Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
1
Nr 57.
Bevillningsutskottets betänkande angående beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1953/54, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner.
Jämlikt § 40 riksdagsordningen avgiver bevillningsutskottet härmed förslag
till beräkning av de särskilda bevillningarnas belopp för budgetåret 1953/
54 vid tillämpning av gällande eller vid innevarande års riksdag fastställda
grunder.
På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 januari 1953 (Bilaga 1 till
statsverkspropositionen 1953: Inkomster å driftbudgeten) har chefen för
finansdepartementet nämnda dag underställt Kungl. Maj :ts prövning finansplan
och beräkning av inkomster å driftbudgeten för budgetåret 1953/54
jämte därmed sammanhängande frågor. Departementschefen har därvid anmält
riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1952 med inkomstberäkning
för nämnda budgetår.
I en den 24 april 1953 dagtecknad proposition nr 227 angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1953/54, m. m. har Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr
155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker;
2) förordning med bestämmelser om taxering till investeringsavgift i vissa
fall;
dels ock, bland annat, besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga,
som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i
preliminär skatt för hela budgetåret 1953/54 med 110 procent av grundbeloppet.
Propositionen nr 227 har i här berörda delar hänvisats till bevillningsutskottet.
Ovannämnda vid proposition nr 227 fogade författningsförslag är av följande
lydelse. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 57.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
1) Förslag
till
förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923
(nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker.
Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1923 angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker1, vilken jämlikt förordning
den 29 februari 1952 (nr 63) gäller intill utgången av juni månad 1953, skall
äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1954.
2) Förslag
till
förordning med bestämmelser om taxering till investeringsavgift
i vissa fall.
Härigenom förordnas som följer.
Vad i förordningen den 14 december 1951 (nr 794) om särskild avgift vid
vissa investeringar (investeringsavgift) finnes stadgat om skyldighet för
fysisk eller juridisk person att erlägga dylik avgift för investeringar inom
viss förvärvskälla, skall gälla jämväl beträffande sådana investeringar inom
den ifrågavarande förvärvskällan, som verkställts under det beskattningsår
(räkenskapsår), för vilket taxering till statlig inkomstskatt i första instans
verkställes år 1955 eller 1956, under förutsättning att i nyss angivna räkenskapsår
ingår kalenderåret 1953 eller del därav samt detta förhållande helt
eller delvis föranletts av att räkenskapsår så omlagts att något av de räkenskapsår
vilka utgått efter den 29 februari 1952 kommit att omfatta annan
tidrymd än tolv månader. Bestämmelserna i förordningen om investeringsavgift
rörande skyldighet att avlämna deklaration till ledning för taxering
till sådan avgift, m. m. skola därvid äga motsvarande tillämpning.
Den omständigheten att fysisk eller juridisk person, vars första räkenskapsår
för den ifrågavarande förvärvskällan utgått efter den 29 februari
1952, låtit detta första räkenskapsår omfatta annan tidrymd än tolv månader
medför icke att bestämmelserna i denna förordning bliva tillämpliga.
Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av proposition
nr 227 väckta motioner, nämligen
a) de likalydande motionerna I: 499 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 615 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen, under uttalande av
att en statlig budgetpolitik enligt i motionerna angivna riktlinjer bort och
bör föras, måtte besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som avses
i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall vad angår senare
hälften av budgetåret 1953/54 ingå i preliminär skatt med 100 procent
av grundbeloppet; samt
b) de likalydande motionerna I: 500 av herr Ohlon in. fl. och 11:616 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med ändring av Kungl. 1
1 Senaste lydelse av förordningen se 1950:570.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
3
Maj:ts förslag om en uttagningsprocent av 110 för hela budgetåret 1953/54
måtte besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som avses i 10 §
1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall för senare hälften av
budgetåret 1953/54, d. v. s. från den 1 januari 1954, utgå med 100 procent
av grundbeloppet».
Till behandling i detta sammanhang har utskottet upptagit följande vid
riksdagens början väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 10 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 17 av herr
Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
förordning om upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om
kvarlåtenskapsskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt
(nr 581) skall upphöra att gälla med utgången av juni månad
1953.»
2) de likalydande motionerna I: 18 av herr Lindblom m. fl. och II: 28 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen för sin del måtte antaga följande
Förslag
till
förordning
angående upphävande av förordningen den 14 december 1951
(nr 794) om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).
Härigenom förordnas, att förordningen den 14 december 1951 (nr 794)
om särskild avgift -sid vissa investeringar (investeringsavgift) upphäves från
och med ingången av 1953, dock att förordningen fortfarande skall gälla i
fråga om 1953 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1953.»
3) de likalydande motionerna I: 37 av herr Gustaf Elof sson in. fl. samt
11:48 av herrar Johansson i Norrfors och Carlsson i Bakeröd, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
utredning och förslag angående avskaffande av kvarlåtenskapsskatten och
eventuellt som kompensation härför en skärpning av arvsskatten på större
förmögenheter»;
4) de likalydande motionerna I: 158 av herrar Ola Persson och öhman
samt II: 211 av herrar Holmberg och Hagberg i Stockholm, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag
m. fl. skall höjas från 40 till 50 procent av den beskattningsbara inkomsten
och att i anledning härav antaga följande
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt.
Härigenom förordnas att 10 § mom. 2 a) i förordningen den 26 juli 1947
om statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse:
10 §.
2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:
a) för svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke äro
aktiebolag samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt
1 mom.;
50 procent av den beskattningsbara inkomsten i den mån skatten icke
skall beräknas enligt c) här nedan;
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.»
5) de likalydande motionerna I: 165 av herrar Näslund och Söderquist
samt II: 205 av herr Åqvist m. fl., vari hemställts, »att riksdagen för sin
del måtte antaga följande
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952
med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig
och kommunal inkomstskatt (nr 755).
Härigenom förordnas, att förordningen den 19 december 1952 med bestämmelser
om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig
och kommunal inkomstskatt (nr 755) skall omedelbart upphöra att gälla.»
6) de likalydande motionerna I: 166 av herrar Näslund och Söderquist
samt II: 206 av herr Åqvist m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att, därest riksdagen avslår förslaget om
att upphäva förordningen den 19 december 1952 med tillfälliga bestämmelser
om värdering av varulager vid taxering till statlig och kommunal
inkomstskatt (nr 755), 1 § i nämnda förordning måtte få följande lydelse:
’Ha skattskyldigs tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse (varulager) vid utgången av det beskattningsår, för vilket taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt verkställes av beskattningnämnd
i första instans år 1954, ökat vid jämförelse med varulagret vid utgången av
det beskattningsår, som gått till ända före den 1 mars 1953 eller, om den
skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till ända närmast före
den 1 mars 1952 (jämförelselagret), skall vid beräkning av nettointäkt av
rörelse för förstnämnda beskattningsår gälla vad nedan i denna förordning
sägs.’»
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
5
7) de likalydande motionerna I: 167 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:202
av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga
följande
1) Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 14 december 1951
(nr 794) om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).
Härigenom förordnas, att förordningen den 14 december 1951 (nr 794)
om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift) skall omedelbart
upphöra att gälla.
2) Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952
(nr 755) om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig och
kommunal inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 19 december 1952 (nr 755)
om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig och kommunal
inkomstskatt skall omedelbart upphöra att gälla.»
8) de likalydande motionerna 1:288 av herr Ohlon m. fl. och 11:364
av herr Ohlin in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta dels att
kvarlåtenskapsskatten avskaffas från utgången av innevarande budgetår,
dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om en moderat höjning
av arvslottsbeskattningen samt framläggande för riksdagen av de
förslag utredningen kan föranleda»;
9) motionen II: 18 av herr Lundberg, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att investeringsavgiften icke skall utgå efter den 31 december 1952
samt att handeln även skall undantagas från skyldigheten att erlägga investeringsavgift
för tiden före den 31 december 1952; ävensom
10) motionen 11:252 av herr Lundberg, vari hemställts, »att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning av frågan om
införande av en särskild och starkt progressiv skatt för täckande av försvarsutgifterna
samt att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen inkomma med
de förslag, vartill utredningen kan föranleda».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna I: 37, I: 158, I: 167, II: 17,
II: 18, II: 28, II: 205, II: 206, II: 252, II: 364, II: 615 och II: 616.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Statsverkspropositionen.
I det i statsverkspropositionen intagna förslaget till beräkning av inkomsterna
å driftbudgeten under budgetåret 1953/54 är bevillningarna i överensstämmelse
med departementschefens förslag beräknade till följande belopp:
Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse: Skatt å inkomst och förmögenhet m. m..... |
Kronor 4 000 000 000 |
Kronor |
Kupongskatt .............. ............ |
5 000 000 |
|
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt .... |
1 000 000 |
|
Skogsvårdsavgift ........ |
7 800 000 |
|
Bevillningsavgifter för särskilda förmåner |
300 000 |
|
Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskaps-skatt .............................. |
70 000 000 |
|
Lotterivinstskatt ...................... |
36 000 000 |
|
Omsättnings- och expeditionsstämplar m. in. |
60 000 000 |
4 180 100 000 |
Automobilskattemedel: Fordonsskatt ............................ |
200 000 000 |
|
Bensinskatt ............................ |
440 000 000 |
640 000 000 |
Tullar och acciser: Tullmedel .............................. |
350 000 000 |
|
Varuskatt ............ ............ |
250 000 000 |
|
Accis å margarin och vissa andra fettvaror . . |
4 000 000 |
|
Skatt å kaffe............................ |
17 000 000 |
|
Tobaksskatt .................. ........ |
650 000 000 |
|
Brännvinstillverkningsskatt .............. |
25 000 000 |
|
Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandels-bolag .................................... |
11 000 000 |
|
Rusdrycksförsäljningsmedel av detalj han-delsbolag ........ ...................... |
34 000 000 |
|
Omsättnings- och utskänkningsskatt å sprit-drycker ................................ |
650 000 000 |
|
Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin |
50 000 000 |
|
Maltdrycksskatt ........ .............. |
80 000 000 |
|
Skatt å läskedrycker...................... |
35 000 000 |
|
Statlig nöjesskatt .................. |
55 000 000 |
|
Skatt å elektrisk kraft .................. |
35 000 000 |
2 246 000 000 |
Postverket (överskott) .... |
10 000 000 |
Beträffande riksstatsförslagets inkomstsida och beräkningen av de särskilda
inkomsttitlarna har departementschefen i statsverkspropositionen
lämnat följande redogörelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
7
Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse. Riksräkenskapsverket har beträffande
inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m.
verkställt beräkning av inkomsterna för såväl budgetåret 1952/53 som
1953/54.
Ämbetsverket har därvid med utgångspunkt från taxeringsutfallet i fråga
om verksamhetsåret 1951 haft att uppskatta inkomstutvecklingen under
verksamhetsåren 1952 och 1953 ävensom under de första månaderna under
1954. I fråga om skatteunderlagets utveckling har riksräkenskapsverket gjort
följande antaganden, varvid särskilda kalkyler gjorts för å ena sidan fysiska
personer och med dem likställda och å andra sidan aktiebolag.
Vad först gäller fysiska personer har inkomsten av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet,
som representerar 4/5 av de fysiska personernas nettoinkomst,
under verksamhetsåret 1951 stigit med 21 procent i jämförelse med
nästföregående år. Riksräkenskapsverket har framhållit, att möjligheterna
för en bedömning av utvecklingen under år 1952 ännu är begränsade. Ämbetsverket
har emellertid utgått från en något mer än 17-procentig stegring
av timförtjänsten för industriarbetare över genomsnittet för år 1951 och en
något större genomsnittlig ökning för övriga grupper löntagare. Med hänsynstagande
till att en viss nedgång i sysselsättningen torde ha inträffat
under 1952 har ämbetsverket kommit fram till en sannolik sammanlagd ökning
av inkomst av tjänst med 16 å 17 procent från år 1951 till 1952. I fråga
om inkomstutvecklingen för fysiska personer under 1953 framhåller riksräkenskapsverket
att denna torde komma att visa betydande olikheter i jämförelse
med de närmast föregående årens. Rakgrunden härtill är den avmattning
av den ekonomiska aktiviteten som inträtt under 1952. Ämbetsverket
betonar, att det aktuella lägets labila karaktär och starka beroende av utvecklingen
utomlands, liksom även de osäkra utsikterna på något längre
sikt beträffande bland annat den svenska exportens utveckling, motiverar en
försiktig bedömning av det framtida underlaget för statsinkomsterna. När
det gäller inkomst av tjänst har riksräkenskapsverket till en början räknat
med att större förändringar i lönenivån till följd av löneglidning icke torde
vara att vänta under 1953. Omfattningen av de avtalsmässiga lönestegringar,
som kan komma att bli resultatet av förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter, kan givetvis ännu inte överblickas, men torde under alla förhållanden
bli av betydligt mindre räckvidd än närmast föregående år. I högre
grad än som varit fallet tidigare under efterkrigstiden torde det inför 1953
även vara nödvändigt att beakta riskerna för inkomstbortfall till följd av sysselsättningssvårigheter
inom olika delar av näringslivet. Riksräkenskapsverket
har dock ansett att, även om det nuvarande labila läget under ogynnsamma
omständigheter skulle kunna utvecklas mot eu snabb försämring av sysselsättningen,
tillräckliga skäl icke föreligga för att grunda eu beräkning av
statens inkomster på ett sådant antagande. Sammanfattningsvis har riksräkenskapsverket
ansett sig böra grunda sina beräkningar på antagandet om
eu viss mindre höjning av den sammanlagda inkomsten av tjänst under år
1953 i jämförelse med år 1952 och ytterligare någon stegring under de första
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
månaderna 1954. Beträffande fysiska personers inkomster av övriga förvärvskällor
tillsammantagna har ämbetsverket räknat med en viss nedgång
under år 1953. — Inkomst av jordbruksfastighet har under verksamhetsåret
1951 visat en stegring på 33 procent och torde även under 1952 i betydande
grad ha påverkats av det gynnsamma resultatet av skogsbruket under avverkningssäsongen
1951/52. Genom bestämmelserna om investeringskonto
för skog, varigenom uppskov erhålles med taxeringen av på sådant konto
insatta skogsinkomster, sänkes emellertid taxeringsresultatet. Då inkomsterna
av jordbruksdriften torde ha förbättrats icke oväsentligt från 1951 till
1952, anser riksräkenskapsverket emellertid en viss ytterligare uppgång av
inkomsten av jordbruksfastighet vid 1953 års taxering sannolik. — Då beträffande
övriga förvärvskällor i varje fall icke någon betydande minskning
av inkomsten totalt sett är trolig, skulle, anser riksräkenskapsverket, resultatet
i avseende på den sammanlagda inkomsten av andra förvärvskällor
än tjänst bli någon stegring, dock sannolikt betydligt understigande den för
inkomst av tjänst antagna.
Vad därefter rör aktiebolagens taxerade inkomster utgjorde ökningen
under verksamhetsåret 1951 37 procent. Uppgången skulle ha varit än kraftigare
om icke för skogsindustrierna utgått konjunktur- och prisutjämningsavgifter,
vilka vid taxeringen varit avdragsgilla. Utvecklingen under år 1951
kan väsentligen återföras på en osedvanligt gynnsam exportkonjunktur.
Denna har under år 1952 brutits på de flesta punkter, vilket skulle tyda
på en försämring av bolagens rörelseresultat under sistnämnda år. Emellertid
kommer taxeringsutfallet att påverkas i höjande riktning av den tillfälliga
begränsning av den fria avskrivningsrätten, som genomförts för
verksamhetsåren 1952 och 1953. Även bortsett från denna lagstiftning, vars
verkningar är svåra att bedöma, torde bolagen ha en tendens att genom
utjämning mellan åren söka undvika alltför starka fluktuationer i den redovisade
vinsten. Med ledning av gjorda undersökningar och vissa allmänna
överväganden har riksräkenskapsverket funnit sig böra grunda sin beräkning
på antagandet, att det sammanlagda taxerade beloppet för svenska
aktiebolag för verksamhetsåret 1952 skall komma att nedgå med inemot
10 procent.
Utvecklingen av aktiebolagens inkomster under år 1953 är synnerligen
svår att förutse. Även om en ytterligare försämring icke är osannolik, har
riksräkenskapsverket i avvaktan på säkrare hållpunkter för ett bedömande
likväl utgått från en i jämförelse med år 1952 i stort sett oförändrad sammanlagd
taxerad inkomst.
Riksräkenskapsverket har erinrat om att nettoinkomsten för statsverket
å förevarande titel under ett budgetår utgöres av skillnaden mellan, å ena
sidan, å titeln redovisade intäkter av statsskatter, kommunalskatter samt
vissa medel, som uppbäres i samband med den allmänna uppbörden, och,
å andra sidan, utbetalningar av kommunerna tillkommande skattemedel,
återbetalningar av överskjutande preliminär skatt, omföringar av vissa influtna
medel till andra riksstatstitlar in. m. samt avsättning (netto) till
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
9
fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Vid uppskattningen
av bruttoinkomsterna har ämbetsverket viss vägledning av den
inom verket förda uppbördsstatistiken ävensom av generalpoststyrelsens
månatliga rapporter om totalt influten skatt. På grundval av nämnda material
och under de gjorda antagandena angående inkomstutvecklingen har
riksräkenskapsverket kunnat beräkna uppbörden av preliminär skatt för
innevarande uppbördsår. Riksräkenskapsverket har utgått från, att bestämmelserna
om ränta å kvarstående skatt kan förväntas medföra, att den preliminära
B- och C-skatten kommer att bli närmare anpassad till den slutliga
skatten än vad tidigare varit fallet. Resultatet av preliminärskatteuppbörden
för uppbördsåret 1953/54 kommer, enligt vad ämbetsverket framhåller, att
starkt påverkas av inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1953, vilket
även gäller de under budgetåret 1953/54 infallade två terminerna av nästföljande
uppbördsår. Ämbetsverket har för sistnämnda uppbördsår förutsatt
oförändrad uttagningsprocent jämfört med år 1953, d. v. s. 110 procent. Inkomstberäkningen
för budgetåret 1953/54 måste enligt ämbetsverket inrymma
betydande osäkerhetsmoment med hänsyn till ovissheten beträffande inkomstutvecklingen
under det kommande året.
Riksräkenskapsverket framhåller vidare, att på grundval av 1951 års taxering
ett belopp av i runt tal 885 miljoner kronor påfördes de skattskyldiga
såsom kvarstående skatt, medan ett belopp av omkring 235 miljoner kronor
skulle återbetalas. Enligt av ämbetsverket från länsstyrelserna infordrade
uppgifter uppgår den kvarstående skatten på grund av 1952 års taxering till
i runt tal 830 miljoner kronor, medan återbetalningarna kan beräknas till
omkring 370 miljoner kronor. Den sålunda inträdda, till omkring 135 miljoner
kronor uppgående ökningen av den överskjutande skatten i förhållande
till föregående år, beror bland annat på skärpningen av tabelluttaget av
preliminär A-skatt från och med år 1951. Denna skärpning jämte det förhållandet
att betydande fyllnadsbetalningar av preliminär skatt avseende inkomståret
1951, beräknade till i runt tal 500 miljoner kronor, ägde rum
under våren 1952 till följd av bestämmelserna om ränta på kvarstående
skatt förklarar även, att den kvarstående skatten (brutto) nedgått i förhållande
till föregående år trots att taxeringsutfallet år 1952 innebar en synnerligen
kraftig uppgång av såväl fysiska personers som aktiebolags beskattningsbara
inkomster i jämförelse med 1951 års taxering. Sannolika storleken
av den kvarstående skatt, som kan komma att påföras på grundval
av 1953 års taxering, har riksräkenskapsverket — under förutsättning att
i likhet med året innan fyllnadsbetalningar kommer att äga rum i betydande
utsträckning — uppskattat till 800 å 900 miljoner kronor. Till inkomsterna
å titeln skall, förutom ett jämförelsevis mindre belopp i tillkommande
skatt, läggas den kommunala fastighetsskatten, vilken under budgetåret
1952/53 undergått eu betydande stegring i förhållande till närmast
föregående år till följd av höjda taxeringsvärden. För budgetåret 1953/54
räknas med ytterligare stegring, främst beroende på höjd kommunal utdebitering
mellan 1951 och 1952. Därtill kommer skogsvårdsavgifter och
annuiteter samt inflytande restantier.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Riksräkenskapsverkets beräkningar har lett till det resultatet, att bruttoinkomsterna
å förevarande riksstatstitel kommer att uppgå för budgetåret
1952/53 till inemot 7 900 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54
till mellan 8 400 och 8 500 miljoner kronor.
Då utgifterna å titeln för budgetåret 1952/53 beräknas till omkring 3 800
miljoner kronor, inklusive en nettoavsättning till fonden för reglering av
utbetalningarna av kommunalskattemedel med 350 miljoner kronor, uppskattar
riksräkenskapsverket utfallet av inkomsttiteln för innevarande budgetår
till 4 100 miljoner kronor.
Beträffande nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket beräknat
utgifterna å inkomsttiteln på följande sätt. Utbetalningarna av kommunalskattemedlen
— här inbegripet dels förskott å kommunal inkomstskatt för
kalenderåret 1953, dels fastighetsskatten, dels ock slutavräkning på det under
kalenderåret 1951 utbetalade förskottet å kommunal inkomstskatt —
torde under kalenderåret 1953 komma att uppgå till omkring 3 385 miljoner
kronor, varav å första hälften av budgetåret 1953/54 skulle falla omkring
1 695 miljoner kronor. För andra hälften av budgetåret beräknas motsvarande
utbetalningar — med utgångspunkt från vad verket antagit beträffande
inkomstutvecklingen under år 1952 samt under förutsättning av
oförändrad kommunal utdebitering — belöpa sig till omkring 2 100 miljoner
kronor. Till kommunalskattemedlen, 3 795 miljoner kronor, skall läggas
förutom restitutioner, dels återbetalningar av överskjutande skatt, beräknade
till närmare 400 miljoner kronor, dels ock omföringar av utskiftnings-
och ersättningsskatt, pensionsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter,
skogsvårdsavgifter och annuiteter med omkring 260 miljoner kronor. Någon
avsättning till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel
synes enligt ämbetsverket icke böra ske för nästa budgetår,
medan däremot från fonden en återföring skall ske av under budgetåren
1951/52 och 1952/53 gjorda avsättningar, vilken återföring av verket beräknas
till 500 miljoner kronor, vilket belopp alltså inräknats i titelns bruttoinkomster.
Utgifterna å titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. under
nästa budgetår antages i enlighet härmed uppgå till mellan 4 400 och 4 500
miljoner kronor, innebärande ett inkomstöverskott av i runt tal 4 000 miljoner
kronor.
Med starkt understrykande av ovissheten i de gjorda antagandena om inkomstutvecklingen
med flera på skattetitelns utfall inverkande omständigheter
förordar riksräkenskapsverket, att titeln skatt å inkomst och förmögenhet
m. m. i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med 4 000 miljoner
kronor.
Inkomsten av kupongskatt, som av överståthållarämbetet beräknats
till 4,5 miljoner kronor för nästa budgetår, har av riksräkenskapsverket
upptagits till 5 miljoner kronor, innebärande en ökning i förhållande till
gällande riksstat med 1 miljon kronor.
Inkomsttiteln utskiftningsskatt och ersättningsskatt
har ämbetsverket för budgetåret 1953/54 beräknat till oförändrat 1 miljon
kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
11
I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln konjunkturskatt
upptagen till ett belopp av 150 miljoner kronor. Enligt uppgifter
från länsstyrelserna samt mellankommunala prövningsnämnden kan skatten
beräknas inflyta med cirka 45 miljoner under budgetåret 1952/53. Riksräkenskapsverket
beräknar emellertid inkomsterna under förenämnda budgetår
till 50 miljoner kronor. De mindre belopp, som kommer att inflyta
under budgetåret 1953/54 torde enligt ämbetsverket böra tillgodoföras inkomsttiteln
övriga diverse inkomster.
I fråga om inkomsttiteln bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, som i gällande riksstat uppförts med
200 000 kronor, har riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna för vart och
ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 300 000 kronor.
Generalpoststyrelsens beräkningar av inkomsterna av arvslottsskatt,
gåvoskatt och k v arlåtens k apss katt slutar på i
runt tal 60 miljoner kronor för innevarande budgetår. Intäkterna för budgetåret
1953/54 bör enligt styrelsens uppfattning ej beräknas högre än 65
miljoner kronor. Riksräkenskapsverket framhåller, att den nya fastighetstaxeringen
— liksom den beslutade höjningen av gränsen för beräkning av
kvarlåtenskapsskatt från 30 000 kronor till 50 000 kronor — visserligen icke
kan väntas nämnvärt påverka ifrågavarande titel under innevarande budgetår,
men att man på grund av värdestegring för andra kapitaltillgångar
torde böra räkna med en fortgående stegring av den normala uppbörden
under såväl innevarande som kommande budgetår. Under sistnämnda budgetår
kommer emellertid den berörda ändringen i skatteskalan att förorsaka
ett visst inkomstbortfall, vilket dock väl torde komma att kompenseras av
ökade inkomster till följd av de genom fastighetstaxeringen höjda fastighetsvärdena.
Varje år brukar också inflyta något eller några större engångsbelopp.
Riksräkenskapsverket beräknar i enlighet härmed inkomsterna för
budgetåret 1952/53 till 65 miljoner kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i
riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med 70 miljoner kronor, vilket
med 5 miljoner kronor överstiger i gällande riksstat upptaget belopp.
Lotteri vin sts katten, som för budgetåret 1951/52 uppgått till
33,c miljoner kronor och för det löpande budgetåret av generalpoststyrelsen
beräknats inflyta med i runt tal 35 miljoner kronor, har av riksräkenskapsverket
för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 uppskattats till
36 miljoner kronor, innebärande en höjning i förhållande till gällande riksstat
med 2 miljoner kronor.
Inkomsterna under titeln omsättnings- och expeditionss
t ä m p 1 a r in. in., som i gällande riksstat upptagits med 60 miljoner
kronor, beräknas av riksräkenskapsverket, med ledning av för innevarande
budgetår influten uppbörd, till 60 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
För budgetåret 1953/54 förordar riksräkenskapsverket att inkomsttiteln
upptages med samma belopp 60 miljoner kronor.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Automobilskattemedel. I gällande riksstat har intäkterna av fordonsskatten
och bensinskatten upptagits till 180 resp. 325 miljoner
kronor. Med utgångspunkt från vissa beräkningar rörande motorfordonsbeståndets
utveckling har riksräkenskapsverket — med hänsyn till de
från och med den den 1 januari 1953 förhöjda skattesatserna — beräknat
fordonsskatten till 185 miljoner kronor för innevarande budgetår och till
200 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Enligt beräkningarna av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen kommer bensinskatten för budgetåren 1952/53
och 1953/54 att uppgå till 340 resp. 380 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
har emellertid i nära anslutning till av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,
överståthållarämbetet och länsstyrelserna verkställda kalkyler,
vilka i huvudsak sammanfaller med bränslekommissionens beräkningar,
uppskattat inkomsttiteln bensinskatt för budgetåret 1952/53 till 330 miljoner
kronor och för budgetåret 1953/54 till 365 miljoner kronor.
Tullar och acciser. Inkomsttiteln tullmedel, som under budgetåret 1951/
52 gav en behållen intäkt av ca 362 miljoner kronor, är i riksstaten för löpande
budgetår uppförd med 350 miljoner kronor. Vid i november 1952
gjord uppskattning har generaltullstyrelsen — med beaktande bl. a. av inträdda
och väntade förändringar i bytesbalansen med utlandet och med hänsyn
till osäkerheten i den kommande konjunkturutvecklingen — beräknat
nettouppbörden för innevarande budgetår till 350 miljoner kronor och för
nästa budgetår till 325 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som godtagit
generaltullstyrelsens beräkning i fråga om såväl löpande som nästkommande
budgetår, upptar inkomsterna å titeln tullmedel till 350 miljoner
kronor för budgetåret 1952/53 samt förordar, att titeln, under förutsättning
av oförändrade tullsatser, för budgetåret 1953/54 uppföres med 325 miljoner
kronor.
I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln varuskatt,
varunder även redovisas intäkter av pälsvaruskatt samt den särskilda försäljningsskatten
å mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror ävensom
skatten vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar m. m.
upptagen till ett belopp av 225 miljoner kronor. De av kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen
och länsstyrelserna verkställda beräkningarna om utfallet
av inkomsttiteln innebär, med förutsättningen att sistnämnda skatt
kommer att utgå även under nästkommande budgetår, en sammanlagd inkomst
å titeln under budgetåren 1952/53 och 1953/54 av 244 resp. 233 miljoner
kronor. Riksräkenskapsverket uppskattar här avsedda inkomster till
250 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54.
I fråga om titeln accis å margarin och vissa andra fettva
r o r, som i gällande riksstat uppförts med 3 miljoner kronor, har riksräkenskapsverket
i enlighet med kontrollstyrelsens kalkyler beräknat inkomsterna
för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 4 miljoner
kronor.
Inkomsterna på titeln skatt å kaffe, som för innevarande budgetår
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
13
är uppförd i riksstaten med 17 miljoner kronor, har av generaltullstyrelsen
och statens jordbruksnämnd beräknats till oförändrat belopp, 17 miljoner
kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54. Riksräkenskapsverket
har anslutit sig till nämnda kalkyler.
I gällande riksstat har tobaksskatten upptagits till 575 miljoner
kronor. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har beräknat tobaksskatten
för innevarande budgetår till 585 miljoner kronor.
Tobaksmonopolet har beträffande nästkommande budgetår kalkylerat
med en minskning av försäljningen av tobaksvaror utom av cigarretter utan
munstycken, för vilka en fortsatt ökning av kvantiteten förutsättes. Med utgångspunkt
härifrån och under antagande av oförändrade utförsäljningspriser
och ingen nämnvärd förändring av konjunkturförhållandena har tobaksmonopolet
funnit sig böra beräkna inkomsterna av tobaksskatt till ca
625 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Riksräkenskapsverket — som med hänsyn till inkomsttillflödet under månaderna
juli—november 1952 funnit sig böra räkna med en högre inkomstnivå
än tobaksmonopolet kalkylerat med — har under förutsättning av oförändrade
priser uppskattat tobaksskattens avkastning för nu löpande budgetår
till 610 miljoner kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för
budgetåret 1953/54 upptages till 650 miljoner kronor.
Rrännvinstillverkningsskatten, som i gällande riksstat
upptagits till 24 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen för löpande
budgetår inflyta med 26 miljoner kronor. För budgetåret 1953/54 har styrelsen
beräknat intäkten till 25 miljoner kronor. Mot denna uppskattning
har riksräkenskapsverket icke haft något att erinra.
Riksräkenskapsverket föreslår, att inkomsterna av rusdrycksförsäljningsmedel
av partihandelsbolag, vilka i gällande riksstat
upptagits med 13 miljoner kronor, för budgetåret 1952/53 beräknas
till 13 miljoner kronor och för nästkommande budgetår till 11 miljoner
kronor.
Inkomsterna av rusd rycks försäljnings medel av detaljhandelsbolag
har i riksstaten för löpande budgetår upptagits med 32
miljoner kronor. I enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade uppgifter uppskattar
riksräkenskapsverket här avsedda inkomster för budgetåret 1952/
53 till 33 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till 34 miljoner kronor.
Omsättnings- och utskänkningss katten å spritdrycker
har i riksstaten för löpande budgetår uppförts med 625 miljoner kronor.
Kontrollstyrelsen beräknar, att inkomsterna å titeln för budgetåren
1952/53 och 1953/54 skall inflyta med 615 resp. 620 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket,
som beräknat inkomsterna för budgetåret 1952/53 till
625 miljoner kronor, har för nästa budgetår räknat med oförändrat belopp,
625 miljoner kronor.
Omsättnings- och utskänkningss k att å vin har i
riksstaten för löpande budgetår upptagits till 45 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen
har — under beaktande av den nuvarande tendensen i vinförsälj
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
ningen — beräknat inkomsten å denna titel till 48 miljoner kronor för löpande
och 50 miljoner kronor för nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket,
som uppskattat inkomsterna för budgetåret 1952/53 till 50 miljoner
kronor, har för nästa budgetår i överensstämmelse med kontrollstyrelsens
kalkyler räknat med oförändrat belopp, 50 miljoner kronor.
Maltdryck sskatten, som i gällande riksstat upptagits till 75 miljoner
kronor, beräknas av kontrollstyrelsen inflyta med 79 miljoner kronor.
Styrelsen har uppskattat inkomsterna för nästa budgetår till i runt tal 80
miljoner kronor. Riksräleenskapsverket, som beräknat inkomsterna för innevarande
budgetår till 80 miljoner kronor, har i överensstämmelse med
kontrollstyrelsens kalkyler föreslagit, att titeln för budgetåret 1953/54 beräknas
till 80 miljoner kronor.
Skatten å läskedrycker, som i gällande riksstat upptagits till
35 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen inflyta med ca 34 miljoner
kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54. Riksräkenskapsverket
uppskattar här avsedda inkomster för innevarande budgetår till
35 miljoner kronor och föreslår, att titeln för budgetåret 1953/54 beräknas
till samma belopp, 35 miljoner kronor.
Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter
beräknas inkomsterna å titeln statlig nöjesskatt, som i riksstaten
för löpande budgetår upptagits till 50 miljoner kronor, komma att
uppgå till 49,i miljoner kronor under vart och ett av budgetåren 1952/53
och 1953/54. Riksräkenskapsverket beräknar emellertid inkomsterna under
titeln för innevarande budgetår till 55 miljoner kronor och föreslår, att inkomstposten
för nästa budgetår upptages till likaledes 55 miljoner kronor.
Skatt å elektrisk kraft, som i riksstaten för löpande budgetår
upptagits till 45 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen inflyta med
i runt tal 45 miljoner kronor för innevarande och 35 miljoner kronor för
nästa budgetår. Riksräkenskapsverket har icke haft något att erinra mot
kontrollstyrelsens beräkning.
I fråga om beräkningen av de olika inkomsttitlarna i riksstatsförslaget
ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets förslag där icke annat angives i
det följande.
I avvaktan på den översyn av inkomstberäkningen, som är avsedd att företagas
längre fram under riksdagen, förordar jag — med utgångspunkt från
att den statliga inkomstskatten alltjämt uttages med 110 procent av grundbeloppet
— att inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenh
e t m. m. preliminärt upptages med det av riksräkenskapsverket beräknade
beloppet 4 000 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har beräknat auto mobilskattemedlen
till 505 miljoner kronor, varav 200 miljoner kronor i fordonsskatt och 365
miljoner kronor i bensinskatt. Jag torde i detta sammanhang få erinra om
att Kungl. Maj :t genom beslut den 23 februari 1951 igångsatt en utredning
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
15
angående beskattningen av motorfordonstrafiken. Enligt direktiven för utredningen
borde bl. a. frågan om fördelningen av beskattningen på motorfordon
och bensin tagas upp till prövning med sikte på en överföring av
större delen av skattebördan på motorfordonen. Vidare ifrågasattes en omfördelning
av fordonsskatt mellan fordon med olika viktklasser, vilket skulle
kunna medföra en total höjning av fordonsskattens ram. Utredningen torde
bli slutförd i sådan tid att ett förslag kan underställas nästa års riksdag.
Såsom jag förut antytt har jag emellertid för avsikt att senare göra hemställan
om att i avvaktan på resultatet av utredningen ett provisoriskt förslag
om höjning med 5 öre av skatten på bensin och brännolja framlägges
för riksdagen. Som skäl härför vill jag i förevarande sammanhang framhålla,
att de utgifter för vägväsendet m. in. som skall täckas av automobilskattemedel
och varom förslag framlägges under vederbörande huvudtitlar,
uppgår till sammanlagt 639,8 miljoner kronor. Detta belopp, som i stort sett
motsvarar utgifterna för den nuvarande omfattningen av verksamheten inom
vägväsendet enligt rådande kostnadsnivå, överstiger de beräknade automobilskattemedlen
med i runt tal 75 miljoner kronor. I avvaktan på det förslag
angående bensinskatten, som senare kommer att föreläggas riksdagen,
föreslår jag att titeln för bensinskatt preliminärt beräknas till 440 miljoner
kronor, varigenom automobilskattemedlen skulle uppgå till i runt tal samma
belopp som de utgifter, som skall täckas av dessa medel. Anmärkas må,
att jag i annat sammanhang framlagt förslag om restitution i vissa fall av
skatt å bensin, som användes i jordbrukets drift. Bifalles detta förslag av
riksdagen bör titeln nedräknas med 1,5 miljoner kronor.
Titeln t u 11 m e d e 1 har enligt av generaltullstyrelsen lämnade uppgifter
av riksräkenskapsverket upptagits med 325 miljoner kronor, innebärande
en minskning med 25 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1952/53.
Generaltullstyrelsen har bl. a. räknat med en icke oväsentlig nedgång av importen
av maskiner och andra med värdetull belagda varor ävensom en
minskning av tullmedelsuppbörden med hänsyn till osäkerheten i den kommande
konjunkturutvecklingen. I avvaktan på närmare erfarenheter föreslår
jag emellertid, att ifrågavarande inkomsttitel uppföres med samma belopp
som för innevarande budgetår, nämligen 350 miljoner kronor.
Beträffande titeln omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker har riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna till
625 miljoner kronor såväl för budgetåret 1952/53 som budgetåret 1953/54.
Som framgår av ämbetsverkets redogörelse har ifrågavarande inkomsttitel
under de senaste fem åren utfallit med icke oväsentligt högre belopp än vad
som förutsetts vid inkomstberäkningen. Jag föreslår därför, att inkomsttiteln
upptages med 650 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Ny beräkning av vissa inkomsttitlar.
I propositionen nr 227 har föreslagits ny beräkning av vissa inkomsttitlar.
Departementschefen bär därvid anfört bl. a. följande:
I skrivelse den 21 mars 1953 har riksräkenskapsverket jämlikt gällande
instruktion avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster
under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1953/54. Vid beräkningens
verkställande har ämbetsverket liksom under tidigare år från vederbörande
myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de större inkomsttitlarna
ävensom vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Beträffande de
olika inkomsttitlarna har riksräkenskapsverket i huvudsak anfört följande.
Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. Beräkningen av denna titel står
till följd av källskattesystemet i nära samband med de antaganden som göras
beträffande inkomstutvecklingen under hela den tid som beräkningen
omfattar. I fråga om fysiska personer gäller detta särskilt den sammanlagda
löneinkomsten, enär variationer i densamma giva direkt utslag i avseende
på den inflytande preliminärskattens storlek. Bestämmelserna om ränta å
kvarstående skatt ha numera medfört, att samma förhållande i högre grad
än tidigare kan väntas gälla även i fråga om svenska aktiebolag. Under
budgetåret 1951/52 —- då räntebestämmelserna första gången voro tillämpliga
— kompletterades sålunda inbetalningarna under de ordinarie uppbördsterminerna
av preliminärskatt med omfattande fyllnadsbetalningar
under våren 1952. Härigenom har den under våren 1953 påräkneliga uppbörden
av kvarstående skatt blivit i motsvarande mån mindre. Även under
innevarande budgetår torde en liknande utveckling vara att vänta. I
vilken utsträckning möjligheterna till fyllnadsbetalning under våren 1953
komma att utnyttjas — vilket i sin tur vid givet taxeringsresultat blir bestämmande
för den uppbörd av kvarstående skatt som kan väntas under budgetåret
1953/54 — kan emellertid icke med större säkerhet bedömas. Ej
minst med hänsyn härtill synes det lämpligt, att utfallet av skattetiteln för
innevarande budgetår och beräkningen av titeln för nästkommande budgetår
bedömas i ett sammanhang.
I sin senaste inkomstberäkning angav riksräkenskapsverket vissa förutsättningar
för beräkningen av löneinkomsternas utveckling under år 1953,
vilka alltjämt synas äga giltighet. Sålunda påpekades, att den från tidigare
år kända löneglidningen praktiskt taget torde ha upphört under år 1952,
varigenom lönenivån vid slutet av året endast obetydligt skulle avvika från
den för år 1952 genomsnittliga nivån. Icke heller väntades större förändringar
i lönenivån till följd av löneglidning under år 1953. Beträffande den
för de totala löneinkomsterna betydelsefulla sysselsättningsutvecklingen räknades
icke, totalt sett, med större förändringar i förhållande till det vid
beräkningstillfället gällande läget, även om det påpekades att en ogynnsammare
utveckling icke kunde uteslutas. Ej heller i detta hänseende synas
skäl föreligga att nu utgå från ändrade förutsättningar.
Resultatet av årets avtalsrörelse kunde vid beräkningen i december 1952
givetvis icke överblickas. I detta hänseende föreligga nu bättre hållpunkter
för beräkningen. Även om förhandlingarna för betydande delar av arbetsmarknaden
ännu icke äro avslutade, torde nu stå klart, att årets avtal komma
att medföra endast relativt obetydliga förskjutningar i löneläget.
Sammanfattningsvis anser sig riksräkenskapsverket fortfarande böra
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
17
grunda sina beräkningar på antagandet om någon, fastän i jämförelse med
decemberberäkningen något mindre, stegring av den sammanlagda inkomsten
av tjänst under år 1953 i jämförelse med år 1952 och ytterligare någon
stegring under de första månaderna 1954.
Beträffande fysiska personers inkomst av andra förvärvskällor än tjänst
synes anledning ej föreligga att i detta sammanhang utgå från andra antaganden
än som redovisades i den senaste inkomstberäkningen. De inneburo
en mindre stegring år 1952 i jämförelse med år 1951 — huvudsakligen
hänförlig till inkomst av jordbruksfastighet — men för år 1953 åter någon
tillbakagång.
Vad beträffar aktiebolagen antogs i decemberberäkningen en nedgång
av den sammanlagda taxerade inkomsten på 5—10 procent för verksamhetsåret
1952 i jämförelse med 1951 års höga nivå och för verksamhetsåret
1953 oförändrad nivå i förhållande till 1952. Därvid hade beaktats den sannolika
effekten av den tillfälliga begränsningen av den fria avskrivningsrätten,
varom beslut hade fattats av riksdagen. Det låter sig icke heller nu göra
att med någon större grad av säkerhet bedöma taxeringsutfallet. Riksväkenskapsverket
har icke ansett sig ha skäl att frångå sina tidigare antaganden.
I decemberberäkningen gjordes det antagandet, att bestämmelserna om
ränta å kvarstående skatt skulle, liksom året före, föranleda aktiebolagen att
i avsevärd utsträckning erlägga fyllnadsbetalningar till den preliminärskatt,
som i vanlig ordning erlagts under uppbördsåret. Riksräkenskapsverket har
vid denna beräkning utgått från samma antagande som vid decemberberäkningen.
Beträffande beräkningarna kan vidare nämnas att det, liksom vid decemberberäkningen,
förutsatts skola inflyta belopp av storleksordningen
100 miljoner kronor i form av investeringsavgifter under båda de ifrågavarande
budgetåren. Det kan även påpekas, att det fortfarande räknas med
en uttagsprocent av 110 för den statliga inkomstskatten under såväl 1953
som 1954 och med oförändrad total kommunal utdebitering under år 1954
i jämförelse med år 1953. Den senare beräknas nu uppgå till 12,72 pr skattekrona.
1 förhållande till beräkningen i december 1952 föreligga ändrade förutsättningar
därigenom att riksdagen fattat beslut om höjning av folkpensionsavgifterna
från 1 januari 1954. Effekten härav på statsinkomsterna
kommer i första hand till synes som en stegring av preliminärskatteinkomsterna,
då folkpensionsavgifterna uppbäras i samband med den allmänna
uppbörden. Under budgetåret 1953/54 kommer denna uppbördsökning även
att vara liktydig med en nettoökning av de behållna inkomsterna på skattetiteln,
emedan den bokföringsmässiga omföringen från denna till titeln
folkpensionsavgifter baseras på senast kända uppgifter om debiterade pensionsavgifter,
vilket för budgetåret 1953/54 blir de vid 1953 års taxering påförda
avgifterna. För 1953 års riksdag har vidare framlagts förslag om vissa
ändringar i uppbördsförfarandet från den 1 januari 1954, innebärande
bland annat en effektivisering av skatteuppbörden genom uttagande av preliminärskatt
vid korttidsanställning. Även härigenom kommer preliminärskatteinkomsterna
under våren 1954 att öka i förhållande till tidigare beräkning.
Under de angivna förutsättningarna kunna de sammanlagda inkomsterna
å titeln i form av preliminärskatteuppbörd nu beräknas uppgå till mellan
(I 600 och 0 700 miljoner kronor under såväl innevarande som nästkommande
budgetår. Beträffande beräkningen av övriga inkomster å titeln liksom
beträffande utgifterna ha endast smärre justeringar gjorts.
2 Jlihang till riksdagens protokoll 191)11. 7 sand. .Vr .57.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
De sammanlagda inkomsterna å titeln skulle därigenom komma att uppgå
till mellan 7 800 och 7 900 miljoner kronor för innevarande budgetår och
till i runt tal 8 500 miljoner kronor för nästkommande budgetår. I sistnämnda
belopp ingår då en preliminärt beräknad återföring från fonden
för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel med 500 miljoner
kronor.
Utgifterna å titeln beräknas för budgetåret 1952/53 till mellan 3 800 och
3 900 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till omkring 4 500 miljoner
kronor. Därvid har för det förstnämnda budgetåret medräknats en beräknad
nettoavsättning till nämnda fond med 350 miljoner kronor.
Den behållna inkomsten skulle sålunda uppgå för budgetåret 1952/53
till 4 000 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till likaledes 4 000
miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket vill starkt understryka det ovissa i det antagande,
som gjorts i fråga om fyllnadsbetalningar av preliminär skatt för verksamhetsåret
1952. I den mån kvarskatteräntan icke föranleder fyllnadsbetalningar
i den utsträckning riksräkenskapsverket här räknat med, sker
en motsvarande förskjutning i skatteinkomsten från budgetåret 1952/53
till budgetåret 1953/54. Samma osäkerhet gäller motsvarande antagande beträffande
fyllnadsbetalningar våren 1954, fastän de betalningar, som då
kunna komma i fråga, vid de gjorda antagandena beträffande utfallet av
1954 års taxering, bli av betydligt mindre storleksordning.
Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt. I statsverkspropositionen
är denna inkomsttitel upptagen till 70 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen,
som i november 1952 beräknade de totala inkomsterna under titeln
i fråga till 65 miljoner kronor, har i skrivelse den 13 mars 1953, med
hänvisning bland annat till att uppbördssiffrorna under den hittills gångna
delen av löpande budgetår synas peka på ett lägre inkomstbelopp än vad
som tidigare förutsatts, anfört att inkomsterna under titeln för budgetåret
1953/54 böra uppföras med högst 65 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
beräknar nu inkomsterna på titeln för löpande budgetår till 60 miljoner kronor,
vilket är 5 miljoner kronor mindre än vid decemberberäkningen. Orsaken
till nedgången ligger delvis däri att under den hittills förflutna delen
av budgetåret inga större engångsbelopp influtit, vilket annars brukar
vara fallet. Riksräkenskapsverket föreslår, att det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet, 70 miljoner kronor, får kvarstå oförändrat.
Lotterivinsts katten har i statsverkspropositionen beräknats till 36 miljoner
kronor. I sin ovan nämnda skrivelse har generalpoststyrelsen efter förnyad
beräkning föreslagit samma belopp. Riksräkenskapsverket anser, att
titeln i det slutliga riksstatsförslaget bör upptagas till 36 miljoner kronor.
Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. Denna titel har i statsverkspropositionen
uppförts med 60 miljoner kronor, vilket även stod i
överensstämmelse med generalpoststyrelsens beräkning i november 1952.
Styrelsen har med utgångspunkt från hittills kända uppbördssiffror för innevarande
budgetår nu ansett sig böra beräkna uppbörden under titeln i
fråga till högst 56 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Enligt riksräkenskapsverkets
mening bör titeln i det slutliga riksstatsförslaget kunna
upptagas till oförändrat 60 miljoner kronor.
Fordonsskatt. Denna titel beräknades i december 1952 av riksräkenskapsverket
till 200 miljoner kronor, vilket belopp även uppförts i statsverkspropositionen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i november 1952 likaså
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
19
föreslagit detta belopp, har i skrivelse den 3 mars 1953 meddelat, att därefter
ingenting framkommit, som föranleder ändring av denna beräkning.
Länsstyrelsernas beräkningar sluta nu på 185 miijoner kronor mot 171
miljoner kronor i november 1952. Med ledning av vad som nu är känt om
ökningen av fordonsbeståndet under år 1952 och om de faktorer, som kunna
beräknas påverka utvecklingen under år 1953, anser riksräkenskapsverket,
att de antaganden beträffande fordonsbeståndets tillväxt, vilka lågo till
grund för verkets beräkning i december 1952, fortfarande kunna godtagas.
Riksräkenskapsverket föreslår därför, att det i statsverkspropositionen upptörda
beloppet, 200 miljoner kronor, bibchålles.
Bensinskatt. Riksräkenskapsverket föreslog i december 1952, att denna
titel skulle beräknas till 365 miljoner kronor. I statsverkspropositionen bär
preliminärt upptagits ett belopp på 440 miljoner kronor, varvid förutsatts
en skattehöjning med 5 öre per liter på bensin och brännolja. Sedermera
har Kungl. Maj :t i proposition nr 83 förelagt riksdagen förslag till höjning
av skatterna på bensin och motorbrännolja från och med den 1 juli 1953
med 3 öre för liter liksom uttagande av skatten på motorsprit från nämnda
dag med 3 öre för liter.
De förnyade beräkningar, som verkställts av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen
och länsstyrelserna, innebära under förutsättning av en sådan
skattehöjning, att inkomsterna på ifrågavarande titel skulle komma
att uppgå till ca 410 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Bränslekommissionen
uppskattar enligt skrivelse den 19 mars 1953 förbrukningen av
bensin och spritblandningar under budgetåret 1953/54 något lägre än i november
1952. Den nya beräkningen avviker dock icke väsentligt från de
antaganden om förbrukningen, som ligga till grund för generaltullstyrelsens
och kontrollstyrelsens ovannämnda beräkningar av skatteuppbörden. Beträffande
förutsättningarna för beräkningen av ifrågavarande inkomsttitel
bör även beaktas, att enligt beslut vid årets riksdag rätt till viss restitution
av skatt på bensin, som användes vid jordbrukets drift, skall införas för
tiden den 1 januari 1953—den 31 december 1954. Kostnaden härför har beräknats
till 1,5 miljoner kronor för helt år.
Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslår riksräkenskapsverket,
att titeln bensinskatt i det slutliga riksstatsförslaget upptages till 410 miljoner
kronor.
Tullmedel. Denna titel har i statsverkspropositionen uppförts med 350
miljoner kronor. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1952 inkomsterna
till 325 miljoner kronor i överensstämmelse med generaltullstyrelsens
förslag. I skrivelse den 13 mars 1953 har generaltullstyrelsen meddelat, att de
vid styrelsens beräkning i november 1952 åberopade osäkerhetsmomenten
beträffande utrikeshandelns kommande utveckling visserligen alltjämt i
väsentliga delar kvarstå men att det vill synas, som om eu normal utveckling
från nu kända läge för utrikeshandeln skulle leda till att under budgetåret
1953/54 tu 11 medel suppbörden komine att bli högre än 325 miljoner
kronor och möjligen nå samma storlek som under kalenderåret 1953. Generaltullstyrelsen
har därför numera ansett sig böra för budgetåret 1953/54
upptaga uppbörden av tullmedel till netto 350 miljoner kronor. Med hänvisning
till vad generalIullstyrelsen anfört och till att tulhnedelsinkomsterna
under innevarande budgetar nu kan väntas bli något högre än vad som
tidigare beräknats eller 360 miljoner kronor, får riksräkenskapsverket föleslä,
att titeln i det slutliga riksstatsförslaget upptages till 350 miljoner
kronor.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Varuskatt. I statsverkspropositionen har för denna inkomsttitel upptagits
250 miljoner kronor, vilket belopp även föreslagits av riksräkenskapsverket.
Denna beräkning vilade på förutsättningen, att skatten vid tillverkning och
import av personbilar m. in. skulle komma att utgå även under budgetåret
1953/54 efter i huvudsak oförändrade grunder. Ivungl. Maj:t har sedermera
i proposition nr 85 förelagt riksdagen förslag med denna innebörd. Kontrollstyrelsens
och generaltullstyrelsens förnyade beräkningar ge tillsammans
ett belopp av 244 miljoner kronor, under förutsättning att bilaccisen kvarstår,
mot 233 miljoner kronor vid motsvarande beräkningar i november
1952. Orsaken till uppräkningen ligger huvudsakligen i att skatten på choklad
och konfityrvaror numera väntas ge högre avkastning. Inkomsterna
på titeln varuskatt beräknas redan för innevarande budgetår komma att
uppgå till 250 miljoner kronor. Med hänsyn härtill förordar riksräkenskapsverket,
under förutsättning att varubeskattningen bibehålies efter i huvudsak
oförändrade grunder, att titeln för budgetåret 1953/54 beräknas till 260
miljoner kronor eller 10 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.
Accis å margarin och vissa andra fettvaror. I statsverkspropositionen har
för denna inkomsttitel upptagits 4 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen och
statens jordbruksnämnd ha vid förnyade beräkningar bibehållit detta belopp.
Det har emellertid framhållits, att beräkningsgrunderna bli helt förändrade,
därest den föreslagna omläggningen av accissystemet på fettvaruområdet
skulle genomföras under den tid beräkningarna avse. Riksräkenskapsverket
förordar, under förutsättning av oförändrade grunder för fettvarubeskattningen,
att det i statsverkspropositionen upptagna beloppet bibehålies.
Tobaksskatt. Riksräkenskapsverket föreslog i sin inkomstberäkning i december
1952, att för denna titel skulle upptagas ett belopp på 650 miljoner
kronor, vilket även uppförts i statsverkspropositionen. Aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet har i skrivelse den 10 mars 1953 meddelat, att det
fortfarande, liksom i november 1952, anser sig böra föreslå att titeln beräknas
till 625 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket beräknar för innevarande
budgetår tobaksskatten till 600 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
anser sig för det kommande budgetåret alltjämt böra räkna med en fortgående
omsättningsökning och föreslår, att titeln för budgetåret 1953/54
upptages till oförändrat 650 miljoner kronor.
Rusdrgcksförsäljningsmedel av partihandelsbolag. I statsverkspropositionen
har denna titel beräknats till 11 miljoner kronor, varvid för aktiebolaget
Vin- & sprileentralen, till vilket inkomsterna på titeln i första hand hänföra
sig, förutsatts en avsättning på 5 miljoner kronor till dispositionsfonden. Sedan
avtal numera träffats med aktiebolaget Vin- & spritcentralen om ändrad
tidpunkt för inleverans till statsverket av omsättningsskatt på spritdrycker
och på vin, har emellertid behovet av en sådan avsättning bortfallit. Kontrollstyrelsen
har därför vid förnyad beräkning föreslagit, att titeln uppföres
med 16 miljoner kronor, och riksräkenskapsverket föreslår att detta belopp
upptages i det slutliga riksstatsförslaget.
Rusdrgcksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag har i statsverkspropositionen
beräknats till 34 miljoner kronor. Titeln beräknas för innevarande
budgetår giva 33 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har vid förnyad beräkning
bibehållit statsverkspropositionens belopp och riksräkenskapsverket får
därför föreslå, att ifrågavarande titel i det slutliga riksstatsförslaget upptages
till oförändrat 34 miljoner kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
21
Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Denna titel upptogs i
statsverkspropositionen till 650 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket hade
vid sin decemberberäkning föreslagit 625 miljoner kronor, medan kontrollstyrelsen
förordat 620 miljoner kronor. I skrivelse den 12 mars 1953 har
kontrollstyrelsen beräknat titeln till 630 miljoner kronor. Med hänsyn till
att inkomsterna redan under innevarande budgetår beräknas uppnå detta
belopp, vilket innebär en snabbare stegring än vad som tidigare antagits, anser
riksräkenskapsverket att titeln för budgetåret 1953/54 bör kunna upptagas
med det i statsverkspropositionen beräknade beloppet, 650 miljoner
kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin, maltdrycksskatt samt skatt å
läskedrycker. Dessa titlar ha i statsverkspropositionen upptagits med respektive
50, 80 och 35 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har efter förnyad beräkning
föreslagit samma belopp, och riksräkenskapsverket förordar, att för
ifrågavarande titlar statsverkspropositionens belopp bibehållas oförändrade.
Statlig nöjesskatt. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1952 denna
inkomsttitel till 55 miljoner kronor, vilken uppskattning godtagits i statsverkspropositionen.
Länsstyrelserna beräknade i november 1952 titeln till
drygt 49 miljoner kronor och ha vid förnyad uppskattning stannat vid ungefär
samma belopp. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan titeln redan
under innevarande budgetår beräknas ge en inkomst av närmare 55 miljoner
kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att det i statsverkspropositionen
uppförda beloppet på 55 miljoner kronor för budgetåret 1953/54 bibehålies.
Skatt å elektrisk kraft har i statsverkspropositionen upptagits med 35 miljoner
kronor, vilket belopp även bibehållits av kontrollstyrelsen vid förnyad
beräkning. Riksräkenskapsverket förordar i anslutning härtill, att statsverkspropositionens
belopp upptages oförändrat i det slutliga riksstatsförslaget.
För inkomsttiteln postverket föreslog riksräkenskapsverket i december
1952 i anslutning till postverkets beräkning ett belopp av 10 miljoner kronor,
vilket även upptagits i statsverkspropositionen. I skrivelse den 6 mars
1953 har generalpoststyrelsen avgivit förnyad beräkning av inkomsterna på
titeln i fråga. Den nya beräkningen visar i jämförelse med motsvarande kalkyl
i oktober 1952 relativt små förskjutningar av postverkets inkomster och
utgifter och resulterar liksom då i ett inkomstöverskott på ca 10 miljoner
kronor. Riksräkenskapsverket föreslår i anslutning härtill, att i det slutliga
riksstatsförslaget som inkomst av postverket uppföres oförändrat 10 miljoner
kronor.
Departementschefen.
Beträffande vissa skatte politisk a åtgärder som vidtagits i konjunkturdämpande
syfte har departementschefen i propositionen nr 227 anfört
bl. a. följande:
Vad först investeringsavgiften beträffar uttalade jag i finansplanen att
denna avgift, mot bakgrunden av då rådande ekonomiska läge, tills vidare
borde bibehållas under året, liksom andra investeringsbegränsande åtgärder.
Om det ekonomiska liiget skulle förändras ytterligare i depressiv riktning,
skulle emellertid frågan om investeringsavgiftens fortbestånd omprö
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
vas. I enlighet med vad jag i det föregående anfört har en dylik förändring
inte inträtt och jag anser därför att anledning nu icke föreligger till annat ställningstagande
än att investeringsavgiften bör bibehållas jämväl för beskattningsåret
1953. Mot bakgrunden av de rådande utsikterna på arbetsmarknaden
och de samhällsekonomiska risker som är förbundna därmed kan det
enligt min mening icke vara tillrådligt att genom ett slopande av investeringsavgiften
för innevarande beskattningsår stimulera till en ytterligare
ökad sysselsättning på investeringsområdet under den stundande sommaren
med därav följande tendenser till inflationistiska spänningar. Även om investeringsavgiften
sålunda icke bör slopas tidigare än vad i förordningen
avsetts, får man emellertid räkna med att investeringsavgiftens investeringsbegränsande
effekt i vissa fall redan kan ha upphört eller i allt fall upphör
före utgången av 1953. Detta sammanhänger med investeringsavgiftens
konstruktion. Byggnadsarbeten under 1953, som avslutas först efter detta
beskattningsårs utgång, drabbas således icke av avgift. Avgörande tidpunkt
är i detta fall nämligen när den nya byggnaden i räkenskaperna uppföres
på konto för färdigställda fastigheter och detta skall ske då byggnaden tages
i bruk. Maskiner som nu beställes men levereras först efter beskattningsårets
utgång undgår likaledes avgift; leveransdagen är nämligen i detta
fall avgörande. Då leveranstiden i vissa fall är ganska lång — detta gäller
nybyggda fartyg men även en del andra maskiner och inventarier — följer
härav att den investeringsbegränsande effekten i viss omfattning redan
upphört och under tiden fram till årets utgång alltmer uttunnas. Vad sist
sagts har avseende även å vissa andra investeringar som en rörelseidkare
gör, t. ex. mera tidskrävande grundförbättringsarbeten å mark. Å andra
sidan gäller att avgiften beträffande vissa slag av investeringar bevarar
sin investeringsbegränsande effekt ända till beskattningsårets utgång. Detta
är fallet beträffande köp av färdig byggnad, reparation och underhåll av
byggnad samt vissa arbeten i gruva. Kvar står emellertid att investeringsavgiftens
verkan i betydelsefulla hänseenden steg för steg minskas under hösten.
Detta kan anses som en lämplig företeelse inför avgiftens upphörande
vid årsskiftet. Såsom jag vid upprepade tillfällen tidigare uttalat bör den
nämligen inte ges förlängd giltighet.
Vid 1952 års riksdags höstsession fattades beslut om att den vid vårsessionen
beslutade inskränkningen i rätten till fri lagervärdering skulle upphävas
för år 1952, varjämte motsvarande lättnader under vissa betingelser förutskickades
beträffande år 1953. I finansplanen underströk jag, att begränsningen
av rätten till fri lagervärdering borde tillämpas allenast därest utvecklingen
visade alt detta var betingat av konjunkturpolitiska skäl. Jag framhöll
därför, att jag vid den framtida tidpunkt, då utvecklingen under 1953 kunde
med större säkerhet bedömas, ämnade överväga huruvida det kunde befinnas
obehövligt med särskilda åtgärder mot spekulativa lagerökningar. Min avsikt
är därför att, om det vid liden för riksdagens höstsession visat sig att
tendenser till spekulativ lagerhållning ej förekommit, föreslå att ifrågavarande
bestämmelser skall upphävas jämväl för år 1953.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
23
Vad angår behovet av särskilda bestämmelser i anledning av investeringsavgiftens
avveckling har departementschefen anfört följande:
Inför
investeringsavgiftens avveckling uppkommer frågan huruvida särskilda
avvecklingsföreskrifter bör meddelas. Jag har förut framhållit, att
den omständigheten att investeringsavgiftens verkan under hösten steg för
steg minskas får anses vara en lämplig företeelse inför avgiftens upphörande.
Det finnes emellertid anledning undersöka huruvida särskilda avvecklingsföreskrifter
av annan anledning finnes påkallade. Jag får härom anföra följande.
Gällande bestämmelser är så konstruerade att investeringsavgift träffar
investeringar under beskattningsår, som ligger till grund för 1953 och 1954
års taxeringar. För dem, som taxeras enligt den s. k. kontantmetoden, innebär
detta att avgiften träffar investeringar under kalenderåren 1952 och
1953. För rörelseidkare ävensom för jordbrukare med taxering enligt bokföringsmässiga
grunder är emellertid icke givet, att beskattningsåret sammanfaller
med kalenderåret. Såsom beskattningsår gäller i dessa fall räkenskapsår.
Och räkenskapsår kan avslutas vid annan tidpunkt än kalenderårsskifte.
Räkenskapsår, som avslutas senast den 28 (29) februari ett år, lägges
till grund för taxering samma år. Avslutas räkenskapsåret den 1 mars
eller senare, sker taxeringen först nästföljande år.
Av det sagda följer, att om en rörelseidkare haft räkenskapsavslut t. ex.
den 30 juni, taxeras han år 1953 för räkenskapsåret 1/7 1951—30/6 1952
och år 1954 för räkenskapsåret 1/7 1952—30/6 1953. Vid 1953 års inkomsttaxering
taxeras han jämväl till investeringsavgift, men på grund av de särskilda
övergångsbestämmelser, som fogats till förordningen om investeringsavgift,
undantogs från avgift sådana investeringar som låg i tiden före årsskiftet
1951/52. Detta innebär, att nämnde rörelseidkare taxeras till investeringsavgift
åren 1953 och 1954 för sammanlagt 18 månader, medan en rörelseidkare
med räkenskapsavslut vid kalenderårsskifte taxeras vid nämnda
båda tillfällen för investeringar under sammanlagt 24 månader.
Mot dessa konsekvenser av bestämmelsernas utformning kan givetvis ur
vissa synpunkter riktas invändningar. Jag anser likväl, att tillräckliga skäl
knappast föreligger för att meddela bestämmelser av innebörd att investeringarna
jämväl under tiden 1/7—31/12 1953 skall i detta fall avgiftsbeläggas.
Vederbörande har icke genom några särskilda åtgärder sökt bereda sig
obehöriga förmåner. Det kan vidare sägas, att denne rörelseidkare med visst
fog räknat med att investeringar, som kommer till stånd under andra halvåret
1953 och till vilkas utförande han dessförinnan förbundit sig, skulle gå
fria från avgift. Det skulle därför möjligen te sig stötande att avgiftsbelägga
dessa genom nytillkomna bestämmelser.
Som jag nyss framhöll, anser jag alltså övervägande skäl tala för att icke
införa någon avgiftsplikt i nyss angivna och därmed jämförbara fall.
Gällande bestämmelser lämnar emellertid utrymme för de avgiftsskyldiga
att genom speciella åtgöranden kringgå reglerna om investeringsavgift. I
dessa fall synes bedömandet böra bli ett annat än det nyss angivna.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Något hinder föreligger icke för en rörelseidkare eller en jordbrukare med
bokföringsmässig inkomstredovisning att genom s. k. omläggning av räkenskapsår
undgå taxering år 1953 eller 1954. Om t. ex. räkenskapsavslutet
framflyttas från 31/12 1952 till 1/3 1953, sker icke någon taxering för inkomst
år 1953; nämnda räkenskapsår blir beskattningsår vid 1954 års taxering.
Och det räkenskapsår, som avslutas 1/3 1954, taxeras först år 1955, då
investeringsavgift ej skall med gällande regler uttagas.
De nu antydda fallen av omläggning av räkenskapsår kan varieras på ett
flertal olika sätt samt föranleda antingen att taxering ej sker ettdera av åren
1953 och 1954 eller ock att taxering väl sker båda dessa år men för en sammanlagt
kortare tidrymd än 24 månader. Särskilt torde följande möjlighet
böra uppmärksammas. Genom utsträckning av det räkenskapsår, som normalt
skolat avslutas den 31/12 1953, att avse tid efter den 28 februari 1954,
undgås investeringsavgift för år 1953. Härav följer emellertid även att någon
inkomsttaxering icke sker år 1954. Väl gör den skattskyldige härigenom
icke någon vinst ur inkomstskattesynpunkt om frågan bedömes på något
längre sikt. Ur stats- och kommunfinansiell synpunkt skulle emellertid avsevärda
olägenheter temporärt kunna inträda.
Det synes icke försvarligt med bestämmelser som skulle stimulera till dylika
åtgärder. Det är ej heller acceptabelt med regler som innebär, att den
lojale rörelseidkaren eller jordbrukaren skall erlägga en avgift, som den
mindre lojale med en mycket enkel åtgärd skulle kunna undandra sig.
Jag förordar därför, att sådana bestämmelser meddelas att, om någon omlagt
sitt räkenskapsår så att han taxeras år 1953 eller 1954 för inkomst avseende
annan tidrymd än 12 månader, han skall taxeras till investeringsavgift
jämväl år 1955 eller 1956 under förutsättning att omläggningen medfört
att inkomsttaxeringen sistnämnda år avsett beskattningsår som omfattat
kalenderåret 1953 eller del därav.
Det synes skäligt att från nyssnämnda bestämmelser undantaga den, som
påbörjat verksamhet under nu ifrågavarande tid och gjort sitt första räkenskapsavslut
å annan tid än efter 12 månaders verksamhet. Detta kan ske
genom en föreskrift av innebörd, att den omständigheten att det första räkenskapsåret
omfattar annan tid än tolv månader icke skall föranleda tilllämpning
av avvecklingsbestämmelserna. En sådan föreskrift skulle möjligen
kunna föranleda att ett bolag läte ett för ändamålet bildat dotterbolag
göra en viss investering för att därefter låta detta dotterbolag, genom ett
förlängt första räkenskapsår, undgå investeringsavgift. Ett dylikt illojalt
förfaringssätt torde emellertid möjliggöra en tillämpning av 18 § förordningen
om investeringsavgift.
Jag får tillägga, att om de bestämmelser, som jag i det föregående förordat,
godtages av riksdagen, finnes anledning antaga att omläggningar av
räkenskapsår i avgiftsundandragande syfte knappast skulle ifrågakomma.
Bestämmelserna skulle med andra ord icke komplicera taxeringsmyndigheternas
arbete.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
25
Rörande budgetläget har departementschefen i propositionen nr 227
anfört bl. a. följande:
I riksstaten för budgetåret 1952/53 har inkomsterna upptagits med 8 391
miljoner kronor och utgifterna med 7 220 miljoner kronor, innebärande ett
formellt budgetöverskott av 1 171 miljoner kronor. Jag konstaterade i finansplanen
till årets statsverksproposition, att den avmattning av konjunkturen
som inträtt under det sistförflutna året satt tydliga spår i den statsfinansiella
utvecklingen. Redan för nu löpande budgetår visade statsinkomsterna sålunda
en minskning i förhållande till riksstaten med 346 miljoner kronor.
Även om särskilda omständigheter medverkat till denna nedgång, återspeglade
den likväl omkastningen i de senaste årens inkomstutveckling. Jag förutskickade,
att det icke var osannolikt att inkomstminskningen i fortsättningen
av budgetåret skulle komma att visa sig ännu större. Såsom av den
föregående redogörelsen framgått, har riksräkenskapsverket nu i sin förnyade
inkomstberäkning ansett sig böra räkna med ett ytterligare inkomstbortfall
på 120 miljoner kronor. Minskningen hänför sig huvudsakligen till
en nedräkning av inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. från
4 100 till 4 000 miljoner kronor samt till sänkt överskott från vissa affärsverksfonder.
Inkomstskattetiteln upptages sålunda nu med samma belopp
varmed den ingår i inkomstberäkningarna för budgetåret 1953/54, jämfört
med 4 555 miljoner kronor i riksstaten. Denna utveckling sammanhänger givetvis
med den inträdda konjunkturavmattningen och inkomststabiliseringen.
I övrigt innebär riksräkenskapsverkets förnyade beräkning av inkomstutfallet
för löpande budgetår endast smärre justeringar i förhållande till vad
som redovisades i statsverkspropositionen. Inkomsterna upptages nu med
sammanlagt (8 391 — 346 — 120 =) 7 925 miljoner kronor.
Även beträffande utgiftssidan har, såsom jag framhöll redan i finansplanen,
en betydande förskjutning inträffat sedan riksstaten uppgjordes. Vid
statsverkspropositionens framläggande hade tillkommit utgifter på tilläggsstat
med tillhopa 357 miljoner kronor, framför allt sammanhängande med
ökade kostnader för försvaret och vägväsendet. De sammanlagda utgifterna
redovisades sålunda med ett belopp av (7 220 + 357 =) 7 577 miljoner kronor.
Det formella budgetöverskottet angavs till (1 171 —346 — 357 =) 468
miljoner kronor. Med hänsyn tagen till beräknad förbrukning av äldre reservationsanslag
uppskattades det kassamässiga överskottet till 268 miljoner
kronor. Emellertid underströk jag i finansplanen, att detta överskott i
verkligheten skulle komma att reduceras redan av den anledningen att ytterligare
utgiftsstegringar med bestämdhet kunde förutses. Det var därför
tveksamt om över huvud något överskott skulle komma att föreligga när
budgetåret gått till ända. De nu föreliggande beräkningarna visar på ytterligare
utgiftsökningar med tillhopa 198 miljoner kronor, varav 86 miljoner
kronor hänför sig till utgifter på tilläggsstat och 112 miljoner kronor till
beräknade anslagsöverskridanden. Av utgiftsökningen på tilläggsstat faller
51 miljoner kronor på anslag för finansiering av syssclsättningsberedskapen.
I övrigt hänför den sig i huvudsak till ökade anslag under fjärde huvudtiteln
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
och till avskrivningar. Anslagsöverskridandena faller till omkring halva beloppet
på anslagen till folkpensioner och producentbidrag samt till vissa försvarsändamål.
Återstoden fördelar sig på ett stort antal anslag på budgeten
och sammanhänger med förskjutningen i pris- och lönenivån. Med hänsyn
till vad nu anförts kan utgifterna för löpande budgetår beräknas till (7 577
-f- 198 =) 7 775 miljoner kronor, d. v. s. 555 miljoner kronor mer än vad
riksstaten utvisar. Resultatet av här redovisade förändringar på inkomstoch
utgiftssidan för löpande budgetår är att det formella budgelöverskottet,
om man bortser från indragning av reservationerna, nedgår till (7 925 —
7 775 =) 150 miljoner kronor eller med ytterligare 318 miljoner kronor i
förhållande till den i statsverkspropositionen framlagda utfallsberäkningen.
Härtill kommer en medelsförbrukning på äldre reservationsanslag som
uppskattas till 100 miljoner kronor. Det reella överskottet skulle således
komma att uppgå till cirka 50 miljoner kronor. Detta belopp ligger helt
inom budgetens felmarginal. Genom utvecklingens gång har således budgeten
för löpande budgetår kommit att bli jämnt balanserad från att vid tidpunkten
för riksstatens fastställande ha varit överbalanserad med drygt en
miljard kronor. Som framgår av det föregående är detta resultatet av inkomstminskningar
och utgiftsökningar på vardera i runt tal en halv miljard
kronor. Såsom jag utförligt belyste i finansplanen ger emellertid i dagens
läge en utveckling, där det tidigare vid riksstatens upprättande eftersträvade
budgetöverskottet krymper samman eller rent av försvinner, i och
för sig icke anledning till oro. överbalanseringen av budgeten var i den förut
rådande tillspetsade högkonjunkturen ett nödvändigt led i den ekonomiska
politiken för att hindra anspråken att spränga ramen för våra reala resurser.
Med den minskade aktivitet inom näringslivet som inträtt sedan riksstaten
för budgetåret 1952/53 gjordes upp bör en av utvecklingen föranledd
minskning av budgetöverskottet kunna accepteras.
Jag övergår härefter till att behandla det statsfinansiella läget för budgetåret
1553/54. I statsverkspropositionen upptogs inkomster och utgifter
till samma belopp, 8 168 miljoner kronor. Riksstatsförslaget var alltså
formellt balanserat. Med hänsyn till beräknad förbrukning av äldre reservationsanslag
på 50 miljoner kronor förelåg i själva verket ett reellt underskott
i budgeten med detta belopp. Underskottet låg emellertid helt inom
budgetens felgränser. De förskjutningar som nu kan konstateras på inkomst-
och utgiftssidan i förhållande till siffrorna i statsverkspropositionen
är mycket begränsade. Budgeten för nästa budgetår kan således fortfarande
sägas vara praktiskt taget balanserad. På inkomstsidan föreligger
eu nettominskning med 9 miljoner kronor till 8 159 miljoner kronor och
på utgiftssidan en nettominskning med 2 miljoner kronor till 8 166 miljoner
kronor. Detta innebär ett formellt underskott i driftbudgeten på 7 miljoner
kronor. Reservationsmedelsförbrukningen vid sidan av riksstaten beräknas
fortfarande till 50 miljoner kronor.
Vad inkomstsidan närmare beträffar vill jag först framhålla, att riksräkenskapsverkets
förnyade inkomstberäkning, såsom av den föregående
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
27
redogörelsen framgått, utvisar en nettominskning med 63 miljoner jämfört
med beräkningen i statsverkspropositionen. Å andra sidan tillkommer
nu en inkomstpost på 50 miljoner kronor med hänsyn till de förslag som
nyligen framlagts för riksdagen (prop. nr 196) rörande omläggning av det
nuvarande accis- och clearingsystemet för stöd åt den inhemska smörproduktionen
och oljeväxtodlingen. Av betydelse för bedömningen av budgetläget
under nästa budgetår är vidare följande förhållande. I statsverkspropositionen
upptogs inkomsttiteln bensinskatt till 440 miljoner kronor,
varvid räknades med en höjning av bensinskatten med 5 öre per liter. Med
hänsyn till att sedermera i proposition till riksdagen (nr 83) framlagts
förslag om höjning med allenast 3 öre per liter har riksräkenskapsverket
nedräknat inkomsttiteln med 30 miljoner kronor till 410 miljoner kronor.
I nyssnämnda proposition framhöll jag, att automobilskattemedlens specialbudget
för nästa budgetår skulle bli formellt underbalanserad med 30
miljoner kronor. Då emellertid underskottet endast sammanhängde med
att anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar anvisats för kalenderår
mot tidigare budgetår och någon kassamässig underbalansering i
verklig mening alltså icke förelåg, ansåg jag mig i avvaktan på resultatet
av 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken inte
böra förorda någon mot underskottet svarande höjning av bilbeskattningen.
Vid bedömningen av budgetutfallet för nästa budgetår bör följaktligen
utgiftssidan reduceras med motsvarande belopp, vilket kassamässigt sett
kommer att tagas i anspråk först under budgetåret 1954/55. Med beaktande
av det anförda kan sålunda det riksstatsförslag som nu framlägges sägas
vara överbalanserat med (SO — 7 =0 23 miljoner kronor.
Utgifterna på driftbudgeten, sådana de nu kan överblickas, slutar på
ett belopp av 8 166 miljoner kronor, innebärande en minskning med 2 miljoner
kronor i förhållande till statsverkspropositionen. Detta utgör resultatet
av å ena sidan utgiftsökningar med tillhopa 47 miljoner kronor under
egentliga statsutgifter, i huvudsak under försvars-, social- och civilhuvudtillarna,
å andra sidan en anslagsminskning för avskrivningar av nya kapitalinvesteringar
med 49 miljoner kronor med hänsyn till de definitiva
äskandena av bostadsbyggnadsanslagen under kapitalbudgeten.
Beträffande de tillfälliga statsinkomster som ingår i budgeten för nästa
budgetår vill jag erinra om mitt uttalande i finansplanen att det knappast
var möjligt att mera bestämt ange summan av dessa. Troligen översteg de
ej 250 miljoner kronor. Dessa inkomster kunde vägas mot utgifter för jordbruksregleringen
och den engångsbelastning på närmare 100 miljoner kronor
som folkpensionsreformen medförde under det första budgetåret, då
höjningen av folkpensionsavgiften ännu ej verkade med full kraft. I detta
hänseende vill jag nu erinra om att det för jordbruksreglcringcn erforderliga
subventionsbeloppet för nästa budgetår nedbringas med omkring 70
miljoner kronor i förhållande till vad som utgått under budgetåret 1952/53.
I följande sammanställning redovisas den sedvanliga översikten av inkomster
och utgifter å driftbudgeten.
28 Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Driftbudgeten
Miljoner kronor
Budgetår |
Inkomster |
Utgifter |
Över- eller |
Reserva- tionsmedels- förbrukning |
Verkligt |
1950/51 .................. |
5 821 |
5 449 |
1 + 372 |
- 175 |
+ 372 |
1951/52 .................. |
7 507 |
6 423 |
1 + 1 084 |
+ 138 |
+ 1084 |
1952/53 enl. riksstaten.... |
8 391 |
7 220 |
+ 1 171 |
- 100 |
+ 1071 |
> stv.prop. 1953 |
8 045 |
7 577 |
+ 468 |
- 200 |
+ 268 |
ny beräkning .... |
7 925 |
*7 775 |
s+ 150 |
- 100 |
+ 50 |
1953/54 enl. stv. prop..... |
8168 |
8168 |
— |
- 50 |
— 50 |
ny beräkning .... |
8159 |
8166 |
7 |
- 50 |
- 57 |
Såsom av det anförda framgår skiljer sig icke budgetförslaget för 1953/54
sådant det nu kan överblickas till sin karaktär från det som framlades i
statsverkspropositionen. Balans råder praktiskt taget mellan inkomster och
utgifter på driftbudgeten. Lånemedelsbehovct på kapitalbudgeten får täckas
genom upplåning i stället för som under de närmast föregående budgetåren
delvis eller helt genom ianspråktagande av överskott på driftbudgeten. Såsom
jag närmare utvecklade i finansplanen har det vid uppgörandet av budgeten
för nästa budgetår synts lämpligast att låta en konjunkturbild med de
drag som är karakteristiska för dagsläget bilda utgångspunkten. För denna
situation, som kännetecknas av ett mera normaliserat ekonomiskt klimat
och samhällsekonomisk balans, har den finanspolitiska målsättningen varit
att hålla balans mellan driftbudgetens inkomster och utgifter. Budgetutfallet,
såväl beträffande drift- som kapitalbudgeten, kommer självfallet att bli
beroende av den fortsatta konjunkturutvecklingen. Antaget att dagens konjunkturläge
blir i huvudsak bestående under det framförliggande året bör
man sålunda kunna räkna med ett balanserat utfall av driftbudgeten för
1953/54. Detta förutsätter emellertid att några mera betydande anslagsäskanden
på tilläggsstat icke framkommer. Något utrymme härför inom nuvarande
inkomstram föreligger icke.
Skulle emellertid en mera långtgående dämpning av konjunkturen inträda
med klart depressiva tendenser inom olika delar av näringslivet, måste man
räkna med att den nu framlagda budgeten i själva verket kommer att bli
underbalanserad. Såsom jag i finansplanen närmare utvecklat, ligger dock
en dylik utveckling i linje med de krav som i ett sådant läge måste ställas på
utformningen av statsmakternas ekonomiska politik. Finanspolitiken bör då
aktivt inriktas på att via en underbalansering av budgeten stimulera efterfrågan
i samhället. Å andra sidan bör man, såsom jag i det föregående betonat,
räkna med risker för att nya inflationistiska spänningar kan uppkom
1
Reservationsmedelsförändringar under äldre anslag inräknade.
2 Därav riksstat 7 220, tillägasstater I och II 443 samt överskridanden 113 mkr.
3 Exkl. indragna reservationer.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
29
ma. Särskild uppmärksamhet kräver här utvecklingen under sommarmånaderna,
varunder man inte kan utesluta möjligheten av översysselsättning
inom vissa branscher, exempelvis på byggnadsområdet. Skulle tendenser till
en uppflammande inflationskonjunktur ånyo framträda måste detta givetvis
få sina konsekvenser för den allmänna uppläggningen av finanspolitiken och
för realiserandet av 1953/54 års budget. Visserligen är, såsom jag understrukit
i finansplanen, möjligheterna begränsade att snabbt anpassa de finanspolitiska
åtgärderna till de kastningar som kan inträda i den ekonomiska
utvecklingen. Vissa möjligheter till modifiering av den statliga utgiftsramen,
särskilt på investeringsområdet, föreligger dock. Naturligtvis kan det även
tänkas att åstadkomma en förnyad överbalansering av driftbudgeten genom
åtgärder på inkomstsidan. Vad utgiftssidan beträffar uttalade jag redan i
finansplanen, att det ansetts önskvärt att skapa förutsättningar för en viss
flexibilitet i handhavandet av den statliga verksamheten. För den händelse
den ekonomiska utvecklingen skulle gå i riktning mot en tillspetsad högkonjunktur
med inflationistiska spänningar har planer sålunda gjorts upp för
en viss begränsning av investeringarna på kapitalbudgeten och av medelstilldelningen
på driftbudgeten för vissa ändamål av investeringsliknande natur,
i huvudsak på försvarets, vägväsendets och jordbrukets område. Jag vill erinra
om att de på drift- och kapitalbudgeten upptagna anslagsbeloppen i
några fall anpassats så att de rymmer vissa marginaler för en utökning
av verksamheten utöver den omfattning som i dagens läge befunnits lämplig.
I den mån konjunkturläget icke ger anledning till att taga dessa marginaler
i anspråk, kan sålunda budgetutfallet förutses komma att visa behållningar
på några av riksstatsanslagen.
I anslutning till den redogörelse för budgetläget som jag nu lämnat vill
jag även något beröra frågan om de automatiska utgiftsökningarna. Dessa
har påkallat ökad uppmärksamhet under senare år vid bedömningen av den
statsfinansiella utvecklingen. Tidigare inom finansdepartementet verkställda
överslagsberäkningar har tytt på att man har att räkna med relativt betydande
kostnadsökningar av ifrågavarande karaktär. Såsom framhölls i finansplanen
kan de automatiska anslagsökningarna för budgetåret 1953/54 uppskattas
till cirka 470 miljoner kronor. Denna avsevärda stegring sammanhänger
emellertid till betydande del med inträdda förskjutningar i pris- och
inkomstnivån. För de närmast följande budgetåren torde man icke ha att
räkna med belopp av denna storleksordning. Jag har emellertid funnit det
angeläget att låta verkställa en mera ingående undersökning av de automatiska
anslagsstegringår som kan förutses i statens verksamhet på skilda områden
under de närmaste budgetåren. Jag har därför med stöd av Kungl.
Maj ds bemyndigande den 10 januari i år tillkallat en särskild utredningsman,
f. d. överståthållaren T. Notbin, med uppdrag att verkställa ifrågavarande
utredning. Syftet med undersökningen är att fastslå omfattningen av
de av statsmakterna gjorda åtagandena på längre sikt eller med andra ord
att redovisa de finansiella konsekvenserna av statsmakternas redan fattade
beslut. Utredningen bedrives nu med sådan skyndsamhet att dess resultat
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
kan väntas föreligga inom några månader. Utredningsresultaten kommer därför
att kunna beaktas vid arbetet med uppgörandet av budgetförslaget för
budgetåret 1954/55 och att tjäna som ett underlag vid en planering av den
statsfinansiella utvecklingen på längre sikt. Det är min avsikt att lämna en
redogörelse för den verkställda utredningen i samband med framläggandet
av statsverkspropositionen till 1954 års riksdag.
I anslutning till vad jag i det föregående nämnt torde den å riksstatens
inkomstsida under delrubriken tullar och acciser uppförda bevillningen Accis
å margarin och vissa andra fettvaror böra utgå och i stället under samma delrubrik
upptagas en ny bevillning, nämligen Införselavgift och accis å fettvaror
m. m.
En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna
å driftbudgeten för nästa budgetår, som i enlighet med vad i det föregående
anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen,
har såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet i ärendet.
Jag torde därefter få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande
av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procenttalet
för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta procenttal
— jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt för
innevarande budgetårs senare hälft d. v. s. till 110. Vad åter angår nästkommande
budgetårs senare hälft, för vilken tid procenttalet icke är i förväg
bundet, förordar jag, att för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser
den statliga inkomstskatt, som skall ingå i den preliminära skatten
för budgetåret 1953/54, likaledes uttages med 110 procent av grundbeloppet.
Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av 1953 års taxering
vill jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmelserna i 12 § förordningen
om statlig inkomstskatt — automatiskt utgår efter enahanda procenttal
av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande preliminära
skatt för kalenderåret 1952.
Bestämmelserna angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
har brukat av riksdagen antagas endast för ett år i sänder och gäller
för närvarande, enligt förordningen den 29 februari 1952 (nr 63), till
utgången av juni 1953.
De nuvarande skattesatserna för omsättningsskatten vid systembolagens
inköp av spritdrycker fastställdes vid 1950 års riksdag (höstsessionen). Efter
förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 255) i anledning av det förändrade ekonomiska
läget höjdes i samband med vissa andra skärpningar på den indirekta
beskattningens område grundavgiften från 9 till 11 kronor för liter
och procentavgiften från 60 till 80 procent med tillämpning från och med
den 1 december 1950.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
31
Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker bör utgå enligt de
nu gällande bestämmelserna även under nästa budgetår. I enlighet härmed
bör giltighetstiden för 1923 års förordning förlängas intill utgången av juni
1954.
I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört har Kungl. Maj :t
i propositionen nr 227 föreslagit riksdagen att dels besluta, att statlig inkomstskatt
för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt för hela budgetåret 1953/
54 med 110 procent av grundbeloppet, dels ock upptaga inkomsterna å
driftbudgeten för budgetåret 1953/54 enligt en vid statsrådsprotokollet såsom
Bihang A fogad specifikation. Denna specifikation överensstämmer
med statsverkspropositionens förslag till beräkning av bevillningarna med
undantag av att i specifikationen inkomsterna å följande inkomsttitlar be
-
räknats sålunda:
Kronor
Bensinskatt ............................................. 410 000 000
Varuskatt .............................................. 260 000 000
Införselavgift och accis å fettvaror m. m................... 54 000 000
Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag .......... 16 000 000
Sammanfattningsvis må anföras, att de sålunda i propositionen nr 227
föreslagna beräkningarna av bevillningarna i förhållande till statsverkspropositionens
beräkningar innebär en sammanlagd höjning av 35 miljoner
kronor.
Utskottet.
1 proposition nr 227 har Kungl. Maj :t föreslagit, att statlig inkomstskatt
för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för hela budgetåret 1953/54 med 110 procent
av grundbeloppet. Vidare har Kungl. Maj :t i samma proposition förelagt
riksdagen till antagande förslag att bestämmelserna angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker skall erhålla fortsatt giltighet
under nästa budgetår ävensom förslag att lagstiftningen om investeringsavgift
skall kompletteras med bestämmelser i syfte att förhindra att skattskyldig
genom omläggning av redovisningsår skall kunna förskaffa sig en
lättnad i beskattningen som eljest icke skolat tillkomma honom. Slutligen
har Kungl. Maj :t avgivit förslag till beräkning av bevillningarna för budgetåret
1953/54.
De i proposition nr 227 framlagda beräkningarna av inkomster och utgifter
å driftbudgeten för budgetåret 1953/54 utvisar endast mindre avvikelser
i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen. På inkomstsidan
redovisas eu nettominskning med 9 miljoner kronor och på utgiftssidan
en nettominskning med i runt tal 2 miljoner kronor. Härigenom upp
-
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
kommer ett underskott å driftbudgeten med 7 miljoner kronor. Dessa beräkningar
grundas bland annat på förutsättningen att riksdagen antager de förslag,
som framlagts i proposition nr 196 rörande omläggning av det nuvarande
accis- och clearingsystemet för stöd åt den inhemska smörproduktionen
och oljeväxtodlingen. I betänkande nr 54 bär bevillningsutskottet tillstyrkt
bifall till dessa förslag. Å andra sidan har i proposition nr 227 icke
tagits hänsyn till att underskottet å riksgäldsfonden för nästa budgetår skall
upptagas med ett 20 miljoner kronor högre belopp än som angivits i statsverkspropositionen,
vilket alltså medför att underskottet å driftbudgeten
kommer att i motsvarande män öka.
Beräkningen av bevillningarna utvisar i förhållande till statsverkspropositionen
en nettoökning med 35 miljoner kronor. Därvid har inkomsten av
skatt å inkomst och förmögenhet m. m. upptagits med oförändrat 4 000 miljoner
kronor vid en uttagningsprocent av 110.
I de likalydande motionerna I: 499 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 615
(av herr Hjalmarson in. fl.) har hemställts, att riksdagen, under uttalande
av att en statlig budgetpolitik enligt i motionerna angivna riktlinjer bort
och bör föras, måtte besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som
avses i 10 § 1 inom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall vad angår
senare hälften av budgetåret 1953/54 ingå i preliminär skatt med 100 procent
av grundbeloppet. Jämväl i de likalydande motionerna I: 500 (av herr
Ohlon in. fl.) och II: 616 (av herr Ohlin m. fl.) har yrkats, att uttagningsprocenten
för senare hälften av budgetåret 1953/54 skall vara 100.
Enligt gällande bestämmelser skall procenttalet för den statliga inkomstskattens
uttagande vara detsamma under helt kalenderår. Då sagda procenttal
för senare hälften av löpande budgetår är 110 tillstyrker utskottet,
att samma uttagningsprocent bestämmes för förra hälften av budgetåret
1953/54.
Beträffande uttagningsprocenten för senare hälften av budgetåret 1953/
54 anser utskottet med hänsyn till det beräknade budgetutfallet, att sagda
procenttal i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag bör fastställas till 110. Vad
angår motionerna I: 499 och II: 615 samt I: 500 och II: 616 finner utskottet
de i desamma framförda synpunkterna icke vara av beskaffenhet att föranleda
ett annat bedömande än det av utskottet nyss angivna. I motionerna
I: 499 och II: 615 har vidare uttalanden gjorts rörande riksdagens budgetarbete.
Då frågan om formerna för riksdagens behandling av ärenden angående
riksstaten icke faller inom bevillningsutskottets kompetensområde, saknar
utskottet anledning att ingå på en behandling av spörsmålet. På anförda
skäl avstyrker utskottet motionerna 1:499 och 11:615 samt 1:500 och
II: 616.
I de likalydande motionerna I: 158 (av herrar Ola Persson och öhman)
samt II: 211 (av herrar Holmberg och Hagberg i Stockholm) har yrkats en
höjning av den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag in. fl. från
40 till 50 iprocent av den beskattningsbara inkomsten. Utskottet, som ej funnit
anledning till erinran mot grunderna för de i proposition nr 227 gjorda
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
33
inkomstberäkningarna i förevarande del, finner sig icke böra biträda ifrågavarande
motionsyrkande. Utskottet avstyrker alltså nämnda motioner.
I sammanhanget har utskottet jämväl behandlat motionen II: 252 (av herr
Lundberg), vari yrkats skyndsam utredning om införande av en särskild
och starkt progressiv skatt för täckande av försvarsutgifterna. Något aktuellt
behov av en sådan utredning finner utskottet icke föreligga. Utskottet avstyrker
fördenskull motionen II: 252.
Rörande kvarlåtenskapsskatten föreligger till behandling ett flertal motioner.
Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 10 (av herr Ewerlöf
in. fl.) och II: 17 (av herr Hjalmarson in. fl.) samt i de likalydande motionerna
I: 288 (av herr Ohlon m. fl.) och II: 364 (av herr Ohlin in. fl.) att
kvarlåtenskapsskatten skall avskaffas med utgången av innevarande budgetår;
i de båda sistnämnda motionerna förordas därjämte utredning om
en moderat höjning av arvslottsbeskattningen. I de likalydande motionerna
1:37 (av herr Gustaf Elofsson in. fl.) samt 11:48 (av herrar Johansson i
Norrfors och Carlsson i Bakeröd) hemställes om skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om utredning och förslag om kvarlåtenskapsskattens avskaffande
och eventuellt som kompensation härför en skärpning av arvsskatten
på större förmögenheter. Här omnämnda motionsyrkanden överensstämmer
— bortsett från förskjutningen i tiden — med motionsyrkanden angående
kvarlåtenskapsskatten som framställdes vid 1952 års riksdag och på hemställan
av 1952 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 50 av riksdagen
lämnades utan åtgärd. Några nya synpunkter av betydelse har icke framförts
i de nu föreliggande motionerna. Under erinran om den höjning av
skattepliktsgränsen från 30 000 kronor till 50 000 kronor och den därmed
sammanhängande justeringen av skatteskalan, som genomfördes vid 1952
års riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1953, vill utskottet uttala, att
förutsättningarna för kvarlåtenskapsbeskattningen icke undergått sådana
förändringar, som kan motivera ett annat ställningstagande än som intogs
av riksdagen föregående år. Utskottet kan därför icke tillstyrka vare sig att
kvarlåtenskapsskatten avskaffas eller att frågan därom göres till föremål
för utredning. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionerna I: 10 och
II: 17, motionerna I: 37 och II: 48 samt motionerna I: 288 och II: 364.
Till behandling i detta betänkande har utskottet jämväl upptagit tidigare
ej behandlade motioner inom området för de skattepolitiska åtgärder som
vidtagits i konjunkturdämpandc syfte.
Vad först angår investeringsavgiften föreligger flera motionsyrkanden
om dess upphävande. Sålunda yrkas i de vid riksdagens början väckta likalydande
motionerna 1:167 (av herr Ewerlöf m. fl.) och 11:202 (av herr
Hjalmarson m. fl.) att förordningen om investeringsavgift skall omedelbart
upphöra att gälla. I de likalydande motionerna 1:18 (av herr Lindblom
m. fl.) och 11:28 (av herr Ohlin in. fl.) har framställts yrkande av
innebörd att investeringsavgiften skall avskaffas såvitt avser beskattnings
iS
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 57.
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
året 1953. Yrkande av samma innebörd har jämväl framställts i motionen
II: 18 (av herr Lundberg) dock med det tillägget att handeln skall befrias
från investeringsavgift jämväl för beskattningsåret 1952. I motionerna har
understrukits konjunkturlägets förändring i depressiv riktning samt investeringsavgiftens
hindrande inverkan på kostnadssänkande rationaliseringar
inom näringslivet. I motionen II: 18 har därjämte framhållits, att investeringsavgiften
drabbat handeln särskilt hårt.
I de ovannämnda likalydande motionerna I: 167 och II: 202 ävensom i
de likalydande motionerna I: 165 (av herrar Näslund och Söderquisl) samt
II: 205 (av herr Åqvist m. fl.) har yrkats att bestämmelserna om begränsning
av rätten till fri lagervärdering skall omedelbart upphöra att gälla.
Motionsyrkanden om avskaffande av såväl investeringsavgiften som begränsningen
av rätten till fri lagervärdering behandlades av riksdagen vid
dess höstsession föregående år. På hemställan av 1952 års bevillningsutskott
i betänkande nr 60 lämnades avsedda yrkanden utan åtgärd. I nämnda betänkande
uttalade utskottet bland annat att beträffande såväl inskränkningen
av rätten till fri lagervärdering som investeringsavgiften det syntes
böra anstå med en omprövning av dessa åtgärder till det tillfälle —
som måhända kunde inställa sig redan under våren 1953 — då större klarhet
vunnits om konjunkturutvecklingen än som för det dåvarande vore
fallet.
I proposition nr 227 har lämnats en statsverkspropositionen kompletterande
redogörelse för det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken.
Därvid har departementschefen framhållit att den grundsyn på den
ekonomiska politikens allmänna inriktning som angivits i statsverkspropositionen
alltjämt vore bärande och att det till och med kunde vara motiverat
att nu hävda kraven på en fortsatt restriktiv politik med något större
styrka än fallet var vid årsskiftet. Någon uppmjukning av den nuvarande
restriktiva politiken kunde därför för närvarande icke ifrågakomma. I
sammanhanget har departementschefen närmare uppehållit sig vid de skattepolitiska
åtgärder som vidtagits i konjunkturdämpande syfte. Beträffande
investeringsavgiften har departementschefen framhållit, att mot bakgrunden
av rådande utsikter för översysselsättning på arbetsmarknaden
och de samhällsekonomiska risker som är förbundna därmed det icke kan
vara tillrådligt att genom ett slopande av investeringsavgiften för innevarande
beskattningsår stimulera till en ytterligare ökad sysselsättning på
investeringsområdet under den stundande sommaren med därav följande
tendenser till inflationistiska spänningar. Med erinran att investeringsavgiftens
verkan, till följd av avgiftens konstruktion, i betydelsefulla hänseenden
steg för steg kommer att minskas under höstens lopp har departementschefen
uttalat, att detta kan anses som en lämplig företeelse inför
avgiftens upphörande vid årsskiftet. I fråga om de tillfälliga bestämmelserna
om begränsning i rätten till fri lagervärdering har departementschefen
uttalat sin avsikt att, om det vid tiden för riksdagens höstsession
visat sig att tendenser till spekulativ lagerhållning ej förekommit, föreslå
att ifrågavarande bestämmelser skall upphävas för år 1953.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
35
Utskottet finner av det i propositionen nr 227 redovisade materialet framgå,
att några avgörande skäl för en ändring i den hittills förda ekonomiska
politiken icke är för handen. Såsom i propositionen framhållits torde det
enligt utskottets mening ur samhällsekonomisk synpunkt alltjämt vara motiverat
att investeringsavgiften bibehålies. Beträffande bestämmelserna om
inskränkning i rätten till fri lagervärdering delar utskottet den i propositionen
intagna ståndpunkten alt ifrågavarande beredskapslagstiftning bibehålies
i avvaktan på den omprövning av behovet av densamma som torde
komma att ske under höstens lopp. I enlighet med det anförda avstyrker
utskottet motionerna I: 18 och II: 28, motionerna I: 165 och II: 205, motionerna
I: 167 och II: 202 samt motionen II: 18.
I de likalydande motionerna I: 166 (av herrar Näslund och Söderquist)
samt II: 206 (av herr Åqvist m. fl.) har framställts yrkande om sådan ändring
av de tillfälliga varulagervärderingsreglerna att skattskyldig skall medgivas
rätt att såsom jämförelselager välja lagret antingen vid 1951 eller
1952 års utgång. Jämväl denna fråga var föremål för riksdagens prövning
föregående år i anledning av väckta motioner. På hemställan av 1952 års
bevillningsutskott i ovannämnda betänkande nr 60 lämnades motionerna
utan åtgärd. I nämnda betänkande anförde utskottet rörande den ifrågasatta
valfriheten bland annat att densamma skulle innebära en sådan väsentlig
uppmjukning av lagstiftningen att denna i betydande omfattning
skulle förlora sin effekt. Då något skäl för ett annat bedömande av ifrågavarande
spörsmål icke nu föreligger, kan utskottet icke förorda den av
motionärerna föreslagna ändringen. Utskottet avstyrker alltså motionerna
I: 166 och II: 206.
Mot de i proposition nr 227 framlagda författningsförslagen har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Utskottet har ej heller något att
erinra mot de av departementschefen i samma proposition gjorda inkomstberäkningarna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj :ts i
proposition nr 227 framlagda förslag angående skatteprocenten
samt med avslag å de likalydande motionerna I: 499
av herr Ewerlöf in. fl. och II: 615 av herr Hjalmarson in. fl.
ävensom de likalydande motionerna 1:500 av herr Ohlon
in. fl. och 11:616 av herr Ohlin in. fl., besluta, att statlig
inkomstskatt för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär
skatt för hela budgetåret 1953/54 med 110 procent av
grundbeloppet;
B) att riksdagen måtte antaga det vid proposition nr 227
fogade förslaget till förordning om fortsatt giltighet av för
-
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
ordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättningsoch
utskänkningsskatt å spritdrycker;
C) att riksdagen måtte, med avslag å de likalydande motionerna
I: 18 av herr Lindblom in. fl. och II: 28 av herr
Ohlin m. fl. om upphävande av förordningen om särskild
avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift), de likalydande
motionerna I: 167 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 202
av herr Hjalmarson m. fl., sistnämnda motioner i vad de avser
upphävande av förordningen om särskild avgift vid vissa
investeringar, ävensom motionen II: 18 av herr Lundberg
om avskaffande av investeringsavgiften, antaga det vid proposition
nr 227 fogade förslaget till förordning med bestämmelser
om taxering till investeringsavgift i vissa fall;
D) 1) att de likalydande motionerna I: 10 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 17 av herr Hjalmarson m. fl. om avskaffande
av kvarlåtenskapsskatten icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd,
2) att de likalydande motionerna I: 288 av herr Ohlon
in. fl. och II: 364 av herr Ohlin in. fl. om avskaffande av
kvarlåtenskapsskatten icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd,
3) att de likalydande motionerna I: 37 av herr Gustaf
Elofsson m. fl. samt II: 48 av herrar Johansson i Norrfors
och Carlsson i Bakeröd om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
E) 1) att de likalydande motionerna I: 165 av herrar
Näslund och Söderquist samt II: 205 av herr Åqvist in. fl.
om upphävande av förordningen med bestämmelser om värdering
av varulager vid 1954 års taxering till statlig och
kommunal inkomstskatt ävensom de likalydande motionerna
I: 167 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 202 av herr Hjalmarson
m. fl. i vad motionerna avser upphävande av nämnda
förordning icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
2) att de likalydande motionerna I: 166 av herrar Näslund
och Söderquist samt II: 206 av herr Åqvist in. fl. om
ändrad lydelse av 1 § i förordningen med bestämmelser om
värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig och
kommunal inkomstskatt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
F) 1) att motionen II: 252 av herr Lundberg om införande
av en särskild och starkt progressiv skatt för täckande
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
37
av försvarsutgifterna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd,
2) att de likalydande motionerna I: 158 av herrar Ola
Persson och öhman samt II: 211 av herrar Holmberg och
Hagberg i Stockholm om höjning av den statliga inkomstskatten
för svenska aktiebolag m. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
G) att bevillningarna för budgetåret 1953/54 måtte beräknas
sålunda:
Kronor
Skatt å inkomst, förmögenhet och
rörelse:
Kronor
Skatt å inkomst och förmögenhet
m. m......................
Kupongskatt.................
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
......................
Skogsvårdsavgifter............
Bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.....
Arvslottsskatt, gåvoskatt och
kvarlåtenskapsskatt.........
Lotterivinstskatt..............
Omsättnings- och expeditionsstämplar
m. m..............
4 000 000 000
5 000 000
1 000 000
7 800 000
300 000
70 000 000
36 000 000
60 000 000 4 180 100 000
Automobilskattemedel:
Fordonsskatt................. 200 000 000
Bensinskatt.................. 410 000 000 610 000 000
Tullar och acciser:
Tullmedel.................... 350 000 000
Varuskatt.................... 260 000 000
Införselavgift och accis å fett
varor
m. m................. 54 000 000
Skatt å kaffe................. 17 000 000
Tobaksskatt.................. 650 000 000
Brännvinstillverkningsskatt..... 25 000 000
Rusdrycksförsäljningsmedel av
partihandelsbolag........... 16 000 000
Rusdrycksförsäljningsmedel av
detaljhandelsbolag.......... 34 000 000
Omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker......... 650 000 000
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Omsättnings- och utskänknings
skatt
å vin................
Maltdrycksskatt..............
Skatt å läskedrycker..........
Statlig nöjesskatt.............
Skatt å elektrisk kraft........
Postverket (överskott)...........
50 000 000
80 000 000
35 000 000
55 000 000
35 000 000 2 311 000 000
10 000 000
Stockholm den 19 maj 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf
Elofsson, Spetz, Velander, Ramberg, Söderquist, Damström och Patrick
Nilsson*; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Hagberg i Malmö, Sjölin, Brandt, Allard, Kärrlander, Vigelsbo och
Anderson i Sundsvall.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Gustaf Elofsson, Patrick Nilsson och Vigelsbo, vilka ansett,
att utskottets hemställan under punkten D 3) bort ha följande lydelse:
»3) att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 37 av herr Gustaf Elofsson m. fl. samt II: 48 av
herrar Johansson i Norrfors och Carlsson i Bakeröd i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta
verkställa utredning angående avskaffande av kvarlåtenskapsskatten
och eventuellt som kompensation härför en
skärpning av arvsskatten på större förmögenheter ävensom
för riksdagen framlägga de förslag, som må av utredningen
föranledas;»
II) av herrar Velander och Hagberg i Malmö, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa:
»A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts i
proposition nr 227 framlagda förslag angående skatteprocen
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
39
ten icke kunnat av riksdagen oförändrat antagas samt med
bifall till de likalydande motionerna 1: 499 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 615 av herr Hjalmarson m, fl., måtte, under
uttalande av att en statlig budgetpolitik enligt i motionerna
angivna riktlinjer bort och bör föras, besluta, att statlig inkomstskatt
för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär
skatt för förra hälften av budgetåret 1953/54 med 110 procent
av grundbeloppet och för senare hälften av samma budgetår
med 100 procent av grundbeloppet,
samt att de likalydande motionerna I: 500 av herr Ohlon
m. fl. och II: 616 av herr Ohlin in. fl. måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt;
B) att riksdagen---(= utskottet s. 35 rad 2 nedifrån
— s. 36 rad 2 uppifrån)---å spritdrycker;
C) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 18 av herr Lindblom m. fl. och 11:28 av herr
Ohlin m. fl. samt de likalydande motionerna I: 167 av herr
Ewerlöf m. fl. och II: 202 av herr Hjalmarson m. fl., sistnämnda
motioner i vad de avser upphävande av förordningen
om särskild avgift vid vissa investeringar, ävensom i anledning
av motionen II: 18 av herr Lundberg, dels avslå det
vid proposition nr 227 fogade förslaget till förordning med
bestämmelser om taxering till investeringsavgift i vissa fall,
dels ock antaga följande
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 14 december 1951
(nr 794) om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).
Härigenom förordnas, att förordningen den 14 december 1951 (nr 794)
om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift) upphäves från
och med ingången av år 1953, dock att förordningen fortfarande skall gälla
i fråga om 1953 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1953.
D) 1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 10 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 17 av herr
Hjalmarson m. fl. antaga följande
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Förslag
till
förordning om upphävande av förordningen den 26 juli 19b7 (nr 581) om
kvarlåtenskapsskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt
(nr 581) skall upphöra att gälla med utgången av juni månad
1953.
2) att de likalydande motionerna I: 288 av herr Ohlon
m. fl. och II: 364 av herr Ohlin m. fl. om avskaffande av
kvarlåtenskapsskatten måtte, i den mån de icke kan anses
besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd;
3) att de likalydande motionerna I: 37 av herr Gustaf
Elofsson m. fl. samt 11:48 av herrar Johansson i Norrfors
och Carlsson i Bakeröd om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd;
E) 1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 167 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 202 av herr
Hjalmarson m. fl., i vad motionerna avser upphävande av
förordningen med bestämmelser om värdering av varulager
vid 1954 års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt,
ävensom de likalydande motionerna I: 165 av herrar
Näslund och Söderquist samt 11:205 av herr Åqvist in. fl.
antaga följande
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952
(nr 755) med bestämmelser om värdering av varulager vid 195b års taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 19 december 1952 (nr 755)
med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till
statlig och kommunal inkomstskatt skall omedelbart upphöra att gälla.
2) att de likalydande motionerna I: 166 av herrar Näslund
och Söderquist samt II: 206 av herr Åqvist m. fl. om
ändrad lydelse av 1 § i förordningen med bestämmelser om
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
41
värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig och
kommunal inkomstskatt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
F) 1) att motionen---(= utskottet s. 36 rad 2 nedifrån
— s. 37 rad 7 uppifrån) —--riksdagens åtgärd;
G) att bevillningarna för budgetåret 1953/54 måtte beräknas
sålunda:
Skatt å inkomst, förmögenhet och
rörelse:
Skatt å inkomst och förmögenhet
m. m......................
Kupongskatt.................
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
......................
Skogsvårdsavgifter............
Bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.....
Arvslottsskatt, gåvoskatt och
kvarlåtenskapsskatt.........
Lotterivinstskatt..............
Omsättnings- och expeditionsstämplar
m. m..............
Kronor Kronor
3 900 000 000
5 000 000
1 000 000
7 800 000
300 000
50 000 000
36 000 000
60 000 000 4 060 100 000
Automobilskattemedel:---(= utskottet s. 37 rad 17
nedifrån — s. 38 rad 7 uppifrån) —-- 10 000 000»
HD av herrar Spetz, Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin och Anderson
Sundsvall, vilka ansett, att utskottet bort hemställa:
»A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj :ts i proposition nr 227 framlagda förslag angående
skatteprocenten icke kunnat av riksdagen oförändrat antagas
samt med bifall till de likalydande motionerna 1:500
av herr Ohlon m. fl. och II: 616 av herr Ohlin m. fl., besluta,
att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som avses
i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall
ingå i preliminär skatt för förra hälften av budgetåret 1953/
54 med 110 procent av grundbeloppet och för senare hälften
av samma budgetår med 100 procent av grundbeloppet,
samt att de likalydande motionerna 1:499 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 615 av herr Hjalmarson m. fl. måtte, i den
mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd;
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
B) att riksdagen---—- (= utskottet s. 35 rad 2 ned
ifrån
— s. 36 rad 2 uppifrån) — — — å spritdrycker;
C) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 18 av herr Lindblom m. fl. och II: 28 av herr
Ohlin m. fl. ävensom i anledning av de likalydande motionerna
I: 167 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 202 av herr Hjalmarson
in. fl., sistnämnda motioner i vad de avser upphävande
av förordningen om särskild avgift vid vissa investeringar,
samt motionen II: 18 av herr Lundberg, dels
avslå det vid proposition nr 227 fogade förslaget till förordning
med bestämmelser om taxering till investeringsavgift
i vissa fall, dels ock antaga följande
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 14 december 1951
(nr 794) om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).
Härigenom förordnas, att förordningen den 14 december 1951 (nr 794)
om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift) upphäves från
och med ingången av år 1953, dock att förordningen fortfarande skall gälla
i fråga om 1953 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1953.
D) 1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 10 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 17 av herr
Hjalmarson m. fl. samt de likalydande motionerna I: 288
av herr Ohlon in. fl. och II: 364 av herr Ohlin m. fl., sistnämnda
motioner i vad de avser upphävande av förordningen
om kvarlåtenskapsskatt, antaga följande
Förslag
till
förordning om upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om
kvarlåtenskapsskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt
(nr 581) skall upphöra att gälla med utgången av juni månad
1953.
2) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
1: 288 av herr Ohlon m. fl. och II: 364 av herr
Ohlin in. fl. i vad motionerna avser utredning om en mo
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
43
derat höjning av arvslottsbeskattningen, i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om sådan utredning samt om framläggande
för riksdagen av de förslag utredningen kan föranleda;
3)
att de likalydande motionerna 1:37 av herr Gustaf
Elofsson in. fl. samt 11:48 av herrar Johansson i Norrfors
och Carlsson i Bakeröd om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd;
E) 1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 165 av herrar Näslund och Söderquist samt
II: 205 av herr Åqvist m. fl. ävensom de likalydande motionerna
I: 167 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 202 av herr Hjalmarson
in. fl., sistnämnda motioner i vad de avser upphävande
av förordningen med bestämmelser om värdering
av varulager vid 1954 års taxering till statlig och kommunal
inkomstskatt, antaga följande
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952
(nr 755) med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 19 december 1952 (nr 755)
med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till
statlig och kommunal inkomstskatt skall omedelbart upphöra att gälla.
2) att de likalydande motionerna I: 166 av herrar Näslund
och Söderquist samt II: 206 av herr Åqvist in. fl. om
ändrad lydelse av 1 § i förordningen med bestämmelser om
värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig och
kommunal inkomstskatt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
F) 1) att motionen---- (= utskottet s. 36 rad 2
nedifrån—s. 37 rad 7 uppifrån) —• — — riksdagens åtgärd;
G)
att bevilliiingarna för budgetåret 1953/54 måtte beräknas
sålunda:
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Skatt å inkomst, förmögenhet och
rörelse:
Skatt å inkomst och förmögenhet
m. m.......................
Kupongskatt.................
Utskif tningsskatt och ersättningsskatt
......................
Skogsvårdsavgifter............
Bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter....
Arvslottsskatt, gåvoskatt och
kvarlåtenskapsskatt ........
Lotterivinstskatt..............
Omsättnings- och expeditionsstämplar
m. m.............
3 910 000 000
5 000000
1000 000
7 800 000
300 000
60 000 000
36 000 000
60 000 000 4 080100 000
Automobilskattemedel — — — (= utskottet s. 37 rad
17 nedifrån—s. 38 rad 7 uppifrån) — — — 10 000 000>
IV) av herrar Spetz, Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin och Anderson
i Sundsvall, vilka ansett, att därest det i reservationen nr III under punkt
E) 1) framlagda förslaget icke skulle vinna riksdagens bifall, utskottets
hemställan under punkt E 2) bort ha följande lydelse:
»2) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 166 av herrar Näslund och Söderquist samt
II: 206 av herr Åqvist in. fl., antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad Igdelse av 1 § förordningen den 19 december 1952
(nr 755) med bestämmelser om värdering av varulager vid 1955 års taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 19 december 1952 med
bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig
och kommunal inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Ha skattskyldigs tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i
rörelse (varulager) vid utgången av det beskattningsår, för vilket taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i
första instans år 1954, ökat vid jämförelse med varulagret vid utgången av
det beskattningsår, som gått till ända före den 1 mars 1953, eller, om den
skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till ända närmast före
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
45
den 1 mars 1952 (jämförelselagret), skall vid beräkning av nettointäkt av
rörelse för förstnämnda beskattningsår gälla vad nedan i denna förordning
sägs.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.»
537485. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag