Nr 8—9.

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

1

Nr 8.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av periodiskt understöd och
av stipendier samt angående avdragsrätt för studiekostnader.

(2:a avel.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 162 av herr Magnusson m. fl. samt II: 215
av herrar Kgling och Nilsson i Göingegården, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville
för 1954 års riksdag framlägga förslag till sådan ändring av bestämmelserna
i kommunalskattelagen, att periodiskt understöd till studerande jämställes
med övriga avdragsgilla periodiska understöd samt att avdrag får åtnjutas
för studiekostnader»; samt

2) de likalydande motionerna I: 269 av herr Magnusson m. fl. och II: 213
av herr Kgling, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ger 1950 års skattelagssakkunniga sådana direktiv
att frågan om beskattning av stipendier snarast möjligt blir föremål
för en allsidig utredning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 213 och II: 215.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskaltelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÅ 1936 Fi not. 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §
1 inom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö3. 7 samt. Nr 8—9.

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §
är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt
2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga
beskattningen.

Jämlikt 19 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig inkomst enligt
nämnda lag icke räknas stipendier till studerande vid undervisningsanstalt
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning. Enligt 2 § förordningen om
statlig inkomstskatt skall nämnda bestämmelse äga tillämpning jämväl vid
den statliga taxeringen. Ifrågavarande stadgande tillkom vid 1928 års skattelagstiftning
efter förslag av 1921 års kommunalskattekommitté. Någon särskild
motivering härför anfördes icke i kommitténs betänkande, där det endast
uttalades, att »motsvarande bestämmelse saknas för närvarande men
vad som sålunda föreslagits innebär icke någon ändring i vad som hittills
i praktiken tillämpats».

I praxis har frågan om stipendiers behandling i beskattningshänseende
endast i ringa omfattning blivit belyst. Några rättsfall finnes dock. Sålunda
har docentstipendier förklarats vara i sin helhet skattepliktiga i ett flertal
rättsfall (RÅ 1930 ref. 78, 1931 not. 1312 m. fl.). Av professor vid Uppsala
universitet från statskontoret uppburet, såsom forskningsbidrag betecknat belopp
har ansetts utgöra skattepliktig inkomst (RÅ 1943 not" 332). Stipendium
å 750 kronor för genomgående av polisskola har ansetts utgöra skattepliktig
inkomst (RÅ 1934 not. 35). Löneförmån, som utgått under studieresor,
har icke betraktats såsom stipendium utan beskattats (RÅ 1938 not.
272). Arvoden, som enligt kungl. brev den 30 juni 1943 utgått till landsfiskalselever
och landsfiskalsaspiranter under utbildningstiden, har ansetts icke
skattepliktiga (Rå 1948 ref. 51). Däremot har såsom skattepliktig inkomst
ansetts bidrag till uppehälle åt elev vid telegrafverkets undervisningsanstalt,
provårsarvode samt förmåner, som under utbildningstiden utgår "till sjuksköterskeelever
vid Röda korsets sjukhem och Sophiahemmet (RÅ 1952
ref. 23). Ett av en författare uppburet stipendium från Albert Bonniers stipendiefond
har ansetts ej vara skattepliktigt med hänsyn till de omständigheter,
under vilket stipendiet utgått (utan ansökan och utan utförande av
något särskilt arbete) (RA 1936 ref. 55). Däremot har fast understöd av
statsmedel åt skönlitterära författare ansetts utgöra skattepliktig inkomst
(RÅ 1935 ref. 36); likaså statliga stipendier åt yngre svenska musikidkare
m. m. (RÅ 1948 not. 1209) samt bidrag från Björnska fonden till operaelev
(RÅ 1947 not. 418). Även ett från den under riddarhusets förvaltning stående
Carlesonska stipendiefonden uppburet belopp har ansetts skattepliktigt
(RÅ 1940 not 937).

19H års allmänna skattekommitté har i sitt år 1950 avgivna betänkande
nr IV (SOU 1950: 21) framlagt förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser
för beskattning av periodiskt understöd. Vidare har kommittén år 1951

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

avgivit betänkande nr V (SOU 1951: 13) angående studiekostnaders behandling
i beskattningshänseende.

I förstnämnda betänkande har kommittén i fråga om periodiskt understöd
och därmed jämförlig periodisk utbetalning såsom huvudregel föreslagit,
att utbetalningar, vilka innebär överflyttning av förmögenhet eller
vilka skett i syfte att mildra progressionen vid beskattning, icke skall anses
utgöra periodiskt understöd. Om det utgivna beloppet är större än som
kan anses skäligt med hänsyn till mottagarens ekonomiska förhållanden och
omständigheter i övrigt, skall utbetalningen enligt kommitténs förslag helt
eller delvis betraktas såsom gåva. Den föreslagna begränsningen av avdragsrätten
skall dock icke gälla, då utbetalningen utgör omkostnad i viss förvärvskälla
eller utgår på grund av skilsmässodom, utgör skadestånd, utgår
från familjestiftelse, på grund av testamente o. d.

Kommittén har i fråga om periodiskt understöd till annans undervisning
eller uppfostran föreslagit den ändringen, att avdrag skall medgivas för dylikt
understöd till barn, vilket under beskattningsåret fyllt minst 17 år och icke
tillhör givarens hushåll. Understödet skall utgöra skattepliktig intäkt för
mottagaren.

Har skattskyldig under större delen av beskattningsåret underhållit hemmavarande
barn, som under samma år fyllt minst 17 år och åtnjutit heltidsundervisning
vid läroanstalt, skall den skattskyldige enligt kommitténs
förslag vid taxering till inkomstskatt erhålla ett särskilt avdrag å 700 kronor.
Detta dock under förutsättning att barnet icke åtnjutit inkomst överstigande
700 kronor.

Kommittén har slutligen föreslagit en ändring av 39 § b) förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt. Den nuvarande bestämmelsen om skattefrihet
för gåva till undervisning och uppfostran kan tolkas på ett sätt som medgiver
obehörig skattelindring. Syftet med den föreslagna författningsändringen
är att hindra dylika missbruk. Detta syfte har kommittén ansett sig
kunna vinna genom att i författningsrummet angiva att skattefrihet för sådan
gåva endast skall åtnjutas om omständigheterna är sådana, att gåvotagaren
genom gåvan kan anses ha tillförsäkrats en förmån, som han eljest
icke skulle ha åtnjutit.

I ett särskilt yttrande till betänkandet har herrar Sjödahl och Werner förklarat
sig icke kunna ansluta sig till förslaget om avdrag för och beskattning
av periodiska understöd till annans undervisning och uppfostran samt
om särskilt avdrag för studerande barn över 17 års ålder, som vistas i
hemmet.

I avseende å studiekostnadernas skatterättsliga behandling har kommittén
i betänkandet nr V föreslagit i huvudsak följande. Under förutsättning att
skattskyldig utövar sådan förvärvsverksamhet, att det är sannolikt, att
hans genom akademisk eller därmed jämförlig examen vunna utbildning är
till väsentligt gagn i förvärvsverksamheten, skall avdrag medgivas för under
beskattningsåret verkställd avbetalning å studieskuld, dock alt avdrag

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

för sådan avbetalning icke får medgivas med högre belopp än som svarar
mot vad som återstår av intäkten i förvärvskällan, sedan övriga utgifter
fråndragits. Avdrag för amortering får endast medgivas, därest den skattskyldiges
förmögenhet vid beskattningsårets ingång är negativ. Sammanlagt
får skattskyldig för skuldavbetalningar icke erhålla avdrag med högre
belopp än som godkänts såsom vid taxering avdragsgill studieskuld. Såsom
sådan skuld må godkännas ett belopp icke överstigande en beräknad kostnad
av 2 500 kronor för studieår, dock högst under det antal år, som kan
anses utgöra genomsnittlig studietid för avläggande av den examen, varom
är fråga. Befinnes det uppenbart, att studieskuld, som skattskyldig ådragit
sig för bestridande av kostnader för akademisk eller därmed jämförlig
examen, belöper allenast å del av studietiden, må den avdragsgilla studieskuldens
belopp jämkas med hänsyn till vad som kan anses skäligt på
grund av omständigheterna. Icke i något fall må såsom avdragsgill studieskuld
godkännas högre belopp än skillnaden mellan den skattskyldiges samtliga
skulder och hans till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar
vid utgången av det år, under vilket den skattskyldige avslutat sina studier.

I avdragsgill studieskuld får endast inräknas sådan skuld, som skattskyldig
ådragit sig för bestridande av utgifter för studier efter avlagd studentexamen
eller därmed jämförlig examen.

Har efter utgången av det beskattningsår, under vilket examen avlagts,
arvs- eller testamentslott eller gåva, för vilken skatt skall utgå enligt förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt, tillfallit skattskyldig, skall värdet
av vad sålunda tillfallit honom avräknas från vad som enligt vad ovan
sagts kan godkännas såsom avdragsgill studieskuld.

Mot av kommittén föreslagna bestämmelser om avdragsrätt för avbetalning
har ledamoten herr Strandh anmält reservation dock utan att avgiva
särskilt yttrande.

I sitt betänkande nr IV har kommittén jämväl berört frågan om beskattningen
av stipendier. Beträffande stipendier till studerande vid undervisningsanstalter
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning har kommittén
föreslagit, att i 19 § kommunalskattelagen något utförligare skall
angivas när skattefritt stipendium föreligger. De principer, som kommittén
följt vid utformningen av sitt förslag, avviker endast i vissa hänseenden
från de nu i praxis tillämpade. Kommittén föreslår sålunda, att ifrågavarande
stipendier skall vara skattefria därest bidraget icke kan anses hava
föranletts av ett anställningsförhållande mellan bidragsgivaren och
mottagaren eller grundar ett sådant anställningsförhållande eller utgör ersättning
för mistade löneförmåner. Kommittén har vidare uttalat, att i
samband med spörsmålet om nyssnämnda stipendier uppkomme frågan
hur exempelvis statens stipendier till skönlitterära författare skulle behandlas
i beskattningshänseende. Enligt kommitténs mening kunde här
icke vara fråga om bidrag till mottagarens utbildning utan snarare ett
bidrag för möjliggörande av viss förvärvsverksamhet. Om skattefrihet för

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

5

dylika bidrag skulle införas, borde detta tydligen ske på annan grund än
den på vilken gällande skattefrihet för stipendier för undervisning och
uppfostran byggde. Skillnaden mellan statens författarestipendier och de
understöd, som utginge av samma anslag, vore så obetydlig att därest stipendierna
fritoges från beskattning en dylik förmån borde införas även
för understöden. Kommittén funne emellertid för sin del att denna fråga
vore av sådan beskaffenhet att den lämpligen borde upptagas i annat sammanhang.

Frågan om ändrade bestämmelser angående beskattning av periodiskt
understöd samt om rätt att vid inkomsttaxering åtnjuta avdrag för vissa
studiekostnader var föremål för behandling vid 1952 års riksdags vårsession.
Då hemställdes nämligen i flera motioner om lagstiftningsåtgärder
i anledning av de förslag kommittén framlagt i dessa hänseenden, under
det att i andra motioner förordades en översyn av förslagen. Sålunda yrkades
i de likalydande motionerna 1:214 och 11:285, att riksdagen måtte
besluta författningsändringar av i huvudsak den innebörd kommittén föreslagit
samt att ändringarna måtte träda i kraft den 1 januari 1953. Motionärerna
förordade i sistberörda motioner väsentligen följande ändringar
i kommitténs förslag, nämligen viss uppmjukning rörande avdragsrätten
för bidrag till studerande tillhörande givarens hushåll, viss ändring av underlaget
för beräknande av avdragsgill studieskuld, avdragsrätt för avbetalning
av icke förvärvsarbetande makes studieskuld samt sådana över O

... o

gångsbestämmelser, att även den som avlagt examen tidigare än fem ar
före författningsändringarnas ikraftträdande måtte kunna erhålla avdrag
för återstående amortering. Vidare yrkades i de likalydande motionerna
1:291 och 11:382, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen,
att avdrag medgåves för studiekostnader oavsett hur studierna
finansierats samt att riksdagen i övrigt måtte antaga det av kommittén
framlagda förslaget i fråga om studiekostnadernas skatterättsliga
behandling. Slutligen yrkades i de likalydande motionerna 1:216 och 11:287
skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag till 1953 års riksdag
beträffande avdragsrätt för studiekostnader avseende såväl akademiska
och därmed jämförliga studier som yrkesutbildning inom jordbruk, handel,
hantverk, sjuk- och hälsovård, socialt arbete m. in. I sitt betänkande
nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att utskottet givetvis icke vore
berett att då taga ställning till skattekommitténs förslag i förevarande
delar och de ändringar däri, varom yrkande framställts. Den nuvarande
regleringen av avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig
periodisk utbetalning hade emellertid under senare år blivit föremål
för åtskillig kritik, och utskottet ansåge därför angeläget, att riksdagen
bereddes tillfälle att pröva ett förslag till ändrade bestämmelser i fråga
om avdragsrättens utformning. Utskottet ansåge även frågan om den skatterätlsliga
behandlingen av studiekostnader vara av den vikt, att en lösning
av densamma icke borde uppskjutas. Utskottet föreslog därför riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Mnj:t hemställa om proposition, om möj -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

ligt till 1953 års riksdag, med förslag till ändrade regler angående den
skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd in. in. och studiekostnader.
Betänkandet godkändes av riksdagen.

^ samma års riksdags höstsession anförde chefen för finansdepartementet
i anledning av en framställd interpellation, att det befunnits eriorderligt
med en ytterligare översyn av de av skattekommittén framlagda
förslagen till bestämmelser om periodiskt understöd och avdrag för studiekostnader.
I anledning därav hade Kungl. Maj:t den 20 juni 1952 överlämnat
förslagen till 1950 års skattelagssakkunniga för att överses ur de
synpunkter skattelagssakkunniga hade att beakta. Med hänsyn till planen
för de skattelagssakkunnigas arbete torde det i varje fall vara uteslutet att
öveisjnen kunde hinna ske a sadan tid att förslag i berörda ämnen skulle
kunna föreläggas 1953 års riksdag.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:16 2 och 11:215 har motionärerna
“selat understryka angelägenheten av att frågan om avdragsrätt för
studiekostnader liksom frågan om den skatterättsliga behandlingen av
periodiskt understöd till studerande snarast möjligt bringades till sin lösning.
Någon anledning att i skattehänseende göra skillnad mellan periodiskt
understöd som tillfölle studerande och annat periodiskt understöd
lorelåge icke. Ändringen i skatteförmågan för givaren respektive mottagaren
av understödet vore densamma, oavsett om understödet av mottagaren
an\ändes för studier eller för annat ändamål. Vad anginge studiekostnaderna
vore dessa otvivelaktigt att jämföra med andra kostnader för
intäktens förvärvande. Den verkliga skatteförmågan framkomme därför
icke om ej förefintliga sådana kostnader beaktades.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:2 69 och 11:213
framställda yrkandet har anförts bland annat följande. Skattekommittén
hade till behandling upptagit endast stipendier som utginge till undervisning
eller utbildning. Hur exempelvis stipendier till skönlitterära författare
skulle behandlas i beskattningshänseende hade kommittén icke ingått
på. Det syntes motionärerna uppenbart, att frågan om stipendiers beskattning
icke erhållit en tillfredsställande lösning i skattelagstiftningen. Likartade
stipendier bleve på olika håll föremål för skiftande bedömning vid
taxeringen. Särskilt syntes detta gälla beträffande s. k. författarstipendier.
I allmänhet torde dessa icke vara förenade med något vederlag från
mottagarens sida eller ha något direkt samband med dennes förvärvsverksamhet.
Detta hade emellertid icke hindrat att de på många håll tagits upp
till beskattning. Enligt uppgift hade förevarande fråga överlämnats till
1950 års skattelagssakkunniga. Det vore emellertid ovisst om de sakkunniga
komme att taga upp frågan inom snar framtid. Då stipendieväsendet
på senare tid mycket starkt utvecklats, syntes det angeläget att riksdagen
finge tillfälle att taga ställning till frågan utan alltför stort dröjsmål.

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. <

Utskottet. I de nu förevarande, likalydande motionerna 1:162 och 11:215
har hemställts om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om förslag till
1954 års riksdag om sådana författningsändringar, att periodiskt understöd
till studerande jämställes med övriga avdragsgilla periodiska understöd samt
att avdrag får åtnjutas för studiekostnader. Vidare yrkas i de likalydande
motionerna I: 269 och II: 213, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att 1950 års skattelagssakkunniga finge sådana direktiv att
frågan om beskattning av stipendier snarast möjligt bleve föremål för en allsidig
utredning.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1944 års allmänna
skattekommitté i avgivna betänkanden framlagt förslag angående ändrade
bestämmelser för beskattningen av periodiskt understöd in. in. samt rörande
studiekostnaders behandling i beskattningshänseende, därvid kommittén
även berört frågan om beskattningen av stipendier.

Vid föregående års riksdag framställdes i flera motioner yrkanden om
lagstiftningsåtgärder i anledning av ovannämnda kommittéförslag såvitt
anginge frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd
och studiekostnader. I andra motioner åter förordades en översyn av förslagen
i dessa delar. I sitt i anledning av nämnda motioner avgivna betänkande
nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att utskottet givetvis icke
vore berett att då taga ställning till kommitténs förslag i berörda delar och
de ändringar däri, varom yrkande framställts i motionerna. Utskottet uttalade
emellertid, att den nuvarande regleringen av avdragsrätten för periodiskt
understöd och därmed jämförlig periodisk utbetalning under senaie
år blivit föremål för åtskillig kritik, varför utskottet ansåge det angeläget,
att riksdagen bereddes tillfälle att pröva ett förslag till ändrade bestämmelser
i fråga om avdragsrättens utformning. Även frågan om den skatterättsliga
behandlingen av studiekostnader ansåge utskottet vara av den vikt,
att en lösning av densamma icke borde uppskjutas. Utskottet föreslog däiför
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag, om möjligt
till 1953 års riksdag, till ändrade bestämmelser i berörda hänseenden.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Förslagen bar såsom chefen för finansdepartementet framhållit i sitt
ovannämnda interpellationssvar överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga
för ytterligare översyn. Någon proposition på grundval av förslagen
beräknades i varje fall icke att kunna föreläggas 1953 års riksdag.

I likhet med vad 1952 års riksdag uttalat anser utskottet önskvärt att ett
förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt
understöd in. in. och studiekostnader sa snart som möjligt föielägges
riksdagen. Med hänsyn till att föregående års riksdag hemställt därom
i skrivelse till Kungl. Maj :t finner utskottet skäl ej föreligga att nu förorda
skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Vad särskilt angår det i de likalydande motionerna 1:269 och 11:213
framförda yrkandet får utskottet erinra om alt skattekommittén i sitt betänkande
nr IV berört den skatterättsliga behandlingen av stipendier över
huvud taget, även om kommittén i sill slutliga förslag endast tagit ställ -

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

ning till frågan om beskattningen av sådana stipendier, som utgår till undervisning
eller utbildning. I detta sammanhang vill utskottet för sin del
blott framhålla, att i beskattningshänseende ett nära samband råder mellan
periodiskt understöd samt stipendier och andra liknande bidrag ävensom
att nu gällande ordning medfört åtskilliga tolkningssvårigheter. På
grund härav torde vid 1950 års skattelagssakkunnigas översyn av kommitténs
förslag även de i sistnämnda motioner berörda mera allmänna spörsmålen
komma att ytterligare belysas.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda skäl icke föreligga att tillstyrka
bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 162 av herr Magnusson
m. fl. samt II: 215 av herrar Kyling och Nilsson i Göingegården
om ändrade bestämmelser angående beskattningen
av periodiskt understöd samt angående avdragsrätt för
studiekostnader icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd
; ävensom

2) att de likalydande motionerna I: 269 av herr Magnusson
in. fl. och II: 213 av herr Kyling om utredning av frågan
om beskattning av stipendier icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Gustaf Elofsson, Spetz, Velander
Fa k, Soderquist, Einar Eriksson, Damström, Rune Johansson och
Patrick Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgard, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Brandt, Anderson i
Sundsvall och Jansson i Aspeboda.