Nr 6—7.
Bankoutskottets ut låt ande nr 6.
1
Nr 6.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser
om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit.
I en den 30 januari 1953 dagtecknad proposition, nr 44, som hänvisats
bil bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om in- och
upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit.
Förslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
Förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952
(nr 325) med särskilda bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa
för jordbrukskredit.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1952 med särskilda
bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit
stadgas i fråga om in- och upplåning under år 1953 skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om in- och upplåning under åren 1954 och
1955.
I en den 4 december 1952 dagtecknad skrivelse har 1950 års jordbrukskasseutredning
som bar till uppgift att se över lagstiftningen om jordbrukets
kreditkassor — hemställt att bestämmelserna i förordningen den
30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om in- och upplåning
vid centralkassa för jordbrukskredit, vilken förordning gäller allenast för
år 1953, måtte få fortsatl giltighet under åren 1954 och 1955.
över framställningen bar, eller remiss, utlåtanden avgivils av bank- och
fond inspektionen, sparbanksinspektionen, fullmäktige i riksgäldskonlorel,
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 samt. Nr 6_7.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 6.
fullmäktige i riksbanken, länsstyrelsen i Östergötlands län — som bifogat
yttrande från Östergötlands centralkassa för jordbrukskredit — länsstyrelsen
i Kristianstads län, länsstyrelsen i Skaraborgs län samt Svenska jordbrukskreditkassan.
Beträffande framställningens och remissyttrandenas innehåll får utskottet
hänvisa till propositionen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
Förordningen den 30 maj 1952 med särskilda bestämmelser om in- och
upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit infördes på jordbrukskasseutredningens
förslag för att provisoriskt tillgodose centralkassornas behov
av viss utvidgning av inlåningsrätten under tiden från det 1948 års förordning
i samma ämne upphörde att gälla vid utgången av år 1952 och till dess
ny lagstiftning skulle träda i kraft. Detta beräknades kunna ske den 1
januari 1954. Sedan det nu visat sig att ny lagstiftning icke lärer kunna
träda i kraft före utgången av år 1955, har utredningen föreslagit, att bestämmelserna
i 1952 års förordning skall tillämpas även under åren 1954
och 1955. Detta förslag har lämnats utan erinran av samtliga hörda remissinstanser.
Även jag finner det väl grundat. Jag förordar därför att förslaget
genomföres.
Utskottet. Den provisoriska förordningen av år 1952 med särskilda bestämmelser
om in- och upplåning vid centralkassa lör jordbrukskredit upphör
att gälla med utgången av innevarande år. Då förslag till författning
om jordbrukets kreditkassor avses föreläggas riksdagen samtidigt med förslag
till ny banklagstiftning och förslag till ny sparbankslagstiftning torde
bestämmelserna i 1952 års förordning böra erhålla giltighet även för tid
därefter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj ds förslag att giltighetstiden utsträckes
till och med den 31 december 1955.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds förevarande proposition.
Stockholm den 26 mars 1953.
På bankontskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sundvik, Mogård, Werner och Wehtje*;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,
Sköldur1, Gustafson i Göteborg, Persson i Norrby, Johansson i
Kalmar, Magnusson i Tumhult* och Boija.
Ej närvarande vid justeringen.