AV i k—Jo.

Bankoutskottets utlåtande nr U.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om återupptagande
av utredningen för småföretagens lokalfrågor.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 298 i första kammaren av herr Lundqvist m. fl. och nr 220 i
andra kammaren av herr Birke m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj :t ger utredningen för
småföretagens lokalfrågor i uppdrag att återupptaga sitt arbete och snarast
fullgöra detsamma.

Beträffande motiveringen för motionerna får utskottet hänvisa till motionen
I: 298.

över motionen har yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från kommerskollegium
och arbetsmarknadsstyrelsen. Vid kollegii yttrande är fogat
yttrande av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Motionen har tillstyrkts av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
under åberopande av det arbete som redan nedlagts inom kommittén
och angelägenheten av att småföretagens lokalproblem snarast blir närmare
belysta.

Kommerskollegium har i ärendet uttalat hl. a. följande:

På grundval av vissa av småföretagsutredningen gjorda uttalanden (SOU
1946:40) tillsattes enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande (handelsdepartementet)
den 26 augusti 1948 den i förevarande motioner angivna utredningen
om småföretagens lokaler. Utredningen skulle omfatta anskaffning och modernisering
av såväl enskilda som kollektiva verkstadsanläggningar åt småföretagen
inom industri och hantverk.

Enligt vad kollegium inhämtat har utredningen påbörjat en del utredningar,
visande bl. a. småföretagens — med högst 50 anställda — lokalbehov
i vissa städer och andra tätorter, dels byggnads- och arbetarskyddslagstiftningens
inverkan pa möjligheterna för småföretagen att modernisera eller
genom nybyggnader ersätta verksbeståndet, dels ock småindustricentrums
och verkstadshusets tekniska och arkitektoniska problem samt de praktiska
och ekonomiska för- och nackdelar, som kunde vara förenade med anordnandet
av kollektiva verkstadsanläggningar.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 19 januari 1951 (ej våren 1950 som i
motionerna anges) bestämdes emellertid sedermera att utredningens arbete
skulle tills vidare vila. Anledningen härtill var närmast att man i då rådande

Iiihany till riksdagens protokoll 1953. 8 samt. jVr ti_15.

2

tiankoutskottets utlåtande nr li.

konjunkturläge ej kunde räkna med eventuella förslags förverkligande i någon
mera väsentlig utsträckning. Att småföretagens lokalbestånd i mycket
stor utsträckning är föråldrat samt särskilt med avseende å tillgång till
dagsljus, uppvärmning och ventilation bristfälligt är ett känt faktum. Detta
klarlades redan på sin tid av småföretagsutredningen som i sitt ovannämnda
betänkande framhöll önskvärdheten av ett större hänsynstagande
till hithörande yrkesmän. I sådant avseende nämndes en mera praktisk
utformning av normerna för samhällenas bebyggelse, en bättre tillgodosedd
tillgång till expertis och råd vid arbetslokalernas planläggning samt eventuellt
också kreditstöd för byggandet av kollektiva verkstadshus.

Av det redan sagda framgår det samband som förevarande spörsmål har
med frågorna om den allmänna byggnadsverksamheten och därmed också
med hela den allmänna sysselsättningspolitiken. I den mån läget på byggnadsmarknaden
lättar ökas självfallet värdet även ur allmän sysselsättningssynpunkt
av att även småföretagens lokalproblem klarlägges.

En dylik bättre klarläggning är emellertid också och kanske främst alltjämt
befogad med hänsyn till de stora vanskligheter som småföretagarna
kanske mer än många andra befolkningsgrupper — och detta gäller såväl
stad som landsbygd — möter då det gäller att lösa de lokalproblem, av vilka
hela deras existens är i så hög grad avhängig.

Med avseende å formerna för utredningens bedrivande är emellertid att
märka, att frågan numera kommit i ett i viss mån annat läge än då utredningen
år 1948 avslutades.

Kollegium erinrade i detta sammanhang om inom handelsdepartementet
pågående utredningar rörande småföretagens rationalisering och finansiering.
Med hänsyn till av kollegium angivna omständigheter ansåg sig kollegium
ej kunna för närvarande tillstyrka det i motionerna framförda yrkandet
om ett återupptagande av 1948 års utredning rörande småföretagens
lokalfrågor. Med instämmande i motionernas syfte anser sig kollegium dock
härvid böra förutsätta att vid de olika övriga undersökningarna om ett ökat
stöd åt småföretagen även det för dem synnerligen vitala problemet om deras
lokalförhållanden vinner sitt tillbörliga beaktande.

Ur arbetsmarknadsstyrelsens utlåtande torde följande få återgivas.

Såsom framhålles i motionerna, är behovet av upprustning av småföretagens
lokaler mycket framträdande. De otillfredsställande lokalerna medföra
i många fall hygieniska vådor och olycksfallsrisker för personalen
samt svårigheter för företaget att ordna driften rationellt. Någon avsevärd
upprustning av nu utnyttjade lokaler torde knappast komma till stånd under
den närmaste tiden. Tvärtom måste man sannolikt räkna med ökade
svårigheter i samband med att saneringen av viss stadsbebyggelse intensifieras.
I samband därmed torde det uppstå ett fikat behov av att ordna småföretagens
lokalfrågor genom uppförande av s. k. hantverkshus eller liknande
anläggningar.

För att ett ökat investeringsutrymme skall kunna utnyttjas för åtgärder,
syftande till att förbättra småföretagens verkstadsbestånd, måste ifrågavarande
åtgärder vara förberedda i god tid. Det är inte blott finansierings -

Bankoutskottets utlåtande nr M.

3

frågorna, som därvid måste lösas, utan även andra frågor. Sålunda är det
nödvändigt undersöka i vad mån vederbörlig hänsyn tages till småföretagens
speciella lokalbehov vid utarbetandet av stadsplaner m. in. En samordning
av de synpunkter, som läggas på dessa frågor utav olika intressegrupper och
utav kommunala och statliga organ, är önskvärd. En annan betydelsefull
olöst fråga är, hur byggandet av hantverkshus i ökad utsträckning skall
kunna åstadkommas. Olika alternativ äro tänkbara. Sålunda kunna fastigheterna
byggas av fastighetsbolag, stiftelser, hantverksföreningar eller
kommuner. En bearbetning av de hittills vunna erfarenheterna skulle ge
värdefull ledning för den fortsatta utvecklingen.

Styrelsen kan sålunda vitsorda, att åtskilliga problem föreligga, vilka behöva
utredas i syfte att underlätta småföretagarnas möjligheter att ordna
sina lokalfrågor. Styrelsen anser sig dock icke kunna taga ställning till frågan,
i vilken form denna utredning lämpligen bör ske.

Spörsmålet om återupptagande av utredningen angående verkstadsanläggningar
åt småföretagare inom industri och hantverk har tidigare under
innevarande års riksdag upptagits i en fråga i andra kammaren. I sitt svar
den It februari 1953 meddelade statsrådet och chefen för handelsdepartementet
bl. a. följande:

Alldeles oavsett beslutet om anstånd med utredningen kvarstår emellertid
den uppfattning, som kom till uttryck i utredningens direktiv, nämligen
att det är påkallat att överväga åtgärder, varigenom småföretagens lokalförhållanden
kan förbättras.

Frågan hur dessa spörsmål bör angripas har numera i vissa hänseenden
kommit i ett annat läge. Enligt min mening bör nämligen åtgärderna för att
förbättra småföretagens lokalförhållanden snarast ses som ett led i det större
problemet rörande småindustriens rationalisering och finansiering. Detta
ämne har på senare tiden i anslutning till det ändrade ekonomiska läget fått
ökad aktualitet. Jag vill nämna att det för närvarande inom handelsdepartementet
pågår en översyn av företagarföreningarnas verksamhet, avseende
såväl upplysnings- som låneverksamheten till gagn för hantverk och småindustri.
Vidare vill jag erinra om att finansministern nyligen tillkallat
sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande utformningen
av statliga stödåtgärder i syfte att stimulera avsättning, produktion och
sysselsättning inom näringslivet. Denna utredning skall enligt givna direktiv
som en huvuduppgift ta upp frågan om statligt stöd i olika former åt företagsrationaliseri.
ng. Med hänsyn till sålunda pågående utredningar är jag
för närvarande inte beredd föreslå, att den vilande utredningen rörande
småföretagens lokalfrågor återupptages. Hithörande frågor kommer emellertid
att med uppmärksamhet följas inom handelsdepartementet.

Utskottet. Av vad som framkommit under motionernas remissbehandling
synes klart framgå, att småföretagens lokalbestånd för närvarande icke är
tillfredsställande och att behovet av en upprustning av lokalerna sålunda är
framträdande. Utskottet noterar med tillfredsställelse att hithörande frågor
med uppmärksamhet följas inom handelsdepartementet och förutsätter
att förslag till positiva åtgärder kommer att föreläggas riksdagen så snart

4

Bankoutskottets utlåtande nr 1U.

lämpligen ske kan. I likhet med chefen för handelsdepartementet finner utskottet,
att lokalfrågorna böra prövas i samband med att problemen om
småindustriens rationalisering och finansiering övervägas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 298 och II: 220 må anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 21 april 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, De Geer,
Johannesson, Boo*, Eliasson och Wehtje*;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson
i Landskrona*, Sköldin*, Gustafson i Göteborg, Gavelin*, Jönsson i Rossbol*
och Nordqvist i Karlskoga.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Gustafson i Göteborg.