Nr 12—13.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring i hembitrådeslagen den 30
juni 194b (nr 461) samt om fortsatt giltighet av
samma lag.

Genom en den 27 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 81, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) samt om fortsatt
giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ hembiträdeslagen den 30 juni
1944 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagen1,
vilken enligt lag den 24 mars 1950 (nr 81) gäller till och med den 31 oktober
1953, skall i sålunda ändrat skick äga giltighet till och med den
31 oktober 1956.

(Gällande lydelse:)

15

Arbetsgivare äger uppsäga avtal
till omedelbart upphörande:

a) om hembiträdet i väsentlig mån
åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren; b)

om hembiträdet befinnes lida
av tuberkulos eller av könssjukdom
i smittsamt skede.

Uppsägning av-------f

Hembiträde är — —------s

(Föreslagen lydelse:)

§•

Arbetsgivare äger uppsäga avtal
till omedelbart upphörande:

a) om hembiträdet i väsentlig mån
åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren; b)

om hembiträdet befinnes lida
av tuberkulos i smittsamt skede eller
av könssjukdom i sådant skede.

öre uppsägningen,
itt hälsotillstånd.

1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1947: 264.

nihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 12—13.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse:)

16

Hembiträde äger uppsäga avtal
till omedelbart upphörande:

a) om arbetsgivaren dröjer med
erläggande av överenskommen lön
utöver två söckendagar efter förfallodagen
eller underlåter att lämna
hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,
där sådan förmån är avtalad;

b) om arbetsgivaren eller någon
av dennes familj eljest i väsentlig
mån åsidosätter sina skyldigheter
mot hembiträdet;

c) om arbetsgivaren eller någon
inom dennes bostad boende befinnes
lida av tuberkulos eller av könssjukdom
i smittsamt skede;

d) om arbetsgivaren med sitt hushåll
stadigvarande bosätter sig å annan
ort.

Uppsägning av--- — ---— r

(Föreslagen lydelse:)

§■

Hembiträde äger uppsäga avtal
till omedelbart upphörande:

a) om arbetsgivaren dröjer med
erläggande av överenskommen lön
utöver två söckendagar efter förfallodagen
eller underlåter att lämna
hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,
där sådan förmån är avtalad;

b) om arbetsgivaren eller någon
av dennes familj eljest i väsentlig
mån åsidosätter sina skyldigheter
mot hembiträdet;

c) om arbetsgivaren eller någon
inom dennes bostad boende befinnes
lida av tuberkulos i smittsamt skede
eller av könssjukdom i sådant
skede;

d) om arbetsgivaren med sitt hushåll
stadigvarande bosätter sig å annan
ort.

va orten.

Denna lag träder i kraft den 1 november
1953.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen.

Anställnings- och arbetsförhållandena inom det husliga arbetet är reglerade
genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461). Lagen erhöll
ursprungligen en till tre år begränsad giltighetstid. Sedermera har lagens
giltighetstid förlängts vid två tillfällen, varje gång för tre år, och enligt
lag den 24 mars 1950 (nr 81) gäller hembiträdeslagen nu till och med den
31 oktober 1953.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Propositionens innehåll.

Hembiträdeslagen föreslås erhålla förlängd giltighet t. o. in. den 31 oktober
1956. Samtidigt föreslås den ändringen i lagen, att tuberkulos hos hembiträdet,
arbetsgivaren eller någon som bor i den senares bostad skall
utgöra skäl till uppsägning av avtalet till omedelbart upphörande endast
när sjukdomen är i smittsamt skede.

Översikt av gällande bestämmelser.

Hembiträdeslagen äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager
sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll (1 §
första stycket). Lagen reglerar emellertid ej alla dylika avtal, i det att
från lagens tillämpning undantages dels avtal, som ingås för viss sammanhängande
tid understigande en månad, dels avtal, som avser mindre
antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som icke innefattar heltidssysselsättning
(1 § andra stycket). Vidare avser lagen ej sådant arbete,
som utföres av medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna
eller därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt,
och ej heller arbete, som utföres av hushållerska eller annan, som självständigt
sköter hemmet i husmoders ställe (2 §).

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de
anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om
arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen
inskränker sig nämligen till att meddela föreskrifter angående den minsta
fritid, som ett hembiträde skall äga åtnjuta. Härom stadgas att den ordinarie
arbetstiden skall sluta senast kl. 19 utom i fråga om hembiträde, som
uteslutande har till uppgift att sköta barn (9 §), samt att hembiträde skall
åtnjuta fridagar minst varannan söndag eller annan allmän helgdag av
kyrklig karaktär samt dessutom en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14
och den 1 maj efter kl. 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande natur, kompletteras
med föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa fall av
sjukdom har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid; som
huvudregel gäller att dylikt arbete förutsätter överenskommelse därom mellan
parterna. Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde
under 18 år ej får användas till övertidsarbete mera än sju timmar i veckan
(18 §)•

För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som i
regel skall utgå kontant men även kan, om parterna är ense därom eller
för fall att övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller föranletts av
sjukdomsfall, utgivas i form av ledighet å ordinarie arbetstid (13 § första
stycket).

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

I lagen regleras även vissa andra frågor än angående hembiträdenas arbetstid
och övertidsarbete, såsom avtalets ingående och upphörande samt
anställnings- och uppsägningstid, hembiträdes rätt till bostad och vård vid
sjukdom, lönens utbetalande samt skadeståndsskyldighet.

I fråga om anställningsavtalets upphörande gäller som huvudregel, att
avtal, som är ingånget på bestämd tid, skall upphöra, då den överenskomna
tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra att gälla
14 dagar efter uppsägning från någondera sidan (5 §). Om hembiträdet i
väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren eller befinnes
lida av tuberkulos eller av könssjukdom i smittsamt skede, äger arbetsgivaren
uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §). Likaså har
hembiträdet i vissa fall rätt att uppsäga avtalet med omedelbar verkan,
bl. a. för fall att arbetsgivaren ej betalar ut lönen i vederbörlig ordning eller
om arbetsgivaren eller någon som bor inom dennes bostad skulle lida av
sjukdom som nyss nämnts (16 §).

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Genom beslut den 20 september 1951 uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen
att, efter inhämtande av erforderliga yttranden, verkställa
utredning rörande hittills vunna erfarenheter av hembiträdeslagen
ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande lagstiftning i de nordiska
grannländerna samt inkomma med de förslag rörande förlängning av lagens
giltighetstid och de ändringar i lagen, vartill utredningen gåve anledning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med anledning härav i ärendet hört ett flertal
myndigheter, organisationer in. in. samt förskaffat sig kännedom om de
nordiska grannländernas erfarenheter av lagstiftningen på detta område.

1 det förslag, som styrelsen i enlighet med Kungl. Maj :ts uppdrag framlagt,
har styrelsen behandlat ett flertal frågor i ämnet. Redogörelsen för
förslaget må här begränsas till det följande.

Rörande frågan om lagen i fortsättningen bör ha karaktär av a r b etst
i d s 1 a g eller fritidslag, framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att
den gjorda utredningen enligt dess uppfattning givit vid handen, att tiden
nu vore inne att inordna det husliga arbetet under arbetstidslagstiftningen.
Det husliga arbetets art lade emellertid avsevärda hinder i vägen för att
utforma detaljerade bestämmelser om nettoarbetstid, vilket skulle förutsätta
förandet av omständliga arbetstidsjournaler, en lösning som speciellt
i hem, där husmor hade förvärvsarbete utanför hemmet, skulle vara
ogörlig. T stället borde fastställas en genomsnittlig daglig bruttoarbetstid,
inom vilken också skulle rymmas hembiträdets måltidsraster och sysslor
för egen räkning. En daglig bruttoarbetstid på 10 timmar, av vilka två
timmar kunde beräknas bortfalla för hembiträdets måltider och egna
sysslor, vore den lösning som förefölle naturligast. Den reella arbetstiden

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

5

bleve då i genomsnitt 8 timmar per dag och 48 timmar per vecka. I den mån
söndagsarbete ifrågakomme, skulle detta kompenseras med motsvarande
ledighet under veckan. För fall att överenskommelse träffades om arbete
över den ordinarie arbetstiden, skulle detta arbete i regel betraktas som
övertidsarbete och gottgöras därefter eller kompenseras i form av ledighet.

En sålunda omarbetad hembiträdeslag borde enligt arbetsmarknadsstyrelsens
mening nu givas permanent karaktär, enär förhållandena på arbetsmarknaden
icke kunde förväntas undergå någon förändring under överskådlig
tid.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar, att bruttoarbetstiden för fjorton dagar
icke för överstiga 120 timmar, dock att den dagliga bruttoarbetstiden
icke får uppgå till mer än 12 timmar.

Rörande förutsättningarna för uppsägning av anställningsavtalet
på grund av sjukdom anför arbetsmarknadsstyrelsen.

Nuvarande hembiträdeslag stadgar, att arbetsgivare äger att under vissa
förutsättningar uppsäga avtal till omedelbart upphörande. Bland annat
sägs att så kan ske, därest hembiträdet befinnes lida av tuberkulos eller
av könssjukdom i smittsamt skede. Hembiträde har motsvarande rätt att
med omedelbar verkan uppsäga avtal om arbetsgivaren eller någon inom
dennes bostad boende befinnes lida av tuberkulos eller av könssjukdom i
smittsamt skede. Då man numera på olika sätt vill bekämpa den rädsla
för smitta, som kan föreligga vid tuberkulos även om denna icke befinner
sig i smittsamt stadium, bör i lagen utsägas, att rätt till uppsägning av
avtal vid fall av tuberkulos föreligger endast om den — i likhet med könssjukdom
— är i smittsamt skede.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag är icke enhälligt, i det att två ledamöter
(herrar Brodén och Saemund) i avgiven reservation föreslår, att
lagen skall bibehållas som fritidslag och i denna utformning göras permanent.
Reservanterna framhåller, att det redan under lagens förarbeten år
1944 konstaterades, att det husliga arbetets natur talade emot en reglering
av hembiträdenas arbetstid på samma sätt som för de yrkesgrupper, vilka
omfattades av hittills genomförda arbetstidslagar. Grunderna för denna
uppfattning hade icke ändrats under de gångna årens lopp. Enligt reservanternas
mening borde allt fortfarande överlåtas åt de enskilda parterna
att överenskomma om den arbetstid, som för det enskilda hemmet vore
bäst lämpad. Att detta icke komme att medföra ett otillbörligt utnyttjande
av hembiträdena syntes den förebragta utredningen giva klart uttryck för.

Departementschefen.

Den alltmer framträdande bristen på kvalificerad arbetskraft inom det
husliga arbetsområdet var den främsta orsaken till att statsmakterna år
1944 ansåg sig böra genom lagstiftning reglera arbetsförhållandena på
detta område. Den bundenhet, som avsaknaden av ordnad fritid medförde,

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

framstod som en väsentlig orsak till att liembiträdesyrket ej kunnat hävda
sig i konkurrens med andra yrken. Eftersom det här gällde reglering av
ett nytt område och konsekvenserna i olika hänseenden av den nya lagstiftningen
därför var svåra att överblicka, gjordes lagen icke permanent
utan dess giltighetstid begränsades till tre år.

Lagens giltighetstid har sedermera vid två tillfällen förlängts för tre år
i sänder, och lagen gäller nu till utgången av oktober 1953. Vid båda dessa
tillfällen konstaterades, att tillströmningen till liembiträdesyrket fortsatt
att minska. Några bestämda slutsatser rörande lagens betydelse i rekryteringshänseende
ansåg man sig likväl icke kunna draga, enär andra faktorer
spelat in i väsentlig mån, främst då den brist på yngre kvinnlig
arbetskraft som även återverkat på andra verksamhetsområden. Lagen
ansågs emellertid ha bidragit till att skapa ordnade och enhetliga förhållanden
inom liembiträdesyrket.

När nu frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning ånyo blivit aktuell,
framgår av den utredning, som verkställts genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg, att enighet råder om att en lagstiftning på detta område bör
finnas även i fortsättningen. Däremot är meningarna delade om hur lagen
bör vara utformad. Detta gäller särskilt huruvida lagen bör bibehålla sin
hittillsvarande karaktär av fritidslag eller bör ges formen av en verklig
arbetstidslag.

Denna fråga har väckt livlig diskussion såväl vid lagens tillkomst som
vid de båda tillfällen, då lagen förlängts. När lagen kom till, stod valet
mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd eller att endast angiva
den minimifritid, som ett hembiträde alltid skulle vara berättigat till.
Den lösning i förra hänseendet, som därvid övervägdes, anslöt sig till den
hittills i allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar arbetstagares
arbetstid, tillämpade metoden att med frånräknande av måltidsoch
andra raster fastställa nettoarbetstiden till högst visst antal timmar
för dag, vecka eller längre tidrymd. Närmast övervägdes att fastställa
nettoarbetstiden till högst 8 timmar om dagen eller till maximalt 192 timmar
under en period av fyra veckor. Av vissa skäl valde man dock det andra
alternativet, varför lagen fick formen av fritidslag; och den fritidsreglering
som kom till stånd — och som med viss jämkning fortfarande gäller —
innebar, att i lagen föreskrevs, att den ordinarie arbetstiden skulle sluta
senast kl. 19 samt att hembiträde skulle åtnjuta vissa fridagar. Någon tidpunkt
för det ordinarie arbetets början ansågs ej böra fastställas.

När frågan var aktuell år 1950, hade genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg verkställts en utredning i ärendet. Arbetsmarknadsstyrelsen intog
därvid den ståndpunkten, att den ansåg det principiellt riktigt med en
direkt reglering av arbetstiden för hembiträdeskåren. Styrelsen förordade
likväl, att hembiträdeslagen skulle erhålla utsträckt giltighet i oförändrad
form. Anledningen härtill var främst, att enligt styrelsens mening

7

Andra lagutskottets utlåtande nr V2.

frågan kommit i ett nytt läge genom det nya system för arbetstidsreglering
av det husliga arbetet, som valts i hembiträdeslagstiftningen i ett par
av våra grannländer, nämligen Norge och Finland. Den ordinarie arbetstiden
hade i de norska och finska hembiträdeslagarna maximerats till 10
timmar om dagen, med inräknande av måltidsraster. En bruttoarbetstid
hade sålunda fixerats. Därutöver hade fastställts de tidpunkter, inom vilka
den ordinarie arbetstiden skulle förläggas under dygnet, i Norge mellan
kl. 7 och 19.30 och i Finland mellan kl. 6 och 19, i sistnämnda fallet med
möjlighet att under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till kl. 20.
Vidare hade hembiträde i båda lagarna tillförsäkrats rätt till vissa fridagar.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning erbjöd detta system
ett nytt alternativ till frågans lösning utöver dem som tidigare diskuterats
i Sverige, och erfarenheterna av denna lagstiftning borde enligt styrelsens
mening avvaktas innan man här toge slutlig ståndpunkt till hembiträdenas
arbetstidsfråga. Denna uppfattning delades av statsmakterna, varför hembiträdeslagen
förlängdes på tre år i oförändrat skick.

Arbetsmarknadsstyrelsen har nu enligt uppdrag ånyo gjort en utredning
i ärendet. Vid denna utredning har framkommit, att erfarenheterna ännu
ej medger några mera bestämda omdömen om den norska och den finska
heinbiträdeslagstiftningens verkningar i olika hänseenden. Några speciella
svårigheter vid tillämpningen av arbetstidsbestännnelserna synes dock ej ha
förmärkts.

Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid funnit utvecklingen inom den
husliga arbetsmarknaden i vårt land samt erfarenheterna av vår lagstiftning
på detta område ge vid handen, att tiden nu är inne för att även i
Sverige införa en arbetstidsreglering för det husliga arbetet. Härvid förordar
styrelsen ett bruttoarbetstidssystem, som i vissa avseenden avviker från
de nyss berörda nordiska systemen. Sålunda föreslås — med utgångspunkt
från en daglig bruttoarbetstid om 10 timmar, vari inrymmes måltidsraster
och arbete för hembiträdets egen räkning till en beräknad tid av två timmar
— att den ordinarie arbetstiden fastställes till högst 120 timmar under
loppet av två veckor i följd, samt att arbetstiden ej får överstiga 12
timmar om dygnet. I fråga om tidpunkten för arbetstidens förläggning
under dygnet föreslås ingen ändring i vad nu gäller, dvs. att blott tidpunkten
för arbetets slut anges i lagen. Vidare föreslås att hembiträde skall bibehållas
vid sin nuvarande rätt till fridagar, dvs. varannan söndag, en bestämd
vardag varje vecka efter kl. 14 och den 1 maj efter kl. 13.

Vid remissbehandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens förslag har — liksom
vid tidigare motsvarande tillfällen - - olika uppfattningar gjort sig
gällande rörande frågan huruvida lagens nuvarande fritidskaraktär bör
bestå. De skäl som åberopats för den ena eller den andra ståndpunkten är
i stort sett desamma som framkommit då spörsmålet tidigare diskuterats.
Sålunda har mot en arbetstidsreglering bl. a. anförts, att del husliga ar -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

betet till sin natur är alltför skiftande för att kunna inpassas i en dylik
reglering, som skulle bereda stora svårigheter främst för småbarnsfamiljer
med förvärvsarbetande husmoder samt för lanthushåll; en arbetstidsreglering
anses komma att skapa jäkt och irritation på arbetsplatserna i hemmen.
Till förmån för en arbetstidsreglering har å andra sidan framhållits bl. a.,
att det husliga arbetets karaktär av ett med andra förvärvsarbeten jämställt
yrkesarbete därmed skulle framhållas, något som i sin tur skulle höja yrkets
anseende och förbättra rekryteringen till detsamma. Samtidigt har
uttalats, att en arbetstidsreglering sådan som den föreslagna skulle i stort
sett endast innebära ett lagfästande av nuvarande praxis.

Även beträffande utformningen av en arbetstidsreglering bryter sig meningarna
ganska starkt. Detta gäller ej blott den större frågan om nettoeller
bruttoarbetstid bör tillämpas, utan avser även sådana spörsmål som
längden av den tidrymd för vilken arbetstiden bör fixeras, längden av de
raster som skall anses ingå i en bruttoarbetstid samt tidpunkterna för det
ordinarie arbetets början och slut under dygnet.

I flera remissyttranden har hänvisats till den allmänna översyn av arbetstidslagstiftningen,
som f. n. verkställes genom en särskilt tillsatt kommitté
— arbetstidsutredningen — och som bl. a. åsyftar att undersöka
möjligheterna att i den allmänna arbetstidslagen inrymma en reglering
av arbetstiden på de områden, där speciallagstiftning nu gäller. Det bär
framhållits, att resultatet av detta utredningsarbete borde avvaktas, innan
man toge definitiv ställning till hembiträdeslagens slutliga utformning.
Arbetstidsutredningen har själv givit uttryck för denna uppfattning
och uttalat, att arbetsmarknadsstyrelsens förslag skulle innebära att man
vid en tidpunkt, då hela arbetstidslagstiftningen låge i stöpsleven och ansträngningarna
vore inriktade på att lösa arbetstidsfrågorna efter enhetliga
linjer över hela fältet, på ett särskilt område införde ett nytt system för begränsningen
av arbetstiden. Arbetstidsutredningen har vidare ifrågasatt,
huruvida det vore psykologiskt lämpligt att speciellt för hembiträden införa
ett system med bruttoarbetstid, enär detta med all sannolikhet skulle
tolkas så, att hembiträdena hade längre arbetstid än andra grupper arbetstagare,
ett förhållande som skulle snarare skärpa än minska bristen på hembiträden.
Enligt arbetstidsutredningens mening borde möjligheter föreligga
att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas arbetsförhållanden
på ett sätt, som närmare anknyter till vad som finnes på andra verksamhetsområden,
och dessa möjligheter övervägdes av utredningen.

Socialstyrelsen ävensom arbetarskyddsstyrelsen — vilken av arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagits skola öva tillsyn över ifrågavarande arbetstidsreglering
— har anslutit sig till den mening, varåt arbetstidsutredningen givit
uttryck.

För egen del finner jag de av arbetstidsutredningen anförda skälen för
ett uppskov i frågan bärande. Att nu för hembiträdeskåren införa en form

Andra lagutskottets utlåtande nr 12. 9

av arbetstidsreglering, som måhända finnes böra omkonstrueras, när arbetstidsfrågorna
om några år tages upp till allmän prövning, synes mig
knappast lämpligt; och detta i all synnerhet som åsikterna rörande utformningen
av en arbetstidsreglering är mycket delade. Någon olägenhet av
ett nytt uppskov torde ej uppstå. Jag förordar därför att lagen tills vidare
bibehålies vid sin nuvarande karaktär av fritidslag. Lagens giltighetstid synes
mig böra förlängas för förslagsvis ytterligare tre år.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att hembiträdeslagen ändras
även i vissa andra hänseenden än beträffande arbetstiden. Sålunda har
föreslagits, att lagen göres tillämplig även å deltidsanställda och tillfälligt
anställd arbetskraft samt att arbetarskyddsstyrelsen skall ha att utöva tillsyn
å lagens efterlevnad. Därest lagstiftningen, såsom jag förordat, får behålla
sin nuvarande konstruktion, synes vad arbetsmarknadsstyrelsen i
dessa hänseenden föreslagit sakna aktualitet. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagit, att hembiträde ej skall vara berättigat till gottgörelse
för sådant övertidsarbete, som allenast innefattar vakttjänst och varigenom
hembiträdet ej får avstå från sömn eller planerad fritidssysselsättning. I
denna del har förslaget vid remissbehandlingen kritiserats. Enligt min mening
måste en bestämmelse av dylikt slag lätt kunna föranleda tvistigheter.
Med hänsyn härtill anser jag mig ej böra biträda förslaget härutinnan.
Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit sådan ändring i lagens
uppsägningsbestämmelser, att tuberkulos hos hembiträdet eller arbetsgivaren
eller någon som bor i den senares bostad skall vara skäl till uppsägning
av avtalet till omedelbart upphörande endast när sjukdomen är
i smittsamt skede. Förslaget härom har allmänt tillstyrkts och föranleder
ej erinran från min sida.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag alltså, att hembiträdeslagen
med nyss angivna ändring erhåller förlängd giltighet till och med den 31
oktober 1956.

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

När hembiträdeslagen genomfördes 1944, innebar den en nyhet så till
vida, att någon reglering i lag av det husliga arbetet tidigare icke förekommit.
Redan då övervägdes, huruvida i lagen borde regleras arbetstidens
längd eller om lagen skulle begränsas till att bestämma viss minimifritid.
När man stannade för den sistnämnda lösningen, åberopades härför bland
annat, att det husliga arbetsområdet vore någonting för lagstiftningen nytt
och att man borde gå fram med varsamhet och söka anknyta till och utbygga
redan befintliga sedvänjor och bruk. Den synpunkten framfördes,
att arbetet inom hemmen vore till sin natur så skiftande och oregelbundet,
att det icke kunde förläggas till vissa bestämda tider, och departements -

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

chefen anförde i propositionen, varigenom förslaget till hembiträdeslag
förelädes 1944 års riksdag, att en legal reglering av hembiträdenas arbetstid
av hänsyn till nämnda synpunkt icke kunde givas samma utformning
som den för andra yrken i allmänhet gällande.

Statsmakterna ha vid de senare tillfällen, när lagens giltighetstid förlängts,
stannat för att bibehålla lagen vid dess karaktär av fritidslag.

När nu frågan om den framtida regleringen av hembiträdenas anställnings-
och arbetsförhållanden ånyo aktualiserats, har arbetsmarknadsstyrelsen
i framlagt förslag förordat en omarbetning av lagen, varigenom den
skulle givas formen av en arbetstidslag. Styrelsens förslag innebär i huvudsak
att i lagen skulle införas bestämmelser om en bruttoarbetstid, vilken
icke finge överskridas.

Arbetstidslagstiftningen i vårt land är sedan någon tid tillbaka föremål
för en allmän översyn genom arbetstidsutredningen, vilken enligt direktiven
har att bland annat undersöka förutsättningarna för att slopa eller begränsa
gällande undantag från den allmänna arbetstidslagens tillämpningsområde.
Utredningen har utarbetat ett utkast till ny arbetstidslag, enligt
vilken även hembiträdenas arbetstid skulle regleras.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att resultatet av ifrågavarande
utredningsarbete bör avvaktas innan definitiv ställning tages till
den framtida regleringen av hembiträdenas arbetstid. Utskottet godtager
med hänsyn härtill en förlängning av lagen i dess nuvarande utformning
på ytterligare tre år.

Utskottet har intet att erinra mot det i propositionen upptagna förslaget
att tuberkulos skall vara skäl till uppsägning av anställningsavtalet till
omedelbart upphörande endast när sjukdomen är i smittsamt skede.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till lag angående ändring i
hembiträdeslagen den 30 juni 1944 samt om fortsatt giltighet
av samma lag.

Stockholm den 19 mars 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Wahlund,
Bengtson, Axel Svensson och Huss*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fru Västberg, fru Sandström, herr Carlsson i Bakeröd, fröken
Höjer, fröken Sandell och herr Cassel.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.