4
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
Nr 22.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 191/9
(nr 311/) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv
m. m.
I en den 6 februari 1953 dagtecknad proposition nr 48, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om fortsatt giltighet
av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv;
dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli
1953 till och med den 30 juni 1954 vara fritagen från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med
rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före
utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Berörda författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv.
Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, vilken jämlikt lag den 30 maj 1952 (nr 384) gäller till
och med den 30 juni 1953, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1954.
Lagstiftningen angående bankaktiebolagens kassareserv.
Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om
bankrörelse är bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunna med
lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som till
-
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
5
sammans med den inneliggande kassan motsvarar minst 25 procent av de
förbindelser, som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.
Alltsedan år 1937 ha särskilda bestämmelser — utöver det i lagen om
bankrörelse intagna stadgandet — varit meddelade beträffande bankaktiebolags
kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende
är upptagna i lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.
I nämnda lag stadgas följande.
Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga
omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i
riksbanken och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna
a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen om
bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolages inneliggande kassa skall
uppgå till viss bestämd kvotdel, högst tjugofem procent, av bolagets förbindelser
med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av
insättningar å sparkasseräkning;
b) att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande
kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om
förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,
skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i
riksbanken och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista
tillgodohavanden hos utländsk bank eller bankir;
c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras
av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i
riksbanken innestående medel icke uppgår till sålunda föreskrivet belopp,
bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av
Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,
dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering
av växlar på högst tre månader.
Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven
utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.
I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga
bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgår till visst angivet
belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må
efter storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar
fastställes.
Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt
bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan
avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget
föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.
Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning
längre än lagen äger giltighet.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen
till och med den 30 juni 1950. Lagen har därefter erhållit fortsatt giltighet,
senast genom lag den 30 maj 1952 (nr 384) enligt vilken giltighetstiden
utsträcktes till och med den 30 juni 1953.
Bestämmelser enligt 1949 års lag har av Kungl. Maj :t meddelats dels för
tiden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti
1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för
tiden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951
(nr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning
upphävdes sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952
(nr 32) med verkan från och med nämnda dag.
I skrivelse den 15 januari 1953 har fullmäktige i riksbanken hemställt
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den 3 juni 1949
(nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd giltighet
till och med den 30 juni 1954, dels ock att riksbanken för tiden från och
med den 1 juli 1953 till och med den 30 juni 1954 måtte vara fritagen från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld
efter deras lydelse. Rörande innehållet i fullmäktiges framställning hänvisas
till propositionen.
Över framställningen har, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige
i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.
Fullmäktige i riksgäldskontoret har meddelat, att fullmäktige med hänsyn
till föreliggande omständigheter för sin del tillstyrkte bifall till den i
ärendet gjorda framställningen.
Bank- och fondinspektionen har uttalat att det av 1949 års banklagssakkunniga
framlagda förslaget till ny banklag, enligt vad inspektionen under
hand erfarit, icke komme att föranleda lagstiftning före utgången av 1954.
En konsekvens härav bleve, att frågan om bankernas kassareserver dessförinnan
icke kunde få någon mera slutgiltig lösning. Under sådana förhållanden
ville inspektionen — trots vissa betänkligheter mot den provisoriska
lagstiftningens utformning — tillstyrka att giltighetstiden för densamma
förlängdes på sätt riksbanksfullmäktige hemställt.
Departementschefen har anfört följande.
1949 års banklagssakkunniga har den 31 januari 1952 avgivit betänkande
med förslag till lag om bankrörelse m. m., vilket förslag i sedvanlig ordning
blivit föremål för remissbehandling. Därvid har från flera håll understrukits,
att det vore önskvärt, att de nu pågående utredningarna rörande sparbankernas
och jordbrukskassornas verksamhet blivit slutförda, innan ställning
toges till banklagssakkunnigas förslag. Även enligt min uppfattning
synes det ändamålsenligt med ett gemensamt bedömande av här ifrågavarande
lagstiftningsfrågor. Ett förslag grundat på banklagssakkunnigas
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
7
betänkande torde under sådana förhållanden icke böra föreläggas innevarande
års riksdag. I likhet med bankofullmäktige och de i ärendet hörda
remissinstanserna anser jag därför det åt Konungen lämnade bemyndigandet
att meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv
fortfarande böra bibehållas och biträder i enlighet härmed förslaget, att
1949 års lag förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954.
Fråga om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa
sedlar med guld.
Genom kungörelsen den 30 maj 1952, nr 386, har riksbanken för tiden
till och med den 30 juni 1953 medgivits befrielse från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
I sin skrivelse den 15 januari 1953 har fullmäktige i riksbanken erinrat
om att frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt vore föremål
för utredning genom särskilda utredningsmän. Då giltighetstiden för
den provisoriska lagen om riksbankens sedelutgivningsrätt utlöpte med
juni månad innevarande år, förutsatte fullmäktige att utredningsmännen
komme att föreslå regler för sedelutgivningsrätten för tiden därefter. Oberoende
av om förslaget komme att avse en ytterligare förlängning av provisoriet
— utan eller med förhöjt maximum för sedelutgivningen — eller en
definitiv reglering, borde, så länge stadgandet i § 72 regeringsformen om
guldinlösningsskyldigheten kvarstode, fortsatt befrielse från densamma
medgivas, förslagsvis för ytterligare ett år.
Fullmäktige i riksgäldskontoret har uttalat att fullmäktige med hänsyn
till föreliggande omständigheter för sin del tillstyrkte bifall till den i ärendet
gjorda framställningen.
Bank- och fondinspektionen har uttalat att det vore tydligt att de omständigheter,
som tidigare föranlett befrielse från guldinlösensskyldigheten,
fortfarande vore för handen; inspektionen hade därför intet att erinra
mot att riksbanken för ytterligare ett år medgåves sådan befrielse.
Departementschefen har anfört följande:
I enlighet med bankofullmäktiges förslag hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att riksbanken må för tiden
från och med den 1 juli 1953 till och med den 30 juni 1954 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med
guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena
därtill ger anledning, före utgången av nämeda tid återupptaga iniösningen
av bankens sedlar.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
Utskottet. Under åberopande av vad departementschefen anfört tillstyrker
utskottet bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
Stockholm den 7 maj 1953.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander*, Mogård,
Werner och De Geer;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt*, Nilsson
i Landskrona, Johansson i Kalmar, Jönsson i Rossbol, Löfgren, Severin i
Gävle och Nordqvist i Karlskoga.
* Ej närvarande vid justeringen.
Alfa Boktryckeri
STOCKHOLM 1953