Andra lagutskottets utlåtande nr ‘21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning av frågan
rörande auktorisering för offentlig kemisk undersökningsverksamhet.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 23,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Iluss hemställt »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
av frågan rörande auktorisering för offentlig kemisk undersökningsverksamhet».

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.

Offentlig kemisk undersökningsverksamhet bedrives av skilda statliga
och statsunderstödda institutioner. Statens institut för folkhälsan har till
uppgift bl. a. att på uppdrag av myndigheter, sammanslutningar och enskilda
utföra praktiskt vetenskapliga undersökningar inom den allmänna
hygienens, yrkeshygienens och födoämneshygiencns områden samt att utgöra
centralt undersökningsorgan för livsmedelskontrollen enligt livsmedelsstadgan.
Även statens veterinär-medicinska anstalt utför kemiska undersökningar
på födoämneshygienens område. Statens provningsanstalt utför
undersökningar av material av olika slag. Analys av handelsvaror och
andra ämnen, vilka äro av betydelse för jordbruket och dess binäringar, utföres
av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och av de statsunderstödda
lantbrukskemiska kontrollstationerna i Jönköping, Visby, Kristianstad,
Skara och Luleå. Kontroll av mejeriprodukter och ägg utföres av
Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg, under vilket namn
Svenska smörprovningarnas verksamhet numera bedrives. Vissa undersökningar
utföras därjämte vid de större städernas laboratorier för livsmedelskontroll,
vid universitetens och högskolornas kemiska institutioner
samt vid apoteken. Det må vidare nämnas, att medicinalstyrelsen med stöd
av förordningen den 19 juli 1941 (nr 654) om kontroll av vattenledningsvatten
auktoriserar vattenundersökare. Enligt föreskrift i 92 § livsmedelsstadgan
utger statens institut för folkhälsan en förteckning över personer
och anstalter i olika delar av landet, åt vilka undersökning av prov av
olika slag av livsmedel lämpligen kan uppdragas. Förutom vad nu nämnts
finnas enskilda laboratorier för kemisk undersökningsverksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll IDöd. t) sand. ‘2 avd. Nr 21.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Riktlinjerna för den statliga och statsunderstödda lantbrukskemiska
undersökningsverksamheten uppdrogos av härför särskilt tillkallade sakkunniga,
vilka år 1936 avgåvo betänkande med förslag till omorganisation
av den med statsmedel understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten
(SOU 1936: 40). I betänkandet redovisa utredningsmännen uttalanden
av Kemistsamfundets analytiska sektion och lantbruksstyrelsen rörande
frågan om auktorisation för offentlig kemisk undersökningsverksamhet.
Kemistsamfundets analytiska sektion hade framhållit, att det endast genom
statlig legitimering av verkligt kompetenta undersökningsanstalter och
analytici vore möjligt att skapa auktoritet hos och förtroende för den analytiska
verksamhet som förtjänade detta och samtidigt skydda allmänheten
för de risker och förluster, som vore oundvikliga, så länge »det analytiska
dilettanteriet tillätes att fritt florera». Lantbruksstyrelsen hade berört
frågan i ett tidigare förslag till omorganisation av de kemiska stationerna
och därvid framhållit dennas synnerliga vikt. Styrelsen fann dock
frågan icke falla inom ramen för styrelsens utredning. Utredningsmännen
ansågo, att därest den av dem förordade organisationen genomfördes, det
föreliggande problemet för den lantbrukskemiska kontrollverksamhetens
del torde vara löst på ett tillfredsställande sätt.

över motionen ha yttranden avgivits av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,
statens institut för folkhälsan, statens provningsanstalt samt
Svenska kemistsamfundet.

Styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt finner det angeläget,
att frågan om behörighet att utöva offentlig kemisk undersökningsverksamhet
upptages till granskning. Det kan, anför styrelsen, inte anses
rimligt att för fodermedels- och jordundersökningar såväl med hänsyn till
personal som materiella resurser otillfredsställande utrustade laboratorier
skola få åtaga sig dylika analyser, särskilt som kontroll av analysresultaten
i stor utsträckning icke är möjlig genomföra. Styrelsen vill dock framhålla,
att del otvivelaktigt finnes privata kemiska undersökningsanstalter
inom olika verksamhetsområden, mot vilkas skötsel och tillförlitlighet inga
anmärkningar kunna göras. Styrelsen fortsätter:

»Det torde komma att stöta på avsevärda svårigheter och bliva en uppgift
av mycket grannlaga natur att finna de rätta formerna för den auktorisering
för offentlig kemisk undersökningsverksamhet, som i motionen
avses. En utredning är enligt vad styrelsen kan finna under alla förhållanden
av behovet påkallad.

I den mån frågan om auktorisering av laboratorier inom ett visst verksamhetsområde
kan bli aktuell, synes man i första hand böra överväga,
om behovet av nya laboratorier i sådant fall över huvud taget föreligger.
Inom området för lantbrukskemisk analys- och kontrollverksamhet, t. ex.,
finnes enligt styrelsens mening icke något sådant behov, eftersom redan
verksamma organ, i huvudsak kontrollanstalten och kontrollstationerna,
ha resurser att ombesörja de erforderliga undersökningarna. Möjligheten

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

3

att utbygga nämnda institutioner för vissa nya uppgifter torde även kunna
övervägas. För närvarande äro uppgifterna i stort sett begränsade till
undersökningar av betydelse för jordbruket och dess binäringar.

Slutligen synes böra utredas, huruvida en eventuell auktorisering bör
gälla undersökningsanstalterna som sådana, föreståndaren eller jämte denne
viss övrig personal.»

Statens institut för folkhälsan finner det däremot tveksamt om för närvarande
mycket står alt vinna genom eu utredning.

När det gäller enklare och mera rutinmässiga kemiska undersökningar
på livsmedels- och vattenområdet torde det, anser institutet, inte möta
alltför stora svårigheter för allmänheten att finna lämpliga undersökare
och laboratorier. Det har tidigare varit eu brist, att det endast i mycket
begränsad omfattning funnits fastställda enhetliga metodföreskrifter. På
vattenområdet finns det dock numera sådana, vilka fastställts av medicinalstyrelsen.
På livsmedelsområdet arbetar sedan 1947 en nordisk kommitté.
Därjämte har institutet i avvaktan på kommitténs arbete 1950
utgivit en metodsamling, som inom den närmaste tiden utkommer i ny.
upplaga. Med stöd av 92 § 4 inom. livsmedelsstadgan avser institutet att
anbefalla där angivna metoder vid utförande av livsmedelsundersökningar.
På så sätt torde önskvärd likformighet mellan olika på området arbetande
laboratorier kunna nås. Med hänsyn till den korta tid, som förflutit sedan
nu gällande bestämmelser trätt i kraft, bör man, enligt institutets mening,
avvakta ytterligare erfarenhet innan man upptar frågan om andra vägar
att meddela auktorisation för dessa undersökare.

Då det gäller lör allmänheten att få mera kvalificerade kemiska undersökningar
utförda, synes institutet svårigheten vara betydligt större än i
fråga om de ovan nämnda enklare och mera rutinmässiga. Detta torde
sammanhänga med två olika omständigheter:

»Svårigheterna med sådana undersökningar ligger nämligen inte bara
på det metodiska området utan också till väsentlig del på bedömningen av
resultaten. Härför krävs i första hand en tämligen bred sakkunskap, som
inte bara faller inom det kemiska området, utan därutöver bl. a. omfattar
särskilt mikroskopi (botanik och bakteriologi), mikrobiologi och toxikologi.
Någon på dylik undersökningsverksamhet inriktad utbildning förekommer
inte i vårt land. Del kan tänkas, att institutionen i livsmedelskemi
vid tekniska högskolan i Stockholm i framtiden kan utbyggas så,
att den också kan tillgodose detta behov, bin ordnad högre utbildning
lorde vara en förutsättning för av myndighet given särskild auktorisation
på detta område.

Den andra svårigheten, som måste beaktas, är att förutsättningarna alt
driva eu sådan kvalificerad undersökningsverksamhet utan stöd av del
allmänna är mycket små. Det är möjligt, att förhållandena kan bli bättre
i framtiden, ty utvecklingen på hela livsmedelsområdet medför ett stigande
behov av kvalificerade undersökningar. Insikten om deras betydelse
växer emellertid endast långsamt. Under sådana förhållanden är det naturligt,
att antalet personer, som kan förväntas vilja skaffa sig dylik utbildning,
måste antas bli starkt begränsat.»

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Slutligen framhåller institutet beträffande behovet av auktorisation föi
kemisk undersökningsverksamhet på andra områden, att när det gällei
allmänhetens vägledning vid val av laboratorium torde det viktigaste \aia
att upplysa dem om förefintliga möjligheter att iå undersökningsuppdrag
väl utförda. Härvid torde de statliga centrallaboratorierna som institutet
för folkhälsan och lantbrukskemiska kontrollanstalten kunna tillhandagå
med råd och upplysningar. Press och radio böra även mer än hittills utnyttjas
i detta upplysningsarbete. En av myndighet given auktorisation
torde i detta hänseende vara mindre betydelsefull.

Stgrelsen för statens provningsanstalt tillstyrker, att en utredning i enlighet
med motionärens förslag verkställes. Såsom skäl härför anför styrelsen
:

»Del är tydligt, att allmänheten icke kan i varje enskilt fall bedöma,
om ett visst laboratorium äger erforderlig kompetens och erfarenhet för
att på bästa sätt kunna utföra undersökningar av en föreliggande produkt.
En auktorisering, begränsad till endast vissa områden, för vilka kompetens
ådagalagts, borde inedföra eu viss garanti för kvaliteten av laboratoriets
verksamhet inom dessa områden. I samband med auktoriseringen borde
då laboratoriet få förbinda sig att vid annonsering, på brevpapper etc.
tydligt angiva vilket eller vilka områden auktoriseringen omfattar. En
auktorisering med sådan begränsning anser styrelsen vara lämplig.»

Svenska kemistsamfundet förklarar sig dela motionärens uppfattning
om behovet av en kontroll av kompetensen hos föreståndare och annan
personal vid privata laboratorier och tillstyrker varmt, att en allsidig utredning
av frågan om auktorisering för offentlig kemisk undersökningsverksamhet
kommer till stånd.

Utskottet.

Den kemiska undersökningsverksamheten har på skilda områden inom
det moderna samhällslivet kommit alt spela en viktig roll. Såväl myndigheter
och företag som enskilda medborgare ha numera icke sällan behov
av att anlita kemiska undersökningsanstalter. För att tillgodose dylika
behov finnas, såsom framgår av den ovan lämnade översikten, ett betydande
antal statliga och statsunderstödda undersökningsanstalter. Förutom
dessa finnas enskilda laboratorier, vilka i icke ringa utsträckning
anlitas av allmänheten.

Bestämmelser om statlig auktorisation för enskilda personel, som åtaga
sig kemiska undersökningar, eller likartade föreskrifter tinnas nu lör vissa
områden. Som exempel härpå kan nämnas, att statens institut föi folkhälsan
enligt föreskrift i 1951 års livsmedelsstadga utger en förteckning
å personer och anstalter i olika delar av landet, åt vilka undeisökning av
prov av olika slag av livsmedel lämpligen kan uppdragas. Innan ett nytt

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 5

laboratorium upptages i förteckningen underkastas dess personella och
materiella resurser eu granskning av institutet. Med ledning av de erfarenheter
rörande laboratoriets sätt att fullgöra sin uppgitt, vilka institutet i
sin verksamhet kan erhålla, kan institutet vid revisioner av förteckningen
göra de ändringar som finnas påkallade. För vinnande av större tillförlitlighet
vid undersökningar på nu nämnda område äger institutet vidare
meddela anvisningar för provtagning och undersökning av prov. På flertalet
områden av den kemiska analysverksamheten saknas emellertid föreskrifter,
som möjliggöra eu dylik kontroll eller vägledning. De personer,
som anlita laboratorierna, sakna i regel möjlighet att bedöma dessas förutsättningar
att utföra uppdragen och riskera därför att anlita otillräckligt
kvalificerade laboratorier. Värdet av analysresultat som erhållas från laboratorier,
om vilkas kompetens och erfarenhet tillräcklig kännedom saknas,
framstår även som tvivelaktigt, ett förhållande, vilket är desto mera betänkligt
som undersökningarna ofta äro av stor betydelse såväl för dem,
för vilkas räkning undersökningarna utföras som — t. ex. då undersökningarna
avse konsumtionsvaror — eu vidare personkrets. Med hänsyn
till dylika omständigheter har tanken på en auktorisering för offentlig
kemisk undersökningsverksamhet aktualiserats.

Behovet av bestämmelser rörande auktorisation torde vara olika stort
på olika områden av det vidsträckta fält, över vilket den kemiska undersökningsverksamheten
spänner. I en del fall torde med hänsyn till undersökningarnas
art eller de ändamål, för vilka de skola användas, dylika
bestämmelser ej vara påkallade. I andra fall åter synes med hänsyn till
redan befintliga föreskrifter eller till på området verksamma undersökningsorgan
mera vara att vinna genom att med upplysning och propaganda
bland allmänheten sprida kännedom om de möjligheter att få analyser tillförlitligt
utförda, som finnas, än genom lagstiftningsåtgärder. Utskottet
förutsätter, att uppmärksamhet ägnas åt att till buds stående möjligheter
till upplysningsverksamhet i detta avseende tillvaratagas. Huruvida åtgärder
i form av effektivisering av nu för vissa områden gällande auktoriseringsföreskrifter
eller införande av dylika föreskrifter även pa andra områden
äro påkallade, torde få avgöras från fall till lall. Del år därvid enligt
utskottets mening lämpligt alt genom inhämtande av upplysningar irån
myndigheter, sammanslutningar och andra, som genom sin verksamhet
erhålla kännedom om de enskilda laboratoriernas sätt alt iullgöra sina
uppgifter, närmare klarlägga behovet och lämpligheten av auktoriseringsåtgärder,
och på grundval av vad därigenom inhämtats företaga den ytterligare
utredning eller åtgärder i övrigt, som må tinnas påkallade.

På grund av vad sålunda anförts tår utskottet hemställa,

alt riksdagen i anledning av förevarande motion, 1:23,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, alt lvungl. Maj:l

0

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

måtte låta undersöka behovet och lämpligheten av föreskrifter
om auktorisering för offentlig kemisk undersökningsverksamhet
samt företaga de åtgärder, som av undersökningen
må föranledas.

Stockholm den 9 april 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Sten, Nils Elowsson, Nerman, Bengtson*,
Ahlberg, fru Carlqvist, herrar Nils Theodor Larsson och Huss;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hagård*, Carlsson
i Bakeröd*, fröken Höjer, herr Odhe*, fru Sjöstrand*, herr Bengtsson i
Varberg och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 53

316272