6
Bankoutskottets utlåtande nr 13.
Nr 13.
Utlåtande i anledning av väckt motion om en skyndsam översyn
av norrlandskommitténs olika förslag m. m.
I en inom andra kammaren under nr 218 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets handläggning, hemställer herr Larsson i Hedenäset m. fl.
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, dels att en skyndsam
översyn av norrlandskommitténs olika förslag företages och att riksdagen
snarast förelägges de förslag vartill denna översyn kan föranleda,
samt dels att frågan om tillskapandet av en statlig investeringsfond, avsedd
att främja ett mera differentierat näringsliv i Norrland, göres till föremål
för särskild utredning.
Rörande den närmare motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa
till motionen.
över motionen har i vederbörlig ordning yttrande inhämtats från länsstyrelserna
i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
samt 1948 års järnvägstaxekommitté, varjämte Samarbetsdelegatiopen för
de fyra nordligaste länen beretts tillfälle avgiva yttrande i ärendet.
Motionen har i princip tillstyrkts av de i ärendet hörda länsstyrelserna
ävensom Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen. 1948 års
järnvägstaxekommitté har förmält, att vad avser järnvägstaxefrågorna den
av motionärerna begärda översynen pågår.
Rörande den föreslagna översynen av norrlandskommitténs förslag har
länsstyrelsen i Västernorrlands län anfört följande:
I samband med utlåtanden, som länsstyrelsen avgivit över norrlandskommitténs
olika delförslag, har länsstyrelsen kraftigt framhållit behovet av
sådana åtgärder i olika hänseenden, som kunna motverka en socialt och
kulturellt förödande uttunning av befolkningen i Norrland. I motionen har
bland norrlandskommitténs förslag nämnts förbättring av transportförhållandena
och elkraftdistributionen samt en viss omläggning av nuvarande
beskattningsregler. Såväl dessa som andra av norrlandskommittén väckta
frågor äro synnerligen betydelsefulla för Norrlands framtida utveckling.
Länsstyrelsen vill därför förorda, att de i enlighet med motionärernas hemställan
göras till föremål för en översyn snarast möjligt.
Ur länsstyrelsens i Jämtlands län yttrande må följande anföras:
Länsstyrelsen delar helt motionärernas mening, att åtgärder för en förbättrad
folkförsörjning i de norra delarna av landet är en fråga av vital betydelse.
Bankoutskottets utlåtande nr 13.
7
De stora avstånden och det nordliga läget med det därav följande kärva
klimatet, å ena, samt de stora naturrikedomarna i form av skog, malm och
vattenkraft, å andra sidan, ha medfört, att Norrlands och det norrländska
näringslivets problem i många avseenden te sig annorlunda än det övriga
Sveriges. Detta har också uppmärksammats av statsmakterna. Sålunda ha
många s. k. norrlandsfrågor blivit föremål för utredning och förslag, bland
annat genom norrlandskommittén. Såsom i motionen framhålles, har emellertid
huvudparten av denna kommittés förslag ännu ej realiserats. Av skäl,
som anförts i motionen, måste det därför anses synnerligen angeläget, att en
översyn av kommitténs förslag snarast möjligt äger rum.
Länsstyrelsen får för sin del livligt tillstyrka, att en skyndsam och allsidig
utredning verkställes rörande de norrländska problemen, därvid de i
motionerna I: 14 och I: 15 framförda synpunkterna tagas under övervägande.
Länsstyrelsen vill jämväl framföra det önskemålet, att vid denna utredning
de speciella norrlandsorgan, som framkommit under senare år, Samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen, Norrlandsmässans huvudkommitté
och Norrlandsförbundet få sina synpunkter företrädda.
Länsstyrelsen i Norrbottens lön framhåller i sitt yttrande bl. a. följande:
Vad i motionen framhållits rörande behovet inom de nordligaste delarna
av landet av ett förbättrat försörjningsunderlag kan länsstyrelsen i allt väsentligt
vitsorda. Det under vissa tider av året hårda klimatet, den inom avsevärda
områden glesa bosättningen, ett ofullständigt kommunikationsnät,
ett på vissa håll alltför ensidigt näringsliv och till följd bl. a. härav en ofta
ojämn sysselsättning utgöra var för sig faktorer, som för vissa grupper gör
det svårt — för att inte säga omöjligt — att uppnå en levnadsstandard som
motsvarar den som gäller inom landet i övrigt. Mångfalden av de frågor,
som sysselsatte norrlandskommittén under dess arbete åren 1945—1949,
bar på sitt sätt vittne om att Norrlands försörjningsproblem måste angripas
från vitt skilda utgångspunkter. I vissa fall måste man räkna med lösningar
på förhållandevis lång sikt, under det att i andra fall en bättre tingens ordning
skulle kunna nås genom mindre omfattande åtgärder.
Kommitténs olika förslag ha hittills rönt växlande öden. Som ett allmänt
omdöme kan sägas, att huvudparten av olika skäl stannat på papperet. Vissa
av de redovisade utredningarna ha lagts till grund för nya överväganden.
I någon utsträckning ha andra — i varje fall till en del — resulterat i åtgärder
från det allmännas sida eller indirekt påverkat statsmakternas och
de regionala myndigheternas beslut i olika avseenden.
Kommitténs första tryckta betänkande gällde yrkesutbildningen. För
Norrbottens läns vidkommande kan konstateras, att under senare år en betydande
upprustning ägt rum på detta område, och förhållandena kunna på
det hela taget bedömas som tillfredsställande. Beträffande lantmannaskolorna
och yrkesskolorna för jordbruket kan för länets del kravet på utbildningsmöjligheter
för närvarande anses fyllt. I fråga om de centrala verkstadsskolorna
har genom landstingets försorg en avsevärd utbyggnad skett
— inom den närmaste tiden torde man kunna räkna med ca 600 elevplatser
vid tre verkstadsskolor. Den kommunala yrkesundervisningen bedrives
för närvarande vid ca 35 yrkesskolor. Kvar står dock behovet av en ytterligare
utbyggnad av den kvinnliga lanthushållsundervisningen samt av den i
kommunernas egen regi anordnade yrkesutbildningen.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 13.
Norrlandskommitténs synpunkter i fråga om forsknings- och försöksverksamheten
på jordbrukets område i Norrland ha otvivelaktigt bidragit till
beslutet om att inrätta försöksgården i Röbäcksdalen i Västerbottens län.
Beträffande kommitténs förslag till vissa åtgärder för främjande av
skogsvård och betesförbättring i norra Sverige ha visserligen redan tidigare
anslag för ifrågavarande ändamål ställts till förfogande, men det torde ej råda
någon tvekan om att intensifieringen av åtgärderna delvis kan sägas vara
ett resultat av kommitténs förslag. Länsstyrelsen avser här bl. a. det förstärkta
s. k. produktionsanslaget till lappmarken — sedermera utsträckt till
andra delar av länet — samt anslagen till vissa åtgärder, som enligt gällande
skogsvårdslag ej åligga vederbörande markägare men ändock bedömas
som värdefulla med hänsyn till skogsvården.
Kommitténs framställning år 1946 angående bostadsförhållandena för helårsarbetande
skogsarbetare torde enligt länsstyrelsens uppfattning icke
längre ha samma aktualitet som tidigare. Huvudmännen för storskogsbruket
ha nämligen på senare tid i ej obetydlig omfattning påbörjat inrättandet
av s. k. skogsarbetarbyar på skilda platser inom Norrbottens län. Länsstyrelsen
anser därför att det numera ej finns anledning att ytterligare utreda
denna fråga, annat än i lokala, konkreta fall.
Norrlandskommitténs år 1946 framlagda förslag rörande distriktssköterskornas
verksamhet har delvis burit frukt — i vart fall för Norrbottens läns
vidkommande. Genom landstingets föfsorg har man nämligen i allt större
utsträckning kombinerat distriktsvården med förlossningsvården genom en
successiv sammanslagning av distriktssköterske- och barnmorsketjänsterna.
Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att medicinalstyrelsen av
Kungl. Maj :t fått i uppdrag att utreda frågan om den öppna förlossningsvårdens
framtida organisation.
Kommitténs betänkande angående vissa åtgärder till förbättrande av
transportförhållandena i Norrland kan däremot icke anses ha i nämnvärd
grad påverkat utvecklingen inom detta betydelsefulla område. Samma gäller
kommitténs ställningstagande till elkraftproblemet ävensom utredningen
angående åtgärder vid industrinedläggelse eller driftsinskränkning.
Kommittén har i ett betänkande, avgivet år 1947, föreslagit att ett rikssjukhus
skulle inrättas i Norrland. Frågan har emellerid icke föranlett någon
åtgärd från statsmakternas sida men bör enligt länsstyrelsens mening
tagas upp på nytt och då i samband med frågan om en medicinsk högskola
för Norrland i anslutning till ett räjongsjukhus.
I fråga om kommitténs förslag att ordna isbri/tningen längs norrlandskusten
vill länsstyrelsen erinra om att spörsmålet ytterligare utretts genom
ett år 1950 avlämnat förslag rörande isbrytarverksamhetens främjande och
där man bl. a. dragit upp riktlinjer för den lokala isbrytningen.
Vad beträffar kommitténs utredning om skogstillgångarna och skogsindustriernas
råvaruförsörjning i övre och mellersta Norrland må här framhållas
den påverkan på utformningen av gällande skogsvårdslag, som kommitténs
ställningstagande otvivelaktigt utövat, särskilt med avseende å kravet
på en jämnare avkastning av skogsbruket.
Kommittén framlade år 1949 i samråd med järnvägsstyrelsen en utredning
rörande ostkustbanans förlängning norrut. Frågan om järnvägsnätets
utbyggnad i olika riktningar — länsstyrelsen tänker härvid bl. a. på den
Bankoutskottets utlåtande nr 13.
9
projekterade bandelen Kalix—Luleå — är som känt alltjämt föremål för
överväganden.
Vissa av de av norrlandskommittén publicerade utredningarna måste nu
beträffande sakmaterialet vara delvis föråldrade och kräva omfattande
kompletteringar. Därtill kommer att en del av de behandlade spörsmålen
var för sig utgöra mycket komplicerade problem, vilka uppenbart icke lämpligen
böra infogas i en av en och samma krets sakkunniga utförd »allmän
översyn» av den s. k. norrlandsfrågan. Hit höra enligt länsstyrelsens mening
exempelvis frågorna om ostkustbanans förlängning, förbättrandet av transportförhållandena
i Norrland, sågverksdriften och elkraften. Spörsmål av
denna räckvidd böra således enligt länsstyrelsens uppfattning skyndsamt
specialutredas i den ordning de påkalla det allmännas uppmärksamhet. En
sådan översyn som motionärerna åsyfta kan nämligen bli en mycket tidsödande
procedur och komma i otakt med den turordning och tidtabell enligt
vilken de olika projekten böra aktualiseras.
Länsstyrelsen anser att en första »katalogisering» av de förslag, som nu
kunna tänkas komma i fråga, på Kungl. Maj:ts uppdrag skulle kunna göras
av den s. k. Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen. Sedan delegationen
utarbetat sitt »handlingsprogram» bör Kungl. Maj :t pröva vilka
frågor som var för sig böra specialutredas och i vilken takt detta bör ske.
I anledning av ett uttalande i motionen vill länsstyrelsen erinra om att
frågan om en omläggning av beskattningen för industriers och andra större
företagares inkomster torde bli föremål för utredning av 1950 års skattelagskonunitté.
Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen har framhållit, att
Norrlands och det norrländska näringslivets problem te sig i många avseenden
annorlunda än det övriga Sveriges. Det nordliga läget, de stora avstånden,
den ringa folktätheten ha vid sidan av de stora naturtillgångarna i
skog, malm och vattenkraft och kanske framför allt den stora exportbetoningen
— Norrland är i förhållande till folkmängden i runt tal 2,5 gånger
så mycket exportbetonat som det övriga Sverige — samverkat därtill. Norrlands
särställning har också uppmärksammats av statsmakterna, och många
s. k. norrlandsfrågor ha blivit föremål för utredningar och förslag, bl. a.
genom den under åren 1944—1948 verksamma norrlandskommittén. Det
kan emellertid ej förnekas, att många av de framförda förslagen av olika
anledningar kommit i skymundan. Problemkomplexen ha liksom stått i vägen
för varandra. Samarbetsdelegationen har själv varit inne på tanken att
göra en inventering av de många olika förslagen för att få konstaterat, dels
vilka förslag som kunna avföras, då de redan helt eller delvis omsatts i verkligheten
eller på grund av ändrade förhållanden numera sakna betydelse,
dels vilka förslag som alltjämt äga aktualitet. För dessa sistnämnda skulle
det samtidigt gälla att söka få fram den större eller mindre angelägenhetsgraden,
allt i syfte att åstadkomma praktiska resultat.
Vad angår det i motionen väckta förslaget om utredning av frågan om
skapande av en statlig investeringsfond, avsedd att främja ett mera diffe
-
10
Bankoutskottets utlåtande nr 13.
rentierat näringsliv i Norrland, har länsstyrelsen i Västernorrlands län
framhållit, att de nuvarande företagarföreningarnas ekonomiska och personella
resurser icke synas tillräckliga för att föreningarnas verksamhet
skall kunna bliva av önskvärd omfattning. Det synes för Västernorrlands
län vara en fråga av största angelägenhetsgrad, att länets näringsliv differentieras,
så att känsligheten för konjunktursvängningarna blir mindre.
Enligt länsstyrelsens mening torde länets företagarförening härvidlag kunna
göra betydande insatser, om den utbygges i personellt hänseende och gives
erforderliga ekonomiska resurser.
Länsstyrelsen framhåller, att denna fråga ävenledes har varit föremål
för utredning, och förordar, med instämmande i motionärernas synpunkter,
att spörsmålet om åtgärder för att främja ett mera differentierat näringsliv
i Norrland snarast göres till föremål för den undersökning, som med beaktande
av redan förefintligt utredningsmaterial erfordras.
I denna speciella fråga anför länsstyrelsen i Jämtlands län följande.
Företagarföreningarna i de norrländska länen söka medverka till ett mera
differentierat näringsliv i Norrland. Dessa föreningars verksamhet torde
också ha medfört en viss förbättring i angivna hänseende. Emellertid har
det visat sig, att de medel, som stå till föreningarnas förfogande, icke äro
tillräckliga för ändamålet. Vid sådant förhållande synes det vara välbetänkt,
att -— som i motionen föreslås — frågan om tillskapandet av en statlig investeringsfond,
avsedd att främja ett mera differentierat näringsliv i Norrland,
göres till föremål för utredning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att statsmakterna med betydligt
större anslag än hittills böra främja småindustriföreningarnas verksamhet.
Härigenom skulle de mindre företagens kapitalbehov kunna tillgodoses
utan att någon särskild investeringsfond inrättas. I fråga om de mera
kapitalkrävande investeringar, som kunna komma i fråga, anser länsstyrelsen
det vara mest rationellt att statsmakterna genom anslag på riksstaten
ställa medel till förfogande i den utsträckning som visar sig påkallad av de
säregna förhållanden, vilka äro bestämmande för det norrländska näringslivets
utveckling. Om det emellertid skulle visa sig vara mera ändamålsenligt
att tillgodose dessa anspråk genom en särskild fond vill länsstyrelsen
framhålla vikten av att fonden blir tillräckligt stor för att tillåta även
mycket betydande investeringar och att reglerna för densamma utformas så
att de medgiva största möjliga handlingsfrihet i valet mellan olika projekt.
Även Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen har funnit ökat
stöd åt företagarföreningarna väl motiverat. För övrigt synes det Samarbetsdelegationen
väl värt att ta under övervägande om ej »frågan om tillskapandet
av en statlig investeringsfond, avsedd att främja ett mera differentierat
näringsliv i Norrland», bör göras till föremål för särskild utredning.
19i8 års järnvägstaxekommitté anför rörande den inom kommittén på -
Bankoutskottets utlåtande nr 13.
11
gående översynen av norrlandskommitténs förslag i vad de avse järnvägstaxefrågorna
följande.
I direktiven för taxekommitténs utredningsuppdrag nämnes bl. a., att
att norrlandskommittén avlämnat ett betänkande (SOU 1946: 84) angående
vissa åtgärder till förbättrande av transportförhållandena i Norrland. I samband
härmed uttalade statsrådet i nämnda direktiv, att innan ståndpunkt
toges till norrlandskommitténs förslag rörande statens järnvägars taxor,
det borde närmare utredas, i vad mån järnvägsekonomiskt icke motiverade
nedsättningar belastade statsbanorna samt i vad mån norrlandskommitténs
förslag vore järnvägsekonomiskt berättigade. Det borde uppdragas åt taxekommittén
att även undersöka dessa spörsmål.
Taxekommittén vill erinra om att norrlandskommitténs taxepolitiska förslag
i stort sett avsågo följande åtgärder.
Persontaxan.
1. Tur- och returbiljetter införas på alla avstånd till pris som för 1%
enkel biljett.
2. Biljettpriset sänkes på linjer, som förbinda glesbebyggda områden med
tätort och där persontrafiken till huvudsaklig del sker med rälsbussar.
3. Snälltåg klassificeras på vissa sträckor som persontåg.
Godstaxan.
1. Sänkning av taxorna på långa transportavstånd med början vid 400
km och därefter jämn tillväxt av nedsättningen till 20 procent på 700 km;
därovan oförändrad procentsats.
2. Tillämpning av virtuella avstånd vid beräkning av fraktkostnader, varvid
de verkliga avstånden skulle vid fraktberäkningen antagas minskade på
visst sätt.
Taxor för biltrafik.
På de av norrlandskommittén föreslagna stambillinjerna skulle järnvägstaxan
tillämpas i såväl person- som godstrafik. I samtrafik mellan järnväg
och stambillinje skulle dessutom avgifterna baseras på genomräknade avstånd.
Övervägandena av norrlandskommitténs förslag ingå som en del av taxekommitténs
utredningsverksamhet, och kommittén har dessa frågor under
behandling i deras olika sammanhang. Sålunda har taxekommittén på ort
och ställe studerat de speciella problemen med taxesättningen i Norrland
och har under år 1951 gjort tvenne resor till landsdelen. Därvid ha hållits
sammanträden med representanter för myndigheter och näringsliv i Luleå,
Umeå, Örnsköldsvik, Härnösand, Sundsvall och Östersund. Kommittén har
i dessa sammanhang fått taga del av önskemål och förslag rörande järnvägstaxorna
i Norrland.
Vad angår de förslag rörande persontaxan, som norrlandskommittén förde
fram, ha åtskilliga förverkligats eller hålla på att praktiskt utprovas.
Taxekommittén vill erinra om att tur- och returbiljetter införts på alla avstånd
med en månads giltighetstid. För långa resor innebär denna åtgärd en
påtaglig prissänkning i förhållande till priset för två enkla biljetter. På förslag
av taxekommittén pågå prov med en särskild form av tur och returbiljetter,
»semesterbiljetter», vilka för långa resor medföra 25 procents rabatt
på priset för vanlig tur- och returbiljett. Likaså på förslag av taxe
-
12
Bankoutskottets utlåtande nr 13.
kommittén provas för närvarande endagsbiljetter till pris som för enkel biljett
för resor fram och åter samma dag till ett antal huvudorter inom Norrland.
Beträffande avgifterna för begagnande av snälltåg föreligga planer på vissa
åtgärder, men dessa ha ännu icke slutgiltigt behandlats.
De som ha intresse av järnvägstaxorna i Norrland och hur dessa komma
att utformas, önska sannolikt få veta, när taxekommittén väntas bli färdig
med sitt arbete. Kommittén får för den skull meddela, att den i stort sett
har gått igenom arbetsuppdraget rörande persontaxan. Emellertid måste
persontaxan samordnas med och avvägas i förhållande till förslagen rörande
godstaxan. Beträffande denna pågå olika undersökningar. Sannolikt kunna
dessa bli färdiga under loppet av år 1954. Det slutliga resultatet i form av
ett betänkande torde därför icke kunna avlämnas förrän under loppet av
år 1955. Huruvida kommittén dessförinnan kommer att avlämna några separata
delförslag kan nu icke avgöras.
Utskottet. I likhet med motionärerna finner utskottet att behov föreligger
av en inventering av föreliggande norrlandsproblem. Härigenom bör
angelägenhetsgraden av frågekomplexen kunna fastställas och planer för
deras lösning i den mån ekonomiska förutsättningar härför föreligga upprättas.
Såsom antytts i vissa av remissyttrandena bör denna inventering och
katalogisering av frågorna kunna företagas under medverkan av de speciella
norrlandsorganen såsom Sainarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen
och Norrlandsförbundet. Vad särskilt angår den av motionärerna berörda
frågan om utredning rörande skapandet av en statlig investeringsfond
avsedd att främja ett mera differentierat näringsliv i Norrland finner
utskottet att denna lämpligen bör övervägas i samband med en inom
handelsdepartementet pågående granskning av företagarföreningarnas
verksamhet.
Utskottet vill slutligen fästa uppmärksamheten på att första kammaren
i anledning av motionen I: 14 redan för sin del beslutat »att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t hemställa om sådana överväganden, utredningar, förslag
och andra åtgärder, att kvarstående olösta norrlandsfrågor kommer till sin
rätt».
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 218 må anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 16 april 1953.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Bankoutskottets utlåtande nr 13.
13
Närvarande:
från första kammaren: herrar Everlöf, Sundvik, Fahlander*, De
Geer, Johannesson, Boo, Eliasson* och Wehtje*;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson
i Landskrona, Sköldin, Gustafson i Göteborg, Gavelin, Jönsson i Rossbol och
Nordqvist i Karlskoga.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.