelse
till kvinnor med barn under 10 år i hemmet, har gillats i det
stora flertalet av remissyttrandena. På sina håll har dock ifrågasatts, huruvida
ej tillägget borde utgå även vid sjukdom som ej föranleder vård på
sjukhus. Med hänsyn till den betydande kostnadsökning — över 20 milj. kr.
årligen — som en sådan utvidgning skulle medföra anser jag mig ej böra
förorda någon ändring i utredningens förslag i denna del.»

Motioner.

Motionerna 1:480 och 11:58!) utmynnar i en hemställan att förevarande
paragraf skall erhålla viss ändrad lydelse. Ändringsförslaget avser att barntillägget
till hel sjukpenning skall utgöra en krona per barn och dag samt
att barntillägget till halv sjukpenning skall utgöra 50 öre per barn och dag.

I motionerna 1: 482 och 11: 593 yrkas att paragrafens första stycke skall
erhålla viss ändrad lydelse, innebärande att barntillägget till hel sjukpenning
skall utgöra en krona per barn och dag.

I motionerna 1:484 och 11:588 framhålles att det bör övervägas huruvida
barntillägg, som enligt 25 § kan utgå då kvinna med barn under 10 år
i hemmet åtnjuter sjukhusvård, skall utgå även i andra fall än då sådan
kvinna är intagen å sjukvårdsanstalt.

Utskottet.

Vid bestämmandet av storleken av de barntillägg, som bör vara förenade
med grundsjukpenningen, torde böra beaktas — förutom behovet av barntillägg
— dels överförsäkringssynpunkten och dels kostnadsfrågan.

Då barntilläggen enligt propositionen knutits till grundsjukpenningen
— en konstruktion som utskottet anser lämplig — kommer samma barntillägg
att utgå oberoende av den egna arbetsinkomstens storlek. Detta kan

79

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

leda till att en betydande överkompensation för den genom sjukdomen förlorade
arbetsinkomsten kan uppkomma för personer i låga inkomstlagen,
om inte barntilläggsbeloppen begränsas på något sätt. Huru en sådan begränsning
skall ske är uppenbarligen en omdömesfråga. Enligt propositionen
kan högre barntillägg än 3 kr. för dag inte utgå. Härigenom blir
risken för överkompensation väsentligen eliminerad. Genom utformningen
i övrigt av barntillägget har ernåtts att sjukkassorna i regel inte behöver
röra sig med öretal samt att försörjare med endast ett barn — hit hör ofta
de ensamstående kvinnor som har barn att försörja — erhåller ett relativt
gott barntillägg.

Ur kostnadssynpunkt innebär departementsförslaget en total årskostnad
av 18 milj. kr., varav å staten enligt de föreslagna statsbidragsgrunderna
faller 13,5 milj. kr. Vid bifall till motionerna 1: 480 och II: 589 samt I: 482
och 11:593 skulle totalkostnaden stiga till 24,5 milj. kr. och statens andel
till 18,4 milj. kr. Kostnadsökningen för statsverkets del skulle alltså bli
4,9 milj. kr.

Till kvinna med barn under tio år i hemmet skall, då kvinnan åtnjuter
sjukhusvård, enligt 25 § i propositionsförslaget, utgå ett barntillägg å 2
kr. per dag. Årskostnaden härför beräknas till 3,5 milj. kr., varav å statsverket
belöper 2,6 milj. kr. Vid bifall till vad i motionerna I: 484 och II: 588
ifrågasatts i förevarande avseende beräknas nämnda siffror stiga till 26
resp. 19,5 milj. kr. För statsverket skulle alltså uppkomma en kostnadsökning
av 16,9 milj. kr.

Med hänsyn till vad nu anförts finner sig utskottet böra förorda att
förevarande paragraf godtages i den i propositionen föreslagna lydelsen.
De ovan angivna motionsvis framställda ändringsyrkandena torde alltså
böra av riksdagen avslås. Emellertid finner utskottet de i motionerna I: 484
och 11:588 framförda synpunkterna i förevarande avseende böra beaktas
vid bedömandet av frågan om hemmavarande kvinnas rätt att teckna frivillig
sjukpenningförsäkring. Utskottet återkommer till nämnda fråga vid
behandlingen av 47 §.

25 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om sjukpenningförsäkrad medlems
rätt till sjukpenningförmåner under sjukhusvistelse.

Utskottet.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot bestämmelserna
i förevarande paragraf, får erinra om att utskottet vid 24 § berört frågan
om barntillägg till kvinna med barn under tio år i hemmet.

26 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om karenstid inom den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

SO

Departementschefen.

Departementschefen anför i förevarande avseende följande.

»Inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen är karenstiden bestämd
efter gynnsammare grunder än inom sjukförsäkringen. Utredningen
har föreslagit, att sjukförsäkringens karenstid skall gälla även inom
den samordnade försäkringen. Karenstiden skulle alltså bli tre dagar,
dagen för insjuknandet inräknad. Under remissbehandlingen har från
arbetstagarhåll yrkats en förkortning av karenstiden. Å andra sidan har
hl. a. från arbetsgivarhåll yrkats på en utsträckning av karenstiden antingen
generellt eller för vissa kategorier. Med hänsyn till min allmänna
inställning att man vid genomförandet av en reform sådan som den förevarande
bör gå fram med varsamhet anser jag det inte vara lämpligt att
nu minska karenstiden. Å andra sidan synes det vid en samordning med
yrkesskadeförsäkringen ej möjligt att öka densamma. Att komplicera den
obligatoriska försäkringen genom olika karenstid för olika kategorier försäkrade
anser jag ej böra förekomma. Jag förordar sålunda, att den i den
antagna sjukförsäkringslagen fastställda karenstiden om tre dagar bibehålies.

Enligt de karenstidsbestämmelser, som utredningen föreslagit,
skulle kunna inträffa, att en person, som vore arbetsoförmögen tre
dagar och sedan efter någon dags arbete ånyo insjuknade, måste börja räkna
karenstid på nytt. Jag finner detta förhållande mindre tillfredsställande
och föreslår därför, att om sjukperiod börjar inom tjugo dagar efter
en föregående sjukperiod, de båda sjukperioderna vid karenstidens beräkning
skall anses som en sjukperiod. Därest sedermera inom tjugo
dagar skulle infalla ytterligare en sjukperiod, skall denna i förevarande
hänseende anses som samma period som de båda föregående o. s. v. Vad
nu föreslagits innebär å andra sidan, att såsom karensdag endast skall
räknas sådan dag, då sjukdom medför sådant tillstånd som avses i 21 §.
Detta synes också närmast överensstämma med syftet med karenstiden.

Förslaget om att karenstid ej skall tillämpas i fråga om försäkrad, som
uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa, vinner min anslutning.
Här är ju fråga om två avgiftsbelagda grenar av socialförsäkringen, och
det synes knappast skäligt, att en försäkrad skall behöva avvakta två
karenstider, därför att orsaken till inkomstbortfallet ändras. Samma skäl
att undvika tillämpning av karenstid synes däremot ej föreligga, när den
försäkrade uppbär dagunderstöd från arbetslöshetsnämnd. Jag är därför
inte beredd att i sistnämnda hänseende nu utvidga undantagsbestämmelsens
tillämplighetsområde.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 81

Motioner.

I motionen I: 464 föreslås att 26 § andra stycket gives sådan innebörd,
att karenstid skall beräknas även i sjukperiod, som börjar inom tjugu
dagar efter föregående sjukperiods slut, därest den senast inträffade sjukdomen
medför förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med
minst hälften under kortare tid än tre dagar.

I motionerna I: 482 och II: 593 hemställes att paragrafen erhåller den
ändrade lydelse som i motionerna angives. Ändringsvrkandet innebär att
karenstiden skall slopas helt.

I motionen II: 583 hemställes om sådan ändring av paragrafen, att karenstiden
fastställes till sex dagar.

I motionen II: 585 hemställes att karenstiden fastställes till två dagar.

Slutligen beröres karenstidsfrågan i motionerna I: 483 och II: 592, i
vilka diskuteras möjligheten av olika karenstider vid yrkesskador och vid
andra sjukdomar.

Utskottet.

Enligt utskottets mening skulle det med hänsyn till de yrltesskadade vara
önskvärt, därest karenstiden, såsom i motionen II: 585 föreslagits, kunde
minskas från tre till två dagar. En sådan minskning skulle emellertid medföra
en icke obetydlig merkostnad. Storleken av denna merkostnad kan,
med hänsyn till frånvaron av härför lämpad statistik, inte mera exakt beräknas.
Emellertid torde kunna antagas att den årliga merkostnaden minst
kommer att uppgå till cirka 20 milj. kr. Ett helt slopande av karenstiden
skulle uppenbarligen medföra en ännu mera betydande kostnadsökning.

En differentiering av karenstiden mellan å ena sidan sjukdomar orsakade
av yrkesskada och å andra sidan övriga sjukdomar skulle i väsentlig
mån eliminera fördelarna av den föreslagna samordningen och bör därför
inte ifrågakomma. Utskottet kan inte heller tillstyrka någon förlängning
av den i propositionen föreslagna karenstiden.

I anledning av vad i motionen I: 464 föreslagits får utskottet såsom sin
mening uttala att den fördel för den försäkrade, som den föreslagna bestämmelsen
medför, torde väga tyngre än det merarbete för sjukkassorna
som måhända kan uppstå genom densamma.

Utskottet förordar sålunda att riksdagen, med avslag å de i frågan motionsvis
framställda yrkandena, godtager paragrafen i den i propositionen
föreslagna lydelsen.

28 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för Konungen att frun sjukpenningförsäkringen
undantaga vissa arbetstagare — väsentligen stats- och
6 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

82

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

kommunalanställda tjänstemän ■— samt om rätt för arbetsgivare att i vissa

fall uppbära den sjukpenning som tillkommer medlem.

Departementschefen.

Departementschefen anför i förevarande avseende följande.

»Den obligatoriska sjukförsäkringens karaktär av en allmän försäkring
gör det naturligt att så inånga medborgare som möjligt bör omfattas av
densamma. De undantag från denna regel, som upptagits i den antagna
lagen, avser vissa kategorier — huvudsakligen anstaltsvårdade personer —
som ej har behov av försäkringen. Utredningens förslag innebär ingen ändring
i förevarande avseende. Emellertid föreslår utredningen, att Kungl.
Maj:t skall äga från sjukpenningförsäkringen helt eller delvis undantaga
arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen,
eller bestämmelser, som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom.
Detta förslag tager i första hand sikte på de stats- och kommunalanställda
tjänstemännen.

Under remissbehandlingen har yrkats att möjligheten till undantag från
sjukpenningförsäkringen måtte utsträckas att avse dem som genom kollektivavtal
är anställda hos stat och kommun och vidare sådana privatanställda,
som har sina löneförhållanden vid sjukdom väl ordnade. Det har emellertid
också gjorts gällande att undantag från försäkringen ej borde förekomma.

Den antagna sjukförsäkringslagen lämnar ej möjlighet att undantaga de
stats- och kommunalanställda tjänstemännen från sjukpenningförsäkringen.
Emellertid äger enligt lagen arbetsgivare, som utgivit sjuklön på grund
av författning, utfärdad av Konungen, i arbetstagarens ställe hos sjukkassan
uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenningförmåner. Sådan rätt
föreligger även enligt utredningens förslag. Staten skulle alltså kunna vid
tjänstemans sjukdom hos sjukkassan uppbära hans sjukpenning.

I de statliga avlöningsreglementena är stadgad skyldighet för tjänsteman
att underkasta sig ändrade bestämmelser rörande sjuklön, i den mån så
påkallas genom införandet av allmän sjukförsäkring. Möjligheter föreligger
i enlighet härmed f. n. att såvitt angår statens tjänstemän anpassa förmånerna
vid sjukdom efter det nya läge som lagens ikraftträdande medför.
Motsvarande möjligheter torde i allmänhet finnas beträffande de kommunala
tjänstemännen.

Det är enligt min mening önskvärt att något undantagande från sjukpenningförsäkringen
av stats- eller kommunalanställda tjänstemän ej skall
behöva ske; alla medborgarkategorier bör såvitt möjligt intaga en lika
ställning i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen. Jag är emellertid
ej övertygad om att tiden intill sjukförsäkringsreformens genomförande
är tillfyllest för att lösa de problem, som är förknippade med ändring av
avlöningsbestämmelserna i förevarande avseende. Såsom utredningen före -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

83

slagit bör därför möjligheten hållas öppen att t. v. från sjukpenningförsäkringen
undantaga de stats- och kommunalanställda tjänstemännen.

Med hänsyn till denna min inställning och då det vidare skulle bereda
stora svårigheter såväl ur gränsdragningssynpunkt som rent administrativt
att undantaga ytterligare kategorier från sjukpenningförsäkringen är
jag ej beredd att tillstyrka någon utsträckning av den föreslagna undantagsmöjligheten.
Såsom uttalades redan när lagen antogs torde det få ankomma
på parterna eller deras organisationer att avtalsvägen åstadkomma
en samordning mellan sjukpenningförsäkringsförmånerna och de nu vid
sjukdom utgående avlöningsförmånerna.»

Motioner.

I motionerna I: ''tf9 och II: 58(i hemställes att riksdagen i anslutning till
vad TCO hemställt för sin del ville besluta att möjlighet till undantag från
tillhörighet till lagen måtte beredas icke endast grupper av anställda i
offentlig tjänst utan jämväl sådana arbetar- och tjänstemannagrupper på
den privata arbetsmarknaden, som redan har tryggheten vid sjukdom tillfredsställande
ordnad.

Utskottet.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att undantagande
av vissa kategorier i princip inte bör förekomma, då det gäller
eu allmän och obligatorisk socialförsäkring. Den antagna lagen om allmän
sjukförsäkring är utformad i enlighet härmed. Den möjlighet till undantagande
tills vidare av stats- och kommunaltjänstemän från sjukpenningförsäkringen,
som öppnas i förevarande paragraf, är förestavad främst
av vissa praktiska skäl.

Den föreslagna lagstiftningen kommer inte att utgöra hinder för komplettering
genom arbetsgivares försorg eller försäkringsvägen av de förmåner,
som genom densamma tillförsäkras en sjukförsäkrad person. Det
torde därför inte vara att befara alt försämringar annat än mera undantagsvis
uppkommer för dem, som nu är väl skyddade vid sjukdom.

Utskottet får sålunda, med avstyrkande av det i frågan motionsvis framställda
yrkandet, tillstyrka att riksdagen godkänner förevarande paragraf
i den lydelse som föreslagits i propositionen.

29 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om sjukhjälpstiden för sjukhjälp
i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård.

Departementschefen.

Departementschefen erinrar om att socialförsäkringsutredningens förslag
innebär alt bestämmelserna om sjukhjälpstid i den antagna lagen om all -

84 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

män sjukförsäkring utsträckes att avse jämväl ersättning för sjukhusvård
samt att den s. k. 90-dagarsregeln slopas. Han fortsätter därefter:

»Vad i förra hänseendet föreslagits är en följd av att ersättning för sjukhusvårdskostnader
inrymts i försäkringen. Principen om gemensam sjukhjälpstid
vid sjukpenning och sjukhusvårdsersättning överensstämmer med
vad som nu gäller enligt sjukkasseförordningen.

Med anledning av vad i remissyttrandena anförts angående sjukhjälpstiden
för invalidpensionärer — och då närmast sådana pensionärer, vars
folkpension utgår med lågt belopp på grund av att vederbörande har inkomst
av förvärvsarbete -— vill jag erinra därom, att ett inkomstbortfall
vid långvarig sjukdom i regel skapar förutsättningar för en höjning av
folkpensionen. Vidare må framhållas, att folkpensionärernas ställning i
den av mig förordade obligatoriska sjukförsäkringen i övrigt blir gynnsammare
än enligt den antagna lagen. Den nuvarande frivilliga sjukförsäkringen
är ofta stängd för den kategori det här gäller. Jag har tidigare
betonat det önskvärda i att försiktighet iakttages vid lagstiftningens utformning
och det nödvändiga i att kostnaderna för försäkringen begränsas. På
grund därav har jag funnit mig böra godtaga utredningens förslag i denna
del.

Det är emellertid inte i och för sig givet, att samma begränsning, som i
SFL stadgats angående folkpensionärernas sjukhjälpstid med avseende på
sjukpenning, bör gälla även i fråga om deras rätt till ersättning vid sjukhusvård.
Såsom i vissa remissyttranden framhållits kan skäl anföras för
en längre sjukhjälpstid i dessa fall. Å andra sidan kan den omständigheten,
att folkpensionen i regel förslår till vårdkostnaderna, åberopas såsom ett
argument för att folkpensionärerna borde bekosta sin sjukhusvistelse även
under de första 90 dagarna. De avgifter, som nu uttages å de allmänna
sjukhusen, torde väl inrymmas inom ramen för de förhöjda folkpensionerna.
Man kan därför säga, att de folkpensionärer, som är mera stadigvarande
intagna å sjukvårdsinrättningar, kommer i minst lika gott läge
som de å ålderdomshem intagna. Inte heller i denna del vill jag därför frångå
vad utredningen föreslagit.»

Motioner.

I motionerna I: ''r83 och II: 592 har berörts frågan om sjukhjälpstidens
sammanhang med beviljandet av folkpension.

Utskottet.

Det är enligt utskottets mening förklarligt att äldre personer, som måhända
många år erlagt avgifter till sjukförsäkringen utan att utnyttja dess
förmåner, anser det hårt att dessa förmåner skall beskäras då de erhållit
folkpensioner. De anser sig ha en viss rätt att få valuta för de av dem

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 85

tidigare erlagda avgifterna. Detta betraktelsesätt är emellertid, om man
ser saken rent försäkringsmässigt, inte riktigt. Sjukpenningförsäkringen,
även den i de erkända sjukkassorna, är avsedd att stå i viss relation till
den arbetsinkomst som går förlorad vid sjukdom eller, såvitt angår de
hemmavarande gifta kvinnorna, de merkostnader som kan antagas uppkomma
i hemmet genom bortfallet av sådan kvinnas arbetskraft. Det är
sålunda arbetsförmågan som försäkras. Pensionärernas arbetsförmåga
måste i regel anses vara starkt tidsbegränsad, varjämte bör beaktas att för
deras försörjning anordnats en annan socialförsäkringsgren, nämligen folkpensioneringen.
Den i propositionen föreslagna regeln angående folkpensionärernas
sjukhjälpstid kan anses innebära ett steg mot en samordning
mellan de båda socialförsäkringsgrenarna. Det är emellertid enligt utskottets
mening angeläget att denna samordningsfråga vinner erforderligt ytterligare
beaktande vid de utredningar rörande socialförsäkringen, som
framdeles kommer att äga rum. Utskottet får slutligen erinra om att propositionen
för folkpensionärernas del så till vida innebär en förbättring
vid jämförelse med den år 1946 antagna lagen att någon särskild regel
om begränsning av storleken av dessa sjukkassemedlemmars sjukpenning
icke föreslagits.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet tillstyrka att paragrafen
av riksdagen antages i sin föreslagna lydelse.

31 §.

I denna paragraf torde, i samband med att en yrkesskadeförsäkringslag
antages, komma att inflyta en sådan bestämmelse rörande samordningen,
som för sjukförsäkringens del skisserats av departementschefen å s. 152
i propositionen.

Utskottet.

Utskottet får hänvisa till vad i förevarande fråga anförts i avsnittet om
samordningen.

33 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om medlemmarnas skyldighet att
erlägga sjukförsäkringsavgift.

Motioner.

I motionerna I: ''i82 och II: 503 hemställes att paragrafen skall erhålla
den ändrade lydelse som i motionerna angives. Den föreslagna ändringen
innebär att avgift endast skall erläggas för försäkringen för grundsjukpenning.

86

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Utskottet.

Utskottet, som har funnit den i propositionen föreslagna avvägningen
mellan avgifter, arbetsgivarbidrag och statsbidrag vara lämplig i nuvarande
läge, hemställer att riksdagen, med avslag å det i nyssnämnda motioner
framställda yrkandet, godkänner paragrafen i den i propositionen föreslagna
lydelsen.

34 §.

Paragrafen innehåller de bestämmelser som reglerar storleken av sjukförsäkringsavgifterna.

Departementschefen.

Departementschefen framhåller att avgifterna — liksom i de erkända
sjukkassorna och enligt den antagna lagen —- torde komma att variera
något de olika sjukkassorna emellan. De genomsnittliga avgifterna i den
obligatoriska försäkringen kan dock antagas bli ungefärligen följande.
Enbart sjukvårdsförsäkring kan beräknas för vederbörande kosta 23 kr.
om året. Avgiften för sjukvård jämte grundsjukpenningen om 3 kr. synes
komma att hålla sig omkring 48 kr. Det kan förtjäna att nämnas, att f. n.
en motsvarande sjukförsäkring i erkänd sjukkassa betingar en avgift av
cirka 64 kr. Med en sammanlagd sjukpenning av 5 kr. skulle den genomsnittliga
årsavgiften bli 62 kr. mot f. n. i de erkända sjukkassorna 91 kr.
Den genomsnittliga årsavgiften för en sjukpenning av 14 kr. de första
90 dagarna och 9 kr. för tiden därefter kan beräknas till 114 kr. För den
högsta sjukpenning, som kan erhållas i erkänd sjukkassa, eller 14 kr.,
får nu erläggas en årsavgift av i genomsnitt 212 kr. Årsavgiften i den
högsta föreslagna sjukpenningklassen — där sjukpenningen är 20 kr. för
de första 90 dagarna och 12 kr. för tiden därefter — kan beräknas hålla
sig omkring 150 kr.

Motioner.

I motionerna I: 479 och II: 586 hemställes, såsom i det föregående angivits,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om viss utredning
angående ändrad finansiering av reformerna. Därmed torde bl. a. avses
en ändrad utformning av avgifterna för sjukvårdsförsäkringen och
grundsjukpenningförsäkringen.

I motionerna I: 482 och II: 593 hemställes att förevarande paragraf erhåller
den ändrade lydelse som i motionerna angives och som föranledes
av den vid 33 § föreslagna ändringen.

Utskottet.

Utskottet har i det föregående tagit ställning till det i motionerna I: 479
och 11:586 framställda yrkandet och därvid avstyrkt bifall till detsamma.

87

Andra lagutskottets utlåtande nr 3ö.

Jämväl det i motionerna 1:482 och 11:593 framställda yrkandet, vilket
sammanhänger med det vid 33 § i samma motioner gjorda yrkandet, bör
enligt utskottets mening av riksdagen avslås.

Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot förevarande
paragraf och föreslår därför att den av riksdagen antages i oförändrat
skick.

35 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om dels viss begränsning av avgifterna
för sjukvårdsförsäkringen och grundsjukpenningförsåkringen och
dels om att sjukförsäkringsavgift understigande visst belopp inte skall påföras.

Motioner.

I motionerna I: 482 och II: 593 hemställes att paragrafens första stycke
erhåller den ändrade lydelse som i motionerna angives. Den föreslagna
ändringen avser att begränsa sjukförsäkringsavgiften till en procent av den
taxerade inkomsten.

Utskottet.

Under hänvisning till vad utskottet anfört vid 33 § får utskottet föreslå
att riksdagen, med avslag å det i nyssnämnda motioner framställda yrkandet,
godkänner paragrafen i oförändrat skick.

36 §.

Paragrafen innehåller bestämmelse om uppbörden och debiteringen av
sjukförsäkringsavgifterna.

Motioner.

I motionerna I: 468 och II: 572 samt I: 479 och II: 586 har, som tidigare
angivits, framställts yrkanden om utredning rörande förenkling av bl. a.
uppbörd sförfarande t.

Utskottet.

Utskottet, som tidigare utlåtit sig angående de i motionerna framställda
yrkandena, får föreslå att riksdagen godkänner paragrafen i oförändrat
skick.

38 och 39 §§.

Paragraferna innehåller bestämmelser om arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen.

Departementschefen.

I frågan om bidragsskyldighet från arbetsgivarnas sida till sjukförsäkringen
yttrar sig departementschefen sålunda.

88

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Enligt socialförsäkringsutredningens förslag skall arbetsgivarnas
bidrag till sjukförsäkringen utgöra en procent av de lönebelopp, som
ligger till grund för beräkning av avgifterna till yrkesskadeförsäkringen.
Detta innebär i nuvarande läge, att arbetsgivarna skulle årligen få till sjukförsäkringen
utgiva omkring 180 milj. kr. eller, därest de stats- och kommunalanställda
tjänstemännen undantages från tilläggsförsäkringen, 150
milj. kr. Skulle yrkesskadeförsäkringen reformeras i enlighet med vad här
föreslagits men utan att någon samordning komme till stånd, bleve arbetsgivarnas
avgifter till yrkesskadeförsäkringen omkring 65 milj. kr. större
än vid en samordning sådan som den föreslagna.

Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt remissyttrande ansett samordningen
ej motivera ett större arbetsgivarbidrag än högst 0,8 %. Bidraget
borde dessutom enligt fleras mening varieras med hänsyn till nu
utgående olycksfallsförsäkringsavgifter olika företagsgrupper emellan. En
sådan variation mellan olika företag inom en företagsgrupp har vidare ansetts
önskvärd ur arbetarskyddssynpunkt.

Såsom jag i det föregående framhållit, bör arbetar skyddssynpunkten inte
överdrivas i detta sammanhang. I övrigt torde böra hållas i minnet att,
ehuru arbetsgivarbidraget delvis motiveras med arbetsgivarnas besparingar
i fråga om yrkesskadeförsäkringsavgifterna, bidraget dock är ett bidrag till
sjukförsäkringen. Det är ingalunda givet, att sjukkassornas utgifter för de
anställda vid olika företag står i relation till olycksfallsfrekvensen vid dessa
företag. Sjukligheten i övrigt kan vara avsevärt större vid ett företag med
liten olycksfallsfrekvens än vid ett med stor sådan frekvens. En differentiering
av arbetsgivarbidraget skulle medföra betydande administrativt merarbete.
Jag förordar därför, att bidraget utgår med en för alla arbetsgivare
lika procentsats.

Vad angår storleken av detta bidrag får jag erinra om att jag tidigare
givit uttryck åt den uppfattningen, att sjukvårdsavgiften synes bli alltför
hög, därest sjukkassorna skulle ha att bestrida huvudparten av kostnaderna
för läkemedelsreformen. Med hänsyn till att staten ej synes kunna påtaga
sig ytterligare utgifter för sjukvårdsförsäkringen, kan en sänkning av avgiften
åstadkommas endast genom att arbetsgivarna får bidraga jämväl till
denna försäkring. Detta synes också i och för sig rimligt.

Den för bidraget till den obligatoriska tilläggssjukpenningen beräknade
procentsatsen av en procent synes mig väl avvägd. Det ytterligare arbetsgivarbidrag,
som blir erforderligt för sänkning av sjukvårdsavgiften, torde
kunna begränsas till en tiondels procent. Om så sker, torde den genomsnittliga
avgiften till sjukvårdsförsäkringen (efter införandet av bidrag till
läkemedelsreformen) och grundsjukpenningen kunna beräknas till genomsnittligt
48 kr. om året, d. v. s. något mindre än 1 kr. i veckan.

Jag förordar i enlighet härmed, att arbetsgivarbidraget sammanlagt fastställes
till 1,1 % av den lönesumma som ligger till grund för beräkning av

89

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

avgifterna till yrkesskadeförsäkringen. Någon anledning att ålägga de arbetsgivare,
som befrias från skyldighet att utge bidrag till den obligatoriska
tilläggsförsäkringen, bidragsskyldighet enbart beträffande sjukvårdsförsäkringen
synes mig ej föreligga, i all synnerhet som staten föreslagits skola
lämna ett särskilt bidrag till läkemedelsrabatteringen. Därest de stats- och
kommunalanställda tjänstemännen undantages från försäkringen för tillläggssjukpenning,
torde arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen kunna
uppskattas till 165 milj. kr. Sker ej sådant undantag, torde bidraget stiga
till 198 milj. kr.»

Rörande fördelningen av arbetsgivarbidraget och en eventuell fondbildning
anför departementschefen följande.

»Utredningens förslag angående fördelningen av arbetsgivarbidraget till
kostnaderna för försäkringen för tilläggssjukpenning föranleder ej någon
erinran från min sida. Då syftet med arbetsgivarbidraget avseende sjukvårdsförsäkringen
är att nedbringa de försäkrades avgifter för denna försäkring,
synes bidraget böra utgå till centralsjukkassorna och lämpligen
kunna fördelas mellan dem i förhållande till antalet sjukkassemedlemmar
vid utgången av det kalenderår bidraget avser.

Den inom sjukförsäkringen erforderliga fondbildningen bör enligt min
mening i första hand komma till stånd hos kassorna själva. Med hänsyn
till att det för avgiftsberäkningen inom kassorna är av betydelse att arbetsgivarbidrag
utgår med från år till år någorlunda konstanta belopp, finner
jag det dock välbetänkt att, såsom utredningen föreslagit, möjlighet skall
föreligga till en central fondering av viss del av inflytande bidrag.»

Motioner.

I motionerna 1: i79 och II: 586 hemställes att riksdagen måtte anhålla
om utredning rörande möjligheterna att göra arbetsgivarbidragen differentierade
bl. a. med hänsyn till olycksfallsfrekvensen inom olika branscher
och företag för att därigenom stimulera till effektiva arbetarskyddsåtgärder.
Vidare torde det tidigare omförmälda i motionerna framställda yrkandet
om viss utredning angående ändrad finansiering av reformerna bl. a.
avse en viss höjning av arbetsgivarbidraget.

I motionerna I: 182 och II: 593 hemställes att 38 § första stycket erhåller
den ändrade lydelse som i motionerna angives. Den föreslagna ändringen
innebär att arbetsgivarbidraget skulle fastställas till tre procent
av de lönebelopp, å vilka sådant bidrag beräknas.

Motionen 1: 187 utmynnar i förslag om att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning om möjligheten att så till vida
komplettera den nya sjukförsäkringslagen, att den medger en differentiering
av företagens avgifter för försäkringar allt efter deras skiftande effektivitet
i fråga om skydds- och förebyggande åtgärder samt hälsovård i
allmänhet.

90

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Utskottet.

Utskottet delar den uppfattning, som ligger till grund för departementsförslaget
i förevarande del, nämligen att arbetsgivarna bör bidraga till den
obligatoriska sjukförsäkringen. Bidraget är visserligen till en del motiverat
genom de besparingar som arbetsgivarna gör genom den föreslagna samordningen
av yrkesskadeförsäkringen med sjukförsäkringen. Därav behöver
dock inte följa att bidraget till sjukförsäkringen skall differentieras
på sätt för närvarande är fallet i fråga om avgifterna till den obligatoriska
olycksfallsförsäkringen. De skäl mot en sådan differentiering, som av föredragande
departementschefen anförts, är enligt utskottets mening bärande.
Utskottet delar sålunda departementschefens uppfattning att bidraget bör
utgå efter en enhetlig procentsats.

Angående storleken av nämnda procentsats kan uppenbarligen skilda
meningar råda, och det är sålunda tänkbart att framdeles en annan procentsats
än den av departementschefen nu föreslagna kan visa sig lämplig.
Utskottet har emellertid inte funnit skäl föreligga att nu frångå den föreslagna
bidragssatsen av 1,1 procent.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen, med avslag å de motionsvis
framställda yrkandena i förevarande avseende, godkänner paragraferna i
oförändrat skick.

41 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om det statsbidrag till sjukhjälp
som skall utgå.

Motioner.

I motionerna 1:479 och 11:586 har, såsom tidigare berörts, framställts
yrkande om viss utredning angående ändrad finansiering av reformerna.
Därmed torde bl. a. avses ändrade grunder för sjukhjälpsbidraget.

I motionerna I: 482 och II: 593 gjord hemställan om ändring av 33 §
torde innebära att jämväl förevarande paragraf skulle behöva ändras.

Utskottet.

Utskottet, som tidigare avstyrkt de ovan berörda motionsvis framställda
yrkandena, föreslår att riksdagen godkänner förevarande paragraf i oförändrat
skick.

47 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för medlem, som åtnjuter
annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av tjänst att försäkra sig frivilligt
för tillägg till sjukpenningen.

91

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Departementschefen.

I fråga om den frivilliga sjukpenningförsäkringen anför departementschefen
bl. a. följande.

»Den frivilliga försäkringen skall enligt förslaget endast
avse sjukpenningförsäkring. Sådan skall kunna tagas dels av förvärvsarbetande,
som har annan inkomst av förvärvsarbete än sådan som härrör
av tjänst, och dels av dem som ägnar sig åt studier eller jämförbar utbildning.

I det föregående har jag berört storleken av det frivilliga sjukpenningtilllägg
som föreslås kunna tecknas av de förvärvsarbetande. De studerande
föreslås av utredningen kunna frivilligt teckna sig för sjukpenning av 3,
4, 5 eller 6 kr. Är en studerande obligatoriskt sjukpenningförsäkrad, får
han dock ej genom frivillig försäkring höja sjukpenningen till mer än 6
kr. Jag godtager förslaget i denna del.

Enligt förslaget skall den vars inkomst av förvärvsarbete uteslutande
består av inkomst av tjänst, ej äga teckna frivillig sjukpenningförsäkring.
Sådan möjlighet anses ej heller böra tillkomma de kvinnor, som uteslutande
ägnar sig åt arbete i det egna hemmet. Förslaget härutinnan har från
några håll mött kritik. Särskilt har det i fråga om förvärvsarbetande ansetts
önskvärt, att sjukpenningen efter de 90 första dagarna skulle kunna kompletteras
så att den komme att uppgå till samma belopp som dessförinnan.

En komplettering av den frivilliga försäkringen för de förvärvsarbetande
på angivet sätt skulle otvivelaktigt kunna förbättra effekten av sjukförsäkringen
i flertalet inkomstlägen. Emellertid skulle den i betydande mån
komplicera försäkringen, något som bör undvikas särskilt under övergångsåren.
Jag anser därför att en sådan komplettering bör få anstå.

Vad angår frågan om möjlighet för de hemmavarande gifta kvinnorna
att kunna frivilligt försäkra sig för ett sjukpenningtillägg må framhållas,
att ett sådant tillägg med hänsyn till risken för missbruk i vart fall måste
bli starkt begränsat till storleken. Administrationen av tillägget skulle därför
sannolikt bli oproportionerligt dyrbar. Risken för ett ur försäkringssynpunkt
mindre önskvärt försäkringsbestånd bleve också betydande, vilket
skulle medföra höga avgifter, varigenom i sin tur de yngre och friskare
kunde avskräckas från att teckna försäkringar. Vissa komplikationer med
hänsyn till storleken av den sjukpenning, som en deltidsanställd gift kvinna
kan erhålla, skulle också kunna uppkomma. Jag anser därför att övervägande
skäl talar för att man ställer sig avvaktande i detta hänseende.

Förslaget att man i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande
gör det möjligt även för andra än medlemmar i erkända sjukkassor att,
utan att ålder och hälsotillstånd lägger hinder i vägen härför, teckna frivillig
sjukförsäkring anser jag välmotiverat.

92

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Den för de förvärvsarbetande föreslagna frivilliga sjukpenningförsäkringen
innehåller — bortsett från frågan om tilläggets storlek — ej
oväsentliga nyheter. Främst bland dessa må nämnas möjlighet för de
försäkrade att efter eget val få sjukpenningen utbetald antingen vid utgången
av den för den obligatoriska sjukpenningförsäkringen stadgade
karenstiden eller efter det den obligatoriska sjukpenningen utgivits för 15,
30 eller 90 dagar. Jag anser det betydelsefullt, att försäkringen på detta sätt
kan anpassas efter behovet i det enskilda fallet. Även vad utredningen
föreslagit i fråga om överförsäkring, kollektiv anslutning, väntetid och
återinträde anser jag mig böra godtaga.»

Motioner.

I motionerna I: 479 och II: 586 hemställes att riksdagen för sin del måtte
besluta att hemarbetande gift kvinna måtte tillerkännas rätt att teckna
frivillig tilläggsförsäkring i huvudsak i enlighet med vad som föreslagits
gälla för studerande.

Motionerna I: 481 och II: 590 utmynnar i hemställan att riksdagen måtte
besluta om möjlighet för gifta hemarbetande kvinnor till en sådan frivillig
tilläggsförsäkring, som tillsammans med grundsjukpenningen ger
en sjukpenning av upp till 6 kronor om dagen.

Även i motionerna I: 481 och II: 588 hemställes att möjlighet beredes de
hemarbetande kvinnorna att teckna frivillig försäkring i likhet med vad
som föreslagits beträffande de studerande. För att motverka ett obehörigt
utnyttjande av en sådan frivillig försäkring kunde förslagsvis en längre
karenstid än den nu gällande om 3 dagar införas.

Utskottet.

Samtliga de vid förevarande paragraf motionsvis framställda yrkandena
avser att bereda möjlighet för de gifta kvinnorna att teckna frivilligt tilllägg
till den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Departementschefen
åter har ansett att övervägande skäl talar för att man ställer sig avvaktande
i detta hänseende.

Utskottet har inhämtat att i vissa erkända sjukkassor nu finnes möjlighet
för hemarbetande gifta kvinnor att sjukpenningförsäkra sig för upp
till 6 kr. om dagen. Detta har veterligen inte medfört några större vådor.
Emellertid torde det antal sådana kvinnor, som försäkrat sig för mera än
3 kr. i de erkända kassorna, vara relativt obetydligt. Det torde därför inte
vara sannolikt att en frivillig tilläggsförsäkring för nämnda kvinnor skulle
medföra någon mera avsevärd arbetsbelastning inom de allmänna sjukkassorna.
Utskottet får vidare hänvisa till vad utskottet vid 24 § anfört
i förevarande avseende.

Utskottet har med hänsyn till vad nu anförts funnit övervägande skäl

93

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

tala för att möjlighet till frivillig tilläggsförsäkring öppnas för ifrågavarande
gifta kvinnor. En sådan möjlighet bör dock icke stå allenast de gifta
kvinnor till buds, som uteslutande är sysselsatta i det egna hemmet. Även
sådana gifta kvinnor, som vid sidan av arbetet i hemmet i mindre omfattning
ägnar sig åt förvärvsarbete, bör kunna teckna frivilligt sjukpenningtillägg
i sådan omfattning att deras sammanlagda sjukpenning ej blir
mindre än den för vilken de enbart hemarbetande kvinnorna högst kan
teckna sig.

Den i motionerna föreslagna övre gränsen av 6 kr. för obligatorisk
och frivillig sjukpenning tillsammans synes utskottet lämplig. I karenstidsavseende
synes ifrågavarande kvinnor böra jämställas med sådan helt
förvärvsarbetande medlem, som äger teckna frivilligt sjukpenningtillägg.

Utskottet har utarbetat förslag till de ändringar av förevarande paragraf,
som föranledes av vad nu förordats.

I övrigt har utskottet inte funnit anledning till erinran vid förevarande
paragraf.

53 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om statsbidrag till den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

Departementschefen.

I förevarande fråga anför departementschefen följande.

»Utredningen har ej funnit sig böra föreslå någon ändring i fråga om
det statsbidrag å 20%, som enligt den antagna lagen om allmän
sjukförsäkring skulle utgå till den frivilliga sjukpenningförsäkringen.
De skäl, som i vissa remissyttranden anförts för borttagande
av statsbidraget, finner jag ej vara av sådan art, att någon ändring
av den antagna lagen synes påkallad.»

Motioner.

I motionerna I: 468 och II: 572 hemställes att riksdagen måtte besluta
att det i den föreslagna lagens 53 § angivna statsbidraget till den frivilliga
försäkringen slopas.

I motionerna I: 471) och II: 580 hemställes att riksdagen för sin del ville
besluta att statsbidrag icke skall utgå vid den frivilliga tilläggssjukpenningförsäkringen.

Utskottet.

Genom den konstruktion av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,
som föreslagits i propositionen, kommer vissa kategorier medlemmar, vilka
väl skulle behöva det skydd som den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen
avser att ge, att bli utestängda helt eller delvis från sagda för -

94

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

säkring. För dessa kan den frivilliga tilläggsförsäkringen bli av stor betydelse
under förutsättning att avgifterna inte blir alltför höga. Även i de
fall, då fråga uppkommer huruvida någon är att anse såsom arbetstagare
eller icke, torde det vara av betydelse att tillgång finnes till en relativt
billig frivillig försäkring.

Med hänsyn till vad nu anförts föreslår utskottet att riksdagen, med
avslag å de nyssnämnda motionsvis framställda yrkandena, godkänner förevarande
paragraf i oförändrat skick.

Ilo §.

Paragrafens två första stycken innehåller vissa bestämmelser om huru
skall förfaras med erkänd sjukkassas tillgångar i samband med sjukförsäkringsreformens
genomförande.

Motioner.

I motionerna I: tf9 och II: 586 hemställes att riksdagen måtte uttala att
sjukkassa skall äga rätt att till medlemmar i akuta nödsituationer som
hittills ge hjälp utanför försäkringens ram.

Motionerna I: 586 och II: 591 utmynnar i en hemställan att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t begära en utredning angående sjukkassornas disposition
av nuvarande och framtida fondmedel med hänsyn tagen till den
del av fonderna, som ligger utanför de såsom egentliga riskfonder betraktade
sjukhjälpsfonderna. I motionerna uppställes även frågan hur det skall
förfaras med medel, som kassorna framdeles skulle kunna erhålla, exempelvis
kommunala anslagsmedel eller donationsmedel.

Utskottet.

Det i motionerna 1:479 och 11:586 framställda och ovan återgivna yrkandet
torde, såvitt utskottet kunnat utröna, avse begagnandet av sådana
s. k. fria fonder som beröres i motionerna 1:486 och 11:591. I anledning
av de sålunda framställda yrkandena får utskottet, som icke finner påkallat
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning i frågan, anföra följande.

Då en allmän sjukkassa uppkommit genom ombildning av en erkänd
sjukkassa övertar den givetvis den erkända kassans tillgångar och förpliktelser.
I den mån hos den erkända kassan finnes fonder vid sidan av sjukhjälpsfonderna,
s. k. fria fonder, övergår de automatiskt till den allmänna
sjukkassan, som i samband därmed övertar de förpliktelser som kan vara
förknippade därmed. Enligt utskottets mening föreligger intet tvång att
sammanslå en sålunda övertagen fond med de fonder, varom förmäles i
79 och 80 §§ lagen om allmän sjukförsäkring. Då fråga är om fonder, vid
vars tillkomst särskilda villkor angående avkastningens användande blivit

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

95

uppställda, torde fastmer kunna föreligga hinder för en sammanslagning
med de lagstadgade fonderna. Utskottet utgår alltså ifrån att fonder vid
sidan av nyssnämnda fonder skall kunna finnas hos allmän sjukkassa.
1 den mån bestämmelser om sådan fonds användning och placering nu finnes
i den erkända sjukkassans stadgar torde med tillsynsmyndighetens
medgivande motsvarande bestämmelser kunna intagas i den allmänna sjukkassans
stadgar. Placeringsbestämmelserna torde härvid inte behöva överensstämma
med de i 79 § angivna.

Vad nu sagts gäller fondmedel, som finnes vid ikraftträdandet av lagen
om allmän sjukförsäkring. Därefter kan avsättning för särskilda ändamål
av överskott å den enligt lagen bedrivna försäkringen inte förekomma. Nya
fonder kan alltså endast uppkomma genom donationer eller andra gåvor.
Frågan i vad mån allmän sjukkassa skall äga mottaga och handhava nya
fonder torde få bedömas med ledning av lagens 57 och 58 §§. Ifrågavarande
stadganden torde icke utgöra hinder mot att en allmän sjukkassa
äger fonder, vilka tillkommit för ändamål som ligger sjukförsäkringsverksamheten
nära.

Vad angår möjligheten för en kommun att bidraga till en sjukkassas
verksamhet torde böra beaktas att denna fråga kommit i ett ändrat läge
sedan en allmän sjukförsäkring anordnats. Kommunala bidrag till sjukförsäkringsändamål
torde därefter knappast komma i fråga. Skulle emellertid
en kommun besluta sådant bidrag lärer frågan om lagligheten härav
få prövas i enlighet med kommunallagarnas föreskrifter.

Utskottets hemställan.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 464,
1:465 och 11:571, 1:467 och 11:570, 1:468 och 11:572,
1:480 och 11:589, 1:482 och 11:593, 1:483 och 11:592,
I: 485 och II: 584, II: 583 och II: 585, såvitt motionerna avser
ändring i det framlagda lagförslaget, samt å motionerna
I: 479 och II: 586, såvitt angår statsbidrag till den frivilliga
sjukförsäkringen och möjligheterna till undantag från tillhörighet
till sjukpenningförsäkringen, och med förklaring
att riksdagen i anledning av motionerna 1:481 och 11:590,
1:479 och 11:586 samt 1:484 och 11:588 funnit viss ändring
höra vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring — för sin del antaga förslaget
med den ändringen, afl 47 § erhåller följande lydelse:

96

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

f Kungl. Maj.ts förslag:)

47 §■

Sj ukpenningf örsäkrad medlem,
som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete
än inkomst av tjänst,
äger genom frivilliga avgifter försäkra
sig hos den centralsjukkassa
han tillhör för erhållande av tillägg
till den sjukpenning, som utgives
på grund av den obligatoriska försäkringen.

Sådant tillägg må uppgå till högst
så stort belopp, att sjukpenningen
jämte tillägget motsvarar sjukpenningen
i den sjukpenningklass medlemmen
skulle hava tillhört, därest
hela hans årsinkomst av förvärvsarbete
utgjort inkomst av tjänst. Ej
må dock någon vara frivilligt försäkrad
så, att då hel sjukpenning
utgives sjukpenningtillägget tillsammans
med de förmåner den försäkrade
äger uppbära enligt den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen och
den lön eller ersättning, vartill han
eljest må vara berättigad under
sjukdom, för dag räknat uppgår till
högre belopp än en fyrahundrafemtiondel
av hans årsinkomst av förvärvsarbete.

(Utskottets förslag:)

47 §.

Sj ukpenningf örsäkrad medlem,
som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete
än inkomst av tjänst,
äger genom frivilliga avgifter försäkra
sig hos den centralsjukkassa
han tillhör för erhållande av tillägg
till den sjukpenning, som utgives på
grund av den obligatoriska försäkringen.
Sådant tillägg må, där ej annat
följer av vad nedan i andra stycket
sägs, uppgå till högst så stort
belopp, att sjukpenningen jämte tilllägget
motsvarar sjukpenningen i
den sjukpenningklass medlemmen
skulle hava tillhört, därest hela hans
årsinkomst av förvärvsarbete utgjort
inkomst av tjänst. Ej må dock
någon vara frivilligt försäkrad så,
att då hel sjukpenning utgives sjukpenningtillägget
tillsammans med
de förmåner den försäkrade äger
uppbära enligt den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen och den
lön eller ersättning, vartill han eljest
må vara berättigad under sjukdom,
för dag räknat uppgår till högre belopp
än en fyrahundrafemtiondel av
hans årsinkomst av förvärvsarbete.

Sjukkassemedlems hustru, som
sammanlever med sin man, äger, vare
sig hon är sjukpenningförsäkrad
enligt 7 § första stycket eller enligt
andra stycket av samma paragraf,
genom frivilliga avgifter försäkra
sig hos den centralsjukkassa hon
tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,
uppgående till en, två
eller tre kronor för dag, dock högst
det av dessa belopp, som motsvarar
skillnaden mellan sex kronor och

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

97

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

den sjukpenning hon eljest äger
uppbära till följd av försäkring enligt
denna lag.

Försäkring för sjukpenningtillägg, som i denna paragraf avses, skall
enligt den försäkrades val meddelas med villkor antingen att enbart karenstid,
varom i 26 § stadgas, skall tillämpas eller ock att tillägget skall
utgå först efter det sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen
under en sjukperiod utgivits för femton, trettio eller nittio dagar. Vid beräkning
av sådan tid skall medräknas tid, för vilken sjukpenning på grund
av den obligatoriska försäkringen utgivits under de sextio dagar, som närmast
föregått sjukperioden.

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört angående

1) den av föredragande departementschefen förordade
samordningen av den allmänna sjukförsäkringen och den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen; och

2) de av departementschefen angivna huvudgrunderna
för tillhandahållande av läkemedel.

C. att riksdagen måtte, i anledning av motionerna I: 484
och II: 588, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj :t ville låta verkställa utredning huruvida lagen om allmän
sjukförsäkring lämpligen bör kompletteras på sådant
sätt att sjukpenningförsäkringen jämväl omfattar icke förvärvsarbetande
änkor och hem- och frånskilda kvinnor
med minderåriga barn i hemmet;

D. att motionerna 1:466 och 11:569 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan i motiveringen (s. 68)
anfört;

E. att motionerna

1.

I:

463,

2.

I:

: 467

och

II:

570,

3.

I:

468

och

II:

572,

4.

I:

479

och

II:

586,

5.

I:

482

och

II:

593,

6.

I:

483

och

II:

592,

7.

I:

484

och

II:

588,

8.

I:

485

och

II:

584,

9.

I:

486

och

II:

591,

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

98

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

10. 1:487 samt

11. 11:587,

i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,
Nerman, Bengtson, Ahlberg och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,
fru Västberg*, herr Hagård, fru Sandström*, herrar Lundberg, Carlsson i
Bakeröd och Bengtsson i Varberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. vid utskottets hemställan under A.

A. beträffande lagförslaget i dess helhet:

1) av herrar Ahlberg och Hagård, vilka anfört följande.

»Det ligger i samhällets intresse att bereda medborgarna trygghet vid
sjukdom genom att ge dem möjligheter till sjukvård ävensom till försäkring
mot av arbetsoförmåga föranlett inkomstbortfall. När år 1946 en allmän
sjukförsäkring i princip beslutades, skedde detta också med stöd av alla
partier. Delade meningar rådde däremot i fråga om den närmare utformningen
av försäkringarna. Från vårt håll har sålunda bl. a. hävdats, att
sjukpenningbeloppen borde ställas i relation till inkomstbortfallet, att försäkringen
skulle omfatta även gifta ej förvärvsarbetande kvinnor samt att
en rationell sjukförsäkring förutsatte en samordning med socialvården i
övrigt och då främst med yrkesskadeförsäkringen. Dessa principiellt och
praktiskt betydelsefulla krav blev icke tillgodosedda genom 1947 års lag.
Däremot har de beaktats i den föreliggande propositionen, varigenom de
planerade anordningarna kommer att vinna i effektivitet.

Trots de vidtagna förbättringarna är enligt vår mening propositionen
alltjämt behäftad med brister. Härtill kommer att förslaget icke grundar
sig på tillförlitliga ekonomiska kalkyler.

99

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

I motionerna 1:483 och 11:592 framhålles att vissa frågor bör bli föremål
för förnyad utredning. Därvid har uppmärksamhet särskilt riktats
på frågorna om samordningens utformning samt karens- och ersättningstidens
längd, vidare på aggravationsproblemet och vissa organisatoriska
spörsmål.

I motionerna har därutöver framhållits att möjligheterna att från försäkringen
undantaga icke blott stats- och kommunalanställda utan även privatanställda,
som enligt avtal eller på annat sätt har sin sjuklön ordnad
på ett tillfredsställande sätt, bör undersökas.

Redan av anförda skäl synes ett uppskov med de nu föreslagna lagändringarna
och tidpunkten för reformens genomförande starkt motiverat. Härtill
kommer att riksdagen först nästkommande år kan emotse förslag till
yrkesskadelag och till bestämmelser rörande läkemedelsreformen. Denna
lagstiftning hör så intimt samman med den nu ifrågavarande att avgörande
i ett sammanhang framstår som närmast ofrånkomligt. Det tillämpade tillvägagångssättet
har bl. a. medfört att riksdagen icke fått möjlighet till en
erforderlig prövning av det föreliggande förslaget.

Att 1947 års lag varit vilande i mer än sex år har främst berott på det
statsfinansiella och samhällsekonomiska läget. Delade meningar torde
näppeligen råda om att reformens genomförande vid nu föreslagen tidpunkt
skulle innebära en extra belastning för staten och näringslivet liksom
också för de försäkrade. De totala kostnaderna kommer säkerligen att
närma sig miljarden och det synes icke uteslutet att denna börda kommer
att inverka på kostnadsnivån inom produktionen så att vårt konkurrensläge
gentemot utlandet ytterligare försvåras. Den verkliga utgiften för
staten är icke känd men kommer med visshet att bli avsevärt högre än vad
angivits i propositionen. Sålunda har icke ens försök gjorts att beräkna
den minskning av skatteinkomsten som föranledes av att såväl arbetsgivarnas
och de försäkrades avgifter som försäkringsförmånerna skall vara
undantagna från beskattning. Icke heller ger propositionen någon antydan
om hur regeringen avser att täcka de uppkommande kostnaderna.

En oförutsedd ökning av kostnaderna för sjukförsäkringen och ett icke
kontrollerbart inkomstbortfall för statens del kan enligt vår mening även
leda till att vissa andra trängande sociala behov, såsom beredande av vårdmöjligheter
till åldringar och invalider samt upprustning av sinnessjukvården,
blir eftersatta.

Hur angeläget det än är att sjukförsäkringsreformen snarast förverkligas,
tvingas vi påyrka ett uppskov för tillgodoseendet av här antydda
önskemål. I avvaktan på nytt förslag hör enligt vår mening åtgärder vidtagas
för en förbättring av den frivilliga försäkringen. Såsom framhållits i
de förenämnda motionerna hör detta hl. a. ske genom en ökning av statsbidraget
till de erkända sjukkassorna. För att detta icke skall fördröjas
hör en snabbutredning komma till stånd.

100

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

På grund av vad sålunda anförts och enär formell möjlighet att bordlägga
ärendet i avvaktan på utredning icke föreligger, anser vi att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen måtte

dels med bifall till motionerna 1: 483 och II: 592, med
hänsyn främst till samhällets och statens bristande ekonomiska
möjligheter för närvarande, avslå Kungl. Maj :ts
proposition nr 178 med förslag till lag angående ändring
i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring
m. m.,

dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t

a) anhålla om förslag till nästa års riksdag, i huvudsaklig
överensstämmelse med i motionerna 1: 483 och II: 592
angivna riktlinjer, om omedelbara åtgärder i syfte att främja
och stärka de erkända sjukkassornas ställning och möjligheter
att bereda de försäkrade bättre fördelar och sålunda
vinna ökad anslutning; samt

b) såsom riksdagens mening uttala att i propositionen
framlagt förslag till allmän sjukförsäkring in. m. bör med
beaktande av vad i motionerna 1: 483 och II: 592 anförts
överarbetas och, så snart detta ur statsfinansiella och samhällsekonomiska
synpunkter befinnes möjligt, föreläggas
riksdagen.»

2) av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort ha annan lydelse så till vida att

dels de stycken i yttrandet å sid. 52 och 53, vilka börjar respektive slutar
med orden »Utskottet anser — — — av utskottet» och »Med hänsyn
-----statens utgifter» bort ersättas av följande uttalande.

»Utskottet anser---lika med utskottet---ytterligare upp skjutas.

Reformens genomförande synes utskottet synnerligen angeläget, ökad
trygghet och minskade klyftor mellan olika samhällsgrupper är några av
de tillfredsställande resultat som uppstår vid ett genomförande. Utskottet
anser därför att de nyss angivna omständigheterna inte böra få lägga hinder
i vägen för reformens genomförande vid den i propositionen föreslagna
tidpunkten.

Den kostnadsökning, som uppkommer för statsverket genom sjukförsäkringsreformen,
är icke oväsentlig. Genom den ändrade plan för fördelningen
av kostnaderna, som utskottet i det följande kommer att föreslå,
underlättas emellertid reformens finansiering. Spörsmål som rör utbyggnaden
av den slutna sjukvården och andra liknande vårdformer an -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

101

ser utskottet höra behandlas i annat sammanhang. Utskottet biträder sålunda
det i propositionen framlagda förslaget, att lagen om allmän sjukförsäkring
skall träda i kraft den 1 januari 1955. De i motionerna I: 483
och II: 592 samt 1: 485 och II: 584 framställda yrkandena avstyrkes alltså
av utskottet.

Utskottet kan således icke heller tillstyrka bifall till de yrkanden, som
framställts i motionerna 1:467 och 11:570.»

dels det stycke i utskottets yttrande å sid. 53, som börjar respektive
slutar med orden »Det är — — -— nu anförts.» bort ersättas av följande
uttalande.

»Det är enligt utskottets mening synnerligen angeläget, att det administrativa
handhavandet av försäkringen göres så smidig som över huvud
taget är förenligt med rimliga säkerhetshänsyn. Utskottet delar synpunkterna
i motionerna, att det härvidlag i stor utsträckning kommer att bero
på om sättet för inplacering för de anställda i sjukpenningklasser och
uppbörden av försäkringsavgifterna kan handhas på ett tillfredsställande
sätt. Utskottet har inte haft möjligheter att på den tid, som står till förfogande,
närmare utreda dessa synnerligen komplicerade spörsmål. Utskottet
förutsätter, att det i propositionen föreslagna uppbördssystemet
beträffande försäkringsavgifterna blir föremål för ytterligare överväganden
inom Kungl. Maj :ts kansli och att nästa års riksdag därefter beredes möjligheter
att ånyo ta ställning härtill. Frågan om landets indelning i sjukkasseområden
är uppenbarligen även den av betydelse för sjukförsäkringens
rationella handhavande. Det är dock icke möjligt att i detta sammanhang
taga ställning till denna fråga vilken, såsom framgår av
föredragande departementschefens ovan återgivna yttrande, inte närmare
behandlats i propositionen. Med hänsyn till vad nu sagts vill utskottet
inskränka sig till att betona den stora betydelsen av att de utredningar
och undersökningar kommer till stånd, som är erforderliga för att utröna
huruvida och i vad mån förenklingar och besparingar vid handhavandet
av sjukförsäkringen kan genomföras, samt att förefintliga möjligheter
härutinnan blir tillvaratagna. Det är enligt utskottets mening önskvärt att
den sakkunskap, som finnes inom statens organisationsnämnd, utnyttjas
vid nämnda utredningar och undersökningar. De i ovannämnda motioner
gjorda yrkandena i förevarande avseende torde få anses besvarade genom
vad nu anförts.»

B. beträffande särskilda delar av lagförslaget:
vid 11 §

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett
alt utskottets motivering (sid. 70) bort ha följande lydelse.

»Utskottet har i det föregående beträffande de ovannämnda motionerna

102 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

I: 468 och II: 572 samt I: 479 och II: 586 angående tillvaratagande av förefintliga
möjligheter till rationaliseringar och förenklingar av sjukförsäkringens
administration hemställt, att riksdagen måtte ge till känna vad
utskottet anfört. Utskottet, som förutsätter att en prövning kommer att
ske, kan därför tillstyrka att paragrafen godkännes av riksdagen.»

vid 13 §

av herr Lundberg, som ansett

a) att utskottet vid paragrafen bort yttra:

»Ersättning för försäkrads kostnader för sjukgymnastik eller eljest
behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan därmed
jämförlig behandling för konvalescentvård kommer enligt propositionens
förslag att utgå endast om sjukkassa med tillsynsmyndighetens medgivande
infört rätt till ersättning för dylik behandling.

Den föreslagna anordningen torde komma att medföra, att sjukvårdsförmånerna
blir mer omfattande i vissa kommuner än i andra. Då de
nämnda behandlingsformerna för en de! åkommor — ej minst yrkesskador,
barnförlamning, reumatiska sjukdomar etc — måste anses vara av mycket
stor betydelse när det gäller att förkorta sjukdomstiden och förebygga
invaliditet, anser utskottet det vara angeläget att ersättning för dessa
obligatoriskt skall ingå i sjukförsäkringen. Utskottet tillstyrker således det
i motionen II: 585 härom framställda yrkandet. Härav föranledes ändringar
i 13 och 18 §§.»

b) att utskottet bort hemställa att paragrafen måtte få följande lydelse.

13 §.

Envar försäkrad äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning
för utgifter för läkarvård och sjukhusvård ävensom i samband därmed
företagna resor. Om rätt till ersättning för vissa särskilda behandlingsformer
stadgas i 18 §.

vid 18 §

av herr Lundberg, som under åberopande av sin reservation vid 13 §
ansett, att 18 § bort ha följande lydelse.

18 §.

Ersättning för försäkrads kostnader för sjukgymnastik eller eljest behandling
med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan därmed
jämförlig behandling och för konvalescentvård skall utgå enligt de närmare
föreskrifter, som meddelas av Konungen.

vid 22 §

av herr Lundberg, som ansett

a) att det stycke i utskottets yttrande (s. 77) som börjar resp. slutar

103

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

med orden »Den nedsättning -— — — framställda yrkandena» bort ha
följande lydelse.

»Den nedsättning av sjukpenningen, som efter 90 dagar föreslås skola
ske i sjukpenningklasserna 4—13, berör regelmässigt inte de yrkesskadeförsäkrade.
För övriga försäkrade får nedsättningen emellertid ofta stor
betydelse. Utskottet delar den i motionen 11:585 framförda uppfattningen
att en sjukdomstid, som sträcker sig över 90 dagar, innebär stegrade
ekonomiska påfrestningar för den sjuke och hans familj. Det må visserligen
vara riktigt, att såsom departementschefen framhåller sjukpenningförsäkringen
främst avser att skydda dem som är ute i förvärvslivet, under
det att de som blivit mer eller mindre varaktigt invalidiserade i första
hand skall få sin hjälp genom folkpensioneringen. Emellertid har i propositionen
ej förutsatts någon kompensation genom folkpensioneringen
för den nedsättning av sjukpenningen, som föreslås skola ske efter 90
dagar. Särskilt hårt måste de försäkrade i mellangrupperna träffas av den
inkomstminskning, som blir en följd härav. Innan beslut om kompensation
härför träffats, kan utskottet ej förorda reducering av sjukpenningen
för dessa grupper. Utskottet biträder således det i motionen II: 585 härom
framställda ändringsyrkandet.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

22 §.

Varje sjukpenningförsäkrad —• — — tre kronor.

Sjukpenningförsäkrad medlem — — — av tjänst.

Sjukpenningklasserna och beloppet av hel sjukpenning inom varje klass
framgå av följande tabell:

Sjuk-

Årsinkomsten av
tjänst uppgår

De första 90 dagarna av en sjuk-period för vilka sjukpenning utgår

Följande dagar av sjukperioden

penning-

men ej

Grund-

Tilläggs-

Grund-

Tilläggs-

klass

till

sjuk-

sjuk-

Summa

sjuk-

sjuk-

Summa

nr

kr

kr

penning

penning

kr

penning

penning

kr

kr

kr

kr

kr

kol. 1

kol. 2

kol. 3

kol. 4

kol. 5

kol. 6

kol. 7

kol. 8

kol. 9

i

1 800

3

3

3

3

2

1 800

2 400

3

1

4

3

1

4

3

2 400

3 000

3

2

5

3

2

5

4

3 000

3 600

3

3

6

3

3

6

5

3 600

4 200

3

4

7

3

4

7

6

4 200

5 000

3

5

8

3

5

8

7

5 000

5 800

3

6

9

3

6

9

8

5 800

6 800

3

7

10

3

7

10

9

6 800

8 400

3

9

12

3

9

12

10

8 400

10 200

3

11

14

3

9

12

It

10 200

12 000

3

13

16

3

9

12

12

12 000

14 000

3

15

18

3

9

12

13

14 000

—

3

17

20

3

9

12

104 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Halv sjukpenning —• --hel sjukpenning.

Vid beräkning av den tid av nittio dagar, varefter tilläggssjukpenning
utgår med lägre belopp i tionde till och med trettonde sjukpenningklasserna,
skall medräknas tid, för vilken sjukpenning utgivits under de sextio
dagar, som närmast föregått sjukperioden.

Såsom sjukperiod---21 § avses.

vid 24 §

av herrar Nerman, Bengtson, Larsson, Nils Theodor och Carlsson i Bakeröd,
vilka ansett

a) att utskottets motivering bort ha följande lydelse.

»Vid den allmänna sjukförsäkringen bör man enligt utskottets uppfattning
icke enbart följa principen om att sjukpenningen skall utgöra viss
kompensation för ett visst inkomstbortfall, utan man bör också vid utformningen
taga hänsyn till de varierande kostnader, som de försäkrade
kan ha under sjukdom. Kungl. Maj :t har i det föreliggande förslaget i
viss utsträckning tagit hänsyn till detta. Den i propositionen föreslagna
utformningen av bestämmelserna om barntillägg innebär dock, att denna
synpunkt i mindre utsträckning beaktas för flerbarnsfamiljernas vidkommande.

Det torde vara obestridligt, att flerbarnsfamiljernas kostnader vid sjukdom
är större än vad fallet är för de mindre familjerna. Det måste visserligen
anses riktigt, att vissa utgifter vid familjeförsörjarens sjukdom blir
fasta, oavsett barnantalet. Men å andra sidan måste man härvid taga hänsyn
till att flerbarnsfamiljerna i det stora flertalet fall har sämre ekonomiska
reserver och sålunda ett sämre ekonomiskt utgångsläge. Det är
därför enligt utskottets uppfattning angeläget att tillse, att barntillägget
får en sådan utformning, att flerbarnsfamiljerna ej får en oförmånligare
ställning än fåbarnsfamiljerna.

I likalydande motionerna I: 480 och II: 589 föreslås, att barntillägget
till hel sjukpenning skall utgöra en krona per barn och dag samt att barntillägget
till halv sjukpenning skall utgöra 50 öre per barn och dag. I likalydande
motionerna 1:482 och 11:593 föreslås, att barntillägget till hel
sjukpenning skall utgöra en krona per barn och dag. Den kostnadsökning,
som skulle bli en följd av bifall till motionerna, har för statsverkets vidkommande
beräknats till 4,9 milj. kronor. Utskottet anser det givetvis
angeläget att söka begränsa statens utgifter, men det synes dock vara
mindre tillfredsställande att låta dessa i och för sig vällovliga strävanden
gå ut över flerbarnsfamiljerna. Utskottet anser, att barntillägget i överensstämmelse
med vad som föreslagits i motionerna I: 480 och II: 589 vid
hel sjukpenning bör utgå med en krona per dag och barn samt vid halv
sjukpenning med 50 öre per barn och dag.

Såsom departementschefen i propositionen framhållit, torde risken för

105

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

missbruk av sjukförsäkringen vara minst i fråga om familjeförsörjarna.
Det torde därför enligt utskottets uppfattning ej heller vara påkallat att
av fruktan för överförsäkring införa en sådan begränsning i fråga om
barntilläggens belopp, som i propositionen föreslagits.

Till kvinna med barn under tio år i hemmet skall, då kvinnan åtnjuter
sjukhusvård, enligt 25 § i propositionsförslaget utgå ett barntillägg å 2
kronor per dag. Årskostnaden härför beräknas till 3,5 milj. kronor, varav
å statsverket belöper 2,6 milj. kronor. Vid bifall till vad i motionerna I: 484
och II: 588 ifrågasatts i förevarande avseende beräknas nämnda siffror
stiga till 26 resp. 19,5 milj. kronor. För statsverket skulle alltså uppkomma
en kostnadsökning av 16,9 milj. kronor.

Med hänsyn till vad nu anförts finner sig utskottet böra förorda, att
förevarande paragraf utformas i enlighet med vad i motionerna I: 480 och
II: 589 föreslagits. De i motionerna I: 484 och II: 588 framställda ändringsyrkandena
torde ej böra föranleda någon annan riksdagens åtgärd än att
de framförda synpunkterna i förevarande avseende böra beaktas vid bedömandet
av frågan om hemmavarande kvinnas rätt att teckna frivillig
sjukpenningförsäkring. Utskottet återkommer till nämnda fråga vid behandlingen
av 47 §.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

24 §.

»Har sjukpenningförsäkrad medlem ett eller flera hemmavarande barn,
vilka äro sjukvårdsförsäkrade såsom barn till medlemmen, skall utgivas
barntillägg till grundsjukpenningen. Barntillägg till hel sjukpenning utgör
1 krona per dag för varje sådant barn. Barntillägg till halv sjukpenning
utgår med 50 öre per barn och dag.

Samma lag —--för barnet.»

vid 26 §

1) av herr Lundberg, som ansett,

a) att utskottets yttrande (s. 81) bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till de yrkesskadade önskvärt
att karenstiden, såsom i motionen II: 585 föreslagits, minskas från tre
till två dagar. Även om denna ändring i förhållande till nu gällande lag
icke kompenserar inkomstbortfallet i de lägre inkomstgrupperna vid yrkesskada,
innebär den dock en icke obetydlig förbättring för de yrkesskadade
i förhållande till propositionens förslag.

En differentiering — ---lika med utskottet---bör ifrågakomma.

I anledning — — —- lika med utskottet---uppstå härigenom.

Utskottet förordar sålunda, att riksdagen med avslag å övriga i frågan
motionsvis framställda yrkanden bifaller det i motionen II: 585 framställda

106

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

yrkandet om ändring i 26 §. Som en följd härav bör den i 48 § sista stycket
i propositionens lagförslag angivna karenstiden för studerande, som är
enbart frivilligt sjukpenningförsäkrad, bestämmas till 17 i stället för 18
dagar.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de två första dagarna av varje sjukperiod,
den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad, (k a r e n s t i d) och ej
heller för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan,
där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda
att sjukpenning bör utgå.

Vid karenstidens---en sjukperiod.

Karenstid tillämpas---erkänd arbetslöshetskassa.

2) av herr Carlsson i Bakeröd, som ansett

a) att de stycken i utskottets yttrande (s. 81), vilka börjar respektive

slutar med orden »En differentiering — — — bör ifrågakomma.» och
»Utskottet förordar ----- föreslagna lydelsen.» bort ersättas med ut talande

av följande lydelse.

»Utskottet finner de skäl, som i motionen II: 583 anförts till stöd för
att karenstiden enligt sjukförsäkringslagens 26 § bestämmes till sex dagar
och således blir samma som nu gäller inom arbetslöshetsförsäkringen,
vara bärande. De olägenheter, som kan följa av att karenstiden vid sjukdom
på grund av yrkesskada ej överensstämmer med karenstiden vid
andra sjukdomar, synes utskottet ej vara av sådan betydelse, att de uppväga
fördelarna av en karenstid å sex dagar för dessa senare sjukdomar.
Utskottet tillstyrker således att karenstiden enligt 26 § sjukförsäkringslagen
bestämmes till sex dagar. Såsom en följd härav bör även den i 48 §
sista stycket av propositionens lagförslag angivna karenstiden för sjukpenning
åt studerande, som är enbart frivilligt sjukpenningförsäkrad, utsträckas
till 21 dagar.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de sex första dagarna av varje sjukperiod,
den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad, (karenstid)
och ej heller för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan,
där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl
föranleda att sjukpenning bör utgå.

Vid karenstidens---— en sjukperiod.

Karenstid tillämpas — —- — erkänd arbetslöshetskassa.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

107

vid 28 §

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett

a) att utskottets motivering (s. 83) bort ha följande lydelse.

»Utskottet har den uppfattningen att skäl kan föreligga att från ifrågavarande
lagstiftning undantaga såväl i offentlig som enskild tjänst anställda.
Undantag bör dock, utöver för stats- och kommunalanställda, såsom
i motionerna I: 479 och II: 586 anförts, äga rum endast för arbetaroch
tjänstemannagrupper, som redan har tryggheten vid sjukdom tillfredsställande
ordnad. Det kan, som TCO påpekat, inte föreligga oöverstigliga
svårigheter att undantagsbestämmelserna får gälla för vissa klart avgränsade
grupper av anställda, som avtalsvägen tillförsäkrat sig lämpligt avvägda
förmåner. Konungen bör således, efter hörande av tillsynsmyndigheten,
i varje särskilt fall ta ställning till eventuellt inkommande framställningar
från arbetsmarknadens organisationer.»

b) att utskottet bort hemställa att paragrafen måtte få nedan föreslagna
lydelse.

28 §.

Konungen äger från sjukpenningförsäkringen i dess helhet eller viss
del därav undantaga arbetstagare, som på grund av lag eller författning,
utfärdad av Konungen, eller bestämmelse, som beslutats av kommun, äger
uppbära lön vid sjukdom, så ock annan arbetstagare, vars rått till lön vid
sjukdom finnes i liknande mån tryggad.

Har arbetstagare--- -—- utbetalda lönen.

Överenskommelse att — — — avtalet gäller.

Utgöres lön---kommunal inkomstskatt.

vid 34 §

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett att
utskottets yttrande (s. 86) bort ha följande lydelse.

»Utskottet som i det följande tager ställning till de i motionerna I: 479
och 11:586 framställda yrkandena angående reformens finansiering har
för sin del icke funnit anledning till erinran mot förevarande paragraf
och föreslår därför att den av riksdagen antages i oförändrat skick. Härav
följer att utskottet avstyrker bifall till motionerna 1:482 och 11:593.»

vid 35, 38, 39 och 41 §§

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett

a) att utskottets motivering bort ha följande lydelse.

»I motionerna 1:479 och 11:586 hävdas angelägenheten av att minska
statens kostnader för reformen utan att detta medför någon ökning av
försäkringsavgifterna för medborgare med särskilt låga inkomster.

Utskottet ansluter sig till det i de ovannämnda motionerna framförda
principförslaget att en minskning av statens utgifter för försäkringen skall

108 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

genomföras —- utan nackdel för de lägsta inkomsttagarna — genom någon
ökning av övriga försäkrades avgifter och av arbetsgivarbidragen. Bl. a.
av tekniska skäl och angelägenheten att göra försäkringens administration
så enkel som möjligt vill emellertid utskottet icke tillstyrka ett avgiftssystem
som bygger på en differentiering av statsbidragsprocenten för olika
inkomstgrupper. Utskottet vill emellertid framhålla att den av motionärerna
förordade principen kan tillmötesgås även genom en enhetlig sänkning av
statsbidragsprocenten och en därav föranledd mindre uppjustering av de
genomsnittliga avgifterna för de försäkrade, såvida samtidigt en sänkning
sker av det procenttal, som begränsar vissa försäkringsavgifters storlek
i förhållande till den taxerade inkomsten. Detta tal är enligt 35 § i det av
Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget angivet till 2 procent. Om en sänkning
av detsamma till 1,75 procent företages samtidigt med en minskning
av statsbidragen till sjukvårds- och grundsjukpenningförsäkringen, leder
detta till någon lindring av avgifterna i jämförelse med Kungl. Maj:ts
förslag för de lägsta inkomstgrupperna. Därtill kommer att denna spärrregels
avgiftslindrande effekt utsträckes till något högre inkomstgrupper
än enligt Kungl. Maj :ts förslag — dock fortfarande endast medborgare
med låga inkomster. Denna spärregel i utskottets utformning leder slutligen
till att inkomstgrupper strax under och samtliga grupper ovanför
de inkomstlägen, där spärregelns effekt upphör, får eu mindre avgiftshöjning
i jämförelse med regeringsförslaget.

För detaljutformningen av de i de ovannämnda motionerna framlagda
förslagen beträffande sjukförsäkringsreformens finansiering anser utskottet
att följande synpunkter bör vara vägledande.

I propositionen beräknas kostnaderna för statens bidrag till sjukvårdsförsäkringen
komma att uppgå till 44 milj. kronor och till grundsjukpenningförsäkringen
komma att utgöra 105 milj. kronor, således tillsammans
i runt tal 150 milj. kronor. Statsbidraget har därvid fastställts till 50 procent
av kostnaderna för läkarvård och resor, grundsjukpenning och motsvarande
del av hempenning. Utskottet föreslår, att statens bidrag till dessa
försäkringar minskas från 50 till 30 procent. Kostnaden för ifrågavarande
statsbidrag reduceras därigenom från 150 till 90 miljoner. Det belopp, som
måste täckas på annat sätt, skulle då komma att uppgå till 60 milj. kronor.
Såsom utskottet ovan förordat bör en del av detta belopp kunna täckas
genom en mindre ökning av arbetsgivarbidragen, nämligen från sammanlagt
1,1 till 1,2 procent. Kungl. Maj:t har föreslagit, att arbetsgivare, förutom
ett bidrag till tilläggssjukpenningförsäkringen utgörande en procent
av den lön i penningar eller naturaförmåner arbetsgivare utger till hos
honom anställda, även skall lämna ett bidrag uppgående till en tiondels
procent av denna lön till sjukvårdsförsäkringen. Utskottet föreslår, att ett
ytterligare arbetsgivarbidrag av en tiondels procent även skall utgå till
försäkringen för grundsjukpenning. Därigenom erhålles ett ökat bidrag

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 109

till försäkringskostnaderna med cirka 15 milj. kronor och återstår att täcka
45 milj. kronor. Detta belopp bör enligt utskottets mening täckas genom
en höjning av försäkringsavgifterna. Då sjukpenningförsäkringen beräknas
komma att omfatta något under 4,5 miljoner människor skulle den erforderliga
avgiftshöjningen komma att uppgå till cirka 10 kronor per år för
sjukpenningförsäkrade.

I likhet med Kungl. Maj :t anser emellertid utskottet att avgifterna för
medborgare med särskilt låga inkomster bör lindras. Då utskottet förordat
någon höjning av försäkringsavgifterna blir enligt utskottets mening angelägenheten
framträdande att utsträcka avgiftslindringen till inkomstgrupper,
som ligger något högre än vad Kungl. Maj :t föreslagit. I propositionen
förordas att ingen skall behöva betala mer än 2 procent av sin
inkomst i avgift för sjukvårds- och grundsjukpenningförsäkring. Utskottet
föreslår, att detta procenttal ändras till 1,75 Detta får till följd att
ensamstående försäkrade med mindre inkomster än cirka 2 700 kronor
per år och gifta försäkrade med mindre inkomster än cirka 5 400 kronor
per år får lägre avgifter än enligt Kungl. Maj :ts förslag. Utskottets förslag
medför att en höjning av avgiftslindringsbidraget med cirka 23 milj. kronor
i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag blir erforderlig.

Skillnaden mellan de ungefärliga genomsnittliga avgifterna, inkl. sådana
för tilläggssjukpenningförsäkringen, som kan beräknas enligt Kungl.
Maj :ts förslag och enligt utskottets förslag framgår av nedanstående tabell.
I denna har beträffande gifta förutsatts att hustrun icke har egen förvärvsinkomst.

Inkomst

Försäkringsavgifter för

Ensamstående

Gifta

Kungl. Maj:ts
förslag

Utskottets

förslag

Kungl. Maj:ts
förslag

Utskottets

förslag

Under 1 200 kr.................

0

0

0

0

1 800 » ................

43

39

43

39

2 400 » ................

62

56

62

56

3 200 * ................

66

74

82

74

4 000 » ................

73

83

105

93

4 800 » ................

78

88

126

112

5 600 • ................

84

94

132

132

6 400 » ................

89

99

137

151

8 000 » ................

100

no

148

168

10 000 » ................

112

122

160

180

12 000 » ................

135

145

183

203

över 14 000 » ................

146

156

194

214

Siffrorna i tabellen är givetvis att betrakta som helt approximativa, då ju
de definitiva avgifterna ännu icke kunnat framräknas.

Den besparing för statskassan som enligt utskottsförslaget erhålles i
jämförelse med Kungl. Maj :ts uppgår således till 00—-23 = 37 milj. kr.

no

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Med det förra beloppet — 60 milj. kr. — minskas statsbidraget till sjukvårds-
och grundsjukpenningförsäkringen. Med det senare beloppet —
23 milj. kr. •— ökas bidraget till avgiftslindring. Lägges härtill den besparing
på 5 milj. kr. som utskottet nedan föreslår beträffande den frivilliga
försäkringen, uppnås alltså en sammanlagd utgiftsminskning för
statskassan av ca 42 milj. kr.

Utskottet vill i samband med sitt ställningstagande till frågan om sjukförsäkringsreformens
finansiering understryka att Kungl. Maj :t framgent
bör ha sin uppmärksamhet riktad på utvecklingen av det allmännas kostnader
för försäkringen. Med hänsyn till det statsfinansiella läget framstår
det för utskottet som mycket betydelsefullt att dessa kostnader icke kommer
att väsentligt överstiga ett totalbelopp av den storlek, som den av utskottet
förordade finansieringsordningen enligt ovanstående beräkningar
innebär.»

b) att utskottet bort hemställa, att 35, 38, 39 och 41 §§ måtte få följande
lydelse.

35 §.

Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning en och tre fjärdedels procent av hans
vid taxering till statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser
taxerade inkomst, skall avgiften nedsättas till en och tre fjärdedels procent
av nämnda inkomst. Är medlem taxerad enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser, skall härvid å vardera maken anses belöpa hälften av
makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Är den försäkrade medlem i
såväl lokal- som centralsjukkassa, skall nedsättning i första hand avse
avgift till centralsjukkassan. Inom en och samma kassa skall nedsättning
i första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.

Därest vad--- — påföras honom.

38 §.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen,
försäkringen för grundsjukpenning och försäkringen för
tilläggssjukpenning. Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, till sjukvårdsförsäkringen
en tiondels procent, till försäkringen för grundsjukpenning
en tiondels procent och till försäkringen för tilläggssjukpenning
en procent, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren
under året utgivit till arbetstagare anställda hos honom. Härvid
skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, som jämlikt 28 § undantagits
från försäkringen för tilläggssjukpenning, och ej heller till arbetstagares
lön i vad lönen överstiger femtontusen kronor för år räknat. För beräkning
av naturaförmåner skall gälla vad i 8 § sägs. Grundas försäkringsavgift,
som arbetsgivaren skall erlägga jämlikt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, å särskild beräkning av arbetstagares lön, skall den sålunda be -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 111

räknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen av bidrag som i
denna paragraf sägs.

Angående debitering---därom förordnar.

39 §.

Beloppet av de i 38 § avsedda bidrag, som belöpa å ett kalenderår, skall
i den ordning Konungen bestämmer fördelas mellan centralsjukkassorna
i förhållande till, såvitt angår sjukvårdsförsäkringen, antalet medlemmar
vid utgången av kalenderåret och beträffande försäkringarna för grundsjukpenning
och tilläggssjukpenning centralsjukkassornas och till dem anslutna
lokalsjukkassors utgifter för grundsjukpenning respektive tilläggssjukpenning
under kalenderåret; dock äger Konungen med riksdagen
bestämma, att viss del av bidragen skall ingå till en fond att förvaltas enligt
grunder, som fastställas i enahanda ordning.

I avräkning ■— — — Konungen utfärdar.

41 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår till centralsjukkassa med nedan angivna
procentuella andel av de utgifter under kalenderåret, som bestritts
av centralsjukkassan och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård enligt 14 § ävensom resor enligt 16 och 17 §§ 30 procent;

b) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning 30 procent;

c) barntillägg ........................................ 75 procent.

Konungen äger — — ■— av desamma.

vid 47 §

av herr Lundberg, som ansett

a) att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.

»Samtliga de vid förevarande paragraf motionsvis framställda yrkandena
avser att bereda möjlighet för de gifta kvinnorna att teckna frivilliga
tillägg till den obligatoriska sjukförsäkringen. Utskottet anser i detta
sammanhang det vara angeläget att betona, att den föreslagna sjukkasselagen
bygger på principen att försäkringen skall vara obligatorisk. Ett
avsteg från denna princip bör göras endast, om mycket starka skäl därtill
föreligger. Sjukförsäkringen avser att täcka inkomstbortfall vid sjukdom.
Således kan man inte, som i motionerna 1:481 och 11:590 påstås, göra
gällande att ''utestängningen av hemmakvinnorna från den frivilliga tillläggsförsäkringen
måste anses vara en orättvisa och ett omotiverat underkännande
av den betydelsefulla arbetsinsats, som de gör för hem och
samhälle’. Lagen är en försäkringslag och inte en mätare av eller ett
uttryck för graden av samhällets uppskattning av hemmakvinnornas arbete,
där sjukpenningens böjd skulle ge uttryck för samhällets uppskattning
av arbetsinsatsen. Om lagen skulle ha detta syfte är även 6 kronor en

112 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

allt för låg uppskattningsnivå. I sådant fall hade även hela konstruktionen
av sjukförsäkringen måst omarbetas.

För de hemmavarande husmödrarna är den i propositionen föreslagna
grundsjukpenningen å 3 kronor både principiellt och ekonomiskt en väsentlig
förbättring, och kostnaderna för denna sjukpenning torde i stort
sett motsvara vad såväl huvuddelen av familjerna som samhället för närvarande
kan bära. Den avgift som familjen skall erlägga för sjukförsäkringen
blir betungande, och endast de ekonomiskt bäst ställda har möjlighet
att teckna sig för en frivillig tilläggsförsäkring för hemmavarande husmödrar.
Ett bifall till motionerna skulle därför praktiskt innebära att
endast de mera välsituerade husmödrarna kan få del av tilläggsförsäkringen,
under det att de husmödrar, som har det största behovet av densamma,
ställes utanför, men trots detta tvingas att med sina skatter delvis
bekosta denna tilläggsförsäkring. Skall denna fråga lösas bör det ske
genom en generell höjning av grundsjukpenningen från 3 kronor till ett
högre krontal, och den generella förhöjningen bör då avse både kvinnor och
män. Då detta tills vidare icke är ekonomiskt möjligt, bör frågans avgörande
uppskjutas till den tidpunkt, då de ekonomiska förutsättningarna
för en allmän förbättring av sjukförsäkringen föreligger. Utskottet avstyrker
därför de i frågan väckta motionerna.»

b) att utskottet bort hemställa att riksdagen måtte bifalla propositionens
förslag till 47 § oförändrat.

vid 48 §

1) av herr Lundberg, som under åberopande av sin reservation vid 26 §
ansett, att 48 § bort ha följande lydelse.

48 §.

Sjukkassemedlem, vilken — — — obligatoriska försäkringen.

Sjukpenning eller —- — — hel sjukpenning.

Å sjukpenning — ---25 §§ sägs.

Den i 26 § angivna karenstiden skall för sjukpenning, som här avses,
utsträckas till sjutton dagar. Sjukpenningtillägg enligt denna paragraf
skall utgå först efter det sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen
under en sjukperiod utgivits för femton dagar; och skall härvid
vad i 26 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

2) av herr Carlsson i Bakeröd, som under åberopande av sin reservation
vid 26 § ansett, att 48 § bort ha följande lydelse.

48 §.

Sjukkassemedlem, vilken---obligatoriska försäkringen.

Sjukpenning eller — —- — hel sjukpenning.

Å sjukpenning —---25 §§ sägs.

113

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Den i 26 § angivna karenstiden skall för sjukpenning, som här avses,
utsträckas till ljuguen dagar. Sjukpenningtillägg enligt denna paragraf
skall utgå först efter det sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen
under en sjukperiod utgivits för femton dagar; och skall härvid
vad i 26 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

vid 53 §

1) av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett

a) att utskottets yttrande (s. 93 f.) hort ha följande lydelse.

»Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring skulle ett
statsbidrag å 20 procent utgå till den frivilliga tilläggsförsäkringen. Enligt
propositionen skall denna frivilliga tilläggsförsäkring, i vad den gäller
sjukpenning åt arbetstagare, ersättas med en obligatorisk försäkring. För
denna obligatoriska tilläggssjukpenning skall emellertid enligt propositionen
icke utgå något statsbidrag, utan tilläggssjukpenningen finansieras
helt med de försäkrades egna avgifter jämte arbetsgivarbidrag.

Den frivilliga tilläggsförsäkringen skall enligt propositionen ändock bibehållas.
Å denna försäkring skall enligt förslaget utgå ett statsbidrag å
20 procent.

Utskottet kan i fråga om detta statsbidrag icke ansluta sig till propositionens
förslag. Med hänsyn till att statsbidrag i nuvarande läge icke
kunnat införas för den obligatoriska tilläggsförsäkringen finner utskottet
icke lämpligt att sådant bidrag kommer den frivilliga tilläggsförsäkringen
till del.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

53 §.

Till centralsjukkassa utgår statsbidrag för den frivilliga försäkringen med
sjuttiofem procent av kassans utgifter under året för barntillägg enligt
48 § tredje stycket.

Statsbidrag utbetalas — — — Konungen bestämmer.

2) av herr Lundberg, som ansett

a) att utskottets yttrande (s. 93 f.) bort ha följande lydelse.

»Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring skulle ett
statsbidrag å 20 procent utgå till den frivilliga tilläggsförsäkringen. Enligt
propositionen skall denna frivilliga tilläggsförsäkring, i vad den gäller
sjukpenning åt arbetstagare, ersättas med en obligatorisk försäkring. För
denna obligatoriska tilläggssjukpenning skall emellertid enligt propositionen
icke utgå något statsbidrag, utan tilläggssjukpenningen finansieras
helt med de försäkrades egna avgifter jämte arbetsgivarbidrag.

Den frivilliga tilläggsförsäkringen skall enligt propositionen ändock bi8
— ti ihan g till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

114

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

behållas men i huvudsak begränsas till fria företagare. Å denna försäkring
skall enligt förslaget utgå ett statsbidrag å 20 procent.

Utskottet kan i fråga om detta statsbidrag icke ansluta sig till propositionens
förslag. I och med att tilläggssjukpenningen för de anställda förvandlas
från frivillig och statsunderstödd till obligatorisk och icke statsunderstödd,
är det meningslöst att, såsom i den till grund för propositionen
liggande utredningen, tala om att ''bibehålla’ det i den antagna lagen
föreskrivna statsbidraget. Det måste vara principiellt riktigt, att om en
arbetstagare icke erhåller statsbidrag till sin tilläggsförsäkring, så bör icke
heller exempelvis en arbetsgivare ha statsbidrag till sin frivilliga försäkring.
Om statsbidrag i sådant fall anses böra utgå, bör det utgå till både
arbetstagares tilläggsförsäkring och till frivilligt försäkrade icke arbetstagare.
Ett statsbidrag till den frivilliga försäkringen innebär, att de anställda
med sina skatter bidraga till försäkringskostnaderna för fria företagare,
och detta alldeles oavsett om de senare har det ekonomiskt bättre
eller sämre ställt än de anställda. Utskottet anser därför att avgörandet
av frågan om nämnda statsbidrag till den frivilliga försäkringen bör uppskjutas
till en tidpunkt, då statsbidrag även till den obligatoriska tilläggsförsäkringen
kan övervägas.

Den föreslagna bestämmelsen om statsbidrag å 75 procent av sjukkassas
utgifter för barntillägg åt studerande överensstämmer däremot med vad
som gäller för dylika tillägg åt övriga försäkrade, och utskottet kan därför
i denna del ansluta sig till departementschefens förslag.

Utskottet förordar således, med tillstyrkande i denna del av motionerna
1:468 och 11:572 samt 1:479 och 11:586, att det i 53 § angivna statsbidraget
å 20 procent till den frivilliga försäkringen slopas.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

53 §.

Till central sjukkassa utgår statsbidrag för den frivilliga försäkringen med
sjuttiofem procent av kassans utgifter under året för barntillägg enligt
48 § tredje stycket.

Statsbidrag utbetalas — — — Konungen bestämmer.

II. vid utskottets hemställan under B.

A. beträffande punkten 1)

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets yttrande (s. 64) som börjar respektive

slutar med orden »Utskottet delar-----arbetarskyddets fromma.» bort

ersättas av följande uttalande.

»Enligt utskottets mening synes föredragande departementschefen ha
underskattat betydelsen av att stimulera arbetarskyddet bl. a. genom av -

115

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

giftsberäkningen vid yrkesskadeförsäkringen. Det är utskottets uppfattning
att den allmänna inställningen till hithörande frågor numera visserligen
är en annan och humanare än tidigare, men detta torde icke ha eliminerat
betydelsen av den stimulans till arbetarskyddsåtgärder, som en
avgiftsberäkning i förhållande till yrkesskaderiskerna kan medföra. Det
synes därför utskottet som om det skulle vara lämpligt att sedan någon
tids erfarenhet vunnits, frågan om differentierade arbetsgivarbidrag ånyo
tages upp till prövning i enlighet med vad som anförts i motionerna I: 479
och 11:586.»

dels att det stycke i utskottets yttrande (s. 65), som börjar respektive
slutar med »Motionerna 1:467 — — — ovan anfört» bort ersättas av
följande uttalande.

»Motionerna I: 467 och II: 570 samt I: 485 och II: 584, vilka redan i det
föregående avstyrkts av utskottet, bör även med hänsyn till vad här ovan
anförts icke bifallas. Beträffande det i motionerna I: 479 och II: 586 framställda
yrkandet rörande olycksfallsstatistiken och arbetarskyddet hemställer
utskottet, att riksdagen måtte ge tillkänna vad utskottet anfört.
Yrkandet i motionen 11:587 torde få anses besvarat genom vad utskottet
ovan anfört.»

B. beträffande punkten 2)

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett,
att det stycke i utskottets yttrande (s. 67), som börjar respektive slutar

med orden »Utskottet utgår-----till Kungl. Maj :t.» bort ha följande

lydelse.

»Utskottet anser att vid utarbetande av förslag till bestämmelserna rörande
läkemedelsreformen erforderlig hänsyn bör ägnas synpunkten att
en omotiverad ökning av läkemedelsförbrukningen på grund av reformen
i möjlig mån bör undvikas. Beträffande det i motionerna I: 479 och II: 586
framställda yrkandet hemställer utskottet att riksdagen måtte ge tillkänna
vad utskottet anfört.»

116

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Kungl. Maj :ts proposition ....................................... 1

Förslag till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring 2

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 45

Frågan om sjukförsäkringsreformens genomförande in. in. ........ 47

Departementschefen............................................ 47

Lagrådet...................................................... 49

Motioner (1:463, 1:465 och 11:571, 1:467 och 11:570, 1:468 och
11:572, 1:479 och 11:586, 1:482 och 11:593, 1:483 och 11:592,

1:485 och 11:584) .......................................... 50

Utskottet .................................................... 52

Tidpunkten för sjukförsäkringsreformens genomförande 52

Det administrativa handhavandet av försäkringen ............ 53

Avstängning jämlikt epidemilagen ............................ 54

Begravningshjälp ...........v.............................. 54

Samordningsfrågan .............................................. 55

Departementschefen 55

Motioner (1:467 och 11:570, 1:479 och 11:586, 1:485 och 11:584,

11:587, 1:482 och 11:593) ................................. 62

Utskottet 62

Arbetstagarbegreppet 63

Arbetarskyddet 64

Samordningstidens längd 64

Samordningens närmare utformning 64

Anmälningsförfarande vid yrkesskada 64

Läkemedelsfrågan .............................................. 65

Departementschefen 65

Motioner (1:479 och 11:586, 1:483 och 11:592) 66

Utskottet 67

Lagförslagets detaljutformning .................................. 67

7 §. Departementschefen 67

Motioner (1:466 och 11:569, 1:484 och 11:588) 68

Utskottet ................................................ 68

8 §. Utskottet ............................................... 69

ll §. Departementschefen 69

Motioner (1:468 och 11:572, 1:479 och 11:586, 1:483 och

11:592) 70

Utskottet ................................................ 70

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 117

14 §. Motioner (1:482 och 11:593) ............................ 70

Utskottet ................................................ 70

15 §. Departementschefen 71

Motioner (1:482 och 11:593) .............................. 71

Utskottet ................................................ 71

16 och 17 §§. Motioner (1:482 och 11:593) ..................... 71

Utskottet 72

18 § Departementschefen ...................................... 72

Motioner (1:482 och 11:593, 11:585) 73

Utskottet ...........................................,---- 73

22 §. Departementschefen ...................................... 73

Motioner (1:482 och 11:593, 1:483 och 11:592, 11:585) ...... 76

Utskottet ................................................ 77

24 §. Departementschefen ...................................... 78

Motioner (1:480 och 11:589, 1:482 och 11:593, 1:484 och

11:588) ................................................ 78

Utskottet ................................................ 78

25 §. Utskottet ................................................ 79

26 §. Departementschefen ...................................... 80

Motioner (1:464, 1:482 och 11:593, 1:483 och 11:592, 11:583,

11:585) 81

Utskottet ........................................... 81

28 §. Departementschefen .................. 82

Motioner (1:479 och 11:586) ............................ 83

Utskottet ................................................ 83

29 §. Departementschefen 83

Motioner (1:483 och 11:592) ............................ 84

Utskottet 84

31 §. Utskottet ..........,..................................... 85

33 §. Motioner (1:482 och 11:593) ............................ 85

Utskottet ................................................ 86

34 §. Departementschefen 86

Motioner (1:479 och 11:586, 1:482 och 11:593) 86

Utskottet ................................................ 86

35 §. Motioner (1:482 och 11:593) .............................. 87

Utskottet .............................................. 87

36 §. Motioner (I: 468 och II: 572, I: 479 och II: 586) 87

Utskottet ................................................ 87

38 och 39 §§. Departementschefen ............................. 87

Motioner (1:479 och 11:586, 1:482 och 11:593, 1:487) 89

Utskottet ............................................... 90

41 g. Motioner (1:479 och 11:586, 1:482 och 11:593) 90

Utskottet ..................... 90

118 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

47 §. Departementschefen ...................................... 91

Motioner (1:479 och 11:586, 1:481 och 11:590, 1:484 och

11:588) 92

Utskottet ............................................... 92

53 §. Departementschefen 93

Motioner (1:468 och 11:572, 1:479 och 11:586) 93

Utskottet ................................................ 93

115 §. Motioner (1:479 och 11:586, 1:486 och 11:591) 94

Utskottet ................................................ 94

Utskottets hemställan 95

Reservationer .................................................. 98

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM SS
318167