Nr 28—29.

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om tillsättning av vissa befattningshavare
inom socialvården, dels ock i ämnet väckt
motion.

Genom en den 20 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 180, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården.

Härigenom förordnas som följer.

Har kommun beslutat inrätta befattning, som skall vara gemensam för
fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd,
arbetslöshetsnämnd, familj ebidragsnämnd och hemhjälpsnämnd eller för
två eller flera av dessa organ, må sådan befattning tillsättas i den särskilda
ordning kommunen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 562, av
herr Hagård.

Vad motionären hemställt återgives i det följande. Beträffande de skäl,
som anförts till stöd för propositionens förslag ävensom i fråga om de skäl,
som motionären åberopat till stöd för sin hemställan, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas nedan, hänvisa till propositionen och
motionen.

Uttryckliga bestämmelser om tjänstetillsättningen inom den kommunala
socialvården finnes i 20 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården,
15 § barnavårdslagen den 6 juni 1924 (nr 361) och 8 § alkobolistlagen den
12 juni 1931 (nr 233). Enligt förstnämnda båda lagrum äger fattigvårdsstyrelse
resp. barnavårdsnämnd anställa särskilda tjänstemän för att utföra
vissa ordföranden åliggande göromål eller att i andra avseenden bi 1

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 2 avd. Nr 28—29.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

träda vid handhavandet av styrelsens eller nämndens verksamhet. I 8 §
alkoholistlagen medges nykterhetsnämnd rätt att, i den mån det finnes erforderligt,
till sitt biträde kalla därtill skickade personer. Rörande övriga
sociala nämnder, som nu är av intresse, nämligen pensionsnämnd, arbetslöshetsnämnd,
familjebidragsnämnd och hemhjälpsnämnd, torde oaktat särskilt
stadgande härom ej finnes gälla samma princip, som kommit till uttryck
i de berörda lagrummen, d. v. s. att nämnden äger anställa sina tjänstemän.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen
bland annat följande.

»De nuvarande bestämmelserna om tjänstetillsättningsrätten är givetvis
avpassade med tanke på det fallet, att varje nämnd har sina egna tjänstemän.
Utvecklingen har emellertid i många kommuner utan stöd i lagstiftningen
gått mot en centralisering av socialvårdens lokala organisation. Denna
centralisering har givits olika omfattning och utformning i de olika
kommunerna. I städerna har vanligen inrättats en socialvårdsbyrå, som betjänar
två eller flera sociala nämnder, och i landskommunerna ingår en motsvarande
byråorganisation ofta i kommunalkontoret. Till dessa byråer eller
kontor har därvid i viss utsträckning knutits tjänstemän med arbetsuppgifter
inom två eller flera sociala nämnders verksamhetsområde. I fråga om
dessa befattningshavare synes gällande bestämmelser om tjänstetillsättningen
stundom ha vållat svårigheter. En för flera sociala nämnder gemensam
befattningshavare skall nämligen formellt tillsättas av envar av de berörda
nämnderna; och om då någon av dessa nämnder ej har sanuna uppfattning
i tjänstetillsättningsfrågan som den eller de övriga nämnderna kan anställningen
gå om intet. Sådana motsättningar mellan nämnderna kan alltså leda
till att en ur rationaliseringssynpunkt påkallad sammanslagning av olika
befattningar ej kan komma till stånd.

För att undgå sådana svårigheter och för att överhuvud åstadkomma en
enklare ordning för tjänstetillsättningen i dessa fall har kommunerna sökt
sig fram på olika vägar. Sålunda har tillsättningsrätten ibland överlåtits på
en av de berörda nämnderna eller på kommunens beslutande organ eller
centrala förvaltningsorgan; stundom utövas denna rätt av en delegation med
representanter för alla eller vissa av de nämnder, som skall biträdas av
ifrågavarande befattningshavare. Det är emellertid att märka, att man icke
haft stöd i lagstiftningen för den sålunda valda ordningen för tjänstetillsättningen.
När beslut i sådana anställningsärenden i några fall blivit föremål
för prövning i högre instans, har besluten upphävts, enär de ansetts stå i
strid med de förut berörda lagbestämmelserna rörande nämnds tjänstetillsättningsrätt.

Det synes alltså som om behov föreligger av smidigare regler på detta
område, d. v. s. regler som skapar det formella underlaget för en rationell
samordning såvitt nu är i fråga av det kommunala socialvårdsarbetet.

Emellertid ligger stora delar av socialvårdslagstiftningen f. n. i stöpsleven.

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

3

Såsom inledningsvis berörts är fattigvårdslagstiftningens omgestaltning under
prövning inom socialdepartementet. Barnavårdslagstiftningen är föremål
för översyn av särskilda sakkunniga. Även på nykterhetslagstiftningens område
föreligger ett sakkunnigförslag.

I detta läge synes det därför icke vara lämpligt att frågan om hur gemensamma
befattningar för olika kommunala socialvårdsorgan skall tillsättas
slutgiltigt prövas. För närvarande torde sålunda endast en provisorisk reglering
böra ske med syfte att skapa laga grund för den praxis i fråga om
tjänstetillsättningen, som blivit en följd av rationaliseringssträvandena. Med
hänsyn till de starkt skiftande förhållandena inom olika kommuner såväl i
fråga om omfattningen av den centraliserade socialvårdsorganisationen som
rörande arbetsuppgifternas fördelning mellan tjänstemännen inom en sådan
organisation synes man böra skapa en regel, som ger varje kommun rätt att
själv bestämma ordningen för tillsättningen av befattningshavare i de nu
aktuella fallen. Därigenom kan kommunerna bibehålla en redan nu tilllämpad,
såsom rationell befunnen ordning för tjänstetillsättningen.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett
förslag till lag om tillsättning i vissa fall av befattningshavare inom socialvården.
Förslaget innebär, att om kommun beslutat att inrätta befattning,
som skall vara gemensam för två eller flera av kommunens socialvårdsorgan,
sådan befattning får tillsättas i den särskilda ordning kommunen bestämmer.
Förslaget åsyftar alltså icke det fallet, att den lokala socialvården ej
är centraliserad i kommunen. Även om en sådan centralisering genomförts,
avser förslaget ej de tjänstemän inom den centrala byråorganisationen, som
blott biträder ett socialt förvaltningsorgan. Nuvarande regler skall då fortfarande
gälla, vilket innebär att detta organ själv har att tillsätta befattningshavaren.
Rörande ordningen för tjänstetillsättningen i de fall, som förslaget
avser, torde här endast böra anmärkas, att det synes lämpligt att vederbörande
sociala organ beredes tillfälle att vtlra sig i frågan, i varje fall
när det gäller mer kvalificerade tjänster.

Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1953.»

I motionen erinras om de svårigheter, som de hittillsvarande bestämmelserna
om tjänstetillsättningen inneburit för kommunernas strävan att modernisera
och rationalisera socialvårdens organisation. Bestämmelserna har
utgjort hinder för att tillsätta tjänstemän, som kan vara gemensamma för
hela socialvården eller delar av densamma. Icke heller har laglig befogenhet
törelegat för att på eu tjänsteman överföra uppgifter från en annan gren av
socialvården, även då grundade skäl härför funnits. Motionären fortsätter:

Då en kommun sökt skapa sin egen ordning i detta hänseende, har i icke
obetydlig omfattning nu gällande bestämmelser förryckt strävandena att
få till stånd den bästa och mest ändamålsenliga organisationen. Dessa
formella skäl och kanske ännu mer personliga hänsyn har inverkat på
kommunens slutliga ställningstagande. Det kan därför vara påkallat, att
riksdagen vid prövning av föreliggande lagförslag understryker det i’ och
för sig självklara i att kommun, som av dylika skäl hittills hindrats att
anlägga rationella synpunkter på sin socialvårdsorganisation, i och med

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

förslagets antagande bör finna skäl att verkställa en omprövning av befintlig
organisation och därvid eventuellt ånyo fastställa »den särskilda ordning»,
som i detta sammanhang skall gälla.

Föredragande statsråd^ har framhållit beträffande själva tjänstetillsättningen,
att det synes lämpligt att låta vederbörande sociala organ få
tillfälle att yttra sig i frågan, i varje fall när det gäller mer komplicerade
tjänster. Denna ordning torde i allmänhet redan vara tillämpad i de kommuner,
där ett sammanförande av socialvårdens organisation ägt rum. I
många fall torde därutöver det eller de sociala organ, som i mera övervägande
omfattning kommer att biträdas av en tjänsteman, bli hörda, innan
tillsättningen företages.

Motionären hemställer, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
ville beakta vad i motionen anförts.

Utskottet.

Det framlagda lagförslaget öppnar möjlighet för kommuner med centraliserad
organisation av socialvården att själva bestämma ordningen för tillsättning
av befattningshavare, som skall vara gemensam för två eller flera
socialvårdsorgan. Utskottet tillstyrker förslaget såsom ändamålsenligt. I anledning
av motionen II: 562 må framhållas att inom kommuner, där man i
hittillsvarande bestämmelser om tillsättningen av ifrågavarande befattningshavare
sett ett hinder mot att rationellt ordna organisationen av socialvården,
ett genomförande av förslaget bör utgöra skäl för omprövning av
organisationsfrågan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionen II: 562 måtte anses besvarad genom vad
utskottet ovan anfört.

Stockholm den 5 maj 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Wistrand*,
Nerman, Bengtson, Axel E. Svensson* och Nils Theodor Larsson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,
fru Västberg, herrar Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd*, Andersson i
Alfredshem och Königson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.