Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

1

Nr 16.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ställande av vissa
kronan tillhöriga båtar under kontroll av inspektionsmyndighet.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr ,179, vilken behandlats av andra lagutskottet, ha fröken Elmén och herr
Schmidt hemställt, att riksdagen anhåller, att Kungl. Maj:t måtte förordna
att vissa kronan tillhöriga båtar underställas inspektionsmyndighet, antingen
yrkesinspektionen eller fartygsinspektionen.

De i motionen åsyftade båtarna äro sådana, som användas av krigsmakten
för patrullerings- och bärgningsuppgifter, för transport av personal
till observationsplatser i samband med provskjutningar och för andra liknande
uppgifter.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen.

För utrönande huruvida fartyg, när det nyttjas till sjöfart, är i sjövärdigt
skick och behörigen utrustat samt så inrättat, att nödigt skydd mot olycksfall
och ohälsa beredes de ombordvarande, skall tillsyn därå ske enligt
lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg. I fråga om fartyg, som staten
äger eller nyttjar, är emellertid denna lag tillämplig endast i den män
Kungl. Maj :t särskilt förordnar därom. I enlighet härmed har Kungl. Maj :t
genom förordning den 10 december 1943 föreskrivit, att nyssnämnda lag
skall, med de undantag varom särskilt stadgas, vara tillämplig jämväl å
sådana av staten ägda eller nyttjade fartyg, som befordra gods eller passagerare
i allmän trafik.

Den i lagen stadgade tillsynen utövas av fartygsinspektionens chefsmyndighet,
kommerskollegium, samt under kommerskollegiums överinseende
och ledning av fartygsinspektörer och andra, som av kommerskollegium
därtill förordnas.

Undantaget för kronans fartyg från tillsyn enligt nämnda lag, omfattade
enligt lagens ursprungliga lydelse endast fartyg, som tillhörde svenska
staten. Beträffande statens fartyg yttrade föredragande departementschefen
i propositionen med förslag till lag om tillsyn av fartyg (proposition
nr 121 till 1914 års senare lagtima riksdag), alt han fann det uppenbart,
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 16.

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

att örlogsflottans fartyg borde undantagas från kontroll enligt lagen, och
att det jämväl beträffande övriga statens fartyg syntes böra ankomma på
Konungen att bestämma i vad mån de skulle underkastas tillsyn. Genom
lag den 10 december 1943 utsträcktes undantaget till att omfatta även
fartyg, som staten innehade med nyttjanderätt. Lagändringen tillkom efter
en framställning från kommerskollegium, att fartyg, som krigsmakten
efter rekvisition innehade med nyttjanderätt, måtte, i den omfattning, som
är stadgad för statsverket tillhörigt fartyg, undantagas från tillsyn enligt
tillsynslagen. Den till grund för lagen liggande propositionen, 1943 nr 359,
behandlades av första lagutskottet i dess utlåtande 1943 nr 50. Utskottet
fann icke anledning till erinran mot propositionens förslag.

Över motionen ha yttranden avgivits av marinförvaltningen, flygförvaltningen,
arbetarskyddsstyrelsen, kommerskollegium och Landsorganisationen
i Sverige.

Marinförvaltningen vitsordar behovet av kontrollerande myndighet för
ifrågavarande slag av båtar men anser att beträffande marinens båtar
marinförvaltningen tillsammans med underlydande myndigheter liksom
hittills bör utöva den erforderliga kontrollen av sjövärdighet, driftsäkerhet,
utrustning och underhåll. De marina myndigheterna äro nämligen enligt
marinförvaltningens uppfattning de härför mest kompetenta, då det här
gäller båtar avsedda för vissa speciella marina uppdrag.

Flygförvaltningen ifrågasätter nödvändigheten att underställa ifrågavarande
båtar civil inspektionsmyndighet, emedan båtarna redan nu inspekteras
av fullt kvalificerad personal från flygvapnet och marinen. Om
emellertid marinen, som har avsevärt flera dylika båtar än flygvapnet,
anser att dessa båtar böra underställas civil inspektionsmyndighet, vill
flygförvaltningen icke motsätta sig att så sker även för flygvapnet.

Arbetarskyddsstyrelsen finner det vara angeläget, att ifrågavarande och
för liknande ändamål använda båtar — för utrönande av deras sjösäkerhet
och till beredande av erforderligt skydd mot olycksfall eller ohälsa för de
ombordvarande — äro underkastade tillsyn av sakkunnig myndighet. Då
för denna tillsyn erforderlig kännedom och erfarenhet om säkerhetsbestämmelsernas
för fartyg innehåll och tillämpning icke finnas hos arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektionen, anser styrelsen, att tillsynen bör ankomma
på förslagsvis kommerskollegium (fartygsinspektionen) eller marinförvaltningen.
Förordnande härom bör enligt styrelsens mening utfärdas,
vilket synes kunna ske jämlikt 1 § lagen om tillsyn å fartyg.

Kommerskollegium framhåller till en början, att av de i motionen nämnda
tillsynsmyndigheterna — yrkesinspektionen och fartygsinspektionen — endast
fartygsinspektionen torde kunna komma i fråga för den åsyftade kontrollverksamheten.
Frågan är därför, huruvida de ifrågakommande båtarna
skola underställas fartygsinspektionen eller ej. Kommerskollegium fortsätter: -

.‘i

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

»Skall det, för att tillåta civila arbetstagare att medfölja krigsmakten tillhörigt
eller av densamma nyttjat fartyg, vara nödvändigt att först hava
låtit fartygsinspektionen kontrollera fartygets säkerhetsförhållanden, måste
detta leda till ett ganska omständligt förfarande med anmälning till fartygsinspektionen,
så snart fråga kan bliva om civila arbetstagares ombordtagande
å dylikt fartyg. Vidare skulle den tudelning av tillsynen över
fartyget, som skulle komma till stånd genom att fartygsinspektionen finge
hand om säkerhetsfrågor och de militära myndigheterna om andra frågor
rörande fartyget, säkerligen leda till mycket besvärande konsekvenser och
göra det hela synnerligen tungrott. Säkerhetsfrågorna och andra fartygets
konstruktion och utrustning berörande frågor äro nämligen så sammanvävda,
att de svårligen kunna handhas fristående från varandra.

För samtliga dessa frågors behandling bör krigsmakten kunna finna
sakkunskap inom sin egen organisation. Hos marinförvaltningen är ju
dylik sakkunskap företrädd i väsentlig omfattning. Denna sakkunskap
bör vid det samordnande av olika försvarsorgan, på vilket försvarsorganisationen
bygger, och den gemensamma ledning inom försvaret, som förefinnes,
kunna stå till förfogande ej blott för marinen utan även för de
övriga försvarsgrenarna.

Motionärerna anse det egendomligt, att i ett av dem åberopat aktuellt
fall arbetstagare falla under arbetarskyddslagen och under yrkesinspektionens
tillsyn vid arbete i verkstäder på land, men att motsvarande förhållande
icke råder vid arbete ombord å fartyg. Detta torde få ses i belysning
av den omständigheten, att skyddsåtgärder i verkstäderna taga i det
stora hela direkt sikte på arbetstagarna och det av dem därstädes förrättade
arbetet, men att det personliga skyddet å fartygen väsentligen sammanfaller
med skyddet av själva det ifrågakommande fartyget och är avsett
att komma samtliga ombordvarande till godo, oberoende av om de såsom
arbetstagare förrätta arbete å fartyget eller ej.

Slutligen må beaktas, att det år 1943, alltså under sista världskriget,
befanns påkallat att så till vida utvidga det för kronans fartyg medgivna
undantaget från sjöfartssäkerhetsföreskrifterna och från den av fartygsinspektionen
utövade tillsynen över deras efterlevnad, att undantaget, som
dittills endast avsett kronan tillhöriga fartyg, sedan dess kommit att avse
även av kronan nyttjade fartyg. Den ändring (SFS 1943 nr 836), som
detta påkallade i tillsynslagen, tillkom under medverkan av riksdagen. Att
utvidgningen föranleddes av fartyg, som rekvirerades med nyttjanderätt
för krigsmakten eller förhyrdes för densamma, bestyrker i sin mån behovet
för krigsmaktens del av att den nuvarande undantagsställningen för
kronans fartyg lämnas obeskuren.

På ovan anförda skäl anser kollegium, att den i motionen åsyftade
åtgärden icke bör komma till stånd. Det kan dock möjligen vara lämpligt,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller, att de åtgärder vidtagas, som må
erfordras för säkerställande av att marinförvaltningens sakkunskap i här
omhandlade avseende blir tillgänglig ej blott för marinen utan även för
andra försvarsgrenar.»

motionen berörda
nisationen hänvisar
förbund inhämtat y
underställa berörda

i Sverige tillstyrker motionärernas förslag, atl i
båtar underställas inspektionsmyndighet. Landsorgadärvid
till ell från Försvarsverkens civila personals
tlrande, i vilket förbundet ansluter sig till förslaget att
båtar inspektionsmyndighet.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.
Utskottet.

Krigsmaktens fartyg äro, liksom av kronan ägda eller nyttjade fartyg
i allmänhet, undantagna från fartygsinspektionens tillsyn, därest de ej i
allmän trafik befordra gods eller passagerare, och det tillkommer vederbörande
myndighet att svara för att de äro i sjovärdigt skick samt erbjuda
nödigt skydd mot olycksfall och ohälsa för de ombordvarande. Motionärerna
föreslå, att båtar, som av krigsmakten användas för patrulleringsoch
bärgningsuppgifter, för transport av personal til! observationsplatser
i samband med provskjutningar och för liknande uppgifter, skola underställas
inspektionsmyndighet.

Del är enligt utskottets uppfattning angeläget såväl att ifrågavarande
båtar kontrolleras av sakkunnig myndighet som att inspektionsverksamheten
samordnas, så att erfarenheter från ett område komma jämväl ett
annat till godo. Såsom kommerskollegium i remissyttrande över motionen
framhåller, skulle emellertid den tudelning av tillsynen, som skulle komma
till stånd genom att civil myndighet finge handlägga säkerhetsfrågor och
de militära myndigheterna andra frågor rörande fartyget, leda till ett omständligt
förfarande och även i övrigt föranleda besvärande konsekvenser.
Tillsynen torde därför böra ske genom anlitande av sakkunskapen inom
krigsmaktens organisation. Vad kommerskollegium i remissyttrandet anfört
om att den inom marinen befintliga sakkunskapen bör kunna ställas
till förfogande även för andra försvarsgrenar synes utskottet vara värt
beaktande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 379,
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller, att de åtgärder vidtagas,
som må erfordras för att säkerställa att marinförvaltningens
sakkunskap i nu behandlade avseenden blir tillgänglig
icke blott för marinen utan även för andra försvarsgrenar.

Stockholm den 26 mars 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman*, Sten, Nils Elowsson, Wistrand*,
Nerman, Bengtson, Weiland och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: fruar Johansson i Norrköping*, Västberg*,
Sandström*, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem*, fröken
Höjer, herr Svensson i Göteborg och fru Ewerlöf*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM EJ
316246