Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

1

Nr 48.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av
76 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 27 mars 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 204, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 76 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

4) förordning om ändrad lydelse av 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379); samt

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 7 december
1951 (nr 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller
skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

Beträffande lydelsen av de under 1—3) och 5) här ovan angivna författningsförslagen
hänvisar utskottet till propositionen. Rörande lydelsen av
det under 4) upptagna författningsförslaget hänvisas till utskottets hemställan.

Vad angår propositionens huvudsakliga innehåll må anmärkas följande.
I propositionen föreslås att det skall ankomma på riksskattenämnden att
fastställa vissa i kommunalskatlelagen samt förordningarna om statlig inkomstskatt
och statlig förmögenhetsskatt avsedda tabeller. Vidare förordas
att ekonomisk förening, som blivit hos länsstyrelse införd i föreningsregister,
undantages från skyldighet att föra räkenskaper enligt förordningen
om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper
såsom underlag för taxering. Slutligen föreslås höjning av vissa
ersättningar enligt taxeringsförordningen.

1 B i hang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 48.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr iS.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:452 av herr Spelz in. fl. och 11:563 av
herr Andersson i Löbbo m. fl., vari hemställts, »att riksdagen må med ändring
av Kungl. Maj :ts förslag i denna del besluta att traktamente för sammanträdesdag
skall utgå till ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd»;
samt

2) motionen 1:457 av herr Anderberg, vari hemställts, »att taxeringsförordningens
§ 145 mom. 11 måtte så kompletteras, att efter orden Kungl.
Maj :t inskjutes ’Efter länsstyrelsens beprövande må därjämte till ledamot
utgå ersättning för förberedande arbete med högst ersättning för en sammanträdesdag
för varje sammanträde’».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 452 och I: 457.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen får utskottet,
i den mån densamma icke framgår av den nedan återgivna redogörelsen
härutinnan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen utgår ersättning av statsmedel
i vissa fall till personer (taxeringsfunktionärer och andra) för deras
inställelse till sammanträden m. in. Beträffande de fall, då ersättning enligt
detta stadgande kan utgå, torde få hänvisas till författningstexten. Det
mest förekommande fallet torde vara det, då ordförande och kronoombud
i taxeringsnämnd inställer sig till instruktionssammanlräde, som anordnats
genom länsstyrelsens försorg. Enligt nämnda stadgande skall resekostnadsersättning
utgå enligt reseklass II i allmänna reseregleinentet. Vidare utgår
arvode med belopp, som för dygn varunder sammanträde ägt rum utgör
15 kronor, om den ersättningsberättigade är bosatt på sammanträdesorten,
och 19 kronor, om den ersättningsberättigade bor annorstädes. För dygn
varunder sammanträde ej ägt rum utgår arvode med belopp, som motsvarar
traktamente enligt traktamentsklass B i allmänna resereglementet av den
21 november 1952, nr 735, (18 kronor för dag och 13 kronor för natt).

Ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd äger jämlikt
145 § 11 mom. taxeringsförordningen åtnjuta arvode för tid, varunder han
varit inkallad till tjänstgöring, med 24 kronor om dagen, om han är bosatt
å sammanträdesorten, och med 32 kronor om dagen, om han är bosatt utom
sammanträdesorten. För ledamot som är befattningshavare i statens tjänst
gäller dock andra regler. Sådan ledamot åtnjuter jämte ersättning för
mistade avlöningsförmåner arvode med belopp som bestämmes av Kungl.
Maj:t. För resedagar erhåller ledamot resekostnadsersättning och trakta -

Bevillningsutskottets betänkande nr 4S.

3

mente enligt allmänna resereglementets rese- och traktamentsklass I A
(traktamente 20 kronor för dag och 15 kronor för natt).

De i 8 mom. angivna arvodesbeloppen har fastställts genom förordning
den 7 december 1945, nr 748, och tillämpats sedan den 1 januari 1946. De i
11 mom. upptagna arvodesbeloppen har gällt sedan den 1 januari 1944.

Till finansdepartementet har inkommit framställningar om vissa ändringar
i 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen. Sålunda har länsstyrelsen
i Västerbottens län i skrivelse den 6 februari 1953 hemställt om
sådan ändring av bestämmelserna i 8 mom., att traktamente koinme att
utgå såsom för förrättning enligt resereglementet även för sammanträdesdag.
Därjämte borde arvode utgå med samma belopp för dem, som vore
bosatta å sammanträdesorten, som för dem, som vore bosatta utanför densamma.
Arvodet, som varit oförändrat från och med den 1 januari 1946,
borde därvid höjas till minst 20 kronor för sammanträdesdag. Därvid har
länsstyrelsen anfört, att ordförandena och kronoombuden i länets taxeringsnämnder
uttalat starkt missnöje med ersättningsbeloppen. Man hade
framhållit att arvodesbeloppen icke motsvarade skälig ersättning för de
direkta utgifterna för dem, som hade att företaga resa, och ännu mindre
kunde inbegripa ersättning för utebliven arbetsinkomst. Det hade vidare
framhållits, att de ersättningar som utginge såsom arvode för det utförda
taxeringsarbelet icke kunde anses inbegripa någon ersättning för sammanträden
av förevarande slag.

Länsstyrelsen har vidare påtalat vissa inkonsekvenser i de nu gällande
bestämmelserna. Om sammanträde varade i flera dagar, bleve deltagare
från annan ort än sammanträdesorten sämre ställda enligt de nuvarande
ersättningsbestämmelserna än om till dem utgått allenast traktamentsersättning
såsom under resdagar. Ersättningens otillräcklighet bleve särskilt
framträdande vid jämförelse mellan de olika arvodena å 15 kronor för
person, bosatt å sammanträdesorten, och 19 kronor för annan, då skillnaden,
4 kronor, framstode som det belopp, som skulle utgöra ersättning för
merkostnaden för uppehälle och logi.

Länsstyrelsen har vidare hemställt om sådan ändring av 145 § 11 mom.
taxeringsförordningen, att ersättningen till ledamöter i prövningsnämnd
skäligen avvägdes i förhållande till de ersättningar enligt 8 mom. som
kunde bli bestämda.

Ersättning efter de ändrade grunderna borde enligt länsstyrelsen utgå
retroaktivt från och med den 1 januari 1953.

I en den 11 december 1952 dagtecknad skrivelse har länsstyrelsen i
Jämtlands län hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i syfte alt bereda
ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd en ersättning,
som finge anses vara efter tidsförhållandena och ledamotskapets betydelse
fullt skälig. Länsstyrelsen har såsom skäl för sin framställning påpekat,
all arvodena till dessa ledamöter alltsedan den 1 januari 1944 utgått med

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

oförändrade belopp. Eftersom särskild traktamentsersättning icke utginge
för sammanträdesdag, avsåge arvodet att i förekommande fall jämväl utgöra
ersättning för fördyrade levnadskostnader. Emellertid hade de statliga
traktamentena med anledning av penningvärdesförändringen sedan 1944
höjts i betydande mån. Länsstyrelsen vore av den uppfattningen att de nuvarande
arvodena till prövningsnämndsledamöter icke motsvarade den
reella gottgörelse, som man tidigare avsett skola tillkomma ledamot för
tjänstgöring hos sådan nämnd.

Till stöd för förslaget om höjning av vissa ersättningar enligt taxeringsförordningen
har departementschefen anfört följande.

»Enligt min mening är en omprövning av de i 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen
angivna beloppen motiverad med hänsyn till att penningvärdet
förändrats sedan beloppen fastställdes. Jag är dock icke beredd
att föreslå så vittgående ändringar som länsstyrelsen i Västerbottens län
förordat. Följande ändringar synes dock böra genomföras.

Arvodesbeloppen bör vara lika för den, som är bosatt å sammanträdesorten,
och annan. Person som är bosatt utom sammanträdesorten bör å
andra sidan äga rätt till ersättning för de merkostnader, som förorsakas
honom, om han — exempelvis på grund av att sammanträdet varar mer än
en dag — måste övernatta å sammanträdesorten. Jag förordar därför att i
sådant fall traktamente för natt skall utgå enligt bestämmelserna i allmänna
resereglementet. Beträffande resekostnadsersättning och traktamente
för dygn, varunder sammanträde ej hållits, bör någon ändring ej ske av nu
gällande bestämmelser.

Ersättningsbeloppen enligt 8 mom. föreslår jag i överensstämmelse med
det nyss sagda skola utgå efter följande grunder. Arvode bör utgå med 19
kronor för sammanträdesdag. Traktamente för natt bör beräknas efter
traktamentsklass B i allmänna resereglementet, och efter samma traktamentsklass
bör, liksom för närvarande, traktamente utgå för dag, då sammanträde
ej hålles. Resekostnadsersättning bör oförändrat åtnjutas enligt
reseklass II i resereglementet.

Arvode till ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd
synes mig böra utgå med 30 kronor om dagen såväl till ledamot som är
boende å sammanträdesorten som till ledamot som är bosatt annorstädes.
Ledamöter av sistnämnda kategori bör dessutom erhålla rätt till traktamente
för natt enligt traktamentsklass A i allmänna resereglementet med
15 kronor. För resedagar bör resekostnadsersättning och traktamente liksom
nu utgå enligt rese- och traktamentsklass I A i allmänna resereglementet.

De ändrade bestämmelserna torde böra tillämpas från och med den 1 juli
1953.»

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

o

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:452 och 11:563
framförda yrkandet har framhållits bl. a. att för prövningsnämndsledamot
bosatt å sammanträdesorten propositionsförslaget innehure en höjning av
nuvarande ersättning med 6 kronor per sammanträdesdag men för annan
ledamot däremot en sänkning av 2 kronor per dag. Som ett slags kompensation
skulle traktamente för natt i förekommande fall kunna utgå. För tvådagarssammanträde
skulle sålunda ersättningen kunna uppgå till sammanlagt
75 kronor för ledamot, som utan att vara där bosatt måste övernatta å
sammanträdesorten, mot för närvai-ande 64 kronor.

Vid bedömande av ersättningens skälighet kunde först en jämförelse
göras med den ersättning, som utginge till ledamot i länsbostadsnämnd
eller lantbruksnämnd. Ledamot i dessa nämnder erhölle dels ett arvode per
sammanträdesdag av 20 kronor, dels traktamente, som i regel uppginge
till 20 kronor, summa 40 kronor per sammanträdesdag. Det torde icke kunna
göras gällande, att ledamotskap av prövningsnämnd vore mindre ansvarsfullt
eller mindre arbetskrävande än ovan nämnda. Tvärtom krävde ledamotskap
av prövningsnämnden inläsning på förhand av vissa vid sammanträdet
förekommande ärenden, en inläsning som i regel skedde utom sammanträdena.
Ersättningen till ledamot av prövningsnämnd borde utgå med
högre belopp än vad som bereddes ledamot i ovan angivna m. fl. nämnder.
Tvenne vägar kunde därvid tänkas, den ena att arvodet höjdes, vilket ur
andra synpunkter ej vore lämpligt, den andra att traktamente utginge även
för sammanträdesdag.

I motionen 1:457 har framhållits att den i propositionen föreslagna
ersättningen till ledamot av prövningsnämnd i och för sig vore i lägsta laget
men att den bleve orimligt låg om, såsom vore fallet i åtskilliga prövningsnämnder,
det mest tidsödande arbetet utfördes före sammanträdena vid
genomgång av handlingar och promemorior. Detta arbete kunde givetvis
variera för olika sammanträden men kunde ofta ta en tid av 10 å 12 timmar.
Även detta arbete borde på något sätt ersättas. Prövningsnämndernas
arbete påginge numera praktiskt taget året runt, och det kunde icke rimligen
begäras, alt enskilda personer skulle sätta till flera hundra timmar
om året utan ersättning. Det vore givetvis svårt att i lagtext fixera ersättning
för detta något varierande arbete, men frågan syntes kunna lösas på det
sättet, att ersättning för förberedande arbete skulle efter länsstyrelsens
beprövande kunna utgå med arvode motsvarande en sammanträdesdag.
Den genomsnittliga timersättningen komme ändock alt stanna vid ett mycket
blygsamt belopp. Givetvis borde dessutom såsom yrkats i motionen
1:452 traktamentsersättning för sammanträdesdag utgå.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Utskottet.

De i förevarande proposition nr 204 föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen,
förordningarna om statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt
samt förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk och
skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering tillstyrkes av
utskottet.

I propositionen upptages även frågan om höjning av vissa av statsmedel
utgående ersättningar till personer, som är verksamma inom taxeringsorganisationen.
Nämnda ersättningar avser gottgörelse för inställelse till sammanträden
m. m. till dels taxeringsfunktionärer och andra (145 § 8 mom.)
och dels ledamöter i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd (145 §
11 mom.).

Enligt den nuvarande regleringen av dessa ersättningar utgår, såsom
framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, ett lägre arvode till den
som är bosatt på sammanträdesorten än till annan ersättningsberättigad.
Därjämte utgår — förutom resekostnadsersättning — till de i 145 § 8 mom.
avsedda personerna för dygn varunder sammanträde ej ägt rum arvode
motsvarande traktamente enligt allmänna resereglementet samt till de i
145 § 11 mom. omförmälda personerna för resedagar traktamente enligt
nämnda reglemente. Traktamente för sannnanträdesdag utgår alltså icke
och ej heller för natt mellan två sammanträdesdagar.

I propositionen föreslås nu att enhetliga arvoden skall utgå oavsett bostadsorten;
arvodet enligt 8 mom. skall utgöra 19 kronor, innebärande en
höjning med 4 kronor för person, bosatt på sammanträdesorten, samt arvodet
enligt 11 mom. 30 kronor, innebärande dels en höjning med 6 kronor för
ledamot, bosatt på sammanträdesorten, och dels en sänkning med 2 kronor
för annan ledamot. Tillika föreslås den ändringen att i samtliga fall traktamente
för natt skall kunna utgå till den som ej bor på sammanträdesorten.

I de föreliggande motionerna har yrkats höjning av den enligt propositionsförslaget
till ledamöter i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd
utgående ersättningen. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna
I: 452 och II: 563 att traktamente skall utgå jämväl för sammanträdesdag.
I motionen 1:457 har framställts yrkande av innebörd att, utöver den i
nyssnämnda motioner avsedda höjningen, efter länsstyrelsens beprövande
ersättning skall kunna utgå jämväl för förberedelse till sammanträde. Som
motivering för en höjning av ersättningen utöver vad i propositionen föreslagits
har motionärerna i huvudsak hänvisat till de betydelsefulla arbetsuppgifter,
som ankommer på prövningsnämndsledamöterna, samt till att
dessa ledamöter måste använda åtskillig tid för förberedelse till sammanträde.

Utskottet finner det vara en riktig princip att arvodesbeloppen utgår lika
till samtliga ersättningsberättigade oavsett deras bostadsort. Mot den i pro -

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

7

positionen gjorda avvägningen av beloppen i och för sig har utskottet intet
att erinra. Det kan emellertid ej förbises att för den, soin icke brukar övernatta
på sammanträdesorten, propositionsförslaget icke innebär någon förbättring;
för många ledamöter av prövningsnämnderna innebär förslaget en
försämring i förhållande till vad som nu utgår. Med hänsyn härtill förtjänar
de föreliggande motionerna beaktande. Enligt utskottets mening innefattar
det i de likalydande motionerna 1:452 och 11:563 framförda förslaget en
lösning, som eliminerar nyssnämnda olägenheter och utgör ett mera konsekvent
genomförande av grundtanken i de nya reglerna, nämligen ett särskiljande
av ersättningen för arbetsprestationen och gottgörelsen för särskilda
kostnader, som är förenade med utförande av uppdrag utom den
egentliga verksamhetsorten. Den höjning av ersättningens totala belopp, som
föranledes av att traktamente skall utgå jämväl för sammanträdesdag, finner
utskottet motiverad med hänsyn till vikten av att för arbetet i prövningsnämnderna
äga tillgång till personer med stor erfarenhet från olika verksamhetsområden.
Utskottet tillstyrker fördenskull en ändring av 145 § It
mom. taxeringsförordningen i överensstämmelse med yrkandet i motionerna
I: 452 och II: 563. Den i motionen I: 457 förordade lösningen av ersättningsfrågan
finner sig utskottet däremot icke kunna biträda i vidare mån än
som följer av det nu anförda.

En ändring av 145 § 11 mom. i enlighet med vad utskottet ovan förordat
synes jämväl böra föranleda motsvarande ändring av ersättningsreglerna i
8 mom. av samma paragraf.

De grunder i övrigt, efter vilka ersättning föreslagits skola utgå, föranleder
ej särskilt uttalande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 204 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändrad lydelse av 76 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den
26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

4) i anledning av de likalydande motionerna I: 452 av
herr Spetz in. fl. och II: 563 av herr Andersson i Löbbo in. fl.
samt motionen I: 457 av herr Anderberg för sin del antaga
följande såsom utskottets förslag betecknade

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen den
28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

145 §.

8 in o in. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats av
länsstyrelsen för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande
taxeringsarbetet,

de personer, som till sammanträde enligt 59 § 1 eller 2 mom. särskilt inkallats
av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats
efter sådan myndighets medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som på
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles i
59 § 1 mom.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad som på
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles
i 59 § 2 mom.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds
eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av

upplysningar, ävensom

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig
kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom

länsstyrelsens försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta
dels resekostnadsersättning enligt
reseklass II i allmänna resereglementet,
dels arvode med nitton kronor
för sammanträdesdag, dels ock
enligt bestämmelserna i allmänna
resereglementet traktamente enligt
traktamentsklass B, därvid dagtraktamente
dock icke skall utgå för dag,
då sammanträde ägt rum.

Ersättning efter--

äga att för inställelsen åtnjuta arvode
med nitton kronor för sammanträdesdag
samt i förekommande fall
resekostnadsersättning och traktamente
enligt rese- och traktamentsklass
II B i allmänna resereglementet.

— i taxeringsfrågor.

1 Senaste lydelse av 8 mom. se 1945: 748 och av 11 mom. se 1947: 588.

Bevillningsutskottets betänkande nr i8.

9

(Kungl. Maj:ts förslag:)

11 m o m. I 126 § 2 mom.--

Sådan ledamot i fastighetsprövningsnämnd
eller prövningsnämnd,
som icke är befattningshavare i statens
tjänst, äger för tid, varunder
han varit inkallad till tjänstgöring,
åtnjuta arvode med trettio kronor
om dagen ävensom traktamente för
natt enligt allmänna resereglementet.
Ledamot, som är befattningshavare
i statens tjänst, skall för tjänstgöringen
åtnjuta, jämte ersättning för
avlöningsförmåner, som han får avstå
under tjänstledighet för ifrågavarande
uppdrag, arvode med belopp,
som bestämmes av Kungl. Maj:t.
Därjämte skall ledamot i förekommande
fall för resedagar åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente
enligt allmänna resereglementet.
Ledamot i fastighetsprövningsnämnd
och prövningsnämnd hänföres till
rese- och traktamentsklass I A i allmänna
resereglementet.

(Utskottets förslag:)

- Kungl. Maj:t.

Sådan ledamot i fastighetsprövningsnämnd
eller prövningsnämnd,
som icke är befattningshavare i statens
tjänst, äger för tid, varunder
han varit inkallad till tjänstgöring,
åtnjuta arvode med trettio kronor
om dagen. Ledamot, som är befattningshavare
i statens tjänst, skall för
tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning
för avlöningsförmåner, som han
får avstå under tjänstledighet för
ifrågavarande uppdrag, arvode med
belopp, som bestämmes av Kungl.
Maj.t. Därjämte skall ledamot i förekommande
fall åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente enligt
rese- och traktamentsklass I A i
allmänna resereglementet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

5) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 7 december 1951 (nr 793) om skyldighet för
vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper
såsom underlag för taxering.

Stockholm den 12 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 48.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,
Spetz, Ramberg*, Söderquist, Einar Eriksson, Snygg, Patrick Nilsson och
Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström*, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson*, Brandt, Strandh*, Kärrlander
och Jansson i Aspeboda.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953
530686