Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

\

Nr 3.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring i epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443).

Genom en den 30 december 1952 dagtecknad proposition, nr 25, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till

Lag

om ändring i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, dels att 2 § 3 mom. epidemilagen den 19 juni 19191
skall upphöra att gälla, dels att 2 § 1 och 6 mom. samt 28 § samma lag
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att till 2 §
samma lag skall fogas ett nytt moment, betecknat 7 inom., av nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

1 mom. Har inom ett hushåll inträffat
sjukdomsfall, som giver anledning
antaga, att pest, kolera,
smittkoppor, fläckfeber, nervfeber,
paratyfus, scharlakansfeber, difteri,
akut barnförlamning, smittsam
hjärnfeber eller rödsot föreligger,
åligger det hushållsföreståndaren
att, såvida han ej tillkallat läkare,
ofördröj ligen anmäla sjukdomsfallet
hos vederbörande tjänsteläkare eller
ock därom underrätta i stad hälsovårdsnämnden
och på landet hälsovårdsnämndens
ordförande eller nå -

(Föreslagen lydelse)

2 §•

1 mom. Har inom ett hushåll inträffat
sjukdomsfall, som giver anledning
antaga, att pest, kolera,
smittkoppor, fläckfeber, återfallsfeber,
gula febern, nervfeber, paratyfus,
scharlakansfeber, difteri, akut
barnförlamning, epidemisk hjärnhinneinflammation,
rödsot, sömnsjuka,
undulantfeber, Weils sjukdom,
mjältbrand eller papegojsjuka
(psittakos) föreligger, åligger det
hushållsföreståndaren att, såvida han
ej tillkallat läkare, ofördröjligen anmäla
sjukdomsfallet hos vederböran -

1 Senaste lydelse av 28 §, se SFS 1948: 457.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 3.

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

(Nuvarande lydelse)
gon av hälsovårdsnämndens ledamöter
eller landsfiskalen i orten eller
pastor i församlingen.

(Föreslagen lydelse)
de tjänsteläkare eller ock därom underrätta
i stad hälsovårdsnämnden
och på landet hälsovårdsnämndens
ordförande eller någon av hälsovårdsnämndens
ledamöter eller
landsfiskalen i orten eller pastor i
församlingen.

I anmälan-------- för insjuknandet

6 mom. Har inom ett hushåll inträffat
sjukdomsfall, som giver anledning
antaga, att spetälska föreligger,
åligger det hushållsföreståndaren
alt därom göra anmälan till
hälsovårdsnämnden.

6 mom. Har inom ett hushåll inträffat
sjukdomsfall, som giver anledning
antaga, att spetälska föreligger,
åligger det hushållsföreståndaren
att därom göra anmälan till
hälsovårdsnämnden. Läkare, som
iakttagit dylikt sjukdomsfall, är ock
pliktig att göra sådan anmälan, som
nu är sagd.

Har anmälan------lämplig läkare.

7 mom. Konungen meddelar erforderliga
föreskrifter om skyldighet
för läkare att anmäla inträffade fall
av smittsamma sjukdomar.

28 §.

Underlåter hushållsföreståndare---med dagsböter.

Lag samma vare om läkare för- Lag samma vare om läkare försummar
att iakttaga vad honom en- summar att iakttaga vad honom enligt
2 § 3 eller 6 mom. eller 4 § 2 mom. ligt 4 § 2 mom. åligger,
åligger. -

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1953.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, har i propositionen
anfört bland annat:

»Epidemilagen åsyftar att möjliggöra ett effektivt bekämpande av smittsamma
sjukdomar. Vissa sådana sjukdomar skall enligt lagen föranleda

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

särskilda åtgärder. I 2 § 1 mom. nämnes pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber,
nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber, difteri, akut barnförlamning,
smittsam hjärnfeber och rödsot.

Konungen äger enligt 24 § epidemilagen förordna att vad i lagen är
stadgat angående de i 2 § 1 mom. uppräknade sjukdomarna skall äga tilllämpning
även på annan smittsam sjukdom. Så har skett med återfallsfeber,
sömnsjuka, undulantfeber och Weils sjukdom. Medicinalstyrelsen
har nu föreslagit, att dessa sjukdomar jämte gula febern, mjältbrand och
papegojsjuka (psittakos) upptages i epidemilagens uppräkning av smittsamma
sjukdomar.

Ingen av de i ärendet hörda myndigheterna eller organisationerna har
haft något att erinra mot detta förslag, som ju har praktisk betydelse
endast i fråga om gula febern, mjältbrand och papegojsjuka. Även om
dessa sjukdomar sällan uppträder i vårt land, anser jag för egen del med
hänsyn till deras farlighet och internationella spridning, att de bör upptagas
bland de smittsamma sjukdomar, som skall föranleda särskilda åtgärder.

Bland de sjukdomar, som nu räknas upp i lagrummet, återfinnes som
nyss nämnts smittsam hjärnfeber. Denna beteckning kan täcka ett flertal
sjukdomstillstånd. Endast ett av dem, nämligen epidemisk hjärnhinneinflammation,
bekämpas med epidemiologiska metoder, därvid isolering av
smittbärare är en mycket viktig åtgärd. Medicinalstyrelsen har därför förordat,
att beteckningen smittsam hjärnfeber utbytes mot epidemisk hjärnhinneinflammation.
Jag har intet att erinra mot detta av remissorganen
godtagna förslag. — Med hänsyn till scharlalcansfeberns smittfarlighet och
spridning kan jag icke, såsom ifrågasatts från läkarhåll, tillstyrka att
denna sjukdom avföres från uppräkningen av smittsamma sjukdomar i
2 § epidemilagen.

Medicinalstyrelsens förslag går vidare ut på att bestämmelserna i epidemilagen
om läkares skyldighet att anmäla vissa smittsamma sjukdomar till
hälsovårdsnämnd skall upphävas. I stället skulle motsvarande föreskrifter
upptagas i en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse om anmälan rörande
vissa epidemiskt uppträdande sjukdomar. Denna kungörelse skulle reglera
läkares anmälningsskyldighet beträffande sådana sjukdomar överhuvud och
även innehålla bestämmelser om registrering av s. k. bacillbärare.

Förslaget att sålunda i en i administrativ ordning utfärdad författning
samla alla föreskrifter om läkares skyldighet att rapportera epidemiska
sjukdomar har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen och jag vill för
min. del förorda att det genomföres. Redan nu är dessa förhållanden till
största delen reglerade i sådana författningar. Bestämmelser därom finns,
förutom i epidemilagen, i allmänna läkarinstruktionen och en rad av medi -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

cinalstyrelsen givna föreskrifter. Materialet är svart att överblicka. I enlighet
härmed torde bestämmelserna i 2 § 3 och 6 mom. epidemilagen om
läkares anmälningsskyldighet och därtill anknutna ansvarsbestämmelser
böra upphävas. Det synes lämpligt att 2 § i lagen i samband därmed kompletteras
med ett stadgande om att Kungl. Maj :t i den mån så erfordras
meddelar bestämmelser om skyldighet för läkare att anmäla inträffade fall
av smittsamma sjukdomar.

Vid utformningen av dessa särskilda bestämmelser torde medicinalstyrelsens
förslag utgöra en lämplig grundval. I enlighet med vad som förordats
av ett par reservanter inom styrelsen torde dock den statistiska
grundbearbetningen av materialet böra göras icke inom styrelsen utan av
förste provinsialläkare och likställda förste stadsläkare. Vissa andra vid
remissbehandlingen ifrågasatta jämkningar i styrelsens förslag till kungörelse
torde få övervägas vid ärendets fortsatta beredning inom departementet.

Ändringarna i epidemilagen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 juli
1953.»

Utskottet.

I propositionen föreslås, att epidemilagens uppräkning av smittsamma
sjukdomar kompletteras med återfallsfeber, gula febern, sömnsjuka, undulantfeber,
Weils sjukdom, mjältbrand och papegojsjuka, samt att den i
lagen använda beteckningen smittsam hjärnfeber utbytes mot epidemisk
hjärnhinneinflammation. Utskottet har icke funnit anledning till erinran
mot dessa förslag. Vidare föreslås i propositionen, att de nuvarande bestämmelserna
i lagen om läkares skyldighet att rapportera epidemiska sjukdomar
upphävas. I stället skulle motsvarande bestämmelser upptagas i en
administrativ författning. Utskottet finner även förslaget härom lämpligt.

För närvarande föreskrives i skilda medicinalförfattningar en omfattande
uppgiftsskyldighet i olika, sjukvården berörande hänseenden. Ofta
äro bestämmelserna svåröverskådliga och invecklade. Fullgörandet av uppgiftsskyldigheten
och bearbetningen av uppgifterna medföra såväl betydande
kostnader för det allmänna som ett betungande arbete för läkare
samt berörda myndigheter och inrättningar. Det är därför ett viktigt
intresse, att bestämmelserna göras så överskådliga och enkla som möjligt
och att ej en onödigt omfattande uppgiftsskyldighet föreskrives. Med hänsyn
härtill är det att hälsa med tillfredsställelse, att föreskrifterna om insamling
och bearbetning av uppgifter rörande de epidemiska sjukdomarna
komma att överses och sammanföras i en författning. Utskottet förutsätter,
att vid utformningen av dessa föreskrifter tillses, att uppgiftsskyldigheten
icke göres onödigt vidlyftig, samt alt alla möjligheter till förenklingar i förfarandet
sorgfälligt prövas.

Andra lagutskottets utlåtande nr 3. 5

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 10 februari 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,
Wistrand, Nerman, fru Svenson* och herr Bengtson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Johansson i
Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård*, Lundberg, Carlsson i Bakeröd,
Andersson i Alfredshem och fröken Höjer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE STMLM 33
816129