Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
1
Nr 51.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändring i visst hänseende av kommunalskattelagens
bestämmelser rörande rätt till ortsavdrag och
avdragsrätt för försäkringspremier m. m.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:277 av herrar Ivar Nilzon och Eliasson samt 11:361 av
herr Jansson i Aspeboda m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag till sådan ändring
av kommunalskattelagen, att skattskyldig erhåller rätt att åtnjuta i
46 § 2 och 3 mom. samma lag omförmälda allmänna avdrag samt ortsavdrag
från i annan kommun än hemortskommunen till kommunal inkomstskatt
skattepliktig inkomst, därest den skattskyldige icke kan tillgodogöra sig
avdragen i hemortskommunen.
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 277.
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit
här i riket bosatt under hela beskattningsåret, åtnjuta avdrag från den i
hemortskommunen skattepliktiga inkomsten för vissa utgifter, som ej är
hänförliga till viss förvärvskälla (allmänna avdrag). Har skattskyldig endast
under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall sådant
avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Skattskyldig
får i hemortskommunen avdraga periodiskt understöd och därmed jämförlig
periodisk utbetalning, som icke må avräknas från inkomst av särskild
förvärvskälla, dock att avdrag icke får ske för vad som utgått till person,
tillhörande givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,
för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Vidare
må i hemortskommunen avdragas folkpensioneringsavgift och premier
för vissa pensionsförsäkringar. Avdrag är slutligen medgivet från inkomst
i hemortskommunen för premier och andra avgifter, som den skattskyldige
för sig eller i förekommande fall även för sin make och sina omyndiga barn
erlagt för kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt vissa sjuk- eller
olycksfallsförsäkringar. Avdrag för sistnämnda premier och avgifter må ej
för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 200 kronor eller, om skattskyldig
under beskattningsåret varit gift, 400 kronor för båda makarna
tillsammans.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Nr 51.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr åt.
Till de allmänna avdragen i hemortskommunen hör även det i 46 §
3 mom. kommunalskattelagen omförmälda särskilda avdraget för gift kvinna.
Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större
delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst
av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes
inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Vidare äger skattskyldig enligt 48 § kommunalskattelagen åtnjuta ortsavdrag
endast från den i hemortskommunen taxerade inkomsten.
Kommunalskatteberedningen, som i sitt betänkande med förslag till omläggning
av den kommunala beskattningen m. in. (SOU 1942:34 s. 169—170)
bl. a. behandlade frågan om ortsavdrags utnyttjande i annan kommun än
hemortskommunen, ansåg, att nu gällande ordning å detta område, varigenom
intressekonflikten mellan den skattskyldige och de skatteberättigade
kommunerna i huvudsak lösts till den skattskyldiges nackdel, icke vore
tillfredsställande. Principen om kommunen såsom ett slutet beskattningsområde
syntes beredningen icke kunna tillmätas oinskränkt giltighet i ett
beskattningssystem, vilket såsom vårt byggde på skatteförmågeprincipen.
Skatteförmågan hos en skattskyldig, som hade förvärvskällor inom flera
kommuner, kunde icke bedömas med hänsyn till förhållandena inom varje
kommun för sig. Först genom ett sammanställande av den skattskyldiges
samtliga förvärvskällor i de olika kommunerna kunde en samlad och riktig
bild av hans skatteförmåga erhållas. Av dessa skäl ansåge beredningen det
bäst stå i överensstämmelse med grunderna för vårt skattesystem, att ortsavdragens
storlek bestämdes under hänsynstagande till den skattskyldiges
samtliga taxerade inkomster. Kommunalskatteberedningen framlade emellertid
icke något förslag till lösning av frågan.
1944 års skattesakkunniga upptog förevarande spörsmål i hela dess vidd
till prövning (SOU 1945: 35 s. 54 o. f.) och framkom därvid till samma
principiella ståndpunkt som kommunalskatteberedningen. De sakkunniga
föreslog i enlighet därmed, att bl. a. de allmänna avdragen — förutom det
särskilda avdraget för gift kvinna — samt ortsavdragen, därest de icke helt
kunde utnyttjas i hemortskommunen, skulle få avräknas från skattepliktig
inkomst, som den skattskyldige haft i annan kommun.
Vid 19A8 års riksdag framfördes i de likalydande motionerna I: 24 av
herr Ivar Persson m. fl och II: 25 av herr Hansson i Skegrie in. fl. yrkande
av i huvudsak samma innebörd som det i de nu förevarande motionerna
framförda. Samma års bevillningsutskott uttalade i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 30, att det enligt utskottets mening vore önskvärt, att
en ändring av gällande bestämmelser på ifrågavarande område koinme till
stånd. Enligt vad utskottet inhämtat avsåges proposition skola föreläggas
riksdagen på grundval av 1944 års skattesakkunnigas förslag, och vissa förberedande
arbeten i detta syfte hade redan utförts. Då utskottet ansåge sig
kunna utgå ifrån att proposition i ämnet komme att avlämnas till 1949 års
Bevillningsutskottets betänkande nr 51. 3
riksdag, fann sig utskottet icke böra förorda bifall till de föreliggande motionerna.
Någon proposition i ämnet har emellertid ännu icke framlagts utan 1944
års skattesakkunnigas betänkande har under hand överlämnats till 1950 års
skattelagssakkunniga för omprövning.
I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Att avdragsrätten
i fråga om ortsavdrag och allmänna avdrag bundits till den skattskyldiges
hemortskommun kunde i vissa fall leda till att denne icke kunde utnyttja
densamma. Om en skaltskyldig vore mantalsskriven i en viss kommun
men endast hade en låg inkomst där eller ingen inkomst alls men samtidigt
ägde jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse i en annan kommun,
kunde han icke utnyttja vare sig ortsavdrag eller allmänna avdrag vid
den kommunala beskattningen. Detta måste anses utgöra en uppenbar orättvisa
mot sådana skattskyldiga och en ändring av bestämmelserna i 46 och
48 §§ kommunalskattelagen borde fördenskull komma till stånd.
Utskottet. I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag till sådan ändring
av kommunalskattelagen, att skattskyldig erhåller rätt att åtnjuta vissa allmänna
avdrag samt ortsavdrag från i annan kommun än hemortskommunen
till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst, därest den skattskyldige
icke kan tillgodogöra sig avdragen i hemortskommunen. Enligt motionärernas
mening måste det anses utgöra en uppenbar orättvisa, att avdragsrätten
bundits till den skattskyldiges hemortskommun och att alltså den
skattskyldige icke kan utnyttja avdragen, därest han har ringa eller ingen
inkomst i hemortskommunen men samtidigt har inkomst av jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse i annan kommun.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har denna fråga tidigare
varit föremål för uppmärksamhet. Sålunda uttalade kommunalskatteberedningen
att gällande regler i förevarande fall innebure ett oberättigat
avsteg från skatteförmågeprincipen. Förslag till lösning av frågan framlades
av 1944 års skattesakkunniga, vilka föreslog, att skattskyldig skulle
erhålla rätt att åtnjuta allmänna avdrag — förutom det särskilda avdraget
för gift kvinna — samt ortsavdrag jämväl i annan kommun än hemortskommun,
därest den skattskyldige icke kunde komma i åtnjutande av desamma
i hemortskommunen. Vidare framfördes vid 1948 års riksdag inotionsvis
yrkande av i huvudsak samma innehåll som det i förevarande motioner
framförda. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 30 anslöt sig
1948 års bevillningsutskott till den uppfattningen, att en ändring av gällande
bestämmelser på ifrågavarande område vore önskvärd. Då utskottet
ansåg sig kunna utgå från att proposition på grundval av 1944 års skattesakkunnigas
förslag koinme att avlämnas till påföljande års riksdag, fann
sig utskottet icke böra förorda bilall till motionerna. Någon proposition i
ämnet har emellertid ännu icke framlagts, utan förslaget har ansetts böra
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
bliva föremål för omprövning i samband med 1950 års skattelagssakkunnigas
översyn av kommunalskattelagen.
Utskottet vill för sin del erinra om att enligt det i propositionen nr 186
framlagda, av utskottet i betänkande nr 49 tillstyrkta förslaget om en omläggning
av fastighetsskatten densamma skall inarbetas i den kommunala
inkomstskatten, varigenom ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga
kommer att få åtnjutas även från den sålunda i kommunala inkomstskatten
inarbetade fastighetsskatten. De i förevarande motioner påvisade orättvisorna
kommer till följd härav att bli än mer påtagliga. Frågan kommer
nu nämligen att äga betydelse även i de fall, då tidigare på grund av garantiskatteavdraget
någon till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst
icke uppkom. Utskottet vill därför än en gång understryka den av riksdagen
år 1948 uttalade meningen, att en ändring av ifrågavarande bestämmelser
vore önskvärd. I anslutning till vad ovan anförts anser utskottet det lämpligt,
att denna ändring icke träder i kraft senare än den föreslagna omläggningen
av fastighetsbeskattningen.
Då såsom ovan anförts riksdagen tidigare uttalat sig för en ändring i det i
motionerna berörda hänseendet och frågan därom för närvarande är under
omprövning av 1950 års skattelagssakkunniga, finner utskottet anledning nu
saknas att förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet anser sig
förty icke böra tillstyrka de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 277 av herrar Ivar Nilzon
och Eliasson samt II: 361 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.
om ändring i visst hänseende av kommunalskattelagens bestämmelser
rörande rätt till ortsavdrag och avdragsrätt för
försäkringspremier m. m. måtte, i den mån de icke kan anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 15 maj 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Falk*, Ramberg,
Niklasson*, Söderquist, Damström och Magnusson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sjölin, Allard, Kärr länder, Vigelsbo, Nilsson i Svalöv* och Asp.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
537455. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag