Nr 6—7.

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

1

Nr (i.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa frågor rörande nykterhetslagstiftninqens
utformninq.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:293 av herr Lundqvist in. fl. och 11:199
av herr Nilsson i Bästekille in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att tillverkning och försäljning inom landet av ciderdrycker med den
alkoholhalt som finns föreskriven för maltdrycker må äga rum, samt att åt
vederbörande utskott måtte uppdragas att utarbeta de härför erforderliga
författningstilläggen»;

2) motionen 11:6 av herr Dickson, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att 5 kap. 3 § kungl. förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning
av rusdrycker måtte utgå»; samt

3) motionen 11:7 av herr Dickson, vari hemställts, »dels att riksdagen måtte
hos regeringen begära att bestämmelser snarast måtte utfärdas i syfte att
porter och Öl, klass III, i utminuteringshänseende måtte jämställas med vin,
eller, därest något skäl därför skulle föreligga, med brännvin, dels att vederbörande
utskott måtte erhålla i uppdrag att upprätta och för riksdagen
framlägga förslag till lämpliga beskattningsformer».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna 11:6, 11:7 och 11:199.

Enligt 1 kap. 1 § förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker förstås med spritdrycker i nämnda förordning varje
vätska som håller mer än två och en fjärdedels volymprocent etylalkohol
och som icke är att hänföra till vin eller maltdryck. Med vin förstås i samma
förordning varje genom alkoholisk jäsning framställd dryck, som är
tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som
håller mer än två och eu fjärdedels men ej mer än tjugotvå volymprocent
etylalkohol.

Jämlikt 1 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker förstås med maltdryck i nämnda
förordning varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars framställning
torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning; dock skall
genom hembrygd tillverkad sådan dryck anses såsom maltdryck allenast

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 6—7.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

om vid tillverkningen såsom extraktgivande ämne använts huvudsakligen
malt och alkoholhalten icke överstiger fem viktprocent. Maltdrycker indelas
i tre klasser. Första klassen omfattar maltdrycker, vilkas aikoholhalt
icke överstiger en och åtta tiondels viktprocent. Andra klassen omfattar
maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger en och åtta tiondels men
icke tre och två tiondels viktprocent. Tredje klassen slutligen omfattar
maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger tre och två tiondels viktprocent.

Försäljningen av spritdrycker och vin regleras genom ovannämnda förordning
den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker. För försäljning
av maltdrycker av första klassen har bestämmelser meddelats i förordningen
den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria
och därmed jämförliga drycker. I förordningen den 11 juli 1919 (nr
406) angående försäljning av pilsnerdricka regleras handeln med maltdrycker
av andra klassen. Enligt 11 § förordningen den 15 december 1939
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker får tillverkning för
försäljning av maltdrycker av tredje klassen äga rum allenast för utförsel
ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt
eller annat likartat ändamål.

Jämlikt 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen må vid offentligt
skådespel, varieté- eller cirkusföreställning, eller, med undantag av konsert,
annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde, så ock vid offentlig
danstillställning utskänkning ej ske i lokal eller å plats, där föreställningen
eller danstillställningen äger rum, eller i annan därmed i inre förbindelse
stående lokal; dock må i Stockholm poliskammaren eller eljest länsstyrelsen,
sedan i stad magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit
yttrande, för särskilda fall medgiva rätt till sådan utskänkning.

De i de nu förevarande motionerna berörda spörsmålen har samtliga under
senare år motionsvis bragts under riksdagens behandling. Sålunda yrkades
i de vid 1951 års riksdag väckta likalydande motionerna 1:11 (av herr
Hjalmar Nilsson) och II: 16 (av herr Nolin in. fl.), att tillverkning och försäljning
av ciderdrycker med den alkoholhalt som funnes föreskriver, för
maltdrycker av klass II och III skulle få äga rum. I motionerna framfördes
hl. a., att det skett en så stark utökning av vårt fruktträdbestånd alt betydande
skördar vore att vänta. Genom cidertillverkning skulle överskottsfrukten
kunna tillvaratas och en export av cider upparbetas. Upptagandet av cidertillverkning
vore emellertid i första hand avsett som ett nödvändigt stöd
åt fruktodlingen. Tusentals människor med eljest små utkomstmöjligheter
vore i hög grad beroende av denna odlings bestånd och utveckling. Det hade
uttalats farhågor för att cidertillverkning skulle äventyra vår folknykterhet.
Enligt fransk vetenskaplig uppfattning inträdde alkoholskada först vid en
daglig vinkonsumtion av 1 liter innehållande minst 9 cl alkohol. Denna alkoholmängd
kunde man vid förtäring av treprocentig cider (klass II) uppnå
först vid en konsumtion av 3 liter cider. En så hög daglig konsumtion torde

Bevillningsutskottets betänkande nr 6. 3

vara omöjlig, enär ciderns halt av fruktsyra icke medgåve detta. Motionärerna
föresloge, att sådana författningsändringar genomfördes, att maltdrycksförordningen
komme att avse malt- och ciderdrycker.

I sitt i anledning av motionerna avgivna betänkande nr 18, som godkändes
av riksdagen, anförde 1951 års bevillningsutskott, att frågan rörande
en omläggning av tillverknings- och försäljningsbestämmelserna för alkoholsvaga
viner hade nära samband med spörsmålet om den svenska alkohollagstiftningens
framtida utformning över huvud taget. Denna fråga
vore för det dåvarande under utredning inom 1944 års nykterhetskommitté.
Utskottet förutsatte, att i samband med ett ställningstagande till nykterhetskommitténs
blivande förslag jämväl det förevarande spörsmålet om ändrade
bestämmelser angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker skulle
upptagas till behandling. Med hänsyn därtill ansåge sig utskottet icke
böra taga ställning i sak till de framförda yrkandena, varför utskottet avstyrkte
motionerna.

I en vid 1950 ars riksdag väckt motion, nr II: 111 (av herr Dickson), framfördes
samma yrkande som det i den nu föreliggande motionen I: 6. Motionären
anförde, att om någon källarmästare önskade förströ sina gäster med
att uppvisa t. ex. en trollkarl, ett danspar, en balettensemble eller något liknande
varieténummer, så vore detta, för såvitt utskänkning samtidigt förekomme,
tillåtet endast i särskilda fall och först sedan två myndighetsinstanser
uttalat sig i ärendet. Varför denna form av oskyldig förströelse, vanlig i
andra länder, skulle förmenas oss svenskar och de utlänningar, som gjorde
oss glädjen att gästa oss, vore för motionären icke begripligt. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 15 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott motionen,
enär den i motionen berörda t rågan vore under omprövning inom
1944 års nykterhetskommitté.

I huvudsak samma yrkande som i den föreliggande motionen 1: 7 har av
samme motionär framförts vid 1957 års riksdag i motionen 11:1 och vid
1958 års riksdag i motionen II: 139.

I dessa motioner anfördes, att ingen vid full hälsa varande svensk medborgare
hade laglig möjlighet att inom landet inköpa porter och Öl, klass III,
av inhemsk tillverkning. Gällande bestämmelser i detta hänseende syntes
sakna stöd av förnuftet och vore ägnade att sprida löje över svensk lagstiftning.

I sitt i anledning av ovannämnda motion II: 1 avgivna, av riksdagen godkända
betänkande nr 10 uttalade 1947 års bevillningsutskott bland annat, att
enligt utskottets mening bestämmelserna rörande försäljning inom landet av
porter och Öl, klass III, icke borde upptagas till ett isolerat bedömande utan
ses i samband med frågan om det lämpligaste sättet för maltdrycksförsäljningens
ordnande över huvud taget. Utskottet, som förutsatte att fragan om
maltdrycksförsäljningens ordnande komme att tagas under övervägande av
1944 års nykterhetskommitté, avstyrkte bifall till motionen. 1948 års bevill -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

ningsutskott anförde i sitt i anledning av bl. a. ovannämnda motion II: 139
avgivna betänkande nr 35, vilket godkändes av riksdagen, att den av 1947
års bevillningsutskott uttalade uppfattningen, att ifrågavarande bestämmelser
icke borde upptagas till ett isolerat bedömande utan ses i samband med
frågan om det lämpligaste sättet för maltdrycksförsäljningens ordnande
över huvud taget, borde tillmätas avgörande betydelse jämväl vid ställningstagande
till motionen II: 139. Med hänsj’" ''ärtill och då nykterhetskommittén
upptagit maltdryckslagstiftningen till behandling, avstyrkte utskottet
motionen.

7.944 års mjkterhetskommitté har under år 1952 framlagt fem betänkanden,
nr III—VII. I sitt principbetänkande, nr V, (SOU 1952:53) har kommittén
beträffande cidern anfört, att densamma enligt kommitténs mening
snarare torde komma att konkurrera med de alkoholfria dryckerna, läskedryckerna,
än med vin och Öl. Cidern kunde inte få någon nykterhetsfrämjande
effekt, även om den mot förmodan skulle minska svagvinskonsumtionen.
Det funnes anledning befara, att den skulle få en viss utbredning bland
den ungdom, som nu huvudsakligen vore läskedryckskonsumenter, vilket
skulle vara ogynnsamt ur nykterhetssynpunkt och inte kunde vara något
allmänt intresse. Vidare måste i detta sammanhang beaktas den av expertisen
framlagda uppfattningen, att en cidertillverkning icke skulle medföra
de ekonomiska fördelar för fruktodlingen, som framhållits i fruktodlarnas
framställningar och de på dessa byggda riksdagsmotionerna. Frågan om
fruktöverskottets tillvaratagande syntes ej kunna lösas genom cidertillverkning.
Under sådana förhållanden hade nykterhetskommittén funnit att man
hellre borde uppmuntra den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen
av färsk, konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. Om vissa
fruktodlare önskade bedriva cidcrtillverkning av härför särskilt lämpade
fruktsorter, borde sådan kunna äga rum efter nuvarande regler. I första
hand syntes s. k. lättcider, som såldes fritt, böra komma i fråga, men även
alkoholstarkare sorter borde kunna tillverkas. I den mån försäljningen av
den alkoholstarkare cidern skedde på samma sätt som gällde för viner, funnes
enligt kommitténs mening ingenting att invända däremot. Fn av kommitténs
ledamöter, herr Onsjö, har i ett särskilt yttrande yrkat, att cider
med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få säljas under lika fria
former som Öl klass II.

I avseende å det s. k. varietéförbudet har nykterhetskommittén i sitt betänkande
nr VI (SOU 1952:54) anfört, att det enligt kommitténs mening
icke vore nödvändigt att upprätthålla detsamma i hela dess nuvarande omfattning.
Det syntes knappast vara något nykterhetsintresse att hindra restaurangerna
från att anordna även annan underhållning än konsert för sina
gäster. Att därigenom skulle uppstå sådana faror i nykterhets- och sedligt avseende,
som på 1890-talet anfördes som skäl för förbudet, torde inte behöva
befaras. Någon anledning att upphäva förbudet även i vad det gällde teatrar
och verkliga varietéer torde emellertid icke föreligga. I enlighet därmed har

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

5

i kommitténs förslag från varietéförbudet undantagits förutom konsert även
artistuppträdande eller annan därmed jämförlig underhållning, som å restaurang
beredes gästerna utan särskild avgift.

Beträffande starkölsfrågan anser kommittén i sitt betänkande nr VII
(SOU 1952: 55) att förbudet att sälja starköl borde upphävas, såvitt det
gällde starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent (d. v. s. av det
nuvarande exportölets typ). StaUölet skulle i princip få utminuteras och
utskänkas enligt samma regler som nu gällde för svaga viner. Detta skulle
innebära, att starkölet skulle försäljas i de nuvarande systembolagsaffärerna
utan registrering eller begränsning (dock ej till dem som är avstängda
från spritinköp) samt att det skulle tillhandahållas på vin- och
spritrestauranger. Enligt kommitténs uppfattning vore ett jämförelsevis
svagt vanligt Öl och ett under betryggande former tillhandahållet starköl
ur olika synpunkter att föredraga framför ett starkare ordinärt Öl och
fortsatt starkölsförbud.

Till stöd för de i de förevarande motionerna framförda yrkandena har
motionärerna i huvudsak åberopat innehållet i de ovan omförmälda motioner,
vilka vid tidigare riksdagar väckts i respektive ämnen.

Utskottet. De av utskottet till behandling i förevarande betänkande upptagna
motionerna berör frågor angående nykterhetslagstiftningen. I de likalydande
motionerna 1:293 och 11:199 har motionärerna hemställt, att
riksdagen måtte besluta att tillverkning och försäljning inom landet av
ciderdrycker med den alkoholhalt, som finnes föreskriven för maltdrycker,
finge äga rum. De i motionerna avsedda fruktdryckerna är med hänsyn
till tillverkningssätt och alkoholhalt enligt den i 1 kap. 1 § förordningen
den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker givna vindefinitionen
att hänföra till vin. Avsättningen regleras sålunda för närvarande genom
de i nämnda förordning meddelade försäljningsbestämmelserna. Syftet med
motionerna är att ciderdrycker skall undantagas från rusdrycksförsäljningsförordningens
tillämplighetsområde och att försäljningen av dessa drycker
i stället skall få ske enligt de för maltdrycker gällande reglerna.

I motionen 11:6 har yrkats, att det i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen
stadgade förbudet mot utskänkning i samband med varietéföreställning
eller annan därmed jämförlig föreställning måtte upphävas.

Det i motionen II: 7 framförda yrkandet avser, att porter och Öl av klass
III skall i utminuteringshänseende jämställas med vin eller eventuellt
med spritdrycker.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har de i förevarande
motioner framförda frågorna under senare år samtliga varit föremål
för riksdagens bedömande i anledning av motionsvis framställda yrkanden.
Desamma har emellertid icke föranlett någon riksdagens åtgärd, enär
riksdagen ansett, att resultatet av 1944 års nykterhetskommittés arbete borde

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

avvaktas och att samtliga till alkohollagstiftningen hörande frågor borde
upptagas till behandling i ett sammanhang.

Nykterhetskommittén har numera framlagt förslag till ny alkohollagstiftning.
Kommitténs ovan återgivna uttalanden innebär, att kommittén
icke ansett sig kunna förorda någon omläggning av bestämmelserna rörande
tillverkning och försäljning av cider. Däremot har kommittén föreslagit,
att det s. k. varietéförbudet i huvudsak skall upphöra att gälla samt
att starköl med en alkholhalt av högst 4,5 viktprocent skall få utminuteras
och utskänkas efter i huvudsak samma regler, som nu gäller för svaga viner.
Kommitténs förslag är för närvarande föremål för remissbehandling,
och enligt vad utskottet inhämtat kommer någon proposition på grundval
av detsamma icke att föreläggas innevarande års riksdag.

Utskottet anser sig böra instämma i den av riksdagen tidigare omfattade
ståndpunkten, att ifrågavarande spörsmål icke bör upptagas till ett
isolerat bedömande utan ses i samband med alkohollagstiftningens utformning
över huvud taget. Därjämte kan framhållas, att föreliggande frågor
kan förväntas bliva ytterligare belysta i de remissyttranden, som kommer
att avgivas över kommitténs förslag. Utskottet finner sig förty icke berett
att nu taga ställning till de i motionerna framställda yrkandena. Med hänsyn
till anförda omständigheter avstyrker utskottet bifall till de förevarande
motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:293 av herr Lundqvist
m. fl. och 11:199 av herr Nilsson i Bästekille in. fl.
angående tillverkning och försäljning inom landet av ciderdrycker
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 6 av herr Dickson om upphävande
av 5 kap. 3 § förordningen angående försäljning av rusdrycker
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt

3) att motionen II: 7 av herr Dickson angående ändring
av bestämmelserna rörande försäljning inom landet av
porter och Öl, klass III, m. m. icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Bevillningsutskottets betänkande nr 6. 7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Franzon, Gustaf Elofsson, Velander,
Falk, Söderquist, Damström, Rune Johansson, Patrick Nilsson och
Johan Persson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,
Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd,
Brandt och Anderson i Sundsvall.

Reservationer

avseende punkten 1) i utskottets hemställan:

I) av herr Velander, som anfört följande:

»I de likalydande motionerna I: 293 och II: 199 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att tillverkning och försäljning av cider må äga rum.
I likhet med motionärerna finner jag det önskvärt, att den svenska fruktskördens
avsättning underlättas så långt möjligt och att därför tillverkning
och försäljning av cider tillätes i enlighet med vad som gäller i fråga
om maltdrycker. Med hänsyn till att nykterhetskommitténs betänkande är
föremål för remissbehandling, torde dock spörsmålet härom icke böra tagas
upp till definitivt avgörande i nu förevarande sammanhang. Synpunkter av
värde vid ett sådant avgörande kunna nämligen förväntas från olika remissinstansers
sida och detta i sådan tid, att med tillgodogörande därav proposition
i ämnet kan föreläggas 1954 års riksdag. Framläggandet av en sådan
proposition behöver icke, med mitt sätt att se, vara avhängig av frågan huruvida
berörda förslag till en reform av nykterhetslagstiftningen i dess helhet
då kommer att föreläggas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte, med anledning av de likalydande motionerna
I: 293 av herr Lundqvist m. fl. och II: 199 av herr
Nilsson i Bästekille in. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att Kungl. Maj :t ville förelägga 1954 års riksdag proposition
med förslag om att tillverkning och försäljning av
ciderdrycker, framställda av svensk frukt må äga rum.»

II) av herrar Gustaf Elofsson och Jonsson i Skedsbygd.