16
Andra lagutskottets utlåtande nr It.
Nr 11.
Utlåtande i anledning av väckt motion om befogenhet för hälsovårdsnämnd
att utöva tillsyn över skogsförläggningar.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 403,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Nilsson i Östersund m. fl.
hemställt »att riksdagen måtte besluta, att hälsovårdsnämnd ges befogenhet
utöva tillsyn över skogsförläggningar inom kommunen samt att vidtaga därför
erforderliga lagändringar».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen.
Sedan många år tillbaka är inkvarteringsfrågan för dem som syssla med
skogs- och flottningsarbete i vårt land reglerad genom lagstiftning. Den
första lagstiftningen på detta område kom till stånd år 1919. Genom en
den 25 april nämnda år utfärdad lag ålades arbetsgivare, för vars räkning
skogsavverknings- eller kolningsarbete bedrevs på sådant avstånd från
ställe, där bostad funnes att tillgå, att arbetarna icke varje dag efter arbetets
slut kunde begiva sig dit för att få natthärbärge, skyldighet att sörja för
arbetarnas inkvartering å eller i närheten av arbetsstället. En motsvarande
— om än något mindre långt gående — skyldighet avseende flottningsarbetet
infördes genom lag den 19 juni 1919. I en den 21 maj 1937 utfärdad
ny skogshärbärgeslag kompletterades de allmänna reglerna angående härbärgenas
beskaffenhet med vissa stadganden, innefattande minimibestäminelser
att gälla under särskilda förhållanden.
1937 års skogshärbärgeslag och 1919 års flottledslag ersattes av den nu
gällande lagen den 25 maj 1951 om tillfälliga bostäder vid skogs- och flottningsarbete
m. m. (skogsförläggningslagen). Genom den nya lagen skärptes
kraven på skogsförläggningarnas standard. Lagen trädde i kraft den
1 januari 1952. För förläggningar, som uppförts före lagens ikraftträdande,
gäller emellertid i vissa avseenden en övergångstid av två år.
Tillsyn å lagens efterlevnad utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under
dess överinseende och ledning, av skogsyrkesinspektionens befattningshavare
(20 §). Uppfyller bostad eller stall ej lagens föreskrifter, äger arbetarskyddsstyrelsen
eller skogsyrkesinspektör förelägga arbetsgivaren att avhjälpa
bristerna eller ock förbjuda honom att bedriva visst arbete eller använda
bostaden eller stallet utan att iakttaga vid förbudets meddelande
angivet villkor (22 §). Underlåtenhet att ställa sig sådant föreläggande eller
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
förbud till efterrättelse är straffbelagd (20 §). Lagen innehåller vidare
föreskrift om att å arbetsställe, som avses i lagen, bör bland arbetstagarna
utses ett eller flera skyddsombud. Val av skyddsombud förrättas av arbetstagarna
eller, på framställning av dem, av lokal organisation, genom vilken
de kunna anses företrädda. Där förhållandena påkalla det, äger arbetarskyddsstyrelsen
medgiva, att lokal arbetstagarorganisation utser skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsställe (15 §). Skyddsombud
har att framföra arbetstagarnas önskemål beträffande bostad och
stall, som avses i lagen, och bör verka för goda levnadsförhållanden inom
förläggningen samt söka vinna arbetstagarnas medverkan därtill. Finner
skyddsombud viss åtgärd böra vidtagas, har ombudet att hos arbetsgivaren
eller den som å arbetsstället företräder arbetsgivaren göra framställning
därom. Den som från skyddsombud mottagit sådan hänvändelse har att
utan dröjsmål lämna ombudet besked i frågan. Har av skyddsombud gjord
framställning icke inom skälig tid beaktats, äger ombudet påkalla skogsyrkesinspektörens
ingripande (16 §). Skyddsombud får icke hindras alt
fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare må ej på den grund att han utsetts
till skyddsombud eller i anledning av hans verksamhet som skyddsombud
tillskyndas försämrade arbetsförhållanden, ej heller får arbetsgivare av
sådan orsak skilja honom från anställningen eller försämra hans anställningsvillkor.
Bryter arbetsgivare eller arbetstagare häremot, är han skyldig
ersätta därav uppkommen skada. Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling,
som sker i strid mot vad sålunda stadgats, är ogill (17 §).
I remissyttranden över förslaget till den nu gällande skogsförläggningslagen
framfördes av ett par länsstyrelser den tanken, att hälsovårdsnämnderna
på grund av föreskrifterna i hälsovårdsstadgan fortfarande skulle
äga skyldighet att utöva tillsyn över de byggnader, som avsågos i skogsförläggningslagen.
I propositionen i ämnet (1951 nr 169) hänvisade föredragande
departementschefen till att hälsovårdsstadgan var föremål för översyn
av särskilt tillkallade sakkunniga — 1948 års hälsovårdsstadgekommitté
— samt att frågan om hälsovårdsstadgans tillämpning å skogsförläggningar
torde bli föremål för kommitténs uppmärksamhet. Med hänsyn därtill ansåg
sig departementschefen sakna anledning att vidare uppehålla sig vid detta
spörsmål.
Enligt vad utskottet erfarit är 1948 års hälsovårdskommittés betänkande
nu under tryckning.
Utskottet. Tillsynen över skogsförläggningslagens efterlevnad utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av
skogsyrkesinspektionens befattningshavare. Viss kontroll utövas även av
lokala skyddsombud, vilka utses av arbetstagarna eller deras organisationer.
1 förevarande motion föreslås, all även hälsovårdsnämnder skola erhålla
befogenhet att utöva tillsyn över skogsförläggningar.
2 Bilumg till riksdagens protokoll 1953. !) samt. 2 and. Xr !) 11.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
Hälsovårdsstadgan är för närvarande föremål för översyn. 1948 års liälsovårdsstadgekommitté
kommer enligt vad utskottet erfarit att inom den
närmaste tiden avgiva betänkande, vari bland annat frågan om hälsovårdsstadgans
tillämpning å skogsförläggningar behandlas. Det spörsmål, som
motionärerna upptaga, torde därför komma att prövas vid behandlingen
av kommitténs betänkande. Utskottet anser ej lämpligt att på detta stadium
av ärendets behandling taga ställning till motionens förslag utan vill förorda,
att motionen överlämnas till Kungl. Maj :t att övervägas vid ärendets
vidare behandling.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller, att
förevarande motion, II: 403, måtte övervägas vid den pågående
översynen av hälsovårdsstadgan.
Stockholm den 12 mars 1953.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Wahlund,
Wistrand, Nerman och Bengtson;
från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fruar Västherg, Sandström,
herrar Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Alfredshem, Odhe, Cassel
och Königson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 53
316218